Tag Archive | fri vilja

Inte UTVALDA TILL FRÄLSNING, men de som tror tillhör de utvalda / EKLEKTOS

Utvald” är ett adjektiv som kommer från det grekiska ordet “eklektos” (Strong’s 1588), och enligt Blueletter Bible så kan det förutom “utvald” ha en betydelse av något av kvalitet och/eller något som är ovanligt, unikt, dyrbart, det bästa av sitt slag och som håller måttet. Om man uppnått frälsning i Jesus Kristus så är man onekligen utvald, unik, speciell och av högt värde, och då har man flera underbara löften som är kopplade just till positionen att tillhöra Jesus Kristus och ingå i hans andliga kropp. Vi kan läsa just om dessa underbara löften i Ef. 1-2, och löftena är alltså endast kopplade till de som är I JESUS KRISTUS.

En del kanske associerar namnet “eklektos” till den grekiska gudinnan Elektra, samt ord som elektricitet, elektrod och Elektrolux. Namnet Elektra (Ήλέκτρην) betyder “ljusspel” och kommer från det indo-europeiska “wlek” (ljus) och “ter” (tre) och kan betyda att överbrygga, bemästra eller klara av (To cross over, pass through, overcome). Namnet har också gett namn åt bärnsten, förmodligen pga det sätt som det transmitterar ljus. Läs mer om Electra här.

Reformerta vill gärna tolka detta adjektiv “utvalda” som att GUD väljer ut VEM SOM SKA BLI FRÄLST, och att han även gjorde detta val INNAN JORDEN SKAPADES. Det resulterar alltså i att vi människor är födda antingen frälsta/utvalda eller fördöma/ej utvalda. Det leder till en Gud som går hand i hand med djävulen och förvägrar människor möjligheten att bli frälsta. Men även änglar är ju utvalda (samma ord), och om nu änglar är utvalda och om utvalda alltid betyder “Gud har utvalt till frälsning”, hur kommer det sig då att 2/3 av Guds änglar gjorde revolt mot honom och hängde med Lucifer? Även Israel var ju “utvalt” av Gud, men alla judar är inte frälsta.

Redan när vi kommer till Jesus måste vi först TRO:

Hebr. 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste TRO att han är till och belönar DEM SOM SÖKER HONOM.

Eklektos förekommer 23 gånger i NT, och 3 av de gångerna handlar det om Jesus som utvald (Lukas 23:35, 1 Peter 2:4,6). Var Jesus utvald BLAND ANDRA till någonting?

Verser med “Eklektos”

Matt 22:14 Ty många är kallade, men få är utvalda. (i betydelse “många är kallade, men få håller måttet” )

Det är av yttersta vikt att läsa sammanhanget för denna populära vers, och då ser vi att de som kallas för “utvalda” i liknelsen om Kungens gästabud för sin son, INTE var de individer som ursprungligen var inbjudna och som stod med på gästlistan (och som Fadern själv hade tänkt sig som gäster på sin sons fest) utan det var ANDRA individer som hade gjort det förnuftiga valet att tacka JA till att komma till festen. De valde sedan att också göra slag i saken och faktiskt också anlända när festen började, men en olycksalig person blev sedan utkastad för att Kungen hade lagt märke till att han inte hade bröllopskläder på sig. Det var ett oförnuftigt beslut att inte vara mer förberedd och den personen blev bunden och utkastad i mörkret. Denna liknelse visar att alla har en chans att få komma till bröllopsfesten, samt att vi visserligen inte att kan ordna en bröllopsfest själva MEN att vi kan välja att tacka ja/nej till inbjudan och sedan se till att faktiskt dyka upp på festen – förberedda. (Även Matt. 22:16 innehåller i många översättningar ordet “eklektos”.)

Matt. 24:20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.22 Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.23 Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. —31 Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.—42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. —44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

Markus 13: 20 Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. 21 Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. 22 Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. 23 Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.24 Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken.25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 26 Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27 Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

Om det inte förelåg någon risk för att de utvalda skulle kunna gå förlorade, så skulle Gud inte behöva förkorta slutfasen för vedermödan för deras skull. Men i stället kan vi läsa att det är just det som Gud känner sig manad att göra, för annars skulle ingen människa bli frälst! Uppenbarligen så är människor inte utvalda till frälsning från tidens början, för då skulle de garanterat inte riskera att plötsligt bli “outvalda” oavsett vad som skulle ske. Dessutom så varnar Jesus ideligen sina lärljungar (och oss alla) att vara på vår vakt, gå inte dit, tro det inte, var beredda, etc. Överflödiga varningar för alla som är utvalda till frälsning från tidens början, och övriga kommer förstås att gå förlorade hur som helst eftersom de inte tillhör de lyckligt utlottade. Även falska profeter ska träda fram för att om möjligt leda de utvalda vilse, vilket betyder att det finns en sådan möjlighet för annars skulle en sådan ansträngning vara helt i onödan.

När det gäller falska lärare så brukar det ofta handla om samma gamla lögn som Satan lurade Eva med i Eden, nämligen “Ingalunda skall du dö” och försök att övertyga människor att de kan vara trygga i sin synd. Falska lärare skulle inte lyckas lura någon om de öppet deklarerade sina farliga läror, så i stället försöker de narra människor genom att för det mesta predika sanning men med många vackra och fluffiga ord, samt varva sanningen med gift. Det kan handla om läror såsom “Jesus är rättfärdig i stället för dig, så du slipper”, “Jesus tog Guds vrede på sig, så nu riskerar du själv aldrig Guds vrede”, “när Gud ser på dig så ser han inte din synd utan endast Jesu blod”, Jesus betalade för dina synder på korset, så dina synder är betalda och förlåtna redan innan du utför dem”, “vi är födda i synd och syndar för att vi är syndare”, “en gång frälst alltid frälst”, etc.

Luke 18:1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2 “I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”6 Och Herren sade: “Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?“

Jesus berättar liknelsen för att vi borde be utan att tröttna, för våra böner kan nämligen påverka Gud och andemakterna (Satan tycker inte om när vi ber) samt påverka utgången. De utvalda jämförs med änkan som så enträget ber om hjälp och som också får hjälp pga sin egen envishet. Det är klart att hon inte kunde få bukt på sitt problem utan denna Domare, men hon var ändå delaktig i lösningen på problemet tack vare att hon bad on hjälp, och dessutom var ihärdig. De utvalda i liknelsen “ropar till honom dag och natt”, vilket leder till att de därför får hjälp och är av hög kvalitet som utvalda. Men Jesus frågar sig om han verkligen kommer att få se en sådan tro vid sin återkomst? Det är det som är frågan. Om han hade trott att Gud förutbestämt människor till att bli frälsta/ofrälsta redan vid tidens början, så hade han vetat att just de “utvalda” (på det kalvinistiska sättet) förstås kommer att han den tro som krävs, men det verkar inte som Jesus är av den åsikten.

Rom. 8:28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. — 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.

Kravet för att allt ska samverka till det bästa är att vi älskar Gud, och älskar vi Gud över allting annat så lever vi som han lär och tillhör då de utvalda. Om vi blivit frikända av Gud (när vi omvänt oss och blivit förlåtna), vem kan då hitta något att anklaga oss för? Gud är den som frikänner och fördömer. Läs gärna mer om Rom. 28-30 här.

Rom. 16:13 Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig.

Det står inte att Rufus är utvald till frälsning från världens begynnelse, men däremot är han som en troende kristen I HERREN också en Guds medarvinge.

Kol. 3:12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.

Är vi Guds speciella Guds barn så måste vi också se till att vi beter oss som sådana. Vi har förstås en stor hjälp tack vare den helige Ande, men det är tydligt att Paulus inte är tvärsäker på att vi alltid kommer att göra de rätta valen, eftersom han ger så många råd och varningar.

1 Tim. 5:21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Även änglar är utvalda, men de är inte utvalda till frälsning. De är utvalda i form av att vara speciella och av dyrbar kvalitet.

2 Tim. 2:10 Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten

Om Paulus hade ansett att människor kan vara utvalda till frälsning från världens begynnelse, då hade han knappast haft anledning att uthärda obekväma strapatser för deras skull, för de skulle ju aldrig någonsin kunna förlora sin position som utvalda. Inte heller är övriga människor värda några överdrivna ansträngningar eftersom ju Jesus inte ens dog för dem (om TULIP skulle stämma) och eftersom de aldrig någonsin kan bli utvalda om den en gång blivit valda till outvalda.

Titus 1:1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan2 och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet.

Titus 1:1 Paul, a servant of God, and an apostle of Jesus Christ, according to the faith of God’s elect, and the acknowledging of the truth which is after godliness;2 In hope of eternal life, which God, that cannot lie, promised before the world began; (KJV)

Löftet är evigt liv som vi alla ska sträva efter, och detta löfte gavs från begynnelsen. Paulus är utsänd att leda Guds utvalda hela vägen och få dem att komma till insikt om hela sanningen – och de utvalda och speciella är de som valt att ge sina liv till Jesus. De är av hög kvalitet och håller måttet.

1 Petrus 1:1 Från Petrus, Jesu Kristi apostel, till de utvalda som lever kringspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien. 2 Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod. Må nåd och frid i allt rikligare mått komma er till del.

