Etikettarkiv | kvinnor

Vad säger Bibeln om att gifta sig mellan raser och med ”främlingar”?

blod 3Vi är alla av ett och samma blod, och vi är alla släkt med Adam och Eva – samt Noa

Bibeln säger att hela mänskligheten härrör sig från förbindelsen mellan Adam och Eva, och därför har vi alla ett och samma blod. Bibeln informerar om att vi alla kommer från EN ENDA MÄNNISKA (Adam), och att en viss kvinna är ”moder” till allt levande (Eva).

1 Mos. 3:20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till allt levande.

1 Tim. 2:12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet,13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse.

Apg. 17:26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Acts 17:26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us: (KJV)

Dessutom så finns i vår gemensamma historia den genetiska ”flaskhalsen” som färden i Arken innebar, där åtta människor överlevde och förde sina gener vidare till efterkommande. Vi är därför alla släkt med Noa, och med en av hans söner Sem, Ham eller Jafet.

Jesus generaliserade vad gäller fariséer och skriftlärda

Det behöver inte alltid vara fel att generalisera, men däremot att ”övergeneralisera” och att hävda att det inte finns några som helst undantag till regeln eller mönstret som man menar sig se – om sanningen är den motsatta.

Fariséer är ingen ”ras” men hur som helst så gjorde Jesus en principiell generalisering vad gäller alla fariséer, och han hade inte vackra saker att säga om dem. I Matt. 15 och 23 så kan vi exempelvis se hur Jesus går hårt åt dem när han kallar dem hycklare och vitkalkade gravar pga deras läror och beteenden. För att försöka ”försvara” Jesus för hans generalisering kanske man skulle kunna hävda att kritiken endast gällde de fariséer som besökte just den här middagsbjudningen, men det är osäkert om Jesus verkligen kände var och en av dessa fariséer såpass väl för att kunna göra en sådan bedömning, och då kvarstår det faktum att Jesus faktiskt bedömde alla fariséer som grupp.

Men trots att Jesus kritiserade fariséerna som en grupp så hävdade han inte att det inte fanns ett enda undantag från den princip han berättade om, och inte heller att frälsningsdörren var helt stängd för alla fariséer. Det fanns trots allt fariséer och skriftlärda som lyssnade på Jesus och ville veta mer om hans lära. Nikodemus är ju ett exempel, och även Josef från Arimatea. I Apg 23:9 fanns flera fariséer som försvarade Jesus. Men det var ändå inte fel av Jesus att bedöma fariséerna som grupp eftersom det uppenbarligen fanns fog för det. Det fanns ett visst mönster hos fariséerna som var så vanligt att det fanns fog för att – hör och häpna – dra alla fariséer över en kam. Detta var rent generella egenskaper hos fariséer, och Jesus hävdade som sagt inte att det inte fanns några som helst undantag från fariséernas vanliga mönster.

Paulus generalisering av kretensare

Paulus varningens ord till Titus är speciellt intressanta, för i Titusbrevet verkar Paulus göra en generalisering gällande alla kretensare (som levde under Paulus samtid). Paulus syftar på att ”en av deras egna profeter” uttryckt i en poetisk skrift att  ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata”, och Paulus verkar hålla med om att den beskrivningen även om det inte var han själv som myntade begreppet. Inte heller säger Paulus att det inte finns några som helst undantag under solen. Den profet som här åsyftas som källa till ordalydelsen är förmodligen Epimenides, som föddes på Knossos på Kreta, och citatet kommer från en vers skriven i hexameter från en av hans skrifter om orakel. Det sägs att Epimenides levde ända till han blev 150 år, vilket ju var en ålder i paritet med Moses ålder. På den här tiden kallades man ibland både poet och profet eftersom profeter ofta yttrade ord om framtida händelser i poetisk form, som de ibland också satte på pränt i enlighet med sina andlig upplevelser. Både Plato och Cicero ger erkännande till Epimenides. Även Calliamachus använde sig utav de första orden i citatet (att kretensarna är lögnare) i en hymn till Zeus, så stroften var välkänd.

Titus 1:10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.12 En av deras egna, en profet, har sagt: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” 13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron 14 och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen. 15 För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. 16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.

Kretensarna hade verkligen rykte om sig av andra greker att vara lögnare, och det hade förmodligen inte bara att göra med deras påstående att de hade Jupiters (Zeus) grav på sin ö. Att ”tala som en kretensare” blev synonymt med att ljuga, och att ”leva som en korintier” blev synonymt med att leva i lyx och omoral. Läs mer här på engelska. Det här med ”vilddjur” var ett uttryck som visade på attackerande egenskaper, till skillnad från andra djur med helt andra egenskaper – såsom får eller åsnor.

Det här är inte första gången som Paulus nämner profan litteratur eftersom han även citerar Menander, och Aratus utöver Epimenides, även om han inte nämner dem vid namn. (Se även Apg 17:28 och 1 Kor. 15:33). Detta betyder förstås inte att Paulus skriver under på allting som dessa författare skrivit, sagt och gjort.

Esaus hustrurbrud 2

Esau (ibland kallas det folk som härrör sig från Esau för Edom) insåg att hans far inte tyckte om kananeiskor, men trots den vetskapen så tog han sig ändå kananeiska hustrur, utöver de hustrur han redan hade.

Jakob lydde sina föräldrar var gäller förbudet att inte gifta sig med kananeiskor, men Esau gifte sig med flera kananeiskor, och utfallet var inte lyckat. Hans första hustrur var besläktade med Kanaan eftersom hetiter är kananéer, och båda fäderna Beeri och Elon var hetiter. Även hivéer är besläktade med Kanaan.

Namnet Kanaan var ju ursprungligen namnet på en son till Noas son Ham, och som fick ta emot en allvarlig förbannelse och dystra framtidsutsikter gällande sig själv och sin avkomma.

1 Mos. 26:34 När Esau var fyrtio år tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till  Elon. 35 Men de blev en hjärtesorg för Isak och Rebecka.

1 Mos. 28:1 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: ”Du skall inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru.—6 Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade ju välsignat honom och befallt honom att inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. 7 Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram. Då förstod Esau att hans fader Isak inte tyckte om kananeiskorna. 9 Därför begav han sig till Ismael och tog Mahalat till hustru utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.

1 Mos. 36:Esau hade tagit sig hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibon, 3 samt Basemat, dotter till Ismael och syster till Nebajot.

Gud varnade israelerna från att gifta sig eller beblanda sig med kananeiskor och liknande folkslag

Jesus visade barmhärtighet gentemot kananeiska kvinnor, som exempelvis Matt. 15:21:28 ger tecken på, men kravet för att få förlåtelse var fortfarande tro och omvändelse.

I Gamla Testamentet kan vi se många varningar från Gud till israelerna om att inte beblanda sig med kananeiskor och absolut inte ta dem till hustrur. Salomo är ett bittert exempel på hur det kan gå när man ändå bryter mot Guds bud i det här avseendet. Det slutade illa för Salomo, vilket Gud visste att det skulle göra. Ljus kan förvandlas till mörker när man med flit placerar sig mitt bland frestande syndare, och är man en gift man vill man ofta försöka vara sin fru till lags. Den kombinationen kan ha blivit Salomos fall.

