Tag Archive | tecken

Arvsynden, och jungfrufödseln som argument för att Jesus undkom Adams blodslinje

baby sinningDen gnostiska tanken om arvsynden

Det var Augustinus som introducerade läran om arvsynden (syndarvet) till Kyrkan, och både Kalvin och Luther accepterade denna nya lära och spred den vidare. Ingen av de gamla kyrkofäderna de första 200 åren efter Jesu död lärde ut arvsynden (men kämpade emot gnostikerna som hade sådana tankar), och Bibeln lär definitivt inte ut någon arvsynd vare sig i några psalmer eller i Rom. 5.  Läs mer här.

Bibeln säger rätt och slätt att den unika jungfrufödseln var ämnat som ett tecken, och inte en manöver för att undkomma syndigt blod. Blod är något fysiskt, skapat av Gud och kan inte innehålla grader av syndighet. Synd är överträdelse av Guds bud, vilket innebär en aktivitet (ett verb, såsom något man gör). Det går således inte att ärva en handling från en förfader, och det går definivit inte att hitta synder i blodet ens om man använder mikroskop.

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN.

Jes. 7:14 Därför skall Herren själv ge er ETT TECKEN: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

För att ge stöd åt tanken om arvsynden så är det vanligt att använda sig av jungfrufödseln som argument, där man menar att Jesus undkommit Adams syndiga blod genom att ha Gud Fader som ”pappa” i stället för en mänsklig pappa (såsom Josef). En del spinner vidare på temat och menar att det är på faderns sida som man baserar sitt släktskap (där fadern representerar sitt hushåll), och att Jesus skulle undgått Marias syndiga blod tack vare fosterhinnan som fungerar som ett hinder mellan mammans blod och barnets blod.

Detta stämmer dock inte med hur en graviditet fungerar. Barnet får näring genom moderkakan och mammans blod.

Graviditet, där barnet har moderkakan gemensam med sin mamma

Barnet lever inte bara inuti mamman utan utav mammans kropp. Moderkakan bildas av material från två individer. Den består av två delar där den ena är genetiskt en del av fostret och den andra av modern. Den bildas genom att embryot tränger igenom moderns tunna blodkärl och bildar små blodpölar som det kan få syre genom då embryot fångar upp syremolekyler ur moderns blod. En blodplatta, moderkakan, har alltså bildats, som innehåller byggstenar både från embryot och från modern. Den är inbäddad i livmoderväggen, där den tar emot näringsämnen och syre från moderns blod, och överför det till fostret, samt tar emot avfallsprodukter från fostret som moderns kropp kan göra sig av med. Mellan moderkakan och fostret löper navelsträngen som består av blodkärl och bindväv och är en rik källa på blodbildande stamceller. Den leder fostrets blod till och från moderkakan.

Jungfru Marias ägg var mänskliga och härrörde sig från Adam och Eva. Även Marias graviditet gick till så att celldelningen tog fart i äggledaren där barnets anlag bildas – som förstås också härrör sig från Adam och Eva. Det befruktade ägget utvecklas sedan vidare i livmodern. Ett befruktat ägg är självförsörjande tack vare gulesäcken, men gulesäcken produceras med hjälp av cellerna från mammans kropp. I v. 5 anläggs moderkakan och därmed kommer barnet i en närmare kontakt med mamman genom den. I v. 6 börjar blodomloppet att fungera, och fosterhinnorna (inre och yttre) bildas. I v. 7 har barnet hunnit bilda sitt eget blod. I v. 10 har moderkakan börjar ta över mer och mer och genom navelsträngen tillförs näring och syre (och avfallsprodukter lämnas av).

RH negativ

Blodgrupper är nedärvda egenskaper hos röda blodkroppar. Jag som skriver detta är RH negativ, eftersom jag har 0 som blodgrupp och RH-faktor – (negativ) vilket a 7% av världens invånare har (mycket ovanligare i Asien).

Under graviditeten och vid förlossningen (och även vid missfall) övergår mindre mängder fosterblod till moderns blodomlopp. Om fostrets och moderns blodgrupp är oförenliga (om modern har Rh-negativt blod och fostret har Rh-positivt blod) kommer modern att bilda antikroppar mot fostrets röda kroppar eftersom moderns immunsystem uppfattar fostrets röda blodkroppar som främmande. Dessa antikroppar kan i sin tur gå över till fostret genom moderkakan och angripa dess röda kroppar vilket kan leda till blodbrist (anemi) hos fostret. I vissa fall krävs behandling under pågående graviditet genom blodtransfusion till fostret.

För att du ska bilda antikroppar måste fostrets blod passera genom moderkakan in i ditt blod, men det är ovanligt att så stora mängder blod förs över så att allvarlig immunisering (bildning av antikroppar) uppstår. Det kallas för att du blir RH-immuniserad om bloden blandas och du bildar antikroppar. Dina antikroppar kan sedan föras genom moderkakan in i fostrets blod, och dessa kan då förstöra fostrets röda blodkroppar och fostret får blodbrist. Det spelar ingen roll för det nyfödda barnet om blodet blandas i samband med förlossningen, men om du blir gravid igen kan nästa barn angripas av antikropparna och bli allvarligt sjukt. Ett läkemedel (anti-D) kan sättas in vid behov under graviditet (v. 28) eller spruta efter förlossning.

