Torbjörn Edebol skrev i tidningen Dagen en artikel om en förhoppning att låta det kommande 500-årsmminnet av reformationen bli en bibelrenässans i Luthers efterföljd, men jag delar inte  hans uppfattning om Martin Luther även om Luther skrivit en del upplyftande saker. Det är inte bara Luthers förskräckliga och hårrresande generaliseringar om judarna som jag tänker på – och som tyvärr utnyttjades av andra för att motivera rättigheten att konfiskera judarnas ägodelar och förfölja dem – utan jag tänker på framför allt tre obibliska läror som influerat Norden och stora delar av världen.

1) Den gnostiska idén att människan ärvt Adams synd

Utan något känt undantag så lärde ingen av de gamla kyrkofäderna ut något sådant de första 300-400 åren e Kr, och det var inte förrän Augustinus (en före detta gnostiker) trädde fram på scenen som denna idé infördes till kyrkan. John Kalvin (1509-1564) och Martin Luther (1483–1546) anammade Augustinus (354–430) nya läror och spred dem sedan vidare, och idag är det de som motsätter sig arvsynden som anses vara villolärare trots att det var precis tvärt om de första 300+ åren. Men även om vi ska försöka intala oss själva att samtliga kyrkofäder hade fel så är förstås det viktiga vad BIBELN säger, och den säger ingenstans att vi är födda i synd. Inte ens i Romarbrevet 5 där det tydligt står att DÖDEN (inte synden) kommit över alla människor av anledningen att vi syndat. Inte för att vi ärvt Adams synd. Vi dör däremot fysiskt pga Adam eftersom vi inte kan nå livets träd pga honom. Den makabra läran att vi alla är födda i synd har resulterat i barndopstraditionen (för att hindra bebisar att gå själsligt förlorade om de skulle råka dö innan dopet) men sanningen är att bebisar inte ens har kapacitet att synda och de är totalt oskyldiga. Synda är någonting man gör och ingenting man kan ärva.

2) Det saliga bytet

Det verkar som denna obibliska idé och begreppet i sig självt faktiskt härrör sig till Martin Luther, även om sådana tankegångar fanns innan hos Anselm av Canterbury (som introducerade försoningsläran) och Augustinus. Bibeln lär att när vi omvänder oss från våra synder så TAS DE BORT. De raderas helt enkelt, och de överförs inte först på Jesus. Bildligt talat kan man säga att Jesus “tagit våra synder på sig” på korset, men på så sätt att han bildligt talat tar dem “på sina axlar”. Ingenstans i Bibeln står det att JESUS rättfärdighet är insprutad/överförd till oss. Jesus är vår rättfärdighet på det sättet att han levt ett syndfritt liv för vår skull och för att han möjliggjort rening i hans blod på villkor att vi omvänder oss. Sedan är det tänkt att VI (inte Jesus) ska leva rättfärdigt, och om vi syndar igen är vi smutsiga igen och INTE rättfärdiga. Tro det eller ej, men Bibeln lär att den som GÖR rätt är rättfärdig. Inte den som fått en injektion av Jesus rättfärdighet.

3) Läran att vi är frälsta av tro allena när Bibeln tydligt säger att vi INTE är frälsta av tro allena (Jak. 2:24)

Luther var osäker på om Jakobsbrevet verkligen var kanoniskt och uttryckte t o m att den borde raderas ur Bibeln (Luther’s Works, 54, 424-425). Han tyckte inte alls om Jakobs påstående att vi INTE är frälsta av tro allena. Men Jakob var tydlig med att tro utan gärningar är död och Paulus argumenterade inte emot honom. Paulus försökte däremot få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de omskär sig eller lyder andra ceremoniella lagar. Efter Jesu död är det inte tänkt att vi ska lyda de 613 lagarna från Moses, men däremot ska vi lyda Anden som leder oss bort från synd. Synd är att bryta kärleksbudet vilket summerar tio Guds bud. Vidare riskerar vi att huggas av vinträdet pga brist på frukt (Joh. 15).

Ovan läror har tyvärr nästlat sig in i våra kyrkor och fått oss att tro att vi faktiskt inte kan sluta synda och det finns t o m människor som tror att vi syndar ständigt i tanke, ord och gärningar. Vad är det för vits med att omvända sig om det inte kan gå ens en dag utan att vi syndar igen? Om tanken är att vi är frälsta trots att vi syndar, bara vi tror på Gud (tro allena) så är väl detta att hålla med det Satan lärde ut i Eden när han hävdade att synd INTE leder till döden?

1 Mosebok 3:4 Då sade ormen till kvinnan: “NI SKALL VISST INTE DÖ!

En sådan enkel lögn som det borde vara lätt att avslöja och slå hål på, men ändå smyger vi in sådana tankegångar i kyrkan utan att vi kanske ens är medvetna om det: Vi lär ju varandra att vi är födda med en syndfull natur som tvingar oss att synda vare sig vi vill eller ej, vilket innebär att vi faktiskt har bra ursäkter för vår synd och vilket vidare riskerar att locka till mer synd. För vad kan hända? Jesus har ju dessutom tagit våra synder på sig och vi har fått HANS rättfärdighet, och då kan inte ens Gud se våra synder pga Jesu blod som är som ett filter framför hans ögon. Vi har alltså ha råd med att leva orättfärdigt eftersom vi är rättfärdiga i position även om vi inte är det i handling. Vidare är vi ju frälsta av tro ALLENA, så det här med synd och frukt inverkar inte på våra själar. Bara vi tror på Gud…

Läs gärna mer detaljer om dessa ämnen på min blogg, och läs gärna detta blogginlägg om Martin Luther.