Att varna för att gifta sig med kananeiskor betyder förstås inte att Gud inte älskar alla sorters folk, eller att det inte finns chans till frälsning även för kananéer, etiter, girgaseer, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter men uppenbarligen så fanns det skäl att varna för att inte låta sig påverkas av vissa folkgrupper. Det är således inte rasistiskt på något sätt eftersom det finns fog för sådana varningar. (Däremot är det rasistiskt om det INTE finns fog för varningar.) Gud går inte in på om avarterna beror på gener, kultur, traditioner eller samtliga av dessa element, men poängen är dock densamma – att israelerna gjorde bäst i att undvika att beblanda sig med kananéer för att inte förlora sin renhet och gå under. Vi får inte tro att vi kan jämföra kananéer och besläktade folkslag som vilka oskyldiga Svenssons som helst, eftersom det handlar om en folkgrupp som hade många sataniska traditioner, inklusive att offra sina barn till guden Baal. Kanske vi lättare kan förstå sammanhanget om vi ser kananéer som värre än både Hitler och Stalin kombinerat. Kananéerna blev utrotade på Guds initiativ, och endast Gud har förstås rättighet att stoppa ett folk från att spridas eftersom han är den enda som kan se helheten och vad som är bäst för människorna på kort och lång sikt. Det var också av den anledningen som han lät en världsvid flod drabba jorden – då alla människornas tankar var helt igenom onda, förutom vad gäller den rättfärdige Noa.

5 Mos. 7:1 När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du, 2 och när Herren, din Gud, ger dem till dig och du slår dem, då skall du ge dem till spillo. Du skall inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd.Du skall inte ingå släktskap med dem. Dina döttrar skall du inte ge åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner. Ty de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och Herrens vrede skall då upptändas mot er och han skall snabbt förgöra dig.

Israel blev hemsökt för att de bedrev otukt med kvinnliga moabiter, och de hade t o m börjat tillbe deras gudar. Gud var inte rasistisk när han bad israeliterna genom Mose att angripa ”midjaniterna” som grupp.

4 Mos. 25:1 Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar. 2 Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. — —7 När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, 8 följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.—.16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 ”Angrip midjaniterna och slå dem! 18 Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”

Kanske nedan verser ger mer ljus varför Gud var så bestämd vad gäller beblandning med kananéer och andra besläktade folkslag:

5 Mos. 29:18 Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört,

3 Mos. 19:19 Mina stadgar skall ni hålla: Du skall inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra. I din åker skall du inte så två slags säd. Ett klädesplagg av två olika slags garn skall du inte ta på dig.

Dom. 14:1 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. 2 När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: ”Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru .” 3 Hans far och mor sade till honom: ”Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: ”Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon.”

Gud menade att Selofhads döttrar endast skulle gifta sig inom sin egen stam (Manasse), eftersom ingen arvedel bland israelerna får gå över från en stam till en annan. På så sätt skulle Israel kunna behålla alla sina arvedelar, och det hade inte blivit någon konflikt mellan olika stammar:

4 Mos. 36:6 Detta är vad Herren befaller angående Selofhads döttrar: De må gifta sig med vem de vill, men de skall gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam. 7 Ty ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skall behålla var och en sin fädernestams arvedel. 8 Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar skall gifta sig med någon från en släkt som tillhör hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel. 9 Ty ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skall behålla var och en sin arvedel.”10 Selofhads döttrar gjorde så som Herren hade befallt Mose. 11 Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner. 12 De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.

Främlingar fick bo i Israels land, men inga löften gavs om att israelerna skulle stå för omkostnaderna för dem och deras barn och barnbarnkung

Bibelns nationsgränser hade fördelen att synden kunde bromsas upp en hel del och stanna inom gränserna. Israel var förstås ålagda att följa Guds lagar, och om några främlingar valde att ansluta sig till dem och bo i samma land så måste de följa de lagar som gällde i landet. Det var inte tal om något kompromissande, utan om att andra folk måste ta efter de lagar som Israel lydde under, om de nu ville vara en av dem och kunna kallas för ”syster” eller ”broder”. Om någon ville fira Herrens påskhögtid så var kravet omskärelse bland männen, och de skulle då betraktas som lika mycket ”infödda” i landet som israelerna själva. Att ta beslutet att omskära sig tyder ofta på att man gjort ett avgörande beslut och har ett omvänt hjärta.

2 Mos 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.

En ”utlänning” var en person som inte anslutit sig till Israel och dess lagar, genom att exempelvis som man låtit omskära sig.

5 Mos. 14:21 Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.

Israelerna fick ta ränta endast av utlänningarna, men inte av de som anslutit sig till Israel och dess lagar och som därför kallades broder och syster.

5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

Ännu fler exempel på varningar vad gäller att beblanda sig med kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna

Gud är inte rasistisk när han generaliserar om en hel folkgrupp och exempelvis uttrycker att Samarien bär på en ondska, eller när han säger om Efraim och Samarien ”Ty de handlar svekfullt, tjuvar gör inbrott och rövarskaror plundrar på vägarna—Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna.— ALLA är de äktenskapsbrytare.—ALLA är de heta som en ugn och de förtär sina domare—Efraim blandar sig med andra folk—Främlingar har förtärt hans kraft”. Återigen hävdar han inte att det inte finns något undantag, men uppenbarligen så kan man urskönja ett klart mönster av ondska, tjuveri, äktenskapsbrytelse och lögner hos just dessa folkgrupper.

Hosea 7:1 När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de handlar svekfullt, tjuvar gör inbrott och rövarskaror plundrar på vägarna.2 I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. De är nu omgivna av sina egna gärningar, som är inför mitt ansikte.3 Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna.4 Alla är de äktenskapsbrytare. De liknar en ugn, som bagaren värmt upp. När han har knådat degen upphör han att elda, till dess att degen har jäst.—7 Alla är de heta som en ugn och de förtär sina domare. Alla deras kungar har fallit, ingen bland dem åkallar mig.8 Efraim blandar sig med andra folk. Han är som en kaka som inte har vänts.9 Främlingar har förtärt hans kraft, men han förstår det inte. Trots att han har fått grått hår, märker han det inte.

Gud sade t o m om dessa folkslag ”Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka”. Detta var en uppmaning till Israel om hur de skulle betrakta människorna i det utlovade landet (vilka blivit varnade vid upprepade tillfällen, och som alla hade chansen att kapitulera och ansluta sig till Israel och den sanna Guden) och deras grannar där främmande och särdeles onda människor höll till. Det betyder inte att israelerna inte skulle visa barmhärtighet för de främlingar som senare i framtiden skulle komma att resa genom landet. Inte heller är det en uppmaning till oss idag att inte visa barmhärtighet för människor i nöd. Dock finns det en biblisk sanning i att det kan finnas folkslag eller människogrupper som generellt sett utövar avguderi och ondska. Se även 1 Kung. 11:1-43 och 2 Mos. 34:16,

Esra 9:1 Då detta var fullgjort kom några av furstarna fram till mig och sade: ”Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskoilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. 2 Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet.” 3 När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg-10 Vad skall vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud, 11 som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra. 12 Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid. 13 Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns?