1 Peter 1:1 Peter, an apostle of Jesus Christ, to the choice sojourners of the dispersion of Pontus, Galatia, Cappadocia, Asia, and Bithynia, according to a foreknowledge of God the Father, in sanctification of the Spirit, to obedience and sprinkling of the blood of Jesus Christ: Grace to you and peace be multiplied! (Young’s Literal)

(1 Peter, an apostle of Jesus Christ, to the strangers scattered throughout Pontus, Galatia, Cappadocia, Asia, and Bithynia,2 Elect according to the foreknowledge of God the Father, through sanctification of the Spirit, unto obedience and sprinkling of the blood of Jesus Christ: Grace unto you, and peace, be multiplied. KJV)

Vad är det som är förutbestämt? Det är de goda nyheterna om att kunna bli helgade genom Jesu renande blod, och därmed ingå i en löftesrik skara. Löftet att få ta del av den helige Ande som kan leda oss rätt och bort olydnad – på villkor att vi låter oss ledas förstås. Petrus är en utsänd apostel för att sprida evangelium till människor som lever utspridda, för i varje ort så finns det en skara som håller måttet och som därför är utvalda. Kallelsen går ut till alla, och människor måste göra ett avgörande om de ska ta emot det som de hör eller inte. De som väljer att ta emot budskapet är förutbestämda att få vissa välsignelser, eftersom det finns löften som är kopplade till att vara ett Guds barn. Det står inte att folk är utvalda pga predestination och tvång, utan pga “förutkännedom”. Gud ser våra hjärtan.

1 Peter 2:4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, 8 en stötesten och en klippa till fall.De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus

Jesus är inte utvald bland andra frälsare och gudssöner eftersom det endast finns en enda av Jesus Kristus, men han är utvald i form av att vara en mycket värdefull hörnsten som frälsningen är baserad på. För oss som väljer att tro så är stenen dyrbar, men de som stöter sig på den stenen går förlorade för att de valt att inte lyda ordet.

2 Joh. 1:1 Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn, som jag älskar i sanningen, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen. 2 Vi älskar dem för sanningens skull, som förblir i oss och skall vara med oss i evighet.—13 Din utvalda systers barn hälsar till dig.

Det står inte att frun eller hennes syskonbarn är utvalda till frälsning från världens begynnelse, men däremot är de utvalda i form av att vara speciella och ädla människor om de valt att hålla sig till sanningen i Jesus.

Upp. 17:14 De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och konungarnas Konung.”

De utvalda är de troende.

“Eklektos” i LXX Septuagint

För att tolka det grekiska ordet “eklektos” rätt i det nya testamentet, så är det en stor hjälp om vi även undersöker vad detta ord har för betydelse i det gamla testamentet, och då är LXX Septuaginta behändig eftersom det är en grekisk översättning av det gamla testamentet (skriven på hebreiska/arameiska) och den skrift som även Jesus Kristus använde sig utav. Ordet eklektos används 82 gångeri GT, och 52 av dessa har betydelsen av “kvalitet”. 23 gånger används ordet elektos i LXX som en översättning av hebreiska ord som INTE översätts med eklektos på många andra ställen i LXX. Det tyder på att LXX-översättarna inte ansåg att dessa hebreiska ord handlade om något urval, utan snarare om någon/något med en hög kvalitet. Här nedan finns dock en del GT-exempel där LXX-översättarna har valt att översätta hebreiska ord med eklektos.

1 Mos. 41:2 2 Han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.—⁵Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå.

2 Mos. 14: 7 Han tog sexhundra utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten och ledande krigsmän på var och en av dem.

Hag. 2.8 Jag skall skaka om alla hednafolk och alla folkens skatter skall komma hit. Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet, säger Herren Sebaot

Sek. 7:14 “Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.

Jes. 28:16 Därför säger Herren Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.

Jes. 54:12 Jag skall göra dina tinnar av rubiner, dina portar av karbunklar och hela din ringmur av ädla stenar.

Höga Visan 6:9 Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden, skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en härskara? 1 Kung. 4:23 tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

2 Sam. 22:27 Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång.

2 Mos. 30:23 Tag kryddor av bästa slag: femhundra siklar flytande myrra, hälften så mycket doftande kanel, alltså tvåhundrafemtio siklar, tvåhundrafemtio siklar doftande kalmus,

Om man skulle vilja uttrycka “att välja” (verb) eller “utvald” (adjektiv) på grekiska, vilket ord använder man då?

Man kan använda sig av eklegó/eklegomai respektive “eklogé”. Eller hairetizó,haireó/haireomai, epilegó, procherizomai, cheirotoneó,procheirotoneó eller stratologeó. Läs gärna mer på http://www.jarom.net.

De tre vanligaste argumenten för att vi är utvalda till frälsning kommer här. 1) 2 Thess. 2:13 “eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta…“

Om vi fortsätter läsa hela versen så ser vi att denna frälsning möjliggörs genom att helgas av Anden, vilket alltså handlar om rening, och att TRO på sanningen. De som Paulus skriver till (vilket angår oss alla) är alltså kristna eftersom de ju omvänt sig från sina synder och eftersom de tror på sanningen – vilket är den frälsningsplan som Gud bestämt från begynnelsen. Vi ska alltså se till att hålla oss till skaran med de rättfärdiga. Vidare kan vi läsa i sammanhanget att Paulus hela tiden varnar sina läsare för att inte låta lura sig och att stå fasta vid den sanna läran. Om människor är utvalda till att bli frälsta vid världens början så hade Paulus förstått att de utvalda aldrig kan gå förlorade, och hans varningar vore därmed helt överflödiga. Dessutom kan de “outvalda” aldrig någonsin hamna i kategorin “utvalda”, och det innebär att Paulus varningar är helt överflödiga vad gäller dem också. Vi kan läsa svart på vitt att människor går förlorade för att de vägrade att ta emot sanningen, och därmed går de förlorade trots att de hade chanse att bli frälsta.

2 Thess. 2:3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, —9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, EFTERSOM DE INTE TOG EMOT SANNINGEN OCH ÄLSKADE DEN, SÅ ATT DE KUNDE BLI FRÄLSTA. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.

2) Joh. 15:16 “Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er…”

Vem är utvald och till vad? Det står inte att individer är utvalda till frälsning, men det står att Jesus utvalt sina lärljungar till att gå ut och bära frukt – en frukt som består. Gör alla människor alltid det som Gud bestämt om dem att de ska göra? Det verkar inte så, för i samma avsnitt varnar Jesus sina lärljungar att de måste se till att förbli i honom, och att det finns en risk att grenar huggs av vinträdet pga brist på frukt. Jesus uttrycker sig hela tiden med “OM ni förblir i mig…”, vilket betyder att det inte är så säkert att kristna inte alltid väljer den vägen. Grenar utan frukt huggs av och kastas i elden, trots att de en gång satt fast i vinträdet. Villkoret för Jesus att förbli i oss är att vi förblir i honom. Jesus säger att hans Fader förhärligas om vi bär frukt, så varför skulle då Gud komma på tanken att utvälja de flesta människor till att bli syndiga “outvalda”? Då skulle han ju bli mindre förhärligad då dessa inte bär frukt.

Joh. 15:³Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. ⁴Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. ⁷Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ⁸Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.⁹Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. ¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. — ¹⁴Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. ¹⁵Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. ¹⁶Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.

Det var inte Jesu lärljungar som valde Jesus som mästare, utan det var han som valde dem, men det betyder inte att de själva inte hade något val. En av dem valde ju faktiskt att inte följa med på tåget – Judas Iskariot.

Joh. 6:70 Jesus svarade dem: “Har jag inte själv VALT UT er tolv? Och en av er är en djävul!“

3) Ef. 1:4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom

Inte heller här står det att Gud väljer ut individer till att bli frälsta, utan det handlar om att Kristi församling (Kristi kropp) är bestämda sedan urminnes tider att de I JESUS KRISTUS (alltså på villkor att de är i Jesus Kristus) ska få vara heliga och fläckfria, tack vare rening i hans blod, samt att de ska få den helige Ande som ett sigill på att de är Guds barn och arvtagare till hans rike. De som ingår i Kristi församling är de som omvänt sig och tror, och redan från begynnelsen så hade Gud kännedom om att det skulle bli en frälst skara i framtiden som ska få ärva hans rike. De underbara löften är kopplade till denna skara, men det är vårt val om vi vill ansluta till denna löftesrika skara eller ej. De som Paulus skriver till tillhör denna frälsta skara, och det betyder att de har en ljus framtid framför sig som är kopplade till den positionen. Något som är bestämt från början är frälsningsvägen att människor kan bli renade i Jesu blod, och därefter är vi I HONOM. Vägen till rening, himmelrike och välsignelser går alltså VIA HONOM, och detta repeteras genom hela kapitlet. I honom är vi friköpta, men inte utanför honom! Vårt ansvar är alltså att se till att vi finns med på tåget som är på väg till himlen.

Ef. 1:3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som I KRISTUS har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss I HONOM för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han GENOM JESUS KRISTUS förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I HONOM är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat I KRISTUS, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att I KRISTUS sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I HONOM har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp I KRISTUS skall prisa hans härlighet och ära. 13 I HONOM har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, I HONOM har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.1—18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.20 Med denna kraft verkade han I KRISTUS, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, —22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Har PAUL WASHER och JOHN PIPER rätt eller Bibeln? Bestämmer Gud allt?

May30

Paul Washer och John Piper är kalvinister, och även om alla kalvinister mer eller mindre uttrycker sig som om de i stället vore synergister (där människor har möjlighet att lyda eller inte lyda Gud), så är de ändå anhängare av det filosofiska systemet kallat TULIP. Det är helt enkelt inte möjligt att vara en konsekvent kalvinist eftersom hela systemet är byggt på bibelmotsättningar, och det är därför det förekommer så mycket “double speak” (dubbla budskap, att tala med kluven tunga) hos kalvinister.

