Tag Archive | föreståndare

Ska kvinnan TIGA i församlingen och inte säga något alls? 1 Kor. 14:33-34

1 Kor. 14:³³Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar ³⁴skall de TIGA i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger.

Temat här är alltså ORDNING – med betoning på FRIDFULLHET – i den kristna församlingen, med målet att undvika en miljö som inte är baserad på något annat än lugn och ro.

Kapitlet inleds med att beskriva ordningen i församlingen gällande profetior och tungotal, och Paulus menar att regler borde följas gällande de situationer när man ställer sig upp för att profetera/tala i tungor, just för att åstadkomma uppbyggelse till så många som möjligt i en harmonisk miljö. Det är inte bara att flyga upp ur sin stol och börja babbla i tungor bara för att man känner för det, utan vi måste tänka på allas bästa. Här nedan är hela sammanhanget och Paulus tips på ordning och reda i våra församlingar. Notera att det är en påbjudan till “var och en” att ge en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Det är inte bara för MÄN, utan även KVINNOR har rättighet att göra just detta. Paulus säger att ALLA kan profetera så att ALLA kan bli undervisade.

1 Kor. 14:²⁶Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. ²⁷Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. ²⁸Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. ²⁹Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. ³⁰Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. ³¹Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade.

När en person profeterar så är det inte tänkt att man ska tänka “manliga profetior” och “kvinnliga profetior”, för profeternas andar underordnar sig varandra. Det skulle inte vara logiskt om en kristen kvinna först måste be alla män lämna lokalen innan hon kunde ge den profetia som hon känner i sin ande att hon vill ge (och då endast för kvinnor), och inte heller verkar Paulus mena att kvinnor och män ska separeras och få undervisning var och en för sig – eftersom Paulus lite senare ber kvinnorna fråga sina män hemma om de inte förstår något som sagts i kyrkorummet.

1 Kor. 14:³²Och profeternas andar underordnar sig profeterna. ³³Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar ³⁴skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. ³⁵Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. ³⁶Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? ³⁷Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. ³⁸Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.³⁹Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. ⁴⁰Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

Av ovan förstår vi att kvinnorna ska underordna sig som “lagen säger”, och lagen ger bara människorna lagar som är bäst för dem själva. Lagen säger inte att mannen diktatoriskt ska styra sin fru och behandla henne själviskt på minsta vis (vi ska behandla varandra som vi själva vill bli behandlade), utan lagen är till för att bevaka de svagas rättigheter. (Läs mer i denna artikel om en kvinna alltid ska underordna sig mannen.) Men det finns förstås skyldigheter också, och när vi läser korinthierbrevet kan man tänka sig att Paulus hade de korintiska kvinnorna i tankarna när han gjorde sina utläggningar, och det kan hända att han inte hade helt igenom goda erfarenheter av störande kvinnor från blandade miljöer. Inte så att korinthierbrevet endast gäller korintiska kvinnor (brevet gäller alla kvinnor), men man måste ändå ha viss förståelse varför Paulus ber kvinnorna att fråga sina män hemma i stället för i församlingen. Det borde vara ett tecken på att de BRUKADE fråga sina män om saker de inte förstod mitt under en predikan, vilket förmodligen resulterade i både viskningar och diskussioner som åstadkom störande brus. Kanhända att de frågade ganska mycket för att de till skillnad mot dagens kvinnor inte hade någon utbildning och därmed inte förstod alla utläggningar, men det är ändå ingen ursäkt att prata under en predikan.

Joel profeterade om att både söner och döttrar i framtiden skall profetera, drömma och se syner när den helige Ande utgjuts över dem, och när det gäller gåvan att profetera så vore den ju värdelös om man inte har några åhörare till det man profeterar om.

Joel 2:28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och TJÄNARINNOR skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Får kvinnor undervisa andra män eller ska de tiga?