Esra 10:Medan Esra låg där gråtande framför Guds hus och bad och bekände, samlades män, kvinnor och barn omkring honom, en mycket stor skara av Israels folk. Också folket grät bittert. 2 Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, sade till Esra: ”Vi har varit otrogna mot vår Gud genom att ta till oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Men ännu finns det hopp för Israel i den sak det gäller. 3 Låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud att skilja oss från alla sådana kvinnor och deras barn. Detta råd kommer från Herren och från de män, som fruktar vår Guds bud. Låt oss följa lagen.

Neh. 10:28 Det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla de som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, deras hustrur, söner och döttrar, alla de som hade kommit till kunskap och förstånd,29 dessa slöt sig till de mest ansedda bland sina bröder och svor dyrt och heligt att leva efter Guds lag, den som gavs genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres, bud, lagar och stadgar. 30 Vi svor att vi inte skulle ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.

2 Mos. 23:3 Ty min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag skall utrota dem.24 Du skall inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du skall slå ner dem grundligt och krossa deras stoder

Nehemja går hårt åt de judiska männen som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. Sådana unioner resulterade bland annat i att hälften av barnen inte talade judiska (hebreiska) utan språken som deras mammor talade. Därför förbannades Nehemja dem, och slog och drog dem i håret. Budet från Gud var ju att inte beblanda sig med främmande kvinnor.

Neh. 13:När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.—23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24 Hälften av deras barn talade asdoditiska eller något av de andra folkens språk, och de kunde inte tala judiska. 25 Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem svära vid Gud och sade: ”Ni skall inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26 Var det inte just så som Salomo, Israels kung, syndade? Det fanns bland de många hednafolken ingen kung lik honom, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27 Och nu hör vi om er att ni har gjort så mycket ont och varit otrogna mot vår Gud, genom att ni gift er med främmande kvinnor!

I 1 Sam 15 så kan vi läsa hur Gud vill straffa Amalek för det han gjorde mot Israel och då menar han både mannen vid det namnet och hela hans släkt. Genom Samuel så fick Saul budet att utplåna hela hans släkt och allt de hade, både män, kvinnor, spädbarn, djur  och ALLT. Men är inte spädbarn oskyldiga? Jo, precis lika mycket som barn i magen är oskyldiga när de aborteras bort, och precis lika mycket som Jesus när han dog för oss. Alla ska vi dö fysiskt, men huruvida vi kommer till himmel eller helvete beror på hur vi valt att leva våra liv. Det är SJÄLEN vi vill bevara mest av allt. Saul bad keniterna att skilja sig från amalekiterna så att de inte skulle drabbas av samma öde som amalekiterna. Agag var amalekiternas kung, och det sägs om honom att hans gravkista var enormt lång, och det kan förklaras av att Agag själv var gigantisk liksom alla amalekiter sägs ha varit. När vi läser om sådant resligt folkslag (jättar, som även Goliat var) så handlar det alltid om ett osedvanligt grymt folk med satanisk inspiration. Saul bröt mot Guds bud och skonade Agag, samt det bästa av djuren, och det gjorde Samuel förgrymmad. Saul menade att han tänkte offra av dessa djur till Gud, men lydnad är bättre än offer. Om alla skulle lyda Gud skulle man inte behöva göra några offer till Gud, förutom tackoffer. Gud hade goda skäl att förgöra amalekiterna, eftersom de skulle fortsätta att spridas om en enda skonades och dessutom så ville han helt enkelt radera minnet av detta folkslag som inte förtjänade att överleva. GUD får göra sådana beslut, men inte människor. Gud gör beslut som är bäst för flest antal människor.

1 Sam.15:32 Samuel sade: ”För hit till mig Agag, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min fram till honom och sade: ”Dödens bitterhet är säkert snart över”. 33 Men Samuel sade: ”Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så skall din mor bli barnlös bland kvinnor.” Därpå högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal.

Gud kan ”hata” människor som gör ont och som inte är i närheten av att lämna Satans lärordomare

Även om Gud inte glädjer sig åt den ogudaktiges död, eftersom han önskar att alla människor ska omvända sig och få liv, så är det likväl så att Gud hatar (tycker mycket illa om) de människor som gör ont och som älskar våld. Man säger ibland att  ”Gud hatar synden men älskar syndaren” men det är en sanning med modifikation. Det är inte synden som lever ett eget liv och som kan tänka och resonera, utan det är människan själv som väljer om och på vilket sätt hon syndar. Självfallet är det inte så att Gud slutar att älska en människa och vänder henne ryggen så fort hon syndar eftersom han ju även ser till ett ödmjukt och omvänt hjärta, men om det handlar om människor som är långt ifrån ödmjuka och rättfärdiga, samt inte är i närheten av att vilja omvända sig, så kan man uttrycka det med att Gud faktiskt hatar dem:

Ps. 11:5 Herren prövar den rättfärdige, men den ogudaktige och den som älskar våld, DEM HATAR HANS SJÄL.

2 Krön. 19: 1 Josafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem. 2 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Josafat och sade till honom: ”Skall man hjälpa den ogudaktige? Skall du älska dem som hatar Herren? På grund av detta vilar Herrensvrede över dig. 3 Dock har något gott blivit funnet hos dig, för du har utrotat aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud.”

Den barmhärtige samariten och fler verser i det Nya Testamentet

Vi har förstås liknelsen om Den barmhärtige samariten i det Nya Testamentet, och jag är övertygad om att Jesus valde just en samarit i berättelsen för att visa oss att vi inte endast förväntas göra gott mot våra egna, som i våra egna landsmän, eller de folkslag som vi betraktar som ”goda”, utan att vi ska alltid vara beredda att utöva barmhärtighet mot alla utan att först behöva fråga om en persons härkomst. Som jag skrev i en tidigare artikel om Den barmhärtige samariten så kan inte liknelsen användas som ett stöd till en naiv ”ge-allt-till-alla-filosofi”. Berättelsen beskriver hur en man av fri vilja hjälper EN annan man, och de flesta av oss kan hjälpa enstaka personer som drabbats av nöd – oavsett hudfärg och ras. Liknelsen kan alltså inte använda som stöd för ett system där en hel nation tvingas avstå stora delar av sin arbetsinkomst för att hjälpa en oerhört stor mängd människor, vilket resulterar i att den givmilda och ansvarslösa nationen inte ens kan ta hans om sina egna invånare. Sen är det en sak att hjälpa personer där de bor, och en helt annan sak att bjuda in hur många som helst till sitt eget land och utlova livslång försörjning till dem, deras barn, barnbarn och alla kommande generationer oavsett om de tillför något själva eller inte. Det finns inga Bibelverser som stöder ett sådant självbedrägeri, utan vi måste leva i verkligheten och inte över våra tillgångar. Det är dessutom fel att lova mer än man kan hålla.