Jämför med vad Bibeln säger: “Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst OCH ÖPPNAR DÖRREN, skall jag gå in till honom—“.

Om det hade hängt på Jesus önskemål så hade ALLA varit frälsta, eftersom Gud inte vill att någon ska gå förlorad.

2 Petrus 3:9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Hes. 33:11 dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktigevänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Men kruxet är människans egen vilja och bångstyrighet. Gud skulle absolut kunna eliminera det kruxet i en handvändning och göra oss alla till förprogrammerade robotar som aldrig tänkte en felaktig tanke, men nu har Gud i stället föredragit idén att skapa människan till sin avbild och med en fri vilja – och därmed ansvarig för sina egna handlingar. Bibelns beskrivning av Jesus är att han INTE forcerar en stängd dörr, utan låter oss öppna dörren om vi vill – men då ska vi också känna till konsekvenserna för det beslut vi tar. Öppnar vi dörren leder det till liv tillsammans med vår skapare, men om vi vägrar så blir vi separerade från honom pga av vår synd.

Upp. 3:15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.16 Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. 18 Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. 19 Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. 20 Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.22 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.”

Luk. 11:5 Han sade till dem: “Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. 6 En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, 7 – vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. 8 Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.9 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matt. 7: 7 Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Vi kan påverka Gud och andemakter med våra böner.

Kol. 4:3 Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet – det är för den jag är fånge –

Jämför också med det John Piper säger här bredvid.

Vi vore helt förlorade utan Gud, men Bibeln visar dock att Gud inte frälser oss eller fördömer oss utan att vi själva är grunden för hans beslut. Det hänger alltså på oss och på det sätt vi valt att leva vår liv. Detta förminskar inte Guds storhet på minsta vis. Om Gud väljer ut vem som ska bli frälst, så väljer han också ut vem som inte ska bli frälst, och Guds beslut kan man inte förhäva sig emot. Ett sådant orättfärdigt sätt har inte Bibelns Gud, som ger alla en chans till frälsning.

Matt. 19:16 En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag GÖRA för gott för att få evigt liv?”17 Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.” 18 Han frågade honom: “Vilka?” Jesus svarade: “Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, 19 Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.”

Matt. 25:46 [Om fåren och getterna] Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har GJORT för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.“

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.

Mark. 10:29 Jesus sade: “Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull 30 utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv.

Joh. 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Jud. 1:21 Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv.

“Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem” 1 Sam. 2:25

Jan26

1 Sam. 2:25 —Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem

Denna halva vers brukar användas för att försöka ge stöd åt predestinationsläran – att Gud är den som förutbestämmer vem som ska bli frälst och vem som inte ska det, och att ingenting sker emot hans vilja, vilket då måste inkludera synd (om man vill vara konsekvent). Men meningen ovan kan helt enkelt läsas “de lyssnade inte till sin far och DÄRFÖR ville Herren döda dem”. Det svenska ordet “ty” kan också uttryckas med “därför”, och enligt Adam Clarke så är det hebreiska ordet som är översatt till “ty”, också översätt till “därför” på andra ställen i Bibeln.

Adam Clarke:

“Because the Lord would slay them – The particle כי ki, which we translate because, and thus make their continuance in sin the effect of God’s determination to destroy them, should be translated therefore, as it means in many parts of the sacred writings. See Noldius’s Particles, where the very text in question is introduced: Sed non auscultarunt, etc., Ideo voluit Jehova eos interficere; “But they would not hearken, etc.; Therefore God purposed to destroy them.” It was their not hearkening that induced the Lord to will their destruction.”

Young’s Literal translation:

25 If a man sin against a man, then hath God judged him; but if against Jehovah a man sin, who doth pray for him?’ and they hearken not to the voice of their father, THOUGH Jehovah hath delighted to put them to death.

Det vore en absurd tanke att Gud först förvägrar vissa människor möjligheten att lyssna på honom – som ju skulle kunna medföra omvändelse och liv – för att sedan vända helt om och döda dem för att de inte lyssnade på honom! Ville han att de skulle lyssna på honom eller inte? Man skulle kunna tycka att detta säger sig självt, men i den reformerta skolan så förekommer det flera teologiska kullerbyttor för att om möjligt försvara den reformerta tron. Därför slår man gärna klorna i varje vers som skulle kunna tyda på att Gud predestinerar ALLT under solen. Här är hela kontexten:

1 Sam. 2:22 Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sade han till dem: “Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar. 24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk. 25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem.

Elis söner var Hofni och Pinehas, och de agerade ofta emot Guds heliga lagar och bud, och de är lysande exempel på att Guds vilja inte alltid sker. Läser vi vidare i texten ser vi också att den annars så gudfruktiga Eli varit alldeles för mesig vad gäller hans egna söner, för även om han själv inte deltog i deras synder (eller andras synder) så tillrättavisade han dem inte tillräckligt. Kärleken till ens egna barn är ju ofta väldigt stark, men om man har en sådan ansvarsfull roll som Eli hade (prästrollen, med ansvar för Herrens Hus och alla offer) så är det extra viktigt att medarbetare och hushållsmedlemmar lever enligt Guds lagar – för att vara goda föredömen och mönster. I stället blev det tvärt om, för trots att Eli faktiskt både varnade dem och bad dem sluta med sina syndiga liv, så borde han ha följt upp historien för att se till att det verkligen blev en förändring.

Elis var visserligen av en rejält hög ålder och var blind, men han hade ändå ansvaret för ordningen i Guds hus, och om han skulle uppleva att han inte klarade av sitt arbete så hade han ju chansen att se till att en god efterträdare fanns tillgänglig. Det borde ha varit hans söner, och kanske hoppades han i det längsta att de skulle omvända sig. Men eftersom han var alldeles för mild gentemot sina söner så gjorde han fel pga sitt ansvar som han negligerade. Det är intressant att se att Gud faktiskt ångrade sitt tidigare löfte om välsignelser, och ändrade ståndpunkt pga människors beteenden. Det talar starkt emot en teologi där det inte finns fri vilja och där Gud förutbestämmer allt utan påverkan av människor. Det ursprungliga löftet innehöll ansvar och välsignelser, men eftersom Gud kände sig föraktad så ändrade han på de planerna. Saker och ting sker inte alltid som Gud tänkt, och det är pga människans fri vilja som han skapade oss med.

27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: “Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus? 28 Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till präst åt mig för att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer åt din faders hus? 29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel? 30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.

Det Eli gjorde (eller INTE gjorde, med tanke på hans slapphet vad gäller sina syndiga söner) var helt klart en missgärning och emot Guds vilja, och straffet för blev hårt. Det kan hända att Gud helt enkelt tog sin hand ifrån Elis släkt och lät fienden få sin vilja fram.

1 Sam. 3:13 Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem. 14 Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva.”

Elis död är mycket berömt. Han föll baklänges av stolen han satt på, bröt nacken och dog.

12 En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. 13 När han kom dit satt Eli på sin stol vid sidan av vägen och vaktade, ty hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Så snart mannen kom in i staden med budskapet, brast hela staden ut i klagorop. 14 När Eli hörde klagoropet, sade han: “Vad betyder detta oväsen?” Då skyndade mannen sig dit och berättade för Eli. 15 Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon hade gråstarr så att han inte kunde se. 16 Mannen sade till Eli: “Jag är den som har kommit från slagfältet. Jag flydde därifrån i dag.” Då sade Eli: “Vad har hänt, min son?” 17 Budbäraren svarade: “Israel har flytt för filisteerna, och mycket folk har stupat. Dina båda söner Hofni och Pinehas är också döda, och Guds ark har blivit erövrad.” 18 När han nämnde Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten, bröt nacken och dog. Ty mannen var gammal och tung. Eli hade då varit domare i Israel i fyrtio år.

Drogen som orsakar förlust av DEN FRIA VILJAN – och jämförs med KALVINISM

Nov10

Det här är en utmärkt video som handlar om ämnet/drogen Skopolamin (sanningsserum), som kan orsaka ett hypnotiskt tillstånd som gör att brukaren förlorar sin fria vilja samt inväntar order/uppmaningar som han “gärna” följer – oavsett vad uppmaningarna gäller. Det handlar alltså om en livsfarligt ämne som kriminella använder sig utav för att komma åt ägodelar, eller för att utnyttja människor på andra sätt. Om den här drogen orsakar så att offret “gärna” lyder order att tömma sitt eget bankkonto för att ge förövarna, kan man verkligen säga att han gjort så med fri vilja? Hans vilja var ju inte fri utan manipulerad! En manipulerad vilja är inte fri. Om man endast har möjlighet att välja ETT alternativ, så har man ingen fri vilja.

Videon ger en ypperlig jämförelse med kalvinism (som är grundat på monergism), som just lär att “ingenting sker emot Guds vilja” och att människor föds som utvalda/ej utvalda, och att de utvalda aldrig någonsing kan bli befriade från den syndfulla natur som av ren nödvändighet gör att de syndar och heller inte vill veta av Jesus. Den reformerta linjen är grundat på TULIP, och den filosofin säger att Jesus inte dog för alla människor utan endast några få (de utvalda). Övriga har därmed ingen chans att någonsin finna Gud och bli frälsta, och de tvingas därför att bli kvar i sitt mörker.

Visst är det väl de skurkar som orsakar detta hypnotiska tillstånd som är skyldiga, och inte de stackare som råkar ut för drogen emot sin vilja? Det borde betraktas som en självklarhet att det är de som orsakar tillståndet som är bovarna, men är man kalvinist så slutar man att tänka logiskt. Då tror man i stället (om man vill vara konsekvent med kalvinismen) att det är de värnlösa offren som är skyldiga till sitt olyckliga tillstånd – trots att det själva inte hade något som helst val, och absolut ingenting att säga till om.

