Är det skillnad på att synda och att PRAKTISERA synd? (1 Joh. 3:9)

Jan4

Några föreslår att kristna är på den säkra sidan och inte riskerar sina själar så länge som de inte praktiserar synd – såsom regelbundet eller utav gammal vana. Samma människor föreslår för det mesta att pånyttfödda kristna tillhör kategorin som inte praktiserar synd men däremot så syndar de alla då och då och ingen kan någonsin sluta synda så länge som de lever på jorden. Detta är förstås inget annat än ännu ett försök att ursäkta synd. Hur många synder kan vi göra innan vi anses “praktisera” synd? Ett mord eller ett bankrån per liv är ju inte att synda regelbundet så innebär det att vi är på den säkra sidan? Vi kanske också är i säkerhet även om vi är otrogna vartannat år eller ljuger bara tillfälligtvis? Var går gränsen? Bibeln säger att inget oheligt ska komma in i Guds rike, så även enstaka frivilliga synder separerar oss från Gud. Omvändelse (ihop med vår tro) är det enda som räddar oss.

Det grekiska ordet för att “göra” synd (“commit” i KJV) visar i sig självt att göra INTE betyder praktisera med någon slags regelbundenhet. I de grekiska originaltexterna så finns det två ord som vanligtvis används för att uttrycka idén om att göra/utföra någonting. Det första är ”poieo” och det andra ”prassó”.

4160 poieo, att göra, begå, utöva, orsaka (räcker med en gång)

4238 pras-so, praktisera (utöva regelbundet), do, perform, accomplish; be in any condition, i.e. I fare; I exact, require. (prássō – properly, the active process in performing (accomplishing) a deed, and implying what is done as a regular practice – i.e. a routine or habit)

När aposteln Johannes skrev ”Den som är född av Gud gör inte synd” i 1 Joh. 3:9 så använder han ”poieo” . Om han hade velat uttrycka idén om att det handlar om regebunden synd så skulle han valt ”prasso”, framför allt för att undvika oklarheter. Prasso används när man vill uttrycka regelbundenhet och ett repeterande mönster i ett agerande.

John Wesley skrev:

”But some men will say, ‘True: whosoever is born of God doth not commit sin habitually.’ Habitually! Whence is that? I read it not. It is not written in the Book. God plainly saith, ‘He doth not commit sin’; and thou addest, habitually! Who art thou that mendest the oracles of God?-that ‘addest to the words of this book’? Beware I beseech thee, lest God ”add to thee all the plagues that are written therein’! John Wesley’s Fifty Three Sermons ”The Marks of the New Birth” 3 April, 1741

1 Joh 3:9Den som är född av Gud gör (poieo) inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.

Uttrycket “säd” är ofta förknippat med “Guds ord” (Lk 8:11; 1 Pet 1:23) men vi vet att troende också kan kallas ”säd” i NT (Rom 9:8; Gal 3:16, 19, 29).

1 Joh 3:9Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd (den troende) förblir i honom (Jesus). Han (den troende) kan inte synda, eftersom han är född av Gud (vilket är att hålla sig i Jesus).

Detta konfirmeras i 1 Joh 3:6…

1 Joh 3:⁶Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.

Det är självfallet inte omöjligt för en kristen att synda men det är snarare omöjligt för en troende att synda så länge som han är i Jesus (som är ett villkor för frälsningen). 1 Joh. 3 lär inte att det är omöjligt för en kristen att synda men att det är möjligt genom Guds nåd att avhålla sig från synd. Genom nåd så behöver ingen kristen synda (1 Kor 10:13, Titus 2:12-13). Bibeln säger inte att vi är fria från faran att förlora vår frälsning om vi bara överträder Guds lag enstaka gånger till skillnad från regelbundet.

1 Joh. 3:⁴Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

1 Joh. 3:⁸Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.— ¹⁰På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Vi är tillsagda att inte hata någon eftersom att hata är likvärdigt med att mörda, men om vi ska tro att enstaka synder inte orsakar andlig död så länge som vi inte syndar regelbundet kan vi då undkomma faran om vi endast hatar EN broder vid något enstaka tillfälle? Självklart inte.

1 Joh. 3.¹⁵Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

Vi kan också se att villkoret för att kunna stå frimodiga inför Gud är att våra hjärtan inte anklagar oss. Om fallet är att vi har dåligt samvete för att vi handlat illa (hjärtat anklagar oss) så är Gud barmhärtig och förlåter oss OM vi bekänner våra synder och omvänder oss. Om vi härdar våra hjärtan och fortsätter i ett beteende som vi inser är synd så är våra själar i fara.

1 Joh. 3:¹⁹Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, ²⁰vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. ²¹Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud,

Andra Bibelställen med att “göra” och “begå”och “bedriva” synd utanför 1 Joh. 3

Joh. 8:³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.

1 Kor. 6:⁸Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp.

2 Kor. 12:²¹Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.

Jak. 2:⁹Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Jak. 5:¹⁵Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem.

Varför ville Gud att profeten Hosea skulle gifta sig med en sköka? (Hos.1:2)

Dec29

Det här kan vi läsa i Hosea 1 – i några olika översättningar – om den uppmaning profeten Hosea fick av Gud att gifta sig med en sköka.

Hos. 1:1 Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel.²Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom: “Gå och skaffa dig en sköka till hustru och skaffa dig barn till en sköka, ty landet har bedrivit hor genom att överge Herren.”³Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. (SFB)

Hos. 1:²När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: »Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn — av en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån HERREN (1917)

Hosea 1:2 The beginning of the word of the LORD by Hosea. And the LORD said to Hosea, Go, take unto thee a wife of whoredoms and children of whoredoms: for the land hath committed great whoredom, departing from the LORD. (KJV)

Ord för ord står det översatt från Hebreiska till engelska “for of harlotry and children of harlotry A wife take and bore conceived of Diblam the daughter of Gomer”.

Det verkar alltså som att profeten Hosea blir ombedd att ta sig en sköka till fru och att även skaffa en familj med henne. Men är det inte ett påbud att det är en synd för en israel att gifta sig med en kvinna från en ogudaktig fiendesläkt som filistéerna? Visserligen är förbudet för ett sådant giftermål i 5 Mos. 7:3 kopplat till israelernas intåg i Kanaans land, ihop med en rad andra instruktioner, men är inte sådana unioner förbjudna även under en lång tid efteråt? Och att en gudsman gifter sig med en sköka är väl ett konstigt påbud i sig?

Var Hoseas tilltänkta fru en sköka redan vid giftermålet, eller var det så att Gud helt enkelt bad Hosea att gifta sig med en kvinna från en ökänd kult/ökänt område och som därför räknades som en av de lösaktiga människor som bodde där, och/eller siades att bli en sköka precis som kvinnorna runt omkring? Påbudet från Gud till Hosea är att han ska ta en fru av “whoredoms” och barn av “whoredoms”, men barn kan ju inte vara horor – och framför allt kan man inte säga att Hoseas tilltänkta barn skulle bli horor eftersom de ännu inte existerade. Det låter i stället som det är själva “tillhörigheten” som Gud syftar på. Gud bad Hosea att gifta sig med en kvinna från ett släkte som har “whoredom” som tillhörighet och kännetecke. Kanske kvinnan i sig ännu inte gjort sig skyldig till synd men kallas ändå “a wife of whoredoms” pga hennes tillhörighet.

Men hur löser vi det problemet att Hosea inte borde gifta sig med någon filisteiska överhuvudtaget? Jo, GUD kan förstås stå över sina egna bud. Buden som han gett oss är till för oss människor och inte för honom själv. Vidare behöver Gud inga skrivna bud eftersom han inte kan avvika från sin egen natur och synda. Gud är helt igenom god och frestar heller inte någon eller orsakar så att någon syndar. Guds bud är till för oss att hålla men om han själv skulle göra erbjuda undantag för någon av oss människor så får han förstås göra det och då är det inte en synd det handlar om. Synd är ju när man går EMOT Guds bud och inte när man agerar helt enligt hans vilja. Att Gud här gjorde ett exceptionellt undantag från förbudet för israeler att gifta sig med filistéer betyder förstås inte att Gud tänjer på sina gränser hur som helst för vem som helst. Skulle vi människor få idén att ge oss själva utrymme för att göra avsteg från Guds bud så är det ju helt klart en SYND. VI får t ex inte ta på oss rättigheten att utsläcka någons liv (mörda) men GUD får eliminera vem han vill från vår planet när han vill. (Alla kommer dessutom någon gång att dö hur som helst.) Det händer emellanåt att människor PÅSTÅR att deras Gud ger dem tillåtelse att agera omoraliskt, men det betyder inte att det verkligen förhåller sig så. På domedagen blir det verkligen synd om de människor som beskyller Gud för sina synder.

Vi kan läsa skälet till att Gud vid det här speciella tillfället ville göra avsteg från regeln att israeler inte får gifta sig med filistéer. Det handlar om att på ett profetiskt sätt ge en bild av att Israel bedrivit hor och övergett Herren. Även Hoseas barn fick namn som speglar profetior, och vi kan läsa hur Israels båge i Jisreels dal ska brytas och att Gud inte ska ge förbarmande för Israel men däremot för Juda hus. Gud använder även sitt gudomliga namn i det här kapitlet:

Hos. 1:9. Då sade han “Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er.”

Ibland kan vi tvingas att välja bland Guds bud. Exempelvis är det tänkt att vi ska ära våra föräldrar och vara lydiga barn som växer upp och tar hand om dem, och det är även tänkt att vi ska lyda lagarna i det land vi bor i (ge Kejsaren det som tillkommer honom, osv) men vad gör vi om vi uppmanas av föräldrar och/eller politiker att tillbe andra gudar och agera omoraliskt? Då måste vi välja det viktigaste av Guds bud och se till att vi håller oss till det dubbla kärleksbudet som inkluderar tio Guds bud.