Om att inte vara andra till lags, och att se till att vi prioriterar att hjälpa våra närmaste (framför allt de vi har ansvar för att mätta)

2 Thess. 3:10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta.

1 Tim. 5:8 Men om någon inte tar hand om SINA NÄRMASTE, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.

Jak. 2 15 Om en BRODER ELLER SYSTER inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Vi ombeds inte i Bibeln att tvinga människor i ett land att vara med på att omfördela jordens rikedomar vare sig de vill eller inte. Eller kan vi svenskar fortsätta att låna och spendera för att sedan i framtiden, när vi har kört landet i botten, begära att de rikare norrmännen ska dela med sig av sina tillgångar till oss?

2 Kor. 9:7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

Givande verkar handla om frivillighet, och vi kommer var och en att få lön för det vi valt att ge. Om vi har många munnar att mätta i vårt hushåll och trots detta ger bort nästan allt vi äger i tro att ”Gud fixar det problem som jag själv orsakat”, så låter det som att vi faktiskt frestar vår Gud. Han har inte bett oss att kasta oss utför stupet samtidigt som vi ber honom att rädda oss.

Mark. 12:41 Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. 43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på.

Vi ombeds att hjälpa i enlighet med våra tillgångar. Vi ombeds inte att lova mer än vi kan hålla och att leva över våra tillgångar. Paulus är klar över att vi inte ska behöva arbeta så att andra ska slippa, men ett sunt samarbete är när vi hjälper en grupp människor i nöd (exempelvis en församling) med vetskap om att de skulle gjort likadant för oss om vi en dag hamnar i nöd. Ett osunt samarbete verkar alltså vara när endast en grupp människor till vardags måste slita och släpa åt en annan grupp som inte bidrar alls. Självfallet säger inte Paulus att vi endast hjälper om vi kan tänkas att få liknande hjälp tillbaka i framtiden, för punktinsatser kan göras även till människor som inte kan tillföra något alls – såsom i fallet med Den barmhärtige samariten. Men liknelsen handlar just om en enstaka punktinsats, och inte ett löfte om att stå för hans och hans släkts uppehälle under resten av deras liv. Det handlar verkligen inte om att få det ”lika” som Paulus talar om nedan. Vidare ombeds vi att ge av VÅRT ÖVERFLÖD, som vi kan avvara utan att vi själva lider brist. I Sverige 2014 så känns det som svenskarna tvingas att ge flera miljarder av våra pengar (t o m till terrorgrupper som leder palestinierna) som absolut inte bottnar i något överflöd eftersom vi har enorma brister vad gäller sjukvård, skola, försvar, äldreomsorg, handikappomsorg, arbetslöshet, etc. Att dessutom erbjuda reducerad kostnader för tandvård och läkarvård till invandrare, medan vi inte ger samma erbjudande till äldre som har stora behov, är att vara orättvis och inte ge människor samma villkor för sina insatser.

2 Kor. 8:11 Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det EFTER DE TILLGÅNGAR NI HAR.12 Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. 14 Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist. 

Om vi är döpta till Kristus och pånyttfödda så är vi delar av samma kropp och ett i Kristus:

Gal. 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Vi varnas för att inte gå som omaka par med de som inte tror på den sanna Guden. Vi måste därför vara aktsamma med vem vi egentligen samarbetar med eftersom det finns en risk att vi drar åt olika håll och inte har samma mål. Ibland kan ekumenik och samarbete mellan vitt skilda trosgrupper låta som en ödmjuk och välkomnande väg att gå, men det finns risker för kompromissande och urvattnande av evangeliet.

2 Kor. 6:14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?

Liknelsen om säden
säd

Människor delas in i god säd och ond säd (ogräs), men det är inte så att Gud är den som bestämmer vem som ska bli ond respektive ond  (som den reformerta kyrkan lär ut) eftersom vi har ett eget val. Att människosonen kan så en god säd kan betyda att vi kan bli rena och rättfärdiga i hans blod även om vi inte förtjänar det, vilket resulterar i att vi blir ”rikets barn”. Djävulen är den som sådde ogräset som är ”den ondes barn”, och likheter finns med det som hände i början av vår tidsålder – när de de änglar som följde Lucifer i hans rebelliskhet fick barn med människor och orsakade ett ont släkte på jorden, strax före floden.

Matt. 13:-24 En annan liknelse framställde han för dem: ”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 26 När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. 27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? 28 Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. 30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.”–36 Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” 37 Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. 

Ändå kan vi inte skylla på våra gener eller säd om vi väljer att synda. En alkoholist kan inte luta sig tillbaka i sin fåtölj med sin flaska och berätta för besvikna familjemedlemmar att det inte är hans eget beslut att dricka sig full eftersom det beror på gener och att han ”ärvt” en dålig alkoholvana av en eller båda föräldrar. Visserligen så har arv en hel del med vårt agerande att göra eftersom vi kanske är svaga för liknande saker som våra föräldrar och därför dras till vissa frestelser mer än andra, men det är till syvende och sist vi själva som väljer om vi ska ge in för frestelser eller inte, liksom om vi uppsöker situationer som kan orsaka frestelser. Ingen person kan skylla på sina föräldrars gener när han väljer att ta sitt allra första glas alkohol, och inte heller de nästföljande. Vi har en fri vilja men vi påverkas av arv, miljö, uppfostran, kultur och traditioner.

Vi kan läsa om olika folkslag som levde för flera tusen år sedan, och som Gud varnade för och beskrev som mer eller mindre onda. Kananéerna (ett mycket grymt folkslag utan jämförelse) utrotades till slut, medan andra lite mindre onda folk levde vidare. Kanske det finns ättlingar till sådana folk som lever än idag och som Gud på ett liknande sätt skulle beskriva med ett generellt ogillande. Alla muslimer är givetvis inte onda våldsbejakande människor, och muslimer återfinns bland araber, perser, indier och andra folkslag. Inte heller är alla araber onda människor, och en del araber är dessutom kristna. Men det kan ändå finnas grupper av människor som utövar mycket våld. Om bara en eller ett fåtal människor i ens närhet säger sig tro på Koranen – som ju innehåller uppmaning till våldsaktioner mot oliktänkande – så kanske man ändå kan känna sig trygg, men om man vistas bland en stor grupp med människor som säger sig vara korantrogna muslimer så finns det tyvärr skäl att vara försiktig. Det menar t o m f.d. muslimer, och en del av dem tycker att svenskar är lite väl godtrogna.

Läs gärna min artikel om vad Bibeln säger om hjälp till fattiga och främlingar.

Annonser

Vad säger BIBELN om att bära SMYCKEN och att SMINKA sig?

smycken 3

Bibeln säger inte att det är fel att använda smycken, men däremot ombeds vi att ha ett gott omdöme vad gäller kläder, håruppsättningar, smycken och dekorationer. 

Här nedan ser vi hur Isaks tillkommande fru Rebecka fick en hel del smycken som gåvor via Isaks tjänare – som just var på jakt efter en passande fru åt sin herre. Isak var ju en mycket helig och gudfruktig man enligt Bibeln, och det var förmodligen hans tjänare också. Tjänaren lovprisade Gud som han menade hade lett honom på rätt väg vad gäller hans mål att hitta en passande hustru för Isak, och det vore därför konstigt om smycken vore en oförnuftig gåva när nu tjänaren å Isaks vägnar gav just smycken till Rebecka. Det verkar som Gud var den som ledde dem på rätt väg, tack vare deras ödmjuka och gudfruktiga hjärtan.

