Tag Archive | kyrka

Petrus fick “himmelrikets nycklar” av Jesus, men vad innebär det?

Aug20

Matt. 16:19 Jag skall ge dig HIMMELRIKETS NYCKLAR. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.

Det här är en vers som kanske låter lite poetisk och diffus om man inte förstår kontexten, men katolikerna hyser inga tveksamheter när de modigt översätter meningen med “den katolska kyrkan är den enda sanna kyrkan och Jesus gav Petrus auktoritet att starta hela påveämbetet”.

Det är verkligen riskabelt att göra en sådan tolkning och dessutom bygga ett helt kyrkosystem på just den översättningen (ihop med tolkningen att ordet “klippan” skulle betyda “Petrus”). Vad säger Bibeln? För att förstå betydelsen av “Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen”, så kan vi bläddra fram ett par kapitel för att se denna ordalydelse användas igen, och då ser vi att en sådan fullmakt ges TILL HELA FÖRSAMLINGEN.

Matt. 18:15 Om din broder har begått en synd,så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.7 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.18 Amen säger jag er: Allt vad NI binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad NI löser på jorden skall vara löst i himlen.

Församlingen är alltså “medlemmarna” i den kristna gemenskapen som ofta samlas i en byggnad som vi kallar för “kyrka” men som även kan samlas i hemmen. Instruktionen ovan handlar om hur vi kristna ska agera mot en broder eller syster som helt klart syndar och som inte verkar vilja upphöra med sin synd. Vi ska först prova med att tala privat med brodern i hopp om att han ska inse sin synd och omvända sig. Om inte det hjälper så kan vi ta hjälp av 2-3 andra bröder så att vi tillsammans kan försöka tala honom/henne tillrätta. Om inte heller detta resulterar i ett förändrat sinnelag så har vi ansvar att varsko hela församlingen, eftersom vi vet att lite jäst genomsyrar hela degen. Vi handlar inte rätt om vi låtsas som det regnar och låter församlingsmedlemmar “synda ifred” utan att reagera, med risk att medlemmarna känner att det är högt till tak vad gäller synd och ingenting som är särskilt farligt. Om inte ens en exponering inför församlingsmedlemmarna hjälper, så måste vi betrakta den här brodern/systern som en person som inte är frälst och som en utomstående. Vi har då gjort vad vi kunnat, men vi kan självfallet fortsätta att be för personen och försöka påverka honom/henne att omvända sig till den smala stigen. Ovan nämnda förfarande är alltså vad Jesus menar med “Allt vad NI binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad NI löser på jorden skall vara löst i himlen”.

Så varför fick då Petrus en sådan fullmakt helt separat två kapitel innan? Matt. 16 säger inte att en sådan fullmakt ges ENDAST till Petrus, utan det råkar bara vara så att det var Petrus som Jesus hade en närmare dialog med. Det finns massor av exempel i Bibeln där Jesus berättar om attribut som passar en person utan att för den skull exkludera andra. Som exempel så talade Jesus om för Petrus att han skulle komma att förneka honom, men trots att det var Petrus som han berättade det för så innebär det inte att övriga lärljungar INTE skulle förneka honom. Alla får skingrades den natten som Jesus blev förrådd. Paulus säger “Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig FÖR MIG” (Gal. 2:20). Trots att Paulus här försäkrar att Jesus dött FÖR HONOM (Paulus) så utesluter ju detta inte att Jesus dog för alla andra också. Visst kan väl vi säga till ett barn att han måste hålla snyggt i sitt rum, utan att för den skull mena att övriga barn inte behöver göra detsamma?

Det är förstås ett stort ansvar att besluta om en person ska vara kvar i den kristna gemenskapen eller inte, och ett sådant ansvar är kopplat framför allt till de som är pastorer/församlingsföreståndare eftersom de är satta att leda flocken. Så länge som Jesus levde så fanns det inga kristna församlingar förutom de som Jesus var orsaken till, men efter hans död så hade alltså hans apostlar huvudansvaret att forma församlingar byggda på Jesu lära – med dem själva som högsta församlingsledare. (Framför allt var det Jerusalem som betraktades som den högsta auktoriteten och som – enligt Apostlagärningarna – hjälpte till med kniviga församlingsfrågor såsom frågan om omskärelse.) Församlingsledarna utnämnde i sin tur andra kvalificerade män som församlingsledare, men både Paulus och Petrus varnade för att det skulle komma falska herdar ganska omgående efter deras död. Att få “himmelrikets nycklar” handlar alltså om ett sådant församlingsansvar – men Petrus var inte den enda aposteln som fick sådana nycklar.

Hela sammanhanget:

Matt. 16:14 De svarade: “Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” 15 Han sade till dem: “Och ni, vem säger ni att jag är?” 16 Simon Petrus svarade: “Du är Messias, den levande Gudens Son.” 17 Jesus sade till honom: “Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. 19 Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” 20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

Jesus är den som kallas för “klippan” i Bibeln, och Jesus ska alltså bygga sin församling på den trosbekännelse att Jesus är Messias och Guds son – vilket är hela grunden/klippan/fundamentet för evangeliet. Petrus hade ju just bekänt att Jesus är Messias, den levande Gudens son, vilket Jesus ansåg vara en salig konfirmation och vilket är det ämne som han spann vidare på när han fortsatte att berätta att han ska bygga sin församling på den bekännelsen som är klippan (grunden). Du kan läsa mer om klippan här. Du kan läsa om den katolska kyrkans ursprung här.

KATOLSK /KATOLIK – ursprung och betydelse. Hur länge har den katolska kyrkan funnits?

Mar16

churchUrsprunget för ordet “katolsk” och “katolik” 

Vi kan faktiskt hitta ursprunget för den katolska kyrkan i Bibeln, men ordets innebörd syftar där INTE på den katolska kyrkan som vi känner till den idag, utan begreppet syftar på HELA DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN och Kristi kropp. Alltså – alla  kristna människor som bekänner sig till Jesus Kristus, oavsett församlingstillhörighet.

Apg. 9:31 Församlingen hade nu lugn och ro I HELA Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

Apg. 9:31 Then had the churches rest THROUGHOUT ALL Judaea and Galilee and Samaria, and were edified; and walking in the fear of the Lord, and in the comfort of the Holy Ghost, were multiplied. (KJV)

Ordet “katolsk” finns inte i bibeln. Orden “i” och “hela” i Apg. 9:31 kommer från de grekiska orden KATA (Strong’s 2596 -från, enligt) och HOLOS (Strong’s 3650 – hela, universell, allmännelig, heltäckande) som ihop blir “KATA HOLOS”, vilket är grunden för ordvalet KATOLIK. När man ville trycka på betydelsen “UNIVERSELL”, och “ALLA (kristna) ÖVERALLT“, så kunde dessa två ord (preposition och adjektiv) användas ihop för att förmedla detta. Vi kan läsa om de första kristna församlingarna främst i Apostlagärningarna, och där samlades man främst i varandras hem eller i andra lokaler som kunde rymma ett stort antal människor. Dessa grupperingar av kristna var våra första “kyrkor”, eftersom “kyrka” (ecclesia) syftar på en grupp personer som samlas för en kristen gemenskap.

Orden “kata” och “holos” har förstås inte kombinerats till “katolik” från första början, utan kombinationen kom förmodligen till per automatik när man så småningom kände att man ville ha ett begrepp inte bara för “Levi och Marias husförsamling”, eller “alla kristna i Efesos”, utan för alla kristna församlingar i hela världen (som inledningsvis sträckte sig till Medelhavsområdet) som en enda universell enhet. Ordet “kristna” är inte tillräckligt detaljerat, eftersom det skulle kunna handla om troende personer som inte är anslutna till någon husgrupp/kristen gemenskap (kyrka) med pastorer/äldre som officiella överhuvud.

Många katoliker lägger mycket krut på Ignatius ordval “katolik” i sitt brev till Smyrnierna, kap. 8, men det är en osäker grund med tanke på ovan, ryktena om att några av hans brev inte är autentiska, samt att det han skriver går emot läror inom den Romersk-katolska kyrkan. Ignatius lärde aldrig ut att det skulle finnas en “biskop” över alla kyrkor (och att den ledaren dessutom måste leva i celibat). Alla kristna församlingar som står på Bibelns och apostlarnas grund skulle kunna kalla sig “kata-holos kyrkan”. Ingen specifik kristen kyrkoförsamling kan ta sig ensamrätt till Ignatius benämning i sitt brev, och utesluta andra kristna kyrkoförsamlingar. Vi får inte låta lura oss av att en viss kyrkogren använder sig av det namnet (katolik) och inga andra. Apostlarna använde sig av begreppet “Guds hus”, när de syftade på hela Kristi kropp/alla kristna (Apg. 20:28, 1 Cor. 10:32, 1 Tim. 3:5, etc). Om den Romersk-Katolska kyrkan hade velat koppla den kyrka som apostlarna syftade på till sin egen, så hade “Guds hus” varit ett bättre alternativ med tanke på att det nämns 11 gånger i NT och syftar på de kristna församlingarna.

Om man ser till historien så ser vi (mycket tack vare dokumentation från kyrkomöten) att den katolska kyrkan i Rom var en kyrka (kristen gemenskap) bland andra, och att den INTE hade ansvar för mer än sin egen kyrkoförsamling, eftersom varje kyrka var självständig och jämbördig med andra. På den tiden var det ingen kyrka som stod över en annan kyrka, till skillnad mot situationen som vi har idag där den Katolska kyrkan  ses som helt separat från andra kyrkor, och där just den katolska kyrkan i Rom befinner sig överst i hierarkin – eftersom påven i den Romersk-katolska kyrkan är överhuvud för alla katolska kyrkor i hela världen. Vi har alltså avvikit stort från ursprunget av de kristna församlingarna, och idag har stor vikt lagts på en enda kristen församling – som anses vara den kyrka som grundar sig på sanningarnas sanning och som det är tänkt att man ska sätta all sin tillit till.   

Att det funnits en “Biskop” i Rom sedan en väldigt lång tid tillbaka är inte detsamma som att denna biskop varit överhuvud för alla andra kyrkor. Det har funnits biskopar även på andra ställen, såsom på Cypern, i Afrika och i Turkiet, och de var jämbördiga med biskopen i Rom och hade ansvar för sina egna områden. Exempelvis var Cyprian biskop i Kartago mellan 248-258 E Kr, och även om han ibland agerade som huvudtalare för flera biskopar inom det Nordafrikanska området (som han regelbundet träffade för att resonera kring olika frågor och för att komma fram till en gemensam ståndpunkt) så var han inte högre i rang än dem, och inte heller vad gäller andra biskopar i andra geografiska områden. Vi kan läsa i ett av Cyprians brev (till biskop Stefanus i Rom som verkar ha varit lite osympatisk) att han ansåg att varje kyrkoförsamling hade eget ansvar och bedöms direkt av Gud.

“For neither does any of us set himself up as a bishop of bishops, nor by tyrannical terror does any compel his colleague to the necessity of obedience; since every bishop, according to the allowance of his liberty and power, has his own proper right of judgment, and can no more be judged by another than he himself can judge another.” /Cyprian, Kyrkomöte i Kartago 256

Vi kan också läsa om Meletius (biskop i Lycopolis i norra Egypten), som i början på 300-talet insatte två präster i en annan biskops ansvarsområde (i Alexandria), och detta förfarande orsakade en del konflikter. Visserligen så grundade sig Meletius beslut på att ett flertal biskopar var fängslade och därför inte kunde utöva sina ämbeten som biskopar, men han borde ändå ha kontaktat biskop Peter i Alexandria (även om han tillfälligt var frånvarande), i stället för att agera själv och riva upp Petrus beslut. Denna typ av konflikt var en av punkterna för stormötet i Nicea år 325 (där de två större huvudpunkterna var Arius nya lära om att Jesus var skapad, samt frågan om firandet av Påsken).

Mötet (konciliet) i Nicea visar oss att 1) varje kyrkoprovins var självständig och hade ansvar endast för sitt eget område, 2) ingen kyrkoprovins stod över en annan provins (med undantag för några småprovinser som låg under en större provins i samma område) 3) “katolsk” syftade på alla kristna kyrkoförsamlingar universellt i alla provinser i hela det romerska riket. M a o, alla kyrkor – som ju vilar på en kristen grund. Det handlade således inte om endast en typ av kyrka (kristen gemenskap), utan om ALLA officiella kyrkor/kristna gemenskaper (alla som hade församlingsledare).

Historikern Hefele hänvisar till sitautionen med Meletius som grunden till Canon 4 (Bestämmelse nr 4) “Meletius was probably the occasion of this canon. It may be remembered that he had nominated bishops without the concurrence of the other bishops of the province, and without the approval of the metropolitan of Alexandria, and had thus occasioned a schism. This canon was intended to prevent the recurrence of such abuses.”

“Canon 4 The bishop shall be appointed by all (the bishops) of the eparchy (province); if that is not possible on account of pressing necessity, or on account of the length of journeys, three (bishops) at the least shall meet, and proceed to the imposition of hands (consecration) with the permission of those absent in writing. The confirmation of what has been done belongs by right, in each eparchy, to the metropolitan.”

