Den förlorade sonen gick från levande, till död, till levande igen

Jul2

Den förlorade sonen var, enligt hans egen Far, DÖD när han levde i sus och dus och konstigt vore väl annars? Inte är väl himlen öppen för oomvända syndare som lever i omoral?

Lukas 15:32. Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen.

En del brukar säga att den förlorade sonen aldrig slutade att vara sin Faderns son, och det stämmer förstås att han aldrig blev någon annans fysiska son och att han alltid genom blod och släktskap var son till sin Fader, men frågan är om sonen var andligt levande under hela sitt liv. Just denna Fader gjorde inte sonen arvslös eller avsade sig bekantskapen med honom, men detta skulle kunna vara ett alternativ för andra fäder. Det finns föräldrar som faktiskt avsagt sig bekantskapen av vuxna barn när exempelvis droger eller alkohol tagit överhanden och där barnen visat förakt gentemot sina föräldrar och varit våldsamma och farliga. Efter flera chanser så kanske till slut föräldrarna ger upp och klipper alla band med barnen, även om de hela tiden hoppas på att barnen ska omvända sig. Föräldrar kanske väntar hela livet på att en son ska omvända sig, men en vacker dag måste till slut arvet skiftas, och då är frågan vem som finns kvar på listan över de som ska ärva? I liknelsen med den förlorade sonen så fick visserligen sonen ut ett delarv redan under sin Faders levnad, men det största arvet (återstoden av hans Faders hus och andra ägodelar) återstod att skifta. Vi måste alltså hålla ut till slutet för att få segerkransen.

Andra menar att berättelsens kärna har med Israel och hedningarna att göra, och att det handlar om en bild av att hedningarna får erbjudandet att bli Guds barn för att Israel tackat nej. Det går kanske att göra en sådan parallell, men liknelsen har med OMVÄNDELSE att göra, och det kan vi se med hjälp av de övriga två liknelserna i samma kapitel. Temat handlar om något som är FÖRLORAT men som blir UPPHITTAT. Det står inte heller att det som är förlorat här i världen garanterat kommer att bli upphittat, men liknelserna handlar om fall med lyckliga slut, för att illustrera den lycka som finns i himlen över var och en som väljer att omvända sig. Gud vill ju inte att någon ska gå förlorad.

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Luk. 15:10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.

Vi kan lära oss bland annat följande av liknelsen:

Den förlorade sonen var själsligt DÖD under sin bortavaro, men ändå tog han ett eget gott moraliskt beslut att återvända till sin Fader. Jag säger detta eftersom en del menar att ingen kan göra goda moraliska beslut eller söka Gud såvida inte Fadern “uppväcker” personen (reformert tänkande) men den här liknelsen bevisar att detta inte stämmer.
Sonen tog sitt eget beslut att återvända och ingen annan person påverkade honom eller tvingade honom. Den förlorade sonen OMVÄNDE sig. Han insåg sin synd och planerade hur han skulle lägga fram sin ursäkt till Fadern, vilket han senare verkställde. Även om våra synder är blodröda så kan de bli vita som snö.
Den förlorade sonen gick från 1) levande, till 2) död till 3) levande igen. Hans egen Fader kallade honom för DÖD medan han var borta och levde i synd, så det hjälpte alltså inte denna son att han fortfarande var den fysiska sonen till sin Fader eftersom han ändå var förlorad så länge som han levde i synd. Självfallet kan en person som lever i oomvänd synd, såsom otukt och avgudadyrkan, inte vara på väg till himlen. Den förlorade sonen tjänade SYND och var alltså en SYNDARE, och v är slavar under den vi lyder. Inget oheligt kan komma in i himlen och synd separerar oss från Gud. Vägen tillbaka är endast omvändelse.
Fadern gick inte ut för att leta efter honom, och han tvingade inte honom tillbaka. Han väntade hemma men hoppades förstås varje dag på att sonen skulle komma tillbaka. Sonen var den som tog initiativet att återvända, inte Fadern, men när sonen nalkades så sprang Fadern ut för att möta honom. Fadern gläder sig åt varje omvänt hjärta!
Brodern förlorade ingenting alls på att den förlorade sonen kom tillbaka, eftersom allt som Fadern ägde var hans, men ändå var han arg och missunnsam. Han skulle kunna ha glatt sig åt att en förlorad människa fick liv igen.

Den förlorade sonen slösade bort sina ägodelar, och levde ett utsvävande liv tillsammans med prostituerade. Han var alltså skyldig till att bryta mot det första budet eftersom han visat med sitt liv att han INTE älskat sin Fader över allting annat. Han var även skyldig till avgudadyrkan (där pengar, grejor och ens eget kött går före Gud), otukt och promiskuitet. Skulle man även kunna säga att han “sådde i sitt kötts åker”? Bibeln säger att om man sår i sitt kötts åker skördar man undergång (död), men om man i stället följer Anden så skördar man LIV.

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Vad mer säger Bibeln om de som lever utsvävande och orättfärdiga liv i otukt?

1 Kor. 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Ef. 5:5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike.

Gal. 5: 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Kol. 3:5 Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn

Upp. 21:27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Hela sammanhanget i Lukas 15:11-32:

Och han sade: En man hade två söner.12. Och den yngre av dem sade till fadern: Fader, ge mig den del av egendomen som tillkommer mig. Och han delade ägodelarna dem emellan. 13. Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort sina ägodelar och levde ett utsvävande liv. 14. Och sedan han hade slösat bort allt, blev det en stor hungersnöd i det landet, och han började lida nöd.15. Då gick han bort och slöt sig till en inbyggare i det landet, och han sände honom ut på sina marker för att vakta svin. 16. Och han längtade efter att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom. 17. Då besinnade han sig och sade: Hur många av min faders daglönare har inte bröd i överflöd, och här förgås jag av hunger! 18. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19. Jag är inte mer värd att kallas din son. Låt mig få vara såsom en av dina daglönare. 20. Och så stod han upp och gick till sin far. Och då han ännu var långt borta, såg hans far honom och förbarmade sig över honom och sprang emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21. Och sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte mer värd att kallas din son. 22. Då sade fadern till sina tjänare: Bär fram den bästa klädnaden och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23. Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada. 24. Ty denne min son VAR DÖD och har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen. Och de började göra sig glada. 25. Men hans äldre son var ute på marken. Och när han kom och närmade sig huset, hörde han musik och dans. 26. Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade honom vad det var. 27. Då sade han till honom: Din bror har kommit och din far har låtit slakta den gödda kalven, därför att han har fått honom tillbaka välbehållen igen. 28. Då blev han vred och ville inte gå in. Hans far gick då ut och bad honom. 29. Men han svarade och sade till fadern: Se, i så många år har jag tjänat dig och har aldrig överträtt något av dina bud, och ändå har du aldrig gett mig en killing, så att jag kunde göra mig glad med mina vänner. 30. Men när denne din son, som har slösat bort dina ägodelar med skökor, nu har kommit tillbaka, har du för honom slaktat den gödda kalven. 31. Då sade han till honom: Min son, du är alltid hos mig, och allt det som är mitt, det är ditt. 32. Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen.

Kalvin – som aldrig verkar ha ångrat sitt mord på Servetus

Jun20

John Kalvins mord på Mikael Servetus

I Geneve, den 27 oktober 1553 så bands Mikael Servetus vid en påle och brändes sakta till döds. Han brändes med färskt ved så att dödsförloppet skulle ta längre tid, och hela plågan tog ungefär 3 timmar enligt vittnesmål. Här följer en del citat på engelska om Kalvins agerande gentemot Servetus. En del försöker försvara Kalvins agerande med att säga “Ingen är perfekt” eller “Så gjorde man på den tiden” men på vad sätt lindrar det synden som Kalvin gjorde sig skyldig till? Bibeln är klar över att mord är fel, och grupptryck är aldrig en legitim ursäkt för en synd. Servetus “brott” krävde inte dödsstraff i Geneve, vilket Kalvin måste ha vetat eftersom han var en av dem som bestämde lagarna i landet, men ändå såg han till att straffet skulle bli just ett dödsstraff. Servetus brott skulle ha varit att han inte trodde att Jesus är Gud (om det nu är sant eftersom vi bara kan bedöma de källor vi har och vilka kan härröra sig från hans fiender), vilket inte är teologiskt korrekt, men vem säger att det är rätt att mörda människor med felaktiga teologiska uppfattningar?

“If he [Servetus] comes [to Geneva], I shall never let him go out alive if my authority has weight.” Schaff-erzog Encyclopedia of Religious Knowledge, Written by John Calvin in a letter to Farel Feb. 13, 1546

“I hope that the verdict will call for the death penalty.” During Servetus’ trial Walter Nigg, The Heretics

“We have now new business in hand with Servetus. He intended perhaps passing through this city; for it is not yet known with what design he came. But after he had been recognized, I thought that he should be detained. My friend Nicolas summoned him on a capital charge. … I hope that sentence of death will at least be passed upon him” Calvin writes Farel in a letter dated Aug 20th 1553 where he has Servetus arrested.

År 1562 sa Kalvin:

“Servetus suffered the penalty due to his heresies, but was it by my will? Certainly his arrogance destroyed him not less than his impiety. And what crime was it of mine if our Council, at my exhortation, indeed, but in conformity with the opinion of several churches, took vengeance on his execrable blashpemies? Let Baudouin abuse me as long as he will, provided that by the judgment of Melanchthon, POSTERITY OWES ME A DEBT OF GRATITUDE for having purged the church of so perincious a monster.“(Schaff History of the christian church).

Och:

“But when I perceived that the fury of certain bad men had risen to such a height in your realm, that there was no place in it for sound doctrine, I thought it might be of service if I were in the same work both to give instruction to my countrymen, and also lay before your Majesty a Confession, from which you may learn what the doctrine is that so inflames the rage of those madmen who are this day, with fire and sword, troubling your kingdom. For I fear not to declare, that what I have here given may be regarded as a summary of the very doctrine which, they vociferate, ought to be punished with confiscation, exile, imprisonment, and flames, as well as exterminated by land and sea. This, I allow, is a fearful punishment which God sends on the earth; but if the wickedness of men so deserves, why do we strive to oppose the just vengeance of God?” Prefatory Address in his Institutes to Francis, King of the French, 1536.

“[They] well deserve to be repressed by the sword which is committed to you, seeing that they attack not the King only, but God who has seated him upon the throne, and has entrusted to you the protection as well of His person as of His majesty.“ Letter to the Lord Protector of Somerset, adviser to King Edward VI, October 22, 1548.

“Whoever shall now contend that it is unjust to put heretics and blasphemers to death will knowingly and willingly incur their very guilt. This is not laid down on human authority; it is God who speaks and prescribes a perpetual rule for his Church. It is not in vain that he banishes all those human affections which soften our hearts; that he commands paternal love and all the benevolent feelings between brothers, relations, and friends to cease; in a word, that he almost deprives men of their nature in order that nothing may hinder their holy zeal. Why is so implacable a severity exacted but that we may know that God is defrauded of his honour, unless the piety that is due to him be preferred to all human duties, and that when his glory is to be asserted, humanity must be almost obliterated from our memories? Many people have accused me of such ferocious cruelty that I would like to kill again the man I have destroyed. Not only am I indifferent to their comments, but I rejoice in the fact that they spit in my face.” Defense of Orthodox Faith against the Prodigious Errors of the Spaniard Michael Servetus, published in early 1554.

“To these irreligious characters. and despisers of the heavenly doctrineŠ. I think that there is scarcely any of the weapons which are forged in the workshop of Satan, which has not been employed by them in order to obtain their object. And at length matters had come to such a state, that an end could be put to their machinations in no other way than cutting them off by an ignominious death; which was indeed a painful and pitiable spectacle to me. They no doubt deserved the severest punishment, but I always rather desired that they might live in prosperity, and continue safe and untouched; which would have been the case had they not been altogether incorrigible, and obstinately refused to listen to wholesome admonition.“ Preface to Commentaries, July 22, 1557.

“Moreover, God Himself has explicitly instructed us to kill heretics, to smite with the sword any city that abandons the worship of the true faith revealed by Him.” Comments on Ex. 22:20, Lev. 24:16, Deut. 13:5-15, 17:2-5.

“Honour, glory, and riches shall be the reward of your pains; but above all, do not fail to rid the country of those scoundrels [Anabaptists and others], who stir up the people to revolt against us. Such monsters should be exterminated, as I have exterminated Michael Servetus the Spaniard.” Letter to the Marquis Paet, chamberlain to the King of Navarre, 1561.

Sebastian Castellio betalade ett stort pris när han stod emot Kalvin. Han jagades och ansattes av John Calvin ända till sin död. Under fem år, 1542-46, så hade Geneve med sina 16.000 invånare 57 dödsstraff och 76 landsförvisning. Samtliga av dessa straff var sanktionerade av Kalvin. Offren hade åldrarna 16 till 80. Den vanligaste orsaken till straff var pga opposition till barndop. På Kalvins tid så var straffet vanligtvis dränkning, en långdragen död genom att brännas vid en påle, eller att bli halshuggen. Dessa straff utfördes till allmän beskådan inför stadens invånare. Straffen spreds ut tidsmässigt så att de ständigt skulle påminna befolkningen att frukta och lyda det önskade systemet. Andra dödades för att de gett stöd för lokala kyrkors självbestämmande, vilket var en opposition mot kopplingen mellan kyrka och stat, och andra för att de predikade att Kristus dog för ALLA syndare (unlimited atonement) som inte kalvinister tror på. Mediacensur fanns i Geneve ända till 1700-talet.

“Now, let all my readers compare Calvin’s original declaration with his writings and his deeds today and it will become plain that his present and his past are as unlike one another as light and darkness. Because he has had Servetus put to death, he now wishes to execute in like manner all who differ from himself. He, the lawmaker, repudiates his own law, and demands the death penalty for dissentients….Can we be surprised that Calvin wants to bring others down to death when he is afraid that they will disclose his instability and his mutations, thrusting these into the lime light? Those who act wrongly dread the clear light of day.” (The Right to Heresy: Castellio Against Calvin, Stefan Zweig, p. 179)

Kalvin skrev alltså sin berömda bok (Institutes), som påverkat så många människor, i form av en oomvänd mördare, och vi vet att ingen mördare kan komma in i Guds rike. Vi kan bara hoppas på att Kalvin omvände sig åtminstone på sin dödsbädd, men det får blir ett hopp eftersom det inte finns något stöd för att han någonsin omvände sig.

1 Joh 3:15. Var och en som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv bestående i sig.

Det är klart att dra citat ur sitt sammanhang alltid är riskfyllt, och det skulle dessutom vara ohederligt att välja ut citat i ett försök att få personen i fråga att säga det motsatta mot hans egna åsikter, MEN jag tycker nedan citat är tillräckligt tydliga för att visa att Kalvin hade de åsikter som citaten visar. Alla har förstås möjligheten att läsa citaten även i ett större sammanhang för att se om åsikterna då skulle gå isär. När det gäller Kalvin och Luther som influerat världens kristna med sina läror och som ofta prisas i kyrkor tillsammans med Augustinus, så känns det legitimt att belysa även åsikter och kommentarer som kanske inte är så kända. Självfallet så är inte allt som dessa personer sagt fel, men eftersom en del av deras läror kan riskera en persons själ, så är det viktigt att även komma med lite kritik genom att citera dem själva från deras egna skrifter. Bibeln lär dessutom att vi ska avslöja falska läror och inte bara tiga, för om vi inte reagerar så kanske dessa läror sprids oemotsagda och lurar ännu fler människor. Sanningen orsakar ibland splittring, men Bibeln lär oss att det är de som kommer med falska läror som orsakar splittringen – inte de som avslöjar dem. Det är också intressant att en del kristna försvarar Kalvin och/eller Luther med att säga att “ingen är perfekt”, “vi gör alla fel” (men inte mördar vi väl?) etc, medan de inte är lika villiga att försvara Pelagius, som Augustinus lyckades etikettera som en irrlärare i ett möte där Pelagius inte ens var närvarande för att försvara sig mot Augustins halvsanningar. Faktum är att Kalvin inte ens 9 år efter att han skrivit sin Institutes ångrade mordet på Servetus, och det betyder att han skrev sin bok i form av en mördare. Bibeln lär att “ingen mördare har evigt liv i sig”. Luther predikade hat och förföljelser mot judar till och med några få dagar innan han dog.

CITAT FRÅN KALVIN

“God NOT ONLY foresaw the FALL of the first man, and in him the RUIN of his posterity; but also at his own pleasure ARRANGED it” .(John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 3, XXIII)

“But those who, while they profess to be the disciples of Christ, still seek for free-will in man, notwithstanding of his being lost and drowned in spiritual destruction, labor under manifold delusion, making a heterogeneous mixture of inspired doctrine and philosophical opinions, and so erring as to both.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 15, Paragraph 8)

“Creatures are so governed by the secret counsel of God, that nothing happens but what he has knowingly and willingly decreed” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 16, Paragraph 3)

“We hold that God is the disposer and ruler of all things, –that from the remotest eternity, according to his own wisdom, He decreed what he was to do, and now by his power executes what he decreed. Hence we maintain, that by His providence, not heaven and earth and inanimate creatures only, but also the counsels and wills of men are so governed as to move exactly in the course which he has destined.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 16, Paragraph 8)

“thieves and murderers, and other evildoers, are instruments of divine providence, being employed by the Lord himself to execute judgments which he has resolved to inflict.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 17, Paragraph 5)

“The devil, and the whole train of the ungodly, are in all directions, held in by the hand of God as with a bridle, so that they can neither conceive any mischief, nor plan what they have conceived, nor how muchsoever they may have planned, move a single finger to perpetrate, unless in so far as he permits, nay unless in so far as he commands, that they are not only bound by his fetters but are even forced to do him service” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 17, Paragraph 11)

“He testifies that He creates light and darkness, forms good and evil (Isaiah 45:7); that no evil happens which He hath not done (Amos 3:6). Let them tell me whether God exercises His judgments willingly or unwillingly.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 18, Paragraph 3)

“How few are there who, when they hear free will attributed to man, do not immediately imagine that he is the master of his mind and will in such a sense, that he can of himself incline himself either to good or evil? It may be said that such dangers are removed by carefully expounding the meaning to the people. But such is the proneness of the human mind to go astray, that it will more quickly draw error from one little word, than truth from a lengthened discourse. Of this, the very term in question [free will] furnishes too strong a proof. I think the abolition of it would be of great advantage to the Church. I am unwilling to use it myself; and others, if they will take my advice, will do well to abstain from it.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 2, Chapter 2, Paragraphs 7-8)

“…salvation is freely offered to some while others are barred from access to it.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 21, Paragraph 5)

“We call predestination God’s eternal decree, by which he compacted with himself what he willed to become of each man. For all are not created in equal condition; rather, eternal life is fore-ordai…ned for some, eternal damnation for others.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 21, Paragraph 5)

“The very inequality of his grace proves that it is free.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 21, Paragraph 6)

“…We say that God once established by his eternal and unchangeable plan those whom he long before determined once for all to receive into salvation, and those whom, on the other hand, he would devote to destruction…he has barred the door of life to those whom he has given over to damnation.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 21, Paragraph 7)

“God could foresee nothing good in man except what he had already determined to bestow by the benefit of his election.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 22, Paragraph 5)

“God is moved to mercy for no other reason but that he wills to be merciful.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 22, Paragraph 8)

“… predestination to glory is the cause of predestination to grace, rather than the converse.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 22, Paragraph 9)

“…although the voice of the gospel addresses all in general, yet the gift of faith is rare.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 22, Paragraph 9)

“We cannot assign any reason for his bestowing mercy on his people, but just as it so pleases him, either can we have any reason for his reprobating others but his will.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 22, Paragraph 11)

“Therefore, those whom God passes over, he condemns; and this he does for no other reason than that he wills to exclude them from the inheritance which he predestines for his own children.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 1)

“…it is very wicked merely to investigate the causes of God’s will. For his will is, and rightly ought to be, the cause of all things that are.”…”For GOd?s will is so much the highest rule of righteousness that whatever he wills, by the very fact that he wills it, must be considered righteous. When, therefore, one asks why God has so done, we must reply: because he has willed it. But if you proceed further to ask why he so willed, you are seeking something greater and higher than God’s will, which cannot be found.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 1)

“Many professing a desire to defend the Deity from an individual charge admit the doctrine of election, but deny that any one is reprobated. This they do ignorantly and childishly, since there could be no election without its opposite, reprobation.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 1)

“…it is utterly inconsistent to transfer the preparation for destruction to anything but God’s secret plan…God’s secret plan is the cause of hardening.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 2, Chapter 23, Paragraph 1)

“…he will of God is not only free of all fault but is the highest rule of perfection, and even the law of all laws.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 2)

“I admit that in this miserable condition wherein men are now bound, all of Adam’s children have fallen by God’s will.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 4)

“With Augustine I say: The Lord has created those whom he unquestionably foreknew would go to destruction. This has happened because he has willed.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 5)

“.individuals are born, who are doomed from the womb to certain death, and are to glorify him by their destruction.” .it is vain to debate about prescience, which it is clear that all events take place by his sovereign appointment.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 6)

“But since he foresees future events only by reason of the fact that he decreed that they take place, they vainly raise a quarrel over foreknowledge, then it is clear that all things take place rather by his determination and bidding.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 6)

“Again I ask: whence does it happen that dam’s fall irremediably involved so many peoples, together with their infant offspring, in eternal death unless because it so pleased God? The decree is dreadful indeed, I confess. Yet no one can deny that God foreknew what end man was to have before he created him, and consequently foreknew because he so ordained by his decree. And it ought not to seem absurd for me to say that God not only foresaw the fall of the first man, and in him the ruin of his descendants, but also meted it out in accordance with his own decision.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 7)

“For if predestination is nothing but the meting out of divine justice–secret, indeed, but blameless–because it is certain that they were not unworthy to be predestined to this condition, it is equally certain that the destruction they undergo by predestination is also most just. Besides, their perdition depends upon the predestination of God in such a way that the cause and occasion of it are found in themselves. For the first man fell because the Lord had judged it to be expedient; why he so judged is hidden from us.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 8)

“Man falls according as God’s providence ordains, but he falls by his own fault.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 8)

“The first man fell because the Lord deemed it meet that he should.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 8)

“Even though by God’s eternal providence man has been created to undergo that calamity to which he is subject, it still takes its occasion from man himself, not from God, since the only reason for his ruin is that he has degenerated from God’s pure creation into vicious and impure perversity.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 9)

“Moreover, the wicked bring upon themselves the just destruction to which they are destined.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 24, heading)

Salomo och Saul – hur de gick från rättfärdiga till orättfärdiga

Jun15

SALOMO

1 Krön 22:9Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag låta vila över Israel i hans dagar.10Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans konungatron över Israel för evig tid.

1 Kon 11:1Men konung Salomo hade utom Faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor, sidoniskor och hetitiskor,2kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn: »I skolen icke inlåta eder med dem, och de få icke inlåta sig med eder; de skola förvisso eljest förleda edra hjärtan att avfalla till deras gudar.» Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. 3Han hade sju hundra furstliga gemåler och tre hundra bihustrur. Dessa kvinnor förledde hans hjärta till avfall. 4Ja, när Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta att avfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblev hängivet åt HERREN, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärta hade varit. 5Så kom Salomo att följa efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. 6Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde icke i allt efter HERREN, såsom hans fader David hade gjort.7Salomo byggde nämligen då en offerhöjd åt Kemos, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem, och likaså en åt Molok, Ammons barns styggelse. 8På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, så att de fingo tända offereld och frambära offer åt sina gudar. 9Och HERREN blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade avfallit från HERREN, Israels Gud, som dock två gånger hade uppenbarat sig för honom,10och som hade givit honom ett särskilt bud angående denna sak, att han icke skulle följa efter andra gudar, ett HERRENS bud som han icke hade hållit.11Därför sade HERREN till Salomo: »Eftersom det är så med dig, och eftersom du icke har hållit det förbund och de stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och giva det åt din tjänare.

1 Krön 28:9 Och du, min son Salomo, må lära känna din faders Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ; ty HERREN rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiver honom, då förkastar han dig evinnerligen.

Salomo försökte att döda Jeroboam, men Jeroboam flydde till Egypten, till kungen Shishak, och stannade där tills Solomo dog (1 Kon. 11:40). Det verkar onekligen om att Solomo inte omvände sig, och det finns inga verser om att så skulle vara fallet. Även om vi skulle anta att Salomo omvände sig under sin sista timme så ändrar inte detta på det faktum att han tidigare i sitt liv helt klart gick från rättfärdig till orättfärdig och därmed från frälst (på det sätt som människor i GT kan bli frälsta) till ofrälst. Hade Salomo dött under sin tid i synd hade han inte kommit in i Guds rike.

KUNG SAUL

Utvald av Gud att vara ledare över sitt folk. Gud sade:

1 Sam 15:11»Jag ångrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vänt sig bort ifrån mig och icke fullgjort mina befallningar.»

1 Sam 22:18 Då sade konungen till Doeg: »Träd du fram och stöt ned prästerna.» Edoméen Doeg trädde då fram och stötte ned prästerna och dödade på den dagen åttiofem män som buro linne-efod.19Och invånarna i präststaden Nob blevo slagna med svärdsegg, både män och kvinnor, både barn och spenabarn; också fäkreatur, åsnor och får blevo slagna med svärdsegg.

1 Sam. 18:8Då blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han sade: »Åt David hava de givit tio tusen, och åt mig hava de givit tusen; nu fattas honom allenast konungadömet.»9 Och Saul såg med ont öga på David från den dagen och allt framgent.

Så Saul var alltså en mördare, och när Saul endast hade en dag kvar att leva så sade Samuel till honom:

16Men Samuel svarade: »Varför frågar du mig, då nu HERREN har vikit ifrån dig och blivit din fiende?

Det finns ingen vers om att Saul omvände sig, och han tog till och med sitt liv, vilket inte är Guds vilja. Vår frälsning är avhängigt hur vi lever och vi kan gå miste om Guds rike om vi lever i synd.

John MacArthur och hans felaktiga påståenden

Jun14

John MacArthur och John MacArthur’s ministry:

“Yes, someone says, but can’t Christians put themselves outside God’s grace? What about those who commit ABOMINABLE SINS? Don’t they nullify the work of redemption in themselves? Don’t they forfeit the love of God? CERTAINLY NOT …. it’s preposterous to think that we can forfeit it [salvation] BY ANYTHING WE DO” [emphasis ours].John MacArthur, Jr., The Love of God, Word Publishing, 1996, p. 159.

“Secondly, you asked about occasional SEXUAL SIN or getting drunk. Again, THESE SINS CANNOT CAUSE A TRUE BELIEVER TO LOSE HIS SALVATION” [emphasis ours]. Personal letter dated 1/10/94 sent by Bryan Johnson, a counselor from John MacArthur’s ministry.

Jesus sade:

Mark 7:21 Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende. 23 Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»

Paulus sade:

1 Kor 6:9 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,  ¹⁰varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.

Gal 5: ¹⁹Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet,  ²⁰avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, ²¹missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.

Ef. 5:³Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,  ⁴ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.  ⁵Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare. ⁶Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.

Paul Washer är en populär predikant MEN, han är kalvinist…

Jun14

När Paul Washer talar låter det som att han tror att Jesus död på korset gjorde så att alla människor kan bli frälsta, att människan har fri vilja, att människan kan fritt komma till Gud för att bli renade och att alla människor kan och bör omvända sig. MEN hur många vet att Paul Washer är kalvinist? Och vad innebär det?

Det innebär att han tror på TULIP som andra kalvinister och det innebär i sin tur att han tror:

Jesus dog inte för ALLA människor utan bara några få.
Människor kan inte omvända sig såvida inte GUD ser till att de omvänder sig, och då omvänder de sig vare sig de vill eller inte.
De “utvalda” kan aldrig gå förlorade, och de “icke-utvalda” kan aldrig omvända sig så “Repent or perish” är bara en skröna eftersom Gud redan förutbestämt vår destination.
Människor har ingen fri vilja.
Gud valde INNAN världen skapades vem som skulle blir frälst. De allra flesta är alltså födda fördömda från start och de har ingen chans att kunna söka Gud.
Gud har förutbestämt allt som sker. Många kalvinister (som White, Piper, etc) säger öppet att detta inkluderar SYND, medan andra försöker komma runt motsägelsen hur Gud kan förutbestämma allt utom synd. Ett vanligt svar är “om vi lämnar människor till dem själva så VILL de synda efter sin egen natur och det är inte Guds fel”, men vem är det som ger dem denna “natur” enligt samma lära? Jo han som förutbestämmer allt – GUD! Eller hade de något val enligt kalvinismen? Nej, det finns inget val. De som inte är utvalda kommer att födas som icke utvalda och de kommer att ha sin onda natur vare sig de vill eller inte. Gud bestämmer.
Evangelisation och bön kan inte påverka ett jota eftersom allting ju redan är bestämt från början, men man kan identifiera vem som är “utvald” genom att evangelisera, och evangelisation och bön görs enkom för att Gud sagt att vi ska göra det. Osäkert varför detta är Guds “verktyg” eftersom ju allt redan är bestämt men “Guds vägar är högre än våra vägar”. Ett annat svar är “Det är ett mysterium”.
Vi kan aldrig på måfå gå till en människa och säga “Gud älskade dig så mycket att han lät sin son dö för DIG”, eftersom de i själva verket tror att Gud med allra största säkerhet INTE älskade dem och INTE lät sin son dö för dem. De allra flesta människor kommer ju att gå förlorade, och det innebär för en kalvinist att Jesus inte dog för dem. Jesus dog inte för hela världen.
Alla människor är födda onda. Det betyder att Gud måste gripa in och väcka dem för att kunna komma till honom och tro på honom. Väckning är därmed = frälsning. De som inte väcks har ingen chans. Gud vill inte att alla människor ska komma till himmelen. Hade han velat det så hade han förutbestämt att så skulle ske. Tro är en gåva som ges åt vissa.
Människor hamnar inte i helvetet pga synd, eftersom de ju var utvalda att hamna i helvetet innan världen skapades, och långt innan de föddes och därmed långt innan de syndade. För en person i helvetet finns alltså inga skäl att ångra sig, för hur skulle han kunna göra det? Hade han något val att i stället födas som en utvald och därmed kunna söka Gud? Nej, det tror inte någon kalvinist. Få kalvinister tänker på denna motsägelse, men många är så fast i sin idé att människan är helt oförmögen att nalkas Gud utan att GUD väckt dem, att de inte har förmåga att ändra på sin ståndpunkt.

De flesta kalvinister tror att människan ständigt syndar “i tanke ord och gärning”. Det underminerar allvaret i synd eftersom vi tydligen aldrig kan bli befriade från den, och det underminerar även behovet att omvända sig eftersom vi ju syndar inom en kvart i alla fall. Detta är precis vad Satan vill; få oss att känna oss antingen bekväma i vår synd eller så uppgivna över att vi alltid måste gå omkring med synd att vi inte anstränger oss att få någon ändring. Men kalvinisterna har ju en lösning; Jesus gjorde allt åt dig! Han tar din synd och du får hans rättfärdighet och på så sätt kan du vara positionellt rättfärdig samtidigt som du syndar. Du kan alltså tjäna två herrar samtidigt och du kan ha din synd och din frälsning också! Du behöver alltså inte välja och du behöver inte bära ditt kors varje dag eftersom Jesus alltid bär det åt dig.

Ibland blir man förbluffad när man får veta att vissa predikanter är kalvinister eftersom de talar som om fri vilja verkligen fanns och att alla har en möjlighet att se ljuset, men jag tror att många av dessa predikanter väljer att uttrycka sig rätt i offentliga sammanhang för att kunna vara tilltalande för ännu fler. Men tar man bort allt “fluff” så kan man ändå se dessa kalvinistiska tankar. Var på din vakt!

Visst ska man tänka sig för innan man kritiserar människor, men det är är också en synd att blunda och låta predikanter lägga ut texten i fred trots att de förvränger Bibeln. Många beundrar ju Paul Washer och kanske sväljer allt han lär ut med hull och hår. Jag är rädd för att kalvinistiska åsikter sprids allt mer, och populära och duktiga evangelister kan vara de allra farligaste om de blandar 95% sanning med 5% gift. Då är det lätt hänt att man inte upptäcker all gift som serveras mellan raderna, och man riskerar att sakta men säkert svepas med i kalvinismens fängsel och undan för undan acceptera mer och mer av kalvinismen. Jag vill gärna be för människor som blivit lurade själva och som fortsätter att lura andra.

2 Tim 4:²Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. ³Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, ⁴en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

Apg. 20:²⁸Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod. ²⁹Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. ³⁰Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig. ³¹Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

Här nedan bekänner Paul Washer att människan är född “fallen/fördärvad”, och det innebär att hon inte kan söka och tro Gud såvida inte Gud aktivt “väcker” henne. Kalvinisternas Gud väcker inte ALLA (och gör dem till uvalda), utan bara VISSA, och övriga har alltså ingen chans att bli frälsta. Jesus dog inte ens för dem enligt kalvinismen, så frälsningen var inte tänkt för alla.

Ett gott träd ger god frukt och ett dåligt träd ger dålig frukt. Valet är vårt.

Jun13

Gott träd eller dåligt träd – och vilken frukt?

Det hänger på oss att se till att vi håller oss till Jesus (vinträdet/vinstocken) så att vi kan ge frukt. Vi är visserligen oförmögna att producera god frukt i oss själva – vi måste vara I VINSTOCKEN – men vi bedöms ändå efter frukten vilket alltså är avhängigt om vi “hänger” i vinstocken eller ej. Även om vi en gång blivit födda på nytt och tror att Jesus dog för våra synder, men slutat att bära god frukt, så är vi alltså inte på väg till Guds rike. Somliga misstar sig och tror att en gott träd alltid kommer att förbli ett gott träd och att ett dåligt träd aldrig kan bli ett gott träd, men så behöver inte vara fallet. De flesta av oss har varit ganska dåliga träd innan vår omvändelse när vi övergick till att BLI goda träd, och vi kan läsa i Bibeln att en gren kan vara i vinträdet men sedan ändå tas bort pga brist på frukt. Det heter alltså inte “en gång ett gott träd alltid ett gott träd”, även om det är en vanlig utgång. Gud längtar varje dag till att människor omvänder sig och får LIV i överflöd.

I Johannes 15 talar Jesus med sina egna troende lärljungar och det han säger gäller även oss liksom det mesta i NT. Jesus säger ”redan nu är ni rena” till lärljungarna, vilket visar att de som grenar i honom är sanna och rena grenar. Jesus uppmanar dem trots detta att FÖRBLI i honom för de kan inte bära frukt om de väljer en annan väg. Jesus varnar vid upprepade tillfällen sina utvalda apostlar att OM de inte förblir i honom så kommer de att tas bort utav Fadern och de kastas bort och förtorkas, vilket visar att de hade liv tidigare för annars skulle de inte kunna förtorkas. De kastas sedan i elden där de brinner vilket är en bild av helvetet, och där hamnar den som uttömt alla sina chanser till att få evigt liv. Jesus säger ”OM ni håller mina bud, så förblir ni i min kärlek” vilket är ett tydligt VILLKOR. Risken finns att kristna inte håller buden och därmed mister de sin plats i Livets Träd om de inte vänder om. Vi är visserligen inte frälsta av gärningar – som ju aldrig kan täcka upp för våra tidigare synder – men nedan bibelstycke är en av många som visar att vi heller inte kan vara frälsta UTAN gärningar (frukt). Vi kan läsa att Fadern förhärligas när vi bär frukt, och vill han förhärligas? Självklart! Så det kan aldrig vara Guds vilja att människor inte bär frukt. Vi ombeds att BLI KVAR i hans kärlek, och det gör vi om vi håller hans bud.

Joh. 15:1 Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. ²Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. ³Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. ⁴Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. OM någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶OM någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. ⁷OM ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ⁸Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.⁹Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.¹⁰OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. ¹¹Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. ¹²Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. ¹³Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. ¹⁴Ni är mina vänner, OM ni gör vad jag befaller er. ¹⁵Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. ¹⁶Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. ¹⁷Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.

Här nedan varnas vi för att grenar kan huggas av pga otro (till skillnad mot Johannes 15 som visar att grenar huggs av pga brist på frukt). Det är roten som är en bild av judarna (och som ger naturliga grenar) och det är (de inympade) grenarna som är en bild av hedningarna. Vi riskerar inte att huggas av ett träd som en hel folkgrupp utan som individer. Frälsningen är personlig. Vi kan läsa att vi får vara kvar i trädet om vi TROR, så tro är i detta fall villkoret och vi vet också att om vi TROR på Jesus så lyder vi honom – och det är här frukten kommer in. Vi är tillsagda att leva i fruktan så att vi håller oss vid liv men vi får endast näring via trädet. Notera alla OM.

Rom. 11:¹⁶Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. ¹⁷Men OM nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, ¹⁸då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men OM du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.¹⁹Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.²⁰Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan LEV I FRUKTAN. ²¹Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. ²²Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, ANNARS BLIR OCKSÅ DU BORTHUGGEN. ²³Men även de andra kommer att bli inympade, OM de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. ²⁴Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Här kan vi se att vingårdsmannen (en bild av Gud Fader) FÖRVÄNTADE sig äkta druvor, men tyvärr fann han endast vilddruvor – helt emot hans vilja. Guds vilja sker inte alltid, och det är för att han gett oss en egen fri vilja. Gud förväntade sig laglydnad och rättfärdighet hos hans folk, men tyvärr gick hans önskan inte i uppfyllelse. Rättfärdighet har aldrig varit någonting som kan inympas människor vare sig i GT eller i NT, utan det är VI som måste se till att leva rättfärdigt.

Jesaja 5:1 Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle. ²Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar. SEDAN VÄNTADE HAN ATT DEN SKULLE BÄRA ÄKTA DRUVOR; MEN DEN BAR VILDDRUVOR. ³Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård. ⁴VAD KUNDE MER GÖRAS för min vingård än vad jag har gjort för den? VARFÖR BAR DEN VILDDRUVOR, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? ⁵Jag vill nu låta er veta vad jag skall göra med min vingård: Jag skall ta bort stängslet, och den skall bli ödelagd. Jag skall bryta ner muren, och den skall bli nertrampad.⁶Jag skall ödelägga den, ingen skall beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne skall komma upp, och jag skall befalla molnen att inte låta det regna på den.⁷Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. HAN VÄNTADE LAGLYDNAD men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet.

Gud planterade Israel som en ädel vinstock av äkta slag, men ändå frågar han sig hur vinstocken kunde förvandlas till vilda rankor av främmande sort. Det var inte alls vad han hade förväntat sig:

Jeremia 2:20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade: “Jag vill inte tjäna dig.” På alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ner och bedrev otukt. ²¹Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock? ²²Om du än tvättar dig med soda och tar aldrig så mycket såpa, syns ändå din synds fläckar inför mig, säger Herren, Herren.

Jeremia 8:13 Jag skall rycka bort och förgöra dem, säger Herren. Inga druvor blir kvar på vinstockarna och inga fikon på fikonträden, till och med löven är vissnade. Det jag gav dem skall tas ifrån dem.

Herren kallade Juda till att vara ett vackert grönt olivträd, men så blev det inte trots kallelsen. I stället satte Gud eld på trädet pga Judas olydnad:.

Jeremia 11:¹⁶‘Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter’, så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på det trädet, så att dess grenar förstörs.

Vi är listiga om vi låter vårt träd sträcka sina rötter till bäcken för att få vatten. Jesus är en bild av livets vatten och dricker vi av det ska vi aldrig någonsin dö, men det är vi som måste sträcka oss mot honom:

Jeremia 17:8 Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.

Varningar för att Jerusalem är som en torkad vinstock och riskerar att gå under:

Hesekiel 15:2 “Du människobarn, på vilket sätt är vinstockens trä förmer än allt annat trä, de grenar som finns på träden i skogen? 3 Tar man virke av den för att göra något nyttigt? Gör man ens en pinne av den för att på den hänga upp något?4 Nej, man ger den till mat åt elden. När dess båda ändar har blivit förtärda av eld, och delen däremellan blivit svedd, duger den då till något nyttigt?5 Inte ens när den ännu var oskadd kunde man göra något nyttigt av den. Hur mycket mindre kan den användas till något nyttigt, då elden förtärt den och bränt den!6 Därför säger Herren, Herren: Som jag gör med en vinstock bland skogens träd, när jag ger den till bränsle åt elden, så skall jag göra med Jerusalems invånare. 7 Jag skall vända mitt ansikte mot dem. De har kommit ut ur elden, men elden skall förtära dem. Ni skall inse att jag är Herren, när jag vänder mitt ansikte mot dem.8 Jag skall göra landet till en ödemark, därför att de har handlat trolöst, säger Herren, Herren.”

Hosea 10:1 Israel var en frodig vinstock som bar frukt. Men ju mer frukt han fick, dess fler altaren byggde han åt sig. Ju bättre det gick hans land, desto finare stoder reste han.

Läs gärna liknelsen i Hesekiel 17 om vinstocken och örnarna

Sann omvändelse innebär att vi visar god frukt och lever enligt Guds bud. Johannes Döparen vägrade att döpa människor (som faktiskt kom för att döpas) eftersom de inte visade de gärningar som förväntades av dem. Det är ingen vits att låta döpa sig om man inte har rätt inställning. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastas i elden:

Matteus 3:⁸Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. ⁹Och tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. ¹⁰Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.

Ordspråksboken 11:30 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis.

Här nedan kan vi läsa att vi kan känna igen en människa på dess frukt. Upptäcker vi en person som vandrar i synd och dåliga gärningar vet vi att personen i fråga inte är frälst oavsett vad han själv säger. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt och ett dåligt träd kan inte bära god frukt, men vi kan välja vilket sorts träd vi vill vara. Jesus menar att det inte räcker med att tomt bekänna honom som Herre, utan den som kommer till himmelriket är den som GÖR Faderns vilja. I liknelsen kan vi läsa att Jesus visar bort falska profeter som faktiskt gjorde kraftgärningar, men det var självfallet inte för kraftgärningarnas skull som de visades bort eller för att de lydde lagen för mycket, utan snarare för att de lydde lagen (den moraliska delen) FÖR LITET. De var laglösa.

Matteus 7:¹⁵Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. ¹⁶På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? ¹⁷Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. ¹⁸Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. ¹⁹Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. ²⁰Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. ²¹Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. ²²Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? ²³Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Vi känner trädet med hjälp av frukten:

Matteus 12:³³Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.³⁴Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. ³⁵En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. ³⁶Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. ³⁷Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.”

Lukas 6:⁴³Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. ⁴⁴Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? ⁴⁵En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Jakobsbrevet 3:12 Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.

Jesus hoppas hela tiden att vi ska bära frukt och kommer att fortsätta att hoppas tills det en dag blir för sent:

Lukas 13:⁶Sedan berättade han denna liknelse: “En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. ⁷Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? ⁸Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat.⁹Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.”

MONERGISM resulterar i att Gud väljer ut vem som ska bli frälst

Jun11

Monergism är motsatsen till synergism, och betyder att det är Gud som genom den Helige Ande ensam agerar för att uppväcka en människa så att hon kan söka honom och komma till honom, och detta helt utan samarbete eller individuell respons från människan själv. Monergism är oftast associerat till kalvinister och presbyterianer. Läran säger också att människan inte kan göra motstånd mot Guds nåds dragningskraft. Motsatsen är alltså synergism som lär att människan kan reagera på Guds kallelse, och att hon kan välja att acceptera eller neka Guds kallelse. Lutheraner har en lite modifierad version av monergism men den går i stora delar ut på samma sak.

De flesta synergister tror att en människa kan svara på Guds kallelse, att hon omvänder sig och att hon börjar leva i ljuset och ge frukt – just för att hon lyder anden i stället för köttet. Monergister däremot tror att Gud måste göra ett uppväckande i människan så att hon ska kunna tro på honom och då kommer denna människa också per automatik att ge frukt. Även de flesta synergister tror att Gud är den som startar initiativet (i och med att han kallar alla människor till sig) men monergister tror att hela processen från början till slut är från Gud. Gud uppväcker, Gud ger tro, Gud ser till att människan blir kvar hos honom. Människan själv agerar inte på egen hand utan det blir som Gud bestämt.

En monergist tror inte att en människa har fri vilja innan uppväckandet. De tror att en människa är slav under en ond natur och har vare sig vilja eller möjligheter att ta sig ur detta på egen hand och att välja Gud själv. Enda möjligheten är att Gud bryter in och ger henne denna vilja, och en tro på Gud kan endast åstadkommas när Gud förnyar ett hjärta så att det kan tro. Den människa som Gud uppväcker kommer garanterat att ge den frukt som Gud kräver, och den människan kommer därför garanterat att behålla sin frälsning och få evigt liv och komma in i Guds rike. Guds uppväckande är därför = frälsning. Eftersom vare sig monergiser eller synergister tror att alla människor blir frälsta (universalism) så innebär det att Gud utser vissa människor att bli frälsta – nämligen dem han väljer att uppväcka. Övriga har naturligtvis ingen chans eftersom Gud vägrar att ge dem nya hjärtan, vilket innebär att de kommer att hamna i helvetet. Vi kan endast hoppas på att vi är de lyckligt utvalda.

Monergisten säger ofta att det ändå inte är Guds fel att människan hamnar i helvetet eftersom människan i sin egen natur ändå inte VILL komma till Gud och att det är barmhärtigt att åtminstone frälsa några utav dem. Men då kan man fråga sig varifrån de fått denna onda natur ifrån som tvingar dem att agera i enlighet med den? Ville de själva ha den? Nej, vem skulle av fri vilja välja en syndfull natur som omöjliggör frälsning och som sänder en människa till ett evigt liv i helvetet. Dessutom kan ju en människa inte göra ett sådant fritt val enligt monergismen där Fri Vilja inte är en del av läran. (En människa är ju endast ”fri” att agera inom sin egen natur, och många monergister tror att Gud förutbestämt allt som sker till minsta beståndsdel.) Om detta stämmer så borde människorna vara oskyldiga till att ha drabbats av denna ”onda natur” som de aldrig bett om att få, och detta skulle innebära att oskyldiga människor (som inte har något annat val än att agera inom den natur som de har fått) kommer att hamna i helvetet för något som de inte haft någon kontroll över eller haft en chans att rätta till. Det borde därför inte finnas någon ”ånger”i helvetet, för vad har människorna för val att kunna agera annorlunda? Kunde de ha valt att i stället vara goda människor? Nej absolut inte enligt monegismen. Det är ju Gud som är den som omvänder hjärtan så har han inte omvänt hjärtan hos vissa människor så förblir de i sin ”onda natur” och kan bara agera i enlighet med den. Gud straffar alltså människor för att de vägrar att tro på honom, samtidigt som han förvägrar dem möjigheten att göra just detta!
.
Monergismen lär också att det är Gud som genom den Heliga Anden ensam ger ljus så att en människa kan förstå skriften. Att själv läsa skriften eller höra Guds ord kan aldrig i sig influera en människa att komma till tro på Gud. Det är endast de som Gud väljer att förnya hjärtan på som kan börja förstå ordet och börja tro.

Eftersom monergism är starkt förknippat med att Gud förutbestämmer vad som ska ske (han förutbestämmer enligt monergismen VEM som ska komma till tro genom att helt enkelt förvandla vissa personers hjärtan.) så borde det innebära att evangelisation, böner och Bibelläsning aldrig kan influera en människa eller påverka en människa på något sätt så att hon kan bli frälst. Det spelar alltså ingen roll hur mycket Bibelläsning och bön som en människa utför, för frälsningen hänger på att Gud väljer vem han vill uppväcka och endast de blir frälsta. Monergister försvarar sig ofta med att evangelisation är Guds val av verktyg som han bestämt att frälsningen ska komma genom och att vi är ombedda att vara villiga lärljungar och sprida Hans ord. Frågan kvarstår dock varför vi förväntas göra allt detta när vi vet att det på inga sätt gör någon som helst skillnad eftersom Gud ju redan bestämt vem som ska hamna i himmel eller helvete. Kalvinister lär att detta val gjordes innan världen skapades, så alltså långt innan människan ens tänkte på att synda. Det kan alltså inte vara pga synd som en människa hamnar i helvetet, utan pga Guds val.

Monergisten bygger hela sin filosofi på idén att människan är helt oförmögen i sig sjäv att nalkas Gud, och detta heter ”depravity” på engelska. Orden ”depravity” och ”depraved” finns 0 gånger i KJV, och 6 gånger i NIV. Ingen gång i NIV handlar ordet om att människan är helt oförmögen att nalkas Gud på egen hand och att inte själv kunna välja att göra bättring.

Vi är frälsta OM OM OM (verser)

Jun8

1 Tim 4:16. Ge akt på dig själv och på läran och håll troget ut med det. Ty OM OM OM du gör det, frälser du både dig själv och dem som hör dig.

Tim 2:20. Men i ett stort hus finns kärl inte endast av guld och silver, utan också av trä och lera. Somliga tjänar till heder, andra till vanheder. 21. OM OM OM nu någon renar sig från dessa människor, så blir han ett kärl till heder, helgat och användbart för husets herre, och redo till allt gott verk.

1 Joh 1:7. Men (IF KJV) vandrar vi i ljuset, så som han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu Kristi, hans Sons, blod renar oss från all synd.

1 Joh 1:9. OM OM OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Rom 8:13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men OM OM OM ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva.

1 Joh 2: 24 Låt det som ni har hört från begynnelsen FÖRBLI i er. OM OM OM det som ni har hört från begynnelsen förblir i er, så skall också ni förbli i Sonen och i Fadern. 25. Och detta är det löfte som han har lovat oss, det eviga livet.

John 15:6. Den som (IF anyone KJV) inte förblir i mig kastas ut såsom en gren och förtorkas, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden, och de brinner.7. OM OM OM ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så kan ni be om vad ni vill, och ni skall få det.

John 15:10. OM OM OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Joh 15:14. Ni är mina vänner, OM OM OM ni gör vad jag befaller er.

1 Joh 2:3 Och av det vet vi att vi känner honom: OM OM OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom.

Gal 6:9 Och låt oss inte tröttna på att göra det goda, ty när tiden är inne skall vi skörda, OM OM OM vi inte ger upp.

Hebr. 3:6. men Kristus så som Son över hans hus. Och hans hus är vi OM OM OM vi ända till slutet håller fast vid den frimodighet och berömmelse som hoppet ger.

Hebr. 3:14. För vi är delaktiga i Kristus, OM OM OM vi ända till slutet håller fast vid vår första tillförsikt.

2 Pet 1:5 Så använd därför all er iver att i er tro visa dygd, i dygden kunskap, 6. i kunskap återhållsamhet, i återhållsamheten tålamod, i tålamodet gudsfruktan, 7. i gudsfruktan brödrakärlek, i brödrakärleken kärlek till alla.8. För OM OM OM dessa ting finns hos er och i överflöd, så blir ni inte overksamma eller utan frukt i vår Herres, Jesu Kristi kunskap.

Kol. 1:21. Också er, som tidigare var främmande och i sinnet fiender med onda gärningar, 22. har han nu försonat i hans kötts kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga och obefläckade och ostraffliga 23. OM OM OM ni FÖRBLIR i tron, grundade och fasta, och utan att låta er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört, som blivit predikat för allt skapat under himlen, och vars tjänare jag, Paulus, har blivit.

Joh 8:51. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som (IF anyone KJV) håller mitt ord skall aldrig i evighet se döden.

1 Joh 3:21 Mina älskade, OM OM OM vårt hjärta inte fördömer oss, så har vi frimodighet inför Gud, 22. och vad vi än ber om får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som är välbehagligt inför honom.

2 Krön 15:2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: »Hören mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN är med eder, när I ären med honom, och OM OM OM I söken honom, så låter han sig finnas av eder; men om I övergiven honom, så övergiver han ock eder.

Varning för reformerta läror – kalvinism (TULIP)

Jun7

Jag känner mig verkligen betryckt över att reformerta läror (såsom KALVINISM) och TULIP tar över mark i Sverige.

TULIP – som kalvinismen är baserad på – lär att Jesus endast dog för några få människor och att dessa människor kommer att bli frälsta vare sig de vill eller inte. De övriga har ingen chans att bli frälsta och om kalvinismen är sann så VILL inte ens Gud att de övriga ska komma in i hans rike. Hade han velat det så hade han enväldigt gjort så att de sökt honom och funnit honom. Läran säger alltså att alla andra människor valdes ut att hamna i helvetet redan innan jorden ens skapades. De är därför födda fördömda och utan chans till frälsning. Notera att dessa människor inte kommer att hamna i helvetet pga någon synd de gjort sig skyldiga till, utan för att de är utvalda av Gud att hamna där av en anledning som är okänd för oss. De är alltså oskyldiga i min mening eftersom de ju tvingats bli de olydiga människor som Gud skapat dem till att vara – alltså onda. Man kan också säga att de skapades just för att en gång hamna i helvetet. Synd har som sagt ingenting med saken att göra.

TULIP lär att Gud förutbestämt allt, men kalvinister gör vad de kan för att komma runt problemet med att Gud då ju skulle ha förutbestämt synd och tvingat människor att synda. Antingen är människor förutbestämda att synda ELLER så syndar de emot Guds vilja. Det sistnämnda går ju inte ihop för en TULIP-troende, men de vill sällan medge att detta innebär att Gud tvingar människor att synda. Men många reformerta medger att de tror att även synd är förutbestämt av Gud. Jag tycker då inte att de har någon rätt att klaga på höga abortantal, våld eller dylikt eftersom varje fall av abort är förutbestämt av Gud om deras lära nu stämmer.

Det finns ingen kalvinist som är konsekvent med sin egen lära. När man påpekar paradoxer inom kalvinismen – såsom den vanliga idén att Gud förutbestämmer precis ALLT under och ovan solen samtidigt som människaor ändå är skyldiga för sina egna synder – så säger kalvinistenra ofta att vi missförstått deras lära. Men det är de själva som inte är konsekventa med sin egen tro. Om Gud förutbestämmer varje händelse, och om ingenting sker emot hans vilja, ja då blir det enda slutresultatet att människor TVINGAS att synda. Hur kan de då vara ansvariga för sina handlingar? Har de valet att inte synda?

Gud är “suverän” och kan skapa oss hur han vill – även med fri vilja. Det är han fullt kapabel till och det förminskar inte hans storhet på något sätt. Han har den övergripande kontrollen.

Läs gärna mer på min Blogg om reformerta läror.