Etikettarkiv | fru

Hade Mose två fruar – Sippora och en nubisk kvinna?

mosesMose hade endast ett fullbordat äktenskap (Sippora)

Nedan kan vi läsa att Mirjam och Aron kritiserade Mose för att han tagit en nubisk kvinna till hustru. Exakt när detta giftermål skett får vi inte veta, förutom att det handlar om en förfluten tid.

4 Mos. 12:1 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru.

KJV beskriver kvinnan som ”Ethiopian woman”, vilket också är korrekt eftersom det Bibliska området Kush också går under namnen Etiopien, äldre Numibien och Sudan. Kvinnans etniska ursprung, snarare än det geografiska, verkar däremot vara kananeiskt. Se mer nedan.

Vi kan också läsa att Mose tagit Sippora till hustru, och hon var dotter till den midjanitiska prästen Reguel.

Även prästen Reguel går under flera namn och titlar. Han kallas Reguel i 2 Mos. 2:18, och Jetro (förmodligen en titel) i 2 Mos. 3:1, och Den redliges bok (The book of Jasher, som refereras till tre gånger i Bibeln) stödjer att det handlar om samma person. I den sistnämnda skildringen beskrivs han med båda dessa namn/titlar under ett och samma samtal med Pharao. I Dom. 4:11 beskrivs Hobab som Moses svärfar, medan 4 Mos. 10:29 säger att Hobab var son till Reguel som är det namn som oftast används som namn på Moses svärfar. Namnet Hobab kan ha nämnts med tanke på släktnamnet som kanske även Reguel använde sig utav, då sammanhanget syftar på ättlingarna till Hobab.

2 Mos. 2:18 När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?”—21 Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 

Dom. 4:11 Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.

4 Mos. 10:29 Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land om vilket Herren har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty Herren har lovat Israel allt gott.”

2 Mos. 4:20 nämner endast en hustru, och v. 18 nämner svärfadern Jetro. Vi vet alltså att det handlar om Sippora i kontexten:

2 Mos. 4:18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: ”Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än.” Jetro sade till Mose: ”Gå i frid!” 19 Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: ”Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda.” 20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

Jasher 67:24 And the king sent and called his two counsellors Reuel the Midianite and Job the Uzite, and they came and sat before the king.25 And the king said to them, Behold you have both heard the dream which I have dreamed, and the interpretation thereof; now therefore give counsel and know and see what is to be done to the children of Israel, whereby we may prevail over them, before their evil shall spring up against us.26 And Reuel the Midianite answered the king and said, May the king live, may the king live forever.27 If it seem good to the king, let him desist from the Hebrews and leave them, and let him not stretch forth his hand against them. —40 Now therefore if it seem good in thine eyes, cease from destroying the children of Israel, but if it be not thy will that they shall dwell in Egypt, send them forth from here, that they may go to the land of Canaan, the land where their ancestors sojourned.41 And when Pharaoh heard the words of Jethro he was very angry with him, so that he rose with shame from the king’s presence, and went to Midian, his land, and took Joseph’s stick with him.

Den nubiska/etiopiska kvinnan

Var Mose först gift med den nubiska kvinnan och blev sedan änkling? Eller var han polygamist och gifte sig men en främmande kananeisk kvinna helt emot Guds bud? Nej, Den rättrådiges bok (som stödjer Bibeln) kan lösa knuten.

Det var snarare den nubiska kvinnan Adoniah som var änka efter sin make kung Kikianus, och hon var inte bara hans hustru utan även drottning. Enligt Jasher  73:31-32 så utvalde Kushs invånare Mose som Kikianus efterträdare på tronen, och på köpet fick han alltså drottningen Adoniah. Hon var dock kananeiska till ursprunget, och Mose visste mycket väl att Gud förbjudit Israelerna att gifta sig med sådana främmande kvinnor pga de stora riskerna. Den rättfärdige mannen Mose vägrade därför att ha något som helst intimt umgänge med henne, och han tittade inte ens åt hennes håll. Hon verkar därför endast ha rollen som drottning över Kushs folk, och var endast officiellt ”Kung Moses” hustru. Adoniah hade flera barn ihop med sin tidigare make Kikianus, och när den äldste sonen växte upp så övertog han tronen efter Mose. Medan Kikianus levde så kämpade han och Moses på samma sida för Israels folk. Läs gärna mer om Kerma och området vid Sudan/Nubien här.

Moses hade därför endast en enda hustru, Sippora om man endast räknar fullbordade äktenskap. Nedan kan du läsa mer i Jashers bok om händelserna:

Adoniah:

Jasher 73:30 So Moses took the city by his wisdom, and the children of Cush placed him on the throne instead of Kikianus king of Cush.31 And they placed the royal crown upon his head, and they gave him for a wife Adoniah the Cushite queen, wife of Kikianus.32 And Moses feared the Lord God of his fathers, so that he came not to her, nor did he turn his eyes to her.33 For Moses remembered how Abraham had made his servant Eliezer swear, saying unto him, Thou shalt not take a woman from the daughters of  Canaan for my son Isaac.34 Also what Isaac did when Jacob had fled from his brother, when he commanded him, saying, Thou shalt not take a wife from the daughters of Canaan, nor make alliance with any of the children of Ham. 35 For the Lord our God gave Ham the son of Noah, and his children and all his seed, as slaves to the children of Shem and to the children of Japheth, and unto their seed after them for slaves, forever.36 Therefore Moses turned not his heart nor his eyes to the wife of Kikianus all the days that he reigned over Cush.37 And Moses feared the Lord his God all his life, and Moses walked before the Lord in truth, with all his heart and soul, he turned not from the right way all the days of his life; he declined not from the way either to the right or to the left, in which Abraham, Isaac and Jacob had walked.