Kalvinister försöker säga “Jamen de VILL av fri vilja vara kvar i sitt mörker helt enligt sin onda natur!”, men om den viljan är manipulerad och dessutom påtvingad, så har de ju inget val! De borde därför inte bestraffas över någonting som står helt utanför deras egen kontroll, men däremot borde de som orsakar det onda hypnotiska tillståndet sättas bakom lås och bom.

Gud går inte hand i hand med djävulen, utan varje gång en människa syndar så sker det emot Guds vilja, och människan ifråga skulle kunna ha valt en helt annan väg.

Är vi UTVALDA till frälsning från begynnelsen? (2 Thess. 2:13)

Nov1

Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, GENOM att Anden HELGAR ER och NI TROR SANNINGEN. (2 Thess. 2:13)

But we are bound to give thanks alway to God for you, brethren beloved of the Lord, because God hath from the beginning chosen you to salvation THROUGH sanctification of the Spirit and belief of the truth (2 Thess. 2:13 KJV)

Det finns kristna som feltolkar denna vers, som utan sitt sammanhang verkar säga att Gud är den som utväljer vissa individer till frälsning – trots att resten av skriften säger att Gud vill att ALLA människor ska bli frälsta och att Jesus dog för ALLA (Joh. 3:16). Men versen visar snarare att Gud från begynnelsen (från allra första början) bestämt sig för att frälsa de som TROR på honom (precis som resten av skriften säger) och som HELGAS (rättfärdigörs/renas) av Anden – och för att kunna helgas så vet vi att vi måste omvända oss och bli renade i Jesu blod. Då har vi klarat villkoret för att bli andligt levande och frälsta! Sen är förstås detta ingen garanti för att vi kommer att en dag i framtiden träda in i Guds rike, för det beror ju på om vi håller oss kvar i vinträdet eller inte. Men vi har åtminstone detta löfte om vi fortsätter att tro och älska Jesus av hela vårt hjärta, och vi har onekligen en stor hjälp – för om vi leds av den helige Ande så gör vi heller inte vad köttet begär. Den helige Ande vill leda oss rätt och hela vägen fram till Guds tron.

2 Thess. 2:13 säger inte att Gud bestämmer/utväljer vem som ska bli frälst/inte frälst, och heller inte att han predestinerar människor att tro och omvända sig för att sedan bli helgade. Frälsningen är synergistisk, och det betyder att vi visserligen inte kan rena och frälsa oss själva, men däremot sker inte frälsningen emot vår vilja eftersom vi är en del i processen eftersom det är VI (och ingen annan) som måste välja att söka Gud, komma till honom, omvända oss, bestämma oss för att vandra med Jesus, etc. GENOM tron på sanningen blir vi alltså frälsta, och tror vi och älskar Jesus så lyder vi honom.

Resten av kapitlet visar även det på människans fria vilja, och att det finns risk för att vi bedras och avfaller från tron.

³Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, ⁴motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. —⁸Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.

Paulus berättar att “laglöshetens människa” ska träda fram och försöka bedra så många människor som möjligt. Han skriver till de kristna och varnar dem för att inte bli lurade, och om det inte skulle finnas någon egentlig risk för detta så vore sådana varningar helt onödiga. Jesus ska vid sin återkomst sedan döda Antikristmed sin andedräkt, och hela historien visar att det inte utlovas något uppryckande av de kristna innan Antikrist kommer, eftersom vi här kan läsa att det visst kommer att finnas kristna på plats.

⁹Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under¹⁰och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de INTE TOG EMOT SANNINGEN och älskade den, SÅ ATT DE KUNDE BLI FRÄLSTA.

Här konfirmerar Paulus att människor går förlorade EFTERSOM de inte tog emot sanningen och älskade den så att de KUNDE bli frälsta. De hade alltså de chansen, men de var de själva som valde en annan väg. Detta är precis samma historia som i Rom.1, där vi kan läsa om människor som frivilligt valde mörkrets väg i stället för Guds väg, trots att de faktiskt hade chansen till frälsning. Detta är motsatsen till idén med att Gud från jordens skapelse utvalt vissa till frälsning helt utan villkor, och andra till helvete, trots att de inte hunnit födas eller synda ännu.

¹¹Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen ¹²och blir dömda, alla dessa som INTE HAR TROTT PÅ SANNINGEN utan njutit av orättfärdigheten.

På grund av deras egen vägran att tro på sanningen och på grund av deras egen orättfärdighet, så kommer Gud att sända en villfarelse över dem (precis som Rom. 1) som resulterar i att de tror på en lögn (eller snarare så tror de på sin redan utvalda väg med större kraft). Detta kommer dock att leda till deras undergång, vilket alltså är deras eget fel eftersom de valt att leva i orättfärdighet och sätta sin tilltro på den breda vägen, i stället för att söka Gud som faktiskt kunde ha räddat dem.

¹³Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. ¹⁴Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall VINNA vår Herre Jesu Kristi härlighet.

Vi är frälsta genom TRO (tro på sanningen), och vi blir helgade genom den helige Ande när vi omvänder oss och vandrar i ljuset på den smala vägen. Vi är kallade till detta genom evangelium (tro kommer av att höra Guds ord) , och vi VINNER därmed Jesu härlighet! När Gud kallar på oss är det tänkt att vi accepterar denna kallelse och kommer till honom med ödmjuka hjärtan, för att bli andligt levande.

¹⁵Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.

Paulus ber de kristna att STÅ FASTA och att HÅLLA SIG till de lärdomar de fått, vilket betyder att det är de själva som måste göra det – för ingen annan kommer att göra det åt dem. Det betyder att de är långt ifrån förutbestämda till en sådan framtid, för då hade Paulus aldrig behövt spendera dyrbar tid för att varna dem, utan snarare se det som en självklarhet som inte behöver nämnas. Paulus uppmuntrar dem att vandra på den smala vägen eftersom han vet att det alltid finns en överhängande risk att de i stället väljer den breda.

FÖRHÄRDAR och förstockar Gud människor så att de inte kan tro och göra gott?

Sep3

Finns förhärdade och förstockade människor enligt Guds vilja?

Reformert troende är ofta av åsikten att alla människor föds helt fördärvade, förblindade och med fullständigt tillslutna hjärtan som gör att de inte kan söka Gud eller ens utöva någon minsta form av rättfärdighet. Därför borde det vara ett problem för dem varje gång de kan läsa i Bibeln att GUD förhärdar hjärtan, för det borde ju betyda att de människorna inte hade fullständigt förhärdade och tillslutna hjärtan innan Gud utförde den proceduren.

Men Bibeln säger inte att människor är födda fördärvade, och inte heller skulle Gud komma på tanken att välja ut ett antal människor för att gangsteraktigt förhärda deras hjärtan så att de varken kan söka honom eller göra gott. Gud frestar ingen och det finns inget mörker i honom, så att då förhärda människor – som faktiskt innebär att man förhindrar dem från att leva rättfärdigt – skulle då resultera i att dessa människor skulle ha utmärkta ursäkter för att de vänder Gud ryggen och för att de syndar. Men att synda är alltid emot Guds vilja, och han skulle aldrig i livet vara den som initierar synd hos människor. Då vore det i så fall GUD som syndar och inte de stackars krakar han väljer att förhärda.

1) Tillsluta öron och ögon – Guds fel eller människans? Se mer i denna artikel om att göra öron döva och ögon blinda.

Notera nedan att det står att människorna själva sluter sina ögon och öron, och att det är de själva som vägrar att vända om så att Gud kan bota dem.

Matt. 13:¹³Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. ¹⁴På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se.¹⁵Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och DE SLUTER SINA ÖGON, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat OCH VÄNDER OM, SÅ ATT JAG FÅR BOTA DEM. ¹⁶Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.

Apostlagärningarna 28:27 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och DE SLUTER SINA ÖGON, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat OCH VÄNDER OM, SÅ ATT JAG FÅR BOTA DEM.

Nedan kan vi läsa om ett antal män som levde under det gamla testamentet och som valt att INTE böja knä för avgudar. Det valet resulterade i att de kallades för en “rest” som lämnats kvar åt Gud, och på samma sätt har Gud idag utvalt en rest av nåd, och han utväljer då självfallet de som inte tillbett avgudar och syndar. Detta beror inte på att människor på något sätt förtjänar att bli räddade (alla har vi syndat), utan det handlar hela tiden om en frälsning pga Guds nåd/barmhärtighet/snällhet. Däremot är inte frälsningen ovillkorlig, och det heter heller inte “en gång frälst alltid frälst”. Vi kan också läsa att vissa har blivit förstockade, och det är deras eget fel. Är man rebellisk och går sin egen väg så förtjänar man ett straff, och därför kan vi läsa “må deras bord bli en snara...må deras ögon bli förmörkade” osv. Om de i stället hade valt Guds väg så hade de inte fått en “likgiltighetens ande“, för människor har valet att förkasta eller “upptaga” Guds frälsningserbjudande. Paulus varnar å ena sidan att vi inte ska förhäva oss över grenarna, och å andra sidan informerar han oss vad som händer OM vi ändå förhäver oss. Roten som han talar om är Guds kärna och/eller judarna (valda att bli Guds egendomsfolk som ska sprida frälsningsplanen till övriga), och vi övriga är grenarna på den. Grenar kan brytas bort pga otro, och det är hela tiden TRO som är villkoret för att vi ska få vara kvar i trädet. Vi ombeds faktiskt att leva i fruktan, för det är inte alls så att Gud utvalt individer till himmel/helvete och att saker och ting utmynnar på det som Gud en gång bestämt gällande våra själars öden. Vem som helst kan när som helst brytas av trädet pga bristande tro och/eller brist på frukt (se Joh. 15) vilket i princip är samma sak (tror vi och älskar Jesus så lyder vi honom). Om vi inte ser till att vara kvar i hans godhet så kommer vi också att huggas av. Paulus går vidare och talar om olydnad, och olydnad är självfallet alltid emot Guds vilja.

Rom. 11:⁴Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.⁵På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. ⁶Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. ⁷Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. ⁸Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.-Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.¹⁰Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid—¹⁵Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?—¹⁸då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.¹⁹Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.²⁰Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. ²¹Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. ²²Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. ²³Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen.—²⁵Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.—³⁰Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. ³¹Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får.

Jesaja 6:10 Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.”

2) Jesus var ARG och BEDRÖVAD när han såg förstockade hjärtan

Markus 3:⁴Sedan frågade han dem: “Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?” Men de teg. ⁵Då såg han sig omkring med VREDE, BEDRÖVAD ÖVER ATT DERAS HJÄRTAN VAR SÅ FÖRSTOCKADE. Och till mannen sade han: “Räck ut din hand.” Han räckte ut handen, och den var nu frisk.

3) När någon jude omvänder sig till JESUS KRISTUS så tas slöjan bort från hans hjärta

Så det är inte så att Gud först tar bort en slöja så att en människa kan tro och omvända sig. Tvärt om så måste en människa först omvända sig och DÅ (tack vare människans beslut att omvända sig) så tas slöjan bort. Det ändrar inte på det faktum att vi är fullständigt förlorade utan Gud Fader och hans sons renande blod.

2 Kor 3:¹³och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. ¹⁴Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. ¹⁵Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. ¹⁶Men NÄRHELST NÅGON OMVÄNDER SIG TILL HERREN, TAS SLÖJAN BORT. ¹⁷Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

4) Se mer om Faraos förhärdade hjärta i denna artikel

1 Samuelsboken 6:6 Varför förhärdar ni era hjärtan, som farao och egyptierna gjorde? När han använde sin makt mot dem, släppte de då inte israeliterna och lät dem gå?

5) Sichon var inte VILLIG att låta israels folk gå genom landet

Det står inte att Sichon hade en “neutral” inställning gentemot Israel och att han plötsligt från en klar himmel drabbades av ett förhärdat hjärta – pga Guds beslut – så att han (Sichon) tvingades att ta ett beslut att inte låta israelerna passera hans land. Nej, det var Sichon själv som hade en fientlig inställning till både Israel och deras Gud, och DÄRFÖR förhärdade Gud hans hjärta och gjorde det hårt. Är man riktigt ond i botten så finns det en risk att man drabbas av ett förhärdat hjärta.

5 Mosebok 2:⁴Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn, som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga.³⁰Men Sichon, kungen i Hesbon, var inte villig att låta oss gå igenom sitt land, ty Herren, din Gud, hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. ³¹Och Herren sade till mig: “Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.³²Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas.³³Men Herren, vår Gud, överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk.

Det kanske låter motstridigt att vi å ena sidan kan läsa att DE förhärdade sina hjärtan, och å andra sidan att “från Herren kom det…” att de förhärdade sin hjärtan. För om det nu var Gud som förhärdade oförhärdade hjärtan så kanske det inte borde stå att DE gjorde det? Men nu är det uttryckt som det gör för att det var de själva som valde olydnadens väg och att Gud därför straffade dem med förhärdade hjärtan (genom att låsa deras onda hjärtan i den fas som de själva positionerat dem i).

Josua11:²⁰Ty från Herren kom det att DE FÖRHÄRDADE SINA HJÄRTAN och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som Herren hade befallt Mose.

6) Gud manar israelerna att inte förhärda sina hjärtan mot de behövande

Det innebär att det inte är Gud som förhärdar oförhärdade hjärtan till höger och vänster, för då hade han inte behövt uppmana andra att se till att så inte sker. Det vore en ologisk uppmaning om det är Gud som är grundorsaken till alla hjärtans tillstånd.

5 Mosebok 15:7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,

7) Sidkia gjorde det som var ont i Guds ögon och vägrade att ödmjuka sig

Om allting sker enligt Guds vilja kan man fundera på varför Gud skulle tvinga Sidkia att göra det som han själv (Gud) anser är något ONT. Det skulle göra Gud till någon som orsar ondska och synd i världen. Däremot kan Gud ibland orsaka FYSISKA besvärligheter och plågor (såsom den världsvida floden), men då handlar det inte om andlig ondska (såsom synd) utan om fysisk ondska/plåga som oftast drabbar just syndare. Sidkias liv, och människor runtomkring honom, visar att Guds vilja inte alltid sker. Eller vill Gud att folk vägrar att omvända sig, handlar trolöst mot honom, bedriver styggelser, orenar Herrens hus, gör narr av hans sändebud, föraktar hans ord och hånar hans profeter som han skickar till dem i hopp om att de ska ta sitt förnuft till fånga och omvända sig? Gud var VRED på människorna, och det är tecken på att de gått sin egen väg och bort från den rättfärdiga vägen.

2 Krön. 36:¹¹Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. ¹²Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. ¹³Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och FÖRHÄRDADE SITT HJÄRTA, SÅ ATT HAN INTE OMVÄNDE SIG TILL HERREN, Israels Gud.¹⁴Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De bedrev hednafolkens alla styggelser och orenade Herrens hus, det som han hade helgat i Jerusalem. ¹⁵Herren, deras fäders Gud, skickade sina budskap till dem gång på gång genom sina sändebud, ty han hade medlidande med sitt folk och sin boning. ¹⁶Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter, till dess att Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.

8) Idag om ni hör hans röst; förhärda inte era hjärtan!

Under Exodus förhärdade människorna sina hjärtan och Gud blev vred och tänkte nästan ge upp sin satsning på dem. Folket satte Gud på prov trots de väldiga gärningar som de fick se, och de for vilse med sina egna hjärtan och vände ryggen till Gud. Inte undra på att Gud kände avsky inför dem.

Ps. 17:10 Sitt hjärta förhärdar de, med sin mun talar de stora ord.

Ps. 95:7 Ty han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren som står under hans vård. I dag, om ni hör hans röst,⁸så FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN SOM I MERIBA, som på Massas dag i öknen, ⁹där era fäder frestade mig och satte mig på prov, och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar. ¹⁰I fyrtio år väckte det släktet min avsky, och jag sade:”De är ett folk som FAR VILSE MED SINA HJÄRTAN, de vill inte veta av mina vägar.”

Ordspråksboken 28:14 Salig är den människa som alltid fruktar Gud, den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka.

Här nedan ser vi alldeles uppenbart att Guds uppmaning är att vi inte ska förhärda våra hjärtan när vi hör Guds röst och hans kallelse till omvändelse. Gud vill inte att någon ska gå förlorad. Hans eget egendomsfolk valde att fara vilse i sina hjärtan och de ville inte veta av hans vägar. Paulus varnar sina bröder (och oss alla) att vi inte ska ha ett ont och trolöst hjärta så att vi avfaller från Gud – vilket alltså är en risk trots att vi är i vinträdet (Jesus). Även kristna riskerar att förhärdas genom synden, men vi är Kristi vänner OM vi håller ut till slutet. Gud förbittras självfallet på de som väljer att förhärda sina hjärtan, just så som han gjorde under israelernas ökenvandring. De som var över 20 år kunde inte komma in i det utlovade landet, och det var inte för Gud ursprungligen hade tänkt att det skulle vara på det sättet, utan för att det visade sig att de själva saknade TRO. De saknade inte en tro på en skapare och Gud, men de saknade tro på hans förmåga och de visade inte sin tro i sina handlingar.

Hebr. 3:7 Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst,⁸så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. ⁹Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år. ¹⁰Därför blev jag vred på detta släkte och sade: ALLTID FAR DE VILSE I SINA HJÄRTAN. DE VILL INTE VETA AV MINA VÄGAR. ¹¹Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.¹²Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. ¹³Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.¹⁴Ty vi är Kristi vänner, OM vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. ¹⁵Det heter: I DAG, OM NI HÖR HANS RÖST, SÅ FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN som när era fäder väckte min förbittring.¹⁶Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten? ¹⁷Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen? ¹⁸Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga? ¹⁹Vi ser alltså att DET VAR FÖR SIN OTROS SKULL SOM DE INTE KUNDE KOMMA IN.

Hebr. 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.

9) Folket är upproriska och bedrövar Guds helige Ande

Folket är upproriska och bedrövar Guds helige Ande, vilket resulterar i att Gud blir deras fiende och strider emot dem eftersom hans utvalda egendomsfolk blivit som avgudadyrkarna runtomkring dem. Ändå frågar de sig varför han låter dem gå vilse från sina vägar och varför han förhärdar deras hjärtan.

Jes. 63:10 Men de var upproriska, och bedrövade hans helige Ande. DÄRFÖR blev han deras fiende, han stred själv mot dem.—16 Du är ju vår Fader. Abraham vet inte längre av oss, Israel känner oss inte. Men du, Herre, är vår Fader. Vår Återlösare av evighet är ditt namn. ¹⁷Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar och varför förhärdar du våra hjärtan, så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull. ¹⁸En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land. Våra fiender trampade ner din helgedom. ¹⁹Vi har blivit lika dem som du aldrig har varit herre över, dem som inte har uppkallats efter ditt namn.