Andra exempel

Vid några ytterst unika tillfällen så har Gud brutit in och gjort det legitimt för en människa att göra undantag vad gäller några av hans bud. Jag tänker på Abraham och hans plan att döda sin oskyldiga son för att GUD bad honom om det. Visserligen levde Abraham innan Mose lag kom till men det var fortfarande förbjudet att mörda. (Varför skulle annars Kain vara skyldig till synd för att ha mördat sin oskyldiga bror?) Att mörda var och ÄR alltid förbjudet. Men Gud står som sagt över sina egna lagar. Trots att mord inte var tillåtet, och speciellt inte när det gäller oskyldiga människor, så bad Gud Abraham att döda sin ende son, och Gud stoppade förstås Abraham och tänkte aldrig låta honom fullfölja dödandet. Men uppmaningen att faktiskt gå emot ett bud fanns ändå där och Abraham visste att det var rätt att lyda Gud över allting annat. Han var på det klara med att det var Gud som uppmaningen kom ifrån och inte honom själv. Abraham hade t o m haft Gudsbesök vid sitt tält ett antal år tidigare, och haft många påtagliga möten med Gud så han kände honom väl. Det är inte många av oss som kan “skryta” med liknande möten, och ingen kan heller ursäkta några inbillade tilltal från Gud med att de “upplevde” att Gud bad dem att göra/säga diverse saker. En dag ska det som sagt uppenbaras vem som faktiskt bara hittade på.

Sen har vi exemplet vad gäller Simson.

Domarboken 14:1 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. ²När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: “Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru .” ³Hans far och mor sade till honom: “Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: “Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon.” ⁴Men hans far och mor visste inte att detta kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.— ⁷När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.

Judges 14:⁴But his father and his mother knew not that it was of the Lord, that he sought an occasion against the Philistines: for at that time the Philistines had dominion over Israel (KJV)

Någonting här är uppenbarligen något som “kom från Herren”. Frågan är exakt vad. En teori är att Gud helt enkelt kan ha sett i Simsons hjärta att han är den typen av person som raskt skulle välja att gifta sig även med en olovlig kvinna om bara tillfälle skulle ges. Kan mötet mellan Simson och kvinnan ha varit ett test från Gud till Simson, och som även skulle kunna tillföra något gott i slutänden? Gud behövde bara arrangera mötet och om det handlar om ett test så klarade uppenbarligen Simson inte det testet. Han valde att gifta sig med en filisteisk kvinna, och det var ett val som Gud räknade med och som han drog nytta utav. Alternativt så var det helt enkelt Guds syfte att Simson skulle gifta sig med en filisteisk kvinna från första början (just för att han hade långsiktiga planer med en sådan union) och Gud står som sagt över sina egna lagar. Man kanske kan dra en lite jämförelse med Judas som förrådde Jesus, och som Gud visste att han skulle göra. Många stod på tur för att döda Jesus men Gud Fader beskyddade Jesus tills en dag när han tog bort handen. Ingen tvingade Judas att förråda Jesus och det han gjorde var en SYND och helt emot Guds vilja, men det som hände kunde alltså vändas till något bra. Visserligen var ursprungsidén att Jesus skulle dö för människornas synder men det finns många sätt att åstadkomma det och Judas förräderi var inte alls nödvändigt.

Notera dock att Gud inte ALLTID använder människors dåliga val och synder till något gott. Vid några YTTERST unika tillfällen så har Gud dragit nytta av människors val och åstadkommit något positivt (t ex ett välförtjänt straff) men det betyder ingalunda att han alltid gör det. Varje dag finns det människor som agerar helt emot Guds vilja.

Vem gör människan stum, döv, seende eller blind? Herren? (2 Mose. 4:11)

Dec17

Låt oss läsa 2 Mos. 4:11 i sitt sammanhang för att undvika missförstånd. Ovan vers handlar om Mose som argumenterar med Gud att han (Mose) inte skulle vara lämplig som Israels ledare pga sin tröga tunga – eller ska vi kalla det blyghet?

2 Mos. 4:⁶Herren sade ytterligare till honom: “Stick in handen i barmen!” Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska.⁷Sedan sade Gud: “Stick tillbaka handen i barmen!” Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. ⁸Och Herren sade: “Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. ⁹Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken.”

Gud ämnar alltså att ge Mose ett ganska bra äss i ärmen genom att möjliggöra att MIRAKEL ska kunna ske från hans (Moses) händer! Gud visade även prov på dessa mirakel för att verkligen få Mose att förstå att det fungerar i verkligheten och inte bara är en skrivbordsprodukt. Det intressanta är att Gud uttrycker sig som att utgången för hur människor kommer att tolka dessa mirakel är oviss och det verkar inte som han själv ens är säker på den exakta utgången eftersom han säger “Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet—“, “Men om de inte ens tror på dessa två tecken...”. Det finns alltså ett par olika alternativ som skulle kunna vara möjliga och Gud säger inte åt Mose just i det här stadiet exakt vad som kommer att ske. (Vid många andra tillfällen så säger Gud med exakthet vad som kommer att ske i framtiden.) Gud undervisar Mose även om ytterligare mirakel som kan utföras för att försöka övertala människorna. Då invänder Mose:

¹⁰—“Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga.”

Som svar använder Gud då Moses egna exempel – trög att tala och med en trög tunga – tillbaka till honom själv. På svenska låter det som att Gud är den som med flit gör en människa stum eller döv. Läser vi texten på engelska är poängen i stället att Gud gör alla människor – inklusive de människor som är döva och stumma. Inte att han avsiktligt GÖR dem döva eller stumma.

¹¹Herren sade till honom: “Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? ¹²Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga.”

¹¹And the Lord said unto him, Who hath made man’s mouth? or who maketh the dumb, or deaf, or the seeing, or the blind? have not I the Lord? (KJV)

Eftersom det inte kan vara en individs fel att bli född döv eller stum, och ingen annan individs fel heller för den delen, så måste det faktum att människor KAN födas med dessa handikapp härledas till Gud själv. Därmed inte sagt att Gud VILL att människor ska födas på det sättet. Han är bara orsaken till att världen är uppbyggd som den är och att risken för sjukdomar finns i en fallen värld. Gud ville heller inte att världen skulle vara fallen, och inte att Adam och Eva skulle synda och orsaka fysisk död för sina efterkommande, men han visste såklart att risken för olydnad fanns och därmed att det fanns risk för DÖD. Så fungerar helt enkelt en värld med fri vilja, och alla andra skapelsealternativ skulle bara vara sämre. Gud gjorde som bekant något åt situationen när han lät sin enfödde son dö för våra synder, och tack och lov behöver vi inte leva i evighet på den här fallna jorden. En fördel med “eländes elände” kan vara att människor har en tendens att söka Gud på ett mer intensivt sätt än om de skulle leva i ständig komfort. Det har vi många exempel på även i Bibeln. Däremot inte sagt att sjukdomar och död absolut måste vara enligt Guds vilja för det finns en rad svårigheter som aldrig i livet skulle kunna ingå i Guds planer. Skulle 37.000 aborter per år i Sverige vara enligt Guds vilja? Det har jag svårt att tro. Hur som helst så vill Gud i det här bibelavsnittet bara förklara för Mose – genom att återanvända Moses egna argument och ordval – att argumenten faktiskt var ganska dåliga med tanke på att Moses samtalspartner faktiskt är GUD SJÄLV som är alltings skapare och faktiskt känner till allas begränsningar och möjligheter. Tänk om Gud skulle svara:

“Jamen, det har du ju alldeles rätt i, Mose. Du har ju faktiskt en väldigt trög tunga så hur skulle du kunna vara Israels ledare? Att du inte har talang som en stor talare är ju faktiskt helt omöjligt att göra något åt. Du är ju född så och ingen kan någonsin ändra på hur du fungerar i din natur. Såsom man är född är precis så man måste förbli”.

I stället säger Gud “GÅ NU” efter att ha förklarat att han faktiskt är Gud över allt och därför har han kapacitet att också ändra på sakernas bestånd. Men trots de mirakel som Mose fått se så litar han fortfarande inte på sin egen kapacitet, trots löftena från Gud:

¹³Men Mose sade: “Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” ¹⁴Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: “Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. ¹⁵Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. ¹⁶Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. ¹⁷Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.”

Jag vill inte gärna tro att Gud är arg på Mose p g a hans frågor om hur i all sin dar han (Mose) ska kunna vara en bra ledare med den tunghäftan som han lider av. Det kan väl aldrig vara fel att uttrycka sina farhågor och be om hjälp avGud när man känner att man kommer till korta? Det är ju därför vi BER ibland. I stället tror jag att Gud är vred på Mose för att han helt enkelt går emot Guds planer och faktiskt vill avsäga sig hela uppdraget TROTS att Gud visat honom att han kommer att vara med honom på ett helt fantastiskt sätt där MIRAKEL kan ske från hans händer, och trots att Gud ber Mose att helt enkelt lyda honom och lita på honom. Varför säga nej till Skaparen? Det låter som Gud redan hade allting uträknat redan innan Mose knorrade. Det verkar nämligen som Gud hade Aron i baktankarna redan från första början så Mose hade inte behövt tveka över uppdraget och spjärna emot. Gud gav inte Mose uppdrag som han inte skulle kunna klara av på ett eller annat sätt. I det här fallet så verkar inte Gud vara motiverad att ändra på Moses natur och göra honom till en pratglad och social person, utan han lät Aron vara den som fick prata i Moses ställe.