1 Mos. 24:15 Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru.—21 Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar26 Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren 27 och sade: ”Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt.” 23 och han frågade: ”Vems dotter är du? Säg mig det. Och finns det plats för oss i din fars hus över natten?”—29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. 30 Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan.—

47 Jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka. Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg, så att jag åt min herres son skulle få en dotter från hans släkt. 49 Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det också, så att jag kan vända mig åt annat håll, till höger eller vänster.”50 Då sade Laban och Betuel: ”Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, vare sig ont eller gott.51 Se, där står Rebecka framför dig. Tag henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son, som Herren har sagt.” 52 När Abrahams tjänare hörde detta, föll han ner på marken införHerren. 53 Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor.

Nu var ju Josef en väldigt speciell person som stod precis under Farao i makt vad gäller Egypten, men hans ring och guldkedja runt halsen kanske ändå kan indikera att det inte var syndigt på något vis att bära smycken. Just nedan tillfälle kanske handlade om ett speciellt högtidligt tillfälle där Josef symboliskt kläddes med smycken och fina kläder, medan han inte gick utsmyckad på det sättet till vardags.

1 Mosebok 41:42 Och farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals.

Amalekiten som dödade Saul överlämnade Sauls diadem och armband – som Saul burit vid dödsögonblicket – till Kung David.

2 Sam. 2: Den unge mannen som hade berättat detta för honom svarade: ”Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, och vagnar och ryttare ansatte honom. När han vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit. Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Jag har gripits av dödsångest, för livet är ännu kvar i mig. 10 Jag gick fram till honom och dödade honom, för jag visste ju att han inte skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som han hade om armen, och jag har tagit med dem hit till min herre.” 

Dom och nåd över Jerusalem enligt profeten Hesekiel. Nu är nedan beskrivning förstås väldigt symbolisk, men det visar ändå att Gud på inga sätt tar avstånd från smycken eftersom han själv illustreras med att smycka Jerusalem. I det här fallet handlar det om armband på armar, kedja om hals, ring i näsa, örhängen i öron och krona (eller diadem) på huvud – så smyckena är alltså tänkta som dekorationer på kroppen (och inte bara värdesaker att ha på en hylla, eller som köpemedel).

Hes. 16:1  Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Du människobarn, låt Jerusalem förstå vilka vidrigheter hon bedriver,— Jag tvättade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. 10 Jag klädde på dig brokigt vävda kläder, satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden. 11 Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina armar och en kedja om din hals. 12 Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud13 Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet.14 Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader jag hade satt på dig, säger Herren,Herren.15 Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till att bedriva hor. Du slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt.16 Dina kläder tog du och gjorde av dem brokiga offerhöjder, där du bedrev hor. Något sådant har aldrig förekommit och skall inte heller mer ske. 17 Du tog dina härliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade givit dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med

Hesekiel fortsätter med att berätta en liknande berättelse om dom gentemot folkgrupper som syndat mot Gud.

Hes. 23:40 De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken41 Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. 42 Sorglöst sorl hördes därinne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckesbröder från öknen. Dessa satte armband på kvinnornas armar och praktfulla kronor på deras huvuden43 Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu skall de bruka henne som en hora, just henne. 44 Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna. 

Det finns flera exempel i Bibeln på människor som klätt sig i säckväv när de varit riktigt olyckliga eller ångerfulla – alternativt rivit sönder sina kläder. Det kan förklara varför israelerna under Exodus valde att inte klä sig med smycken när de uppfattat hur besviken Gud var på dem, eller om det nu var Gud som initierade handlingen. En sådan handling symboliserar djup ånger, omvändelse och hopp om att Gud ska höra deras böner. (Jämför gärna med hur folket i Nineve reagerade på Jonas profetia.)

2 Mos. 33: När folket hörde detta stränga tal blev de sorgsna och ingen tog på sig sina smycken.Och Herren sade till Mose: ”Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så skall jag besluta vad jag skall göra med dig.” Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.

Det gavs även smycken till uppenbarelsetältet, och om nu smycken är av ondo (kanske för att de var krigsbyten) så skulle de förmodligen inte vara passande i Guds heliga uppenbarelsetält.

2 Mos. 35:20 Israels hela menighet gick då bort ifrån Mose. 21 Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt Herren till arbetet på uppenbarelsetältet, till tjänsten där och till de heliga kläderna. 22 De kom, både män och kvinnor, och var och en bar med villigt hjärta fram spännen, örhängen, fingerringar och halssmycken, alla slags värdesaker av guld, var och en som kunde offra en gåva av guld åt Herren

4 Mos 31:48 Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, trädde fram till Mose 49 och sade till honom: ”Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss.50 Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han har kommit över av guldsmycken: armband, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte.51 Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder.52 Guldet som gavs som gåva åt Herren, från överbefälen och underbefälen, utgjorde sammanlagt 16 750 siklar. 53 Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. 54 Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen, och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.

Tydligen så var det vanligt att ismaeliter bar guldöronringar, och vi kan läsa att midjanitiska kungar burit både örhängen och halsprydnader. Vidare bar deras kameler guldhalskedjor. Dyrbara smycken kan förstås vara ett tecken på rikedom, och det är inte helt ovanligt att man just vill visa upp rikedom genom att smycka sig själva och sina tillhörigheter. Det låter som både onda och goda bär smycken, men sen är det också en fråga om mängd av smycken på kroppen och också tillfälle.

Domarboken 8: 23 Men Gideon svarade dem: ”Jag skall inte härska över er, och min son skall inte heller härska över er, utan Herren skall härska över er.” 24 Gideon sade vidare till dem: ”En sak begär jag av er: Att var och en av er ger mig den öronring han har fått som byte.” Fienderna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter. 25 De svarade: ”Dem ger vi dig gärna.” De bredde ut ett klädesplagg, och var och en kastade där den öronring han hade fått som byte.26 Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom de kedjor som hade suttit kring halsen på deras kameler27 Gideon lät göra en efod av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus.—33 När Gideon var död, var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit till gud åt sig. 34 Israels barn tänkte inte på Herren sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring. 35 Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort mot Israel.

Hosea 2:13 Så skall jag straffa henne för hennes baalsdagar, då hon tände rökelse åt baalerna och smyckade sig med ring och bröstspänne och följde efter sina älskare men glömde mig, säger Herren.

Som brud vill man gärna vara extra fin, och klä sig i vackra kläder och smycken.
smycken

Jesaja 61:10 Jag gläder mig storligen i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud, lik en brud som pryder sig med sina smycken

Jeremia 2:32 Inte glömmer en jungfru sina smycken eller en brud sin utstyrsel? Men mitt folk har i alla tider glömt mig.

Ordspråksboken visar att smycken inte bara finns pga själva värdet (guldet i sig), utan det kan användas till utsmyckning av kroppen.

Ordspråksboken 1:9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja kring din hals.

Ordspråksboken 3:22 De skall ge liv åt din själ och bli ett smycke för din hals.

Ordspråksboken 25:12 Som en ring av guld och ett dyrbart smycke är en vis förmanare för ett lyssnande öra.

Höga visan gör en del liknelser med vackra smycken.

Höga Visan 1:10 Dina kinder är så vackra med sina smycken, din hals med sina rader av pärlor.11 Vi vill göra dig smycken av guld med silverkulor på.

Höga Visan 4:9 Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud. Du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.

Höga Visan 7:1 Hur vackra är inte dina fötter i sandaler, du furstedotter! Dina höfters rundning är som ett bröstspännes kupor, verk av en konstnärs händer.

Nya testamentet

Jesus gav en liknelse där Fadern sätter en ring på hans sons hand – den förlorade sonen. Alltså kan det inte vara en synd att bära ring.

Lukas 15:Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!

Här nedan handlar det om föreskrifter för gudstjänsten. Paulus förbjuder inte kvinnor att bära smycken och smink, men han anser att de måste ett gott omdöme när de klär sig. Det viktigaste är att klä sig anständigt, och att inte klä sig utmanande och därmed få män på fall. Kvinnor måste för den saken skulle inte gå klädda i stora heltäckande skynken som det är svårt att röra sig i, men heller inte i korta kjolar och minimala toppar. Om man sammantaget klär sig helt emot Paulus instruktioner så är det risk för att hjärtat inte är på rätta stället, och att man har fel fokus i livet. Det är ju tänkt att vi ska vara bra förebilder både för andra kristna och för utomstående, så därför borde vi göra reklam för Guds rike och inte ge en bild av oss som skulle kunna tyda på att vi inte menar det vi predikar – att leva heligt,  att inte locka andra i frestelse och att vara tacksamma för det vi har. 

1 Tim. 2:På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.

Även Petrus är inne på samma spår. Att använda ”fina kläder” är ju ingen synd i sig (det finns massor med verser som visar gudfruktiga människor med fina högtidsdräkter) för det finns inget egenvärde att gå klädd i fula och smutsiga kläder, men dyra fina kläder ihop med mycket annat prål kan ge en helt fel bild av en kristen kvinna (eller man). Jag tror Gud välsignar oss om vi visar ett gott omdöme vad gäller det sätt vi klär oss på, och speciellt om vi beslutar oss för att göra det trots att människor i vår omgivning klär sig i ”coola” (men för minimala) kläder – och som leder till att vi ser lite avvikande ut eftersom vi inte visar lika mycket naken hud som de runtomkring oss. På samma sätt kan vi ge en helt fel bild av kristna människor om vi bor i pampiga och påkostade lyxhus, åker i fina bilar, bär dyra märkeskläder och åker eget flyg. Det tar ju dessutom tid att ta hand om stora arealer/boytor och en stor vagnpark, och borde vi inte kunna använda vår tid bättre? Rikedom är dock inte synd i sig – läs gärna denna artikel, och ingenting att skämmas för.

1 Petrus 3:1 På samma sätt skall ni hustrur underordna er era män, så att den man som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom sin hustrus liv, när han ser hur gudfruktigt och rent hon lever. Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män

Vad säger Bibeln om att sminka sig?smycken 4

Det står inte i Bibeln att det är en synd att bättra på sina färger i ansiktet med smink, och ett ansikte kan ofta upplevas som skönast när man inte ens märker att det är sminkat – utan man tänker kanske bara på att kvinnan i fråga ser ut att vara allmänt naturligt vacker. Men sen kan det gå till överdrift när man använder flera lager av ögonskugga, rouge och brunkräm – så att det syns på långt håll och kanske bara upplevs som ”billigt”.

Bibeln visar att man kan sminka och smycka sig för att visa rikedom, för att göra sig vacker (exempelvis som brud) och för att vara inbjudande (som en sköka i hopp om att få kunder). Det låter med andra ord precis som läget är nuförtiden.

Jeremia 4:30 Du ödelagda, vad vill du göra? Om du än klär dig i scharlakan och pryder dig med smycken av guld, om du än gör dina ögon stora med smink, så gör du dig vacker förgäves. Dina älskare föraktar dig, de står efter ditt liv.

Hesekiel 23:40 De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken.

Här nedan handlar det om den onda kvinnan Isebel.

2 Kon. 9:30 Så kom Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret. 31 När Jehu kom in genom porten ropade hon: ”Står allt rätt till, du Simri, som har mördat din herre?” 32 Han såg upp mot fönstret och sade: ”Vem står på min sida? Vem?” Då tittade två eller tre hovmän ner på honom. 33 Han sade: ”Kasta ner henne!” De kastade då ner henne, så att hennes blod stänkte på väggen och på hästarna. Och han körde över henne.34 Därefter gick Jehu in och åt och drack. Sedan sade han: ”Tag rätt på henne, den förbannade, och begrav henne. Hon är ju en kungadotter.” 35 Men när de gick för att begrava henne, fann de ingenting annat än huvudskålen, fötterna och händerna kvar av henne. 36 De vände tillbaka och berättade detta för Jehu. Då sade han: ”Detta är vad Herren talade genom sin tjänare tisbiten Elia, när han sade: På Jisreels åkerfält skall hundarna äta upp Isebels kött.37 Isebels döda kropp skall ligga som gödsel på marken på Jisreels åkerfält, så att ingen skall kunna säga: Detta är Isebel.”

Ska kvinnan TIGA i församlingen och inte säga något alls? 1 Kor. 14:33-34

woman silent 21 Kor. 14:33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de TIGA i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 

Temat här är alltså ORDNING – med betoning på FRIDFULLHET – i den kristna församlingen, med målet att undvika en miljö som inte är baserad på något annat än lugn och ro.

Kapitlet inleds med att beskriva ordningen i församlingen gällande profetior och tungotal, och Paulus menar att regler borde följas gällande de situationer när man ställer sig upp för att profetera/tala i tungor, just för att åstadkomma uppbyggelse till så många som möjligt i en harmonisk miljö. Det är inte bara att flyga upp ur sin stol och börja babbla i tungor bara för att man känner för det, utan vi måste tänka på allas bästa. Här nedan är hela sammanhanget och Paulus tips på ordning och reda i våra församlingar. Notera att det är en påbjudan till ”var och en” att ge en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Det är inte bara för MÄN, utan även KVINNOR har rättighet att göra just detta. Paulus säger att ALLA kan profetera så att ALLA kan bli undervisade.

1 Kor. 14:26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 

När en person profeterar så är det inte tänkt att man ska tänka ”manliga profetior” och ”kvinnliga profetior”, för profeternas andar underordnar sig varandra. Det skulle inte vara logiskt om en kristen kvinna först måste be alla män lämna lokalen innan hon kunde ge den profetia som hon känner i sin ande att hon vill ge (och då endast för kvinnor), och inte heller verkar Paulus mena att kvinnor och män ska separeras och få undervisning var och en för sig – eftersom Paulus lite senare ber kvinnorna fråga sina män hemma om de inte förstår något som sagts i kyrkorummet.

1 Kor. 14:32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? 37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

Av ovan förstår vi att kvinnorna ska underordna sig som ”lagen säger”, och lagen ger bara människorna lagar som är bäst för dem själva. Lagen säger inte att mannen diktatoriskt ska styra sin fru och behandla henne själviskt på minsta vis (vi ska behandla varandra som vi själva vill bli behandlade), utan lagen är till för att bevaka de svagas rättigheter. (Läs mer i denna artikel om en kvinna alltid ska underordna sig mannen.) Men det finns förstås skyldigheter också, och när vi läser korinthierbrevet kan man tänka sig att Paulus hade de korintiska kvinnorna i tankarna när han gjorde sina utläggningar, och det kan hända att han inte hade helt igenom goda erfarenheter av störande kvinnor från blandade miljöer. Inte så att korinthierbrevet endast gäller korintiska kvinnor (brevet gäller alla kvinnor), men man måste ändå ha viss förståelse varför Paulus ber kvinnorna att fråga sina män hemma i stället för i församlingen. Det borde vara ett tecken på att de BRUKADE fråga sina män om saker de inte förstod mitt under en predikan, vilket förmodligen resulterade i både viskningar och diskussioner som åstadkom störande brus. Kanhända att de frågade ganska mycket för att de till skillnad mot dagens kvinnor inte hade någon utbildning och därmed inte förstod alla utläggningar, men det är ändå ingen ursäkt att prata under en predikan.

Joel profeterade om att både söner och döttrar i framtiden skall profetera, drömma och se syner när den helige Ande utgjuts över dem, och när det gäller gåvan att profetera så vore den ju värdelös om man inte har några åhörare till det man profeterar om.

Joel 2:28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och TJÄNARINNOR skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Får kvinnor undervisa andra män eller ska de tiga?

1 Tim. 2:Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen [sin man/make], utan hon skall leva i stillhet13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, [under det att hon lever i sin kallelse som mor  – som är det vanliga för kvinnor] OM fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till själva undervisningen vid kristna sammankomster, men det speglar situationen i ett äktenskap eftersom det där är mannen som är överhuvudet över kvinnan – och det var dessutom under Paulus tid vanligtvis mannen som hade utbildning och inte kvinnan. I sådana fall faller det sig extra naturligt att mannen undervisar kvinnan i ett äktenskap, precis som det är en församlingsföreståndare som undervisar församlingen. Under Paulus tid var det ytterst ovanligt att det fanns kvinnor som hade utbildning och som undervisade sina män, och det är bra att tänka på denna kulturella skillnad. Paulus verkar fokusera på det här med STILLHET, eftersom han säger att kvinnan I STILLHET ska ta emot undervisning och underordna sig, och att en kvinnan inte ska göra sig till herre över sin man – och givetvis inte andras män heller. I stället ska hon leva i stillhet, som verkar vara motsatsförhållandet till att försöka göra sig herre över mannen, eftersom han säger ”utan hon skall leva i stillhet”.  Kvinnan ska vid kristna sammankomster inte störa med frågor, argumentera emot, skvallra eller vara rebellisk, när den officiella ledaren borde sköta undervisningen i lugn och ro. Det betyder INTE att en föreståndare alltid har rätt, men det finns bättre sammanhang att ta upp frågeställningar och invändningar. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be, sjunga psalmer, vittna, översätta tungotal, profetera och säga något ord till undervisning.

“när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26)

Paulus inleder med att säga ”Hur skall det då vara, bröder?”, och Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i vissa passager för att det står ”bröder” och inte i andra, trots exakt samma ordalydelse, är inte konsekvent. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14. Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden.

woman silent

Kvinnor som undervisar män utanför den kristna gemenskapen

Ovan verser handlar om hur vi ska uppträda vid kristna sammankomster, men det ändrar inte på att både män och kvinnor ska göra vad de kan för att sprida evangeliet till så många som möjligt – både män och kvinnor – utanför den kristna församlingen. Det kan ofta vara naturligt att det är männen som går ut just två och två för att predika på vägarna – eftersom kvinnor är det svagare kärlet – men det finns många olika sätt att sprida Guds ord på. Vi behövs allihop och vi kan använda de egenskaper som Gud gett oss.

Apg. 18:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. PRISKILLA och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.

Även om det finns verser som verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av motargumenten att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”) där endast MANNEN är i fokus trots att det handlar om BÅDE män och kvinnor. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus trots att det handlar om både män och kvinnor:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, snarare än civilstatus och kön.

Min personliga tro är att Paulus inte avsåg att kvinnor skulle ha absolut högsta auktoritet i en kristen församling, och på hans tid var det heller ingenting kontroversiellt med detta eftersom kvinnor i regel inte hade utbildning och/eller var den som var hemma för att ta hans om barn och hushåll. (Hur principfast han hade den här regeln – om det nu skulle dyka upp en kandidat i ett övrigt torftigt ledarklimat – är svårt att sia om. Man kan ju tycka att det måste vara bättre med en rättfärdig och duktig kvinnlig församlingsledare än ingen ledare alls – eller en dålig församlingsledare. ) Däremot så tror jag att det är öppet hur församlingsledare (som kan vara en eller flera) väljer att delegera uppgifter i en kristen församling. Idag kanske en pastor låter kvinnliga ledare ta hand om ”söndagsskola” med lekar/undervisning för barn, men hela tiden gäller det för församlingsledarna att ha kontrollen över vad som lärs ut eftersom ansvaret ligger på dem. Paulus hade ju vissa krav på en församlingsledare och ber Timotheus och Titus att inte vara för snabba att ”lägga händerna på” (godkänna) andra församlingsledare eftersom det är av högsta vikt att de klarar villkoren. Paulus visste också att falska lärare ganska omgående skulle dyka upp i de kristna församlingarna, eftersom han var medveten om att inte alla skulle lyda hans varningar om hur man tillsätter församlingsledare.

Det finns en fara med församlingsledare som vill vara ”snälla”, och som öppnar upp för kvinnliga predikanter i sina församlingar för att visa att man inte är inskränkt eller en omodern typ som vill stänga dörren för kvinnor. Då kanske man väljer en populär och karismatisk kvinna som är duktig att tala, men som dessvärre haltar vad gäller det kristna budskapet. Det är förstås olyckligt, och precis lika olyckligt om en manlig  okvalificerad person får chansen att stå för undervisningen. Men det kan självfallet vara så att både män och kvinnor i en församling (framför allt nuförtiden)  har en MYCKET bättre inblick i teologi och bibelfrågor än pastorn, och det är således inte fel om en pastor faktiskt tar till sig undervisning från både män och kvinnor om han känner att han själv haltar. Då är det av högsta vikt att han är såpass förankrad i Bibeln att han ändå vet vad som är sund undervisning eller inte, så att han inte dras med i varje teologivåg han får höra. Är man som sagt en församlingsföreståndare så har man ju sedan ansvaret att lära ut Guds ord till andra. Det är inte bara viktigt att vara väl insatt i bibelverser, utan det gäller att ha en god förmåga att undervisa andra och leda andra. Idag kanske blivande församlingsföreståndare börjar med att gå på bibelskola, och det kan leda till att man blir ännu duktigare och tryggare i Bibeln men det kan precis lika gärna leda till att man får en totalt uppochnervänd bild av Guds ord – som man sedan tyvärr fortsätter att lura i andra. Vi vet nog alla att det finns pastorer som är helt ute och cyklar när de talar inför sina åhörare, som i en del fall faktiskt har sundare läror än sin egen pastor. Sen är vi heller inte mer än människor så alla kan förstås göra och säga fel, men med ett ödmjukt hjärta så kanske man är villig att se över sina doktriner och dubbelkolla med vad skriften verkligen säger.

Kvinnor som lär ut Guds ord i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och TALADE OM HONOM FÖR ALLA DEM som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Ska kvinnan alltid underordna sig mannen?

Kvinnligt underordnande – Vad säger Bibeln?

Bibeln talar mycket om jämnställdheten mellan man och kvinna, men även att kvinnan ska underställa sig sin man. Den bästa förutsättningen är därför att både mannen och kvinnan är bibeltrogna och lever sitt liv för Gud. En människa måste lyda Gud mer än människor, så en kvinna måste lyda skaparen före sin man i det fall mannen agerar tvärt emot Guds bud. Därför är det av stor vikt att kvinnan gifter sig med en bibeltrogen man så att konflikter kan undvikas. Om båda parter lyder Paulus instruktioner så är det ett vinnande koncept, men om endast den enda parten lyder så är det ingen jämvikt.

Ef. 5:21 Underordna er varandra i Kristi fruktan.22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den.

1 Kor 11:11Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan. 12 Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud.

1 Kor 7:4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.

Kvinnor i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Anthrópos och anér – två ord för MAN 

Om Gud åstadkom så att Balaam blev lärd av en åsna (4 Mosebok 22) varför skulle han inte kunnat använda sig av kvinnnor för att lära män? Om kvinnor är tänkta att alltid underordna sig män, vad händer om kristna män inte är överens sinsemellan?

Det finns två ord för MAN på grekiska; ”Anthrópos” och ”anér” (genitiv av ”anér” är ”andros”). På några språk kan ordet för ”man” respektive ”kvinna” betyda antingen man/make eller kvinna/hustru, beroende på sammanhang. På engelska används separata ord. På grekiska finns inget annat ord för ”make” än ”anér”.

Jacques More säger: I min forskning och min undersökning av varje ställe där ”anér” och ”anthrópos” finns, inkl. i fotnoter, så ger det en tydlig bild: ”anér” används alltid när det handlar om an speciell man, och i plural betyder det en speciell grupp av män, medan ”anthrópos” handlar om vilken man som helst, och i plural kan det betyda ”människor”. Denna bild återger Johannes evangelium när det handlar om utspisningen av 5.000 människor. Joh. 6:10 Jesus sade: ”Låt folket (anthrópous) slå sig ner” – det var gott om gräs på det stället – och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män (andres).

Verser som vanligtvis används som stöd för en allmän kvinnlig underställning av män

1) 1 Kor 11:3 Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.

Anér används här för ”mannen” så texten blir ”kvinnans huvud mannen/maken”. Den bestämda formen visar på en viss sorts man, och ”anér” i sig själv visar också på en viss sorts man. Återigen finns det inget annat ord för ”make” än ”anér”. En bättre översättning skulle vara: ”och kvinnans huvud är MAKEN” vilket en rad bibelöversättningar också angett. 1 Kor. 11:3 kan därför inte användas som stöd för en allmän kvinnlig underställning av män.

2) 1 Tim. 2:11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva.

Sammanhanget visar att det handlar om en kyrkomiljö. Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till tillfället för själva undervisningen i en kristen sammankomst. Paulus talar om ordning och om risk för förvillande. Impulsiva och oordnade handlingar kan distrahera och Paulus vill begränsa den risken. Det verkar handla om att tala vid fel tillfällen när den officiella ledaren borde sköta undervisningen. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be och profetera “om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet–-(1 Kor.11:5) och att vittna och undervisa “när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26) vilket Paulus inleder med “Hur skall det då vara, bröder?” Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i en passage för att det står ”bröder” och inte i en annan med exakt samma ordalydelse är inte logiskt. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14.

1 Corinthians 11:5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat.

Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden. Paulus säger ingenstans att kvinnor endast får be och profetera för andra kvinnor, och det skulle vara svårt för en kvinna som vill profetera att först se till att ingen manlig person finns närvarande som kan tänkas lyssna av misstag. En bättre översättning av 1 Tim. 2:12 skulle vara “eller gör sig till herre över EN MAKE”.

3) 1 Kor. 14:34 Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.

Även den här versen visar att det handlar om en kyrkomiljö. Paulus kan ha haft goda skäl att ge råd till den Korintiska kyrkan på den här tiden pga stökiga kvinnor med låg (eller ingen) utbildning, och som har många frågor i relation till undervisningen i en kristen gemenskap. Dessa kvinnor kanske hade stört församlingen pga frågor, skvaller och allmänt prat varför Paulus råd var på sin plats. Detta betyder fortfarande inte att Paulus råd var endast för denna kyrka, utan är instruktioner för alla andra kyrkor också.

En annan fråga är kvinnligt ledarskap

Det finns åsikter för och emot ett kvinnligt ledarskap, och även om nedanstående tre veser verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av argumenten emot att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.), där MANNEN är i fokus och används som exempel, även om det handlar om BÅDE män och kvinnor. Både män och kvinnor måste lämna sina föräldrar trots att det endast är mannen som beskrivs. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

Det är allvarliga ord men det står inte ett ord om att det är synd för en KVINNA att med begärelse se på en annans MAN. Detta är något som vi faktiskt måste LÄGGA TILL eller UTGÅ IFRÅN, trots att det faktiskt inte står i texten. På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor. Dessutom visar ordet ”bröder” som återgetts ovan, att det ändå kan inkludera kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, och inte till civilstatus och kön. En intressant vers med tanke på 1 Tim. 3:12 är denna:

1 Tim 5:14 Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem.

Så sammantaget ska en hustru aldrig ha auktoritet över sin make, men vad händer om maken tillåter henne att undervisa i Guds ord och t o m VILL att hon gör det – till vem som helst som nu vill lyssna? Då agerar hon INTE emot sin mans vilja, trots att hon undervisar och sprider Guds ord till andra. Hon är fortfarande underställd mannen.

Med den här bakgrunden är det aldrig en bra idé för en man att avfärda en kvinna i en teologisk diskussion av skälet att hon är en kvinna som undervisar en man. Såvida han inte är MAKEN till denna kvinna. Men det betyder fortfarande inte att alla möjliga tokiga teologiska åsikter måste stämma bara för att det är en make som gör påståendena till sin fru eller till en annan kvinna. Det är tänkt att alla män ska underordna sig Jesus som är deras huvud, och Jesus bud finns i BIBELN som ska vara vårt rättesnöre. Det är ganska uppenbart att alla kristna män inte alltid har rätt i en teologisk diskussion med en kvinna. Om så vore fallet så skulle en katolsk man per automatik ha rätt, även om han påstår att kristna bör be till eller genom Maria. Om kvinnan protesterar kan han alltid säga ”Vem är DU som undervisar en MAN?” Fungerar alltid…