Bebisar (födda eller ofödda) kan inte synda. Synd handlar om olydnad av Guds bud, så för att synda måste du först ha en förmåga att kunna känna till Guds bud och ha ett samvete som talar om vad som är rätt och fel.

Rom 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont

Jesaja 7: 16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen. 

Källor:

 

TUNGOMÅLSTAL kan vara babbel som ingen förstår – därav den separata gåvan att UTTYDA

1 Cor. 14 2Ingen förstår den som talar i tungor!

Detta är vad Bibeln lär, och det kan inte blir tydligare.

1 Kor. 14:2 Den som talar tungomål talar INTE till människor utan TILL GUD. INGEN FÖRSTÅR HONOM, när han i sin ande talar hemligheter.— Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen.

Budskapet är att alltså att tungotalet INTE är ämnat att vara en slags kommunikation med andra människor, för ingen förstår ju tungotalet som är helt obegripligt. MEN, om någon däremot har gåvan att uttyda (tolka/översätta) tungotalet, då kan tungotalet plötsligt bli förvandlat till att kommunicera budskap till både enstaka människor och en hel församling. Då har ju tungotalet plötsligt blivit begripligt. Det är också därför Paulus poängterar att uttydningsgåvan faktiskt är en separat gåva (även om man förstås kan ha både tungotalsgåvan och uttolkningsgåvan), och en uttydningsgåva vore ju helt värdelöst om tungotal var begripligt från start. Om det skulle handla om att regelrätt översätta ett språk till ett annat, då skulle Paulus kunna säga det vilket han inte gör. Han talar om andegåvor, vilket är någonting helt annat än att själv genom tid och arbete lära in en förmåga. Regelrätta språköversättningar kan göras av både agnostiker och ateister (om de tränat länge på uppgiften) som inte har några andegåvor överhuvudtaget.

Notera Paulus uppmaning att den som talar i tungor också borde be om gåvan att kunna uttyda. Rimligtvis förstår en person det språk som han/hon själv väljer att tala så detta bevisar att tungotalet inte handlar om det språk man själv vanligtvis talar, utan om ett i grunden obegripligt språk som ingen förstår otolkat.

1 Kor. 12:10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, EN ANNAN att uttyda tungomål.

Paulus säger att vi kan be på två olika sätt 1) med förståndet (då man alltså förstår det man själv säger för att man bestämt sig för exakt vad som ska uttryckas, och 2) med anden (då man låter anden tala genom att öppna sin mun för tungotal i stället för att själv bestämma vilka ord som ska förmuleras). Dessa två sätt står alltså i kontrast till varandra, och vi ombeds att nyttja båda sätten för att bli mer kompletta. Båda behövs på sitt sätt.

1 Kor. 14:13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.15 Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet.

Om man inte har uttydningsgåvan och alltså inte förstår sitt eget tungotalsspråk, då säger Paulus inte att vi bör hålla oss borta från tungotal utan han ber oss att tala för oss själva och till Gud:

1 Kor. 14:28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och TILL GUD

Paulus förklarar att tungotal är obegripligt. Ingen förstår. Vi gör rätt i att tacka Gud i Anden (tungor), men varför göra det i församlingen med tanke på att ingen förstår tungotalet? Då är det bättre med fem ord med förståndet (som vi och andra förstår). :

1 Kor. 14:16 Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. 18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.

Men…. Apostlagärningarna 2?dove 2

Första gången vi kan läsa om tungotalet så var det förstås en mycket unik och speciell händelse på alla sätt. En tungotalspremär där t o m tungor av eld kunde ses övanför lärljungarna! Detta verkar vara en mirakulös engångsföreteelse som andra generationer inte nödvändigtvis ska förvänta sig. Det står heller inte att läsa någon regel som säger att tungotal för alltid kommer att fungera precis som denna allra första gång. Vi har tack och lov Paulus tydliga instruktioner för kyrkan i det första korinthierbrevet, så vi behöver inte leva i ovisshet över hur tungotal bör hanteras.

Det vi kan läsa om Apg. 2 handlar inte om församlingsinstruktioner utan är en beskrivning av en faktisk händelse – som vi förstås kan ta lärdom ifrån. Vi kan läsa att det fanns en stor skara människor från främmande länder närvarande i Jerusalem och de kunde alla känna igen sitt eget språk bland de tungotalande lärljungarna. Vi vet att var och en kunde höra sitt eget språk, men förmodligen OCKSÅ en hel del obegripliga språk som de inte lärt sig. En del av dem menade att lärljungarna hade druckit sig fulla av vin (v. 13 och 15), vilket skulle kunna tyda på att de uppfattat deras språk som obegripligt pladder. Även Paulus talar i sitt brev om att främmande folk skulle riskera att tro att korintierna vore galna om flera talade i tungor på en gång (1 Kor. 14:23).

Kanske lärljungarna också fick gåvan att uttyda sina tungotal, och det skulle i så fall innebära att de kanske direkt efter det initiala ”babblet” även översatte det till något av de språk som talades av de närvarande männen. De kan i så fall endast ha uttytt det till ett språk i taget, för det fanns ca 18 olika folkgrupper listade i Apg 2 och alla kunde förstås inte förstå allt tungotal från samtliga lärljungar samtidigt som övriga främlingar också förstod allting. Även om en del män säkerligen förstod fler än ett språk, och även om en del språk var besläktade, så låter det orimligt att alla närvarande män förstod allt som sades från början till slut.