“Canon 5 As regards the excommunicated, the sentence passed by the bishops of each province shall have the force of law, in conformity with the canon which says: He who has been excommunicated by some should not be admitted by others. Care must, however, be taken to see that the bishop has not passed this sentence of excommunication from narrow-mindedness, from a love of contradiction, or from some feeling of hatred. In order that such an examination may take place, it has appeared good to order that in each province a synod shall be held twice a year, composed of all the bishops of the province: they will make all necessary inquiries that each may see that the sentence of excommunication has been justly passed on account of some determined disobedience, and until the assembly of bishops may be pleased to pronounce a milder judgment on them. These synods are to be held, the one before Lent, in order that, having put away all low-mindedness, we may present a pure offering to God, and the second in the autumn.”

Att kyrkan just i Rom till slut fick en sådan stor makt över andra kyrkor kan delvis ha berott på att länder såsom Tunisien, Turkiet, Spanien, osv, fick ett starkt muslimskt inflytande och därmed så kunde inte kyrkorna utöva sina ämbeten som tidigare. Italien råkade inte ut för muslimskt inflytande.

Om man kommer fram till olika Bibeltolkningar – vem har då rätt?question

Det finns många katoliker som inte litar på sin egen förmåga att förstå skriften, utan de lägger “plikttroget” all sin tillit på katolska överhuvuden och låter sig korrigeras av dem. Bibeln säger å andra sidan att vi ska låta oss bli korrigerade av SKRIFTEN i stället för människor, eftersom människor kan ha fel – till skillnad mot Guds ord. Då frågar sig många katoliker “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” Bibeln kan förklara sig själv, och den är skriven för vår skull så att vi ska kunna förstå den. I korthet kan man säga att om det står “elefant” så betyder det “elefant”, såvida inte kontexten säger något annat. Vi ska noga läsa det direkta sammanhanget, och vi ska noga jämföra med resten av skriften så att vi förstår det som ska förmedlas. Men många katoliker är inte vana vid att förlita sig på sin egen förmåga, och känner sig trygga med att lägga allting i händerna på ett katolskt överhuvud. Visserligen så tror många katoliker att de visst kan läsa Bibeln på eget bevåg och även att de kan förstå den, men OM de hamnar i bryderier och kommer fram till olika ståndpunkter jämfört med andra, så menar de att det är de katolska överhuvudena som ska lägga allting tillrätta. Det kan ju kännas tryggt att förlita sig på andra som man menar är sanna gudsmänniskor, men det gäller att tänka på vilka beslut man själv tagit för att komma fram till en sådan riskfylld ståndpunkt. Katoliker måste själva göra följande beslut på egen hand:

1) De väljer själva vilken Kyrka som de vill ansluta sig till. De har alltså valt den Romersk-katolska kyrkan, och det är deras eget självständiga beslut. Det är möjligt att de tagit beslutet att tillhöra den Katolska kyrkan eftersom denna Kyrka själv menar sig vara den enda sanna Kyrkan, men själva avgörandet huruvida detta är sant eller inte tas av den som väljer att ansluta sig till den kyrkan. Det är alltså ett MYCKET stort beslut att bestämma att en viss Kyrka ensamt förmedlar sanningen, men detta stora beslut menar sig alltså katoliker att de självständigt kan ta.

2) De väljer själva att förlita sig på överhuvudena inom den katolska kyrkan som kan tolka skriften åt dem.

Detta betyder att en katolik inte vågar lita helt på sina egna tolkningar vad gäller skriften, MEN samma katolik har inga problem att välja ut ANDRA personer som ska tolka skriften åt honom. Hur kan det vara hur lätt som helst för gemene man att välja både KYRKA och LÄRARE som ska tolka skriften åt oss, medan det är jätteknepigt att förstå Bibeln på egen hand trots att texten är lättförståelig? I stället för att fråga ““Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” så skulle katolikerna kunna fundera på frågan “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter angående vilken kyrka och vilka skrifttolkare vi ska välja? Vem är det då som har rätt?“. För alla människor väljer inte den katolska kyrkan som den enda sanna Kyrkan, och ser inte dess överhuvuden som de enda som kan tolka Bibeln på rätt sätt.

Detta betyder att vi förstås inte kan välja “den enda sanna Kyrkan” baserat på vad Kyrkan själv säger, för alla kyrkor menar väl att de är baserade på sanningen? Alltså är lösningen att vi agerar som Bibeln själv säger att vi ska agera, nämligen att jämföra kyrkor och lärare med BIBELN. Vi ska inte säga “men vi kan inte vara säkra på att vi tolkar Bibeln rätt”, för om man är så modig och självsäker när det gäller att välja både KYRKA och BIBELTOLKARE – och lägga hela sin själ i andras händer – så borde man också våga tro att man kan läsa och förstå Bibeln. Det är ju vår enda chans att avslöja villolärare – som Bibeln varnar för. Bereerna i Apg. 17 – som berömdes för sin attityd – accepterade INTE det aposteln Paulus predikade utan att först ha jämfört det han sa med skriften. Eftersom det finns villolärare så måste vi alltid se till att vi kan vår Bibeln så pass mycket så att vi är vakna och alerta. Inte ens om det är en apostel ska vi automatiskt kasta oss vid hans fötter och acceptera hans läror blint, utan vi ska jämföra med skrifterna. Bereerna hade förstås inte Nya Testamentet som vi har idag, så de gjorde det enda rätta med att dubbelkolla Paulus ord med den skrift som de då hade (GT).

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna(“ädlare till sinnes” 1917) i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE OM DET KUNDE FÖRHÅLLA SIG SÅ (“för att se om det förhölle sig såsom nu sades” 1917).

2 Tim. 3:14 Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det,15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till UNDERVISNING, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (16 ” All scripture is given by inspiration of God, and is profitable for doctrine, for reproof, for correction, for instruction in righteousness” KJV)

Men har vi inte den apostoliska läran från Bibeln?handpåläggning

Jovisst kan vi läsa i Bibeln att det är tänkt att tidigare församlingsledare utser andra ledare. Paulus utsåg exempelvis Timotheus och Titus till församlingsledare, och han bad dem att tänka sig för noggrant innan de i sin tur utsåg andra ledare. Det fanns vissa kriterier som en kandidat måste uppfylla innan han kunde komma på fråga att  bli en församlingsledare, för att allting skulle gå rätt tillväga. Frågan är förstås om alla församlingsledare alltid lydde Paulus instruktioner för tillsättande av nya församlingsledare? Vi kan nog räkna med att Timotheus och Titus var noga med att styras av Paulus instruktioner, och kanske också de församlingsledare som de utsåg, men det verkar onekligen som detta förfarande spårade ur ganska snabbt i vissa led.

Paulus varnade församlingsledarna i Efesos om detta, och förklarade för dem att det skulle komma villolärare från deras egen krets, och att dessa villolärare inte skulle skona den hjord som de (församlingsledarna) var utsatta för att bevara. Det betyder inte att hela hjorden skulle komma att spridas för vinden, men det betyder att åtminstone delar av hjorden skulle komma att lyda falska lärare och försvinna bort från sanningen som de en gång hade. Villolärare kan lyckas med sådana tilltag eftersom de “förvränger sanningen“, och om de får lov att göra det från en talarstol mitt i en församling så kan de göra mer skada. Det räcker med att de talar 90% sanning och 10% gift. På Domedagen så är det inte bara de falska lärarna som kommer att få straffet för sina villoläror, utan även de som lyssnar och väljer att lyda människor i stället för Guds ord i skriften. Gud kommer att bedöma oss rätt, och han vet vilka möjligheter och intressen vi har för att lyda Guds ord. Sanningen är att många kristna väljer att lyssna på de predikanter som lär ut vad de själva (lyssnarna) tycker låter bekvämt, och de väljer att vända ryggen till renläriga predikanter som lär ut Guds ord.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste (presbyteros)—28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Juda 4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 2 Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.  

Församlingsledare ska utses i alla städer. Bäst vore om det fanns flera stycken i varje kristen församling, men ännu viktigare är att kandidaterna klarar Paulus KRAV.

Det grekiska ordet “episkopos” i Bibeln är synonymt med “presbyteros” i Titus 1:5-7 och har alltså betydelse äldste, präst, pastor, församlingsledare, kyrkohuvudansvarige, osv. Så var det på Bibelns tid, men vi har genom historien delvis lagt in en annan innebörd i våra kyrkoledare.

En skillnad som vi direkt kan se vad gäller Paulus krav i jämförelse med den katolska kyrkans krav på en församlingsledare, är att Paulus inte kräver att en församlingsledare måste leva i celibat. Den katolska kyrkan stället dock ett sådant krav, och därför avviker de från aposteln Paulus lära. En del katoliker menar att det också står att församlingsledarens barn inte ska vara ostyriga, och borde det då inte i konsekvensens tecken betyda att varje församlingsledare måste ha barn? Nej, Paulus ger ju rum för en församlingsledare att leva i celibat om han så önskar, men han ställer inte detta som krav. Om församlingsledaren väljer att gifta sig, så ställer Paulus kravet att han måste vara “en enda kvinnas man”, och om de båda får barn är kravet att dessa inte ska vara rebelliska/ostyriga.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 16:4 När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt.5 Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag. (apostlarna hade förstås en särställning, och de var givetvis väldigt trogna Jesu lära)

1 Timotheus 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste (presbyterion) lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

2 Tim. 1:6 Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.

1 Tim. 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.

1 Kor.12:27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Men står det inte i Bibeln att vi ska ta lärdom från kyrkofäder?bibles

Judas 3 Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.

Eftersom en del av de katolska lärorna inte återfinns i Bibeln (såsom barndop, att bebisar är födda i synd, kommunikation mellan döda och levande, osv) så vill en del katoliker gärna ta hjälp utav tradition, utombibliska böcker och/eller kyrkofäder för att om möjligt få stöd för sina läror. Tradition, utombibliska böcker och kyrkofäder kan absolut ha rätt, men endast om deras läror passar ihop med Bibeln, eftersom det ju är Bibeln som är vår ledstjärna.(Och de Bibliska böckerna är de som alltid betraktats som tillförlitliga, eftersom de skrivits ner av ögonvittnen under den tiden då händelserna begavs.) Guds ord talar inte emot sig självt, så vi ska tolka det vi hör och läser med Guds ord som vårt filter. Om vi går tillbaka i vår historia så kan vi se att ju längre bort från Jesu tid vi kommer, ju större är chansen för att avvikelser från Guds sanna ord. Därför är det mest intressant att studera åsikterna från de allra äldsta kyrkofäderna – alltså de som levde under tiden närmast aposteln Johannes livstid. Johannes var den apostel som levde allra längst av Jesu apostlar, och som hade lärljungar som i sin tur hade lärljungar… Det finns exempel på kyrkofäder som började på rätt väg och som sedan spårade ur, men den första tiden så var kyrkofäderna överens om grundlärorna. Katolikerna måste för det mesta dröja ända till Augustinus tid (i slutet på 300-talet och i början på 400-talet) för att hitta ordentligt stöd för sina läror. Augustinus åsikter gick på tvärsen mot kyrkofäderna före honom, även om Augustinus gick igenom en period då han förstod innebörden av människans fria vilja – som han tyvärr senare övergav.

Jag säger inte att katoliker absolut inte kan vara frälsta, eftersom det är Gud som avgör och vet vad som finns i varje människas hjärta. Han ser vad vi vet och inte vet (och vad vi gör för att ta reda på sanningen), och framför allt hur vi lever våra liv. Men det är inte enligt Guds vilja att exempelvis glorifiera Maria till den grad som görs inom den katolska kyrkan. Det går emot det första budet, att vi inte ska ha några gudar jämte GUD, och det finns dessutom endast EN medlare mellan Gud Fader och människan, och det är genom Jesus Kristus.

Citat

“Efter jag valdes till Påve då jag blev mer och mer involverad i den universella Kyrkan, kom jag till en liknande övertygelse:Om seger uppnås på det universella planet så kommer den genom Maria. Kristus kommer att erövra genom henne för han vill att Kristi seger nu och i framtiden ska förknippas med henne”. (Pope John Paul II, Vittorio Messori, editor, Crossing the Threshhold of Hope, New York, Alfred A. Knopf, Borzoi Book, 1994, Sid 114)

“Maria är upptagen med själ och kropp i himmelens härlighet, och med Gud och i Gud är hon himmelens och jordens drottning… Medan hon levde på denna jord kunde hon enbart vara närvarande hos några få människor… När hon nu är i Gud och med Gud, är hon närvarande hos oss var och en, känner våra hjärtan, kan höra våra böner, kan hjälpa oss med sin moderliga vänlighet… Hon lyssnar alltid till oss och är alltid nära oss och som Moder till Sonen, deltar hon i Sonens makt och hans godhet. Vi kan alltid förtrösta hela våra liv till denna Moder, som inte är långt borta från någon enda av oss”. (Benedict XVI’s Homiliy on Feast of Assumption – We Have a Mother in Heaven,”  www.zenit.org, Nov. 21, 2005)

“Och låt oss bedja till Maria, vår Herres Moder, så att hon kan hjälpa oss att uppleva hennes kärlek som en kvinna och en moder, i vilken vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”. (Thoughts of Pope Bendict XVI,” http://www.udayton.edu/mary/popesaying.html, University of Dayton’s Marian Page, Dec 4, 2005.) 

“Heliga Maria, som företrädd av Our Lady of Guadalupe,åkallas som moder till alla män och kvinnor i Mexiko och Latinamerika, uppmuntrade av den kärlek du inspirerar i oss, lägger vi återigen våra liv i dina moderliga händer. Du som är närvarande i Vatikanens trädgård, regera i hjärtana hos alla mödrar och i våra hjärtan. Med stora förhoppningar kommer vi till dig och förtröstar på dig”. (Pope Benedit XVI, Our Lady of Guadalupe Receives Papal Visit – We Place Our Lives in Your Maternal Hands.” Online posting: www.zenit.org, May 13, 2005))

Läs mer om ursprunget för Katolicism på jarom.net

Församlingen UNITED i MALMÖ – behövs ingen omvändelse?

Jan10

frågeteckeÄr poängen, enligt United i Malmö under ledning av Magnus Persson, att vi omöjligt kan lyda Gud fullt ut men att lösningen är Jesus lydnad av Gud Fader i stället för oss, så att vi fortfarande kan vara frälsta? När jag läser artiklarna i Dagen hoppas jag hela tiden att jag missförstått något, men det här budskapet (frälst i sin synd) dyker upp ganska ofta. Däremot har jag hittills inte läst något om OMVÄNDELSE – som både Johannes Döparen och Jesus hade stort fokus på – men sen har jag heller inte läst alla artiklar som finns att läsa (eller lyssnat på predikningar).

Jag kan säga Amen till mycket som Magnus skriver, men här tar jag upp ämnet om synd, lag, nåd och rättfärdighet eftersom det är så kolossalt viktiga bitar och eftersom vår frälsning hänger på hur vi lever våra liv. (Jak. 2:24). Det här gäller artiklar i tidningen Dagen här, här, här, här och här och här

Ingen pastor predikar ju “Lev hur du vill, för Gud bryr sig inte”, utan de flesta predikar nog att vi behagar Gud genom att leva heliga liv. Dessvärre så kanske vi uttrycker oss olyckligt och säger en hel del mellan raderna (eller på raderna) som kan missförstås. Det räcker med att säga ungefär “Du bör inte synda, men syndar du så är du lika mycket accepterad av Gud i alla fall”, och en svag kristen kan då finna stöd i sin synd. Magnus Perssons åsikter här nedan är inte unika (tvärt om), men sen kanske vissar pastorer tar upp dessa ämnen oftare än andra.

Exempel (grönt enligt texterna i Dagen):

“Vägen är given – vi behöver helt enkelt bli bättre människor. Vi behöver ta tag i våra liv, skärpa till oss och bruka allvar. Men det finns få saker som så tillintetgör vårt behov av Guds nåd som inbillningen att jag kan göra mig kvitt det onda och bli from och god på egen hand.—När jag inser att synden är en del av mig, och att domen med rätta vilar tung över mig, då är det bara de goda nyheterna i evan-geliet som kan ge sinnet ro och hjärtat frid. När jag sätter min tro till Kristus och förtröstar på att hans död är ett fullgott offer för all min dåtida, nutida och framtida synd, så släpper fördömelsen sitt tyranniska grepp. När åklagarens röst ljuder och samvetet väsnas – svara då enkelt: Det är fullbordat! Domen är redan utdelad. Jesus tog min plats. Det är tron på denna sanning som gör dig fri. ”Den som tror på honom blir inte dömd”. (7/4 2014)

Du skrev å ena sidan att vi vi behöver bli bättre människor genom att VI tar tag i våra liv och skärper OSS, och å andra sidan säger du att vi måste inse att synden är en del av oss? Så vilket är det? Ska vi tro på att vi kan leva heliga liv genom att skärpa oss så bli bättre människor (genom att vandra efter Anden i stället för köttet) eller ska vi kapitulera och erkänna att synden alltid är en del av oss och något som vi aldrig kan bli av med? Det är antingen eller. Vi kan inte ha synd och vår frälsning samtidigt.

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.

Detta ordet GÖR kan få människor att bli rädda och skrika “Gärningslära!, men det är ord från Jesus själv. Vi får bra hjälp att leva rätt – vi kan välja att vandra med den helige Ande. Bara vi förstår att det är VI som måste göra det. Ingen kommer att leva rätt åt oss så att vi ska slippa.

1 Joh. 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Jesus dog för alla våra synder, även de framtida, men det betyder förstås inte att de framtida synderna är förlåtna innan vi ens utför dem (det påstods inte heller, men jag bara säger det). Vi riskerar fortfarande att bli dömda om vi tjänar två herrar, vilket betyder att vi fortfarande riskerar att dö andligt om vi inte vill släppa all synd. Det är Satan som ljög i Eden och utlovade att vi INTE ska dö om vi syndar mot Gud.

“exempel kan vara att ha syndabekännelsen som ett fast moment i gudstjänsten.– Det är viktigt att få sätta ord på sin synd och skuld, och att ständigt få bli påmind om nåd och förlåtelse i Kristus.– Det finns också en särskild poäng med syndabekännelsen i förhållande till frikyrkligheten, som ofta kan anklagas för antingen präktighet eller hyckleri. Där kan det vara bra för icke troende att få höra församlingen tillsammans bekänna sin synd och otillräcklighet, och att Kristus är vårt enda hopp.”

Vi kan ju inte få förlåtelse utan att vi bekänner våra synder och utan att vi omvänder oss, så visst är det en mycket god idé att undervisa om behovet av en syndabekännelse, MEN det kan finnas en risk med att ha en Syndabekännelse som en fast punkt i varje gudstjänst (som ju till stor del är riktad till församlingsmedlemmar), eftersom det kan tolkas som att en kristen person normalt sett har behov av att göra en daglig – eller åtminstone veckovis – syndabekännelse. Om man måste göra en daglig/veckovis syndabekännelse så innebär det i sin tur att man och syndar dagligen /veckovis, för annars skulle man ju inte behöva göra en sådan bekännelse. Är det budskapet som vi vill ge varandra, att det är normalt för kristna att synda regelbundet? Det finns en risk att en Syndabekännelse blir slentrian, och som ett slags “Abra Kadabra” som man kan säga som en ramsa varje söndag för att bli godkända inför Gud, och som varar ungefär till nästa söndag då ramsan måse sägas om igen.

Jesus lärde oss visserligen “Fader Vår” där en syndabekännelse är inkluderad, men denna bön är ett exempel som Jesus gav sina lärljungar när de bad honom att lära dem att be (Lukas 11). Det är framför allt ett lysande exempel för någon som är ny i sin tro och kanske ber till Gud för första gången, för då är ju en syndabekännelse väldigt central för den personens liv. Men denna bön med syndabekännelse passar även in på vilken kristen som helst som gjort sig skyldig till ny synd även senare i sitt kristna liv. Innan man går vidare i sina böner så borde detta med synden kommma högst upp på “böne-agendan” för det är viktigt att få rening från synden för att kunna vara rättfärdig. Alltså är Fader Vår ett lysande exempel på bön för alla kristna, och det är aldrig fel att repetera denna bön som en påminnelse för oss. Men Jesus säger förstås inte att vi måste be den bönen varje gång vi ber, eller att den måste ha exakt den ordalydelsen.

Jesus fortsätter med att förklara innebörden i bönen, och att det är viktigt att ha allting rätt ställt vad gäller våra skulder inför Gud och inför andra. Jesus säger t o m i samma kapitel att det är väldigt centralt att ha INSIDAN ren, och vi kan inte ha insidan ren såvida vi inte är befriade från våra synder och är rena. Om det vore så enkelt att vi kan bli befriade från synd bara vi ber en daglig Fader Vår, då riskerar svaga kristna att unna sig synder som de har extra besvärligt med – för lösningen är ju den här bönen. Jag säger inte att detta är Magnus ståndpunkt, men jag menar bara att budskapet kan misstolkas om man alltid har en Syndabekännelse på agendan. Om man inte syndat den veckan så passar en sådan bön inte in, och en sådan bön riskerar att ge legitimitet till regelbunden synd. Samtidigt kan det upplevas som onormalt att inte ha ett behov av en sådan syndakännelse varje vecka. (Det normala kristna livet skulle alltså vara att synda.) Jag vet inte heller på vilket sätt det är bra för utomstående att få höra att församlingsmedlemmar syndar precis som de själva syndar, och att det inte är någon skillnad på troende eller icke-troende i det avseendet? Inte är väl budskapet att Kristus är vårt enda hopp just eftersom vi aldrig kan sluta synda? Budskapet borde vara Titus 2:11-12, att vi tack vare Guds nåd och den helige Ande kan avhålla oss från synd – självfallet efter att först ha blivit renade i Jesu rättfärdiga blod.

“Det är lätt att föreställa sig hur Sackaios skälver till av fruktan när Jesus plötsligt stannar och ser upp mot honom i trädet. Han är avslöjad. Han är funnen. Han är sedd. Kanske påminns han om sin synd, sin otillräcklighet, sitt omoraliska och orättfärdiga liv. Kommer han att bli offentligt utpekad och dömd inför alla församlade? Förmodligen känner sig Sackaios mindre än någonsin inför mötet med renheten, heligheten och rättfärdigheten som är personifierad i Jesus. Men det är inte ord av vrede och dom som kommer över Jesu läppar, utan ord av nåd. Han blir omsluten av kärlek i stället för avvisad. —Nåden börjar där stoltheten tar slut. De självgoda är allt för fulla av sig själva för att erfara barmhärtigheten. Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner.

Det är mycket möjligt att Sackaios resonerade som Magnus säger, och vi vet ju att Gud har kärlek för oss människor och inte vill att någon ska gå förlorad, men det hade varit bra att upplysa om att Sackaios aldrig skulle ha blivit omsluten och förlåten såvida inte Sackaios hade en genuin omvändelse i sitt hjärta. “Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner”, säger Magnus. Om man är en person som anser att Fadern inte frälser oss ovillkorligt, utan att han ställer krav på oss att vi ska omvända oss och leva heliga liv, så är det alltså något negativt? Hur är man om man är en “förträfflig äldre broder”? Inget som man ska eftersträva? Är detta någon som undviker synd alldeles för mycket, och /eller någon som menar att det finns krav på oss för att vi ska bli frälsta?

“Fundamentalister och fariséer har genom alla tider ivrigt och högljutt protesterat när nådens erbjudande framstår som alltför generöst och överflödande. Nåden har en sådan förnärmande effekt på alla oss som resonerar i termer av vad som är rim och reson. För den självgode är nåden något besvärande, men för syndaren är den befriande. Nåden väljer alltid dem först som vi skulle välja sist. Nåden hittar alltid hem hos dem som känns väldigt långt borta. Nåden spelar alltid hemmamatch på bortaplan. Jesus finner en Abrahams son under huden på en av fundamentalisterna stämplad syndare. Förvisso finns det många berättelser i evangelierna där Jesus konfronterar synd, men det gäller allt som oftast de självgoda och självrättfärdiga.”

En farisé likställs alltså med en fundamentalist? Nådens erbjudande är absolut fantastiskt, för vi erbjuds ju att bli frälsta trots att vi inte förtjänar det. ALLA erbjuds att bli frälsta, men inte utan villkor. En sann nåd är den nåd som hjälper oss att undvika synd och att leva rättfärdigt här och nu i detta liv (Titus 2:11-12). En falsk nåd är den motsatta – den som lär att nåden är ett slags täcke som man kan ha på sig för att dölja synden för Gud, och som gör att man kan räknas som rättfärdig trots att man lever orättfärdigt. (Jag säger inte här heller att Magnus är av den åsikten, men jag vill bara visa var man kan missförstå honom.) Påståendet att syndaren ser nåden som befriande kan missförstås, och det är bättre att lägga till att syndaren får förlåtelse OM han omvänder sig, vilket betyder att helt lägga om sitt liv och placera den gamla människan bakom sig. Ser Jesus en syndare som en frälst Abrahams son? Nej, Jesus stänger faktiskt dörren för syndare – så länge som han lever i synd. “Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.” Jesus ber oss t o m att hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda, just för att slippa helvetet. Det kanske är obekvämt att tänka på, men det är inte desto mindre sanningen. Det är glädje i himlen för var och en som omvänder sig, för då har ännu en person gått från död till liv. Jesus har också en enorm kärlek för oss människor, och det som han gjorde på korset för oss (medan vi ännu var syndare) är den yttersta kärlekshandlingen.

“Vi är genom synden fattiga, blinda, slavar och betryckta. Men Jesu förkunnelse är inte medborgarrättskämpens upp-till-kamp-appell. Inte heller är det motivationstalarens fem nycklar till ett bättre liv eller terapeutens ömma råd om att acceptera och bearbeta vår livssituation. Jesu förkunnelse förflyttar fokuset från oss själva och vår synd till honom själv som den utifrån kommande befriaren. Jesus har gjort vårt problem till sitt. Detta är goda nyheter om verkligt hopp och verklig nåd, frihet och glädje för oss.”

Här ovan låter det som att vi INTE ska fokusera på att försöka bearbeta vår syndiga livssituation. Ska det tolkas som att vi inte behöver ändra på en syndig livsföring? I stället ska vi alltså placera vår synd på Jesus och låta honom ta hand om den för han har gjort vårt syndaproblem till sitt problem, säger Magnus. Detta, är alltså vad nåden betyder, och detta är de goda nyheterna? Inte att vi att vi kan få hjälp att lyda Anden i stället för köttet, och därmed undvika synd, utan lösningen är att vi har kvar vår synd men placerar den på Jesus? Jag kan ha missförstått, men uttrycken är olyckliga. Bibeln säger dock att Jesus dog för oss pga världens synd som var ett problem eftersom det är helt emot Guds vilja, och då kan inte lösningen och resultatet av Jesu död på korset vara att vi i lugn och ro kan fortsätta med exakt samma synd – som ju var det ursprungliga problemet.

“Eller kanske fundamentalisternas hårda stämma som påminner om lagens krav och hur långt vi har kvar om vi ska nå fram till Gud? Var förkunnas det rena evangeliet om nåd över allt förnuft och nåd över alla gränser? Var förkunnas det saliga budskapet om Kristus som uppfyllde lagens krav för mig och tog min synd, min skuld och mitt straff på sig? Finns det en förkunnelse som inte gör mig hopplöst självmedveten i självförverkligandets jäkt, utan som fäster mina ögon på Jesus, på hans nåd och barmhärtighet? “

Vi läser om fundamentalister igen, och om lagens krav. Jag håller med om att vi inte ska fortsätta att predika nödvändigheten att lyda Mose lag med dess 613 bud, varav de flesta ceremoniella. Däremot ska vi förstås predika lydnad av Gud, som handlar om det dubbla kärleksbudet och som detaljeras i tio Guds bud. De buden blir vi aldrig “befriade” ifrån, och vi är inte ens fria så länge som vi syndar. Då är vi i stället slavar under synden och inte fria. Magnus talar igenom om nåd över alla gränser och om Kristus som uppfyllde lagens krav åt oss och dessutom tog både synd och straff på sig. (Det här med den moderna försoningsläran kan du läsa om under denna flik.) Jag skulle vilja ändra på mycket av en ordalydelsen. Jag säger hellre att Jesus dog som ett syndoffer FÖR oss, och han tog synden endast symboliskt på sig. Jesus lydde inte Gud i stället för oss, så att vi ska slippa lyda Gud. Han lydde Gud och kunde därför sedan dö som ett syndfritt offer på korset för oss alla, och det betyder att vi kan bli renade i hans blod (och att det gamla djuroffersystemet är förbi). Jesus tog heller inte vårt straff på sig. Är inte vårt straff evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig?:

“När vi hör lagen från talarstolen lämnar vi kyrkan uppfyllda av vad vi bör vara och behöver göra för att Gud ska vara nöjd med oss. När vi hör evangelium lämnar vi däremot kyrkan upplyfta av vad Jesus redan gjort för oss.”

Ja, det är olyckligt om det är Tora/Mose lag som predikas från predikstolen. I stället borde det vara det dubbla kärleksbudet/tio Guds bud och det absoluta kravet på OMVÄNDELSE som predikas. “Repent or perish”, var det som Jesus började sin predikobana med på jorden, och det är oerhört viktigt att förstå skillnaden mellan lagen (Tora, Mose lag, laggärningar), och lydnad av GUD och/eller Guds bud. Det är två helt skilda saker. Vi är inte frälsta bara vi accepterar ett färdigt paket innehållande det som Jesus gjorde för oss. Vi blev inte frälsta för 2000 år sedan när Jesus dog för oss på korset, och vi är heller inte födda frälsta. Vi har gått från död till liv när vi OMVÄNT oss, och vi blir slutligt frälsta (kliver in i Guds rike), om vi håller ut till slutet. För det heter inte “en gång rättfärdiggjord, alltid rättfärdiggjord“.

“Deras religiösa segregation var exkluderande och byggde murar mot omvärlden. Det var ett uttryck för deras teologi om frälsning genom separation från och reaktion mot synd. Jesus var inkluderande och byggde broar till omgivningen som ett uttryck för en teologi om frälsning genom inkarnation och substitution – att Gud själv blev människa och offret för vår synd och vårt straff.

Jesus var väldigt exkluderande eftersom han gjorde klart att vi inte kommer in i Guds rike såvida vår rättfärdighet inte övergår fariseernas. Människor delas i Bibeln upp i syndare och icke-syndare, och icke-syndare är de som “gör” rättfärdighet, och Paulus ber oss att inte låta lura oss. Vi ska alltså inte tro att vi kan vara rättfärdiga såvida VI (inte någon annan åt oss), inte lever rättfärdigt.

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Jesus tog som sagt inte straffet i stället för oss så att vi ska slippa. Om han tog straffet för framtidens synder för 2000 år sedan, så borde alla sedan ha blivit födda frälsta, men så är det ingen kristen som resonerar. Vi är inte frälsta pga det Lutherska “saliga bytet”, där Jesus tar vår synd på sig och vi får hans rättfärdighet injicerad in i oss så att vi alltid är positionellt rättfärdiga även om vi syndar (bara vi tror på Gud). Vi kan inte lura Gud. Han ser vår synd!

“Det var så fariséerna gjorde Israel färdigt för frälsning – genom att exkludera alla orena och ovärdiga. Av Lukas berättelse längre fram om Sackeus förstår vi att publikanerna själva var smärtsamt medvetna och djupt skamfyllda över sina val och handlingar.”

Det räcker inte att vara medveten och skamsen äver sin synd. Det finns många agnostiker som är djupt bedrövade över en synd som de gjort sig skyldiga till eftersom de vet att de handlat fel och sårat en annan människa. Det räcker inte med bekännelse av synd såvida vi inte också omvänder oss! Gud var också exkluderande. Här är hans egna ord;

Upp. 21:7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

“Hur agerar vi som kyrka? Är vi som fariséerna eller mer som Jesus? Isolerar vi oss genom att exkludera de ovärdiga och orena och markera mot hedningarna och syndarna? Eller är vi lite mer som Jesus – ständigt kritiserade av fariséerna för vårt skandalösa umgänge med dem där utanför – när vi söker och närmar oss den som är förlorad genom att kommunicera och inkludera?”

Som kyrka borde vi göra som Jesus – varna för synden som ju separerar oss från Gud. Tro det eller ej, men det är Satan som är den som inkluderar, för det är ju han som lögnaktigt fick den då helt igenom rena Eva att tro på hans mörka lögn “INGALUNDA SKALL NI DÖ!”. Sanningen är ju den totalt omvända. Lyder vi inte Gud så dör vi! En sådan världsberömd lögn borde vi kristna avslöja och vända oss emot, men i stället så sprider vi vidare samma lögn i våra kyrkor. “Syndar du min vän? Hys ingen oro, för Jesus tog ditt straff! Det är bara fariseerna som menar att vi bör leva på ett speciellt sätt för att vara frälsta. Gud är en inkluderande Gud! Du har fått Jesus rättfärdighet och han har tagit din synd och ditt straff!” Vi ska inte göra vägen till himlen bredare än vad den är. Finns det något värre än att övertyga en person att han/hon är på väg till himlen när han/hon i själva verket är på väg till helvetet? (Jag upprepar att jag inte säger att Magnus arbetar så, men jag vill hela tiden komma till kärnan att saker och ting kan missförstås om de uttrycks olyckligt.)

“Inom mig bor det både en präktig och religiös farisé såväl som en svag, skandalös och skamfylld publikan.”

Båda är lika förlorade såvida de inte omvänder sig.

“Som farisé tycker jag att Gud är skyldig mig lite extra uppmärksamhet, eftersom jag gärna jämför mig dem som syndar annorlunda än jag gör.“

Om jag ska välja ut en mening som stör mig mest av allt, så kanske det är ovan mening. Vi är alltså ALLA syndare, enligt Magnus, och den enda skillnaden är på sin höjd att våra synder ser annorlunda ut gentemot varandra. Men syndar gör vi alltså hur vi än vrider och vänder på det? Då kan man lite mer förstå varför Magnus inte lär ut något krav på omvändelse, för varför ska man omvända sig om vi fortsätter att vara syndare? Det vore ju bara ännu en synd (lögn) i raden av andra synder. Vi kan alltså inte döma ett träd efter frukten, för vi syndar ju allihop – troende eller icke-troende? Vi kan alltså tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, för det är ju normalt för kristna att synda? Bibeln har det motsatta budskapet. Synd har under alla tiden separerat oss från Gud, och det är ingen skillnad idag. Lösningen är inte att kasta in handuken och mena att vi aldrig kan sluta synda, samtidigt som vi ändå är frälsta eftersom Jesus klarade kraven åt oss ochi stället för oss. Lösningen är att omvända sig, använda sig av Guds nåd och lyda den helige Ande, så att vi faktiskt undviker synd och därmed betraktas som rättfärdiga. Det är när vi vandrar rättfärdigt som vi är rättfärdiga (efter att först ha blivit renade i Jesu blod). Det är inte när vi döljer vår synd och duckar bakom Jesus. OM vi syndar kan vi få förlåtelse om vi verkligen omvänder oss, men om vi regelbundet alternerar mellan synd och “omvändelse” så har vi i sanning inte omvänt oss.

“Som publikan står jag skyldig inför Gud påmind om min egen synd och skuld och ber om nåd. En av poängerna med de tre liknelserna i Lukas 15 är att Gud inte handlar med oss som varken fördömda publikaner eller förträffliga fariséer utan som förlorade får, förlorade mynt och förlorade söner som han söker för att finna, försona och förvandla i Kristus. Låt firandet börja!”

Nej, poängen med de tre berättelserna är just OMVÄNDELSE, vilket Jesus också summerar med i var och en av berättelserna:

Lukas 15:6 När han sedan k-o-mmer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som OMVÄNDER SIG – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som OMVÄNDER SIG.”

21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty MIN SON VAR DÖD men har fått liv IGEN, han var FÖRLORAD men är ÅTERFUNNEN. Och festen började.

Notera att Fadern själv kallade sin son för död och förlorad under sin frånvaro i synd, vilket är ganska väntat, för hur kan man vara frälst medan man lever i rebelliskhet och ibland skökor i oomvänd synd? Inte kommer himlen att vara fylld med oomvända syndare? Är verkligen vägen till Guds rike så bred?

1 Pet. 4:Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Det underbara löftet:

Gal. 5: 16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Jag tänker så här: Satans mål är att få folk att synda. Varför det? Jo, för då går folk förlorade, och det är Satans enda stora mål här i livet. Adam och Eva hade inga problem med att TRO PÅ GUD, men att bara tro på Gud var inte tillräckligt för att få fortsätta att vara andligt levande. Ja, såvida vi inte likställer en tro på Gud med LYDNAD, för det var just OLYDNADEN som orsakade andlig (och även fysisk) död för Adam och Eva. Alla har dock chansen att omvända sig – tills en dag då alla chanser är förbrukade och man tillryggalagt sitt jordaliv. Utan att vi kanske tänker på det så hjälper vi Satan på traven genom att förmedla ett budskap som går ut på att vi INTE är i farozonen om vi syndar.

Jesus är KLIPPAN som kyrkan ska byggas på och inte PETRUS – Matt. 16:18

Jan8

Bekännelsen att Jesus är Messias och Guds son är den klippa/grund som kyrkan ska byggas på, och inte Petrus, Maria, Johannes, Abraham eller någon annan

Bibeln lär att Jesus är Frälsaren, Guds son, Gud i köttslig form, den ende medlaren och den ende klippan. Därför är det olyckligt att ge Jesus KONKURRENS till titeln i form av ytterligare klippor (eller ytterligare medlare) som vi ska bygga våra kristna liv på.

Jesus är den som kallas för “klippan” i Bibeln, och Jesus ska alltså bygga sin församling på den trosbekännelse att Jesus är Messias och Guds son – vilket är grunden/klippan/fundamentet för evangeliet. Petrus hade ju just bekänt att Jesus är Messias, den levande Gudens son, vilket Jesus ansåg vara en salig konfirmation och vilket är det ämne som han spann vidare på när han fortsatte att berätta att han ska bygga sin församling just på den bekännelsen. 

Den katolska kyrkan har alltid haft problemet med att upphöja människor alldeles för mycket, och jungfru Maria betraktas som en person som levt utan synd precis som Jesus Kristus och som ofta tillbes eller åtminstone bes genom, trots att Jesus är vår ende medlare enligt skriften och den ende som vi ska tillbe. Tron att Maria har gudomliga krafter och kan påverka våra liv, är en form av avgudadyrkan, vilket betyder att det första budet (“Du skall inga andra gudar hava jämte mig”) är i farozonen. Helgon har ofta ett stort fokus inom Katolska kyrkan, och även idén att aposteln Petrus är klippan som vi ska bygga kyrkan på. Nedan vers är den berömda vers som katoliker ofta åberopar för att hitta stöd för att den Katolska kyrkan kan härledas tillbaka till Petrus som de menar är grunden för deras speciella kyrka och inga andra kyrkor. Om det nu är den Katolska kyrkan som vi kan läsa om i versen, varför skulle inte Gud kunna visa detta lite tydligare, om det nu handlar om den enda sanna Kyrkan? Det finns många ärliga Gudssökare som inte hittar minsta spår av den Katolska kyrkan i nedan stycke eller i andra stycken.

Matt. 16:16 Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” 17 Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus [petros], och på denna klippa [petra] skall jag bygga min församling,och helvetets portar skall inte få makt över den. 19 Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.”

Petrus namn betyder klippa (petros), men Jesus sa “Du är Petrus (petros), och på denna klippa (petra) skall jag bygga min församling”. Petra är feminint och betyder en stor sten eller klippa, och Petros är maskulint och betyder sten, stenblock eller stenbumling. Man kan förstå varför Jesus valde att adressera Petrus på det sättet han gjorde, eftersom petros och petra låter så lika (det är t o m lite vitsigt), men han hävdar ju inte att det är Petrus som är den Petra som församlingen ska byggas på. Om nu Jesus skulle välja ut en av sina apostlar att vara en klippa vid sidan av honom, varför valde han just Petrus, och varför valde han inte fler apostlar till att vara klippor? Och är två klippor nog? Tre eller fyra klippor blir för många? (Eller kanske vi ska inkludera Maria som en tredje klippa.) Nej, att göra en annan person till en så viktig klippa vid sidan av Jesus själv, vore att kompromissa med det första budet om att vi inte ska göra oss avgudar.

Avsnittet börjar med en fråga, och Jesus ger dem svaret som inkluderar det här med KLIPPAN. “Vem säger folket att Människosonen är—Och ni, vem säger ni att jag är?”. Eftersom ämnet handlar om Jesus identitet, så förstår vi att KLIPPAN är JESUS som församlingen ska byggas på, vilket ju är fullständigt naturligt. Kristna runtomkring vår jord ska alltså se Jesus Kristus som den fasta klippan att grunda sina kristna liv på (finns det någon bättre grund?!), och det är också vad resten av Bibeln ger stöd för. Fokus ska alltså vara på vår mästare JESUS, och han behöver inga konkurrenter. Men om vi skulle vägra att se Petrus som en klippa (eftersom avsnittet inte ger stöd för det), syndar vi då?

Det finns katoliker som menar att Jesus talade arameiska, och bara nämnde Petrus arameiska namn Kefas, men det nya testamentet skrevs ner under inspiration av Gud på grekiska. En arameisk översättning kan inte betraktas som mer precist än grundspråket grekiska, och den helige Andes inspiration kan vi lita på. En del föreslår att det handlar om en trosförkunnelse från Petrus sida när han bekräftar att Jesus är Messias och den klippa som kyrkan ska byggas på, vilket ger samma resultat.

Himmelrikets nycklar, ska ges till Petrus, men det står inte att det på något sätt är kopplat till den katolska kyrkan, och inte heller står det att Petrus ensam ska få sådana nycklar medan exempelvis de övriga apostlarna INTE skulle föräras några nycklar. Det var Petrus som Jesus råkade samtala med, och därför valdes han som exempel. Vi har alla ansvar för våra kristna liv, och vi har alla fått en slags nyckel till Guds rike, som det gäller att vi förvaltar väl – så att vi inte tappar den.

Att basera en doktrin på att denna vers säger att den Katolska kyrkan är vad vi ska bygga på, är förstås riskfyllt. Skulle verkligen Gud förkunna en så pass viktig sanning på ett så vagt sätt? Den syndfrie Jesus är vad vi ska bygga på (GUD i kött), och inte en av hans lärljungar. I Matt. 16:23, bara fem verser efter att han kallade Petrus vid sitt namn, så kallade han också Petrus för Satan…

Jehovas Vittnen har också ett par favoritverser som de använder för att ge stöd för att just deras Kyrka/lära beskrivs som den enda sanna läran. De tolkar in sin tidskrift Vakttornet (som är deras heliga skrift förutom Bibeln) i dessa verser:

Matt. 25:21 BRA, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! 

Matt. 24:45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 

Så Gode och trogne tjänare = Vakttornet (eller Jehovas Vittnens församling). Eller är det otydligt? 🙂

Om vem som helst kan välja ut en bibelvers och mena att den syftar på just deras kyrka, så riskerar vi att bli som vågen på havet, som går hit och dit. “Församlingen” eller “Kristi kropp” är inte ett speciellt samfund, utan det handlar om KRISTNA över hela världen. De första kristna, som vi kan läsa om i Apostlagärningarna, var inte med i den katolska kyrkan, utan de samlades för det mesta i olika grupper i hemmen. Stora städer kunde förstås ha ett flertal kristna grupperingar, och det är förstås väldigt troligt att dessa samlingsplatser gavs olika namn för att hålla isär dem, och för att ge sig själva någon form av adress. Det kunde ha räckt med Simons hus, Jakobs församling, el dyl, och om det handlade om en stor byggnad så kunde ju hela den byggnaden (kyrkan), ges ett namn. Ecclesia behöver dock inte vara en viss byggnad eller församling, utan det kan syftas på en grupp kristna som samlas för gemenskap och tillbedjan. De skrifter som de använde var förstås gamla testamentet, men så småningom också de brev och ögonvittnesskildringar som senare skulle hamna i vårt nya testamente – av just den anledningen att de alltid betraktats som genuina och alltid varit i bruk.

Verser som visar att Jesus är den ende klippan

Rom. 9:33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

1 Kor.10:2 Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.3 Alla åt samma andliga mat 4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5 Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen.

1 Kor. 3:11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.

1 Petrus 2:4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion EN utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. 7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, 8 en stötesten och en klippa (petra) till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.

Ef. 2:19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden

1 Sam. 2:2 Ingen är helig som Herren, ty ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud.

Psalm 18:31 Ty vem är Gud förutom Herren, vem är en klippa utom vår Gud?

Psalm 95:1 Kom, låt oss höja glädjerop till Herren, jubel till vår frälsnings klippa.

5 Mosebok 32:3 Ty Herrens namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud. 4 Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.—15 Då blev Jesurun fet och slog bakut. Du blev fet och tjock och stinn.  Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa.—18 Du övergav Klippan som födde dig. Du glömde Gud som gav dig livet.

Upp. 21: 14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar. (alltså inte en grundsten utan tolv…)

Ignatius använde termen “katolska kyrkan” år 107 e Kr. och det betyder att han syftar på den kyrka som idag går under samma benämning? 

Det finns många teologer som är av åsikten att flera (eller alla) texter som tillskrivs Ignatius antingen är falska, eller har översatts felaktigt. Det är således riskfyllt att lägga ner hela sin själ i idén att Ignatius alster är sanna, och att han med sin term syftade på den katolska kyrkan som vi känner till idag.

“Schaff comments: “been found in this letter to the Romans, especially as in this letter we first find the use of the phrase “Catholic Church” in patristic writings.” (Philip Schaff: Ante-Nicene Fathers, Vol. I, Introductory Note To The Epistle Of Ignatius To The Ephesians.) We feel it is proof enough to reject all as forgeries. “See that ye all follow the bishop, even as Jesus Christ does the Father … Let no man do anything connected with the Churchwithout the bishop. Let that be deemed a proper Eucharist, which is [administered] either by the bishop, or by one to whom he has entrusted it. Wherever the bishop shall appear, there let the multitude [of the people] also be; even as, wherever Jesus Christ is, there is the Catholic Church. It is not lawful without the bishop either to baptize or to celebrate a love-feast; but whatsoever he shall approve of, that is also pleasing to God, so that everything that is done may be secure and valid. (The Epistle of Ignatius to the Smyrnaeans, Chapter VIII.-Let Nothing Be Done Without the Bishop.)”

Läs mer på websidan här

Andra vanliga katolska argument

Katoliker vill väldigt gärna förlita sig på kyrkofäderna, men vilka kyrkofäder väljer de nu när kyrkofäderna hade olika åsikter? Framför allt är det en ENORM skillnad mellan Augustinus åsikter (Augustinus som den Katolska kyrkan ser som en av deras grundare förutom Petrus), och de kyrkofäder som levde INNAN Augustinus. Exempelvis trodde inte NÅGON av de kyrkofäderna som levde de första århundradena e Kr. på arvsynden (det finns inget känt undantag, och här inkluderar jag även Origen).

Katoliker förundras över att icke-katoliker menar sig kunna tolka skriften själv, för vem har rätt om man kommer till olika tolkningar? Det är den som är närmast Bibeln! Står det “elefant” så betyder det “elefant”, och om någon menar att det betyder “get“, så ligger bevisbördan på den personen. Vi ska göra som de judiska bereerna. De accepterade inte Paulus åsikter trots att han var en Guds apostel. Nej, först jämförde de det han sa med skriften (på deras tid GT), för att se om det han sa stämde.

Apg. 17:11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE om det kunde förhålla sig så.

Om inte vi själva kan tolka skriften så måste vi alltså välja ANDRA som ska tolka skriften ÅT OSS, och det klarar vi alltså av? Så vi kan absolut inte läsa och tolka skriften själva, men däremot är det en enkel cakewalk att utse andra som får vårt förtroende att tolka skriften åt oss? Inte ens katoliker menar att alla påvar och präster är “riktiga” påvar och präster, så hur ska vi själva kunna besluta vilka som är sanna  eller falska påvar och präster som ska tolka skriften åt oss? Vilken rysk roulette! Det är BIBELN som ska korrigera oss, men problemen börjar så fort man föredrar att tolka skriften via människor som filter, eller utomstående skrifter.

Mackabeerböckerna är inte kanoniska och inte inluderade i Bibeln. Inte heller räknas de som sanna fortsättningar tiill 1 Mackabeerboken:

Maccabees 15:38,39 CT ”So these things being done with relation to Nicanor and from that time the city being possessed by the Hebrews, I also will here make an end of my narration. Which if I have done well and as it becometh the history, it is what I desired: but if not so perfectly, it must be pardoned me.”

Paulus förordar en slags apostolisk succession, där en tidigare pastor (såsom Timotheus och Titus) bokstavligt talat ska lägga händerna på en lämplig efterföljare som klarar kraven för ett pastorsjobb. Intressant nog är ett av pastorskraven att det måste vara en “en enda kvinnas man”, vilket är en stor kontrast till katolska kyrkans krav att deras påvar måste leva i celibat. Dessvärre förklarar också Paulus att det skulle börja spåra ur ganska omgående, eftersom ulvar i fårakläder skulle komma för att förvränga sanningen och locka bort flocken. Bland de kristna själva! Det Paulus varnar för skulle bland annat kunna inkludera den katolska kyrkans födelse, som ju avviker radikalt från vad Bibeln lär och vad de gamla kyrkofäderna lärde.

Apg 20: 28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Drogen som orsakar förlust av DEN FRIA VILJAN – och jämförs med KALVINISM

Nov10

Det här är en utmärkt video som handlar om ämnet/drogen Skopolamin (sanningsserum), som kan orsaka ett hypnotiskt tillstånd som gör att brukaren förlorar sin fria vilja samt inväntar order/uppmaningar som han “gärna” följer – oavsett vad uppmaningarna gäller. Det handlar alltså om en livsfarligt ämne som kriminella använder sig utav för att komma åt ägodelar, eller för att utnyttja människor på andra sätt. Om den här drogen orsakar så att offret “gärna” lyder order att tömma sitt eget bankkonto för att ge förövarna, kan man verkligen säga att han gjort så med fri vilja? Hans vilja var ju inte fri utan manipulerad! En manipulerad vilja är inte fri. Om man endast har möjlighet att välja ETT alternativ, så har man ingen fri vilja.

Videon ger en ypperlig jämförelse med kalvinism (som är grundat på monergism), som just lär att “ingenting sker emot Guds vilja” och att människor föds som utvalda/ej utvalda, och att de utvalda aldrig någonsing kan bli befriade från den syndfulla natur som av ren nödvändighet gör att de syndar och heller inte vill veta av Jesus. Den reformerta linjen är grundat på TULIP, och den filosofin säger att Jesus inte dog för alla människor utan endast några få (de utvalda). Övriga har därmed ingen chans att någonsin finna Gud och bli frälsta, och de tvingas därför att bli kvar i sitt mörker.

Visst är det väl de skurkar som orsakar detta hypnotiska tillstånd som är skyldiga, och inte de stackare som råkar ut för drogen emot sin vilja? Det borde betraktas som en självklarhet att det är de som orsakar tillståndet som är bovarna, men är man kalvinist så slutar man att tänka logiskt. Då tror man i stället (om man vill vara konsekvent med kalvinismen) att det är de värnlösa offren som är skyldiga till sitt olyckliga tillstånd – trots att det själva inte hade något som helst val, och absolut ingenting att säga till om.

Kalvinister försöker säga “Jamen de VILL av fri vilja vara kvar i sitt mörker helt enligt sin onda natur!”, men om den viljan är manipulerad och dessutom påtvingad, så har de ju inget val! De borde därför inte bestraffas över någonting som står helt utanför deras egen kontroll, men däremot borde de som orsakar det onda hypnotiska tillståndet sättas bakom lås och bom.

Gud går inte hand i hand med djävulen, utan varje gång en människa syndar så sker det emot Guds vilja, och människan ifråga skulle kunna ha valt en helt annan väg.

Ska kvinnan TIGA i församlingen och inte säga något alls? 1 Kor. 14:33-34

Sep11

woman silent 21 Kor. 14:33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de TIGA i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 

Temat här är alltså ORDNING – med betoning på FRIDFULLHET – i den kristna församlingen, med målet att undvika en miljö som inte är baserad på något annat än lugn och ro.

Kapitlet inleds med att beskriva ordningen i församlingen gällande profetior och tungotal, och Paulus menar att regler borde följas gällande de situationer när man ställer sig upp för att profetera/tala i tungor, just för att åstadkomma uppbyggelse till så många som möjligt i en harmonisk miljö. Det är inte bara att flyga upp ur sin stol och börja babbla i tungor bara för att man känner för det, utan vi måste tänka på allas bästa. Här nedan är hela sammanhanget och Paulus tips på ordning och reda i våra församlingar. Notera att det är en påbjudan till “var och en” att ge en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Det är inte bara för MÄN, utan även KVINNOR har rättighet att göra just detta. Paulus säger att ALLA kan profetera så att ALLA kan bli undervisade.

1 Kor. 14:26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 

När en person profeterar så är det inte tänkt att man ska tänka “manliga profetior” och “kvinnliga profetior”, för profeternas andar underordnar sig varandra. Det skulle inte vara logiskt om en kristen kvinna först måste be alla män lämna lokalen innan hon kunde ge den profetia som hon känner i sin ande att hon vill ge (och då endast för kvinnor), och inte heller verkar Paulus mena att kvinnor och män ska separeras och få undervisning var och en för sig – eftersom Paulus lite senare ber kvinnorna fråga sina män hemma om de inte förstår något som sagts i kyrkorummet.

1 Kor. 14:32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? 37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

Av ovan förstår vi att kvinnorna ska underordna sig som “lagen säger”, och lagen ger bara människorna lagar som är bäst för dem själva. Lagen säger inte att mannen diktatoriskt ska styra sin fru och behandla henne själviskt på minsta vis (vi ska behandla varandra som vi själva vill bli behandlade), utan lagen är till för att bevaka de svagas rättigheter. (Läs mer i denna artikel om en kvinna alltid ska underordna sig mannen.) Men det finns förstås skyldigheter också, och när vi läser korinthierbrevet kan man tänka sig att Paulus hade de korintiska kvinnorna i tankarna när han gjorde sina utläggningar, och det kan hända att han inte hade helt igenom goda erfarenheter av störande kvinnor från blandade miljöer. Inte så att korinthierbrevet endast gäller korintiska kvinnor (brevet gäller alla kvinnor), men man måste ändå ha viss förståelse varför Paulus ber kvinnorna att fråga sina män hemma i stället för i församlingen. Det borde vara ett tecken på att de BRUKADE fråga sina män om saker de inte förstod mitt under en predikan, vilket förmodligen resulterade i både viskningar och diskussioner som åstadkom störande brus. Kanhända att de frågade ganska mycket för att de till skillnad mot dagens kvinnor inte hade någon utbildning och därmed inte förstod alla utläggningar, men det är ändå ingen ursäkt att prata under en predikan.

Joel profeterade om att både söner och döttrar i framtiden skall profetera, drömma och se syner när den helige Ande utgjuts över dem, och när det gäller gåvan att profetera så vore den ju värdelös om man inte har några åhörare till det man profeterar om.

Joel 2:28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och TJÄNARINNOR skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Får kvinnor undervisa andra män eller ska de tiga?

1 Tim. 2:8 Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. 9 På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen [sin man/make], utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, [under det att hon lever i sin kallelse som mor  – som är det vanliga för kvinnor] OM fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till själva undervisningen vid kristna sammankomster, men det speglar situationen i ett äktenskap eftersom det där är mannen som är överhuvudet över kvinnan – och det var dessutom under Paulus tid vanligtvis mannen som hade utbildning och inte kvinnan. I sådana fall faller det sig extra naturligt att mannen undervisar kvinnan i ett äktenskap, precis som det är en församlingsföreståndare som undervisar församlingen. Under Paulus tid var det ytterst ovanligt att det fanns kvinnor som hade utbildning och som undervisade sina män, och det är bra att tänka på denna kulturella skillnad. Paulus verkar fokusera på det här med STILLHET, eftersom han säger att kvinnan I STILLHET ska ta emot undervisning och underordna sig, och att en kvinnan inte ska göra sig till herre över sin man – och givetvis inte andras män heller. I stället ska hon leva i stillhet, som verkar vara motsatsförhållandet till att försöka göra sig herre över mannen, eftersom han säger “utan hon skall leva i stillhet“.  Kvinnan ska vid kristna sammankomster inte störa med frågor, argumentera emot, skvallra eller vara rebellisk, när den officiella ledaren borde sköta undervisningen i lugn och ro. Det betyder INTE att en föreståndare alltid har rätt, men det finns bättre sammanhang att ta upp frågeställningar och invändningar. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be, sjunga psalmer, vittna, översätta tungotal, profetera och säga något ord till undervisning.

“när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26)

Paulus inleder med att säga “Hur skall det då vara, bröder?”, och Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i vissa passager för att det står ”bröder” och inte i andra, trots exakt samma ordalydelse, är inte konsekvent. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14. Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden.

woman silent

Kvinnor som undervisar män utanför den kristna gemenskapen

Ovan verser handlar om hur vi ska uppträda vid kristna sammankomster, men det ändrar inte på att både män och kvinnor ska göra vad de kan för att sprida evangeliet till så många som möjligt – både män och kvinnor – utanför den kristna församlingen. Det kan ofta vara naturligt att det är männen som går ut just två och två för att predika på vägarna – eftersom kvinnor är det svagare kärlet – men det finns många olika sätt att sprida Guds ord på. Vi behövs allihop och vi kan använda de egenskaper som Gud gett oss.

Apg. 18:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. PRISKILLA och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.

Även om det finns verser som verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av motargumenten att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (“Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”) där endast MANNEN är i fokus trots att det handlar om BÅDE män och kvinnor. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus trots att det handlar om både män och kvinnor:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, snarare än civilstatus och kön.

Min personliga tro är att Paulus inte avsåg att kvinnor skulle ha absolut högsta auktoritet i en kristen församling, och på hans tid var det heller ingenting kontroversiellt med detta eftersom kvinnor i regel inte hade utbildning och/eller var den som var hemma för att ta hans om barn och hushåll. (Hur principfast han hade den här regeln – om det nu skulle dyka upp en kandidat i ett övrigt torftigt ledarklimat – är svårt att sia om. Man kan ju tycka att det måste vara bättre med en rättfärdig och duktig kvinnlig församlingsledare än ingen ledare alls – eller en dålig församlingsledare. ) Däremot så tror jag att det är öppet hur församlingsledare (som kan vara en eller flera) väljer att delegera uppgifter i en kristen församling. Idag kanske en pastor låter kvinnliga ledare ta hand om “söndagsskola” med lekar/undervisning för barn, men hela tiden gäller det för församlingsledarna att ha kontrollen över vad som lärs ut eftersom ansvaret ligger på dem. Paulus hade ju vissa krav på en församlingsledare och ber Timotheus och Titus att inte vara för snabba att “lägga händerna på” (godkänna) andra församlingsledare eftersom det är av högsta vikt att de klarar villkoren. Paulus visste också att falska lärare ganska omgående skulle dyka upp i de kristna församlingarna, eftersom han var medveten om att inte alla skulle lyda hans varningar om hur man tillsätter församlingsledare.

Det finns en fara med församlingsledare som vill vara “snälla”, och som öppnar upp för kvinnliga predikanter i sina församlingar för att visa att man inte är inskränkt eller en omodern typ som vill stänga dörren för kvinnor. Då kanske man väljer en populär och karismatisk kvinna som är duktig att tala, men som dessvärre haltar vad gäller det kristna budskapet. Det är förstås olyckligt, och precis lika olyckligt om en manlig  okvalificerad person får chansen att stå för undervisningen. Men det kan självfallet vara så att både män och kvinnor i en församling (framför allt nuförtiden)  har en MYCKET bättre inblick i teologi och bibelfrågor än pastorn, och det är således inte fel om en pastor faktiskt tar till sig undervisning från både män och kvinnor om han känner att han själv haltar. Då är det av högsta vikt att han är såpass förankrad i Bibeln att han ändå vet vad som är sund undervisning eller inte, så att han inte dras med i varje teologivåg han får höra. Är man som sagt en församlingsföreståndare så har man ju sedan ansvaret att lära ut Guds ord till andra. Det är inte bara viktigt att vara väl insatt i bibelverser, utan det gäller att ha en god förmåga att undervisa andra och leda andra. Idag kanske blivande församlingsföreståndare börjar med att gå på bibelskola, och det kan leda till att man blir ännu duktigare och tryggare i Bibeln men det kan precis lika gärna leda till att man får en totalt uppochnervänd bild av Guds ord – som man sedan tyvärr fortsätter att lura i andra. Vi vet nog alla att det finns pastorer som är helt ute och cyklar när de talar inför sina åhörare, som i en del fall faktiskt har sundare läror än sin egen pastor. Sen är vi heller inte mer än människor så alla kan förstås göra och säga fel, men med ett ödmjukt hjärta så kanske man är villig att se över sina doktriner och dubbelkolla med vad skriften verkligen säger.

Kvinnor som lär ut Guds ord i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och TALADE OM HONOM FÖR ALLA DEM som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

CITAT från kyrkofäderna visar på JESU GUDOM och TREENIGHETEN

Aug6

bible 6Nedan CITAT visar att kyrkofäderna alltid lärde ut att Jesus är Gud, och att treenigheten består av tre personer/ manifestationer av en och samma Gud.  De första citaten är från Lyndon Conn.

“For OUR GOD JESUS CHRIST, was, according to the appointment of God, conceived in the womb by Mary, of the seed of David, but by the Holy Ghost.” (Epistle of Ignatius to the Ephesians 4:9)

“…GOD HIMSELF appearing in the form of a man, for the renewal of eternal life.” (Epistle of Ignatius to the Ephesians 4:13)

“Continue inseparable from JESUS CHRIST OUR GOD.” (Epistle of Ignatius to the Trallians 2:4)

“For even OUR GOD; JESUS CHRIST, know that He is in the Father”. (Epistle of Ignatius to the Romans 1:13) 

Brethren, WE OUGHT SO TO THINK OF JESUS CHRIST AS OF GOD : as of the judge of the living and the dead”. (2nd Epistle of Clement to the Corinthians 1:1) 

“For Christ is King, and Priest, and GOD and Lord…” (Justin Martyr, Dialogue With Trypho, 34)

“…He preexisted as the Son of the Creator of things, BEING GOD, and that He was born a man by the Virgin.” (Justin Martyr, Dialogue With Trypho, 48)

“Now may the God and Father of our Lord Jesus Christ, and the eternal High Priest Himself, THE GOD JESUS CHRIST, build you up in the faith…” (The Epistle of Polycarp to the Church at Philippi, 12)

“In order that to Christ Jesus, our Lord, and GOD, and Savior, and King…” (Irenaeus Against Heresies, 1.10.1)

“But he Jesus is himself in his own right, beyond all men who ever lived, GOD, Lord, and king eternal, and THE INCARNATE WORD, proclaimed by all the prophets, the apostles …The Scriptures would not have borne witness to these things concerning Him, if, like everyone else, He were mere man.” (Irenaeus Against Heresies 3:19.1-2) 

“For with Him were always present the Word and Wisdom, the Son and the Spirit, by whom and in whom, freely and spontaneously, He made all things, to whom also He speaks, saying, ‘Let us make man after our image and likeness'”.(Irenaeus Against Heresies, 4:10)

Irenaeus, 115-190 “The Church, though dispersed throughout the whole world, even to the ends of the earth, has received from the apostles and their disciples this faith: …one God, the Father Almighty, Maker of heaven, and earth, and the sea, and all things that are in them; and in one Christ Jesus, the Son of God, who became incarnate for our salvation; and in the Holy Spirit, who proclaimed through the prophets the dispensations of God, and the advents, and the birth from a virgin, and the passion, and the resurrection from the dead, and the ascension into heaven in the flesh of the beloved Christ Jesus, our Lord, and His manifestation from heaven in the glory of the Father ‘to gather all things in one,’ and to raise up anew all flesh of the whole human race, in order that to Christ Jesus, our Lord, and GOD, and Savior, and King, according to the will of the invisible Father, ‘every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth, and that every tongue should confess; to him, and that He should execute just judgment towards all…'” (Against Heresies X.l)

Tertullian, 160-225 “We define that there are two, the Father and the Son, and three with the Holy Spirit, and this number is made by the pattern of salvation... [which] brings about unity in trinity, interrelating the three, the Father, the Son, and the Holy Spirit.  They are three, not in dignity, but in degree, not in substance but in form, not in power but in kind.  They are of one substance and power, because there is one God from whom these degrees, forms and kinds devolve in the name of Father, Son and Holy Spirit.” (Adv. Prax. 23; PL 2.156-7).

“We have also as a Physician the Lord OUR GOD JESUS THE CHRIST the only-begotten Son and Word, before time began, but who afterwards became also man, of Mary the virgin.  For ‘the Word was made flesh.’ Being incorporeal, He was in the body; being impassible, He was in a passable body; being immortal, He was in a mortal body; being life, He became subject to corruption, that He might free our souls from death and corruption, and heal them, and might restore them to health, when they were diseased with ungodliness and wicked lusts.” (Alexander Roberts and James Donaldson, eds., The ante-Nicene Fathers, Grand Rapids: Eerdmans, 1975 rpt., Vol. 1, p. 52, Ephesians 7.)

Abrahams möte med GUD och två änglar

abraham 2Justin Martyr, 100-165 AD

” I [Justin] inquired. And Trypho said, “Certainly; but you have not proved from this that there is another God besides Him who appeared to Abraham, and who also appeared to the other patriarchs and prophets. YOU HAVE PROVED, however, that we [the Jews] were WRONG in believing that the three who were in the tent with Abraham were all angels.” I [Justin] replied again, “If I could not have proved to you from the Scriptures that ONE OF THOSE THREE IS GOD, because, as I already said, He brings messages to those to whom God the Maker of all things wishes [messages to be brought], then in regard to Him who appeared to Abraham on earth IN HUMAN FORM IN LIKE MANNER AS THE TWO ANGELS who came with Him, and WHO AS GOD EVEN BEFORE THE CREATION OF THE WORLD, it were reasonable for you to entertain the same belief as is entertained by THE WHOLE OF YOUR NATION.” “Assuredly,” he said, “for up to this moment this has been our [the Jews] belief.” … “And now have you not perceived, my friends, that one of the three, WHO IS BOTH GOD AND LORD, and ministers to Him who is in the heavens, is Lord of the two angels? For when [the angels] proceeded to Sodom, HE REMAINED BEHIND, and COMMUNED WITH ABRAHAM in the words recorded by Moses; and when He departed after the conversation, Abraham went back to his place. And when he came [to Sodom], the two angels no longer conversed with Lot, but Himself, as the Scripture makes evident; and He is the LORD who received commission from the LORD who [remains] in the heavens, i.e., the Maker of all things, to inflict upon Sodom and Gomorrah the [judgments] which the Scripture describes in these terms: ‘The Lord rained down upon Sodom and Gomorrah sulphur and fire from the Lord out of heaven.’ “(Dialogue of Justin Martyr, with Trypho, a Jew, Chapter LVI.—God Who Appeared to Moses is Distinguished from God the Father.)

Irenaeus,  115-190 AD

“Therefore neither would the Lord, nor the Holy Spirit, nor the apostles, have ever named as God, definitely and absolutely, him who was not God, unless he were truly God; nor would they have named any one in his own person Lord, except God the Father ruling over all, and His Son who has received dominion from His Father over all creation, as this passage has it: “The LORD said unto my Lord, Sit Thou at my right hand, until I make Thine enemies Thy footstool.” Here the [Scripture] represents to us the Father addressing the Son; He who gave Him the inheritance of the heathen, and subjected to Him all His enemies. Since, therefore, the Father is truly Lord, and the Son truly Lord, the Holy Spirit has fitly designated them by the title of Lord. And again, referring to the destruction of the Sodomites, the Scripture says, “Then the LORD rained upon Sodom and upon Gomorrah fire and brimstone from the LORD out of heaven.” For it here points out that the Son, who had also been talking with Abraham, had received power to judge the Sodomites for their wickedness. And this [text following] does declare the same truth: “Thy throne, O GOD; is for ever and ever; the scepter of Thy kingdom is a right scepter. Thou hast loved righteousness, and hated iniquity: therefore GOD, Thy God, hath anointed Thee.” For the Spirit designates both [of them] BY THE NAME; OF GOD — both Him who is anointed as Son, and Him who does anoint, that is, the Father.” (Irenaeus, Book 3, ch 6)

Tertullian, 160-225 AD

“That is a still grander statement [of Christ’s deity] which you will find expressly made in the Gospel: “In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God.” There was One “who was,” and there was another “with whom” He was. But I find in Scripture the name Lord also applied to them Both: “The Lord said unto my Lord, Sit Thou on my right hand.” And Isaiah says this: “Lord, who hath believed our report, and to whom is the arm of the Lord revealed? ” Now he would most certainly have said Thine Arm, if he had not wished us to understand that the Father is Lord, and the Son also is Lord. A much more ancient testimony [of Christ’s deity] we have also in Genesis: “Then the Lord rained upon Sodom and upon Gomorrah brimstone and fire from the Lord out of heaven.” Now, either deny that this is Scripture; or else (let me ask) what sort of man you are, that you do not think words ought to be taken and understood in the sense in which they are written, especially when they are not expressed in allegories and parables, but in determinate and simple declarations?” (Tertullian, Against Praxeas, Chapter XIII.

 Ignatius, 30-117 AD

“For Moses, the faithful servant of God, when he said, “The Lord thy God is one Lord,” and thus proclaimed that there was only one God, did yet forthwith confess also our Lord [Jesus] when he said, “The Lord [Jesus] rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the Lord.” And again [he confessed a second time our Lord Jesus by saying], “And God said, Let Us make man after our image: and so God made man, after the image of God made He him.”” (The Epistle of Ignatius to the Antiochians, Chapter II.—The True Doctrine Respecting God and Christ.)

Cyprian, 200-258 AD

“In the Gospel according to John: “The Father judgeth nothing, but hath given all judgment unto the Son, that all may honour the Son as they honour the Father. He who honoureth not the Son, honoureth not the Father who hath sent Him.” Also in the seventy-first Psalm: “O GOD, give the king Thy judgment, and Thy righteousness to the king’s son, to judge Thy people in righteousness.”Also in Genesis: “And the LORD rained upon Sodom and Gomorrah sulphur, and fire from heaven from the LORD.“” (The Treatises of Cyprian, Treatise XII. Three Books of Testimonies Against the Jews. Third Book., Testimonies., 33. That the Father judgeth nothing, but the Son; and that the Father is not glorified by him by whom the Son is not glorified.)

Novatian, 200–258 AD

“For who does not acknowledge that the person of the Son is second after the Father, when he reads that it was said by the Father, consequently to the Son, “Let us make man in our image and OUR likeness; “ and that after this it was related, “And God made man, in the image of God made He him? “Or when he holds in his hands: “The LORD rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the LORD from heaven? ” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XXVI. Argument.—Moreover, Against the Sabellians He Proves that the Father is One, the Son Another.)

“Therefore the Lord overturned Sodom, that is, GOD overturned Sodom; but in the overturning of Sodom, the LORD rained fire from the LORD. And this Lord was the God seen by Abraham; and this God was the guest of Abraham, certainly seen because He was also touched. But although the Father, being invisible, was assuredly not at that time seen, He who was accustomed to be touched and seen was seen and received to hospitality. BUT THIS THE SON OF GOD, “The LORD rained from the LORD upon Sodom and Gomorrha brimstone and fire.”And this is the Word of God. And THE WORD OF GOD WAS MADE FLESH, AND DWLTH AMNG US; AND THIS IS CHRIST. IT WAS NOT THE FATHER, THEN WHO WAS A GUEST WITH ABRAHAM, BUT CHRIST. NOR WAS IT THE FATHER WHO WAS SEEN THEN; , BUT THE SON; AND CHRIST WAS SEEN. Rightly, therefore, CHRIST IS BOTH LORD AND GOD, who was not otherwise seen by Abraham, EXCEPT THAT AS GOD THE WORD He was begotten of God the Father before Abraham himself.” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XVIII. Argument.—Moreover Also, from the Fact that He Who Was Seen of Abraham is Called God; Which Cannot Be Understood of the Father, Whom No Man Hath Seen at Any Time; But of the Son in the Likeness of an Angel.)

Constitutions of the Holy Apostles

“To Him did Moses bear witness, and said: “The LORD received fire from the LORD, and rained it down.” HIM DID JACOB SEE AS A MAN, and said: “I have seen God face to face, and my soul is preserved.”HIM DID ABRAHAM ENTERTAIN, and acknowledge to be the Judge, and HIS LORD.” (Constitutions of the Holy Apostles, Book V. XX. A Prophetic Prediction Concerning Christ Jesus.)

1 Mos. 1:26 Gud sade: “Låt oss göra människor till VÅR AVBILD, till att vara lika OSS. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade MÄNNISKAN till sin avbild, till GUDS AVBILD skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.image

Epistle of Barnabas, 74 AD

“For the Scripture says concerning US, while He speaks to the SON, “Let Us make man after Our image, and after Our likeness” (Epistle of Barnabas, Chapter VI.—The Sufferings of Christ, and the New Covenant, Were Announced by the Prophets.)

The Letter of Barnabas 74 AD

“And further, my brethren, if the Lord [Jesus] endured to suffer for our soul, he being the Lord of all the world, to whom God said at the foundation of the world, ‘Let us make man after our image, and after our likeness,’ understand how it was that he endured to suffer at the hand of men” (Letter of Barnabas 5)

Justin Martyr, 100-165 AD

Idén att Moses skulle mena att det var änglar som åsyftades med “till vår avbild”, är en villolära, säger Justin

“In saying, therefore, ‘as one of us, ‘[Moses] has declared that [there is a certain] number of persons associated with one another, and that they are at least two. For I would not say that the dogma of that heresy which is said to be among you (The Jews had their own heresies which supplied many things to the Christian heresies) is true, or that the teachers of it can prove that [God] spoke to angels, or that the human frame was the workmanship of angels. But this Offspring, which was truly brought forth from the Father, was with the Father before all the creatures.” (Dialogue of Justin Martyr, with Trypho, a Jew: Chapter LXII.—The Words “Let Us Make Man”)

Irenaeus, 115-190 AD

 “It was not angels, therefore, who made us, nor who formed us, neither had angels power to make an image of God, nor any one else, except the Word of the Lord, nor any Power remotely distant from the Father of all things. For God did not stand in need of these [beings], in order to the accomplishing of what He had Himself determined with Himself beforehand should be done, as if He did not possess His own hands. For with Him were always present the Word and Wisdom, the Son and the Spirit, by whom and in whom, freely and spontaneously, He made all things, to whom also He speaks, saying, “Let Us make man after Our image and likeness; ” [Gen. 1:26]” (Against Heresies 4:20:1).

Tertullian,  160-225 AD

“If the number of the Trinity also offends you, as if it were not connected in the simple Unity, I ask you how it is possible for a Being who is merely and absolutely One and Singular, to speak in plural phrase, saying, “Let us make man in our own image, and after our own likeness; ” whereas He ought to have said, “Let me make man in my own image, and after my own likeness,” as being a unique and singular Being? In the following passage, however, “Behold the man is become as one of us,” He is either deceiving or amusing us in speaking plurally, if He is One only and singular. Or was it to the angels that He spoke, as the Jews interpret the passage, because these also acknowledge not the Son? Or was it because He was at once the Father, the Son, and the Spirit, that He spoke to Himself in plural terms, making Himself plural on that very account? Nay, it was because He had already His Son close at His side, as a second Person, His own Word, and a third Person also, the Spirit in the Word, that He purposely adopted the plural phrase, “Let us make; “and, “in our image; “and, “become as one of us.” (Tertullian, Against Praxeas, Chapter XII. Other Quotations from Holy Scripture Adduced in Proof of the Plurality of Persons in the Godhead.)

“Since then he is the image of the Creator (for He, when looking on Christ His Word, who was to become man, said, “Let us make man in our own image, after our likeness”), how can I possibly have another head but Him whose image I am? For if I am the image of the Creator there is no room in me for another head” (Tertullian, Book V, Elucidations, Chapter VIII.—Man the Image of the Creator, and Christ the Head of the Man.)

“In the first place, because all things were made by the Word of God, and without Him was nothing made. Now the flesh, too, had its existence from the Word of God, because of the principle, that here should be nothing without that Word. “Let us make man,” said He, before He created him, and added, “with our hand,” for the sake of his pre-eminence, that so he might not be compared with the rest of creation.” (Tertullian: On the Resurrection of the Flesh, Elucidations, Chapter V.—Some Considerations in Reply Eulogistic of the Flesh. It Was Created by God.)

Origen, 184-254 AD

“it was to Him that God said regarding the creation of man, “Let Us make man in Our image, after Our likeness.” (Origen Against Celsus, Book V, Chapter XXXVII)

Novatian, 200–258 AD

“For who does not acknowledge that the person of the Son is second after the Father, when he reads that it was said by the Father, consequently to the Son, “Let us make man in our image and our likeness; ” and that after this it was related, “And God made man, in the image of God made He him? “Or when he holds in his hands: “The Lord rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the Lord from heaven? ” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XXVI. Argument.—Moreover, Against the Sabellians He Proves that the Father is One, the Son Another.)

Constitutions of the Holy Apostles

“the divine Scripture testifies that God said to Christ, His only-begotten, “Let us make man after our image, and after our likeness. And God made man: after the image of God made He him; male and female made He them.”(Constitutions of the Holy Apostles, Book V., VII)

Det finns enormt många fler citat i denna artikel på internet. Eller läs om Herrens Ängel som är GUD i denna artikel.

Vad innebär NATTVARDEN, BRÖDSBRYTELSEN och HERRENS MÅLTID?

Jul31

nattvard 3Nattvarden är en vanlig benämning på åminnelsen av Jesu sista måltid som han hade tillsammans med sina lärljungar, och det åtföljande offret på korset där han utgjöt sitt blod för hela mänskligheten. Vi kan även finna termer såsom eukaristi, kommunion, altarets sakrament,  brödsbrytelse eller Herrens måltid – beroende på vilkan kyrka det handlar om. Tillfället då nattvarden firas kallas ibland nattvardsfirande eller mässa i en del kyrkor. Under den ursprungliga sista måltiden förtärdes bland annat enligt judisk sed osyrat bröd och vin (eftersom den tilldrog sig under påsken som under denna tid firades efter minnet av israelernas hastiga Exodus ur Egypten), och Jesus gav brödet och vinet en ny innebörd – likt brödet som bröts sönder skulle hans kropp brytas sönder och likt vinet som utgöts skulle hans blod utgjutas. Han instruerade även sina lärjungar att “göra detta” till hans åminnelse.

Personligen tycker jag det finns fördelar med att kalla tillfället för “brödsbrytelse” eller kanske “Herrens måltid”, eftersom det kommer närmare de Bibliska uttrycken, och vi slipper då förklara vad vi menar. Uttryck som inte återfinns i Bibeln (t ex Nattvard eller Eukaristi) kanske kräver en liten utförligare förklaring för att andra ska förstå vad vi lägger in i termerna.

Att den sista måltiden var påskalammsmåltiden var väldigt passande eftersom det handlar just om ett lamm som oskyldigt slaktas, och Jesus likställs vid många tillfällen just med ett LAMM:

1 Pet. 1:18 I veten ju att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit »lösköpta» från den vandel I förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt,19 utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lamm utan fläck.20 Så var förutsett om honom före världens begynnelse; men först nu i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad för eder skull (1917)

Den sista påskalammsmåltiden och den första nattvarden enligt evangelierna

Mark 14:12 På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: “Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?” 13 Då sände han två av sina lärjungar och sade till dem: “Gå in i staden. Där kommer en man som bär en kruka vatten att möta er. Följ honom. 14 Och där han går in skall ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 15 Då skall han visa er ett stort rum i övre våningen. Det är iordningställt och färdigt. Red till åt oss där.” 16 Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet.17 När det blev kväll, kom Jesus med de tolv. 18 Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: “Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig – och han äter med mig.” 19 Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: “Inte är det väl jag?” 20 Jesus svarade dem: “Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen. 21 Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född.”

Se även Matt. 26:17-25 och Lukas 22:7-13

Vi ska äta brödet och dricka vinet till Jesu åminnelse, och vi ska äta brödet med tanken att det är Jesu plågade kropp, och dricka vinet med tanken att det är Jesu blod som han utgjöt för oss för att vi ska kunna få leva. Självfallet är det inte Jesu bokstavliga kött och blod det handlar om, för vi är ju tillsagda att inte förtära blod då själen finns i blodet, och inte heller är kannibalism påbjudet i Bibeln. Om blodet verkligen var Jesu bokstavliga blod så borde vinet se ut som blod och smaka blod, men det smakar vin. Det blod som Jesu offrade på korset utgjöts för att ge människorna förlåtelse för sina synder, och förlåtelsen sker på villkor att vi just omvänder oss från våra synder. Då blir våra synder borttagna och vi blir renade i Jesu blod. Jesus startade också ett nytt FÖRBUND i och med sin död på korset, och därför lever vi nu under det nya testamentet där vi inte längre lever under djuroffersystemet (och de många ceremoniella judiska lagarna) eftersom Jesus i stället en gång för alla offrade sig på korset.

Matt. 26:26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: “Tag och ät. Detta är min kropp.” 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: “Drick alla av den. 28 Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike.” 30 När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.

Mark 14:22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: “Tag, detta är min kropp.” 23 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24 Och han sade till dem: “Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. 25 Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.” 26 När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.

Lukas 22:14 När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. 15 Och han sade till dem: “Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. 16 Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike.” 17 Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: “Tag detta och dela mellan er. 18 Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer.” 19 Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: “Detta är min kropp, som utges för er. GÖR DETTA TILL MINNE AV MIG.” 20 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är DET NYA FÖRBUNDET I MITT BLOD, som utgjuts för er.21 Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. 22 Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd.” 

Kort tid innan denna måltid jämförde Jesus sig själv med BRÖDET som ger liv åt människorna, och han säger att vi måste äta hans bröd och dricka hans blod för att få liv. Det är Anden som ger liv, och vi kan inte få andligt liv genom att äta vanlig mat och vanlig dryck. En sådan mat och dryck kommer inte att bestå, men det som Jesus erbjuder kommer att bestå för evigt:

nattvard 2

Joh. 6:32 Då sade Jesus till dem: “Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. 33 Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.” 34 De sade till honom: “Herre, ge oss alltid det brödet!” 35 Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. — 41 Judarna var mycket förargade över att han hade sagt: “Jag är det bröd som har kommit ner från himlen.” —-48 Jag är livets bröd.49 Era fäder åt manna i öknen, och de dog. 50 Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.“52 Judarna började då tvista med varandra och säga: “Hur kan han ge oss sitt kött att äta?” 53 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55 Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever.58 Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.“—63 Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.— 70 Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”71 Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

Brödet bröts den första dagen i veckan – söndag

Gud skapade hela världen på en vecka vilket medförde att vi använder veckan som ett mönster för våra liv och för att få regelbundenhet får våra vanor. Därför kan det vara ganska lämpligt att ha en brödsbrytelse för Jesu åminnelse just en gång i veckan, och varför inte på en söndag? (Se denna artikel  på engelska om Sabbathen.) Den första dagen på veckan är på söndagen. Självfallet går det förstås att ha en gemensam måltid utöver själva brödsbrytelsen, och självfallet kan man ha brödsbrytelse även under andra dagar och fler än en gång i veckan. Har man brödsbrytelse till Jesu åminnelse alldeles för ofta kan det innebära att det går inflation i tillfället och det finns då risk att varje tillfälle känns mindre högtidligt och speciellt. Det är viktigt att vi ser på tillfället med en stor vördnad och reflekterar över vad Jesu gjorde för oss och när han valde att lida stort på korset för att ge oss möjlighet att träda in i hans rike för evigt.

Apg. 2:42 De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. 46 Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 

Apg. 20:7 Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. 8 Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. 9 I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10 Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: “Var inte oroliga. Han lever.” 11 Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån. 12 Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.

Paulus går igenom innebörden av brötsbrytelsen. Brödet som vi bryter ur ett stycke och delar, och vinet som vi dricker ur samma bägare, symboliserar även vår gemenskap med varandra och Jesus, och att vi är i en och samma kropp. Paulus varnar också för att äta offerkött som var vanligare på den tiden.

1 Kor. 10:6 Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? 17 Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.18 Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?19 Vad menar jag då med detta? Att kött från avgudaoffer skulle betyda något eller att en avgud skulle betyda något? 20 Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna. 21 Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. 22 Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?nattvard

1 Kor. 11:17 När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, eftersom era sammankomster är mer till skada än till nytta. 18 Först och främst hör jag att det förekommer stridigheter bland er, när ni möts i församlingen, och delvis tror jag att det är så. 19 Partier måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet. 20 När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid (b) hållas.21 Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad. 22 Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte.23 Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade: “Detta är min kropp, som är utgiven för er. GÖR DETTA TILL MINNE AV MIG.“25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, GÖR DET TILL MINNE AV MIG.” 26 Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, FÖRKUNNAR NI HERRENS DÖD TILL DESS HAN KOMMER.27 Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. 29 Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. 31 Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda.32 Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen.33 Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. 34 Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att sammankomsten inte blir till en dom för er. Allt det andra skall jag ge er föreskrifter om när jag kommer.

b) Herrens måltid föregicks av en brödramåltid, den s k agapen, dvs kärleksmåltiden.

Kanske kändes det naturligt för de första kristna att inta den sista måltiden ungefär som originalet tilldrog sig, genom att äta en hel måltid innan med övergick till brödsbrytelse och vin (i Jesus fall handlade rätten om ett påskalamm med tillbehör). Om däremot gemenskapen är väldigt stor så kanske det var lättare att helt enkelt äta hemma och att alla sedan delar bröd och vin i den stora gemenskapen. Under Jesus tid serverades dock mat till stor del med tanke på änkor och andra behövande eftersom det inte fanns så många andra sociala inrättningar för dem att tillgå.

Judas 1:12 De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.

Martin Luthers åsikter var inte alltid rumsrena – video på engelska med mycket citattext

Jun20

Martin Luther har skrivit ganska många bra bibliska texter som kan glädja oss, men han hade även flera hårresande åsikter framför allt om judarna som du kan läsa om bland annat  i denna artikel. Tyvärr kan man inte säga att han hade sådana åsikter innan han blev frälst, eller i början av sin tid, utan tvärt om så blev hans ordval och reaktioner gentemot judarna värre med tiden – till och med under hans sista vecka.

Han hade heller liten förståelse för Jakobs brev, eftersom denna bok framför andra Bibliska böcker talar starkt emot Luthers idé att vi är frälsta av tro allena (utan att i egentlig mening behöva lyda någon av Guds bud även om det är eftersträvansvärt), och på det sätt han uttrycker sig låter det verkligen som hans åsikt är att vi kan bli frälsta i vår synd. “Sin boldly” är ett av hans kända uttryck, och även i sitt hela sammanhang så blir det olyckligt. Man kanske skulle kunna hoppas på att läsning av hans citat i en större kontext skulle innebära att hans åsikter mjukades upp eller lutade åt ett annat håll, men tyvärr visar det sig att det inte låter sig göras. Däremot så talar han emot sig själv på andra ställen vilket skulle kunna få det att låta som att han ansåg att synd separerar oss från Gud trots allt. Detta gäller framför allt hans åsikter om människans fria vilja, som han emellanåt säger inte alls är fri utan helt kopplad till Guds vilja. Även John Kalvin talade emot sig själv, men för det mesta var Kalvins åsikter att Gud förutbestämt precis ALLT, inklusive Satans fall och all synd.

30 min. film

Martin Luther hade en del om bakfoten

May14

FearTorbjörn Edebol skrev i tidningen Dagen en artikel om en förhoppning att låta det kommande 500-årsmminnet av reformationen bli en bibelrenässans i Luthers efterföljd, men jag delar inte  hans uppfattning om Martin Luther även om Luther skrivit en del upplyftande saker. Det är inte bara Luthers förskräckliga och hårrresande generaliseringar om judarna som jag tänker på – och som tyvärr utnyttjades av andra för att motivera rättigheten att konfiskera judarnas ägodelar och förfölja dem – utan jag tänker på framför allt tre obibliska läror som influerat Norden och stora delar av världen.

1) Den gnostiska idén att människan ärvt Adams synd

Utan något känt undantag så lärde ingen av de gamla kyrkofäderna ut något sådant de första 300-400 åren e Kr, och det var inte förrän Augustinus (en före detta gnostiker) trädde fram på scenen som denna idé infördes till kyrkan. John Kalvin (1509-1564) och Martin Luther (1483–1546) anammade Augustinus (354–430) nya läror och spred dem sedan vidare, och idag är det de som motsätter sig arvsynden som anses vara villolärare trots att det var precis tvärt om de första 300+ åren. Men även om vi ska försöka intala oss själva att samtliga kyrkofäder hade fel så är förstås det viktiga vad BIBELN säger, och den säger ingenstans att vi är födda i synd. Inte ens i Romarbrevet 5 där det tydligt står att DÖDEN (inte synden) kommit över alla människor av anledningen att vi syndat. Inte för att vi ärvt Adams synd. Vi dör däremot fysiskt pga Adam eftersom vi inte kan nå livets träd pga honom. Den makabra läran att vi alla är födda i synd har resulterat i barndopstraditionen (för att hindra bebisar att gå själsligt förlorade om de skulle råka dö innan dopet) men sanningen är att bebisar inte ens har kapacitet att synda och de är totalt oskyldiga. Synda är någonting man gör och ingenting man kan ärva.

2) Det saliga bytet

Det verkar som denna obibliska idé och begreppet i sig självt faktiskt härrör sig till Martin Luther, även om sådana tankegångar fanns innan hos Anselm av Canterbury (som introducerade försoningsläran) och Augustinus. Bibeln lär att när vi omvänder oss från våra synder så TAS DE BORT. De raderas helt enkelt, och de överförs inte först på Jesus. Bildligt talat kan man säga att Jesus “tagit våra synder på sig” på korset, men på så sätt att han bildligt talat tar dem “på sina axlar”. Ingenstans i Bibeln står det att JESUS rättfärdighet är insprutad/överförd till oss. Jesus är vår rättfärdighet på det sättet att han levt ett syndfritt liv för vår skull och för att han möjliggjort rening i hans blod på villkor att vi omvänder oss. Sedan är det tänkt att VI (inte Jesus) ska leva rättfärdigt, och om vi syndar igen är vi smutsiga igen och INTE rättfärdiga. Tro det eller ej, men Bibeln lär att den som GÖR rätt är rättfärdig. Inte den som fått en injektion av Jesus rättfärdighet.

3) Läran att vi är frälsta av tro allena när Bibeln tydligt säger att vi INTE är frälsta av tro allena (Jak. 2:24)

Luther var osäker på om Jakobsbrevet verkligen var kanoniskt och uttryckte t o m att den borde raderas ur Bibeln (Luther’s Works, 54, 424-425). Han tyckte inte alls om Jakobs påstående att vi INTE är frälsta av tro allena. Men Jakob var tydlig med att tro utan gärningar är död och Paulus argumenterade inte emot honom. Paulus försökte däremot få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de omskär sig eller lyder andra ceremoniella lagar. Efter Jesu död är det inte tänkt att vi ska lyda de 613 lagarna från Moses, men däremot ska vi lyda Anden som leder oss bort från synd. Synd är att bryta kärleksbudet vilket summerar tio Guds bud. Vidare riskerar vi att huggas av vinträdet pga brist på frukt (Joh. 15).

Ovan läror har tyvärr nästlat sig in i våra kyrkor och fått oss att tro att vi faktiskt inte kan sluta synda och det finns t o m människor som tror att vi syndar ständigt i tanke, ord och gärningar. Vad är det för vits med att omvända sig om det inte kan gå ens en dag utan att vi syndar igen? Om tanken är att vi är frälsta trots att vi syndar, bara vi tror på Gud (tro allena) så är väl detta att hålla med det Satan lärde ut i Eden när han hävdade att synd INTE leder till döden?

1 Mosebok 3:4 Då sade ormen till kvinnan: “NI SKALL VISST INTE DÖ!

En sådan enkel lögn som det borde vara lätt att avslöja och slå hål på, men ändå smyger vi in sådana tankegångar i kyrkan utan att vi kanske ens är medvetna om det: Vi lär ju varandra att vi är födda med en syndfull natur som tvingar oss att synda vare sig vi vill eller ej, vilket innebär att vi faktiskt har bra ursäkter för vår synd och vilket vidare riskerar att locka till mer synd. För vad kan hända? Jesus har ju dessutom tagit våra synder på sig och vi har fått HANS rättfärdighet, och då kan inte ens Gud se våra synder pga Jesu blod som är som ett filter framför hans ögon. Vi har alltså ha råd med att leva orättfärdigt eftersom vi är rättfärdiga i position även om vi inte är det i handling. Vidare är vi ju frälsta av tro ALLENA, så det här med synd och frukt inverkar inte på våra själar. Bara vi tror på Gud…

Läs gärna mer detaljer om dessa ämnen på min blogg, och läs gärna detta blogginlägg om Martin Luther.