76:2 And all the children of Cush loved Moses all the days that he reigned over them, and all the inhabitants of the land of Cush were greatly afraid of him.3 And in the fortieth year of the reign of Moses over Cush, Moses was sitting on the royal throne whilst Adoniah the queen was before him, and all the nobles were sitting around him.4 And Adoniah the queen said before the king and the princes, What is this thing which you, the children of Cush, have done for this long time?5 Surely you know that for forty years that this man has reigned over Cush he has not approached me, nor has he served the gods of the children of Cush.6 Now therefore hear, O ye children of Cush, and let this man no more reign over you as he is not of our flesh.7 Behold Menacrus my son is grown up, let him reign over you, for it is better for you to serve the son of your lord, than to serve a stranger, slave of the king of Egypt.8 And all the people and nobles of the children of Cush heard the words which Adoniah the queen had spoken in their ears.9 And all the people were preparing until the evening, and in the morning they rose up early and made Menacrus, son of Kikianus, king over them.10 And all the children of Cush were afraid to stretch forth their hand against Moses, for the Lord was with Moses, and the children of Cush remembered the oath which they swore unto Moses, therefore they did no harm to him.11 But the children of Cush gave many presents to Moses, and sent him from them with great honor.12 So Moses went forth from the land of Cush, and went home and ceased to reign over Cush, and Moses was sixty-six years old when he went out of the land of Cush, for the thing was from the Lord, for the period had arrived which he had appointed in the days of old, to bring forth Israel from the affliction of the children of Ham.13 So Moses went to Midian, for he was afraid to return to Egypt on account of Pharaoh, and he went and sat at a well of water in Midian.

Sippora:

76:22 And when Reuel had heard the words of Moses, Reuel said within himself, I will put this man into the prison house, whereby I shall conciliate the children of Cush, for he has fled from them.23 And they took and put him into the prison house, and Moses was in prison ten years, and whilst Moses was in the prison house, Zipporah the daughter of Reuel took pity over him, and supported him with bread and water all the time.

77:26 And Moses the son of Amram was still confined in the dungeon in those days, in the house of Reuel the Midianite, and Zipporah the daughter of Reuel did support him with food secretly day by day.27 And Moses was confined in the dungeon in the house of Reuel for ten years.28 And at the end of ten years which was the first year of the reign of Pharaoh over Egypt, in the place of his father,29 Zipporah said to her father Reuel, No person inquires or seeks after the Hebrew man, whom thou didst bind in prison now ten years.30 Now therefore, if it seem good in thy sight, let us send and see whether he is living or dead, but her father knew not that she had supported him.31 And Reuel her father answered and said to her, Has ever such a thing happened that a man should be shut up in a prison without food for ten years, and that he should live?32 And Zipporah answered her father, saying, Surely thou hast heard that the God of the Hebrews is great and awful, and does wonders for them at all times. —  35 And the thing seemed good in the sight of Reuel, and he did according to the word of his daughter, and sent to the dungeon to ascertain what became of Moses.36 And he saw, and behold the man Moses was living in the dungeon, standing upon his feet, praising and praying to the God of his ancestors.37 And Reuel commanded Moses to be brought out of the dungeon, so they shaved him and he changed his prison garments and ate bread. —  48 And after the death of Joseph, the nobles of Egypt came into the house of Joseph, and the stick came into the hand of Reuel the Midianite, and when he went out of Egypt, he took it in his hand and planted it in his garden.49 And all the mighty men of the Kinites tried to pluck it when they endeavored to get Zipporah his daughter, but they were unsuccessful.50 So that stick remained planted in the garden of Reuel, until he came who had a right to it and took it.51 And when Reuel saw the stick in the hand of Moses, he wondered at it, and he gave him his daughter Zipporah for a wife.

79:6 And the Lord showed him to do signs and wonders in Egypt before the eyes of Pharaoh and the eyes of his subjects, in order that they might believe that the Lord had sent him.7 And Moses hearkened to all that the Lord had commanded him, and he returned to his father-in-law and told him the thing, and Reuel said to him, Go in peace.8 And Moses rose up to go to Egypt, and he took his wife and sons with him, and he was at an inn in the road, and an angel of God came down, and sought an occasion against him.9 And he wished to kill him on account of his first born son, because he had not circumcised him, and had transgressed the covenant which the Lord had made with Abraham.

Vi känner endast till några detaljer om Kush, Kikianus, Mose samt deras kamp mot den gemensamma fienden, men det finns inget klart stöd för att Moses syndade. Den rättrådighets bok säger snarare att det som hände var enligt Guds vilja. Det kan vara så att Mose rådgjorde med Gud innan han valde att tacka ja till erbjudandet att vara kushiternas ledare (som han var i fyrtio år) och det kanske ansågs respektfullt att ansvara även för änkedrottningens trygghet och framtid genom att ta henne till hustru trots att de båda visste att de aldrig skulle bli man och hustru i praktiken. I sin iver att lyda Gud så hade Mose aldrig för avsikt att fullborda äktenskapet med Adoniah, vilket hon förmodligen också var införstådd med.

Bibeln berättar också att Mose, trots att han var en ytterst rättfärdig man, inte alltid betedde sig exakt som Gud ville. Han dödade som bekant en egyptisk vakt och 2 Mos. 4:24-26 visar att Moses var motsträvig till att låta sin son omskäras. Ett annat exempel:

2 Mos. 4:13 Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” 14Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta.

Poängen är att Moses fall svårligen kan användas som stöd för att Gud skulle uppmuntra till kristna polygama äktenskap. Dels finns, som vi kan se ovan, inga bevis för att Moses fullbordade mer än ett äktenskap och dels brukar inte människor som idag stödjer polygama äktenskap vara anhängare av sådana utan några sexuella förbindelser. Tvärt om brukar de sexuella förbindelserna vara en central orsak för att ha polygama äktenskap. Bibeln däremot stödjer inte polygama äktenskap som du kan läsa mer om här.

Robert Ekh, Livets Ord, otrohet, skilsmässa och att bli tillrättavisad så att andra tar varning

omvändelseAtt som pastor bli tillrättavisad inför alla så att andra kan ta varning

Många har säkert läst i media om Robert Ekhs (f.d. pastor på Livets Ord) information om sin otrohetsaffär – en affär som pågick i hemlighet i över två år enligt egna ord. Nyligen har det också lagts ut ett brev på internet som han skrivit till sin tidigare församling samt en rad andra människor där han ber om förlåtelse för att han gjort dem besvikna. Det är ett bra initiativ att framföra sitt eget perspektiv så har församlingen åtminstone ett svar att bedöma.

Jag hade inte tänkt skriva om just det här specifika fallet utan vad Bibeln säger om sådana fall rent generellt. Man tänker sig nämligen för både en och två gånger huruvida man borde kommentera detta som hänt med tanke på hur känsligt det är, men det främsta skälet att ändå beröra ett fall där en pastor syndat finner vi i dessa kända bibelverser:

1 Tim. 5:17 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. —19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför ALLA skall du tillrättavisa INFÖR ALLA, så att även de andra tar VARNING.21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Dessutom kanske man tänker på Paulus instruktioner för den korintiska församlingen, gällande en man som syndade svårt i 1 Kor. 5. Det är ingen perfekt parallell eftersom den mannen syndade på ett helt annat sätt än Robert, och han var inte pastor, men vi kan ändå läsa hur Paulus anser att man bör hantera en sådan syndare i den kristna församlingen. 1 Tim. 5:20 är än mer intressant eftersom den handlar om pastorer/äldste som bör vara klanderfria.

Det är alltså något väldigt speciellt med att vara en äldste (presbyteros, Strong’s 4245) som är den som ska ansvara för flocken. Vi borde inte anklaga en äldste baserat på andrahandsuppgifter eller diverse skvaller, såvida det inte finns minst två vittnen (det är allvarligt att komma med falska anklagelser gällande en pastor och i onödan svärta ner hans namn), men om dessa vittnen finns – och/eller ett erkännande – och synden är ett faktum så anser Paulus att det är viktigt att vi öppet tillrättavisar honom så att andra tar varning.

Kanske regeln ursprungligen kom till för att det finns en risk för att en syndande pastor annars kanske skulle fortsätta att påverka flocken på ett felaktigt sätt – antingen i sin egen församling eller i andra församlingar – om reaktionerna på hans synd blir bagatalliserade. Paulus gav Timotheus och Titus (som var färska pastorer) dessa instruktioner på ett mycket allvarligt sätt ”inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna”. Det vore bra om det fanns andra äldste som ansvarade för att sådana tillrättavisningar görs, men om det inte finns några andra äldste i församlingen eller om de inte tar Paulus instruktioner på allvar, så borde en eller flera andra kristna se till att det framföra tillrättavisningarna på ett lämpligt sätt.

Paulus preciserar inte hur detta bäst bör göras, utan vi får helt enkelt göra det på ett så förnuftigt sätt vi kan samt ha i tankarna att målet är att VARNA andra (inte bara ett par stycken utan gärna ”alla”) att inte kringgå målet att ha en oklanderlig och pålitlig pastor. Under Paulus tid så får man förmoda att varningarna nådde fram till hela den kristna gemenskapen på orten. Idag finns internet, och eftersom det finns församlingsledare som rör sig långt utanför sin egen församling och evangeliserar/missionerar i egen person eller via TV, radio, tidningar, MP3, samt skriver böcker/bloggar och gör podcaster, så borde varningarna nå flera kretsar. Paulus säger inte att vi ska ”älta” det tragiska som hänt eller gotta oss i andras olycka och skandaler, men det är ändå viktigt att informationen går fram för att folk ska kunna ta varning. Samt självfallet att kunna få den äldste på rätt väg igen, även om hans funktion i församlingen gått till en annan. Det finns många sätt att sprida evangelium än att fungera som just äldste.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. 7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Det är svårt att tro att en hustru till en pastor som levt i otrohet och lögner under flera år skulle uppskatta om kristna vänner och bekanta i princip skippade det här med varningen, utan snarare förminskade det pastorn gjort genom en lång rad ursäkter. Från alla håll och kanter kanske det kommer försvar såsom ”Ja det här är ju en tragedi för hans familj och det han gjorde var fel MEN—….” och så följer ett långt ursäktande försvarstal som kanske fortsätter med:

”…MEN, alla är vi syndare och vi borde inte kasta sten. Alla har vi våra svagheter och vi borde inte döma. Det är bara Gud som dömer! Varför ska vi peka finger? Nej, det är helt fel att trycka ner en som redan ligger, och dessutom kan ingen av oss helt sluta synda så varför skulle vi kritisera andra? Stackars honom som levt ett splittrande dubbelliv så länge – det måste verkligen vara hemskt, och vår kärlek går ut till honom och hans familj pga denna omskakande händelse. Vi tycker så synd om honom och vi förstår att han har det svårt just nu mitt i denna tragedi. Stackars man! Det här som hänt kan ju hända precis vem som helst, så han är absolut inte ensam. Han är bara en vanlig bräcklig människa precis som oss andra. Vem av oss är felfri? Nej, han kom bara ner i en svacka, och det är verkligen beklagligt att det här drabbade honom. Vi har redan förlåtit honom och vi hoppas att han helt enkelt reser sig igen och fortsätter att tjäna Gud, för Gud håller alltid en förlåtande hand över alla oavsett vad vi gör, etc etc.”

Om man försöker se genom fingrarna på det här sättet så försvinner tyvärr varningen till andra, utan snarare blir det en uppmuntran till andra att synd inte är så farligt och att inte ens en längre tids synd är allvarligt utan bara något som ”drabbar” en utifrån, samt att det är väldigt synd om den som råkat ut för en sådan ofrånkomlig olycka som han råkat ut för. Ändå handlar ofta sådana fall om inte bara otrohet utan även lögner, hyckleri (eftersom man lärt andra att undvika liknande synder) och gravt kompromissande med pastorsämbetet – under en lång tid. Budskapet blir, att det värsta som kan hända en pastor som valt syndens väg är att folket ropar ”stackare!” och han överöses med en extra dos kärlek från alla håll. Visst är det så att Guds nåd och erbjudande om förlåtelse erbjuds alla med ett sant omvänt hjärta, men det betyder inte att vi ska hoppa över Paulus instruktioner vad gäller de viktiga varningarna rörande pastorer som syndar.

Ord. 28:23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.

Det finns t o m en risk att man göra saken ändå värre än att försumma den viktiga öppna varningen, utan man kanske dessutom varnar andra – som kommer med kritik. I stället för att kritisera den syndande församlingsledaren (om alltså bevis finns) så försöker kompisarna i stället tysta kritiker i all välvilja. Kanske genom de vanliga förminskande orden ”Du skall icke döma….”, och ”Ingen är felfri så håll tyst om det här”.

