Ingen skall rycka dem ur min hand, säger Jesus om fåren som väljer att FÖLJA – Joh.10:28-29

Mar19

Joh. 10:²⁸Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. ²⁹Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.”

Oj vad det är vanligt att dessa två verser citeras när man vill visa stöd för “en gång frälst alltid frälst”. En del använder ibland verserna för att försöka ge stöd åt idén att Gud väljer vem som ska vara hans får – alltså vem han vill ska vara frälst. Men samma personer glömmer ofta versen precis innan som identifierar vilka får det handlar om:

²⁷Mina får LYSSNAR till min röst, och jag känner dem, och de FÖLJER mig.

Detta är skrivet i grekisk presensform och det betyder att så länge som vi fortsätter att lyssna och följa Jesus så är vi helt säkra. Det är alltså DESSA får som Jesus talar om i verserna precis efteråt – de lyssnande och följande fåren. Det är alldeles sant att ingen ska kunna rycka dem ur Jesus hand, men det står inte att de inte själva kan välja att helt enkelt dra sig undan och gå till någon annan. Det kan de förstås göra, och det finns alltid en risk att en gren som sitter i vinträdet huggs av pga brist på frukt (som det står i Joh. 15 som är några kapitel efter dessa verser).

Jesus säger att han KÄNNER sina får, och det är för att de lyssnar och följer honom. Jämför med hur brudgummen tilltalar de fem jungfrurna som inte tagit med sig extra olja till sina lampor som därför inte kunde fyllas på när den första oljan tagit slut. Brudgummen ber sina lyssnare (och dig och mig) att VAKA eftersom vi inte vet när det är dags för hans återkomst, och för att vi inte ska råka ut för samma sak som de fem slarviga jungfrurna. Varför en sådan varning om vi aldrig kan förlora vår frälsning?:

Matt. 25:¹¹Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! ¹²Men han svarade: Amen säger jag er: Jag KÄNNER ER INTE.¹³Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

Jesus menar att hans lärljungar känner Jesus eftersom sanningens Ande FÖRBLIR i dem. Det bör vi alla vara noga med, eftersom det också finns varningar om att vi kan bedröva den helige Ande:

Joh. 14:⁹Jesus svarade: “Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt KÄNNA mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern?—¹⁵Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. ¹⁶Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er,¹⁷sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni KÄNNER honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. ¹⁸Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. — ²¹Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Här nedan ger Jesus exempel på hur Guds ord INTE förblivit i människor, och i det här fallet handlar det om judar som vägrar att tro på att Jesus är den han säger sig vara. Jesus säger att han “känner” dessa judar och VET att de inte har Guds kärlek i sig.

Joh. 5:³⁷Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, ³⁸och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁹Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰Men ni vill inte komma till mig för att få liv.⁴¹Jag tar inte emot ära av människor. ⁴²Jag känner er och VET att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.⁴⁴Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? ⁴⁵Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till.⁴⁶Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. ⁴⁷Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

Läs mer om de verser som handlar om Guds får i denna artikel.

Romarbrevet 5 lär inte ut att vi ärvt Adams synd – Arvsynden

Mar18

Romarbrevet 5 används ofta som stöd för läran om arvsynden, men kapitlet lär inte ut av vi är födda med en syndfull natur. Läran om arvsynden lärdes inte ut av NÅGON av de gamla kyrkofäderna de första 300+ åren e Kr. , och det finns ingen känt undantag vilket är ganska anmärkningsvärt. De enda som trodde på Arvsynden var gnostikerna, och Augustinus var en före detta gnostiker som lyckades införa denna lära till Kyrkan och på så sätt lura massor av kristna människor att tro på den. Även idag är det vanligt att tro att vi har ärvt Adams synd, mycket tack var att både Kalvin och Luther anammade det Augustinus lärde ut och de hade båda många anhängare. Om vare sig Bibeln eller NÅGON av de gamla kyrkofäderna lärde ut arvsynden finns det stora chanser för att läran är FALSK. En del påstår att att vi är födda med en arvsynd “för varför skulle vi annars synda?” Jag ställer mig då frågan varför Adam och Eva syndade? Där är de flesta överens om att de INTE var skapta med ett syndfullt kött på minsta vis och att de snarare var “mycket goda” som Guds perfekta skapelser, men ändå valde de att synda. Likadant gjorde 1/3 av Guds “mycket goda” änglar, så det är uppenbarligen inte arvsynden som får oss att synda. (OM vi syndar pga en syndfull natur så har vi förstås utomordentliga ursäkter för vår synd, för den naturen har vi i så fall fått helt emot vår vilja.)

Jesus var till sin mänskliga natur av Davids släkt, och han hade samma sorts kött (sarks på Grekiska) som vi andra (som du kan läsa mer om i denna bloggartikel), och gavs inga som helst FÖRDELAR över oss genom något slags “superkött” som hindrade honom från att synda. Jesus blev frestad i allt liksom vi men valde att inte synda. Så stor är han, och så mycket älskade han oss! Inte heller slapp Jesus något mystiskt “synd-DNA” genom att ha Gud Fader som sin pappa, eftersom Maria ju var en människa liksom oss och som hade både manliga och kvinnliga förfäder som ju skulle kunnat “besmitta” henne med sådana gener och föra dem vidare till sin avkomma. Ingenstans kan vi läsa att Jesus föddes av Maria för att undgå några syndgener, utan Jesaja säger att han föddes av en jungfru som ett TECKEN. Synda är någonting som man GÖR och ingenting som man kan ärva. Kan du ens tänka dig att se på syndgener i ett mikroskop? Paulus skriver visserligen till de kristna i Rom, men självfallet angår brevet även oss idag. Är vi kristna är vi också heliga, rättfärdiga och har en lysande framtid framför oss eftersom vi är arvtagare till Guds rike.

Låt oss gå igenom hela kapitel 5:

1 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ²Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. ³Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod,⁴tålamodet fasthet och fastheten hopp. ⁵Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.

Vi förklaras rättfärdiga genom TRO säger Paulus, för vi förklaras ju INTE rättfärdiga genom att lyda lagen. För att kunna bli rättfärdiga genom att lyda lagen måste vi ju lyda den prickfritt till 100% och eftersom vi inte åstadkommit detta är denna väg stängd som frälsningens väg. Det betyder dock INTE att gärningar numera är “valfria” eller “bra att göra men ingenting som har med frälsningen att göra“. De har massor med frälsningen att göra eftersom tro utan gärningar är DÖD, och eftersom vi visar vår tro med våra gärningar. Evigt liv ges till dem som LYDER Jesus enl. Hebr. 5:9, och vi kan visa att vi tror och älskar Jesus genom att vi lyder hans bud. Vi står i en underbar NÅD och vi har den helige Ande i våra hjärtan, och det innebär en enorm kraft att kunna göra det rätta – Titus 2:11-12.

⁶Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. ⁷Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. ⁸Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

Jesus dog ju inte för oss medan vi var rena och rättfärdiga, utan när vi fortfarande var syndare. Hade vi varit rena och rättfärdiga hade ju inte Jesus behövt dö för oss, men att synda gör oss till skyldiga överträdare av lagen. Tyvärr så har Svenska Folkbibeln två gånger i detta stycke lagt till “i ogudaktigas ställe” och “i vårt ställe“. Detta är olyckliga översättningar eftersom vi då kan få för oss att VI slipper att dö (och undgå vredesdomen) eftersom Jesus ju dog i vårt ställe. Men Jesus dog inte “i vårt ställe” eftersom det aldrig var tänkt att VI skulle spikas upp på korset, och vi måste fortfarande en dag dö fysiskt i framtiden. Syndar vi och inte omvänder oss så dör vi även andligt. Om någon gör någonting för en annan I HANS STÄLLE så innebär det ju att den ordinarie personen SLIPPER den aktuella sysslan villkorslöst, men så är alltså inte fallet i det här avsnittet. Däremot dog Jesus FÖR (hyper på grekiska) oss i form av ett syndoffer, men det finns trots det villkor som hänger på oss för att vi ska kunna tillgodogöra oss detta – tro och omvändelse. Här är 1917 års översättning mycket bättre:

⁶Ty medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden var inne, döden FÖR oss ogudaktiga. ⁷Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man — om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den som har gjort honom gott —⁸men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog FÖR oss, medan vi ännu voro syndare.

Vi läser vidare

⁹När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. ¹⁰Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. ¹¹Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

Vi kan inte vara rättfärdiga utan Jesu blod eftersom det är blodet som renar oss, men det står inte “en gång rättfärdig alltid rättfärdig”. Efter att ha blivit renade i hans blod fortsätter vi att vara rena så länge som vi lever rättfärdigt, och vi vet att inga orättfärdiga ska ärva Guds rike. Paulus talar om VI vid åtta tillfällen i avsnittet, och det handlar inte om alla människor i hela världen eftersom alla inte kommer att gå fria från vredesdomen. De VI som det talas om inbegriper förstås Paulus själv och de som han skriver till, men det kan även inbegripa vem som helst som klarat de villkor som han nämner. För att kunna bli försonade måste vi ta emot försoningen, och då måste vi välja att komma till Jesus och tro på hans namn. Vi måste ha omvänt oss och det betyder att vi beslutar oss för att vandra i ljuset med Jesus. Ser vi till att vara i den positionen så är vi säkra i vår frälsning och vi går fria från den framtida vredesdomen, vilket är skäl till stor glädje här och nu!

12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, EFTERSOM alla hade syndat.

Här är den versen som människor vanligtvis använder för att hitta stöd för arvsynden. Vad vi kan läsa här är att DÖDEN kommit över alla människor (”all MEN” KJV) och inte att SYNDEN kommit över alla människor. Och varför kom döden över alla människor? Jo, EFTERSOM ALLA HADE SYNDAT. Det betyder att VI som individer orsakat det tillståndet med vårt eget agerande och det står inte att vi är födda i synd eller fördömda från start. Syndens lön är döden och i Adam och Evas fall så handlade det om både fysisk och andlig död. Fysisk – för att de inte längre kunde nå Livets Träd och fick träda ut i världen på en mark som blivit förbannad för deras skull, och andlig – eftersom vår synd ju separerar oss från Gud som är helig.

En del hänger upp sig på att det står att ”alla” hade syndat och menar att detta borde inbegripa bebisar. Det handlar om anthrōpous (”all men” i KJV) vilket beroende på sammanhang kan betyda 1) män, 2) män och kvinnor, eller 3) hela mänskligheten. Vi vet redan att det finns åtminstone ett undantag till regeln eftersom Jesus aldrig syndade. ”Alla” betyder alla av någonting, och i det här fallet ser det ut att vara alla som överhuvudtaget kan synda eftersom Paulus ju talar om att vi varit Guds fiender och fått försoning. (Jag har skrivit en annan bloggartikeln med många exempel på att “alla” absolut inte kan inkludera bebisar.) På vilket sätt kan bebisar vara Guds fiender? Synd är brott mot lagen och bebisar är inte medvetna om lagen. Bibeln har gott om exempel där vi kan läsa om grupper av människor och sedan att “alla” blir helade (exempelvis) eller någonting annat. Då kan vi inte låta “alla” betyda alla människor i hela världen utan vi måste se vilka individer som avsnittet handlar om.

“Genom en enda människa kom synden in i världen”. Ja, det fanns ju ingen synd före Adam, så Adam var den som introducerade den allra första synden till världen och det orsakade väldiga konsekvenser för alla efterkommande. Det mest påtagliga är att vi måste dö FYSISKT pga honom (även om vi dör som oskyldiga bebisar) beroende på att vi inte kan nå Livets Träd pga hans synd när han blev utkastad ur Eden. Vi har även blivit födda in i en fallen värld pga honom, och vi måste arbeta i vårt anletes svett och måste föda barn i plågor – vilket är del av förbannelsen. Vi har även tistlar i naturen pga Adam, och vi skulle även kunna säga att jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott o dyl. kan härledas till förbannelsen som Adam orsakade eftersom Gud aldrig skulle tillåta eller orsaka sådana element utan orsak. Sådana händelser är ju negativa och orsakar död och plåga, och Bibeln lär att Döden är en FIENDE. De goda nyheterna är förstås att Gud gjorde någonting åt saken, och fysisk död är den enda utvägen eftersom ingen skulle vilja leva för evigt på en jord som är under en förbannelse och där vi inte går fria från smärtor och orättvisor.

Romarbrevet 5 talar inte så mycket om fysisk död för Paulus talar om fördömelse och rättfärdighet, och fördömelsen syftar till andlig död eftersom de som ju är rättfärdiggjorda fortfarande dör fysiskt. Väljer vi Adams väg så dör vi, men väljer vi Jesus väg så får vi liv. I Rom 6:23 står det ”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. För att förstå vad slags död som menas i början av versen behöver vi bara jämföra med motsatsen i slutet av versen. ”Evigt liv”! Att få evigt liv betyder inte att den rättfärdiga personen inte kommer att dö fysiskt. Jesus säger i Joh. 11:25 ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör.” Om döden i Rom 6:23 betyder fysisk död så skulle det betyda att de rättfärdiga inte behöver dö fysiskt. Rom. 6:23 lär ut samma sak som Rom. 5:12 och 18-19 – att vi inte dör förrän vi syndar, och att vi inte lever förrän vi tror på Jesus.

Rom 5:¹³Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns

Det fanns förstås synd INNAN Mose lag, för annars skulle Kain inte ha syndat när han mördade sin bror, och Sodomiterna skulle inte ha syndat genom sina omoraliska liv, men däremot fanns förstås inte alla de judiska ceremoniella lagarna om kost, hygien, omskärelse, etc. Om man inte är medveten om någon lag finns det ingen synd, och det passar bra in på bebisar. Jämför gärna med dessa verser tre kapitel innan:

Rom. 2:¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Vi läser vidare

¹⁴Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse SÅDAN SOM Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

”Sådan som” betyder ”i likhet med” och är översatt från det grekiska ordet homoiōmati. Paul refererar till de som syndat innan Mose lag kom och som syndat mot sitt samvete. De hade visserligen inte fått ett direkt bud från Gud såsom Adam fick, men de var fortfarande syndare genom överträdelse och genom att ha agerat mot sitt samvete.

¹⁵Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.¹⁶Inte heller kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. ¹⁷Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus.

Om vi läser “de många” som att vi ALLA har dött andligt pga Adam, då MÅSTE vi för att vara kategoriska läsa resten av meningen som att ALLA får andligt liv genom Jesus. Men 100% av alla människor får inte evigt liv i Jesus eftersom de vänt honom ryggen. Det finns alltså villkor, och vi dör inte automatiskt i Adam, och inte heller får vi automatiskt liv i Jesus. Adam trasslade till det för oss på många sätt, och det kan hända att vi blev serverade en svår värld att leva i pga honom (som frestar oss att synda), men det finns seger att få i Jesus OM vi lever rättfärdigt. Vi dör inte andligt per automatik och vi får heller inte andligt liv i Jesus per automatik. Även 18 och 19 talar om samma sak:

¹⁸Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. ¹⁹Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Om vi i Rom 5:18 ska se första halvan som att 100% av alla människor kategoriskt är fördömda pga Adam per automatik och vare sig de vill eller inte, ja då måste vi se andra halvan på precis samma kategoriska sätt – att ALLA är rättfärdiga genom Jesus per automatik och vare sig de vill eller inte. Men blir 100% av alla människor på jorden automatiskt rättfärdiga i Jesus och får evigt liv? Nej, vi vet att en universell frälsning inte är Biblisk så vi kan inte kategorisera på det sättet utan måste läsa verserna i sitt sammanhang. Vi får mer ljus bara vi går till vers 19. Där står det att MÅNGA blivit syndare och att MÅNGA ska bli rättfärdiga. Vi vet att vi inte blir rättfärdiga i Jesus såvida vi inte accepterar honom som Frälsare och omvänder oss från våra synder, och likaså blir vi inte fördömda i Adam, såvida vi inte väljer att vara olydiga som honom. Nu har alla syndat (alla som är medvetna om lagen) och är därför i behov av en frälsare, men inte för att Adam syndat utan för att VI syndat. Ingenstans står det att vi är födda i synd, att vi ärvt Adams synd, att vi är födda med syndfullt kött, att bebisar kan synda, etc. I Adam så dör vi inte såvida vi inte väljer att vara olydiga, och i Kristus så lever vi inte såvida vi inte väljer att lyda.

²⁰Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer,²¹för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Lagen är till för att hålla oss i schack, och sen är det tänkt att vi ska låta den helige Ande verka i våra liv så att vi inte gör det köttet begär. Nåden lär oss att leva rättfärdigt här och nu (Titus 2:11-12) genom att gå segrande ur varje frestelses kamp.

Gal. 3:¹⁹Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— ²³Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro.

Gal. 5:¹⁴Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.—¹⁶Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Läs mer om de verser som brukar användas för att hitta stöd för arvsynden i denna bloggartikel .

Inte födda av köttets vilja utan av GUD, och inte ovillkorligt – Joh. 1:13

Mar16

Joh. 1:¹³De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

Det här visar på Guds roll i vår andliga återfödelse, och det står inte att Gud väljer ut vissa människor som ska födas på nytt utan villkor och utan medtycke från deras sida. Inte heller visar versen att människan har en brist på kapacitet att söka och finna Gud utan att först han blivit “uppväckt”. Vi kan fundera över vad som menas med de saker som står uppräknade som vi INTE är födda utav. “Blod” skulle kunna betyda via släkt (såom att vara födda judar) eller så skulle det kunna vara en referens till det djurblod som blev historia tack vare Jesus fullkomliga och slutgiltiga blodsoffer på korset. “Köttets vilja eller någon mans vilja” skulle kunna betyda att det inte handlar om en födelse som är av mänsklig kraft, eller genom att vi lyckas uppnå en viss grad av gärningar, eller pga människans önskemål. Vi kan inte på egen hand se till att vi passar som Guds barn, för det är endast möjligt genom Jesu blod som kan rena oss från våra synder. Om vi tar bort de saker som vi INTE är födda utav enligt ovan vers, vad har vi kvar då? Vi tar då bort blod, köttets vilja och någon mans vilja, och då har vi kvar “född av Gud”. Bibeln säger även på andra ställen att vi måste vara födda av Gud för att kunna se Guds rike::

Joh. 3:³Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.“

“Född på nytt” kan också översättas “född ovanifrån” (se Joh. 3:31 ch Joh 19:11 där samma ord används så), alltså född av Gud. En människa kan inte göra så att han tidigare synder raderas, eller se till att han blir en renad ny människa och pånyttfödd, men GUD kan ordna detta – under vissa villkor som hänger på oss.

Hur blir vi födda på nytt? Ungefär så här i korthet:

Vi söker Gud och väljer att komma till honom för att få veta mer om honom och för att få liv
Vi inser att vi förtjänar döden pga våra synder, och att vi är fullständigt förlorade utan Jesus och hans blod
Vi bekänner våra synder
Vi omvänder oss från våra tidigare syndfulla liv (hissar vit flagg)
Vi beslutar oss för att vandra i lydnad till Jesus med siktet inställt på att vara honom helt trogna
DÅ blir vi helt renade från våra tidigare synder tack vare Guds nåd!
Vi får den Helige Ande som gåva
Vi är sedan rättfärdiga, heliga och pånyttfödda och helt nya rena personer!
Vi påminner oss om att Gud aldrig lovat oss “en gång renad allting renad”, men att vi kan stå stadigt om vi följer den Helige Andes ledning som är vår stora hjälp

Kommer vi till Gud måste inställningen vara att han för det första finns, och även att han hörsammar oss som söker honom och belönar oss. Vi som kommer till honom kan ju få lära känna honom ännu mer, och vi kan få den Helige Ande som hjälp i våra liv.

Hebreerbrevet 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.

Så vi kan under inga omständigheter få oss själva pånyttfödda – oavsett vår egen vilja – för vi har helt enkelt inte den makten som krävs för att rena oss själva och bli fria från våra skulder. Endast Gud kan hjälpa oss med detta så vi måste komma till honom för att låta det ske. Även om vi skulle leva resten av våra liv utan synd så skulle vi ändå inte kunna ordna så att våra tidigare skulder raderas. Tack vare Jesu blod som han utgjöt för oss på korset så kan vi bli rättfärdiga! Petrus säger att vi har räddat våra själar genom att LYDA sanningen. Så får vi evigt liv!

1 Peter 1: 22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta. ²³Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Hebr. 5:⁹Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Verserna före Joh. 1:13 säger att de som har rätten att vara Guds barn är utvalda baserat på vem som “tog emot honom” och som “tror” på Jesus Kristus. Är det Gud eller människorna som väljer i dessa verser?

John. 1:¹¹Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹²Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Vi kan också läsa i samma stycke om att Jesus ger ljus åt alla människor 9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Alla har getts tillräckligt med ljus för att kunna tro på Jesus som Frälsaren.

Slutligen kan vi läsa på ett annat ställe i NT att det faktiskt går att vara född på grund av mänsklig vilja, och det gäller tjänarinnan Hagar som fick ett planerat barn tillsammans med Abraham (Ismael). Födelsen av Isak (Abraham och Saras barn) står i motsats till detta.

Gal. 4:²²Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. ²³Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

Alla orörda flickor skall ni låta leva för er räkning? – 4 Mos. 31:18

Mar14

Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning (4 Mos. 31:18)

Det finns en del som gärna vill tolka ovan som “Men alla flickebarn som inte har legat med någon man får ni behålla, göra till slavar, behandla illa, se som ägodelar liksom era möbler, och helt enkelt gör vad som faller er in vad gäller dem, och även dumpa dem när ni tröttnat på dem”. Detta är dock inte vad som står utan måste läsas in i sammanhanget, och det är det många som gärna vill. Nämligen de som tillbringar sin tid genom att leta fel i Bibeln.

Jag skrev tidigare om 5 Mos. 21 och varför Gud tillät sitt folk att gifta sig med kvinnliga fångar, som kan ses i den här artikeln, och här nedan handlar det om Midjans unga kvinnor som det står om i 4 Mos. 31.

Det är omöjligt för Gud att ta ett beslut i ett pågående krig som skulle kunna kringgå oskyldiga från att drabbas, för i krig drabbas både skyldiga och oskyldiga. Är då Gud en svag Gud, och elak som orsakar så att oskyldiga drabbas av fysisk död? Nej, se ovan artikel. Vi ska ALLA dö eftersom vi inte kan nå Livets träd, och tack och lov för det för annars hade vi levt för evigt i en väldigt olycklig och ond värld som alltså inte skulle vara ett paradis på minsta vis. Sen är den vanliga regeln att dör man som oskyldig kommer man in i Guds rike, men inte om man är skyldig.

Jes. 57:1 Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort FÖR ATT SLIPPA ONDSKAN. 2 Han går in i friden.—

Kom ihåg att invånarna i Kanaan knappast var oskyldiga medelsvenssons, utan de var helt igenom onda som ett gäng “Hitlers” och denna folkras finns inte kvar idag. En kärleksfull Gud väljer alternativet som orsakar minst död och umbäranden. Att låta en allvarlig sak bero kan orsaka ännu mer död för ännu fler människor, och ingen bättre än Gud kan avgöra en sådan sak. Vi människor kan det inte, och därför har vi heller ingen rätt att bestämma om liv eller död. Vad har Gud egentligen för alternativ när hans utvalda folk (som ska bringa frälsning till alla folk på jorden och vara ett mönster) drabbas av motstånd på sin väg mot det förlovade landet eller I landet?

Stoppa kriget, vilket innebär att ett ont folk får breda ut sig, föröka sig och låta sin ondskefulla kultur drabba fler människor, vilket i slutänden skulle orsaka fler antal döda än om ett krig faktiskt skulle få utspela sig.
Endast låta de krigsförande männen att dö, vilket innebär att kvinnor, barn och gamla inte har någon man i hushållet och därmed små medel till försörjning när de absolut starkaste individerna är borta.
Endast låta vuxna dö, vilket innebär att barnen inte har några föräldrar som kan ta hand om dem.
Låta alla människor ur Israels fiende dö. (Kom ihåg att Gud självfallet inte skulle låta Israel anfalla en fiende såvida fienden inte var ond.)

Sen har vi frågan om krigsfångar, och även en sådan fråga kan förstås Gud bedöma bättre än oss människor. Att låta alla vara krigsfångar kanske inte skulle vara ett bra alternativ om de är många till antalet eftersom de ju måste försörjas, och eftersom folk inte blir mindre onda och revanschsugna bara för att de är fångar. Ett krig gällande Kanaan startades ju för att förgöra fienden och sätta stopp för dess ondska, och inte för att fånga fienden och göra sig själva till fiendens försörjare.

Israelerna gick inte igenom Moab på sin väg till det förlovade landet (Dom. 11:18) men däremot intog de Sihon. Moabiterna bodde först på den östra sidan om Döda Havet fram till Gilead i norr, och de drev ut “Emim” som tidigare bodde där. Sen blev de själva utdrivna av amoriterna.

Vad gäller det här kriget mot Midjan så valde Gud att låta alla dö utom riktigt unga och oskyldiga flickor. Först valde israelerna på egen hand att rädda ALLA kvinnor (och det var självfallet klokt att ta med sig gods och djur så att dessa kvinnor skulle kunna utnyttja dem som resurser för sin försörjning) men Moses ogillade att ALLA kvinnor räddades eftersom det ju var de som fick israel på fall från första början:

4 Mos. 31:1 Herren talade till Mose. Han sade: ²“Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk.”—⁷De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön-—⁹Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. ¹⁰Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld. ¹¹De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap, ¹²och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.¹³Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. ¹⁴Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. ¹⁵Mose sade till dem: “Har ni låtit alla kvinnor leva? ¹⁶Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över Herrens menighet. ¹⁷Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man. ¹⁸Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning.—³⁵och av människor, sådana kvinnor som inte hade legat med någon man, tillsammans 32 000.

Kvinnliga Moabiter fick gifta sig med israeler om de bekände sig till deras Gud, men denna regel har inte alltid följts – som tiden i Babylon visar. Ezra och Nehemiah övertalade menigheten att återvända till israeliska lagar eftersom männen hade börjat gifta sig med kvinnor som inte konverterat.

Vi ska inte läsa in i verserna ovan att israelerna på något sätt fick behandla dessa flickor illa, eller att israelerna tilläts gifta sig med dem medan de ännu var barn. Det vore helt emot Guds tidigare lagar som alltid skyddar den svagare parten. Det står inte att dessa flickor skulle vara slavar eller fångar, men vi kan tänka oss att de fick sysslor att utföra som andra barn och vuxna. Det är självfallet tragiskt för små flickor att förlora sina föräldrar, och deras föräldrars onda liv drabbade nu dem eftersom det slutade med att de blev föräldralösa. Men ska vi se saken från en annan synvinkel så kan man kanske gissa sig till att Gud accepterade att de riktigt unga flickorna skulle få bo hos israel eftersom dessa flickor var påverkbara (till det bättre) och inte utgjorde något hot. Vi kan också konstatera följande:

Hade flickorna fått bo kvar hos sina föräldrar så hade det varit stor risk för att även de gått i sina föräldrars fotspår och levt likadana onda liv som dem – såvida de inte tidigare offrats till en avgud av sina egna föräldrar
De hade gott om likasinnade kamrater i sin nya miljö hos israel eftersom det var 32.000 unga flickor
De hade försörjning säkrad livet ut, och de levde nu under humana lagar och i en bra mycket sundare kultur än den som de kom från
Den nya kulturen gav dem större möjligheter att lära känna den sanne Guden och göra gott i stället för att tjäna avgudar

Jag säger inte att det därför är ok för oss vanliga dödliga att röva bort småflickor från miljöer som vi personligen tycker är osunda för att sätta dem i miljöer som vi anser är bättre, för nu handlar det om GUDS beslut i en drabbning som han inte ens önskat, och om att välja det bästa alternativet av de som står till buds. GUD kan se hela bilden och styra rätt, till skillnad från oss.

Det här är bakgrunden till varför israel kämpade mot Moab och Midjaniterna, vilket slutade med att de tog flickor till sina egna hem:

1 Mos. 36:³⁵När Husam dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.

4 Mos. 22:1 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.— ³Och Moab fruktade för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn ⁴och sade till de äldste i Midjan: “Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.” Balak, Sippors son, var på den tiden kung i Moab. ⁵Han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, där hans folk var bosatt, för att kalla honom till sig, och han lät säga: “Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. ⁶Kom nu därför och förbanna detta folk åt mig, för det är starkare än jag. Kanske skall jag då kunna slå det och driva bort det ur landet. Ty jag vet att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”⁷De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt.

Välsignad är den som välsignar israel, och förbannad är den som förbannar israel. Detta faktum drabbade Midjaniterna!:

4 Mos. 24: 9 Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, som en lejoninna, vem vågar oroa honom? Välsignad är den som välsignar dig, förbannad är den som förbannar dig!”

Israels folk (åtminstone 24.000 män) lät lura sig av Moabs döttrar och bedrev otukt med dem. Moabs kvinnor bjöd in israels folk att offra till sina avgudar och tillbe dem. Gud blev självfallet vred och besviken på sitt folk som han ville skulle gå den rätta vägen för att vara till välsignelse för alla folk, men i stället slöt de sig till Baal! Därför ville Gud angripa Midjan:

4 Mosebok 25:1 Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar. ²Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. ³Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. ⁴Och Herren sade till Mose: “Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem i solen inför Herren, för att Herrens glödande vrede må vändas ifrån Israel.” ⁵Då sade Mose till Israels domare: “Var och en av er skall bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”⁶Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels menighet, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁷När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, ⁸följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. ⁹Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde tjugofyra tusen.— ¹⁵Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.¹⁶Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁷“Angrip midjaniterna och slå dem!¹⁸Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”

Bileam blev ombedd att förbanna Israel, men i stället utymynnade hans profetior i välsignelser. Dessutom drabbades Moab av förbannelse själva pga sitt elaka agerande mot Israel. Det betyder inte att var och en i landet Moab blev bortkopplade från alla möjligheter till frälsning, men det betyder en framtid i generell förbannelse och rent ut sagt oflyt. Det finns många länder idag som räknas som speciellt drabbade pga fattigdom, diktatur el. dyl, men då handlar det inte om människors själar utan om deras levnadsförhållanden och miljön här på jorden. Sen kan det förstås vara att denna olycka kombineras av människors aversion mot den ende sanna Guden – Israels Gud och Adams skapare.

5 Mos. 23:³Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling,⁴detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. ⁵Men Herren, din Gud, ville inte lyssna på Bileam, utan Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig.

Ashtar-Kemosh är en gudinna som dyrkades av Moabiterna och andra människor ihop med Kemosh, och hon är i Mesha-stenen (Moabit-stenen med gamla inristningar) omnämnd som en kvinnlig motsvarighet till Kemosh. Det kan hända att hon är identisk med Astarte. Israel hade svårt att släppa de här avgudarna när de väl kommit i kontakt med dem, och det förklarar varför Gud hellre vill döda anhängare till dessa avgudar i stället för att rädda dem. Det är för att reducera ondska och ond bråd död hos ännu fler människor:

Dom. 10:⁶Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna och astarterna och även Arams, Sidons, MOABS, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och tjänade honom inte. ⁷Då upptändesHerrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filisteernas och ammoniternas hand. ⁸Dessa plågade Israels barn och for våldsamt fram mot dem det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoreernas land, i Gilead. ⁹Dessutom gick Ammons barn över Jordan och gav sig i strid med Juda, Benjamins och Efraims hus, så att Israel kom i stor nöd.¹⁰Då ropade Israels barn till Herren och sade: “Vi har syndat mot dig, för vi har övergivit vår Gud och tjänat baalerna.” ¹¹Men Herren sade till Israels barn: “När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, ¹²sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig, och jag frälste er från deras hand. ¹³Men ni har övergivit mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er. ¹⁴Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. Må de rädda er i er nöd.” ¹⁵Då sade Israels barn till Herren: “Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt inför dina ögon. Men befria oss denna gång.” ¹⁶Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade Herren. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd

Gud hörde israels rop och hjälpte dem (för vilken gång i ordningen?) att gå segrande ur sin kamp mot Sichon:

Dom. 11:²⁰Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte gå genom sitt område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas. Där gav han sig i strid med Israel. ²¹Men Herren, Israels Gud, gav Sichon och allt hans folk i Israels hand, så att de slog dem. Israel intog hela det land där amoreerna bodde.

Exempel på ondska genom människooffer:

2 Kung. 3:²⁶När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. ²⁷Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En våldsam vrede kom då över Israel som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.

Trots att Salomo var en sådan gudfruktig man med en sådan vishet så hamnade även han i en miljö av ondskefull avgudadyrkan. Det skedde eftersom han gifte sig med kvinnor som kom från kulturer där man offrade till avgudar, och som lockade honom att delta.

1 Kung. 11:⁶Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans fader David hade gjort. ⁷Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse.

Josia förstörde till slut de avskyvärda avgudarna, men det det dröjde flera år innan det hände:

2 Kung. 23:¹²Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal – dessa hade Juda kungar gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. ¹³Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, som Salomo, Israels kung, hade byggt åt Astarte, sidoniernas styggelse, åt KEMOSH, MOABS STYGGELSE och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde avgud.

Tillät Gud sitt folk israel att gifta sig med tillfångatagna flickor? (5 Mos. 21)

Mar12

När vi läser i 5 Mosebok 21 så kanske vi uppfattar Gud som grymmare än nödvändigt, men vi måste försöka läsa vad som står och notera vad som faktiskt INTE står och som vi kanske omedvetet läser in i texten. När vi läser om människor som dör, och som t o m dör väldigt unga, så måste vi ha i åtanke att:

GUD har rätt att skapa människor och han har därför rätt att avlägsna människor från jorden.
ALLA ska dö förr eller senare. Om inte FÖRR så definitivt SENARE.
Bebisar och unga barn som dör hamnar inte i helvetet eftersom de inte är medvetna om Guds lag. Om de däremot växer upp och beter sig som sina (onda) föräldrar så kanske de väljer att bli lika onda som dem, och då måste de ansvara för sina egna handlingar och döms därefter.
Det är inte på den här jorden som vi kan förvänta oss långa, lyckliga och totalt rättvisa liv utan i NÄSTA. Fram tills vi kommer till vårt permanenta hem så måste vi acceptera att vi kan drabbas av orättvisor och olyckor, och som sagt, en gång kommer vi till slut att dö eftersom vi inte längre kan nå Livets träd.

Vad gäller de bud som Gud gav sitt folk i Gamla Testamentet så kan vi inte utgå ifrån att dessa bud också gäller oss hedningar idag, eftersom det vanligaste är att dessa endast handlade om israel (och de som valde att ansluta sig till Israel) och oftast under en begränsad tid – t ex till Messias ankomst. Några bud som alltid har gällt i alla tider är tio Guds bud – kanske med undantag av Sabbatsbudet på det sätt som det formades senare.

Vad gäller attacker och utrotning av kananéer och filisteer måste vi komma ihåg detta:

Det var ingen människa som beslöt att kananéerna skulle attackeras utan Universums skapare som kan göra helt korrekta bedömningar eftersom han ser helheten.
Kananéerna fick varningar om attacken minst 2 år innan den skedde och de VISSTE vad som skulle ske och konfirmerade t o m att det handlar om den sanna Gudens krav. De gavs flera chanser både att fly eller att ansluta sig till israelerna.
Kananéerna var inte några oskyldiga smålänningar utan grymmare än Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, och de offrade sina egna barn i elden. Det fanns även liknande besläktade folkslag som inte längre finns kvar på jorden idag eftersom de till slut utrotades. Det sägs att de var väldigt storväxta människor (jättar) och likadant var det innan floden när nephilim levde och orsakade mycket ondska på jorden. Då valde Gud att radera ut allt människoliv eftersom t o m deras tankar var enbart onda. Det går alltså inte att jämföra med de människor som lever idag.
Gud kunde se att det skulle bli fler mord av oskyldiga människor om onda folkslag skulle få leva än om de INTE skulle få leva, och han tog då det bättre alternativet att eliminera hela rasen för att undvika så mycket dödande som möjligt. Tyvärr lydde inte israel Guds krav på total utrotning av exempelvis filistéerna, vilket ledde till att de blev fler, vilket i sin tur ledde till mycket fler dödande än om israel lytt Guds krav från första början. Även under Sauls tid hade israel problem med blodtörstande filistéer som fortfarande levde kvar. Återigen, MÄNNISKOR har inte vare sig kunskap eller makt att ta sådana beslut men det har GUD. Så det faktum att israel hade fiender som de krigade mot är ingen främmande tanke, och inte heller att det förekommer fångar i krig. Krig är aldrig trevligt för någon part eftersom det alltid leder till död, umbäranden och saknad av nära och kära.

Buden i 5 Mos. 21 är precis som alla andra bud speciellt till för att skydda de svaga partierna genom att försäkra dem rättigheter.

1) Först ut handlar det om förfarandet när man hittar en ihjälslagen människa utan att veta vem som mördat personen

Att på egen hand bestämma sig för att ta en annan människas liv är mycket allvarligt i Guds ögon och något som han också ville inpränta hos sitt eget folk. Den döda personen själv kanske redan har fått ett kvitto på att han ska ärva Guds rike (det beror alldeles på hur han levt) men Gud vill inte att hans eget folk ska leka gudar och beröva människor deras liv. Däremot får han förstås själv ta ett sådant beslut eftersom han är SKAPAREN.

De äldste/domarna ombeds att mäta vilken stad som ligger närmast den döde, och det är mycket möjligt att det inte alls krävs något omfattande mätande överhuvudtaget om den döde ligger mycket nära en stad. Prästerna ombeds att tvätta sina händer ovanför en kviga som en äldste krossat nacken på (en snabb död) och de ska sedan intyga “Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet”. Vi kan dra en liknelse till vissa Domstolar som valt att använda Bibeln för att uttala en “ed” över. Idén är att denna ritual ska få människor att hålla sig till sanningen för att det krävs mycket styrka att ljuga när de håller sina händer på Guds ord. Det finns ingen förlåtelse utan blod så kon ingick i djuroffersystemet under den gamla testamentets tid, och orden från prästerna betydde att de rentvådde sig från skuld och att det som hänt sedan är glömt och försonat. Mer kan de inte göra. Skulle mördaren ifråga finnas i staden (troligt) så skulle han kunna vara åskådare av dessa ritualer som borde få honom att känna av sitt dåliga samvete. Det är okänt om en sådan här händelse någonsin inträffade eller om det var nog med att det fanns en lag om saken för att alla skulle vilja avstå.

5 Mos. 21:1 Om man i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, ²skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. ³De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. ⁴De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.⁵Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har Herren, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgöras. ⁶Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen, ⁷och de skall intyga och säga: “Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. ⁸Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel.” Därmed får de försoning för denna blodskuld. ⁹Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.

2) Israeler tilläts gifta sig med kvinnliga fångar

Israelerna blev ofta varnade av Gud att de INTE skulle gifta sig med vissa onda folkslag, men i andra fall verkar det som Gud gick med på det när det gäller människor som inte bodde i det förlovade landet (alltså inte kananéer och filistéer) även om det endast stannar vid en teorisk möjlighet. Israelerna var inte tillåtna att attackera några andra utanför Kanaans område, så om de hamnade i krig med andra kan det bara bero på att de själva blev attackerade först inom sina egna gränser.

När vi läser nedan om att det är lovligt för israelerna att gifta sig med en fånge (Gud gav kvinnorna speciella rättigheter) så får vi inte bara ta för givet att kvinnan själv INTE vill gifta sig och att giftermålet alltså skulle ske av tvång. Få moraliska män skulle trivas med att vara gift med en kvinna som han vet motsäger sig giftermålet och därmed tvingas leva med en person som inte gensvarar på hans kärlek. Det kan göra vilket giftermål som helst väldigt surt och det kan inte vara något eftertraktar. Väljer kvinnan att gifta sig så måste hon gå igenom en viss ritual och hon får tid att sörja sina föräldrar. Först efter en månad i fästmannens hus får de sedan bli man och hustru.

Guds tanke är att ett giftermål ska vara mellan en man och en kvinna och vara för hela livet, men pga människornas egen ondska så måste Gud ibland anpassa lagar efter verkligheten för att beskydda den svagare parten. Det kan senare i livet bli så att mannen inte trivs i äktenskapet, och det kan förslagsvis bero på att kvinnan inte vill släppa sin egen (onda) kultur och/eller att hon själv inte trivs med att leva bland israelerna och deras traditioner. Gud ser hur som helst till att kvinnan har större rättigheter än en slav/tjänare om det slutar med att äktenskapet bryts, vilket är ett stort misslyckande. (Det här med slavar kräver ett eget blogginlägg för att visa att det oftast handlar om tjänare och/eller att frivilligt ansluta sig till ett hushåll under en viss herre.) Mannen får INTE sälja henna för pengar eftersom hon aldrig var en slav/tjänare utan en hustru, även om hon började som kringsfånge.

5 Mos. 21:¹⁰När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar, ¹¹och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, ¹²så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. ¹³Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru. ¹⁴Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har FÖRNEDRAT henne.

5 Mos. 23:¹⁵En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre. ¹⁶Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

3) Sen kommer det här med förstfödslorätten

Gud anser som sagt att ett giftermål är till för en man och en kvinna för evigt, men för att se till att de svagare parterna har sina rättigheter så anpassar han lagarna till verkligheten när det går. En hustru har större rättigheter än en slav/tjänare, men det går för den skull inte att gifta sig med hur många kvinnor som helst för att ge ännu fler sådana rättigheter. En fullvärdig hustru har den rättigheten att maken betalar underhåll resten av hennes liv vilken är en enorm trygghet för henne och hennes barn. Att en man föredrar en fru före en annan är svårt att reglera med lag, men om det inträffar (ett av flera skäl varför polygama äktenskap har baksidor), så har Gud igen tänkt på att via lagen ge den svagare parten trygghet, och det är i det här fallet frun som inte är lika älskad samt hennes barn. En förstfödd är förstfödd oavsett vilken fru som föder barnet.

¹⁵Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar, ¹⁶då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde. ¹⁷Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.

4) En uppstudsig son ska stenas?

Notera:

Det handlar inte om ett litet barn utan en individ som är stor nog för att vara en frossare och drinkare.
Lagen säger inte att en son som trotsat sina föräldrar omedelbums måste anmälas till stadens äldste, utan det måste först ha föregåtts av en längre tid av tuktan, och ha nått ett sådant stadium att sonen blivit en frossare och drinkare. Det blir man inte av att ha frossat och druckit vid ett par tillfällen, utan det handlar om att det eskaleterat till en djup vana, trots upprepade varningar och tuktande från föräldrarnas sida.
Det är föräldrarna som avgör när de varnat sin son tillräckligt och när de anser att de måste ge upp sina försök för i stället anmäla sin onda son till de äldste för stening. Det säger sig självt att det ska MYCKET till för att sonens egna föräldrar ska ta ett sådant steg eftersom det innebär fysisk död för deras egen son.
Tyvärr kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sig själv och för sin omgivning, även om det är ovanligt. För Israels del var det mycket viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk.
Det är inte ens känt att något sådant fall – där föräldrar anmäler sin son för de äldste – överhuvudtaget förekommit i Israel, så det kan hända att det var tillräckligt med att ha en lag om saken.

¹⁸Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, ¹⁹så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port.²⁰Och de skall säga till de äldste i staden: “Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” ²¹Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

5) Olika lagar och föreskrifter

²²Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, ²³så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Gud vill ha lydnad snarare än offer och späkning (Jesaja 58)

Mar5

Här nedan kan vi läsa om Guds folk israel som visserligen söker Gud dygnet runt, ber om kunskap om hans vägar och vill att han ska komma nära, men som ändå inte blir hörda pga sina överträdelser och synder. De har alltså övergett Guds bud men förväntar sig ändå att Gud ska höra deras rop för att de lägger ner sådan energi på det. De fastar, späker sig och söker honom, men de har missat det viktigaste och det allra enklaste, och det är att Gud vill att vi lyder honom snarare än offrar åt honom! Gud vill att hans folk visar att de älskar honom genom att visa det i handling – alltså respekt för hans bud genom lydnad. Offrade djur gjorde människorna i gamla testamentet när de överträtt hans bud, men varför överträda hans bud överhuvudtaget? Om de lyder hans bud behöver de inte offra. Gud älskar oss och vill oss det allra bästa genom att ge oss bud som är bra för oss.

Jesaja 58:1 Ropa med full hals, håll ej tillbaka.Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.2 Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut. De frågar mig om rättfärdiga domslut och vill att Gud skall komma dem nära.3 “Varför fastar vi, när du inte ser det, varför späker vi oss, när du inte märker det?”

Samtidigt som de fastar, späker sig och går i säck och aska så syndar de! De kör slut på sina arbetare och de träter och bråkar. Varför skulle Gud då höra dem när de tydligt visar att de inte ångrar sina synder? Djuroffer under gamla testamentets tid var tvungna att kombineras med människornas sanna ånger och omvändelse eftersom det är våra hjärtan som Gud vill ha. Det är på samma sätt med omvändelse och dop under det nya testamentets tid som vi lever i idag, med skillnaden att vi renas pga Jesu perfekta offer i stället för genom temporära djuroffer.

Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till, och alla era arbetare driver ni hårt.4 Ni håller er fasta med kiv och trätor, ni slåss med onda nävar. Ni fastar inte på sådant sätt nu att ni kan göra er röst hörd i höjden.5 Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha,en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till Herrens välbehag?

Gud vill inte ha några falska offer som inte betyder någonting och det är lättare för oss att lyda honom i stället för att krångla till det genom att späka oss och leva i jämmer och elände. Men ofta så kan det vara så att människor inte gärna vill släppa sina synder men tror att Gud ändå accepterar dem om de lägger energi på offer och mycket tillbedjan. Självfallet är det bara bra att söka Gud och tillbe, men om vi kombinerar detta med överträdelser och orättfärdighet så tjänar det ingenting till. Gud vill att hans folk behandlar andra människor på ett barmhärtighet sätt genom att de delar sitt bröd, ger bostadslösa tak över huvudet, kläder den nakne och kort och gott lever rättfärdigt! Älskar vi Gud visar vi det genom att lyda honom.

6 Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.

Om Guds folk väljer att göra på det förslagna sättet blir de bönhörda av honom och välsignade. DÅ ska deras rättfärdighet gå framför dem och när de ropar så ska Gud visa sig. Men då måste de sluta att behandla sina arbetare på ett orättfärdigt och hårt sätt, de måste sluta baktala människor och tala onda ord och de måste dela med sig av sin mat.

8 Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnadenoch ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.9 Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: “Se, här är jag.”Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, 10 om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.

Gud ska då leda dem, mätta dem och välsigna dem på alla sätt.

11 Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.12 Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas “han som murar igen sprickor”,”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet”.

Men villkoret är som sagt att lyda Guds bud och leva heligt. På den här tiden vara Sabbaten extra viktig, för människornas egen skull. Det var innan Jesus kom till världen och innan vi hade honom som vår vila. Att hoppa över Sabbaten och att t o m synda på Herrens dag riskerar att få människorna att tappa kontakten med Gud när de i stället tänker på sig själva på ett världsligt sätt.

13 Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till Herrens ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord,14 då skall du fröjda dig i Herren, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har Herrens mun talat.

Lydnad är bättre än offer och späkning

Hosea 6:6 Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer och i kunskap om Gud mer än i brännoffer. ⁷Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet. Sedan dess har de handlat svekfullt mot mig.

1 Sam. 15:²⁰Saul svarade Samuel: “Jag har ju hört Herrens röst och gått den väg som Herren har anvisat mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett amalekiterna till spillo. ²¹Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.” ²²Då sade Samuel: “Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. ²³Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.”

Vi snubblar, begår många fel och tungan kan ingen tämja? Jak. 3:2 + Jak. 3:8

Feb20

Vi begår alla många fel – snubblar – säger Jakob, och det är ju verkligen en generell sanning om människan! Men han säger direkt efteråt att om vi INTE felar i vårt tal så är vi fullkomliga och kan även tygla vår kropp. Han säger inte att det är omöjligt. Men visst är det allra svårast att tygla just tungan, eftersom vi kanske frestas att förtala och ljuga – och vår tunga har ofta sårat andra människor helt i onödan. Ett av buden är att INTE ljuga, och det vore inte logiskt att ha ett bud som vi omöjligt (aldrig) kan lyda.

Den här versen används ibland för att försöka hitta stöd för att vi aldrig kan sluta synda och att vi inte ens kan tygla vår tunga, men om vi ser till hela sammanhanget så kan vi se att vi visst kan tygla vår tunga även om det är svårt. Tyglar vi vår tunga så kan vi i många fall tygla hela kroppen.

Jak. 3:²Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.

Vad betyder ”begå fel”? Det kommer från grekiskans ”ptaiomen”/”ptaió” (Strongs 4417) som beroende på sammanhang kan översättas med snubbla, falla, synda, ha fel, göra misstag, överträda, etc. Detta ord skulle kunna användas när vi av misstag förolämpat en person pga något som vi sagt trots att vi inte alls menade det, och trots att vi själva inte skulle bli förolämpade om vi fått höra samma kommentar om oss själva. I andra fall kanske vi i efterhand inser att det vi sagt eller gjort faktiskt var ganska onödigt eftersom det skulle kunna tolkas fel, och ibland kanske det handlar om ofina övertramp som vi försent inser att vi gjort oss skyldiga till. Det måste alltså inte handla om att bryta tio Guds bud, utan det kan handla om att vi kan vara smidigare i det sättet vi uttrycker oss på. Vi kan få en bild av vad Jakob kan tänkas mena i Jak. 3:2 genom att studera övriga fall där detta ord används:

James 2:¹⁰Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Rom. 11:¹¹Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.

2 Peter 1:¹⁰Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. GÖR NI DET, SKALL NI ALDRIG NÅGONSIN SNUBBLA OCH FALLA.

Vi kan alltså se att det inte alls är omöjligt att undvika att “snubbla“, och Petrus ger till och med ett löfte att vi inte kommer att snubbla om vi håller fast vid vår kallelse. Det finns andra grekiska ord som översatts med “synda” eller “falla” men då handlar det som sagt om andra grekiska ord (såsom ”pipto” och “ekpipto”) och inte “ptaió“ som används i Jak. 3:2. Ett annat intressant ord är ”skandalizo”, som ofta översätts till “falla” och detta ord används när Jesus berättar för sina lärljungar “denna natt skall ni alla överge mig” (Matt. 26:31). Skandalizo används också i Matt. 24:10 där Jesus berättar om att många ska “komma på fall” i den sista tiden. ”Skandalizo” används också i Markus 4:17 där Jesus återger liknelsen om säden på stenig mark och om människor som ska “komma på fall” i tider av umbäranden. När det gäller Lukas parallell till denna liknelse så används det grekiska ordet ”aphistemi” för att “komma på fall” – och det är roten till det grekiska ordet för apostasy/avfall. Det finns alltså andra grekiska ord som innehåller en mycket allvarligare form av “att falla” än det som används i Jak. 3:2. När Jesus sa “Synda inte mer” så använder han ett annat grekiskt ord än i Jak. 3:2, och det gäller även många andra verser i Bibeln där vi uppmanas att undvika synd, såsom när Paulus säger ”Nyktra till på allvar och synda inte”. Att snubbla/snava är inte lika allvarligt som att totalt avfalla.

Uppenbarelseboken 2: ⁵Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.

Men tungan kan ingen människa tämja Jak. 3:8

Jakob förklarar att djur faktiskt har blivit tämjda av människor och vi kan t o m få hästar att lyda oss genom betsel i deras munnar, och skepp kan lyda oss genom rodret som vi styr. När det kommer till våra tunga så verkar det rent generellt helt omöjligt att tämja den, för se bara hur ord i alla tider har sårat människor och orsakat mycket trassel och långvariga komplikationer. Även kristna har klantat till det med skvaller, lögner och rent förtal, men Jakob drar för den skull inte slutsatsen att det därför är något som vi måste acceptera att även kristna måste sysselsätta sig med och att det är ett helt normalt beteende. Skulle verkligen Jakob mena att det är helt normalt för en kristen att vara demonisk och hela tiden göra det som är ont – som han menar orsakas av en hal tunga? Självfallet inte, och han säger själv “Så får det inte vara, mina bröder”. Självfallet skulle Jakob aldrig vara av den åsikten att något som orsakar strider och avund är något som vi måste se som helt normalt beteende hos kristna. Synder separerar oss från Gud.

Hela sammanhanget i Jakobsbrevet 3 där våra två kluriga verser ingår:

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom. ²Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. ³När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.⁴Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. ⁵Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. ⁶En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.⁷Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. ⁸Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. ⁹Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. ¹⁰Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. SÅ FÅR DET INTE VARA, mina bröder. ¹¹Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? ¹²Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.¹³Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. ¹⁴Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. ¹⁵En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, DEMONISK.¹⁶Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ONT. ¹⁷Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.¹⁸Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Om “tungan kan ingen tämja” skulle betyda att det är helt omöjligt att någonsin undvika skvaller, förtal och lögner, så motsäger Jakob sig själv. Han säger några verser senare ”Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen”. Så vi ska inte tala emot sanningen och vi ska undvika skryt? Men sa inte Jakob nyss att vi inte kan tämja vår tunga och att det därför är helt omöjligt för oss att undvika skryt, lögner och förtal? Nej, uppenbarligen är det INTE vad Jakob någonsin sagt eller menat. Han säger ju att en sådan ovishet – som en otyglad tunga orsakar – är DEMONISK. Det finns ett berömt bud bland tio Guds bud som heter “Du skall icke ljuga” och det budet kommer från Gud själv. Skulle Jakob argumentera emot Gud och mena att vi lika gärna kan glömma det budet eftersom ingen människa kan tämja sin tunga? Aldrig i livet. Jakob säger själv:

Jak. 1:²⁶OM NÅGON MENAR SIG TJÄNA GUD MEN INTE TYGLAR SIN TUNGA BEDRAR SITT HJÄRTA, SÅ ÄR HANS GUDSTJÄNST INGENTING VÄRD.

Jakob motsäger alltså inte sig själv och det är uppenbart att han inte menar att vi INTE KAN tygla vår tunga samtidigt som han menar att vi SKA tygla vår tunga.

Psaltaren. 34:13 Är du en människa som älskar livet och vill se goda dagar? ¹⁴Avhåll då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek.

1 Petrusbrevet 3:10 Ty den som älskar livet och vill se goda dagar SKALL AVHÅLLA SIN TUNGA FRÅN DET SOM ÄR ONT och sina läppar från att tala svek.

Ordspråksboken 13:3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.

Varför straffade Gud en man som samlade ved på sabbaten? (4 Mos. 15:35)

Feb18

Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. —Och Herren sade till Mose: “Mannen skall straffas med döden (4 Mos. 15:32+35)

Är inte Gud lite blodtörstig som straffar en man som samlar ihop lite ved på Sabbaten? Nej, inte om det handlar om en öppen rebelliskhet från mannens sida och där själva vedinsamlingen bara är ett ytligt resultat av mannens rebelliska hjärta. Det handlar inte om ett oskyldigt misstag från mannens sida.

I sammanhanget här nedan kan vi notera att Gud först noga går igenom skillnaden mellan att synda medvetet och att synda “av misstag”. Även de som syndar av misstag är väl medvetna om att de faktiskt syndat, för annars skulle det inte finnas skäl att ta upp saken och offra djur (som man gjorde under gamla testamentet) för en synd som de inte ens är medvetna om att de begått. Det kan då handla om att de för sent insett att de faktiskt brutit mot Guds lag genom sitt handlande, och då handlar det oftast (eller alltid) om en mindre förseelse om nu Guds lag i övrigt är väl inpräntad i människors sinnen. Man mördar inte, stjäl inte, begår inte äktenskapsbrott och tillber inte andra gudar av misstag. Idag har vi den Heliga Ande till hjälp och han uppmärksammar oss på synd och varnar för att göra felaktiga beslut. Synd är ju både i Gamla och Nya testamentet att bryta mot Guds lag, och för det krävs en egen fri vilja och ett alternativ vid varje tillfälle att INTE synda.

Hur som helst är det intressant att Gud först går igenom det här med att synda medvetet och omedvetet, och sedan går direkt till det exemplet med mannan som måste stenas för att han samlar ihop ved. Gud förklarade att man kan offra en årsgammal get om man syndar av misstag, men något sådant alternativ erbjuder inte Gud till den här mannen, vilket måste betyda att mannen syndar med berått mod trots att han visste att det var emot Guds vilja och beslut.

4 Mosebok 15:²⁷Om en enskild person av misstag syndar, skall han som syndoffer föra fram en årsgammal get. ²⁸Prästen skall bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. ²⁹Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem skall samma lag gälla när någon begår en synd av misstag.³⁰Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk. ³¹Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.” ³²Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. ³³De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. ³⁴Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. ³⁵Och Herren sade till Mose: “Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.” ³⁶Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Syftet med ved är att göra upp eld, och göra upp eld gör man vanligtvis för att baka och laga mat. Problemet är att Gud gav israelerna ett bud att inte baka och koka något på sabbatsdagen, och det var ett bud för deras egen skull. Det kunde helt enkelt göra extra stora portioner dagen innan och skulle slippa samla ved och förbereda mat en dag i veckan som de i stället skulle kunna använda för att vila från sin vardag och sina rutiner.

2 Mos. 16:²³Då sade han till dem: “Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon.”

I stället samlade alltså mannen ved och hånade i och med detta både sin skapare och hans lagar, trots att det är vår Herre som har våra liv i sina händer och vill leda oss rätt. Männen som ertappade mannen med ved var osäkra på hur de skulle behandla honom och väntade in Guds rådslut, och budet var alltså dödsstraff. Med det ville Gud visa hela israel att det är viktigt att hörsamma honom i alla frågor – återigen för deras egen skull. Om Gud skulle börja se mellan fingrarna på att det förekom trollkonster, avgudadyrkan, rebelliskhet och omoral bland hans egendomsfolk så skulle detta vara dålig reklam för honom själv vilket skulle leda till att andra folkslag skulle förakta judarnas Gud i stället för att ansluta sig till honom för att få liv. Tanken var ju att israel skulle vara ett gott föredöme för andra folk – som en storebror som kan leda andra rätt. Om de då skulle visa sig vara likadana rebelliska syndare som alla andra så skulle det inte tjäna något syfte och skulle orsaka att många människor avvisade deras Gud. Det var alltså av yttersta vikt för israelerna att hålla sig till Guds lagar. Sen kan man tillägga att det visserligen är allvarligt med en fysisk död, men det är ännu allvarligare med en andlig död eftersom det handlar om evigheten.

Det förekommer en annan välkänd bibelpassage som handlar om att samla ved emot Guds vilja, och här handlar det om mycket allvarliga saker eftersom det rör hela familjers ansträngning för att offra till andra gudar. Gud menar att de faktiskt kränker sig själva med sådana handlingar, eftersom det är de själva som går förlorade genom avgudadyrkan. De barn som det handlar om måste ha varit stora nog för att hugga ner träd för ved och också kunna bära hem grenarna.

Jer. 7:¹⁷Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? ¹⁸Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar.¹⁹Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam? ²⁰Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.

Amos 5:25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?²⁶Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun, er guds stjärna, era gudabilder som ni gjort åt er?²⁷Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus, säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.

De assyrisk-babyloniska gudarna Sakkut och Kewan uttalas här med vokalerna från det hebreiska ordet shiqquts (vederstygglighet) för att ange det vederstyggliga med avgudar. Här är några andra verser om att offra till himlens härskara, inkl. himlens drottning:

Apg 7:⁴²Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? ⁴³Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

5 Mos 4:¹⁹Och när du lyfter dina ögon upp till himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem.

2 Kung. 23:4 Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Aseran och åt himlens hela härskara. Och han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. ⁵Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara. ⁶Och han förde Aseran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände upp den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.

Jer. 44:¹⁷utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. ¹⁸Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger. ¹⁹Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne.”

Jer. 19:¹³Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar.

KAMEL genom synålsöga – Är det omöjligt för rika att bli frälsta?

Feb10

Matt. 19:²³Jesus sade till sina lärjungar: “Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. ²⁴Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

Se även Lukas 18:²⁵och Markus 10:25.

När man läser Bibeln måste vi se till att vi undviker bibelmotsägningar och det gäller även detta stycke. Få personer har förmodligen problem med att Jesus säger att det är SVÅRT för en rik att komma in i himmelriket (för pengar har onekligen fått många människor på fall), men när Jesus jämför svårighetsgraden med att det skulle vara LÄTTARE för en kamel att komma igenom ett synålsöga, så blir vi konfunderade över vad han egentligen menar. Eftersom det är helt OMÖJLIGT för en riktig kamel att komma igenom ett normalstort synålsöga så borde ju Jesus mena att det är OMÖJLIGT för en rik man att bli frälst! Men om detta är vad Jesus verkligen vill förmedla så verkar vi hamna i en bibelmotsättning eftersom det finns ett flertal exempel på mycket rika människor i Bibeln som var andligt levande och högt älskade av Gud mitt i sin jordiska rikedom.

Egentligen skulle man kunna säga att redan v. 23 och 24 motsäger varandra eftersom det onekligen låter som ett osant påstående att säga att det är SVÅRT för en rik man att komma in i Guds rike om man egentligen menar att det är 100% TOTALT OMÖJLIGT. Òm någon berättar för mig att det kan bli “svårt” för mig att hinna med tåget om jag går hemifrån kl 15.20 så måste jag tolka personen som att det är svårt men dock INTE helt omöjligt och att det faktiskt fortfarande finns en gnutta chans även om den är jätteliten. Nu vet vi att Jesus INTE far med osanning för han förklarar ju i samma andetag vad han menar, men vi måste tolka honom rätt. Är det svårt eller omöjligt?

En inte helt ovanlig tolkning är att Jesus skulle ha syftat på den allra smalaste av Jerusalems portar som pga den trånga passagen skulle ha kallats “Nålsögat” och en annan tolkning är att det grekiska ordet för kamel (kamelos) blandades ihop med det grekiska ordet för rep (kamilos) när avsnittet översattes mellan grekiska och latin. Men det är lika omöjligt för ett tjockt rep att träs genom att synålsöga så det skulle inte ha ändrat på sakernas bestånd. Man kanske skulle kunna argumentera att poängen är att det allting är möjligt för Gud, och det är ju alldeles sant att vi inte skulle kunna bli frälsta om det inte varit för Guds kallelse MEN då återstår att fundera på varför Jesus hakade upp sig på just RIKA personer, när det lika gärna skulle kunna handla om fattiga, långa, tjocka, grekiska (etc) personer.

Matt. 19:²⁵När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: “Vem kan då bli frälst?” ²⁶Jesus såg på dem och sade: “För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

Det är ju alltid så att det skulle ha varit omöjligt för oss människor att bli frälsta om det inte hade varit för Guds agerande, men eftersom Jesus sätter trycket på det här med rikedom så anser han förmodligen att just detta är ett välbekant hinder för flertalet människor att komma in i himmelriket. Allting är däremot möjligt för Gud men vi får akta oss för att tolka Jesu ord som att Gud väljer ut vem som ska bli frälst genom att på måfå möjliggöra frälsning för vissa speciellt utvalda människor. Inte heller får vi tolka hans ord som att det inte finns något som helst som VI kan göra för att bli frälsta. Vi är visserligen 100% förlorade utan att Gud kallar oss (och han kallar alla) men VI måste välja att komma till honom, omvända oss och att vandra i hans ljus. Verserna direkt efter konfirmerar att vår framtid (himmel eller helvete) hänger på VÅRT agerande. Notera att Jesus lovar sina lärljungar var sin tron och rättigheten att döma Israels tolv stammar eftersom de FÖLJT honom. Det intressanta är att Judas Iskariot är en av dem som blev lovad allt detta, men han valde som bekant att INTE följa Jesus hela vägen till slutet, vilket är kravet. Vidare kan vi läsa här nedan att våra uppoffringar och vår självförnekelse kan leda till EVIGT LIV, och även detta hänger alltså på vårt eget agerande. Det finns alltså något vi kan GÖRA för att bli frälsta, även om vi inte kan rena oss själva och frälsa oss själva. Det handlar om synergism.

Matt. 19:²⁷Då tog Petrus till orda: “Se,vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?” ²⁸Jesus sade till dem: “Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också NI SOM HAR FÖLJT MIG sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. ²⁹Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och SKALL ÄRVA EVIGT LIV.

Jag skulle vilja påstå att även Jesus har en rättighet att uttrycka sig med drastiska termer genom att tydligt trycka på hur svårt det är för en rik att bli frälst. Det är onekligen mycket svårt att bli frälst om man äger mycket pengar, och eftersom det är allvarligt att förlora sin SJÄL så vill förmodligen Jesus göra en sådan radikal jämförelse som han gjorde för att vi ska vakna upp och göra allt för att inte hamna i det diket som han varnar för. Även om det är svårt så är allt möjligt för Gud.

Sen skulle jag vilja gå tillbaka till hur konversationen om synålsögat startade.

Matt. 19:¹⁶En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag GÖRA för gott för att få evigt liv?” ¹⁷Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.” ¹⁸Han frågade honom: “Vilka?” Jesus svarade: “Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, ¹⁹Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.” ²⁰Då sade den unge mannen till Jesus: “Allt detta har jag hållit.

Den unge mannen skulle kunna ha stannat där, tackat för sig och försvinna in i vimlet. Då hade det sista han uppfattat varit att lydnad av tio Guds bud är vad som ger en människa evigt liv (älskar vi och tror på Jesus så lyder vi honom) och det är också vad Jesus verkar säga på andra ställen:

Matt. 22:³⁷Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. ³⁸Detta är det största och främsta budet. ³⁹Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

I dessa bud ingår alltså att vi ska älska Herren över allting annat, och det menade alltså den unge mannen att han åstadkommit. Vi vet inte hur lyckosam han varit på det planet, men om han misslyckats så hade han förstås samma möjlighet som alla andra: att gå genom djuroffersystemet för att sona för sina synder. Jesus verkar hur som helst mena att det är möjligt för oss att klara av dessa tio bud och att det faktiskt finns något som vi kan GÖRA för att nå himmelriket, för annars hade det varit bättre att förklara för den unge mannen “Du kan inte GÖRA någonting alls för att få evigt liv eftersom det är totalt omöjligt för någon att lyda de tio buden. Allt du kan göra är att omvända dig och FÖRSÖKA att hålla dem så gott du kan, och dessutom är människor frälsta av tro allena och lägger vi på minsta lilla lydnadskrav så blir det gärningslära och villfarelse”. Men så uttryckte sig INTE Jesus, utan han listade helt korrekt de bud som finns i tio Guds bud vilka alla är väldigt självklara. Dessa bud är det som vi ska följa och de buden har gällt allt sedan Adam och Eva. Vi kan dock inte bli frälsta av gärningar eftersom dessa aldrig kan täcka upp för våra tidigare synder. Den unge mannen nöjde sig alltså inte med det svaret (trots att han hade den möjligheten) utan frågade vidare:

Matt. 19:20—Vad är det mer som fattas?” ²¹Jesus svarade: “Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” ²²När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.

DÄREFTER så kommer alltså det här med synålsögat. Just den här unge mannen ägde tydligen väldigt mycket och Jesus utmanade honom att göra sig av med allt om han ville vara helt fullkomlig. INTE ENS JESUS OCH HANS APOSTLAR GJORDE SIG AV MED ALLT DE ÄGDE! Så även här måste vi låta Jesus få uttrycka sig drastiskt utan att för den skulle mena att den unge mannen måste göra sig av med alla sina ägodelar inkl. kläderna han gick och stod i. Jag kan inte se att Jesus menar att det var totalt hopplöst för den unge mannen att få evigt liv trots sina ägodelar, men även om rikedom i sig självt inte är någon synd så måste vi vara beredda på att ge upp allt om Gud enskilt ber oss om det. Kanske den unge mannen hann med att uppfatta det här med synålsögat och hur svårt det är att bli frälst om man är rik, och att han sedan gick hem för att så småningom ändra fokus i sitt liv och bli mer givmild vad gäller pengar? Det förtäljer inte historien men poängen lyser klar om att det är väldigt svårt för en rik person att komma in i himmelriket. Inte minst kan det leda till att människor hamnar i ständig komfort och ljumhet, vilket kan leda till att de glömmer sin skapare som kan rädda deras själar.

Tio rika personer i Bibeln

1.Abraham

1 Mos. 13:2 Så bröt Abram upp från Egypten och begav sig till Negev med sin hustru och allt han ägde, och Lot var med honom. ²Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.

2. Isak

1 Mos. 26:¹²Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty Herren välsignade honom. ¹³Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer, så att han till slut var mycket rik. ¹⁴Han ägde så mycket får och nötboskap och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom. ¹⁵Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans fader Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord. ¹⁶Abimelek sade till Isak: “Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss.”

3. Lot

1 Mos. 13:⁵Lot, som följde med Abram, hade också får och nötboskap och tält, ⁶och landet kunde inte livnära dem där de bodde i samma område. De hade så mycket boskap att de inte kunde bo tillsammans

4. Jakob

1 Mos. 3:⁴³Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.

5. Josef

1 Mos. 41:³⁹Och farao sade till Josef: “Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. ⁴⁰Du skall förestå mitt hus och allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen skall jag vara förmer än du.” ⁴¹Farao sade vidare till Josef: “Se, jag sätter dig över hela Egyptens land.” ⁴²Och farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals. ⁴³Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade “Abrek!”^[a] framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

6. Kung Salomo

I Kungaboken 10:¹⁰Hon gav kungen etthundratjugo talenter guld och dessutom mängder av väldoftande kryddor samt dyrbara stenar. En så stor mängd väldoftande kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig mer förts in.¹¹När Hirams flotta hämtade guld från Ofir, förde den också med sig almugträ i stor mängd och dyrbara stenar. ¹²Av almugträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungshuset samt harpor och psaltare för sångarna. Så mycket almugträ har sedan fram till denna dag inte förts in eller setts i landet.¹³Kung Salomo gav drottningen av Saba allt vad hon önskade och begärde. Till det kom allt annat han i sin kungliga frikostighet skänkte henne.¹⁴Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter,¹⁵utom det som kringresande handelsmän och köpmän förde in, och det som kom från alla kungarna i Arabien och från ståthållarna i landet.— ²⁰Tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant har aldrig tillverkats i något annat rike. ²¹Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Ingenting var av silver, det hade inget värde på Salomos tid. ²²Ty kungen hade en egen Tarsisflotta på havet tillsammans med Hirams flotta, och en gång vart tredje år kom Tarsisflottan hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.²³Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och vishet.

7. Kung David

1 Krönikeboken 22:¹⁴Se, trots mina svårigheter har jag skaffat etthundratusen talenter guld och en miljon talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det.

1 Krönikeboken 29:1 Kung David sade till hela församlingen: “Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, ty detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. ²Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som skall vara av guld i min Guds hus, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn och trä till det som skall vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, ja, alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd. ³Eftersom jag har min Guds hus kärt, ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har skaffat till det heliga huset: ⁴3 000 talenter guld, guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, ⁵för att göra av guld det som skall vara av guld och för att göra av silver det som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utförs av konstnärer. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?”

8. Kung Josafat

1 Kungaboken 17:⁵Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Josafat, och han fick stor rikedom och ära.⁶Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och aserorna i Juda.

1 Kungaboken 22:⁴⁹Josafat hade låtit bygga Tarsisskepp, som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, ty de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.

2 Krönikeboken 18:18 Josafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål blev han släkt med Ahab.—¹¹Några av filisteerna förde gåvor till Josafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.¹²Josafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar och förrådsstäder i Juda. ¹³Han hade stora förråd i Juda städer, och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem.

9. Hiskia

2 Krönikeboken 32:²³Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Hiskia, Juda kung, och Hiskias anseende växte efter detta hos alla hednafolk.—²⁷Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. ²⁸Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor.²⁹Vidare byggde han städer och förvärvade en mängd får och nötboskap. Gud hade givit honom mycket stora rikedomar. ³⁰Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt, väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig.

10. Job

Job. 1:1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda. — ³Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, dessutom tjänare i stor mängd. Han var mäktigare än någon annan i Österlandet.

Job 42:¹²Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsninnor.

Bibeln säger inte att pengar är orsaken till all ondska men att KÄRLEKEN till pengar är det. I den grekiska grundtexten finns den bestämda artikeln “tón” med, som kan översättas med “slags”, så ordagrant blir översättningen att kärleken till pengar är en rot till all slags ondska. Vi vet redan att det finns allehanda ondska (t ex Kains mord på sin bror, eller vad gäller de flesta otrohetsfall i världen) som inte har något med pengar att göra.

1 Tim. ¹⁰Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

Vilken synd är INTE till DÖDS i 1 Joh. 5:16?

Jan8

1 Johannesbrevet 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår synd till döds. Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för DEN. 17 All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.

En del tror att synden som inte är till döds är synd som är förlåten, men jag är inte så säker på att detta är vad Johannes vill säga eftersom det verkar som synden är i pågående form när den upptäcks. Andra tror att en synd som inte är till döds är alla synder som inte handlar om synden som inte kan förlåtas (se nedan) eftersom alla andra synder faktiskt kan bli förlåtna OM personen i fråga omvänder sig – varför det är bra att be för personen för att påverka.

Matt. 12:³¹Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. ³²Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.

En del tror att versen ovan skulle kunna ha en koppling med nedanstående händelse när Ananias ljög mot den helige Ande:

Apg. 3:³Då sade Petrus: “Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? ⁴Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud.”

Men å andra sidan så förklarar Jesus synden som inte kan förlåtas med att det handlar om HÄDELSE mot den Helige Ande och att öppet tillskriva Satan de goda gärningar som Jesus gjorde via den Helige Ande. De skriftlärda anklagade inför människor Jesus för att vara besatt av Satan (att ha en oren ande) och deklarerade att det var med de onda andarnas furste som de onda andarna drivits ut.

Markus. 3:²²Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” ²³Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: “Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.²⁶Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom. ²⁷Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus. ²⁸Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. ²⁹Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” ³⁰De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Notera att Johannes säger att vi inte ska be för DEN synden som är till döds. “Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för DEN”. “Den” är en översättning av det grekiska demonstrativa pronomet ekeinos (S 1564) som kan betyda den, det, den där, det där, osv, men det går inte med hjälp av detta ord säkerställa att det endast är en sorts synd som det handlar om i versen. Det kan heller inte uteslutas. Men om vi INTE godtar idén att en “synd som inte är till döds” handlar om alla synder som är “förlåtningsbara” (och inte den speciella synden som inte går att förlåtas) så kan vi spekulera vidare. För att lista ut vad slags synd som Johannes då menar INTE är till döds kan vi ha nedan två ledstjärnor som grund när vi försöker studera vad Bibeln säger om detta:

1) Ingenting i Bibeln säger att vi själva får avgöra vilken synd som inte är till döds. Det är alltså inte ett fritt val.

2) Vi kan bäst utröna vilken synd om inte är till döds genom att se vilka synder som ÄR till döds.

Allra först kan vi se vad GUD SJÄLV säger om synder som är till döds.

Upp. 21:⁸Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.

Genom att läsa vilka synder som hindrar oss från att ärva Guds rike så kan vi bättre, via uteslutningsmetoden, lista ut vilken synd som inte är till döds:

Upp 21:27 Och aldrig någonsin skall något ORENT komma in i den eller någon som gör styggelse eller ljuger, utan de som är skrivna i livets bok hos Lammet.

Gal 5: ¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: DE SOM LEVER SÅ SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

1 Kor 6:⁹VET NI INTE ATT INGA ORÄTTFÄRDIGA SKALL ÄRVA GUDS RIKE? BEDRA INTE ER SJÄLVA! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, ¹⁰varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Ef. 5:³Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. ⁴Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. ⁵Ni skall veta att INGEN OTUKTIG ELLER OREN ELLER GIRIG – en sådan är en avgudadyrkare – SKALL ÄRVA KRISTI OCH GUDS RIKE. ⁶LÅT INGEN BEDRA ER MED TOMT PRAT. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

1 Thess. 4:²Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. ³Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt,^—⁷Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. ⁸Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

Som vi kan se verkar det som de flesta synder som listas här ovan mer eller mindre också inkluderas i Tio Guds bud. Tio Guds bud inkluderar 1) att endast tillbe Gud, 2) inte missbruka Guds namn, 3) tänka på vilodagen, 4) visa aktning för föräldrar, 5) inte dräpa, 6) inte begå äktenskapsbrott, 7) inte stjäla, 8), inte ljuga, 9) inte ha begär till sin nästas hus, 10) inte ha begär till något som tillhör sin nästa. I verserna jag listar ovan kan vi täcka in alla tio buden utom kanske 3 och 4. Men agerar vi enligt föreskrifterna och lyder förbuden så inkluderas på sätt och vis att visa aktning för föräldrarna också. Dessutom säger Jakob:

Jakobsbrevet 2:10 Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Här kommer ytterligare några verser om vad vi ska göra för att ha evigt liv. Det verkar som Jesus säger att vi får evigt liv genom att hålla budorden, och han räknar även upp de mest välkända budorden för att identifiera dem. Ingenting säger att detta ändrades i och med Jesu död eftersom Johannes (och andra) säger att om vi älskar Jesus så lyder vi honom och det är på det sättet vi kan se om vi är Guds barn. Däremot lever vi inte längre under djuroffersystemet (eller under de judiska ceremoniella lagarna) utan Jesus dog för oss en gång för alla. Vi kan också se att vi kan få evigt liv eller inte beroende på vår frukt – alltså vad vi gör.

Matt 19:16. Och se, en man gick fram och sade till honom: Gode mästare,vad gott skall jag göra, för att få evigt liv? 17. Då sade han till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. Men vill du gå in i livet, så HÅLL BUDORDEN 18. Han sade till honom: Vilka? Jesus sade: Du skall inte dräpa, du skall inte göra hor, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd. 19. Hedra din far och din mor och: Du skall älska din nästa såsom dig själv

Matt 25:41 Då skall Konungen svara och säga till dem: Sannerligen säger jag er: Det ni har GJORT mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig. Därefter skall han också säga till dem på vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. 42. Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att äta, jag var törstig, och ni gav mig inte att dricka, –Sannerligen säger jag er: Vad ni inte har GJORT mot en av dessa minsta, det har ni inte heller GJORT mot mig.46. Och dessa skall då gå bort till evigt straff, men de RÄTTFÄRDIGA till evigt liv.

Joh. 15:⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

1 Joh. 3:⁴Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN.

Efesierbrevet 2:1 Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA genom era överträdelser och synder.

Vad säger Johannes mer i samma kapitel (1 Joh. 5)?

Johannes börjar kapitlet med att förklara hur vi kan se att vi älskar Guds barn och vad det innebär att älska Gud.

1 Joh. 5: ²När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. ³Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. ⁴Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.

Kärleken till Gud är alltså att hålla hans bud. Guds bud innebär inte alla de 613 judiska bud som israelerna fick av Gud när de vandrade genom öknen, för de flesta av dem var just relaterade till endast judarna, och dessutom var många inte ens ämnade att gälla för evigt. Så dessa judiska ceremoniella bud var aldrig tänkta för “hedningarna”. Däremot är Tio Guds bud ämnade för alla och de har gällt ända sedan Adam trots att de inte skrevs ner på stentavlor (vad vi vet). Annars hade ju exempelvis Kain inte syndat när han mördade sin bror. De tio budorden ingår också i det dubbla kärleksbudet. Vi får också veta av Johannes att Guds bud INTE är tunga! Vi har den Helige Ande till hjälp på vår vandring och om vi låter oss ledas av honom i stället för köttet så syndar vi inte. Alla har förstås kapacitet att synda, men Johannes säger att vi kan besegra världen med vår TRO. Om vi däremot frestas av världen och har svårt att släppa det köttet vill så kan det förstås hända att buden då blir tunga, men alltså inte om vi har vårt fokus på Jesus. Om vi sällan tar oss tid att be, läsa Bibeln och umgås med andra kristna borde det vara oehört svårt att lyda alla buden. Johannes säger något mycket liknande några kapitel tidigare:

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Direkt efter att Johannes berättar om synden som inte är till döds säger han att ingen som är född av Gud syndar!

1 Joh. 5:¹⁸Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud*) bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. —²⁰Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.²¹Kära barn, var på er vakt mot avgudarna
*) alltså Jesus

Alltså; en pånyttfödd person som håller sig i vinträdet syndar inte. Jesus bevarar inte en kristen person helt villkorslöst. Johannes förklarar att Jesus kommit för att ge oss förstånd så att vi kan lära känna honom och löftet gäller (som i så många andra verser) endast om vi ÄR I JESUS. Då behöver vi inte vara rädd för yttre faror, och de enda som skulle kunna få oss på fall är vi själva om vi inte längre bär frukt. Är vi i Jesus är det naturliga att vi vill ha mer av honom och lära känna honom ännu mer för att söka hans vilja och vara honom trogen. Johannes varnar oss ändå och ber oss vara på vår vakt mot avgudarna och det är inget tomt hot. Vi KAN alltså avfalla även som kristna, men om vi lyder anden och inte köttet är vi på fast grund. Då är vi i Jesus!

Men vilka synder är då till döds?

Johannes verkar säga att det är helt onaturligt för en kristen att synda och de andra verserna verkar säga att alla synder inom tio Guds bud separerar oss från Gud, så vad finns det då kvar för synder som inte är till döds? Har vi inte täckt alla synder redan? Här kommer några verser som inkluderar Guds förväntningar på oss men som jag inte tror leder till separation från honom och alltså inte är till döds.

1 Joh. 5:¹⁴Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.¹⁵Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.

Matteus 17:20 Han svarade: “Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.”

Matt. 14:²⁹Jesus sade: “Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. ³⁰Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: “Herre, hjälp mig!” ³¹Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: “Så lite tro du har! Varför tvivlade du?”

Har vi verkligen alltid den tro som utlovas? Tvivlar vi aldrig på att någon ska helas och på att mirakel ska ske? Tror vi alltid att vi får det vi ber om? Nu handlar detta inte om överträdelser av tio Guds bud men det handlar ändå om att inte helt lyda Jesus och lita på hans ord.

Lukas 12:29 Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga.

Är vi aldrig oroliga över vardagliga händelser? Jesus var i och för sig också “orolig” i Getsemane innan sin korsfästelse, men då handlade det inte om vad han skulle äta och dricka, utan vetskapen att han snart måste dö för världens synder. En sund dos av “orolighet” kan nog vara bra för oss (annars skulle vi rycka på axlarna varje gång barnen inte kom hem i tid) och vi är tillsagda att arbeta på vår frälsning “med fruktan och bävan” (Fil. 2:12) men sen finns det sammanhang där orolighet inte tillför oss någonting alls. I stället ska vi be och förlita oss på Gud när vi hamnar i situationer som kräver hjälp, men gör vi alltid det fläckfritt och fullt ut?

Jak. 2:⁹Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Här kommer jag att tänka på en situation för flera år sedan när jag och några vänner gick på en kristen konsert i Västsverige.

Det handlar om ett framträdande av en känd kör och under kvällen fick vi höra hela kören sjunga samt lyssna på några solouppträdanden med hela gruppen som bakgrundskör. När hela konserten var slut dök det upp en medarrangör för att tacka kören med en blombukett, och eftersom han endast hade en bukett så tänkte han väl att det var bäst att ge den just till solisten. Nu vet jag inte hur uppmärksam den här personen var under konserten, för det var nämligen så att det var två tjejer som hade soloframträdanden. En ung, vacker, blond sopran med ett stort leende på läpparna och en annan lite “gråare” tjej som inte hade ett lika framträdande utseende och utstrålning. Det verkade inte som den här medarrangören inte ens lade märke till den lite mer gråare tjejen när han stegade fram och på klassiskt vis tackade den vackrare av de två tjejerna mycket översvallande och gav henne buketten. Han berömde hennes solosång mycket hjärtligt och innerligt och tyckte att hon var jätteduktig, men tyvärr sade han inte ett enda ord om den andra tjejens sång. Måhända han tänkte att några av de övriga körmedlemmar kanske gav lite soloframträdande då och då men inte lika många som denna tjej och att det därför var motiverat att erbjuda buketten just till henne, men sanningen är att tjejerna sjöng precis lika mycket och de var mycket duktiga båda två! Kanske inte alla uppmärksammade episoden (jag gjorde det i alla fall), men kören borde i alla fall ha gjort det och detta var säkert lite pinsamt för flera stycken. Den blonda tjejen visade kurage när hon helt resolut DELADE på buketten och gav hälften till den andra tjejen, men förödmjukelsen var egentligen redan skedd. Den “gråa” tjejen tog lydigt emot halva buketten (vad skulle hon göra?) trots att den egentligen inte var tänkt för henne, och publiken kanske hajade till just pga hanteringen av blommorna. Så trots att den här medarrangören bara ville vara vänlig och berömma en person för vackert soloframträdande så kanske det utmynnade i att han gjorde en ung tjej väldigt ledsen den kvällen när hon kanske gick hem och funderade på hur osynlig hon egentligen var?

Hur som helst kanske detta inte var en perfekt anekdot kopplat till Jak. 2:9 eftersom det inte handlar om en person som är medveten om något felagerande, men det kan ge en liten illustration om hur lätt det kan vara att behandla människor olika. Det är ingen synd i sig att uppskatta en persons utseende, och det går inte komma ifrån att en man vanligtvis anser att en 25 årig kvinna är vackrare än en 75 årig kvinna, eller att det finns vissa 25-åringar som är vackrare än andra (Jobs döttrar ska ha varit väldigt vackra…). Våra fysiska jordiska kroppar ska hur som helst en gång lämnas kvar och vi ska få nya kroppar och kläder! Hade den här medarrangören fått höra om hur hans agerande kanske sårade en annan människa hade han förmodligen varit DJUPT ångerfull och utropa “Men vad har jag gjort?! Oj, vad klantig jag var! Men stackars tjej!”, osv. Det handlar alltså inte om ett försök från hans sida att förödmjuka och vara elak, utan jag tror att Gud kunde se i hans hjärta att han bara ville vara hygglig – även om han också var lite klantig.

Vad som är en större synd är om man medvetet ger vissa människor fördelar trots att det är orättvist gentemot andra, och det gäller även om man härdat sitt hjärta så att man inte reflekterar över att man är korrumperad och ger orättvisa fördelar/nackdelar till människor. Det är väldigt svårt att alltid vara helt rättvis och vi kan bara göra vårt bästa, men det finns gränser för när det övergår till ren synd. Gud känner våra hjärtan och bedömer oss rättvist! Våra samveten hjälper till att avgöra vår eventuella skuld.

1 Thess. 5:¹⁴Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla.¹⁵Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. ¹⁶Var alltid glada, ¹⁷be oavbrutet ¹⁸och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. ¹⁹Släck inte Anden. ²⁰Förakta inte profetior, ²¹men pröva allt, behåll det goda, ²²och håll er borta från allt slags ont.

Här ovan finns det många bud till oss. Tillrättarvisar vi alltid oordentliga i vår omkrets trots att det finns skäl för det? Uppmuntrar vi alltid missmodiga i vår omgivning? Tar vi alltid oss an de svaga? Är vi alltid glada? Även här måste vi förstås inse att Paulus talar rent generellt för alla kan inte oavbrutet BE dag och natt, hjälpa precis alla svaga man ser, uppmuntra varenda människor som står och väntar på pendeltågsperrongen, osv och det gjorde inte Paulus heller. Vad han vill säga är att vi alltid ska ha fokus inställt på att alltid göra det rätta och att alltid vara beredda att tillrättavisa, uppmuntra och be så fort tillfälle ges. Men vi har bara 24 timmar om dygnet och måste använda de timmarna så bra vi kan, inklusive att ta hand om vår egen familj. Ibland kanske vi känner i vårt samvete att vi faktiskt borde ta tillfället i akt och tillrättavisa (eller uppmuntra) någon vi känner väl, men väljer ändå att inte gör det eftersom det känns obehagligt. Det kan hända att man ångrar sig efteråt för att man inte tog chansen att påpeka felsteg. Har vi verkligen prövat allt på bästa sätt alla gånger och alltid valt rätt väg? Att komma till korta vad gäller det som Paulus säger i 1 Thess. 5 skulle kunna vara synder som inte leder till döds.

1 Kor. 12: ³⁰Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? ³¹Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Känner vi inte alla kristna människor som INTE strävar efter någon nådegåva överhuvudtaget? Dessa kanske blivit övertalade av andra kristna att nådegåvorna har upphört och att detta därför inte kan appliceras på kristna idag. Andra kanske tror att det är Gud som ska “zappa” en människa med nådegåvor och att det inte är någonting som vi borde vika några tankar åt. De är då olydiga mot Paulus som säger att vi SKA sträva efter de nådegåvor som är störst. (Han uppmuntrar oss att tala i tungor och att använda oss av alla nådegåvorna men självklart är det listigast att sträva efter de största gåvorna.) Kanske detta skulle kunna vara en synd som inte leder till döds.

Andra exempel

Kanske en kristen skiftarbetare kommer för sent till jobbet pga rent klant och/eller otur vid flera tillfällen och därmed orsakar så att personer måste stanna kvar längre på sitt jobb eftersom de måste vänta på den här personen. En eller några gånger när man gjort felbedömningar vad gäller tidsåtgång på morgonen är ok, men tänk om det sker oftare och FÖR ofta? Om man tar för vana att orsaka trassel för sina medarbetare utan att göra mycket för att få rätsida på problemet så leder det till synd, men var går gränsen? Gud ser till hjärtat och även här kan det handla om en synd som inte leder till döds.

Vi kan göra kommentarer som kan missförstås och vi kan göra människor ledsna utan att mena det. Vi kanske skrattar åt något som en person sagt i tro att personen ska skratta med, men i stället blir personen förolämpad. En del kristna kanske är mycket försiktiga på det här planet och sällan orsakar ledsna miner medan andra trampar i klaveret oftare pga klantighet eller för att de är för snabba i sina reaktioner. Å andra sidan kanske den förstnämnda personen vanligtvis inte tar sig tid att prata och uppmuntra människor medan den sistnämnda personen tar sig tid att göra just detta. Kärlek och omtanke!

1 Petrusbrevet 4:8 Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

En person kanske känner att han bör be i en timme på morgonen och bestämmer sig för att göra det, men ber sedan bara i 30 minuter trots att han känner att det är viktigt med bön just för det tillfället. Det är ju egentligen ingen överträdelse av Guds bud men ändå är det fel om man känner ett tilltal från Gud att be.

Gud ser våra hjärtan och bedömer oss rätt. Han begär inte det omöjliga av oss utan det möjliga. Han vet mycket väl vilka val vi står inför varje dag och vilka hinder som är på vår väg.

Rom. 2: ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Archives

Ingen skall rycka dem ur min hand, säger Jesus om fåren som väljer att FÖLJA – Joh.10:28-29

Romarbrevet 5 lär inte ut att vi ärvt Adams synd – Arvsynden

Inte födda av köttets vilja utan av GUD, och inte ovillkorligt – Joh. 1:13

Alla orörda flickor skall ni låta leva för er räkning? – 4 Mos. 31:18

Tillät Gud sitt folk israel att gifta sig med tillfångatagna flickor? (5 Mos. 21)

Gud vill ha lydnad snarare än offer och späkning (Jesaja 58)

Vi snubblar, begår många fel och tungan kan ingen tämja? Jak. 3:2 + Jak. 3:8

Varför straffade Gud en man som samlade ved på sabbaten? (4 Mos. 15:35)

KAMEL genom synålsöga – Är det omöjligt för rika att bli frälsta?

Vilken synd är INTE till DÖDS i 1 Joh. 5:16?

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: