Tag Archive | samuel

Did God move King David to make a census, or did Satan? Sin or no sin?

censusIn 2 Sam. 24 it says that God moved David to make a census of Israel’s military power, but in 1 Chron. 21 it says that Satan moved him to do so. Can these two statements be combined, or are they mutually exclusive?

One solution is that it concerns two different kinds of censuses, and another solution is that David did not perform a census the way God had described a proper census as per Ex. 30. A third option is the one described below.

Israel was already under God’s judgment to begin with, so there were no innocent men involved in this particular story. God is angry with Israel and punishes them by allowing Satan to “unleash” David’s illegitimate pride to create a rift between them.

2 Sam. 24:1 And again the ANGER of the Lord was kindled AGAINST ISRAEL, and he moved David AGAINST THEM to say, Go, number Israel and Judah.2 For the king said to Joab the captain of the host, which was with him, Go now through all the tribes of Israel, from Dan even to Beersheba, and number ye the people, that I may know the number of the people.3 And Joab said unto the king, Now the Lord thy God add unto the people, how many soever they be, an hundredfold, and that the eyes of my lord the king may see it: but why doth my lord the king delight in this thing?

1 Chron. 21:1 And Satan stood up against Israel, and provoked David to number Israel.2 And David said to Joab and to the rulers of the people, Go, number Israel from Beersheba even to Dan; and bring the number of them to me, that I may know it.3 And Joab answered, The Lord make his people an hundred times so many more as they be: but, my lord the king, are they not all my lord’s servants? why then doth my lord require this thing? why will he be a cause of trespass to Israel?

God sometimes bestows evil consequences (physical evil, or calamity) upon man’s evil actions (you reap what you sow). He also chooses what kind of evil to bestow, and if he would like to take the chance to bestow evil by means of other people (or Satan) who are already set on doing harm. Satan is often accusing both Israel and believers for various things, and he seeks to get God to punish his people. In 2 Samuel, it says that God was angry with Israel (due to the recent revolt under Sheba in I Chron. 20 and other acts by Amnon and Absalom), and this would be a good reason for God to allow Satan to do what he always wants to do – cause harm!

Here are a couple of examples of when it’s possible to suggest that God and/or Satan perform the evil:

In I Kings 22 (and. 2 Chronicles 18) which you can read about in this article, God decides to kill the evil king Ahab, and asks the heavenly hosts as to how to entice Ahab to enter into a battle in which he will die. A spirit volunteers to be a “lying spirit” in the mouth of Ahab’s false prophets, and God accepts the offer and allows him to do it. Nevertheless, God is not guilty of lying (there is no darkness in God), but merely gives Ahab what he deserves (Jer 24.7).

In I Sam 16, after repeated failures to submit to God’s leadership, Saul is rejected as king. He remains on the throne and continues his non-committed lifestyle and reign – even indulging in sorcery and seances. God punishes him by sending an “unclean spirit” to trouble him.

The motivation to cause calamity is a bit different in the book of Job, but God allows Satan to attack Job and he later confronts Satan with Job’s failure to sin even though we can read “you incited me against him to ruin him”. In other words, Satan was the “ruiner” but God was also a “ruiner” – so sometimes it’s actually not a big difference to suggest that “God moved a person to do this and that” or “Satan moved a person to do this and that”. The idea of God acting through agents -for reasons of judgment, of mercy, of testing, etc – occurs a few times in scripture, but nowhere does it say that God acts in this way ALL THE TIME. When it comes to Joseph and his brothers, there were evil human intentions (Joseph’s brothers sinning by selling their brother), with God’s overarching purpose for good.

1 Sam might be understood in this way:

  • God is angry with Israel’s sin (and David’s handling of the royal family issues).
  • Satan sees his opportunity, accuses them of wrongdoing, and wins approval to inflict David’s and Israel’s wrongdoing back on themselves.
  • God, knowing that the punishment is well deserved, that the example of correction/contrition on David’s part will be recorded in Scripture forever as an example, and that He will be gracious ‘ahead of schedule’ and reveal the site of his temple/crucifixion, agrees to turn David and Israel over to him, for this specific punishment (cf. I Cor 5.5).
  • Satan, with this permission from God, moves David to begin the Census.

Moreover, there was no order from God to David to NOT count the men, and the taking of a census was allowed in the law

Ex. 30:11 And the Lord spake unto Moses, saying,12 When thou takest the sum of the children of Israel after their number, then shall they give every man a ransom for his soul unto the Lord, when thou numberest them; that there be no plague among them, when thou numberest them.13 This they shall give, every one that passeth among them that are numbered, half a shekel after the shekel of the sanctuary: (a shekel is twenty gerahs:) an half shekel shall be the offering of the Lord.14 Every one that passeth among them that are numbered, from twenty years old and above, shall give an offering unto the Lord.15 The rich shall not give more, and the poor shall not give less than half a shekel, when they give an offering unto the Lord, to make an atonement for your souls.16 And thou shalt take the atonement money of the children of Israel, and shalt appoint it for the service of the tabernacle of the congregation; that it may be a memorial unto the children of Israel before the Lord, to make an atonement for your souls.

Had the numbering been done correctly (with the census tax for atonement), then undoubtedly no plague would have been sent, and the people would have benefited from the atonement. The fact that Joab knew that David was doing this out of pride (and even to bolster his military ranks, 1 Chron 27.2,4) instead of out of some religious sentiment, gives an indication of that the religious guidelines were not going to be followed. Joab specifically knew that what he was ordered to do was wrong (1 Chron 21.3), so the issue might not have been the census itself but that it was done without regard to the religious dimension and proper process. The observation made in 1 Chron 27.23-24 about God’s promise to make Israel numerous, could be taken as a reference to the population-reducing judgment of God. Punishing people by giving them over to their own will (see the case with Pharoah and the statements in Romans 1) can sometimes be seen in scripure, but it is never done without plenty of prior opportunity to change and to open up to goodness and truth.

In 2 Sam 24.16 we can read: “When the angel stretched out his hand to destroy Jerusalem, the LORD was grieved because of the calamity…”. God’s justice is always angry at sin, and his love is always grieved over the misery that sin causes.

You can read more in this article from christianthinktank.

KUNG SAUL och Gud som ångrade att han valt honom till Israels Kung


Kung Saul är en intressant person med tanke på att Gud faktiskt tyckte att det var en dålig idé att överhuvudtaget sätta en kung över Israel på den här tiden, och när han ändå gick med på folkets önskemål om en kung så ångrade han sedan att han valt just Saul.

Det börjar med Samuels söner som var domare och tyvärr vandrade bort från Gud på sina egna själviska vägar genom att ta mutor och förvränga lagen till sina egna fördelar. Det är möjligt att de inledningsvis klarade av sina uppgifter som rekorderliga domare eftersom det står att de “vek av” från Herrens väg, men helt klart är att de till slut inte lyckades motstå frestelsen att dra nytta av sina maktpositioner. Vissa människor undviker korruption just för att de inte ens har makten att utföra någon form av korruption, men om tillfälle ges så kanske de skulle ta chansen. Samuels söner tog chansen och fortsatte på den vägen när de en gång börjat. Självfallet var det ingenting som Gud såg på med blida ögon, och förmodligen inte heller deras far Samuel när han uppmärksammade oegentligheterna. Samuel hade gett domaruppdragen till sina söner när han själv blev för gammal för att klara det.

1 Sam. 8:1 När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel.Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba. Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.

Folket krävde då en KUNG i stället. Samuel trivdes förmodligen inte alls med situationen gällande hans korrumperade söner men han tyckte ändå av många skäl (som framkommer i 1 Sam. 8: 10-17) att det var en dålig idé att lösa problemet genom att sätta en kung över Israel. Ett alternativ skulle ju kunna vara att försöka få sönerna att ändra sig eller att använda sig av andra domare. Framför allt skulle man kunna be GUD om hjälp. Samuel bad hur som helst till Herren som menade att folket faktiskt förkastade honom (Gud) genom detta önskemål om en kung, och att de ALLTID betett sig på detta avoga sätt. Självfallet är det alltid emot Guds vilja när folk förkastar och överger honom, och saker och ting sker inte alltid på det sättet som Gud önskar. Gud rådde dock Samuel att lyssna på folket i det här fallet, trots att det var ett riktigt uselt förslag som de framfört. Men han ville samtidigt att Samuel noga skulle se till att varna dem för vad slags framtid de hade att förvänta sig med en kung över sig, och det var alls inga sötebrödsdagar som Gud menade att de skulle få – utan den raka motsatsen (1 Sam. 8:10-17.) Det är ett bra exempel på att Gud ibland agerar beroende på hur människorna agerar, men människorna måste ta konsekvenserna för sina egna önskemål och handlingar.

Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama och sade till honom: “Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.” Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: “Ge oss en kung till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. Då sade Herren till Samuel: “Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. 8 Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig.Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.”

Samuel läser upp de många och långa varningarna om hur livet med en kung skulle bli och avslutar med “När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er”. Trots det insisterade folket på att få en kung.

19 Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: “Nej, en kung måste vi ha över oss. 20 Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig.” 21 När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. 22 Då sade Herren till Samuel: “Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: “Gå hem, var och en till sin stad.”

Därför valde Gud en kung åt Israel efter deras egna önskemål, och självfallet valde han en bra kandidat med god kvalitet efter sitt eget hjärta! (Läs mer…)

1 Sam. 9:1 I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. Han hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.

Gud såg till att Saul fick ett möte med profeten Samuel, och han lovade att Saul skulle bli den man som räddade Israel från filistéernas hand.

1 Sam. 9:15 Dagen innan Saul kom, hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 “I morgon vid den här tiden skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste för mitt folk Israel. Han skall rädda mitt folk från fili steernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.17 När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: “Se, där är den man som jag talade till dig om: Han skall styra mitt folk.”

1 Sam. 10:10 Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: “Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel.

Samuel profeterade över Saul och berättade att Herrens Ande skulle falla över honom, vilket är just vad som skedde.

1 Sam. 10: Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig. Och du skall gå före mig till Gilgal. Se, jag skall komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du skall vänta i sju dagar, till dess jag kommer till dig och meddelar vad du skall göra.”När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. 10 När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem.

Gud gav dem en kung som så här långt var lydig och gudfruktig, men Gud ville fortfarande att det skulle vara känt att folket faktiskt förkastat Gud.

1 Sam. 10:17 Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa. 18 Han sade till Israels barn: “Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde Israel upp ur Egypten, och jag befriade er från egyptierna och från alla andra kungadömen som förtryckte er.19 Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddade er ur alla era olyckor och svårigheter, och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och era släkter.”—24 Samuel sade till allt folket: “Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: “Leve konungen!”

Gud gav via Samuel folket ett VAL att lyda honom(Gud) eller inte, och berättade vilka konsekvenserna skulle bli beroende på vilket väg de valde:

1 Sam. 11:12 Men när ni såg Nahas, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss. Och ändå är det Herren, er Gud, som är er konung.13 Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Se, Herren har satt en kung över er. 14 Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då skall både ni och den kung som regerar över er följa Herren, er Gud15 Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då skall Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder.

1 Sam. 11:24 Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er. 25 Men om ni gör det som är ont, skall både ni och er kung förgås.”

Lydnad är bättre än offer, men tyvärr valde Saul det sistnämnda. Saul valdes som kung eftersom Gud ville ha en man till den uppgiften efter sitt hjärta. Ändå valde Saul till slut att gå sin egen väg.

1 Sam. 13:13 Samuel sade: “Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. 14 Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man EFTER SITT HJÄRTA, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.

Gud ångrade till slut att han överhuvudtaget valt Saul som kung, eftersom Saul blivit motsträvig och upprorisk.krona3

1 Sam. 15:10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 “Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.

1 Sam. 15:18 Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. 19 Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” 21 Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.” 22 Då sade Samuel: “Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 23 Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.”24 Saul sade till Samuel: “Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. 25 Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.”26 Samuel sade till Saul: “Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.”

Gud kan absolut ändra sina beslut (varför skulle vi annars be om vi inte kunde påverka), men sen finns det löften och beslut som Gud aldrig ångrar eller ruckar på, och han ändrar aldrig sin karaktär eller gudom. Gud håller sig till sina villkor om han valt att sätta några, och har han bestämt sig för en plan så håller han sig till den.

28 Samuel sade till honom: ” Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du.29 Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.”

35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Kung Saul hade först Herrens Ande, men nu fick han – pga sin hårda attityd – en ond ande från Gud. (Eller Gud tillät en ond ande att plåga Saul, vilket utmynnar i samma sak.)

1 Sam. 16:1 16 Herren sade till Samuel: “Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung.”—14 Men Herrens Ande vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom. 15 Sauls tjänare sade till honom: “Eftersom en ond ande från Gud plågar dig, 16 borde du, vår herre, säga till dina tjänare som står inför dig att de söker upp en man som är skicklig att spela harpa. När den onde anden från Gud kommer över dig, skall han spela och så skall det bli bättre med dig.” 

Om nu någon vill försöka påstå att det var Samuel som påstod att Gud ångrat sig vad gäller Saul och inte Gud själv, så fungerar inte den teorin eftersom vi kan dels se Guds egna ord om saken här ovan, och dessutom talade Samuel alltid Herrens ord när han profeterade:

1 Sam. 3:19 Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken20 Hela Israel, från Dan ända till Beer-Sheba, förstod att Samuel var betrodd att vara en Herrens profet. 21 Och Herren fortsatte att visa sig i Silo, ty Herren uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Herrens ord.

Andra intressanta verser som visar Guds förhoppningar och  grusade planer, liksom människor som måste ta konsekvenserna för sina egna dåliga val.

Hes. 22:Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder.—Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod.—-Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig.  11 Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter.12 För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, Herren.13 Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig.—26 Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.— 28 De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren,Herren, fastän Herren inte har talat.—30 JAG SÖKTE bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. MEN JAG FANN INGEN31 Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren.”

Hes. 18:14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt:  17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: “Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva. 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.