1 Tim. 2:⁸Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. ⁹På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder ¹⁰utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. ¹¹En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. ¹²Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen [sin man/make], utan hon skall leva i stillhet, ¹³eftersom Adam skapades först och sedan Eva. ¹⁴Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. ¹⁵Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, [under det att hon lever i sin kallelse som mor – som är det vanliga för kvinnor] OM fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till själva undervisningen vid kristna sammankomster, men det speglar situationen i ett äktenskap eftersom det där är mannen som är överhuvudet över kvinnan – och det var dessutom under Paulus tid vanligtvis mannen som hade utbildning och inte kvinnan. I sådana fall faller det sig extra naturligt att mannen undervisar kvinnan i ett äktenskap, precis som det är en församlingsföreståndare som undervisar församlingen. Under Paulus tid var det ytterst ovanligt att det fanns kvinnor som hade utbildning och som undervisade sina män, och det är bra att tänka på denna kulturella skillnad. Paulus verkar fokusera på det här med STILLHET, eftersom han säger att kvinnan I STILLHET ska ta emot undervisning och underordna sig, och att en kvinnan inte ska göra sig till herre över sin man – och givetvis inte andras män heller. I stället ska hon leva i stillhet, som verkar vara motsatsförhållandet till att försöka göra sig herre över mannen, eftersom han säger “utan hon skall leva i stillhet“. Kvinnan ska vid kristna sammankomster inte störa med frågor, argumentera emot, skvallra eller vara rebellisk, när den officiella ledaren borde sköta undervisningen i lugn och ro. Det betyder INTE att en föreståndare alltid har rätt, men det finns bättre sammanhang att ta upp frågeställningar och invändningar. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be, sjunga psalmer, vittna, översätta tungotal, profetera och säga något ord till undervisning.

“när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26)

Paulus inleder med att säga “Hur skall det då vara, bröder?”, och Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i vissa passager för att det står ”bröder” och inte i andra, trots exakt samma ordalydelse, är inte konsekvent. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14. Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden.

Kvinnor som undervisar män utanför den kristna gemenskapen

Ovan verser handlar om hur vi ska uppträda vid kristna sammankomster, men det ändrar inte på att både män och kvinnor ska göra vad de kan för att sprida evangeliet till så många som möjligt – både män och kvinnor – utanför den kristna församlingen. Det kan ofta vara naturligt att det är männen som går ut just två och två för att predika på vägarna – eftersom kvinnor är det svagare kärlet – men det finns många olika sätt att sprida Guds ord på. Vi behövs allihop och vi kan använda de egenskaper som Gud gett oss.

Apg. 18:²⁴Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. ²⁵Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. ²⁶Han började också frimodigt predika i synagogan. PRISKILLA och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.

Även om det finns verser som verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av motargumenten att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (“Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”) där endast MANNEN är i fokus trots att det handlar om BÅDE män och kvinnor. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus trots att det handlar om både män och kvinnor:

Matt. 5:²⁸Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, snarare än civilstatus och kön.

Min personliga tro är att Paulus inte avsåg att kvinnor skulle ha absolut högsta auktoritet i en kristen församling, och på hans tid var det heller ingenting kontroversiellt med detta eftersom kvinnor i regel inte hade utbildning och/eller var den som var hemma för att ta hans om barn och hushåll. (Hur principfast han hade den här regeln – om det nu skulle dyka upp en kandidat i ett övrigt torftigt ledarklimat – är svårt att sia om. Man kan ju tycka att det måste vara bättre med en rättfärdig och duktig kvinnlig församlingsledare än ingen ledare alls – eller en dålig församlingsledare. ) Däremot så tror jag att det är öppet hur församlingsledare (som kan vara en eller flera) väljer att delegera uppgifter i en kristen församling. Idag kanske en pastor låter kvinnliga ledare ta hand om “söndagsskola” med lekar/undervisning för barn, men hela tiden gäller det för församlingsledarna att ha kontrollen över vad som lärs ut eftersom ansvaret ligger på dem. Paulus hade ju vissa krav på en församlingsledare och ber Timotheus och Titus att inte vara för snabba att “lägga händerna på” (godkänna) andra församlingsledare eftersom det är av högsta vikt att de klarar villkoren. Paulus visste också att falska lärare ganska omgående skulle dyka upp i de kristna församlingarna, eftersom han var medveten om att inte alla skulle lyda hans varningar om hur man tillsätter församlingsledare.

Det finns en fara med församlingsledare som vill vara “snälla”, och som öppnar upp för kvinnliga predikanter i sina församlingar för att visa att man inte är inskränkt eller en omodern typ som vill stänga dörren för kvinnor. Då kanske man väljer en populär och karismatisk kvinna som är duktig att tala, men som dessvärre haltar vad gäller det kristna budskapet. Det är förstås olyckligt, och precis lika olyckligt om en manlig okvalificerad person får chansen att stå för undervisningen. Men det kan självfallet vara så att både män och kvinnor i en församling (framför allt nuförtiden) har en MYCKET bättre inblick i teologi och bibelfrågor än pastorn, och det är således inte fel om en pastor faktiskt tar till sig undervisning från både män och kvinnor om han känner att han själv haltar. Då är det av högsta vikt att han är såpass förankrad i Bibeln att han ändå vet vad som är sund undervisning eller inte, så att han inte dras med i varje teologivåg han får höra. Är man som sagt en församlingsföreståndare så har man ju sedan ansvaret att lära ut Guds ord till andra. Det är inte bara viktigt att vara väl insatt i bibelverser, utan det gäller att ha en god förmåga att undervisa andra och leda andra. Idag kanske blivande församlingsföreståndare börjar med att gå på bibelskola, och det kan leda till att man blir ännu duktigare och tryggare i Bibeln men det kan precis lika gärna leda till att man får en totalt uppochnervänd bild av Guds ord – som man sedan tyvärr fortsätter att lura i andra. Vi vet nog alla att det finns pastorer som är helt ute och cyklar när de talar inför sina åhörare, som i en del fall faktiskt har sundare läror än sin egen pastor. Sen är vi heller inte mer än människor så alla kan förstås göra och säga fel, men med ett ödmjukt hjärta så kanske man är villig att se över sina doktriner och dubbelkolla med vad skriften verkligen säger.

Kvinnor som lär ut Guds ord i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och TALADE OM HONOM FÖR ALLA DEM som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Ulf Ekman och Biskopsämbetet – Vad säger Bibeln?

Jun7

Jag vill inte gå in på Ulf Ekmans övriga åsikter och eventuella kopplingar till katolska traditioner, men jag vill gärna kommentera den senaste åsikten om ett biskopsämbete vad gäller artikeln i Dagen som kan läsas här och lite här.

Det som kan vara svårt med att utföra idén med ett sådant biskopsämbete är förstås att idag – ca 2000 år efter att apostlarna inte längre finns kvar – försöka enas om en lämplig person som kan få besitta ett sådant viktigt ämbete, och vem eller vilka som i så fall har auktoritet att göra ett sådant tillförordnande? Alla håller nog med om att personen för detta biskopsämbete måste hålla sig till vad Bibeln säger i ALLT men vi kristna är inte alltid ense om vilken tolkning som är den rätta (trots att det egentligen inte borde vara så svårt).

Vad säger Bibeln om äldste och pastorer? Den säger i alla fall INTE att det ska sitta endast EN person på toppen (ja förutom Kristus då), men däremot tror jag Ekman har en poäng i att ha någon form av hierarkisk struktur inom Kyrkan (som vi i och för sig redan har) även om vi kanske förfasas just över ordet “biskopsämbete”. Ändra ordet till “pastorsämbete” och vi blir genast lite lugnare, och det finns som sagt fler än EN pastor i våra kyrkor vilket Bibeln också stödjer. Även om Paulus i Korinthierbrevet uppmuntrar oss alla att vara en del av en kristen gemenskap/församling så säger han förstås inte att vi ska dela på själva pastorsuppgiften. Den uppgiften ska endast en eller flera kvalificerade personer ansvara för och Bibeln förklarar vem som är rätt man för ett sådant jobb. (Vad gäller kvinnliga äldste läs här.)

Vi har olika uppgifter i en församling

1 Kor. ¹²Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. — ²⁸Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. ²⁹Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? ³⁰Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Rom 12:⁴Ty liksom vi i enkropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, ⁵så är vi, som är många,en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. ⁶Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. ⁷Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. ⁸Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta.

Efesierbrevet 4:¹⁰Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. ¹¹Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. ¹²De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,¹³tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.¹⁴Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. ¹⁵Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. ¹⁶Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.

Vi vet att för att vara en äldste (presbyterous) i en kristen gemenskap eller församling så måste man uppfylla vissa krav

1 Tim 3:1 Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.²En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.³Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. ⁴Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt.⁵Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? ⁶Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom.⁷Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.⁸Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. ⁹De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. ¹⁰Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. ¹¹Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. ¹²En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj.¹³De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. ¹⁴Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig.¹⁵Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval.

Äldste utses inte genom omröstning

Vi kan läsa att valet av äldste/pastor INTE utgjordes med hjälp av någon demokratisk allmän omröstning, utan det var redan kvalificerade äldste som utnämnde andra kvalificerade äldste. Men kan detta systemet inte utnyttjas med tanke på att en eller ett fåtal personer då kan utnämna efterträdare och/eller nya pastorskollegor som inte ens är lämpliga? Ja, det är klart att det kan utnyttjas och få till följder att resultatet blir uppåt väggarna, för om det finns en okvalificerad pastor i en församling så finns det förstås en risk att denne utser ännu en okvalificerad och olämplig pastor. Men om vi hållit oss till Paulus instruktioner ända från början så hade systemet förstås haft goda chanser att fortsätta fungera. Det är dock inte för sent att ändra på skutan IDAG genom att först börja utse lämpliga och kvalificerade pastorer som församlingsledare. Det måste inte vara endast EN pastor i en församling utan GÄRNA flera, men det viktiga är att personerna i fråga håller sig till Paulus instruktioner. Det finns alltså inget krav att de måste ha gått på Bibelseminarium i tre år (det kan t o m leda till villoläror), utan snarare att de har de egenskaper som Bibeln säger att de ska ha:

Titus 1:⁴Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.⁵När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och I VARJE STAD INSÄTTA ÄLDSTE EFTER MINA ANVISNINGAR. ⁶En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. ⁷Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, ⁸utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. ⁹Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. ¹⁰Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. ¹¹Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 14:1I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. —⁴Men folket i staden delade sig, så att en del höll med judarna och andra med apostlarna.—²³I VARJE FÖRSAMLING INSATTE DE ÄLDSTE ÅT DEM, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.—²⁷Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. ²⁸Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna.

1 Kor 4:¹⁷Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar.

1 Tim 1:²till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.³Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror ⁴och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. ⁵Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. ⁶Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. ⁷De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om.

2 Tim. 2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. ²Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.

Titus 2:¹⁵Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

1 Peter 5 :1 Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: ²var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. ³Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. ⁴När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.⁵Likaså ni yngre, underordna er de äldre.—¹³Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min ‘son’ Markus.

Hierarki behöver inte vara fel, men det handlar aldrig om en person högst upp (förutom Jesus Kristus)

Du kan kalla det “hierarki” om du vill, men nedan vi kan läsa att de tolv apostlarna använde sig av sin auktoritet och kallade till sig andra lärljungar för att få till stånd en ändring inom församlingen vad gäller matservering. De som predikade Guds ord var tänkt att vikas just för just detta jobb, och de skulle då “slippa” att göra tjänst vid borden. Inte för att det var ett mindre fint arbete att sköta matserveringen utan förmodligen för att de ansåg att det var bättre att utföra de sysslor som de blivit kallade/välsignade till att utföra eftersom alla kan vinna på det. Det finns förmodligen fler som kan hjälpa till med matserveringar än som kan fungera som bra lärare. Alla behövs i en kristen församling och vi är alla lika viktiga även om vi utför olika uppgifter. Alla kan inte vara ett öga eller en arm, osv. Det var inte heller vem som helst som skulle göra tjänst vid borden utan sju män utsågs, och kravet på dem var att de skulle ha gott anseende och uppfyllda av Ande och vishet. Det var apostlarna som bad för dessa män:

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. ²Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: “Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. ³Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. ⁴Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” ⁵Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. ⁶Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. ⁷Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Vi kan även läsa nedan om en speciell stridsfråga som var så knepig att den lyftes HÖGRE UPP och hamnade på apostlarnas bord i Jerusalem. Ett hierariskt system behöver inte vara dåligt om de med auktoritet ser till att ha församlingen med sig (utan att kompromissa med Guds ord förstås):

Apg 15 ²När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. —⁴När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. ⁵Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag. ⁶Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.— ²¹Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.”²²Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna, — ²⁵Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, — ³³Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem. ³⁵Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

Apg. 16 ²Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. ³Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek.⁴När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna DE FÖRESKRIFTER SOM APOSTLARNA OCH DE ÄLDSTE I JERUSALEM HADE FASTSTÄLLT. ⁵Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag.

Att lägga händerna på någon i det här sammanhanget (det rör sig inte om helande) handlar om att officiellt utnämna någon som äldste

1 Tim 4:⁶När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. ⁷Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. — ¹³Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. ¹⁴Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig.

1 Timothy 5:²²Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.

2 Timothy 1:⁶Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning

Vi riskerar att få in falska läror ibland oss om vi inte lyder Paulus instruktioner vad gäller äldste

Kanske vi felaktigt använder oss av omröstning, kanske vi turas om att vara “pastorer” fastän vi inte alls är kallade till det eller har gåvan, kanske vi inte ställer de krav på de äldste som vi bör göra. Sen är det viktigt att aldrig upphöra att vara Beréer (som jämförde vad de hörde med skriften för att se om talaren hade rätt) även om det handlar om äldste/pastorer. Vi måste alltid vara alerta och låta skriften ha rätt framför allt. De flesta pastorer är förstås inte ute efter att förvirra utan för att se människor bli frälsta, men även pastorer är människor som kan missta sig och bli förda bakom ljuset.

”Let these also first be proved; then let them use the office of a deacon, being found blameless.”

2 Tim. 4:²predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. ³Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.⁴De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.⁵Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.

1 Tim. 5:¹⁹Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. ²⁰Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

När en person är sjuk så ska personen kalla på en äldste och låta denne (eller dem) be och smörja med olja. Vi är även uppmuntrade att bekänna våra synder för varandra och be för varandra så att vi kan bli helade.

James 5: ¹⁴Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. ¹⁵Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. ¹⁶Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.