Jer. 6:27 Jag har satt dig att pröva mitt folk och gjort dig till en fast borg, för att du skall lära känna och pröva deras vandel.²⁸Alla är de förhärdade upprorsmakare, som går med förtal, de är som koppar och järn. Alla handlar de fördärvligt.

Nog ville väl Gud att hans folk skulle lyssna på honom och lyda honom? Ändå kan vi läsa att de inte ville lyssna, och att de hade hårda pannor och förhärdade hjärtan. De var ett upproriskt släkte, och Gud tvingades ge Hesekiel extra kraft för att han skulle kunna stå emot dem. Det var dock ingen garanti för att de skulle vända om. Om Hesekiel såg till att varna den ogudaktige och han ändå vägrar att omvända sig, så skall han dö i sina synder.

Hes.3:⁵Ty du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, ⁶inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig. ⁷Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty DE VILL INTE LYSSNA PÅ MIG. Hela Israels hus har hårda pannor och FÖRHÄRDADE HJÄRTAN.⁸Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. ⁹Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte.”—¹⁸När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. ¹⁹Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ.

10) Gud är barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill

Exempelvis kan Gud välja att vara barmhärtig mot de som omvänder sig och tror, och att förhärda de som vägrar att tro och som är rebelliska och talar illa om Guds väg

Romarbrevet 9:18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Apostlagärningarna 19:9 Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal.

Se mer om människans fria vilja i Rom. 9 i denna artikel.

Gud är den som verkar i oss, både i VILJA och GÄRNING? Fil. 2:13

Aug29

Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda VILJA skall ske (Fil. 2:13)

Paulus talar till den kristna församlingen i Filippi, och när han ser deras goda arbete förklarar han för dem att det är Gud som verkar i dem. Det sker absolut inte utan deras egna samtycke och inblandning, för det är vi själva som måste söka Gud och hans vilja genom att hålla kontakten med honom i böner, bibelstudier och lovsång. Om ett genuint intresse finns där från vår sida så öppnas våra hjärtan så att den helige Ande kan verka i våra liv och vi kan få uppslag och idéer hur vi ska kunna gå framåt för att sprida Guds ord till ännu fler. Vi måste anpassa våra liv efter hans vilja, och det kan inte ske om vi har ett svalt intresse för Gud och att sprida hans evangelium. Vi kan inte veta vilken riktning vi ska gå om vi inte ödmjukt söker hans ledning och vandrar på den väg som han vill att vi ska gå.

Det finns kristna som tar denna vers ur sitt sammanhang för att försöka bevisa att Gud är den som gör precis ALLT i våra liv, såsom att åstadkomma tro för oss, åstadkomma omvändelse för oss, och även producera goda gärningar för oss – helt utan vår egen inblandning. Men om Gud är den som är ansvarig för att vi producerar goda gärningar och även ser till att så sker, hur kommer det sig då att vi misslyckas ibland och INTE gör goda gärningar utan snarare syndar? Kan vi då tryggt anklaga Gud för våra synder och anta att han helt enkelt inte VILL att vi alltid ska bära god frukt? Om ansvaret är Guds så resulterar det i att han antingen misslyckas med oss ibland, eller att han helt enkelt vill att vi ska visa dålig frukt. Låt oss säga att en person inte blir frälst förrän vid 40 års ålder. Betyder det att Gud inte ville att denna person skulle bli frälst tidigare? Vill verkligen Gud att människor ska vara syndare några år innan han tycker att det är nog och sedan öppnar deras ögon för att omvandla dem och göra dem till goda och fruktbärande kristna? Sanningen är att om det hängde på Gud så skulle han se till att vi alla bar god frukt dygnet runt och aldrig syndade en enda gång, men nu vill han hellre att vi ska använda vår fria vilja.

Jesus säger i Joh. 15 att vi inte kan göra någonting om vi inte är i vinstocken (som är Jesus). Han varnar sina lärljungar och oss alla, och menar att VI måste se till att vara i vinstocken. Jesus tänker inte göra det åt oss, för då hade han inte behövt spendera tid på att varna oss och mana oss till lydnad. Paulus säger i princip samma sak i Fil. 2:13 – att utan Jesus så kan vi ingenting göra. VI måste se till att vara i vinstocken för att bära god frukt och utanför vinstocken kan detta inte hända. Notera alla OM nedan:

John 15:⁴Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. OM någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶OM någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. ⁷OM ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ⁸Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.⁹Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.¹⁰OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Sammanhanget av Fil. 2:13

Versen precis innan v. 13 är v. 12 som visar att Paulus anser att filipperna alltid varit LYDIGA, och att de bör fortsätta att arbeta med fruktan och bävan på sin FRÄLSNING. Varför ska vi arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning om Gud är den som ansvarar för och orsakar både vilja och gärningar i oss? Det är snarare så att VI måste se till att låta de goda gärningarna ske i våra liv genom att vara I JESUS KRISTUS, och då kan vi brukas för det som Gud avsedde oss för. Vi måste vara villiga att söka hans vilja och låta oss omformas till den.

Fil. 2:¹²Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit LYDIGA, så ARBETA MED FRUKTAN OCH BÄVAN PÅ ER FRÄLSNING, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.

Paulus börjar Fil. 2 genom att säga att OM vi har tröst hos Jesus och gemenskap i Anden, och OM medkänsla och barmhärtighet betyder något (det är alltså upp till oss och vårt ansvar) så kan det leda till att vi har samma sinnelag som andra kristna och t o m som Jesus själv. Paulus varnar filipperna (och oss alla) att inte vara självupptagna och stolta, utan snarare ödmjuka och tänka på andras bästa. Om det är Gud som fixar allt detta åt oss så vore Paulus alla varningar och råd helt överflödiga, för vad händer om vi INTE väljer att följa Paulus råd? Det finns många kristna som föredrar att vara ljumma, och då vet vi att Gud spyr oss ur sin mun. (Men det finns en väg ut eftersom vi kan förvandlas och bli aktiva kristna med omskurna hjärtan!)

Fil. 2:1 OM ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, OM medkänsla och barmhärtighet betyder något, ²gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. ³Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. ⁴Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. ⁵Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

Fil. 2:6-11 innehåller det berömda sammanhanget om Jesus gudomlighet och varför han blev människa,men det är inte temat här så vi går vidare:

Fil. 2:¹⁴Gör allt utan att klaga och tveka, ¹⁵SÅ ATT ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen,¹⁶NÄR NI HÅLLER FAST VID LIVETS ORD. DÅ kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

För att kunna bli fläckfria och RENA så råder Paulus filipperna att göra allt utan att klaga. Filipperna hade förstås redan omvänt sig sedan tidigare och blivit pånyttfödda (blivit renade från sina tidigare synder), men sen gäller det att fortsätta på den rätta vägen. För att fortsätta att vara Guds oskyldiga barn måste vi se till att vi också lever oskyldigt och rent, för vi kan verkligen inte peka på Jesus och mena att det räcker att HAN levt rättfärdigt åt oss. Det är tänkt att vi ska lyda som stjärnor i världen, och det kan vi inte om vi lever i mörkret och visar onda gärningar. Vi måste alltså hålla fast vid livets ord, säger Paulus, och det är ingenting som Gud gör åt oss. Ansvaret är vårt, men vi har också fått en mäktig hjälp tack vare den helige Ande. Paulus menar att han (och vi andra) riskerar att arbeta förgäves om de som man predikat och arbetat för väljer att gå en annan väg, men vi ska självfallet fortsätta att sprida Guds ord både till höger och vänster och lägga vårt krut där vi tror det finns chans till omvändelse. Visst händer det ibland att det inte blir någon växt trots att man kämpat., men då har vi i alla fall gjort vårt bästa.

Jag skall GÖRA så att ni vandrar efter mina stadgar – Hes. 36:27. Tvång?

Jul25

Hes. 36:27 Jag skall låta min Ande komma in i er och GÖRA så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Det finns kristna som tror att Gud TVINGAR vissa individer att vandra på hans stadgar och hålla hans lagar utan att de själva har någon möjlighet att handla på ett motsatt sätt, medan han väljer att inte påtvinga andra samma sak. Om Gud sedan DÖMER oss människor utifrån hur vi lyckats stå emot synd, så vore hans domar inte rättfärdiga eftersom han själv är den som orsakat så att vissa människor garanterat kommer att vara lydiga och därmed få en gräddfil till himlen medan övriga inte får samma chans. Det hebreiska ordet för “göra”- asah (Strong’s 6213) – är ett brett ord och utgör ingen skillnad mellan anledning/orsak/verkan, så det är av yttersta vikt att vi läser och förstår hela sammanhanget för att utröna om det handlar om tvång eller inte, och huruvida vi har möjlighet att vägra samarbeta.

Om vi ser till sammanhanget så ombeds Hesekiel av Gud att profetera för ISRAELS FOLK i passagen här nedan. En profetia är ju något som ännu inte har hänt men som kommer att inträffa i framtiden, och om det nu är så att Gud skulle komma att orsaka så att vissa människor lyder honom, så menade i så fall Hesekiel att något sådant tvång INTE förelåg under hans egen tid eftersom han berättade om framtida händelser. Det talar emot den reformerta tanken att Gud är den som predestinerat allas handlingar från Dag 1, och att han alltid gjort det utan undantag i alla tider. Men säger Hesekiel ens att Gud i framtiden kommera att orsaka så att människor automatiskt kommer att lyda honom vare sig de vill eller inte? Nej, inte alls. Vi kan läsa i avsnittet om människor som agerar utifrån egna önskemål och som därför kommer att dömas helt rättvist utifrån vad som finns i deras hjärtan:

Hes. 36:⁵Ja, så säger Herren, Herren: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte. ⁶Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken.⁷Därför säger Herren, Herren så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.

