Låt oss läsa 2 Mos. 4:11 i sitt sammanhang för att undvika missförstånd. Ovan vers handlar om Mose som argumenterar med Gud att han (Mose) inte skulle vara lämplig som Israels ledare pga sin tröga tunga – eller ska vi kalla det blyghet?

2 Mos. 4:⁶ Herren sade ytterligare till honom: “Stick in handen i barmen!” Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska.⁷ Sedan sade Gud: “Stick tillbaka handen i barmen!” Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. ⁸ Och Herren sade: “Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. ⁹ Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken.”

Gud ämnar alltså att ge Mose ett ganska bra äss i ärmen genom att möjliggöra att MIRAKEL ska kunna ske från hans (Moses) händer! Gud visade även prov på dessa mirakel för att verkligen få Mose att förstå att det fungerar i verkligheten och inte bara är en skrivbordsprodukt. Det intressanta är att Gud uttrycker sig som att utgången för hur människor kommer att tolka dessa mirakel är oviss och det verkar inte som han själv ens är säker på den exakta utgången eftersom han säger “Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet—“, “Men om de inte ens tror på dessa två tecken...”. Det finns alltså ett par olika alternativ som skulle kunna vara möjliga och Gud säger inte åt Mose just i det här stadiet exakt vad som kommer att ske. (Vid många andra tillfällen så säger Gud med exakthet vad som kommer att ske i framtiden.) Gud undervisar Mose även om ytterligare mirakel som kan utföras för att försöka övertala människorna. Då invänder Mose:

¹⁰ —“Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga.” 

Som svar använder Gud då Moses egna exempel – trög att tala och med en trög tunga – tillbaka till honom själv. På svenska låter det som att Gud är den som med flit gör en människa stum eller döv. Läser vi texten på engelska är poängen i stället att Gud gör alla människor – inklusive de människor som är döva och stumma. Inte att han avsiktligt GÖR dem döva eller stumma.

¹¹ Herren sade till honom: “Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? ¹² Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga.” 

¹¹ And the Lord said unto him, Who hath made man’s mouth? or who maketh the dumb, or deaf, or the seeing, or the blind? have not I the Lord? (KJV)

Eftersom det inte kan vara en individs fel att bli född döv eller stum, och ingen annan individs fel heller för den delen, så måste det faktum att människor KAN födas med dessa handikapp härledas till Gud själv. Därmed inte sagt att Gud VILL att människor ska födas på det sättet. Han är bara orsaken till att världen är uppbyggd som den är och att risken för sjukdomar finns i en fallen värld. Gud ville heller inte att världen skulle vara fallen, och inte att Adam och Eva skulle synda och orsaka fysisk död för sina efterkommande, men han visste såklart att risken för olydnad fanns och därmed att det fanns risk för DÖD.  Så fungerar helt enkelt en värld med fri vilja, och alla andra skapelsealternativ skulle bara vara sämre. Gud gjorde som bekant något åt situationen när han lät sin enfödde son dö för våra synder, och tack och lov behöver vi inte leva i evighet på den här fallna jorden. En fördel med “eländes elände” kan vara att människor har en tendens att söka Gud på ett mer intensivt sätt än om de skulle leva i ständig komfort. Det har vi många exempel på även i Bibeln. Däremot inte sagt att sjukdomar och död absolut måste vara enligt Guds vilja för det finns en rad svårigheter som aldrig i livet skulle kunna ingå i Guds planer. Skulle 37.000 aborter per år i Sverige vara enligt Guds vilja? Det har jag svårt att tro. Hur som helst så vill Gud i det här bibelavsnittet bara förklara för Mose – genom att återanvända Moses egna argument och ordval – att argumenten faktiskt var ganska dåliga med tanke på att Moses samtalspartner faktiskt är GUD SJÄLV som är alltings skapare och faktiskt känner till allas begränsningar och möjligheter. Tänk om Gud skulle svara:

“Jamen, det har du ju alldeles rätt i, Mose. Du har ju faktiskt en väldigt trög tunga så hur skulle du kunna vara Israels ledare? Att du inte har talang som en stor talare är ju faktiskt helt omöjligt att göra något åt. Du är ju född så och ingen kan någonsin ändra på hur du fungerar i din natur. Såsom man är född är precis så man måste förbli”.

I stället säger Gud “GÅ NU” efter att ha förklarat att han faktiskt är Gud över allt och därför har han kapacitet att också ändra på sakernas bestånd. Men trots de mirakel som Mose fått se så litar han fortfarande inte på sin egen kapacitet, trots löftena från Gud:

¹³ Men Mose sade: “Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” ¹⁴ Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: “Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. ¹⁵ Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. ¹⁶ Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. ¹⁷ Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.”

Jag vill inte gärna tro att Gud är arg på Mose p g a hans frågor om hur i all sin dar han (Mose) ska kunna vara en bra ledare med den tunghäftan som han lider av. Det kan väl aldrig vara fel att uttrycka sina farhågor och be om hjälp avGud när man känner att man kommer till korta? Det är ju därför vi BER ibland. I stället tror jag att Gud är vred på Mose för att han helt enkelt går emot Guds planer och faktiskt vill avsäga sig hela uppdraget TROTS att Gud visat honom att han kommer att vara med honom på ett helt fantastiskt sätt där MIRAKEL kan ske från hans händer, och trots att Gud ber Mose att helt enkelt lyda honom och lita på honom. Varför säga nej till Skaparen? Det låter som Gud redan hade allting uträknat redan innan Mose knorrade. Det verkar nämligen som Gud hade Aron i baktankarna redan från första början så Mose hade inte behövt tveka över uppdraget och spjärna emot. Gud gav inte Mose uppdrag som han inte skulle kunna klara av på ett eller annat sätt. I det här fallet så verkar inte Gud vara motiverad att ändra på Moses natur och göra honom till en pratglad och social person, utan han lät Aron vara den som fick prata i Moses ställe.

Den här situationen är faktiskt något som vi kan ta lärdom av idag på olika sätt. Det kan absolut vara så att vi inte passar för allehanda uppdrag och funktioner pga att vi inte har personligheter för det, men om det är Guds vilja så kan han lösa det på sätt som inte handlar om att hela vår personlighet måste ändras. Vi är helt enkelt olika till sättet och bra på vissa saker och dåliga på andra, men om något är Guds vilja så finns det sätt att komma runt det som vi kanske inte tänkt på. Det är hur som helst bra att vi nämner våra funderingar och eventuella farhågor inför Gud, men inte att göra som Mose – som direkt ville kasta in handduken inför uppdraget – utan att höra vidare om Gud faktiskt hade några konkreta planer för hur hela uppdraget skulle lyckas. Hade Moses lugnat sig lite så kanske han hade fått höra att hans bror redan var på väg till honom och att de två skulle bli ett kanonbra team tillsammans.