Att ljuga under en längre tid orsakar brist på tillit – personen kan ju när som helst ljuga igenomvändelse 2

Saken är den att i just det här fallet så hade pastorn under mer än två års tid levt ett dubbelliv med flera grova synder, vilket han idag på inga sätt motstrider. Han borde ha tänkt ”Jag lever i otrohet och lögn, och jag har inga omedelbara planer på att sluta. Därför borde jag lämna min pastorstjänst för att inte synda ännu mer och svärta ner pastorsämbetet. Paulus förbjuder ju uttryckligen pastorer som lever som jag gör”. 

Om han ber om förlåtelse i ett brev och säger att han omvänt sig så har vi å ena sidan ingen aning om han verkligen menar det, och å andra sidan har vi ingen rätt att inte tro honom på hans ord. ”Hellre fria än fälla” som det heter, och vi gör väl i att tänka gott om andra människor. Dessvärre är en konsekvens av att en person visat sig kunna ljuga både rejält och länge att man kan ha svårt att lita på en sådan person. Att förlåta är en sak, men att lita på att en lögnare plötsligt talar sanning är inte en självklarhet.

Läser man det brev som Robert har skrivit så kan det finnas människor som helt enkelt känner sig osäkra på om innehållet är helt sant eller om det är uppblandat med osanning och överdrifter. Han förklarar i sitt brev hur långt nere i mörkret han tidigare levt (innan otrohetsaffären) och att han även övervägt självmord. Han avslutar sitt brev dramatiskt med ”Fortfarande omtöcknad men levande, Robert”. Här har man alltså valet att tro på honom, eller att misstänka att brevet skrivits på ett sätt som uppbringar maximal sympati och förståelse. Häri ligger en orsak till Paulus instruktion om att varna. Om en person ljugit i över två år så vet man att det kan finnas resurser att ljuga lite till. Lögn efter lögn orsakar brist på tillit, vilket inte är ett bra resultat om man är pastor.

Robert beskriver alltså i sitt brev hur han var djupt nere på mörka botten, deprimerad, förtvivlad och självmordsbenägen. Han skriver att han för tre år sedan fick livsgnistan tillbaka tack vare sin nuvarande kvinna som han då träffade för första gången. Denna kontakt ledde till en kärleksrelation, och denna otrohetsaffär varade alltså i mer än två år innan han erkände den. Det betyder att startskottet för när Robert började må bra (eller i alla fall mycket bättre) sker när han började synda grovt genom otrohet, lögn, hyckleri och att kvarstanna som föreståndare emot Paulus instruktioner! M a o, när han började vara olydig mot den helige Ande (genom att synda) så mådde han mycket bättre än tidigare! Att leva helt tvärt emot vad den helige Ande uppmanar oss till borde få oss att må fruktansvärt dåligt.

Han skriver ”Jag var dessutom själv delaktig i att bygga en kultur som jag idag inte kan omfamna”, men samtidigt vet vi också att han heller inte avslöjat denna kultur och in i det sista valde han även att behålla det förmånliga pensionsavtalet som kritiserats så stort i församlingen.

Min poäng här är hur som helst att 1) vi bör lyda Paulus genom att varna andra i stället för att nöja oss med att prata om Guds nåd och rada upp ursäkter, 2) det är helt logiskt att det är svårt att lita på en person som ljugit grovt under en längre tid, och det är ett skäl varför det är speciellt viktigt att en föreståndare inte ljuger, 3) det är inte säkert att en hustru till en otrogen föreståndare uppskattar att vi negligerar tillrättavisning (eller bara nämner det helt kort) och sedan tillbringar en A4-sida genom att tala om vad som olyckligtvis ”drabbat” pastorn som det är så synd om.

Samtidigt är jag oerhört tacksam över att Guds löfte om att man kan bli 100% renad i Jesu blod vid omvändelse, oavsett vad man gjort och hur länge man gjort det.

Tillät Gud sitt folk israel att gifta sig med tillfångatagna flickor? (5 Mos. 21)

CreationNär vi läser i 5 Mosebok 21 så kanske vi uppfattar Gud som grymmare än nödvändigt, men vi måste försöka läsa vad som står och notera vad som faktiskt INTE står och som vi kanske omedvetet läser in i texten. När vi läser om människor som dör, och som t o m dör väldigt unga, så måste vi ha i åtanke att:

  1. GUD har rätt att skapa människor och han har därför rätt att avlägsna människor från jorden.
  2. ALLA ska dö förr eller senare. Om inte FÖRR så definitivt SENARE.
  3. Bebisar och unga barn som dör hamnar inte i helvetet eftersom de inte är medvetna om Guds lag. Om de däremot växer upp och beter sig som sina (onda) föräldrar så kanske de väljer att bli lika onda som dem, och då måste de ansvara för sina egna handlingar och döms därefter.
  4. Det är inte på den här jorden som vi kan förvänta oss långa, lyckliga och totalt rättvisa liv utan i NÄSTA. Fram tills vi kommer till vårt permanenta hem så måste vi acceptera att vi kan drabbas av orättvisor och olyckor, och som sagt, en gång kommer vi till slut att dö eftersom vi inte längre kan nå Livets träd.

Vad gäller de bud som Gud gav sitt folk i Gamla Testamentet så kan vi inte utgå ifrån att dessa bud också gäller oss hedningar idag, eftersom det vanligaste är att dessa endast handlade om israel (och de som valde att ansluta sig till Israel) och oftast under en begränsad tid – t ex till Messias ankomst. Några bud som alltid har gällt i alla tider är tio Guds bud – kanske med undantag av Sabbatsbudet på det sätt som det formades senare.

Vad gäller attacker och utrotning av kananéer och filisteer måste vi komma ihåg detta:

  • Det var ingen människa som beslöt att kananéerna skulle attackeras utan Universums skapare som kan göra helt korrekta bedömningar eftersom han ser helheten.
  • Kananéerna fick varningar om attacken minst 2 år innan den skedde och de VISSTE vad som skulle ske och konfirmerade t o m att det handlar om den sanna Gudens krav. De gavs flera chanser både att fly eller att ansluta sig till israelerna.
  • Kananéerna var inte några oskyldiga smålänningar utan grymmare än Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, och de offrade sina egna barn i elden. Det fanns även liknande besläktade folkslag som inte längre finns kvar på jorden idag eftersom de till slut utrotades. Det sägs att de var väldigt storväxta människor (jättar) och likadant var det innan floden när nephilim levde och orsakade mycket ondska på jorden. Då valde Gud att radera ut allt människoliv eftersom t o m deras tankar var enbart onda. Det går alltså inte att jämföra med de människor som lever idag.
  • Gud kunde se att det skulle bli fler mord av oskyldiga människor om onda folkslag skulle få leva än om de INTE skulle få leva, och han tog då det bättre alternativet att eliminera hela rasen för att undvika så mycket dödande som möjligt. Tyvärr lydde inte israel Guds krav på total utrotning av exempelvis filistéerna, vilket ledde till att de blev fler, vilket i sin tur ledde till mycket fler dödande än om israel lytt Guds krav från första början. Även under Sauls tid hade israel problem med blodtörstande filistéer som fortfarande levde kvar. Återigen, MÄNNISKOR har inte vare sig kunskap eller makt att ta sådana beslut men det har GUD. Så det faktum att israel hade fiender som de krigade mot är ingen främmande tanke, och inte heller att det förekommer fångar i krig. Krig är aldrig trevligt för någon part eftersom det alltid leder till död, umbäranden och saknad av nära och kära.

Buden i 5 Mos. 21 är precis som alla andra bud speciellt till för att skydda de svaga partierna genom att försäkra dem rättigheter.

1) Först ut handlar det om förfarandet när man hittar en ihjälslagen människa utan att veta vem som mördat personen 

Att på egen hand bestämma sig för att ta en annan människas liv är mycket allvarligt i Guds ögon och något som han också ville inpränta hos sitt eget folk. Den döda personen själv kanske redan har fått ett kvitto på att han ska ärva Guds rike (det beror alldeles på hur han levt) men Gud vill inte att hans eget folk ska leka gudar och beröva människor deras liv. Däremot får han förstås själv ta ett sådant beslut eftersom han är SKAPAREN.

De äldste/domarna ombeds att mäta vilken stad som ligger närmast den döde, och det är mycket möjligt att det inte alls krävs något omfattande mätande överhuvudtaget om den döde ligger mycket nära en stad. Prästerna ombeds att tvätta sina händer ovanför en kviga som en äldste krossat nacken på (en snabb död) och de ska sedan intyga ”Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet”. Vi kan dra en liknelse till vissa Domstolar som valt att använda Bibeln för att uttala en ”ed” över. Idén är att denna ritual ska få människor att hålla sig till sanningen för att det krävs mycket styrka att ljuga när de håller sina händer på Guds ord. Det finns ingen förlåtelse utan blod så kon ingick i djuroffersystemet under den gamla testamentets tid, och orden från prästerna betydde att de rentvådde sig från skuld och att det som hänt sedan är glömt och försonat. Mer kan de inte göra. Skulle mördaren ifråga finnas i staden (troligt) så skulle han kunna vara åskådare av dessa ritualer som borde få honom att känna av sitt dåliga samvete. Det är okänt om en sådan här händelse någonsin inträffade eller om det var nog med att det fanns en lag om saken för att alla skulle vilja avstå.

5 Mos. 21:1 Om man i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har Herren, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgörasAlla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalenoch de skall intyga och säga: ”Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel.” Därmed får de försoning för denna blodskuld. Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.

2) Israeler tilläts gifta sig med kvinnliga fångarIsraeli wife

Israelerna blev ofta varnade av Gud att de INTE skulle gifta sig med vissa onda folkslag, men  i andra fall verkar det som Gud gick med på det när det gäller människor som inte bodde i det förlovade landet (alltså inte kananéer och filistéer) även om det endast stannar vid en teorisk möjlighet. Israelerna var inte tillåtna att attackera några andra utanför Kanaans område, så om de hamnade i krig med andra kan det bara bero på att de själva blev attackerade först inom sina egna gränser.

När vi läser nedan om att det är lovligt för israelerna att gifta sig med en fånge (Gud gav kvinnorna speciella rättigheter) så får vi inte bara ta för givet att kvinnan själv INTE vill gifta sig och att giftermålet alltså skulle ske av tvång. Få moraliska män skulle trivas med att vara gift med en kvinna som han vet motsäger sig giftermålet och därmed tvingas leva med en person som inte gensvarar på hans kärlek. Det kan göra vilket giftermål som helst väldigt surt och det kan inte vara något eftertraktar. Väljer kvinnan att gifta sig så måste hon gå igenom en viss ritual och hon får tid att sörja sina föräldrar. Först efter en månad i fästmannens hus får de sedan bli man och hustru.

Guds tanke är att ett giftermål ska vara mellan en man och en kvinna och vara för hela livet, men pga människornas egen ondska så måste Gud ibland anpassa lagar efter verkligheten för att beskydda den svagare parten. Det kan senare i livet bli så att mannen inte trivs i äktenskapet, och det kan förslagsvis bero på att kvinnan inte vill släppa sin egen (onda) kultur och/eller att hon själv inte trivs med att leva bland israelerna och deras traditioner. Gud ser hur som helst till att kvinnan har större rättigheter än en slav/tjänare om det slutar med att äktenskapet bryts, vilket är ett stort misslyckande. (Det här med slavar kräver ett eget blogginlägg för att visa att det oftast handlar om tjänare och/eller att frivilligt ansluta sig till ett hushåll under en viss herre.) Mannen får INTE sälja henna för pengar eftersom hon aldrig var en slav/tjänare utan en hustru, även om hon började som kringsfånge.

5 Mos. 21:10 När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar, 11 och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, 12 så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. 13 Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru. 14 Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har FÖRNEDRAT henne.

5 Mos. 23:15 En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre. 16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

3) Sen kommer  det här med förstfödslorätten

Gud anser som sagt att ett giftermål är till för en man och en kvinna för evigt, men för att se till att de svagare parterna har sina rättigheter så anpassar han lagarna till verkligheten när det går. En hustru har större rättigheter än en slav/tjänare, men det går för den skull inte att gifta sig med hur många kvinnor som helst för att ge ännu fler sådana rättigheter. En fullvärdig hustru har den rättigheten att maken betalar underhåll resten av hennes liv vilken är en enorm trygghet för henne och hennes barn. Att en man föredrar en fru före en annan är svårt att reglera med lag, men om det inträffar (ett av flera skäl varför polygama äktenskap har baksidor), så har Gud igen tänkt på att via lagen ge den svagare parten trygghet, och det är i det här fallet frun som inte är lika älskad samt hennes barn. En förstfödd är förstfödd oavsett vilken fru som föder barnet.

15 Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar, 16 då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde. 17 Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.

4) En uppstudsig son ska stenas?teenage drunk

Notera:

  • Det handlar inte om ett litet barn utan en individ som är stor nog för att vara en frossare och drinkare.
  • Lagen säger inte att en son som trotsat sina föräldrar omedelbums måste anmälas till stadens äldste, utan det måste först ha föregåtts av en längre tid av tuktan, och ha nått ett sådant stadium att sonen blivit en frossare och drinkare. Det blir man inte av att ha frossat och druckit vid ett par tillfällen, utan det handlar om att det eskaleterat till en djup vana, trots upprepade varningar och tuktande från föräldrarnas sida.
  • Det är föräldrarna som avgör när de varnat sin son tillräckligt och när de anser att de måste ge upp sina försök för i stället  anmäla sin onda son till de äldste för stening. Det säger sig självt att det ska MYCKET till för att sonens egna föräldrar ska ta ett sådant steg eftersom det innebär fysisk död för deras egen son.
  • Tyvärr kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sig själv och för sin omgivning, även om det är ovanligt. För Israels del var det mycket viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk.
  • Det är inte ens känt att något sådant fall – där föräldrar anmäler sin son för de äldste – överhuvudtaget förekommit i Israel, så det kan hända att det var tillräckligt med att ha en lag om saken.

18 Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port.20 Och de skall säga till de äldste i staden: ”Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” 21 Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

5) Olika lagar och föreskrifter

22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Varför ville Gud att profeten Hosea skulle gifta sig med en sköka? (Hos.1:2)

Hosea

Det här kan vi läsa i Hosea 1 – i några olika översättningar – om den uppmaning profeten Hosea fick av Gud att gifta sig med en sköka.

Hos. 1:1 Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel.Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom: ”Gå och skaffa dig en sköka till hustru och skaffa dig barn till en sköka,  ty landet har bedrivit hor genom att överge Herren.”Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. (SFB)

Hos. 1:När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: »Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn — av en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån HERREN (1917)

Hosea 1:2 The beginning of the word of the LORD by Hosea. And the LORD said to Hosea, Go, take unto thee a wife of whoredoms and children of whoredoms: for the land hath committed great whoredom, departing from the LORD. (KJV)

Ord för ord står det översatt från Hebreiska till engelska ”for of harlotry and children of harlotry A wife take and bore conceived of Diblam the daughter of Gomer”.

Det verkar alltså som att profeten Hosea blir ombedd att ta sig en sköka till fru och att även skaffa en familj med henne. Men är det inte ett påbud att det är en synd för en israel att gifta sig med en kvinna från en ogudaktig fiendesläkt som filistéerna? Visserligen är förbudet för ett sådant giftermål i 5 Mos. 7:3 kopplat till israelernas intåg i Kanaans land, ihop med en rad andra instruktioner, men är inte sådana unioner förbjudna även under en lång tid efteråt? Och att en gudsman gifter sig med en sköka är väl ett konstigt påbud i sig?

Var Hoseas tilltänkta fru en sköka redan vid giftermålet, eller var det så att Gud helt enkelt bad Hosea att gifta sig med en kvinna från en ökänd kult/ökänt område och som därför räknades som en av de lösaktiga människor som bodde där, och/eller siades att bli en sköka precis som kvinnorna runt omkring? Påbudet från Gud till Hosea är att han ska ta en fru av ”whoredoms” och barn av ”whoredoms”, men barn kan ju inte vara horor – och framför allt kan man inte säga att Hoseas tilltänkta barn skulle bli horor eftersom de ännu inte existerade. Det låter i stället som det är själva ”tillhörigheten” som Gud syftar på. Gud bad Hosea att gifta sig med en kvinna från ett släkte som har ”whoredom” som tillhörighet och kännetecke. Kanske kvinnan i sig ännu inte gjort sig skyldig till synd men kallas ändå ”a wife of whoredoms” pga hennes tillhörighet.

Men hur löser vi det problemet att Hosea inte borde gifta sig med någon filisteiska överhuvudtaget? Jo, GUD kan förstås stå över sina egna bud. Buden som han gett oss är till för oss människor och inte för honom själv. Vidare behöver Gud inga skrivna bud eftersom han inte kan avvika från sin egen natur och synda. Gud är helt igenom god och frestar heller inte någon eller orsakar så att någon syndar. Guds bud är till för oss att hålla men om han själv skulle göra erbjuda undantag för någon av oss människor så får han förstås göra det och då är det inte en synd det handlar om. Synd är ju när man går EMOT Guds bud och inte när man agerar helt enligt hans vilja. Att Gud här gjorde ett exceptionellt undantag från förbudet för israeler att gifta sig med filistéer betyder förstås inte att Gud tänjer på sina gränser hur som helst för vem som helst. Skulle vi människor få idén att ge oss själva utrymme för att göra avsteg från Guds bud så är det ju helt klart en SYND. VI får t ex inte ta på oss rättigheten att utsläcka någons liv (mörda) men GUD får eliminera vem han vill från vår planet när han vill. (Alla kommer dessutom någon gång att dö hur som helst.) Det händer emellanåt att människor PÅSTÅR att deras Gud ger dem tillåtelse att agera omoraliskt, men det betyder inte att det verkligen förhåller sig så. På domedagen blir det verkligen synd om de människor som beskyller Gud för sina synder.

Vi kan läsa skälet till att Gud vid det här speciella tillfället ville göra avsteg från regeln att israeler inte får gifta sig med filistéer. Det handlar om att på ett profetiskt sätt ge en bild av att Israel bedrivit hor och övergett Herren. Även Hoseas barn fick namn som speglar profetior, och vi kan läsa hur Israels båge i Jisreels dal ska brytas och att Gud inte ska ge förbarmande för Israel men däremot för Juda hus.  Gud använder även sitt gudomliga namn i det här kapitlet:

Hos. 1:9. Då sade han ”Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er.”

Ibland kan vi tvingas att välja bland Guds bud. Exempelvis är det tänkt att vi ska ära våra föräldrar och vara lydiga barn som växer upp och tar hand om dem, och det är även tänkt att vi ska lyda lagarna i det land vi bor i (ge Kejsaren det som tillkommer honom, osv) men vad gör vi om vi uppmanas av föräldrar och/eller politiker att tillbe andra gudar och agera omoraliskt? Då måste vi välja det viktigaste av Guds bud och se till att vi håller oss till det dubbla kärleksbudet som inkluderar tio Guds bud.

Andra exempel

Vid några ytterst unika tillfällen så har Gud brutit in och gjort det legitimt för en människa att göra undantag vad gäller några av hans bud. Jag tänker på Abraham och hans plan att döda sin oskyldiga son för att GUD bad honom om det. Visserligen levde Abraham innan Mose lag kom till men det var fortfarande förbjudet att mörda. (Varför skulle annars Kain vara skyldig till synd för att ha mördat sin oskyldiga bror?) Att mörda var och ÄR alltid förbjudet. Men Gud står som sagt över sina egna lagar. Trots att mord inte var tillåtet, och speciellt inte när det gäller oskyldiga människor, så bad Gud Abraham att döda sin ende son, och Gud stoppade förstås Abraham och tänkte aldrig låta honom fullfölja dödandet. Men uppmaningen att faktiskt gå emot ett bud fanns ändå där och Abraham visste att det var rätt att lyda Gud över allting annat. Han var på det klara med att det var Gud som uppmaningen kom ifrån och inte honom själv. Abraham hade t o m haft Gudsbesök vid sitt tält ett antal år tidigare, och haft många påtagliga möten med Gud så han kände honom väl. Det är inte många av oss som kan ”skryta” med liknande möten, och ingen kan heller ursäkta några inbillade tilltal från Gud med att de ”upplevde” att Gud bad dem att göra/säga diverse saker. En dag ska det som sagt uppenbaras vem som faktiskt bara hittade på.

Sen har vi exemplet vad gäller Simson.

Domarboken 14:1 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: ”Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru .” Hans far och mor sade till honom: ”Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: ”Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon.” Men hans far och mor visste inte att detta kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.— När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.

Judges 14:But his father and his mother knew not that it was of the Lord, that he sought an occasion against the Philistines: for at that time the Philistines had dominion over Israel (KJV)

Någonting här är uppenbarligen något som ”kom från Herren”. Frågan är exakt vad. En teori är att Gud helt enkelt kan ha sett i Simsons hjärta att han är den typen av person som raskt skulle välja att gifta sig även med en olovlig kvinna om bara tillfälle skulle ges. Kan mötet mellan Simson och kvinnan ha varit ett test från Gud till Simson, och som även skulle kunna tillföra något gott i slutänden? Gud behövde bara arrangera mötet och om det handlar om ett test så klarade uppenbarligen Simson inte det testet. Han valde att gifta sig med en filisteisk kvinna, och det var ett val som Gud räknade med och som han drog nytta utav. Alternativt så var det helt enkelt Guds syfte att Simson skulle gifta sig med en filisteisk kvinna från första början (just för att han hade långsiktiga planer med en sådan union) och Gud står som sagt över sina egna lagar. Man kanske kan dra en lite jämförelse med Judas som förrådde Jesus, och som Gud visste att han skulle göra. Många stod på tur för att döda Jesus men Gud Fader beskyddade Jesus tills en dag när han tog bort handen. Ingen tvingade Judas att förråda Jesus och det han gjorde var en SYND och helt emot Guds vilja, men det som hände kunde alltså vändas till något bra. Visserligen var ursprungsidén att Jesus skulle dö för människornas synder men det finns många sätt att åstadkomma det och Judas förräderi var inte alls nödvändigt.

Notera dock att Gud inte ALLTID använder människors dåliga val och synder till något gott. Vid några YTTERST unika tillfällen så har Gud dragit nytta av människors val och åstadkommit något positivt (t ex ett välförtjänt straff) men det betyder ingalunda att han alltid gör det. Varje dag finns det människor som agerar helt emot Guds vilja.

Kan en man som inte tror bli HELGAD genom sin HUSTRU? (1 Kor. 7:14)

Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man”

Vad kan då detta betyda? Ja, det betyder INTE att någon kan åka snålskjuts in i himlen genom att gifta sig med en en person som är troende. Om det skulle vara fallet så skulle vi ha en rad verser som vi måste ignorera vilket inte låter sig göras. Exempelvis:

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Sammanhanget handlar om Paulus åsikter om giftermål (och Paulus vill aldrig gå emot det som Jesus lär ut) och huruvida det är lämpligt att stanna kvar i ett äktenskap trots att man blivit kristen till skillnad mot sin partner. Paulus menar att det ÄR den enda rätta vägen att stanna kvar i äktenskapet, vilket bekräftar Jesus egen lära i ämnet.

1 Kor. 7:12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom14 Ty mannen som inte tror är helgad (hegiastai) genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin [troende] man. Annars vore era barn orena (agatharta), men nu är de heliga15 Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. 16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Skälet som Paulus ger för att en person som blivit kristen ska stanna i äktenskapet trots att partnern inte är kristen är för att undvika att BARNEN blir ”orena”. Inte ”orena” på det sättet som en människa blir genom att synda för det skulle ju separera dem  andligt från Gud (det kan inte bebisar/barn bli) men ”orena” på det sättet att de nu är barn till föräldrar som är skilda och detta utan skäl. Vi vet ju från Jesus lära att en kvinna/man är bundna till sina makar så länge de lever – såvida det inte handlar om det enda tillåtna undantaget OTUKT:

Matt. 5:32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Matt. 19:Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.

Jag vill inte gärna använda ordet ”bastard” eftersom de har sådana negativa associationer men du kanske förstår poängen gällande vad barnen riskerar att råka ut för. De kom visserligen inte till utom äktenskapet, vilket i så fall skulle vara en synd, men att skiljas utan legitimt skäl skulle också vara en synd som även detta skulle orsaka samma form av ”orenhet”! Det handlar inte om att Gud skulle älska barnen mindre för att de hamnar i en sådan situation att de är orena utan bara att han vill dem och föräldrarna VÄL och helt enkelt vill undvika situationer som inte gagnar någon i familjen. Gud vill det allra bästa för barnen och idealet är ett hem med både en mamma och en pappa, vilket är ett önskemål som kvarstår trots att en av föräldrarna blivit pånyttfödd och frälst till skillnad mot partnern. Endast en partner som tror är tillräckligt för att äktenskapet ska ses som helgat, och det betyder alltså att även den otroende partnern finns i detta helgade äktenskap under det ”helgade familjeparaplyet”Men det har alltså ingenting med hans egen FRÄLSNING att göra! Visst kan det hända att välsignelser skvätter över på partner och barn, mycket tack vare den troendes böner och Guds vilja att svara på bön och åstadkomma ett lyckligt liv, men vad gäller frälsningen så krävs till syvende och sist alltid ett personligt ställningstagande.

Man skulle kunna se ”helgad” i det här fallet som att det fortfarande handlar om ett legitimt giftermål trots att det skett en förändring vad gäller en av partnernas förhållande till Gud. Att bli helgad betyder inte att bli frälst utan betyder ofta att bli separerad från; åsidosatt; speciell; göra helig, etc. I sammanhanget kan vi förstå det som att personen är åsidosatt med tanke på rollen i äktenskapet och inte gällande sin frälsning.

I Svenska Folkbibeln så finns det ett ordtillägg där det står att kvinnan blir helgad genom sin TROENDE man, men detta står inte i grundtexten. 1917 års översättning är mer trogen till grundtexten i just det här fallet.

1 Kor. 7:14 Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. 

Informationen om att en man är helgad genom sin hustru, och en hustru genom sin man kommer direkt efter denna information från Paulus:

13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom

Det är alltså därför som Paulus ger sitt välkända svar om varför de bör stanna kvar i äktenskapet. Som troende kanske man får för sig att en skilsmässa är det enda rätta eftersom:

2 Korinthierbrevet 6:14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?

Men i fall där det redan finns ett existerande giftermål som är godkänt av Gud (vilket alltså inte gäller samkönade äktenskap) så skall det trots detta inte brytas eftersom det är ett giftermål som redan ingåtts. Vi kan också veta att Paulus inte kan ha menat att en person kan bli frälst genom att gifta sig med en troende person eftersom vi kan läsa:

1 Kor. 7:16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Det står alltså klart att en person INTE är frälst bara för att han gjort ett lyckat äktenskapsval.

Adam och Evas son Kain gifte sig med sin syster

1 Mosebok 4:15 Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. 16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.17 Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.

Det finns några som tror att det här landet som det står nämnt om (Nod) var bebott av ännu en nyskapad människoras som de antar är en nödvändighet för att kunna erbjuda Adams barn några andra än sina egna syskon att gifta sig med.  Men varför skulle Kain inte kunna gifta sig med sin syster? Adam och Eva var skapta MYCKET GODA och de hade alltså inga genetiska defekter som riskerade att föras över till barnen, och inte heller barnbarnen. IDAG är läget förstås helt annorlunda. Giftermål mellan syskon blev inte förbjudet förrän långt senare under Moses tid – när ackumulerade genetiska flaskhalsar och utarmning föranledde en ny lag för att undvika defekter hos barn som har nära besläktade föräldrar. Förbud mot giftermål mellan nära släktingar kan läsas i 3 Mosebok 18 samt 5 Mosebok 27 och du kan läsa mer om när och varför det idag finns risk för genetiska defekter hos avkomman mellan nära besläktade personer här (på engelska).

Idag är människor väldigt lika varandra pga genetisk utarmning, men det borde vara större olikheter bland Adam och Evas barn – med det som är karaktäristiskt för germaner, kineser, afrikaner etc – än vad vi kan se hos syskon idag. Eva var moder till allt levande, säger Bibeln, och då får man anta att detta syftar på Eva var ursprunget till ALLT liv som har med mänskligheten att göra. Alla människor på jorden kan alltså härröra sina släktled till henne, och det finns inga konkurrerande mödrar som har separata släktled där Eva inte finns med.

1 Mosebok 3:20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till allt levande.

Kain bosatte sig i landet Nod öster om Eden men det står inte preciserat när, eftersom det heller inte är särskilt preciserat när Kain mördade sin bror Abel. Kains deportation skedde efter det berömda mordet. Kain och hans hustru (och syster) kan mycket väl ha varit de som började att befolka den delen av landet, och även staden som de kallade Hanok efter sin son. De kan även hända att några ättlingar till Kains andra syskon bosatte sig i staden. De som först skrev ner historien om Kain (vars historia även Moses inneslöt i sina egna skrifter) ville författaren att läsarna skulle veta VAR Kain slog sig ner, och även om det DÅ inte fanns någon fungerande stad (eftersom Kain ju var den som startade den) så är ändå sanningen att Kain slog sig ner i det land och på den plats som sedermera skulle bli staden som blev uppkallad efter hans son. Kain hade många fler syskon än Abel (som dog tidigt och förmodligen innan han gifte sig) och sin ännu yngre broder Set:

2 Mosebok 5:När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar.När Set var 105 år blev han far till Enos.

Vi vet inte så mycket mer om Adam och Evas andra barn, men det står i alla fall några uppgifter om just Set eftersom han kom till i stället för Abel och var en avbild av Adam. Andra gamla skrifter och legender menar att Abel var i tidig tonår när han blev mördad, och man kan då gissa att Set föddes ca ett år efter mordet – om föräldrarna raskt ”ersatte” Abel med honom.  Om det föddes andra syskon mellan pojkarna Kain (och Abel) och Set är osäkert, men vi vet i alla fall att det fanns flera bröder och systrar utöver de som står nämnda vid namn. Vi kan också räkna ut att man började åkalla Herrens namn (att be) ca 235 år efter skapelsen:

1 Mosebok 4:25 Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: ”Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.”26 Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn. 

Läs gärna min artikel om dinosaurier här, och om man kunde synda innan Mose lag här.

Barnen du ser på bilden är TVILLINGAR och föddes i Nottingham i England 2005. De heter Remee och Kian, och föräldrarna heter Kylie Hodgson och Remi Horder. Se videoklipp om dem här.

Family