Gud vill självfallet inte att människor ska ha förakt i sina själar och ta HANS land i besittning. Vi kan läsa att Gud känner VREDE när han ser Israel hånas av människor runtomkring, och om Gud är arg så visar det att något inte går enligt planerna – för annars skulle det inte finnas någon orsak till vrede från hans sida. Just för att människorna agerade fel så lovar Gud att de själva att bli förödmjukade som straff. “Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem”, säger Gud, som alltså inte är orsak till hur människor väljer att vara. Han lägger ansvaret på människorna själva eftersom vi alla har chans att vara människor med god moral.

⁸Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka. — ¹¹Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren. —¹⁷“Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land, orenade de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig. ¹⁸Då utgöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina avgudar. ¹⁹Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem. ²⁰Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land. ²¹Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till.²²Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. ²³Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.

Vi kan läsa här nedan om löftet att Gud i framtiden ska hämta sitt folk FRÅN ALLA LÄNDER och föra dem till sitt land Israel, och många tolkar det som att det handlar om Israels skapande år 1948 där judar från alla jordens hörn anslöt sig till de judar som redan bodde i området. Det går också att tolka det som skeenden i den allra sista tiden, då den räddade spillran av israel ska få bosätta sig permanent i landet utan risk för faror. Ett annat alternativ är förstås att tolka det som en dubbel profetia, där både händelserna innesluts i samma profetia. Det står att folket ska renas, men det står inte att det sker ovillkorligt och vare sig de vill eller inte. Det kan just handla om den judiska spillra som ropat på Gud och omvänt sig från sina synder, och då är ju löftet rening, pånyttfödelse, ett nytt hjärta och utgivelse av den helige Ande. Den helige Ande är ju vår hjälpare och som med lyckad utgång kan leda oss rätt, men självfallet så betyder det inte att vi därför förvandlas till förprogrammerade robotar som alltid vandrar på rätt väg utan egen ansträngning.

²⁴Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. ²⁵Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. ²⁶Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. ²⁷Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. ²⁸Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. ²⁹Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. ³⁰Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd.

Här nedan står det att israelerna ska tänka på sina ONDA vägar, och på sina gärningar som INTE varit goda. De ska känna avsky för sig själva pga sina missgärningar och vidrigheter. Det låter onekligen som om de och/eller deras förfäder inte haft ett förflutet som varit helt enligt Guds eget tycke och smak. Gud vill självfallet inte att hans egendomsfolk ska syssla med ONDA gärningar och vidrigheter. (OM han velat det, så borde han i stället berömma sitt folk för att de utfört de onda handlingar som han alltid velat att de skulle göra.)

³¹Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. ³²Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.

Uppenbarligen är våra öden inte bestämda från skapelsens början, eftersom folket runtomkring Israel ska börja inse att återuppbyggnaden av Israel är av gudomlig karaktär, och de får den uppfattningen efter vad de kan uppleva med sina sinnen vid det tillfället.

³⁵Då skall man säga: Det landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa. ³⁶Då skall de folk som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag skall göra det.

Andra exempel på TVÅNG

Här nedan står det om människor som vanärat Guds helgedom genom att beblanda sig med avgudar, och att de pga sitt agerande är ORSAK till synd för Israels folk. Det innebär inte att Israels folk själva slipper ifrån sitt ansvar att handla rätt, för vi har var och en ett eget ansvar att säga nej till frestelser och hålla oss till Guds bud genom att följa våra samveten. Självfallet så föll det inte Gud i smaken att hans helgedom vanärades och att hans folk lockades till att synda, och han lovade därför att de skyldiga skulle komma att bära sin missgärning. Om Gud känner att han måste straffa någon så beror det alltid på att personen i fråga agerat mot Guds vilja:

Hes. 44:¹¹De skall i min helgedom svara för vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset. De skall slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och skall stå inför dem och betjäna dem. ¹²Eftersom de betjänade dem inför deras avgudar och därmed var en ORSAK till synd för Israels folk, därför har jag svurit med upplyft hand, säger Herren, Herren, att de skall få bära sin missgärning. ¹³De skall inte få komma mig nära för att tjäna som präster inför mig eller för att komma nära mina heliga föremål, de högheliga, utan de skall bära sin skam och de avskyvärda synder som de har bedrivit.

Nog har väl mannen i fråga ett VAL trots att han blir förledd?:

Ords. 7:18 Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder. ¹⁹Ty min man är inte hemma, han har rest långt bort.²⁰Han tog pengarna med sig, först när det blir fullmåne kommer han hem.”²¹Så förleder (caused him to yield KJV) hon honom med mycket fagert tal, med hala läppar förför (forced him KJV) hon honom. ²²Han följer genast efter henne, lik oxen som går för att slaktas, lik en fånge som skall straffas för sin dårskap, ²³till dess en pil genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar till snaran utan att förstå att det gäller livet.

Visst är det väl så att trältjänsten orsakas av att en person väljer att vara lat?:

Ordspråksboken 12:24 Flitig hand får härska, den late tvingas till trältjänst.

Visst skulle Nebukadnessar inte behövt bo bland markens djur och äta gräs om han levt ett annorlunda liv?:

Daniel 4:29 Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Så skall sju tider gå fram över dig, till dess att du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.”

Det här med att begära av någon ska gå en mil med honom (dock inte en svensk mil) är något som tydligen kunde krävas av människor som inte var Romerska medborgare under Jesu tid, men visst fanns alternativet att INTE erbjuda sig att gå två mil?:

Matteus 5:41 Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.

Paulus (eller Saul på den tiden) “tvingade” folk att häda, men lyckades han varje gång? Eller lyckades han överhuvudtaget att få någon att häda? Det kan mycket väl hända att de hellre valde straff och förföljelse än att häda:

Apostlagärningarna 26:11 Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.

Paulus säger att han å ena sidan är tvingad att predika, men å andra sidan menar han att det vore illa ute med honom om honom om han INTE predikade. Alltså borde det finnas ett val inblandat trots att Paulus anser att valet är lätt:

1 Korinthierbrevet 9:16 Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!

Paulus tvingar sin kropp till lydnad, men det är han själv som är ansvarig för att välja det alternativet. Han menar att om han inte anstränger sig och tvingar kroppen till lydnad så riskerar han att komma tillkorta vid PROVET:

1 Korinthierbrevet 9:27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Är det verkligen så att Paulus inte hade något annat val än att bli “dåre” för att korinthierna tvingade honom till det? Nog har väl Paulus ett eget självbestämmande:

2 Korinthierbrevet 12:11 Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är

Paulus menar att Kefas (förmodligen inte Petrus som jag förklarat i en annnan bloggartikel) tvingade hedningarna att omskära sig, men vi vet ju att varje hedning faktiskt hade en egen röst även om Kefas försökte påverka dem att omskära sig. En del kanske också gjorde som Kefas uppmuntrade dem till, men det kan knappast röra sig om ALLA trots Kefas “tvång”:

Galaterbrevet 2:14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: “Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?”

Det är upp till oss själva om vi ska tvingas in under slavoket (Torah och de ceremoniella lagarna) igen. Om vi står fasta i sanningen så slipper vi tvånget:

Galaterbrevet 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.

Vi vet redan att inte alla kommer att ta vilddjurets märke, för det är de som därför blir halshuggna och som vi kan läsa om i Uppenbarelseboken. Alltså har människor ett val även här trots att de blir tvingade att ta märket:

Uppenbarelseboken 13:16 Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan

Om det är Gud som förutbestämmer allt så låter det konstigt att Jakob då påstår att VI anses rädda en själ från döden om VI återför en syndare från hans villovägar. Det låter onekligen som VI kan påverka utgången genom vårt handlande, och att Gud inte bestämt vem som ska bli frälst eller inte frälst från skapelsens början. (Det låter som en självklarhet, men det är ett stort tryck från reformert håll att komma till en helt annan slutledning.)

Jakobsbrevet 5:²⁰så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Martin Luthers åsikter var inte alltid rumsrena – video på engelska med mycket citattext

Jun20

Martin Luther har skrivit ganska många bra bibliska texter som kan glädja oss, men han hade även flera hårresande åsikter framför allt om judarna som du kan läsa om bland annat i denna artikel. Tyvärr kan man inte säga att han hade sådana åsikter innan han blev frälst, eller i början av sin tid, utan tvärt om så blev hans ordval och reaktioner gentemot judarna värre med tiden – till och med under hans sista vecka.

Han hade heller liten förståelse för Jakobs brev, eftersom denna bok framför andra Bibliska böcker talar starkt emot Luthers idé att vi är frälsta av tro allena (utan att i egentlig mening behöva lyda någon av Guds bud även om det är eftersträvansvärt), och på det sätt han uttrycker sig låter det verkligen som hans åsikt är att vi kan bli frälsta i vår synd. “Sin boldly” är ett av hans kända uttryck, och även i sitt hela sammanhang så blir det olyckligt. Man kanske skulle kunna hoppas på att läsning av hans citat i en större kontext skulle innebära att hans åsikter mjukades upp eller lutade åt ett annat håll, men tyvärr visar det sig att det inte låter sig göras. Däremot så talar han emot sig själv på andra ställen vilket skulle kunna få det att låta som att han ansåg att synd separerar oss från Gud trots allt. Detta gäller framför allt hans åsikter om människans fria vilja, som han emellanåt säger inte alls är fri utan helt kopplad till Guds vilja. Även John Kalvin talade emot sig själv, men för det mesta var Kalvins åsikter att Gud förutbestämt precis ALLT, inklusive Satans fall och all synd.

30 min. film

KUNG SAUL och Gud som ångrade att han valt honom till Israels Kung

Apr30

Kung Saul är en intressant person med tanke på att Gud faktiskt tyckte att det var en dålig idé att överhuvudtaget sätta en kung över Israel på den här tiden, och när han ändå gick med på folkets önskemål om en kung så ångrade han sedan att han valt just Saul.

Det börjar med Samuels söner som var domare och tyvärr vandrade bort från Gud på sina egna själviska vägar genom att ta mutor och förvränga lagen till sina egna fördelar. Det är möjligt att de inledningsvis klarade av sina uppgifter som rekorderliga domare eftersom det står att de “vek av” från Herrens väg, men helt klart är att de till slut inte lyckades motstå frestelsen att dra nytta av sina maktpositioner. Vissa människor undviker korruption just för att de inte ens har makten att utföra någon form av korruption, men om tillfälle ges så kanske de skulle ta chansen. Samuels söner tog chansen och fortsatte på den vägen när de en gång börjat. Självfallet var det ingenting som Gud såg på med blida ögon, och förmodligen inte heller deras far Samuel när han uppmärksammade oegentligheterna. Samuel hade gett domaruppdragen till sina söner när han själv blev för gammal för att klara det.

1 Sam. 8:1 När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel.²Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba. ³Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.

Folket krävde då en KUNG i stället. Samuel trivdes förmodligen inte alls med situationen gällande hans korrumperade söner men han tyckte ändå av många skäl (som framkommer i 1 Sam. 8: 10-17) att det var en dålig idé att lösa problemet genom att sätta en kung över Israel. Ett alternativ skulle ju kunna vara att försöka få sönerna att ändra sig eller att använda sig av andra domare. Framför allt skulle man kunna be GUD om hjälp. Samuel bad hur som helst till Herren som menade att folket faktiskt förkastade honom (Gud) genom detta önskemål om en kung, och att de ALLTID betett sig på detta avoga sätt. Självfallet är det alltid emot Guds vilja när folk förkastar och överger honom, och saker och ting sker inte alltid på det sättet som Gud önskar. Gud rådde dock Samuel att lyssna på folket i det här fallet, trots att det var ett riktigt uselt förslag som de framfört. Men han ville samtidigt att Samuel noga skulle se till att varna dem för vad slags framtid de hade att förvänta sig med en kung över sig, och det var alls inga sötebrödsdagar som Gud menade att de skulle få – utan den raka motsatsen (1 Sam. 8:10-17.) Det är ett bra exempel på att Gud ibland agerar beroende på hur människorna agerar, men människorna måste ta konsekvenserna för sina egna önskemål och handlingar.

⁴Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama ⁵och sade till honom: “Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.” ⁶Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: “Ge oss en kung till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. ⁷Då sade Herren till Samuel: “Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. ⁸Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig.⁹Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.”

Samuel läser upp de många och långa varningarna om hur livet med en kung skulle bli och avslutar med “När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er”. Trots det insisterade folket på att få en kung.

¹⁹Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: “Nej, en kung måste vi ha över oss. ²⁰Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig.” ²¹När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. ²²Då sade Herren till Samuel: “Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: “Gå hem, var och en till sin stad.”

Därför valde Gud en kung åt Israel efter deras egna önskemål, och självfallet valde han en bra kandidat med god kvalitet efter sitt eget hjärta! (Läs mer…)

1 Sam. 9:1 I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. ²Han hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.

Gud såg till att Saul fick ett möte med profeten Samuel, och han lovade att Saul skulle bli den man som räddade Israel från filistéernas hand.

1 Sam. 9:¹⁵Dagen innan Saul kom, hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: ¹⁶“I morgon vid den här tiden skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste för mitt folk Israel. Han skall rädda mitt folk från fili steernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.“¹⁷När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: “Se, där är den man som jag talade till dig om: Han skall styra mitt folk.”

1 Sam. 10:10 Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: “Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel.

Samuel profeterade över Saul och berättade att Herrens Ande skulle falla över honom, vilket är just vad som skedde.

1 Sam. 10: ⁶Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. ⁷När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig. ⁸Och du skall gå före mig till Gilgal. Se, jag skall komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du skall vänta i sju dagar, till dess jag kommer till dig och meddelar vad du skall göra.”⁹När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. ¹⁰När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem.

Gud gav dem en kung som så här långt var lydig och gudfruktig, men Gud ville fortfarande att det skulle vara känt att folket faktiskt förkastat Gud.

1 Sam. 10:¹⁷Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa. ¹⁸Han sade till Israels barn: “Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde Israel upp ur Egypten, och jag befriade er från egyptierna och från alla andra kungadömen som förtryckte er.¹⁹Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddade er ur alla era olyckor och svårigheter, och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och era släkter.”—²⁴Samuel sade till allt folket: “Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: “Leve konungen!”

Gud gav via Samuel folket ett VAL att lyda honom(Gud) eller inte, och berättade vilka konsekvenserna skulle bli beroende på vilket väg de valde:

1 Sam. 11:¹²Men när ni såg Nahas, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss. Och ändå är det Herren, er Gud, som är er konung.¹³Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Se, Herren har satt en kung över er. ¹⁴Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då skall både ni och den kung som regerar över er följa Herren, er Gud. ¹⁵Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då skall Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder.

1 Sam. 11:²⁴Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er. ²⁵Men om ni gör det som är ont, skall både ni och er kung förgås.”

Lydnad är bättre än offer, men tyvärr valde Saul det sistnämnda. Saul valdes som kung eftersom Gud ville ha en man till den uppgiften efter sitt hjärta. Ändå valde Saul till slut att gå sin egen väg.

1 Sam. 13:¹³Samuel sade: “Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. ¹⁴Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man EFTER SITT HJÄRTA, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.“

Gud ångrade till slut att han överhuvudtaget valt Saul som kung, eftersom Saul blivit motsträvig och upprorisk.

1 Sam. 15:¹⁰Då kom Herrens ord till Samuel: ¹¹“Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.

1 Sam. 15:¹⁸Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. ¹⁹Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?”— ²¹Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.” ²²Då sade Samuel: “Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. ²³Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.”²⁴Saul sade till Samuel: “Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. ²⁵Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.”²⁶Samuel sade till Saul: “Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.”

Gud kan absolut ändra sina beslut (varför skulle vi annars be om vi inte kunde påverka), men sen finns det löften och beslut som Gud aldrig ångrar eller ruckar på, och han ändrar aldrig sin karaktär eller gudom. Gud håller sig till sina villkor om han valt att sätta några, och har han bestämt sig för en plan så håller han sig till den.

²⁸Samuel sade till honom: ” Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du.²⁹Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.”

³⁵Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Kung Saul hade först Herrens Ande, men nu fick han – pga sin hårda attityd – en ond ande från Gud. (Eller Gud tillät en ond ande att plåga Saul, vilket utmynnar i samma sak.)

1 Sam. 16:1 16 Herren sade till Samuel: “Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung.”—¹⁴Men Herrens Ande vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom. ¹⁵Sauls tjänare sade till honom: “Eftersom en ond ande från Gud plågar dig, ¹⁶borde du, vår herre, säga till dina tjänare som står inför dig att de söker upp en man som är skicklig att spela harpa. När den onde anden från Gud kommer över dig, skall han spela och så skall det bli bättre med dig.”

Om nu någon vill försöka påstå att det var Samuel som påstod att Gud ångrat sig vad gäller Saul och inte Gud själv, så fungerar inte den teorin eftersom vi kan dels se Guds egna ord om saken här ovan, och dessutom talade Samuel alltid Herrens ord när han profeterade:

1 Sam. 3:¹⁹Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken. ²⁰Hela Israel, från Dan ända till Beer-Sheba, förstod att Samuel var betrodd att vara en Herrens profet. ²¹Och Herren fortsatte att visa sig i Silo, ty Herren uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Herrens ord.

Andra intressanta verser som visar Guds förhoppningar och grusade planer, liksom människor som måste ta konsekvenserna för sina egna dåliga val.

Hes. 22:⁴Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder.—⁶Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod.—-⁷Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. ⁸Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. ⁹Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig. — ¹¹Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter.¹²För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, Herren.¹³Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig.—²⁶Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.— ²⁸De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren,Herren, fastän Herren inte har talat.—³⁰JAG SÖKTE bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. MEN JAG FANN INGEN. ³¹Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren.”

Hes. 18:¹⁴Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: — ¹⁷han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva. ¹⁸Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.¹⁹Men ni frågar: “Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva. ²⁰Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | fri vilja

Inte UTVALDA TILL FRÄLSNING, men de som tror tillhör de utvalda / EKLEKTOS

Har PAUL WASHER och JOHN PIPER rätt eller Bibeln? Bestämmer Gud allt?

“Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem” 1 Sam. 2:25

Drogen som orsakar förlust av DEN FRIA VILJAN – och jämförs med KALVINISM

Är vi UTVALDA till frälsning från begynnelsen? (2 Thess. 2:13)

FÖRHÄRDAR och förstockar Gud människor så att de inte kan tro och göra gott?

Gud är den som verkar i oss, både i VILJA och GÄRNING? Fil. 2:13

Jag skall GÖRA så att ni vandrar efter mina stadgar – Hes. 36:27. Tvång?

Martin Luthers åsikter var inte alltid rumsrena – video på engelska med mycket citattext

KUNG SAUL och Gud som ångrade att han valt honom till Israels Kung

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: