De kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv Apg.13:48 – Gud väljer INTE vem som ska tro

Apg 13:48När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. (1917)

I Svenska Folkbibeln är  det grekiska verbet tasso (Strong’s 5021) – här i formen tetagmenoi  – översatt till ”bestämda”. Det som denna vers säger är att de människor som hade evigt liv var de troende.  Ett liknande påstående skulle kunna vara ”Alla de som vann sprang i loppet ”. Det grekiska ordet visar inte på någonting som är förutbestämt enligt Adam Clark (”Commentary on Acts 13:48”, och begreppet kan betyda föreskriva, dispositionera sig eller att sätta sig i verket. Adam Clarke menar att t man kan ha en disposition, eller villighet/öppenhet för att tro. Idén att Gud förutbestämmer vem som ska tro på honom – och att komma till frälsning –  motsägs redan två verser innan i samma kapitel. Människorna i Apg 13:48 och deras öppenhet att ta emot budskapet jämförs med judarnas, som hade chansen att tro och ta emot budskapet men valde att inte göra det:

Apg 13:46 Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ”Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.  

De som inte ”anser sig själva värdiga det eviga livet” var de som inte trodde, men de som ”det var beskärt att få evigt liv” var de som trodde. Om de trodde eller inte var alltså beroende på om de de förkastade eller accepterade det budskap som predikades för dem. De som härdade sina hjärtan trodde inte, men de som ödmjukade sig gjorde det.  Om vi tackar nej till frälsningsbudskapet så är det vi som sänder oss själva till helvetet, och det är självklart ett mycket dåligt val.  Gud själv vill inte att en enda själ ska gå förlorad utan att ALLA ska omvända sig. Det är precis samma sak som det vi läser i Romarbrevet 1 och i resten av Bibeln.

Det finns ingen egentlig agent till verbet vilket betyder att det inte står klart vem som är aktör i meningen.  Det skulle kunnna vara subjekten själva, såsom ”de som satt sig själva till att klara provet klarade det”. Fribergs lexikon översätter  “as many as had become disposed toward eternal life” som en möjlig variant. Max Zerwick föreslår ”who had been set (in the way)” i ”Zerwick and Grosvenor’s A Grammatical Analysis of the Greek New Testament”. Det lexikon med den största autkoriteten för NT studier (BDAG) översätter inte verbet till ”predestinera” utan “to be in place”.  Henry Alford översätter med “as many as were disposed” i hans 4 volymer stora verk ”The Greek New Testament”.

Här nedan kan vi läsa om en trollkarl som GICK EMOT Paulus och Barnabbas och försökte hindra Guds vilja att ske:

Apg 13:Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra landshövdingen från att komma till tro. Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 och sade: ”Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar? 11 Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen.” I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. 12 När landshövdingen såg det som hände, kom han till tro, slagen med häpnad över Herrens lära. 

Vad skulle ha hänt om Paulus och Barnabbas inte varit närvarande? Då skulle trollkarlen varit mer obunden att göra Guds raka vägar krokiga. Paulus ord får det att låta som det här inte var första gången som trollkarlen hindrade Guds vilja från att ske.  Vi kan också läsa att landshövdingen började tro pga det som han SÅG  Men om människor är predestinerade till att tro och bli frälsta innan jorden ens skapades, varför kopplas landshövdingens tro ihop med vad han såg och hörde?  Bibeln säger att tro kommer av att höra Guds ord och att vi förväntas åtminstone tro för gärningarnas skull:

Joh. 14:11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

Vi kan läsa att ordet är sänt till bröder och söner av Abrahams släkt, och andra som fruktar Gud:

Apg. 13:26 Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt.

Att ”frukta” är något som VI gör. Om det är Gud som väljer ut vem som ska tro på honom, varför kan vi aldrig läsa några verser som säger ungefär ”och Gud kommer se till att han placerar gudsfruktan i er så att ni kan tro”?

”Det glada budskapet” förkunnas för ”er”, och varför skulle ”er” inte desamma som nämnts i versen ovanför och i andra verser i samma kapitel?

Apg. 13 32 Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, 33 det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig.

Paulus fortsätter här nedan att  säga ”bröder” (i den grekiska originaltexten står det ”män och bröder”) och att syndernas förlåtelse är predikat för dem. Vi kan även läsa ”var och en som tror förklaras rättfärdig i honom”. Ett fantastiskt erbjudande till alla. Vi är också varnade: ”Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er”.  Så Paulus säger att erbjudandet gäller alla, men det finns villkor för frälsningen som hänger på oss. Det finns alltid en risk att vi förlorar vår frälsning om vi inte vandrar i ljuset.

 Apg 13:38 Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er,39 och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er: 

Det som Paulus varnar för kan hända med oss, som det hände med profeterna är att vi kan gå under om vi väljer att förakta frälsningsbudskapet.  VILL Gud att människor ska förakta honom och inte tro på honom?  Nej, saker och ting kan ske tvärt emot Guds vilja just för att han gett oss fri vilja.  Vi är också varnade för att vi måste FÖRBLI i Guds nåd. Det finns alltså en risk för att vi väljer en annan väg om vi inte passar oss.  

Apg 13:41 ”Se, ni föraktare, häpna och GÅ UNDER: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er”. —43 Och då man skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd.

Här kan vi återigen läsa att frälsningserbjudandet ges även till hedningarna intill jordens yttersta gräns. Inte bara några lyckligt utvalda.

Apg. 13:47 Ty så har Herren befallt oss:Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s