Notera att det inte står uttryckt i Apg. 2 att det tungotal som hördes var evangeliet eller en slags predikan. Det kanske handlade om lovord till Gud, profetior, el dyl. Notera också att det inte står någon varning, typ ”Se till att ert tungotal alltid är begripligt bland alla människor, och Gud nåde er om ni inte lyder detta! Då är ni i stället Satans hantlangare”.

tillbedjan 4Paulus ger tydliga instruktioner för tungotalet i sina brev

Vi kan vara trygga med Paulus instruktioner för tungotal i församlingen, och vill du läsa mer om hans instruktioner så finns detaljerna i 1 Kor. 11-14. Paulus lägger ut texten i ämnet i flera kapitel, och vid inget tillfälle påstår han att tungotalet har eller snart kommer att upphöra (innan bläcket ens hunnit torka), och inte heller uppmanar han någon att upphöra med tungotal i det fall tungotalet inte är begripligt (men däremot att använda tungotalet för sig själva och till Gud).

En del menar att tungotalet dött ut eftersom vi kan läsa om att det ska upphöra, men kontexten talar om att tungotalet skall tystna i fullkomlighetens tid när det inte längre finns något behov av andegåvor eftersom vi fått nya kroppar och vistas i det nya Jerusalem.

1 Kor. 13:8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå.9 Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,10 men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Då tungomålstalet och profetiorna ska tystna så kommer också kunskapen att förgå, det fullkomliga ska ha kommit (inte Bibeln utan Jesus och hans rike), vi ska kunna se ansikte mot ansikte och vi ska inte bara förstå till en del utan fullkomligt, etc. Detta har inte inträffat än. Om det fullkomliga skulle innebära skriften (det nya testamentet), så hade Paulus lika gärna kunnat hoppa över alla tungotalsinstruktioner eftersom de skulle varit omoderna och inaktuella så fort breven skrevs. Paulus skulle då gärna kunnat sagt det i stället för att lura oss att vara ivriga att söka tungotalet. Han borde ha vetat att sanningssökande kristna gärna läser hans brev för instruktioner, och ingenstans går det att läsa någonting annat än att tungotal, profetior och helande är naturliga ingredienser i en kristen församling. Ända tills sådana gåvor inte längre behövs. Varför skulle de behövas under tiden då lärljungarna levde men inte efteråt?

1 Kor. 14:39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.

En kan få gåvan att tala i tungor, en annan kan få gåvan att uttyda tungomål. Det är alltså inte säkert att en och samma person har dessa två olika gåvor samtidigt, även om det är eftersträvansvärt:

1 Kor. 12:4 Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. — 9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus.— 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men STRÄVA EFTER de sträva efter de nådegåvor som är störst.

1 Kor. 14:1 Sträva ivrigt efter kärleken, men SÖK OCKSÅ VINNA DE ANDLIGA GÅVORNA, framför allt profetians gåva.

1 Kor. 14:12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen

Paulus ber korinthierna och oss alla här ovan att söka vinna de andliga gåvorna och ”STRÄVA EFTER de sträva efter de nådegåvor som är störst”. Lyder du Paulus instruktioner genom att söka och sträva efter nådegåvorna? Om inte, förstår du att det finns kristna som gärna vill lyda hans tydliga instruktioner? Du råder dem väl inte att upphöra med sin strävan, helt emot Paulus instruktioner? Många ber också om att få andens goda gåvor, och om de då får några gåvor så behöver de inte tveka om varifrån gåvorna kommer:

Matt. 7: 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.9 Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, 10 eller en orm, när han ber om en fisk?11 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom. 

Paulus vad glad över att han talade i tungor mer än andra, och han önskade att alla korintier (alla kristna) skulle tala i tungor. Att tala i tungor är eftersträvansvärt, men att dessutom kunna uttyda tungomålstal är ännu bättre eftersom fler människor kan uppbyggas. Om man inte har uttydningsgåvan så uppbygger man ändå sig själv när man talar i tungor, vilket är positivt! Visst vill vi kristna stå starka, och visst ber vi ibland även för oss själva?:

1 Kor. 14:3 Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

Paulus varnade för onödigt tungotalstjatter som folk ändå inte skulle förstå. Han varnade aldrig människor för att upphöra med tungotal.

Do not be deceivedTungomålstal är ett tecken på att det handlar om en troende, och inte ett tecken på att det handlar om en icke troende

Visserligen kan vi läsa i 1 Kor. 14 att tungomålstalen är ett tecken inte för dem som tror utan för de otroende, men kontexten visar att det här handlar om ett domens tecken eftersom Paulus hänvisar till skrifterna och ”Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren”.  I annat fall är givetvis andegåvor såsom tungotal avsedda för kristna.

Att tala i tungor är faktiskt något väldigt centralt för oss kristna. Petrus förstod direkt att det handlade om den helige Andes gåvor när han hörde människorna tala med tungor och prisa Gud, förmodligen i kombination med den goda frukten som de visade:

Apg. 10:44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?”

Det är verkligen tragiskt att det finns kristna människor som vill rasera för sina medsyskon genom att försöka ta ifrån dem Andens gåvor genom att varna för gåvorna. På engelska brukar man kalla tankegången att andegåvorna har upphört med ”cessationism”, där anhängarna är ”cessationists”. Anhängarna (såsom kalvinisten John MacArthur) tvingas för att vara konsekventa utgå ifrån att en person som talar i tungor inte alls är kristen eftersom personen antingen ljuger om sin gåva eller har låtit Satan komma in i honom/henne för att kunna tala i sina falska tungor. För cessationists blir då tungotalsgåvan ett TECKEN på att man INTE är kristen, trots att Markus färmedlar det totalt motsatta budskapet; att tungotalet är ett tecken för troende människor. :

Markus 16:14 Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. 15 Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. 16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. 17 TECKEN skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. 18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Det finns även många kristna som visserligen inte är cessationists men som inte alls söker gåvorna utan kan endast acceptera dem om den helige Ande plötsligt skulle välja att ”zappa dem” med tungotal eller någon annan gåva. Tungotalsgåvan kan absolut ges ut utan att man direkt sökt gåvan (kanske under en bön eller lovsång), men chansen ökar om man lyder Paulus instruktioner och söker nådegåvorna.

Om nu tungotalet skulle ha upphört så innebär det att miljontals bibeltroende kristna runt i världen blivit grundlurade där de ombeds att vara ivriga att söka nådegåvor som de inte alls bore söka? De har alltså inte alls tagit emot sanna nådegåvor utan Satans gåvor? Om nu tungotalet blivit inaktuellt nästan direkt i samband med att Nya Testamentets författare skrev sina texter, skulle inte någon av dem kunna komma med ett varningens ord? Varför inte i stället lita på att det Paulus skriver stämmer till fullo, vilket kan förklara varför tungotal, och andra nådegåvor är vanligt förekommande bland kristna? Varför krångla? Varför motarbeta Anden?

Även Jakob förklarar hur en kristen gemenskap borde fungera. Han ber oss att inte släcka anden, vilken många tyvärr gör när de sprider den falska läran att tungotal och profetior tillhör historien och inte något som ska praktiseras idag. Satan gläds förstås när han får hjälp att avrusta kristna människor från deras andliga vapen:

Jak. 5:13 Får någon av er lida, skall han be. Är någon glad, skall han sjunga lovsånger. 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. 15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.1 Thess. 5: 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda.

Läs gärna denna artikel angående Seth Erlandssons skeptiska inställning vad gäller tungotal.

”In like manner do we also hear many brethren in the church who possess prophetic gifts, and who through the Spirit speak all kinds of languages, and bring to light, for the general benefit, the hidden things of men and declare the mysteries of God, who also the apostles term spiritual.” / A.D. 115-202 – Irenaeus, Polykarps elev, och Polykarp var i sin tur en av aposteln Johannes lärljungar. ”Against Heresies”, Book V, vi.:

Jag vill gärna rekommendera Torben Søndergaard websida (sök även upp honom på Youtube) där han visar på aktivt helande och tungotal idag. Gud gör fortfarande stora under!

En JUNGFRU eller ung kvinna – almah – födde Jesus som ett TECKEN – Jes 7:14

 

jungfru 2Därför skall Herren själv ge er ETT TECKEN: Se, JUNGFRUN skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet IMMANUEL (Jes. 7:14)

Det är inte helt ovanligt att just unga kvinnor föder barn (!), så för att den ovan beskrivna graviditeten och födelsen ska vara ett slags ”tecken” (ett slags bevis) så räcker det inte med vardagsfödslar. Om vi däremot accepterar att det handlar om en JUNGFRUFÖDSEL, så kan vi verkligen förstå att det är ett oslagbart tecken eftersom en sådan födelse är gudomlig. Det står vidare ”jungfrun” i bestämd form, som om det handlar om en specifik jungfru.

Ordet jungfru är översatt från det hebreiska ordet ”almah” (5959 Strong’s) som förutom jungfru kan ha innebörden ung kvinna, ung ogift kvinna, tös, flicka eller ungmö. På engelska är maiden och damsel passande översättningar förutom virgin. Det är givetvis ingen motsättning att unga ogifta kvinnor också kan vara är jungfrur. Om man vill uttrycka ”en ung orörd kvinna” (jungfru), så är alltså ”almah” ett passande ordval. Inom äldre hebreisk kultur så var i princip alla ogifta kvinnor också orörda jungfrur. Ordet används aldrig för en gift person och faktiskt inte heller för en äldre vuxen kvinna.

Ordet förekommer sju gånger i Gamla Testamentet. Förutom Jes. 7:14:

1 Mos. 24:43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka

2 Mos. 2:5 Och faraos dotter kom ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. — 7 Men hans syster frågade faraos dotter: ”Vill du att jag skall gå efter en hebreisk amma som kan amma barnet åt dig?”8 Faraos dotter svarade henne: ”Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade barnets mor. 

Ps. 68:25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.26 Främst går sångare, harpospelare följer efter mitt ibland jungfrur som slår på pukor.

Ord. 30:18 Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå: 19 örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.

Höga Visan 1:3 Ljuv är doften av dina salvor, en utgjuten salva är ditt namn, därför har de unga kvinnorna dig kär.4 Tag mig med dig! Låt oss skynda oss! Konungen har fört mig in i sina kammare.

Höga Visan 6:6 Din kind är lik ett brustet granatäpple, där den skymtar genom din slöja.7 Sextio är drottningarna och åttio bihustrurna och de unga kvinnorna en oräknelig skara.En enda är hon, min duva, min fullkomliga, en enda är hon för sin mor, älskad är hon av henne som fött henne. Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig, drottningar och bihustrur lovprisar henne.

Kontexten i Jesaja 7:14 – TECKNET och IMMANUEL

Jes. 7:3 Och Herren sade till Jesaja: ”Gå nu med din son Sear-Jasub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, 4 och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede.—7 Men så säger Herren Herren: Det skall inte inträffa, det skall inte ske.8 Ty Damaskus är Arams huvud,och Resin är Damaskus huvud. Inom sextiofem år skall Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk.9 Och Samaria är Efraims huvud,och Remaljas son är Samarias huvud. Om ni inte är fasta i tron,har ni inget fäste.1Herren talade åter till Ahas och sade: 11 ”Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.”—12 Men Ahas svarade: ”Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren.”13 Då sade Jesaja: ”Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? 14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel

Profetian säger inte att kungarna Resin och Peka personligen skulle komma att gå under men däremot att de (och deras mannar) inte skulle kunna besegra Juda. Gud uppmanar kung Ahas (kung i Juda) i v. 10-11 att be om ett tecken som skulle kunna konfirmera att Jesajas profetia i v. 4-9 skulle komma att infrias. Det handlar om en profetia som utlovar att de två kungarna inte skulle förmå erövra Jerusalem i Juda. Ahas avstår erbjudandet förmodligen för att han lärt sig att inte fresta Gud genom att be om tecken, men nu var det Gud själv som genom profeten Jesaja uppmanade Ahas att be om ett tecken vilket visar att det var ett helt legitimt förslag. Då Ahas avböjer så bestämmer sig Gud för att själv erbjuda Ahas ett tecken, och det är storslaget! En jungfru ska föda en son och kalla honom Emmanuel som betyder ”Gud med oss”! Det låter inte troligt att det mirakulösa tecken som Gud ansåg skulle övertyga Ahas (och andra) endast skulle röra sig om något så ordinärt som en ung kvinnas graviditet med påföljande ordinära födelse!

Profetian i v. 7:7-9 avslutas medOm ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste”, vilket skulle kunna tolkas som villkor för delar av löftena i profetian. 

Eftersom tecknet erbjöds Ahas så kanske man kan förvänta sig att detta utlovade tecken skulle komma att visa sig under hans livstid, men i v. 13 kan vi läsa att det inte endast är Ahas som utlovades tecknet utan Davids hus. Profetiorna handlar även om ett straff gentemot Juda, och den sträcker sig delvis för tider nära inpå, men även längre in i framtiden. Jerusalem, Judeen och Davids hus blev utlovade ett bevarande (trots en hel del attacker och svårigheter) tills den dagen kommer då en jungfru föder en son. Då detta inträffar förväntas alltså Davids hus att upphöra (även om det inte utlovas ske över en natt) och inte längre ha några aktiva kopplingar till vare sig Jerusalem eller Judeen (förutom historien). Det betyder att antingen har profetian uppfyllts, eller också har Davids hus fortsatt att bestå även efter denna tidpunkt. Men vi vet att Davids hus är borta och idag kan vi inte ens finna judar som med säkerhet är släkt med David. Ser vi tillbaka i historien så ser vi att Davids hus faktiskt började sitt fall ungefär för 2000 år sedan.

Jesaja 7.15 Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda. 16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet. 17 Över dig och ditt folk och din fars hus skall Herren genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.(SFB)

1917 = ”den unga kvinnan”

Gräddmjölk och honung symboliserar produkter som endast går att uppnå i ett land som genomsyras av fred i stället för krig. Framför allt går det inte att påträffa dessa saker i ett övergivet land. När profetian yttrades däremot så var det tider där både gräddmjölk och honung förekom.

Israel och Syrien skulle alltså komma att bli övergivna innan ”pojken” nått en ålder då det kan skilja mellan ont och gott. Vem är barnet? Pojken som nämns i v. 3 är Jesajas son Sear-Jasub (som enligt Bible Gateway betyder ”En kvarleva skall vända om”) och den profetia som är förknippad med honom sträcker sig t o m v. 9. Med start från v. 10 får vi höra talas om en annan pojke – Immanuel – som är förknippad med löften för framtiden. Denna pojke blir ”Gud med oss”, och passar endast in på Jesus Kristus.

Mika fortsätter att spinna vidare på Jesajas profetia:

Mika 1:2 Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.3 Därför skall han överge dem fram till den tid då hon som skall föda har fött. Då skall resten av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn.4 Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft, i Herrens, sin Guds, namns höghet. Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar.5 Och han skall vara vår frid. När Assur stormar in i vårt land och tränger in i våra palats, då kan vi ställa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstar ur folket.

Vem annars skulle profeterna Jesaja och Mika tala om förutom Messias Jesus Kristus dom alltså kallas MÄKTIG GUD?

I nästa kapitel kan vi läsa om ett annat gossebarn än de två tidigare

Ahas kanske var en hygglig prick i grunden, men det verkar som han drog på sig en del olycka vilket kanske i sin tur gjorde en del av de villkorade gudomliga löften i den ursprungliga profetian justerades till hans nackdel, med tanke på att han gjorde ett avtal med kungen av Assyrien i stället för att sätta sin tillit till Gud och hans löften och erbjudanden. Damaskus och Samarien skulle falla i Assyriens händer, men Ahas lade hela sin förtröstan på Assyrien (se  2 Kung 16:7) vilket var olyckligt eftersom Assyrien sedan attackerade Juda. Men de som fortfarande förtröstar på Gud blir tröstade av honom och de blir utlovade Immanuel (Jes. 8:10).

Jes. 8:1 Herren sade till mig: ”Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas.” 2 Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas. 4 Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien.”

18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.

Ovan kan vi se att genom Jesaja så blev en profetissa havande och sonen gavs namnet Maher-salal Has-bas (som enligt Bible Gateway betyder ”Plundra snabbt, bytet hastar”). Vi kan läsa om en snarlik profetia om denna son jämfört med sonen Immanuel i det föregående kapitlet, och de utgör en intressant parallell eftersom båda födslarna på olika sätt kan kopplas till Jesajas profetior. Resin och Pekas attacker skulle bli stoppade innan dessa småpojkar utvecklat vissa detaljerade förmågor.

Det går inte att dra slutsatsen att profetissans son uppfyller profetian om en jungfru i kap. 7!ljus

Jesajas fru var för gammal för att vara en jungfru och hade redan fött Shear-Jashub (Jes. 7:3). Sönerna bar olika namn med olika betydelser, mödrarna är inte samma person (ena är en okänd jungfru, den andra är Jesajas fru), profetians uppfyllelse kopplad till sönernas framtida förmågor handlar om olika saker (Jes. 7:16 jmf Jes. 8:4) då det ena fallet handlar om kapaciteten att välja det goda i stället för det onda och det andra fallet handlar om möjligheten att säga ”far och mor”, Immanuel beskrivs vara av Davids hus medan Maher beskrivs vara en ättling till Jesaja, Immanuel är kopplad till krossandet av ett land medan Maher är kopplat endast till Damaskus och Samarien, det finns inga skäl varför Jesaja vagt skulle kalla sin egen fru för jungfru/ung kvinna men goda skäl att lyfta upp egenskapen att hon är en profetissa. Shear-jashub och Maher-shalal-hash-baz nämns som Jesajas frus barn men aldrig ”Immanuel”. Mahers liv verkar vara ganska obetydligt – i alla fall om man jämför med Immanuel som beskrivs med mäktiga titlar och som skulle komma att påverka både människor och länder.

Precis som i 7:17-25 så säger Jesaja att Assyrien skulle komma att besegra Juda.

Jes. 8:5 Herren talade åter till mig. Han sade: 6 ”Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son,7 se, därför skall Herren låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder.8 Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel.9 Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran. Rusta er, ni skall ändå krossas. Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.10 Gör upp planer, de går ändå om intet. Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas. Ty Gud är med oss.

Jes. 8:18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg. 

Det är värt att notera att det land som ska intas av assyrierna är kopplat till Immanuel som en ägare av landet.

Jesaja 9 – ett barn bli oss fött som ska kallas MÄKTIG GUD och FRIDSFURSTE!ljus

Efter att vi kunnat läsa om denne mäktige Immanuel i Jes. 7-8 så kommer vi vidare till 9, och där fortsätter de Messianska löftena! Immanuel är endast ett av Jesu många namn och titlar. I 2 Sam. 12.25 kan vi se att Salomo får ett annat namn än sitt officiella (Jedidja), och i Jer. 20:3-4 kan vi se hur prästen Pashur får namnet Magor-Missabib av profeten Jeremia. Att Petrus fick namnet Kefas är också bekant.

Jes. 9:2 Det folk som vandrar i mörkret SKALL SE ETT STORT LJUS; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ETT LJUS SKINA KLART.3 Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess GLÄDJE stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.4 Ty du skall BRYTA SÖNDER DERAS BÖRDORS OK och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.6 TY ETT BARN VARDER OSS FÖTT, EN SON BLIVER OSS GIVEN, och på hans skuldror skall HERRADÖMET vila; och hans namn skall vara: UNDERBAR i råd, VÄLDIG GUD, EVIG FADER, FRIDSFURSTE.7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över DAVIDS TRON och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till EVIG TID. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.8 Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel (1917)

Människornas ljus är Jesus Kristus:

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas LJUS. 5 Och LJUSET lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om LJUSET, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte LJUSET, men han kom för att vittna om LJUSET.DET SANNA LJUSET, SOM GER LJUS ÅT ALLA MÄNNISKOR, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

Luk 1:76 Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom77 och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna78 för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,79 för att LJUS SKALL SKINA ÖVER DEM som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.”

Om det underbara namnet som tillhör Jesus:

Ords. 30:4 Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? VAD HETER HAN, OCH VAD HETER HANS SON – du vet det ju?

Upp. 3:12 Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget NYA NAMN.

Dom. 13:Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: ”En gudsman kom till mig. HAN SÅG UT SOM EN GUDS ÄNGEL, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och HAN LÄT MIG INTE VETA SITT NAMN.16 Men HERRENS ÄNGEL svarade Manoa: ”Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt Herren.” Manoa förstod nämligen inte att det var HERRENS ÄNGEL.17 Manoa sade till HERRENS ÄNGEL: ”VAD ÄR DITT NAMN? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse.” 18 HERRENS ÄNGEL sade till honom: ”VARFÖR FRÅGAR DU EFTER MITT NAMN? Mitt namn är UNDERBAR.

Matteus 21:42 Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och UNDERBAR är den i våra ögon?

Läs mer om Herrens Ängel (oskapad) som en manifestation av Jesus här.

virginHänvisningar i det Nya Testamentet

Det är troligt att även Matt. 2.23 är kopplat till Jesaja 11, då barnet Immanuel kan vara den säd/avkomma som vi kan läsa om redan i 1 Mos.

1 Mos. 3:15 Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkommaHan skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” (SFB)

1917 års översättning: ”säd” (avkomma)

Man brukar inte påstå att kvinnor har någon ”säd”, men om vi tänker på jungfru Maria så blir det lättare att hänga med eftersom hon som enda kvinna blev gravid pga en annan sorts säd av den helige Ande. Det är Jesus Kristus som krossar Satans huvud i och med korset, uppståndelsen och segern. Pronomet för säd är ”han”, så de kommande härskaren förväntas vara en han och inte ett ”det”.

Mattheus verkar koppla ihop Jesaja 7:14 med Jesaja 9:1-2 eftersom han nämner båda som att de fått en uppfyllelse i Jesus Kristus. Det senare med hänvisning till hans förkunnelse i Galliléen (Matt. 3:12-16).

Matt. 1:20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet IMMANUEL det betyder Gud med oss. 

De vise männen (magoi) verkade inse att att det skulle ske en födsel av en fridsfruste, kanske pga stjärnkonstellationen ”jungfrun” placerad på ett speciellt sätt på himlen. De hade hört löftena om Messias (4 Mos 24:17) och väntade på Israels Frälsare.

Matt. 2:1 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem 2 och frågade: ”Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att TILLBE honom.3 När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5 De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6 Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en FURSTE, som skall vara en herde för mitt folk Israel.” (från Mika 5:2, 2 Sam 5:2, och 1 Krön 11:2, jmf. Joh 7:42.)

Här nedan ser vi att ”han som blev uppenbarad i köttet” är Jesus.

1 Tim. 3:15 Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 16 Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten.

Bible Gateway förklarar : ”Det är här fråga om en skillnad mellan två grekiska ord som vid det förkortade skrivsätt som användes var mycket lika varandra: ”OS” (”Han som”) och ”O~S” (”theos”, Gud). I båda dessa varianter förkunnar texten att Jesu gudom är den uppenbarade hemligheten.”

Ordet blev kött och bodde bland oss. Det handlar alltså om GUD MED OSS (Immanuel):

Joh. 1:I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.”

Många vägrar att tro att Jesus är ordet, Gud som kommit i köttet:

2 Joh. 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

Jes. 7:11 ”Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.”

Jesus, född av kvinna och av Davids släkt:

Gal. 4:4 Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

Rom. 1:3 evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt 4 och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.

Bethulah kan också översättas med ”jungfru”

Ordet ”betulah” (Strong’s 1330) kan också betyda ”jungfru” men är mestadels översatt som ”maiden” i NJPSV (judisk översättning av GT) samt i the Stone edition. Här nedan kan vi även se en vers där författaren känner sig manad att förklara att de betulah-flickor som det handlar om inte hade legat med någon man (trots att en sådan extraförklaring inte borde behövas).

Dom. 21:12 Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor, som var jungfrur och som inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Silo i Kanaans land.

Juda kallas ofta ”jungfru”:

Klag. 1:15 Alla de hjältar som fanns hos mig har Herren förkastat. Han kallade samman ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Som en vinpress har Herren trampat jungfrun, dottern Juda.

Här nedan ser vi  att ”betulah” (översatt till brud) handlar om en änka:

Joel 1:8 Klaga likt en brud som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.

Att ”betulah” kan översättas till jungfru motsäger förstås inte att det tecken som det är frågan om ovan handlar om en jungfrufödsel. Det grekiska ordet ”parthenos” används i Septuaginta i Jes. 7:14, och det har också helt klart innebörden av jungfru. När Mattheus citerar Jes. 7:14 så används almah i stället för parthenos såsom en synonym (Matt. 1:23).

Arvsynden som inte finns

Till sist vill jag också påpeka att jungfrufödelsen förklaras vara just ett tecken i kombination med att frälsaren av fri vilja valde att födas till jorden i samma kött som oss och för att dö på korset för världens frälsning. Ingenstans i Bibeln kan vi läsa att Jesus föddes av en jungfru för att undgå någon slags smittsam DNA besudlad med ”synd”. Maria var lika mycket släkt med Adam som sin man Josef, så OM vi hade ärvt synd av Adam så hade Maria likväl inte kunnat undgå det. Men synd är ingenting man kan ärva utan någon man kan välja att ”göra”. Läs gärna min artikel om Rom. 5.

Vem gör människan stum, döv, seende eller blind? Herren? (2 Mose. 4:11)

blygerLåt oss läsa 2 Mos. 4:11 i sitt sammanhang för att undvika missförstånd. Ovan vers handlar om Mose som argumenterar med Gud att han (Mose) inte skulle vara lämplig som Israels ledare pga sin tröga tunga – eller ska vi kalla det blyghet?

2 Mos. 4:Herren sade ytterligare till honom: ”Stick in handen i barmen!” Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska.Sedan sade Gud: ”Stick tillbaka handen i barmen!” Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. Och Herren sade: ”Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken.”

Gud ämnar alltså att ge Mose ett ganska bra äss i ärmen genom att möjliggöra att MIRAKEL ska kunna ske från hans (Moses) händer! Gud visade även prov på dessa mirakel för att verkligen få Mose att förstå att det fungerar i verkligheten och inte bara är en skrivbordsprodukt. Det intressanta är att Gud uttrycker sig som att utgången för hur människor kommer att tolka dessa mirakel är oviss och det verkar inte som han själv ens är säker på den exakta utgången eftersom han säger ”Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet—”, ”Men om de inte ens tror på dessa två tecken...”. Det finns alltså ett par olika alternativ som skulle kunna vara möjliga och Gud säger inte åt Mose just i det här stadiet exakt vad som kommer att ske. (Vid många andra tillfällen så säger Gud med exakthet vad som kommer att ske i framtiden.) Gud undervisar Mose även om ytterligare mirakel som kan utföras för att försöka övertala människorna. Då invänder Mose:

10 —”Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga.” 

Som svar använder Gud då Moses egna exempel – trög att tala och med en trög tunga – tillbaka till honom själv. På svenska låter det som att Gud är den som med flit gör en människa stum eller döv. Läser vi texten på engelska är poängen i stället att Gud gör alla människor – inklusive de människor som är döva och stumma. Inte att han avsiktligt GÖR dem döva eller stumma.

11 Herren sade till honom: ”Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 12 Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga.” 

11 And the Lord said unto him, Who hath made man’s mouth? or who maketh the dumb, or deaf, or the seeing, or the blind? have not I the Lord? (KJV)

Eftersom det inte kan vara en individs fel att bli född döv eller stum, och ingen annan individs fel heller för den delen, så måste det faktum att människor KAN födas med dessa handikapp härledas till Gud själv. Därmed inte sagt att Gud VILL att människor ska födas på det sättet. Han är bara orsaken till att världen är uppbyggd som den är och att risken för sjukdomar finns i en fallen värld. Gud ville heller inte att världen skulle vara fallen, och inte att Adam och Eva skulle synda och orsaka fysisk död för sina efterkommande, men han visste såklart att risken för olydnad fanns och därmed att det fanns risk för DÖD.  Så fungerar helt enkelt en värld med fri vilja, och alla andra skapelsealternativ skulle bara vara sämre. Gud gjorde som bekant något åt situationen när han lät sin enfödde son dö för våra synder, och tack och lov behöver vi inte leva i evighet på den här fallna jorden. En fördel med ”eländes elände” kan vara att människor har en tendens att söka Gud på ett mer intensivt sätt än om de skulle leva i ständig komfort. Det har vi många exempel på även i Bibeln. Däremot inte sagt att sjukdomar och död absolut måste vara enligt Guds vilja för det finns en rad svårigheter som aldrig i livet skulle kunna ingå i Guds planer. Skulle 37.000 aborter per år i Sverige vara enligt Guds vilja? Det har jag svårt att tro. Hur som helst så vill Gud i det här bibelavsnittet bara förklara för Mose – genom att återanvända Moses egna argument och ordval – att argumenten faktiskt var ganska dåliga med tanke på att Moses samtalspartner faktiskt är GUD SJÄLV som är alltings skapare och faktiskt känner till allas begränsningar och möjligheter. Tänk om Gud skulle svara:

”Jamen, det har du ju alldeles rätt i, Mose. Du har ju faktiskt en väldigt trög tunga så hur skulle du kunna vara Israels ledare? Att du inte har talang som en stor talare är ju faktiskt helt omöjligt att göra något åt. Du är ju född så och ingen kan någonsin ändra på hur du fungerar i din natur. Såsom man är född är precis så man måste förbli”.

I stället säger Gud ”GÅ NU” efter att ha förklarat att han faktiskt är Gud över allt och därför har han kapacitet att också ändra på sakernas bestånd. Men trots de mirakel som Mose fått se så litar han fortfarande inte på sin egen kapacitet, trots löftena från Gud:

13 Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.”

Jag vill inte gärna tro att Gud är arg på Mose p g a hans frågor om hur i all sin dar han (Mose) ska kunna vara en bra ledare med den tunghäftan som han lider av. Det kan väl aldrig vara fel att uttrycka sina farhågor och be om hjälp avGud när man känner att man kommer till korta? Det är ju därför vi BER ibland. I stället tror jag att Gud är vred på Mose för att han helt enkelt går emot Guds planer och faktiskt vill avsäga sig hela uppdraget TROTS att Gud visat honom att han kommer att vara med honom på ett helt fantastiskt sätt där MIRAKEL kan ske från hans händer, och trots att Gud ber Mose att helt enkelt lyda honom och lita på honom. Varför säga nej till Skaparen? Det låter som Gud redan hade allting uträknat redan innan Mose knorrade. Det verkar nämligen som Gud hade Aron i baktankarna redan från första början så Mose hade inte behövt tveka över uppdraget och spjärna emot. Gud gav inte Mose uppdrag som han inte skulle kunna klara av på ett eller annat sätt. I det här fallet så verkar inte Gud vara motiverad att ändra på Moses natur och göra honom till en pratglad och social person, utan han lät Aron vara den som fick prata i Moses ställe.

Den här situationen är faktiskt något som vi kan ta lärdom av idag på olika sätt. Det kan absolut vara så att vi inte passar för allehanda uppdrag och funktioner pga att vi inte har personligheter för det, men om det är Guds vilja så kan han lösa det på sätt som inte handlar om att hela vår personlighet måste ändras. Vi är helt enkelt olika till sättet och bra på vissa saker och dåliga på andra, men om något är Guds vilja så finns det sätt att komma runt det som vi kanske inte tänkt på. Det är hur som helst bra att vi nämner våra funderingar och eventuella farhågor inför Gud, men inte att göra som Mose – som direkt ville kasta in handduken inför uppdraget – utan att höra vidare om Gud faktiskt hade några konkreta planer för hur hela uppdraget skulle lyckas. Hade Moses lugnat sig lite så kanske han hade fått höra att hans bror redan var på väg till honom och att de två skulle bli ett kanonbra team tillsammans.