Den här situationen är faktiskt något som vi kan ta lärdom av idag på olika sätt. Det kan absolut vara så att vi inte passar för allehanda uppdrag och funktioner pga att vi inte har personligheter för det, men om det är Guds vilja så kan han lösa det på sätt som inte handlar om att hela vår personlighet måste ändras. Vi är helt enkelt olika till sättet och bra på vissa saker och dåliga på andra, men om något är Guds vilja så finns det sätt att komma runt det som vi kanske inte tänkt på. Det är hur som helst bra att vi nämner våra funderingar och eventuella farhågor inför Gud, men inte att göra som Mose – som direkt ville kasta in handduken inför uppdraget – utan att höra vidare om Gud faktiskt hade några konkreta planer för hur hela uppdraget skulle lyckas. Hade Moses lugnat sig lite så kanske han hade fått höra att hans bror redan var på väg till honom och att de två skulle bli ett kanonbra team tillsammans.

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

Dec2

1 Kor. 2:¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Eftersom Paulus här säger att en oandlig människa (eller en “själisk” människa som det står i 1917 års översättning) inte tar emot det som tillhör Guds Ande och inte kan förstå, så är det ett mycket dåligt val att vara just en oandlig människa. Det bättre alternativet är förstås att vara en andlig människa så att vi kan ta del av hela Guds djuphet. Jag säger detta eftersom en del gärna vill tolka den här versen som att Gud på något sätt stänger frälsningens dörr för de flesta människor för att i stället välja ut några få lyckliga som han ger möjligheten att se hans ljus. Sanningen är ju att Gud vill att ALLA ska bli frälsta och han har därför gett alla en chans att söka honom och finna honom. Paulus talar om människor inte tar emot det som tillhör Guds ande, vilket visar att det faktiskt finns ett alternativ att göra det motsatta – att ta emot. Men om människor insisterar på att vända Gud ryggen, inte vilja söka honom, inte vilja be och inte vilja läsa hans ord i Bibeln, ja då är de oandliga människor som är kvar i mörkret, och då kan de heller inte förstå budskapet som de ju envist vägrar att ta emot. Det står i versen att oandliga människor inte KAN förstå det (som tillhör Guds ande) och det är just för att de inte VILL. Vägrar man att komma till ljuset kan man heller inte se ljuset.

Under Jesu tid var det de som följde honom som fick ta del av Guds ljus och få chansen att höra tolkningar av diverse liknelser, medan vissa fariséer valde att inte komma honom nära för att lära sig mer utan i stället höll sig på sin egen kant och diskuterade hur de kunde sätta dit honom och få honom dömd. Dessa fariseer är ett bra exempel på oandliga människor, och Romarbrevet 1 kan också lära oss en hel del om hur människor själva orsakar så att de förhärdar sina hjärtan.

1 Kor. 2:14 måste förstås läsas i sitt sammanhang.

1 Korinthierbrevet 2:1 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er.

“Hemlighet” kan även översättas med “Guds vittnesbörd”, så det handlar alltså inte om hemligheter som Gud väljer att ge endast några lyckligt lottade.

1 Kor. 2:⁴Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. ⁵Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.⁶Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. ⁷Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.

Jämför ovan andliga kraft och vishet med andra verser om Andens kraft. Självfallet är “vishet” i form av förklaringar och resonemang kring detaljer i skriften också av stort värde, men först måste vi förstå själva evangeliets grund för att komma vidare.

Apg. 1: ⁴Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. ⁵Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg. 1:⁸Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Markus 13:11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.

1 Kor. 2: ⁹Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. ¹⁰Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. ¹¹Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. ¹²Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. —¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.

Vi kan läsa ovan att Gud har berett “vad ögat inte har sett och örat inte hört” (alltså hemligheten) ÅT DEM SOM ÄLSKAR HONOM. Att älska honom är alltså villkoret för att kunna ta del av djupen i Gud. Vi kan också läsa att den ANDLIGA människan, till skillnad mot den oandliga människan, kan bedöma allt. Den andliga människan har ju valt att ta emot av det som Anden ger. Grunden i evangeliet är det primära som en Gudssökande bör ta del utav och det kan betraktas som “mjölk” och inte “kött” som är nästa nivå vad gäller vishet. 1 Kor. 2:14 säger inte att en oandlig människan inte kan ta emot någonting alls av Gud eftersom vi redan vet att alla har alla möjlighet att förstå och lära känna Gud tack vare en tydlig skapelse med alla tecken på design, ett samvete, skriftens profetior och tio Guds bud som manar människor att komma till honom och lyda honom.

Några andra verser som brukar användas när det handlar om idén att Gud inte skulle bry sig om att det stora flertalet är kvar i mörkret är de som står nämnda nedan. Jag har med grönt markerat de verserna som brukar nämnas för att försöka visa att vi alla är andligt döda ända tills Gud tar sitt magiska trollspö och gör oss levande (de som han vill) genom att ge vissa av oss förmågan att söka honom, tro på honom och finns djupheten i honom. Läs hela kontexten och du ser att människan har full valfrihet att lyda anden i stället för köttet.

1 Kor. 1:¹⁸Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. *) ²⁰Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? ²¹Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. ²²Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. ²³Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. ²⁵Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

*) Jesaja 29: 13 Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.¹⁴Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.¹⁵Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: “Vem ser oss, och vem känner oss?”

Notera ovan att det inte finns någonting som säger att det inte finns något val vad gäller vår eventuella blindhet. Paulus hänvisar till Jesaja 29:14 där vi kan läsa om människor som väljer att låta sina hjärtan vara långt ifrån honom och som håller sig till människobud. Självklart sker detta emot Guds vilja. Han varnar oss från att gå den vägen. Världens vishet är en dårskap men det finns inget tvång att ty sig till världens vishet och välja fel väg.

Rom. 8 ¹Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. —⁴Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. — ⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.⁹Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom

Alternativen som står till buds är alltså att följa Anden eller köttet, och valet är fritt. Väljer vi att leva efter köttet blir vi andligt döda och separerade från Gud för vi lever då i fiendskap med honom och kan inte behaga honom. Vi lever ju då i synd! Om vi däremot väljer att leva efter Anden så finns ingen fördömelse för oss – men endast då.

Joh. 15:⁴Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. ⁷Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ⁸Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.⁹Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Notera alla OM som står uppräknade. Vi kan inte göra någonting utan Jesus så därför är det ett listigt val att hålla sig till honom. Jesus manar oss att bli kvar i hans kärlek och det gör vi om vi håller hans bud. Han vill alltså att vi ska förbli i honom, vilket alltså inte är en självklarhet. Bär vi inte frukt så riskerar vi att huggas av vinträdet trots att vi en gång satt fast i det.

Joh. 6: ⁶⁴Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – ⁶⁵Han sade vidare: “Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.“— ⁷⁰Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”

Ingen kan komma till Jesus utan att det blir honom givet av Fadern, men frågan är om vi låter oss dras och frågan är om vi väljer att stanna till slutet om vi en gång tackat ja? Jesus “valde” Judas, men ändå valde Judas att förråda honom. Läs också mitt inlägg om Joh. 6 här.

Ef. 2:2 ¹Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. ³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —⁸Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, ⁹inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. ¹⁰Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Vi är andligt döda när vi syndar och det är återigen ett dåligt alternativ att synda. Att synd separerar oss från Gud är en sanning i både gamla och nya testamentet. Paulus förklarar hur människor kan välja att leva på världens vis genom att följa Satan och på det viset bli olydnadens söner. Då kan våra hjärtan bli förhärdade och det blir fullständigt naturligt för oss att synda och att leva i mörkret. Paulus menar också att vi kan bli levande genom Jesus Kristus. Vi är frälsta av NÅD (inte av oss själva) och vi är skapade för att vandra i goda gärningar, men frågan är dock hur lydiga vi väljer att vara? Vi riskerar alltid att huggas av vinträdet om vi inte bär god frukt.

Vad betyder det att vara FÖRDÄRVAD, och DÖD i överträdelser och synder? (Ef. 2:1)

Nov12

Att vara andligt död innebär på inga sätt att man inte på egen hand kan

söka Gud
undvika att synda
ta goda moraliska beslut och utföra goda handlingar

Jag säger detta eftersom det finns olika kristna riktningar som menar att Gud FÖRST måste “väcka upp oss” innan vi kan ta några som helst steg i rätt riktning och att utan Guds separata ingripande så kan vi aldrig komma ur vårt ständiga mörker där vi bara kan utföra onda gärningar enligt ett hopplöst obrutet mönster. Denna bild ger dock inte Bibeln. Där kan vi i stället läsa om hur ALLA människor fått tillräckligt med ljus för att söka och finna skaparen, och att han inte är långt borta från någon utav oss. Vi har löftet att vi KAN finna honom om vi söker honom av hela vårt hjärta och ingenstans står det att Gud först måste gripa in och ge enskilda människor kapacitet att söka honom. Den kapaciteten finns redan inbyggt i vårt system från skapelsens början! FÖRST måste vi söka honom just för att finna honom, och när vi omvänder oss blir vi renade från våra synder och blir nya förvandlade personer som gått från död till liv.

Jesaja 55:6 Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

Jeremia 29:13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

Apg. 17:²⁶Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo,²⁷för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Hebr. 3:7 I dag, om ni hör hans röst, ⁸ så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. ⁹Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år. ¹⁰Därför blev jag vred på detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.

Joh. 1:⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen

Andligt död blir man när man väljer att vara olydig mot Gud och hans lagar!

Det är givetvis ett dåligt beslut att inte lyda Gud för då separeras vi från honom som är alltigenom helig. Om vi väljer att leva i synd blir vi i sanning andligt döda, och vi når detta tråkiga stadium genom överträdelser och synder – precis som Efesierbrevet 2 varnar oss för. En del kristna i det reformerta lägret baserar en stor del av sin teologi på idén att människan föds fördärvad och kommer att fortsätta på den vägen såvida Gud inte bryter in och väcker upp personen för att få henne att ändra kurs. (Det innebär i slutänden att Gud är den som väljer vem som ska bli frälst och vem som ska hamna i helvetet.) De jämför vidare de andligt döda människorna med fysiskt döda människor och säger “Döda kan inte göra någonting! De är DÖDA! Inte bara sårade!”. Men sanningen är ju den att fysiskt döda människor är så helt igenom döda att de inte ens kan synda! Döda kan ju inte göra någonting – vare sig gott eller ont. Det reformerta lägret medger ofta detta men hävdar fortfarande att andligt döda inte kan göra “någonting”, och med “någonting” menar de “moraliskt gott”. De menar alltså att andligt döda inte är så pass handlingsförlamade att de inte kan välja att synda och göra ont (för det är det enda de kan), men de ÄR helt handlingsförlamade när det handlar om att göra goda beslut och därmed totalt oförmögna att utföra goda gärningar – såvida Gud inte griper in och ändrar på sakens bestånd. BIBELN lär dock inte alls ut något liknande, och inte heller någon av de gamla kyrkofäderna de första 300 åren e Kr. Verserna här nedan talar sitt tydliga språk.

Jag kan givetvis inte visa alla verser som handlar om DÖD för det finns hur många som helst, och den stora merparten handlar dessutom om fysiskt död. Det är mer intressant vad Bibeln säger om andlig död. Egentligen behöver vi bara nämna liknelsen om den förlorade sonen för att slå hål på teorin att andligt döda inte kan ta goda beslut. Det hjälpte honom inte ett dugg att han alltid var sonen till sin jordiska Fader eftersom hans egen Fader kallade honom “DÖD och FÖRLORAD” under den tid som sonen var ute och syndade med horor (vilket är ganska självklart). Det var SONEN som i sitt andligt döda tillstånd insåg sin synd och beslöt sig för att omvända sig och återgå till sin Fader. Denna liknelse ingår i en serie av andra liknelser som handlar just om Omvändelse, vilket alltså är den stora poängen med liknelsen om den förlorade sonen. Vi kan bli förlåtna för våra synder om vi omvänder oss och återvänder till ljuset, vilket är villkoret som hänger på oss. Min bloggartikel om Den förlorade sonen kan du läsa om här.

Lukas 15:¹⁷Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. ¹⁸Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. ¹⁹Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. ²⁴Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.—

Lasarus – en andligt levande man som dog en fysisk död

Det är mycket vanligt att Lasarus används som exempel för att ge stöd åt att andligt döda först måste uppväckas av Gud innan den kan bli andligt levande och kunna göra gott, men Lasarus är i så fall ett enastående dåligt exempel för att visa detta. Lasarus var en nära vän till Jesus och andligt levande innan han dog en fysisk död. Det handlar alltså om en andligt levande person som dog fysiskt och FORTSATTE att vara andligt levande även efter att han uppstod igen från de döda.

Joh. 11:11 Sedan han sagt detta tillade han: “Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom.” ¹²Då sade lärjungarna till honom: “Herre, sover han, så blir han frisk.” ¹³Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴Nu sade Jesus helt öppet till dem: “Lasarus är död. ¹⁵Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.”—²⁵Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, ²⁶och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” ²⁷Hon svarade: “Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”—³⁹Jesus sade: “Tag bort stenen!” Den dödes syster Marta sade till honom: “Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen.”⁴⁰Jesus sade till henne: “Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” ⁴¹De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: “Fader, jag prisar dig för att du hör mig. ⁴²Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön.” ⁴³När han hade sagt det ropade han med hög röst: “Lasarus, kom ut!” ⁴⁴Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: “Befria honom och låt honom gå.” ⁴⁵Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.

I denna historia kan vi se att Jesus visade sin gudomliga makt genom att bevisa att han t o m är Herre över döden. Genom att låta Lasarus uppstå från de döda kom också många till tro på honom (och var alltså inte utvalda till att tro före världens skapelse), och Jesus bad själv i sin bön till sin Fader att Lasarus skulle bli helbrägdagjord just för att folket runtomkring i och med detta mirakel skulle tro att Jesus är hans utsände son. Om människor redan var utvalda till att bli Guds barn från begynnelsen så hade Jesus bön här varit svårförståelig, eftersom ingenting han valde att göra skulle spela någon som helst roll för någon människas förmåga att tro. Jesus förväntade sig t o m att Marta skulle ha tro nog för att tänka sig att hennes bror skulle återvända från döden, för han frågade henne “Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?“

Vad säger Bibeln mer andliga döda och deras förmåga att söka och finna honom?

Jesus refererar här nedan inte endast på en framtida uppståndelse utan även till en nutida andlig uppståndelse och pånyttfödelse när de som hör och tror på Jesus går från död till LIV. De som är andligt döda KAN höra Jesus röst och de KAN välja att komma till honom. Sonen ger liv åt vilka han vill, och han vill ge liv till de som lyssnar på honom, kommer till honom och omvänder sig från sina synder. Jesus förebrår människor (i det här fallet fariséerna) för att de inte väljer att komma till honom för att få LIV. Det betyder att de trots att de är andligt döda KAN komma men de föredrar att ta emot ära av varandra i stället för att söka äran från den ende sanne Guden. Jesus säger att den som bevarar hans ord inte ska se döden, och han syftar på den andliga döden eftersom vi alla kommer att dö fysiskt. Detta hänger alltså på oss.

Joh. 5:¹⁴Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.“—²¹Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill….²⁴Amen, amen säger jag er: Den som HÖR mitt ord och TROR på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.—²⁵Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.—²⁸Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst ²⁹och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.— ³⁸och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁹Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰Men ni vill inte komma till mig för att få liv.—⁴⁴Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

Johannes 8:51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”

Johannes 10:10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

Petrus förklarar att de som lever orättfärdigt är desamma som de som är andligt döda. De som syndar är de som är slavar under fördärvet, och Petrus menar att det man besegras av är man slav under. Följer man sina köttsliga begär så leder det till andlig död.

2 Petrus 2:⁹Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, ¹⁰särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter, —¹⁴De har ögon fulla av otukt och kan inte få nog av synd. De lockar till sig obefästa själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn. ¹⁵De har lämnat den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade den lön han skulle få för sin orättfärdighet. —¹⁷Dessa människor är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden. Det djupa mörkret är förvarat åt dem. ¹⁸De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. ¹⁹De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under.

Judas håller med Petrus. De som syndar är de som är dubbelt döda.

Judasbrevet 1:12 De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.

Johannes säger att vi övergått från döden till livet när vi lever i kärlek, och den som inte älskar sina medmänniskor är dessvärre kvar i den andliga döden. När vi fått förlåtelse från våra synder är vi renade och pånyttfödda, och då är vi inte längre andligt döda utan levande.

1 Joh.3:¹⁴Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. ¹⁵Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig

1 Joh. 1:⁹Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Jakob intygar även han att synd är vad som föder DÖD.

Jakobsbrevet 1:15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död

Paulus säger att döden kommit över alla människor EFTERSOM alla har syndat. (Inte för att vi ärvt någon synd av Adam.) Han menar precis som Petrus och de andra att vi är slavar under den vi lyder, så lyder vi synden är vi slavar under synden och DÖDA. Han är klar över att vi kan stå över synden och inte lyda dess begär och att de som VAR döda nu borde ställa sina lemmar i Guds tjänst genom att leva rättfärdigt. Slutet för ett liv i orättfärdighet är DÖD men om vi i stället lever ett liv utan synd så leder det till LIV.

Rom. 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.

Rom 6:⁶Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. —¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. ¹⁵Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden.— ²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Rom. 7:⁵Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. (KJV:⁵For when we were in the FLESH, the MOTIONS OF SINS, —)⁶Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.—⁹Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv ¹⁰och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. ¹¹Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.

Rom 8:⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ⁶Köttets sinne är DÖD, men Andens sinne är liv och frid. ⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.—¹²Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. (KJV: ^12— we are debtors, not to the flesh, to live after the flesh.) ¹³Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.

Han säger vidare att “vredens barn” är de som väljer att göra det köttet vill (emot Guds vilja), och därmed har de dragit över sig DÖD genom sina överträdelser. I Jesu renade blod kan vi däremot bli levande igen om vi omvänder oss! Gud visar sin vrede över olydnadens barn och Paulus varnar oss för att vi inte ska låta synden bedra oss – vilket är en reell risk. Han varnar oss gång på gång att vi måste se till att vandra i ljuset, och t o m att vi ska VAKNA UPP om vi sover och STÅ UPP FRÅN DE DÖDA. Om vi väljer att göra detta så ska Kristuas lysa över oss. Detta är alltså tvärt emot vad det reformerta lägret säger när de påstår att Gud först måste väcka upp oss för att vi SEDAN ska kunna tro och göra gott. Här läser vi att det är VI som har ansvaret att vakna upp och stå upp från de döda.

Ef. 2 ¹Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. ³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus

Ef. 5:⁶Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.—⁸Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn.—¹¹Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället.¹⁴ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: “Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig.” *) ¹⁵Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa.¹⁷Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja.

*) Jesaja 60: 3 Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig.⁴Lyft dina ögon och se dig omkring:—⁵Då skall du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig.

Här upprepar Paulus att vi är döda genom våra överträdelser, men att vi kan bli levande tack vare det Jesus gjorde för oss på korset och genom att våra synder raderas vid vår omvändelse. Om vi sedan skulle välja att leva orättfärdigt så är vi återigen döda.

Kolosserbrevet 2:13 Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser¹⁴och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.

1 Timotheosbrevet 5:6 Men den som för ett utsvävande liv är levande död

Om andlig död i Gamla testamentet

Även i gamla testamentet så ser vi att de som dör andligen är de som syndar, och det enkla botemedlet är att INTE synda. Att rättfärdighet räddar från döden är ett återkommande tema i Ordspråksboken.

Jesaja 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.²Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.³Ty era händer är fläckade av blod, era fingrar av missgärning. Era läppar talar lögn, er tunga bär fram orättfärdighet.

Psaltaren 9:18 De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket, alla hednafolk som glömmer Gud.

Ordspråksboken 1:32 Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.

Ordspråksboken 8:36 Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.

Ordspråksboken 10:2 Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden.

Ordspråksboken 11:4 Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.

Ordspråksboken 11:19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv, den som far efter ont drar över sig död.

Ordspråksboken 12:28 På rättfärdighetens väg är liv, ingen död finns på den vägen.

Ordspråksboken 13:14 Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.

Ordspråksboken 14:12 En väg kan synas rätt för en människa, men till slut kan den leda till döden. (Även 16:25)

Ordspråksboken 14:27 HERRENS fruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.

Ordspråksboken 14:32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.

Ordspråksboken 15:24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket där nere.

Ordspråksboken 18:21 Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt.

Ordspråksboken 21:6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga är ett jagande efter vind för dem som söker döden.

Ordspråksboken 21:16 Den människa som far vilse från klokhetens väg hamnar i de dödas församling.

Hesekiel 18:23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, HERREN. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Hesekiel 18:²⁰Den som syndar, han skall dö; en son skall icke bära på sin faders missgärning, och en fader skall icke bära på sin sons missgärning. Över den rättfärdige skall hans rättfärdighet komma, och över den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma. ²¹Men om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som han har begått, och håller alla mina stadgar och övar rätt och rättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö. ²²Ingen av de överträdelser han har begått skall du tillräknas honom; genom den rättfärdighet han har övat skall han få leva. ²³Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger Herren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om från sin väg och får leva? ²⁴Men om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, alla sådana styggelser som den ogudaktige gör — skulle han då få leva, om han gör så? NEJ, INTET AV ALL DEN RÄTTFÄRDIGHET HAN HAR ÖVAT SKALL DÅ IHÅGKOMMAS, UTAN GENOM DEN OTROHET HAN HAR BEGÅTT OCH DEN SYND HAN HAR ÖVAT SKALL HAN DÖ. —²⁶Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så måste han dö till straff därför; genom det orätta som han gör måste han dö.²⁷Men om den ogudaktige vänder om från den ogudaktighet som han har övat, och i stället övar rätt och rättfärdighet, då får han behålla sin själ vid liv.²⁸Ja, eftersom han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade begått, skall han förvisso leva och icke dö.

Hesekiel 18:32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, HERREN. Vänd därför om, så får ni leva.

Hes. 33:⁹Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.¹⁰Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva? ¹¹Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?.

5 Mosebok 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

2 Kungaboken 14:6 Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där HERREN befallt: “Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.“

Krönikeboken 25:4 Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där HERREN hade befallt: “Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.”

Kan en man som inte tror bli HELGAD genom sin HUSTRU? (1 Kor. 7:14)

Sep26

^“Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man”

Vad kan då detta betyda? Ja, det betyder INTE att någon kan åka snålskjuts in i himlen genom att gifta sig med en en person som är troende. Om det skulle vara fallet så skulle vi ha en rad verser som vi måste ignorera vilket inte låter sig göras. Exempelvis:

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Sammanhanget handlar om Paulus åsikter om giftermål (och Paulus vill aldrig gå emot det som Jesus lär ut) och huruvida det är lämpligt att stanna kvar i ett äktenskap trots att man blivit kristen till skillnad mot sin partner. Paulus menar att det ÄR den enda rätta vägen att stanna kvar i äktenskapet, vilket bekräftar Jesus egen lära i ämnet.

1 Kor. 7:¹²Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.¹³Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. ¹⁴Ty mannen som inte tror är helgad (hegiastai) genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin [troende] man. Annars vore era barn orena (agatharta), men nu är de heliga. ¹⁵Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. ¹⁶Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Skälet som Paulus ger för att en person som blivit kristen ska stanna i äktenskapet trots att partnern inte är kristen är för att undvika att BARNEN blir “orena“. Inte “orena” på det sättet som en människa blir genom att synda för det skulle ju separera dem andligt från Gud (det kan inte bebisar/barn bli) men “orena” på det sättet att de nu är barn till föräldrar som är skilda och detta utan skäl. Vi vet ju från Jesus lära att en kvinna/man är bundna till sina makar så länge de lever – såvida det inte handlar om det enda tillåtna undantaget OTUKT:

Matt. 5:³²Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Matt. 19:⁹Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.

Jag vill inte gärna använda ordet “bastard” eftersom de har sådana negativa associationer men du kanske förstår poängen gällande vad barnen riskerar att råka ut för. De kom visserligen inte till utom äktenskapet, vilket i så fall skulle vara en synd, men att skiljas utan legitimt skäl skulle också vara en synd som även detta skulle orsaka samma form av “orenhet“! Det handlar inte om att Gud skulle älska barnen mindre för att de hamnar i en sådan situation att de är orena utan bara att han vill dem och föräldrarna VÄL och helt enkelt vill undvika situationer som inte gagnar någon i familjen. Gud vill det allra bästa för barnen och idealet är ett hem med både en mamma och en pappa, vilket är ett önskemål som kvarstår trots att en av föräldrarna blivit pånyttfödd och frälst till skillnad mot partnern. Endast en partner som tror är tillräckligt för att äktenskapet ska ses som helgat, och det betyder alltså att även den otroende partnern finns i detta helgade äktenskap under det “helgade familjeparaplyet”. Men det har alltså ingenting med hans egen FRÄLSNING att göra! Visst kan det hända att välsignelser skvätter över på partner och barn, mycket tack vare den troendes böner och Guds vilja att svara på bön och åstadkomma ett lyckligt liv, men vad gäller frälsningen så krävs till syvende och sist alltid ett personligt ställningstagande.

Man skulle kunna se “helgad” i det här fallet som att det fortfarande handlar om ett legitimt giftermål trots att det skett en förändring vad gäller en av partnernas förhållande till Gud. Att bli helgad betyder inte att bli frälst utan betyder ofta att bli separerad från; åsidosatt; speciell; göra helig, etc. I sammanhanget kan vi förstå det som att personen är åsidosatt med tanke på rollen i äktenskapet och inte gällande sin frälsning.

I Svenska Folkbibeln så finns det ett ordtillägg där det står att kvinnan blir helgad genom sin TROENDE man, men detta står inte i grundtexten. 1917 års översättning är mer trogen till grundtexten i just det här fallet.

1 Kor. 7:¹⁴Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga.

Informationen om att en man är helgad genom sin hustru, och en hustru genom sin man kommer direkt efter denna information från Paulus:

¹³Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom.

Det är alltså därför som Paulus ger sitt välkända svar om varför de bör stanna kvar i äktenskapet. Som troende kanske man får för sig att en skilsmässa är det enda rätta eftersom:

2 Korinthierbrevet 6:¹⁴Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? ¹⁵Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?

Men i fall där det redan finns ett existerande giftermål som är godkänt av Gud (vilket alltså inte gäller samkönade äktenskap) så skall det trots detta inte brytas eftersom det är ett giftermål som redan ingåtts. Vi kan också veta att Paulus inte kan ha menat att en person kan bli frälst genom att gifta sig med en troende person eftersom vi kan läsa:

1 Kor. 7:¹⁶Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Det står alltså klart att en person INTE är frälst bara för att han gjort ett lyckat äktenskapsval.

Omöjligt att föra de som avfallit till ny omvändelse? (Hebr. 6:6)

Sep25

Hebr. 6:⁴Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande ⁵och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter ⁶men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse

Människorna som det talas om är helt klart kristna. De:

har tagit emot ljuset
har smakat den himmelska gåvan
har fått del av den heliga Ande
har smakat det goda Gudsordet

I engelska King James Bible (som ofta är bättre än de vanligaste svenska översättningarna – dock inte här) har de slängt in ett OM i Hebr. 6:6 som inte finns med i originalskrifterna, och detta lilla OM har rört om i grytan hos de engelsktalande. En del ursäktar läran om “en gång frälst alltid frälst” genom att utnyttja detta OM i versen och menar att sanna kristna absolut kommer att stanna kvar i sin tro. Men Hebreerbrevet 6 handlar om sanna kristna och risken för avfall är en realitet.

Det finns ett par förslag till varför de kristna i Hebr. 6:6 inte kunde bli återförda till omvändelse, trots att resten av Bibeln visar många exempel på människor som omvänt sig och återfått andligt liv (t. ex Petrus när han omvände sig efter att ha förnekat Jesus).

1) De kunde ha blivit utlämnade åt ett ovärdigt sinnelag av Gud, såsom i Rom. 1

Rom. 1:²¹Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan—²⁴Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. ²⁵De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.²⁶Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga.—²⁸Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen

Ovan handlar om människor som inte har något ursäkt för att vända ryggen åt Gud eftersom han blivit uppenbarad för dem genom sin skapelse. Eftersom de vägrade att ära Gud och i stället sökte mörkret, så utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag (reprobate mind, KJV) så att de blev ohämmat absorberade i sina egna ovärdiga livsföringar och blev då avhuggna från frälsningen. Människor kan förhärda sina hjärtan till den grad att det inte finns någon återvändo och Gud lyfter bort sin hand från dem.

Apg. 17:³⁰Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

Apg. 11:¹⁸När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: “Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.”

Om inte Gud längre kallar/drar människor genom den Helige Ande, och inte längre skänker/tillåter omvändelse, så kommer dessa människor vara totalt separerade från honom.

2) Det skulle kunna handla om synden som inte går att förlåta

Dessa hebreiska kristna kan ha varit frestade att återvända till judendomen. Innan de då får inträda som medlemmar i synagogan igen så är de tvungna att göra ett öppet uttalande om att Jesus inte är Guds son, att hans blod inte renar eftersom han är en vanlig människa, och att de under han gjorde måste ha gjorts genom Satans kraft.

Hebr. 10:²⁸Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. ²⁹Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande?

Markus 3:²²Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” ²³Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: “Hur kan Satan driva ut Satan? —²⁸Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. ²⁹Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” ³⁰De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Detta skulle bättre få oss att förstå varför de kristna i Hebr. 6:6 som avföll från sin tro (parapesontas) inte kunde bli återtagna igen, eftersom de slutade som fiender till Gud. Det grekiska ordet för att avfalla i den här versen är (parapesontas) och detta är enda gången som detta ord används i NT!

Dessutom så avföll (skandalizo) Petrus och de andra lärljungarna i Mat. 26:31,33, liksom förmodligen många fler kristna i vår historia – men då används ett annat ord. Vi vet från många verser att en syndare KAN bli förnyad och renad från sina synder, om han bekänner sina synder och omvänder sig. Dock kan ingen person komma tillbaka till andligt liv efter att ha gjort sig skyldig till den synden som inte går att förlåta.

Gud DRAR oss och väljer vi att komma kan vi också uppstå med honom (Joh. 6:44)

Sep17

Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.(Joh. 6:44)

Det är svårt att alltid fylla varenda mening/vers i Bibeln med varje detalj som har med frälsningen att göra. En del verser innehåller VILLKOR för frälsningen och andra inte. Betyder det att vi kan stryka de verserna där villkoren står listade för att i stället fokusera på verserna UTAN villkor?

Ingen kan komma till min fest såvida inte jag (eller min pappa om ni så vill) skickar en inbjudan och välkomnar folk att komma (och jag välkomnar ALLA i mitt kvarter). Kommer de ska jag låta dem ta del av god mat, dryck och underhållning. Om någon inte väljer att komma går han förstås miste om festen, och likaså om någon kommer till mitt hus och vänder på klacken trots att jag öppnar dörren och hälsar välkommen. Om någon kommer och är klädd helt fel och i en stinkande kostym så kastar jag ut honom eftersom villkoret i inbjudan är att vara propert klädd.

Versen ovan i Joh. 6:44 säger att de som kommer till Jesus kommer han att låta uppstå och alltså inte de som INTE kommer till honom. De som dras KAN (dynamai) komma men det är inte säkert att de accepterar inbjudan och faktiskt kommer. Om man läser denna vers i ett vacuum utan andra verser kanske man får ett helt annat intryck av den, men SAMMA KAPITEL upplyser oss om att det finns villkor som VI måste uppnå för att bli Guds barn. Vi vet att ALLA människor fått tillräckligt med ljus för att komma till Gud och i Joh. 6 kan vi läsa att vi måste TRO, LYSSNA, KOMMA, ÄTA av hans bröd, osv för att bli frälsta. Dessutom kan vi läsa att Jesus drar ALLA människor till sig efter sin död på korset. Det står inte att han drar ett fåtal människor från olika samhällsgrupper till sig, utan ALLA människor. I stället för att ignorera vissa verser för att rädda en viss lära så är det bättre att acceptera ALLA verser men att förstå dem rätt så att de inte motsäger varandra. Samma Johannes som skrev det sjätte kapitlet skrev också detta:

Joh. 12:³²Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra ALLA till mig

Joh. 1:⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. —¹¹Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹²Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh. 3: ¹⁹Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. ²⁰Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.

Låt oss gå igenom Johannes 6

Joh. 6:²⁷Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.” ²⁸De frågade honom: “Vad skall VI GÖRA för att utföra Guds gärningar?” ²⁹Jesus svarade: “Detta är Guds gärning, att ni TROR på den som han har sänt.”

Texten säger INTE att Gud är den som gör arbetet med att få människor att tro. Jesus ber ju sina lärljungar att ARBETA för den mat som ger evigt liv, och arbeta är något som VI gör. Gud gör det inte åt oss för då hade Jesus informerat sina lärljungar att Gud arbetar åt eller i stället för DEM och att de kan ta det lugnt och syssla med annat. Sammanhanget är att Jesus ber sina lärljungar att inte arbeta för mat som försvinner utan för mat som varar för evigt. Lärljungarna är de som frågar vad de måste GÖRA för att utföra Guds gärningar och Jesus svarar INTE “Ni kan inte göra någonting eftersom det är Gud som gör sitt arbete i er” utan han säger vad de faktiskt måste GÖRA och det är “att ni TROR på den som han har sänt”. Den grekiska texten gör det klart att “Guds gärningar” är att TRO som svar på vad som måste GÖRAS av dem.

Vi kan också läsa att Jesus är Livets Bröd som gett sitt liv för VÄRLDEN och inte bara några lyckligt utvalda. Villkoren för att aldrig behöva vara hungrig/törstig är att vi måste KOMMA och TRO , och detta är skrivet i presensform:

John 6:³³Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.” — ³⁵Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som KOMMER till mig skall aldrig hungra, och den som TROR på mig skall aldrig någonsin törsta. — ³⁷Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som KOMMER till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.

Jesus lovar att han aldrig ska kasta ut den som kommer till honom. Frågan är förstås om vi väljer att komma och om vi väljer att stanna. Jag tror att Gud Fader på förhand vet att en grupp människor kommer att hålla ut till slutet, och dessa är förmodligen de som han “ger” till Jesus. Jesus måste ha vetat att hans död faktiskt skulle bli till välsignelse för alla de som väljer att acceptera hans offer och tro på honom, och håller de ut till slutet så kommer de att finnas med i den slutgiltiga utgåvan av Livets Bok. Jesus visste på förhand vilka som skulle komma till honom:

Joh. 6:⁶⁴Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – ⁶⁵Han sade vidare: “DÄRFÖR har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.”

Joh. 6:39 här under är vanligtvis mer citerat än versen som kommer precis efter vilken är Joh. 6:40. Förmodligen beror det på de obekväma VILLKOREN som står listade i den senare versen:

Joh. 6:³⁹Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.

Samma sak men med detaljer om villkoren:

Joh. 6:⁴⁰Ty detta är min Faders vilja, att var och en som SER SONEN och TROR på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

“this is the will of Him who sent me, that every one who IS BEHOLDING the Son, and IS BELIEVING in him, may have life age-during, and I will raise him up in the last day.” (Young’s Literal Translation).

Så VILLKOREN för frälsning är att vi SER sonen och TROR på honom, och detta är en bra bild på de israeler som under Exodus blev ombedda att stiga fram till en upphängd gyllene orm och SE på den för att bli renade från sina ormbett. De släpades inte fram dit av någon och tvingades inte att titta på den, utan DE SJÄLVA var tvungna att göra detta. Det är också Faderns vilja att ingen gör förlorad enl. 2 Peter. 3:9. Går folk förlorade? JA, så Guds vilja sker inte alltid.

Det grekiska ordet för “inte förlora någon” är apolesw. “Subjunctive mood” används vanligtvis för att förmedla en viss grad av osäkerhet, som att något för förmodat men inte säkert. Likaså är “och jag ska LÅTA dem uppstå” uttryck för en intention och ett visst mål. Faderns vilja är att Jesus ska låta dem uppstå som tror på honom och kommer till honom. Ingenting säger att det är en garanti att människor kommer och ens stannar. Ett annat exempel kan ses i Joh. 1:6-7

⁶En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. ⁷Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. ⁸Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

Sammanhanget visar att Gud sände ut Johannes Döparen för att “alla skulle komma ttill tro genom honom”. Men alla trodde inte utan faktiskt endast en minoritet. Och “alla” här kan inte läsas som endast de utvalda eftersom vi också kan läsa

8–han kom för att vittna om ljuset ⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt ALLA människor, skulle nu komma till världen.

Precis efter v. 44 can vi läsa att de som kommer är också de som LÄRT av Fadern. Det är upp till oss att lyssna noga till Guds budskap och söka kunskap. Två personer kan lyssna på samma budskap, och ändå kan en välja att stänga sina öron (eller att låta det gå in i ett öra och ut i det andra) medan den andre kanske väljer att ta till sig det han hör och lagra det i sitt hjärta:

Joh. 6:⁴⁵Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har LYSSNAT till Fadern och LÄRT av honom kommer till mig.— ⁴⁷Amen, amen säger jag er: Den som TROR har evigt liv. — ⁵⁰Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som ÄTER av det inte skall dö. ⁵¹Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att VÄRLDEN skall leva.“

Lyssna, lära, äta, dricka, tro, se och komma är saker vi måste GÖRA. Gud tänker inte göra dessa saker åt oss, men han har lovat att inte kasta ut oss om vi lyssnar och kommer till honom. Vi kan läsa att “den som äter” skall leva i evighet, och det är en universell inbjudan. Vi vet redan att Jesus dog för hela VÄRLDEN, och självklart är vi även fria att lämna om vi är fria att komma. Alla blir undervisade om evangeliet men det är endast de som också lyssnar och tar till sig budskapet som kommer och låter sig dras.

Joh. 6:⁵³Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Om ni inte ÄTER Människosonens kött och DRICKER hans blod, har ni inte liv i er. ⁵⁴Den som ÄTER mitt kött och DRICKER mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. — ⁵⁶Den som ÄTER mitt kött och DRICKER mitt blod FÖRBLIR i mig och jag i honom. ⁵⁷Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. ⁵⁸Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.”

Notera villkoren igen om du missat dem “den som ÄTER mitt kött och DRICKER mitt blod FÖRBLIR i mig och jag i honom”. Detta står i presens och är en pågående form. Det är något vi måste fortsätt att göra, och det står inte att det räcker med en tugga bröd och en klunk vatten och att vi sedan är för evigt Guds barn och aldrig mer behöver äta hans kött och dricka hans blod.

Jesus hade lärljungar som valde att inte längre följa honom:

Joh. 6:⁶⁶Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom. ⁶⁷Jesus sade därför till de tolv: “Inte vill väl också ni gå bort?”

Här nedan kan vi läsa att “utvalda” inte nödvändigtvis likställs med att vara frälst. Människor kan vara utvalda för en viss tjänst och de kan även välja att inte samarbeta. Israel var också en gång i tiden “utvald” men alla israeler är inte frälsta.

Joh. 6:⁷⁰Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”

Gal 1:⁶Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium

Jämför vad vi läst ovan med liknelsen om Kungen som förberedde en bröllopsfest för sin son i Matt. 22

Människor som fanns med på gästlistan valde trots detta att inte komma, medan andra tackade ja till inbjudan. Det verkar som alla kom förberedda och hade bröllopskläder på sig förutom en person som därför blev utkastad. De som kom (förberedda) till festen kallades UTVALDA eftersom de tackade ja till inbjudan, kom till festen och var propert klädda. Några försöker göra denna liknelse till en fråga om judar och hedningar men vi blir inte frälsta i grupper utan som individer.

Matt 22:³Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. ⁴Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! ⁵Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. —⁸Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. ⁹Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. ¹⁰Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.¹¹När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. ¹²Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. ¹³Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.¹⁴Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Här är några exempel på att Guds vilja inte alltid sker

1 Thess. 4:³Detta är Guds VILJA: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, ⁴och att var och en av er vet att skaffa sig hustru på ett helgat och hedervärt sätt. —⁶så att någon i denna sak går för långt och förorättar sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er. ⁷Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. ⁸Därför, den som nu avvisar detta, AVVISAR inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

1 Tim. 2:³Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare,⁴som VILL att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. ⁵Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, ⁶som gav sig själv till lösen i ALLAS ställe.

2 Petrus 3:⁹Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han INTE VILL att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Apostlagärningarna 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de ALLA och överallt skall omvända sig.

Markus 3:35 Den som gör GUDS VILJA är min bror och min syster och min mor

Efesierbrevet 6:6 Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör GUDS VILJA.

Hebreerbrevet 10:36 Ni behöver uthållighet för att göra GUDS VILJA och få vad han har lovat.

1 Petrus 4:1 Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, ²så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter GUDS VILJA. ³Det är nog med att ni förr levde på hedningarnas vis – i utsvävningar och begär, i fylleri och supkalas, i vilda fester och förbjudna avgudakulter.

1 Johannesbrevet 2:17 Och världen och dess begär förgår, men DEN SOM GÖR GUDS VILJA förblir i evighet.

1 Petrus 5:²var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av FRI VILJA, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.

1 Petrusbrevet 2:15 Ty det är GUDS VILJA att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor.

En Guds dragning som kan motstås stämmer överens med vad vi kan läsa i Johannes 3

Joh. 3: ¹⁴Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd ¹⁵för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. ¹⁶Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. ¹⁷Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. ¹⁸Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Vi måste inte se ordet helko (dra) i betydelse att det inte går att motstå dragningen. Fadern släpar inte människor till sig i någon andlig mening. Joh. 6 säger inte att dragningen garanterar att vi kommer men att vi inte kan komma såvida han inte drar. Vi förstår också att om någon kommer så är det ett resultat av dragningen och han tillåts uppstå den yttersta dagen. Ingenstans står det att alla som dras också kommer, men den som tillåts uppstå är den som både dras och kommer.

Den som tror på Gud kommer aldrig någonsin under domen? (Joh.5:24)

Sep10

Joh.5:²⁴Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet

En del använder denna vers för att stödja läran om “en gång frälst alltid frälst“, eftersom de menar att det här serveras löften om att vi aldrig någonsin kommer under domen om vi bara är kristna, och att vi en gång för alla övergått från döden till livet utan återvändo. Men löftena är inte ovillkorliga. Villkoren är ju att vi HÖR Jesu ord och TROR på honom som har sänt honom, och dessa verb i presensform handlar om pågående handlingar som vi måste göra NU och även framledes. Om en person INTE hör och tror så kommer han under domen även om han är kristen. Men hur är det då med påståendet att vi övergått från döden till livet? Är inte det ett löfte om att vi för alltid tagit steget till andligt liv och för alltid kommer ha det i vår ägo? Nej, det är inte så säkert eftersom även en kristen person kan välja att leva i synd och inte omvända sig, och då lever denna person i så fall i andligt mörker och är separerad från Gud.

När en person söker Gud, finner honom och omvänder sig från sina synder så är denna person “född på nytt”. Det betyder att han blivit en ny människa och det gamla livet ligger bakom honom. Han har blivit fri från sina synder och är därför benämnd rättfärdig och har övergått från DÖDEN till LIVET. Man kan ju knappast säga att en person som är född på nytt är kvar i DÖDEN! Men versen säger alltså inte “har vi en gång flytt från andlig död kan vi aldrig någonsin komma tillbaka till andlig död“. Synd separerar oss alltid från Gud oavsett vår tro, och synd kan förstås ligga i framtiden. Så länge som vi riskerar att synda och leva kvar i synden, finns också risken att frälsningen går förlorad. Att frukta Gud är därför SUNT.

Filipperbrevet 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.

Verserna innan Joh. 5:24 visar också upp ett villkor – nämligen att vi måste ära sonen. Detta är inte säkert att alla kristna för alltid kommer att lyda, och framför allt inte när vi vet att i de sista dagarna så kommer många att avfalla från tronen:

Joh. 5:²¹Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. ²²Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, ²³för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

Verserna efter Joh. 5:24 säger att evigt liv ges till dem som GJORT GOTT (villkor) och de som gjort ont uppstår till DOM, vilket betyder DÖD eftersom det står i motsats till liv. Det innebär att även sant kristna som väljer att göra ont och inte omvänder sig uppstår till DOM. Vi kan aldrig bli frälsta genom att kombinera en tro på Gud med ett liv i synd:

Joh. 5:²⁸Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst ²⁹och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.

Kapitlet fortsätter med att förklara att Jesus vittnar om sanningen med avsikt att folk ska bli frälsta (vilket betyder att människors frälsning är en öppen fråga som inte bestämts innan jorden skapades), men också att Faderns ord inte FÖRBLIVIT i människor. Detta tyder på att de åtminstone trott på Gud som sin skapare, och de var även öppna för det som Johannes Döparen predikade om, men de förmådde sig ändå inte att tro på att Jesus verkligen är Guds son och Messias och faktiskt den som Johannes vittnade om. Detta trots att Jesus konfirmerat sin position med gärningar. Deras vägran att tro att Jesus är den han säger sig vara – sänd av Fadern till att vara världens ljus – medförde att Faderns ord inte förblev i dem:

Joh. 5:³³Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. —³⁷Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, ³⁸och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt.

Jesus säger att människor studerar skrifterna (Bibeln – vilket var Gamla Testamentet på den här tiden) för att de inser att skrifterna innehåller Guds ord och kan ge dem evigt liv, men de vill fortfarande inte koppla ihop profetiorna om Messias med JESUS som ju är Messias och den som kan ge dem det LIV de söker. Det är alltså inte alls så att människor är förutbestämda till himmel eller helvete innan jorden skapades (som den reformerta kyrkan lär ut) utan det är de själva som väljer att inte komma till Jesus för att ta emot det eviga livet, trots att det är detta som Jesus i sin kärlek önskar för deras skull. Jesus predikar ju för att de ska bli frälsta och inte för att de ska vända honom ryggen och tacka nej till livet. Men många av dem vägrade alltså att tro att Jesus talade sanning när han påstod att andra vittnar om honom och att skrifterna profeterar om honom:

Joh. 5:³⁹Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Jesus menar att hans åhörare inte har Guds kärlek i sig, och självklart är detta faktum emot Guds vilja. Människorna tar inte emot Jesus trots att han bevisat att han är den som han säger sig vara, men däremot tar de emot andra som kommer i sina egna namn. Jesus klandrar dem för att ta emot ära av varandra samtidigt som de väljer att inte söka den ära som kommer från skaparen och som kan ge dem det LIV som de ju är ute efter. Jesus är tydlig med att allt de behöver göra för att se kopplingen mellan deras egna skrifter och honom själv är att acceptera det som skrifterna faktiskt säger. Mose skrev och editerade de första böckerna i gamla testamentet (Torah) och dessa skrifter vittnar om den kommande människosonen. Om de bara hade velat hade de kunnat forskat mer för att se att Jesus som enda person i världen faktiskt passar in perfekt i det som står att läsa i Torah. Men om människor inte VILL se – utan faktiskt är ute efter att finna motsatsen – så kommer de inte att se.

Joh. 5:⁴²Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. ⁴⁴Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? ⁴⁵Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. ⁴⁶Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. ⁴⁷Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

De som inte blir frälsta går förlorade endast för att de KUNDE ta emot sanningen och få evigt liv men VALDE att inte göra det. Vårt öde ligger i våra händer och vi kan välja att gå ljusets väg som leder till liv eller mörkrets väg som leder till död. Gud däremot vill att alla människor ska bli frälsta, och Jesus möjliggjorde för ALLA människor att bli arvtagare till hans rike. De flesta väljer dock att inte se det uppenbara och därmed tackar de nej till erbjudandet:

1 Thess. 1:⁷och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, ⁸i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. ⁹Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt

1 Thess. 2:⁹Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under ¹⁰och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. ¹¹Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen ¹²och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er? – Joh. 15:16

Sep6

Ni har inte UTVALT mig, utan jag har UTVALT er och bestämt (ordained, KJV) om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. (Joh. 15:16)

Står det uttryckligen i ovan vers att Jesus utvalt vissa individer till att tro på honom och till ett evigt liv i hans rike? Om denna mening är det enda vi har till vårt förfogande så KAN den förstås tolkas så, men läser vi hela sammanhanget så ser vi att detta handlar om Jesus ord till sina ELVA LÄRLJUNGAR och det handlar inte om val mellan frälst/ofrälst och himmel och helvete. Jesus utvalde en gång i tiden även Judas Iskariot men som bekant så förrådde Judas Jesus och övergav honom, så val behöver inte röra sig om val till frälsning. Valet den gången handlade om att utnämna Judas – en av Jesus efterföljare – till lärljunge och senare även apostel. Judas valdes inte av det skälet att profetior måste gå i uppfyllelse – för det skulle ju innebära att Jesus i princip välkomnade både syndare och SYND in i världen – men helt klart innebar valet av Judas ATT profetior skulle komma att uppfyllas.

Joh. 13:18. Inte talar jag om er alla. Jag vet vilka jag har UTVALT. Men skriften måste bli fullbordad: Den som åt brödet med mig, han lyfte mot mig sin häl.— 21. När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och vittnade: Sannerligen, sannerligen säger jag er: En av er skall förråda mig.

Johannes 17:12 Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas

Även Israel var ju VALT av Gud, och han bestämde även att de skulle tåga in i Kanaans land. Trots det så var det endast generationen efter som fick fullfölja löftet och inte de vuxna som löftet gavs till (pga deras rebelliskhet).

Uppenbarligen handlar det inte om tro och frälsning i Bibeln så fort vi läser om Jesus VÄLJER UT någon. Vad är det då lärljungarna är utvalda för eller till? I verserna strax innan visar Jesus att det inte är säkert att hans lärljungar kommer att utföra det som han BEFALLER dem att göra. Det står OM de gör vad han befaller så är de hans vänner, så avgörandet är alltså i deras händer. Lärljungarna har gått från att vara tjänare till att vara vänner eftersom han låtit dem veta allt som finns att veta från Fadern, men om de sedan antar utnämningen och utmaningen är alltså upp till dem.

Joh. 15:14. Ni är mina vänner, OM ni gör vad jag BEFALLER er. 15. Jag kallar er inte längre tjänare. Ty tjänaren vet inte vad hans herre gör, men vänner har jag kallat er, eftersom jag låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader.

Joh, 15:16 fortsätter med dessa rader:

Joh. 15:16—jag har bestämt om er (”ordained” i KJV) att ni skall gå ut och bära frukt och er frukt skall bestå, för att Fadern må ge er vad ni ber honom om i mitt namn.

Det var inte säkert att det som Jesus bestämde absolut skulle komma att gå i uppfyllelse, men nog fanns det stora chanser till det eftersom ju Jesus lärt sina lärljungar ALLT och eftersom de ju levt nära honom en lång tid och sett honom göra många och stora mirakel och andra gärningar. Även Judas Iskariot borde ha varit en bra kandidat till att bära frukt, men så blev det alltså inte.

I Gamla Testamentet utvalde Gud Saul till att vara Kung över Israel – även om Gud endast gav efter för israelernas egen önskan om att få en kung över sig – och tanken var förstås att han skulle vara en rättfärdig och gudfruktig Kung som tog kloka beslut till gagn för hela folket. Det gick bra till en början men sedan grusades förhoppningarna om att Saul skulle omvända sig från sina grova överträdelser och Gud ångrade t o m att han valt honom som kung.

1 Samuelsboken 15:35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och HERREN ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Även apostlen Paulus blev “utvald” av Jesus, men inte heller här handlar det om att välja en person på måfå för att frälsa honom. Det handlar om val till en tjänst eller uppgift, och tack och lov var Paulus samarbetsvillig. Självklart kan man tänka sig att Jesus valde ut en person som visat upp en hängiven karaktär och som troligen skulle låta sig omvändas och styras. Det handlar om en mycket unik situation och om ett enormt viktigt arbete eftersom rollen Paulus skulle komma att få var att predika för hedningarna om frälsningen i Jesus. Paulus ansåg att han hade förmågan att VÄLJA mellan olika alternativ i sin tjänst.

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20. utan började förkunna först för dem som var i Damaskus och Jerusalem, och över hela judéens land och sedan för hedningarna, så att de skulle ångra sig och omvända sig till Gud, och göra sådana gärningar, som tillhör omvändelsen.

Fil. 1:22 Men om det att leva i köttet för mig innebär frukt i mitt arbete, så vet jag inte vilket jag skall välja. 23. Ty jag dras åt båda hållen. Jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket skulle vara mycket bättre. 24. Men att bli kvar i köttet är mer nödvändigt för er skull.

Jesus fortsätter i Johannesbrevet:

Joh. 15:19. Om ni vore av världen, skulle världen älska sitt eget. Men eftersom ni inte är av världen, utan jag har UTVALT er ur världen, därför hatar världen er.20 —”Har de förföljt mig, så skall de också förfölja er. Har de hållit mitt ord, så skall de också hålla ert”

Så Jesus UTVALDE sina lärljungar ur världen på det sätt att de skulle gå ut och evangelisera och bära frukt. De skulle alltså agera tvärt emot hur världen betedde sig, för ”världen” i det här sammanhanget ville inte veta av Jesus utan hatade honom.

Joh. 15:21 ”Men allt detta skall de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.22 Hade jag inte kommit och talat till dem, så hade de inte synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd.”

Varje gång som någon hatar Gud så är det självklart emot Guds vilja, för han vill att vi alla ska älska honom och att ingen ska gå förlorad. Eftersom Jesus gjorde många gärningar bland människor och samtalat med dem så menar han att dessa är tillräckliga bevis för att kunna tro att han är den som han utgett sig för att vara och att därför älska och lyda honom. Men trots alla uppenbara tecken så kvarstår deras hat gentemot honom och de har då ingen ursäkt för sin synd.

Joh. 15:23. Den som hatar mig hatar också min Fader. 24. Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan har gjort, så hade de inte synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader.

Jesus ansåg alltså att människorna åtminstone skulle tro honom för gärningarns skull

Joh. 15:11. Tro mig att jag är i Fadern och Fadern i mig. Om inte, så tro mig för själva gärningarnas skull

Joh. 20:29 Jesus sade till honom: “Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

Psalmerna 35:19 och 69:5 profeterar om en dag då människor ska hata sonen utan orsak, och detta menar Jesus fullbordades i honom. Att ha kännedom om profetior som slår in, och att känna till framtida händelser betyder inte att dessa händelser nödvändigtvis är förutbestämda med däremot handlar det om förhandskännedom.

Joh. 15:25. Men detta har skett, för att det ordet skulle gå i fullbordan som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan orsak.

Vinträdet

Johannes 15 inleds förresten med Jesus berömda analogi omvinträdet där han mycket tydligt visar att det är upp till oss att hålla oss kvar i vinträdet (honom själv) om vi vill hålla oss kvar i det livgivande trädet (frälsningen).

Joh 15:1 Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Var och en gren i mig, som inte bär frukt den tar han bort, och var och en, som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3. Redan nu är ni rena på grund av det ord som jag har talat till er. 4. Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, OM ni inte förblir i mig. 5. Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär mycket frukt. Ty utan mig kan ni ingenting göra. 6. Den (IF anyone KJV) som inte förblir i mig kastas ut såsom en gren och förtorkas, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden, och de brinner. 7. OM ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så kan ni be om vad ni vill, och ni skall få det. 8. Min Fader blir förhärligad genom att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar. 9. Såsom Fadern har älskat mig, så har jag också älskat er. Förbli i min kärlek. 10. OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. (SFB)

Jesus talar till sina frälsta lärljungar och det han säger gäller även oss. Jesus säger “redan nu är ni RENA” till lärljungarna, och han uppmanar dem att FÖRBLI i honom för de kan inte bära frukt om de inte gör det. Jesus varnar de utvalda apostlarna att OM de inte förblir i honom så kommer de att tas bort utav Fadern och de kastas ut och förtorkas, vilket visar att de åtminstone hade liv vid en tidigare tidpunkt för annars kan de inte förtorkas. De kastas sedan i elden där de brinner vilket är en klar bild av helvetet. Jesus säger “OM ni håller mina bud, så förblir ni i min kärlek” vilket är ett tydligt VILLKOR för hans kärlek och för det eviga livet. Risken finns att kristna inte håller buden och därmed mister sin plats i Livets träd. Vi kan få hjälp av den Helige Ande att leva ett heligt liv och bära mycket frukt men det är vårt ansvar att se till att hålla oss i vinträdet. Gud gör det sannerligen inte åt oss. Om det hade varit upp till GUD att se till att vi bär mycket frukt så hade han givetvis gjort detta med bravur och han hade sett till att vi ALDRIG misslyckades på den fronten. Men faktum är att inte alla kristna alltid visar god frukt utan lever kortare eller längre tid i synd, vilket visar på vår fria vilja och att vi inte alltid lever som Gud hade önskat att vi levt.

5 Mosebok 30:19 Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva

/NT-Text från Reformationsbibeln och SFB

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Archives

Är det skillnad på att synda och att PRAKTISERA synd? (1 Joh. 3:9)

Varför ville Gud att profeten Hosea skulle gifta sig med en sköka? (Hos.1:2)

Vem gör människan stum, döv, seende eller blind? Herren? (2 Mose. 4:11)

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

Vad betyder det att vara FÖRDÄRVAD, och DÖD i överträdelser och synder? (Ef. 2:1)

Kan en man som inte tror bli HELGAD genom sin HUSTRU? (1 Kor. 7:14)

Omöjligt att föra de som avfallit till ny omvändelse? (Hebr. 6:6)

Gud DRAR oss och väljer vi att komma kan vi också uppstå med honom (Joh. 6:44)

Den som tror på Gud kommer aldrig någonsin under domen? (Joh.5:24)

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er? – Joh. 15:16

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: