Etikettarkiv | misstag

Kan SYNDA jämföras med att av misstag köra lite för fort – över hastighetsgränsen?

hastighetsmätare

Att vara villig att lyda överheten

Det finns en del kristna som gärna jämför synd med att av misstag köra lite för fort – fortare än hastighetsgränsen – utan att tänka på det, men det är en missvisande liknelse av flera anledningar.

Kan man verkligen säga om sin synd…”Oj, där dödade jag visst någon! Hoppsan, jag stal plötsligt ett gäng pennor från jobbet! Oj, nu pallade jag visst några äpplen från grannen! Helt otroligt – nu verkar det som jag gick till grannfrun och hoppade i säng med henne! Hoppsan, nu ljög jag visst en hel del, och sen förtalade jag en kompis också! Tänka sig ändå så det kan bli? Wow, nu fuskade jag visst på historieprovet eftersom jag tjuvkikade i mobiltelefonen! Oj, där gjorde jag visst ett skatteavdrag i deklarationen som jag vet att jag inte har rätt till! Märkligt så det kan bli ändå…! Vilka misstag man kan göra!”

Är den helige Ande helt frånvarande?! Skulle han inte säga ifrån?

Vi kan inte jämföra överträdelse av Guds lag med att av misstag köra lite för fort – såvida vi inte kör alldeles för fort med flit. Det är som att jämföra päron och äpplen, eftersom man faktiskt kan bryta en människolag av misstag (trafikregler), medan man inte bryter Guds lag av misstag och utan att inse det.

Bibeln säger visserligen ingenting om trafikregler eftersom den skrevs ner för länge sedan, men vi uppmanas i Rom. 13 att lyda överheten så långt det är möjligt (vi måste dock lyda Gud mer än människor). Det fanns en hel del lagar på Paulus tid, men långifrån de tjocka lagböcker med massor med detaljer som vi har i Sverige idag! Det är inte säkert att Paulus uppmaning var ämnat att täcka in exmpelvis detaljer såsom de trafikregler som skulle komma 2000 år senare så det kan vi inte utgå ifrån.

Men det är väl överheten i varje land som bestämmer om trafikregler och vi ska väl lyda överheten och överhetens lagar? Jo det är sant, men vi vet inte säkert att sådana detaljer är vad PAULUS hade i tankarna när han i sitt brev till de kristna i Rom uppmanar dem att lyda överheten. Han kanske inte syftade på något annat än att helt enkelt bestämma sig för att lyda de lagar som fanns på den här tiden – och de lagar som existerade när Romarbrevet skrevs ner var förmodligen inga lagar som man bryter AV MISSTAG. Paulus poäng var dessutom att de kristna i Rom inte borde spjärna emot överheten, utan vara tillmötesgående vad gäller de påbud och förhållanden som då gällde – och de lagarna var inte diffusa och gick inte in på smådetaljer. Det är viktigt att tänka lite på den politik som gällde när Paulus uppmaning kom, för han lovar inte att det han säger i Rom. 13 stämmer in överallt på jorden i alla tider och för all framtid. Det han säger stämmer dock in på den situation som fanns och det stämmer även I PRINCIP överallt. En gång i framtiden kommer Antikrists rike, och den är verkligen inte insatt av Gud. Däremot är Gud i full kontroll och ser vad som sker, och han har även en lösning på problemet, i form av ett nytt Jerusalem.

Rom. 13:7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.

Det är klart att man idag kan deklarera fel av misstag, men det är däremot en synd att med flit gå emot sitt samvete och göra påståenden i sin deklaration som man vet inte stämmer. Det som Paulus räknar upp i Rom. 13 verkar inte vara någonting som man väljer att vända ryggen till av misstag, utan man har verkligen förmåga att lyda.

Kan vi göra detta av missag?: Mörda, stjäla, begå äktenskapsbrott, ljuga, fuska och förtala?

Trafikregler finns för allas bästa, och det måste finnas någon sorts gräns för hur fort man får köra för att undvika skador och dödsfall. Trafikpoliser måste ha något sorts verktyg för att kunna veta när de har rätt att bötfälla, och därför är tydliga trafikregler bra för oss.

Om det inte skulle finnas några hastighetsgränser överhuvudtaget, så har vi som kristna ändå ansvaret att köra säkert och med andras bästa i fokus. Även om vi inte skulle bryta mot lagen, så bryter vi ändå mot Guds bud om vi exempelvis skulle köra alldeles för fort förbi en skola där det passerar massor med barn och andra trafikanter. Vi skulle då inte behandla andra människor som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi utsätter andra människor för risker.

Jag tycker det är en viss skillnad på trafikförseelse om man 1) kör i 80 km/tim förbi en skola trots att det är 30 km/tim som gäller, jämfört med om man 2) av misstag kör 5 km över hastighetsgränsen på en rak och fin väg som är helt fri från andra trafikanter. I det första fallet så har vi inte behandlat våra medmänniskor som Guds lag befaller, eftersom vi orsakat onödiga risker.

När polisen kommer så kanske det blir böter hur som helst, och då är det bara att betala eftersom vi har gjort oss skyldiga till en trafikförseelse. Som bilförare får vi helt enkelt träna på att hålla koll på hastighetsmätaren, men visst har det hänt att även kristna bilförare någon gång suttit i sina egna tankar och av misstag kört över hastighetsgränsen. Att med flit köra alldeles för fort är en annan sak.

Kan man även SYNDA av misstag?

Att döda en annan person av misstag låter väldigt otroligt, men visst har det hänt misstag inom sjukvården där fel medicindoser getts till människor som i sin tur orsakat deras död. Då ser Gud i så fall hur detta misstag gått till. Beror det på felaktiga instruktioner av någon annan (överordnande)? Beror det på slarv hos personen själv? Var det felaktiga etiketter, eller hur gick det till? Det kan även hända att man av misstag orsakar en annan persons död utanför området för sjuk- och hälsovård. Man kan exempelvis köra på ett litet barn som plötsligt springer över vägen. Man syndar inte om samvetet är rent och om man inte rimligtvis skulle kunna ha agerat på något annat sätt. Gud ser det inte som en synd om man faktiskt är oskyldig till det som hänt. Att däremot med flit ta livet av en annan människa är en synd, och det räknas t o m som mord att hata en annan människa. (Att ogilla en annan människas beteende är inte att hata, för då skulle även Jesus inberäknas i det.) Detta förväntas vi undvika just för att inte synda.

Ännu svårare är att se hur man kan begå äktenskapsbrott av misstag. Kan man verkligen vänsterprassla och säga ”Men hoppsan, vilket misstag som hände! Det var oväntat!”? Någon kanske inflikar att det är ett brott att se på en kvinna med lust i Matt. 5:28, men det står att det är en synd att ”med begär” se på henne, eller snarare ”to lust after her” (KJV), så det är alltså en synd att med en sådan AVSIKT se på en kvinna. Minst en av dem (kvinnan eller mannen) måste dessutom vara gift för att det ska kunna rubriceras som ”äktenskapsbrott”.(Därmed inte sagt att det är ok att se på andra kvinnor hur som helst och med onda avsikter.) Att tycka att en kvinna är rasande vacker är ingen synd, och män och kvinnor är skapta för att attraheras av det andra könet.

Kan vi stjäla av misstag? Visserligen kan man gå ut ur en affär och sedan upptäcka att man glömt att betala för något, men då handlar misstaget inte om synden ”stjäla”, eftersom stöld är något man gör med flit och som man är medveten om. Inte säger man väl ”Hoppsan, där stal jag visst ett vackert halsband från hyllan, och wow…nu gick jag plötsligt ut genom varuhusdörrarna utan att betala för det halsbandet som jag gömt i paraplyet! Så det kan bli!”.

Kan vi ljuga av misstag? Kan vi fuska och förtala av misstag? Kan vi mobba av misstag? Har vi så svårt att hålla oss till sanningen och att behandla andra som vi själva skulle vilja bli behandlade? Om vi har god kontakt med Gud, och om den helige Ande bor i oss, då har vi väl en förträfflig hjälpare som både varnar oss för synd och sticker oss i hjärtat om vi ändå överträder Guds bud och syndar? Om vi behandlar andra människor illa, hur kan vi då inte känna detta i våra hjärtan?

Att av misstag köra lite för fort på en lugn och fin väg handlar inte om att behandla sin nästa illa, men däremot att köra för fort på en väg där det finns människor som kan skada sig. Att med flit behandla andra kärlekslöst och hänsynslöst är vad som dömer oss. Vi bryter inte Guds lag av misstag, för den helige Ande i de kristnas liv är alldeles för närvarande för att gå med på det.

Läs och se att Gud har gett oss all hjälp vi behöver för att leva rena liv:

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Det är intressant att Paulus använder sista delen av Rom. 13 för att förklara att vi faktiskt kan uppfylla den lag som Gud förväntar oss att vi ska lyda, och det gör vi genom att älska vår nästa och behandla våra medmänniskor väl. Älskar vi vår nästa gör vi honom inget illa:

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv.10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. — 12 Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning.13 Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. 14 Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.

Annonser

Synda är att missa målet – som i MÅLTAVLAN?

missing the markLuk. 15:18 Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. (den förlorade sonen)

En del menar att synda är att av misstag missa måltavlan (”miss the mark”), och menar då att vi kanske inte alltid hamnar mitt i prick på måltavlan (mittpunkten som är  ”bull’s eye”) och därmed inte alltid får högsta poäng, men att vi åtminstone för det mesta faktiskt får en hel del poäng – även om vi ibland också hamnar utanför piltavlan helt och hållet med våra pilar. Man menar då att detta är en bild av våra egna liv när vi syndar, och att det finns ett litet skimmer av oskyldighet när vi står där framför tavlan och gör vårt allra bästa för att sikta rätt. För vi anstränger oss ju hela tiden för att hamna precis mitt på tavlan, och även om vi måttar och försöker sikta rätt så blir det ändå lite tokigt då och då? En sådan tankegång leder till att man trivialiserar synd, eftersom man menar att alltihop handlar om helt naturliga och vardagliga misstag som man inte kan rå för och inte ens har någon egentlig kontroll över. För vem kan hamna mitt i prick gång på gång utan att någonsin missa? Även en riktigt duktig pilkastare gör också misstag ibland, så hur skulle vi då helt kunna undvika synd…

Detta är dock inte vad originalordet vill förmedla. Det grekiska ordet för synd är hamartanó  (Strong’s 264), som kan härledas till det grekiska ordet hamartia (Strong’s 266). Båda orden kan enligt Blueletter Bible betyda (översatt till svenska):

att synda, missta sig, överträda Guds lag, göra fel, vandra bort på den rätta vägen, missa och att inte få någon del i. 

Den sistnämnda nyansen (som råkar vara det förstnämnda hos Blueletter Bible), är någonting helt annat än att av misstag få en 7:a, eller 3:a på en piltavla i stället för högsta poäng, eftersom ordet snarare har betydelse att man överhuvudtaget inte får någon del av vinsten, kakan – eller vad det nu handlar om för mål.

När det handlar om uttrycket ”to be without a share in”, så kanske det hjälper om vi snarare tänker på en kung som ordnar en tävling för ett gäng pilbågsskyttar som alla har chansen att bli anställda hos honom och få bli delaktiga i det kungliga livet – på villkor att de klarar att med sina pilar träffa det mål som kungen bestämt så att de inte blir diskvalificerade. De som klarar får ta del av det stora priset, men inte de som inte klarar provet. Detta är förstås ingen perfekt liknelse av synd eftersom vi vet att ingen av oss förtjänar frälsning pga något vi gör (eller tror), och eftersom vi vet att vi alla kan bli förlåtna om vi bekänner våra synder och omvänder oss, MEN det handlar ändå om att man går miste om att bli delaktig i Guds rike så länge som man vägrar att omvända sig och lämna den gamla människan bakom sig. Lösningen på problemet är som sagt att bekänna sina felaktiga val och vandra i ljuset .

Upp. 21:6.– Åt den som törstar skall jag ge av livets vattenkälla för intet.7. Den som vinner seger (overcomes) skall ärva allt detta, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 

Rom 6: 16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet?— 21. Vilken frukt hade ni då?Det ni nu blygs för. Ty slutet på sådant är DÖD. Men nu, då ni har blivit fria från synden och blivit Guds tjänare, blir er frukt att ni blir heliga, och till slut får evigt liv.Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.

Rom. 8:13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva.

Man kanske också ska dra en parallell med Vasaloppet eller Stockholms marathon där det berömda REPET till slut dras över spåret/vägen på en speciell plats när en viss tid har gått, och de skidåkare/löpare som kommit fram till det märket får inte längre fortsätta att delta i tävlingen. Arrangörerna drar repet för att de antar att tävlingsdeltagarna inte kommer att kunna orka slutföra tävlingen om de inte ens klarat att komma förbi detta rep som är väldigt generöst tilltaget. Det måste finnas någon yttre gräns för hur länge tävlingsdeltagare kan få vara ute i spåret/löparbanan, för någon gång måste ju tävlingen avslutas – med hänsyn till arrangörerna och de som vill börja använda området för vanlig trafik. Har man däremot förberett sig inför tävlingen och tränat som man ska, så kommer man i mål utan att hindras av något rep eftersom man är snabb nog.

Man skulle också kunna säga att den synd som Bibeln talar om handlar om att man inte ens siktar på måltavlan, utan snarare skjuter rakt ut i luften som om man bestämt sig för att man kommer att misslyckas och därför inte ens försöker. Då är det klart att man missar både tavla och pilkastningspris. Man bryr sig inte ens om att sikta rätt, om man ens besvärar sig med att ta upp pilarna och börja sikta överhuvudtaget.

Vi syndar inte av misstag. Vi utför inte mord och stölder utan att veta om det, och inte heller ljuger vi eller och begår äktenskapsbrott utan att vi själva har gjort medvetna val. Om vi menar att vi syndar utan att tänka på det så måste vi fundera över hurdan kontakt vi egentligen har med den helige Ande som bor i oss kristna och som vill leda oss rätt. Vi är utlovade att vi inte göra vad köttet begär om vi vandrar i Anden.

1 Kor. 9:24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hårdcarolina kluft – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Här säger Paulus att bara en får priset på en tävlingsbana, men poängen i hans liknelse är inte antal pristagare (eftersom han ber sina läsare att springa så att de får priset) utan snarare ATT vi har löfte om ett fint pris på villkor att vi slutför loppet och håller ut till slutet. I svenska löpartävlingar är det vanligt att alla får medalj när man kommit i mål, och för att lyckas i en tävling krävs förstås en hel del träning och förberedelser. 

Fil. 3:10 Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 

Vi måste se till att vi inte missar det underbara priset som ligger framför oss, för visst vill vi väl TA DEL I den stora bröllopsfesten. Det målet ska vi sikta på!

Upp. 3:11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

Om man är kristen men svär precis innan man dör, kommer man till helvetet då?

älgJag tror att synd alltjämt separerar oss från Gud, och att Satan ljög som lovade Eva att man INTE dör om man är olydig mot Gud. (”Ni skall visst inte dö!”, var hans fagra men osanna löfte.) Eftersom det är många kristna som inte håller med mig – då de fått för sig att ”frälst av nåd” betyder att man numera har råd att synda emellanåt och även att vi inte ens KAN sluta synda – så brukar jag, och andra som tror som jag, ofta få frågan som lyder ungefär såhär:

Tänk dig att en sant kristen och rättfärdig man hamnar i en bilolycka – en kristen som gjort många goda gärningar i sitt liv – och skrämd av olyckan så svär han tilll precis innan han dör – eller låt oss säga att precis innan han dör så LJUGER han för en person som sitter bredvid honom. Hamnar han i helvetet för ett sådant misstag?!

De tror då att man fastnat i en fälla och att man då moloken måste erkänna ”OK, kristna får väl synda trots allt, och vi kan förmodligen synda samtidigt som vi är frälsta”, men så långt behöver det verkligen inte gå. Det räcker egentligen med att visa att man kan ställa frågan också åt det andra hållet: ”Hur många synder kan en kristan göra och ändå vara frälst?” För Adam och Eva räckte det med en synd för att orsaka separation från Gud och DÖD. Den fiktiva händelsen om synden före bilolyckan är statistiskt sett väldigt osannolik, och vi kanske ska akta oss för att bygga teologiska läror på något som kanske inte ens inträffat. Det korta svaret man skulle kunna ge är att endast Gud kan ge den rätta domen eftersom endast han känner en människas hjärta, men det finns flera punkter som jag skulle vilja ta upp i sambandet som kanske hjälper oss att hitta svaret.

  • Om händelsen verkligen handlar om en sant kristen man med en stark relation med Gud, så borde den helige Ande arbetat i hans hjärta och leda honom bort från synder – såsom fula ord och lögner. OM en kristen person ändå syndar så borde den helige Ande ögonblickligen ge personen ett mycket dåligt samvete, för inte syndar väl en sant kristen person utan att ens vara medveten om det eller känna skuld? En sant kristen person borde väl sätta lögnen i halsen? Det dubbla kärleksbudet handlar om att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv, så alla former av elakheter handlar då om att missa detta bud. Då inkluderar jag inte motiverad kritik av en annan människa, eller irritation, ilska, besvikelse, uppgivenhet, osv som man kanske kan känna gentemot en annan människa, eftersom det inte är synder i sig.
  • Gud känner givetvis mannen som dog och om det verkligen handlar om en sant kristen man som agerat utanför sitt vanliga ”jag”, så kanske Gud även ger honom ett par minuter extra tid för att han ska omvandla sin skam till omvändelse och därmed förlåtelse? För, återigen, om det handlar om en person med den helige Ande så borde ett okristet beteende leda till ett skrikande samvete och en omedelbar reaktion. Om det däremot handlar om en person som faktiskt syndar ibland genom lögner, svordomar, förtal, fusk, hånfullhet gentemot andra, osv, och inte verkar bekymra sig nämnvärt, då kanske Gud inte ger någon respit.
  • Jag har själv råkat ut för en allvarlig bilolycka (jag krockade med en buss), och i själva krockögonblicket så var uppenbarligen det mest naturliga för mig att tala i tungor, för det var nämligen det som låg närmast till hands och därför det som jag gjorde. Jag har hört liknande historier från andra som varit med om olyckor och andra plötsliga händelser. Att då höra att det skulle vara naturligt för en kristen att svära till, låter för mig helt otroligt för då kan man undra vad som finns en en sådan persons hjärta? Bibeln säger Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen”.
  • Vi ska dömas efter vad vi vet och efter vår vilja att just lära känna Guds vilja och vara nära honom: Rom 2: 12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.
  • Det är inte JAG (och de som håller med mig) som har hittat på att synd separerar oss från Gud och att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, utan det är ju Guds ord. Hur mycket man anser sig kunna tänja på hans regler, och ändå anse sig ha ryggen fri, är förstås något man måste se upp med för Jesus säger att om vi vill vara hans efterföljare så ska vi förneka oss själva och bära vårt kors dagligen. JA, det finns plats för misslyckanden för Gud är barmhärtig och förlåter ett ödmjukt hjärta, men han ser även om vi inte menar vår omvändelse utan tar hans förlåtelse för given när vi tillåter oss själva att synda på nåden.
  • Bibeln gör faktiskt lite skillnad på ”synd” och ”synd”, och det handlar ofta om vårt samvete som vi inte kan hålla hemlig inför Gud. Men människor kan även förhärda sitt samvete så att de inte längre känner någon skuld för hur de lever sina liv, och då dömer Gud ett förhärdat hjärta som de själva orsakat. Se bland annat denna bloggartikel om vad synd är. Jesus sa till Pontius Pilatus i Joh. 19:11 att de som överlämnade honom till Pilatus hade en större skuld.
  • Om personen i bilolyckan skulle ha onda avsikter, exempelvis om han skulle ha vapen i bagaget och på väg att råna en bank, så vore det något djupt ondskefullt i en sådan människa eftersom han ju ämnat agera hjärtlöst mot andra människor trots att han lärt känna Gud. Då handlar det inte om att låta ett fult ord slinka ur munnen, utan det handlar om en ond gärning som måste ha planerats långt innan han ens satte sig i bilen, och  som innebär att han INTE älskar andra som sig själv. Skulle han dö innan han kommer fram till banken och innan han kommer på bättre tankar, så dör han i sin synd. Även om han inte hunnit utföra det han planerat.
  • Vi kan lugnt låta Gud vara vår domare, och vi vet att han är fullständigt rättvis. Låt oss inte hamna i något dike där vi går synder för svåra eller för lätta, för då urvattnar vi synden. Att frestas är ingen synd, men däremot att falla för frestelser, och att i onödan såra någon av misstag är ingen synd, såvida vi inte uttrycker oss väldigt ovist – och om och om igen.

misstag

Vi snubblar, begår många fel och tungan kan ingen tämja? Jak. 3:2 + Jak. 3:8

Vi begår alla många fel – snubblar – säger Jakob, och det är ju verkligen en generell sanning om människan! Men han säger direkt efteråt att om vi INTE felar i vårt tal så är vi fullkomliga och kan även tygla vår kropp. Han säger inte att det är omöjligt. Men visst är det allra svårast att tygla just tungan, eftersom vi kanske frestas att förtala och ljuga – och vår tunga har ofta sårat andra människor helt i onödan. Ett av buden är att INTE ljuga, och det vore inte logiskt att ha ett bud som vi omöjligt (aldrig) kan lyda. 

Den här versen används ibland för att försöka hitta stöd för att vi aldrig kan sluta synda och att vi inte ens kan tygla vår tunga, men om vi ser till hela sammanhanget så kan vi se att vi visst kan tygla vår tunga även om det är svårt. Tyglar vi vår tunga så kan vi i många fall tygla hela kroppen.

Jak. 3:Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.

Vad betyder ”begå fel”? Det kommer från grekiskans ”ptaiomen”/”ptaió” (Strongs 4417) som beroende på sammanhang kan översättas med snubbla, falla, synda, ha fel, göra misstag, överträda, etc. Detta ord skulle kunna användas när vi av misstag förolämpat en person pga något som vi sagt trots att vi inte alls menade det, och trots att vi själva inte skulle bli förolämpade om vi fått höra samma kommentar om oss själva. I andra fall kanske vi i efterhand inser att det vi sagt eller gjort faktiskt var ganska onödigt eftersom det skulle kunna tolkas fel, och ibland kanske det handlar om ofina övertramp som vi försent inser att vi gjort oss skyldiga till. Det måste alltså inte handla om att bryta tio Guds bud, utan det kan handla om att vi kan vara smidigare i det sättet vi uttrycker oss på. Vi kan få en bild av vad Jakob kan tänkas mena i Jak. 3:2 genom att studera övriga fall där detta ord används:

James 2:10 Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Rom. 11:11 Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.

2 Peter 1:10 Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. GÖR NI DET, SKALL NI ALDRIG NÅGONSIN SNUBBLA OCH FALLA. 

Vi kan alltså se att det inte alls är omöjligt att undvika att ”snubbla”, och Petrus ger till och med ett löfte att vi inte kommer att snubbla om vi håller fast vid vår kallelse. Det finns andra grekiska ord som översatts med ”synda” eller ”falla” men då handlar det som sagt om andra grekiska ord (såsom ”pipto” och ”ekpipto”) och inte ”ptaió som används i Jak. 3:2. Ett annat intressant ord är ”skandalizo”, som ofta översätts till “falla” och detta ord används när Jesus berättar för sina lärljungar ”denna natt skall ni alla överge mig” (Matt. 26:31). Skandalizo används också i Matt. 24:10 där Jesus berättar om att många ska ”komma på fall” i den sista tiden. ”Skandalizo” används också i Markus 4:17 där Jesus återger liknelsen om säden på stenig mark och om människor som ska ”komma på fall” i tider av umbäranden. När det gäller Lukas parallell till denna liknelse så används det grekiska ordet ”aphistemi” för att ”komma på fall” – och det är roten till det grekiska ordet för apostasy/avfall. Det finns alltså andra grekiska ord som innehåller en mycket allvarligare form av ”att falla” än det som används i Jak. 3:2. När Jesus sa ”Synda inte mer” så använder han ett annat grekiskt ord än i Jak. 3:2, och det gäller även många andra verser i Bibeln där vi uppmanas att undvika synd, såsom när Paulus säger ”Nyktra till på allvar och synda inte”. Att snubbla/snava är inte lika allvarligt som att totalt avfalla.

Uppenbarelseboken 2: Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.

Men tungan kan ingen människa tämja Jak. 3:8

Jakob förklarar att djur faktiskt har blivit tämjda av människor och vi kan t o m få hästar att lyda oss genom betsel i deras munnar, och skepp kan lyda oss genom rodret som vi styr. När det kommer till våra tunga så verkar det rent generellt helt omöjligt att tämja den, för se bara hur ord i alla tider har sårat människor och orsakat mycket trassel och långvariga komplikationer. Även kristna har klantat till det med skvaller, lögner och rent förtal, men Jakob drar för den skull inte slutsatsen att det därför är något som vi måste acceptera att även kristna måste sysselsätta sig med och att det är ett helt normalt beteende. Skulle verkligen Jakob mena att det är helt normalt för en kristen att vara demonisk och hela tiden göra det som är ont – som han menar orsakas av en hal tunga? Självfallet inte, och han säger själv ”Så får det inte vara, mina bröder”. Självfallet skulle Jakob aldrig vara av den åsikten att något som orsakar strider och avund är något som vi måste se som helt normalt beteende hos kristna. Synder separerar oss från Gud.

Hela sammanhanget i Jakobsbrevet 3 där våra två kluriga verser ingår:

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom. Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp3 När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människanMen tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. SÅ FÅR DET INTE VARA, mina bröder11 Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? 12 Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, DEMONISK.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ONT17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Om ”tungan kan ingen tämja” skulle betyda att det är helt omöjligt att någonsin undvika skvaller, förtal och lögner, så motsäger Jakob sig själv.  Han säger några verser senare ”Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen”. Så vi ska inte tala emot sanningen och vi ska undvika skryt? Men sa inte Jakob nyss att vi inte kan tämja vår tunga och att det därför är helt omöjligt för oss att undvika skryt, lögner och förtal? Nej, uppenbarligen är det INTE vad Jakob någonsin sagt eller menat. Han säger ju att en sådan ovishet – som en otyglad tunga orsakar – är DEMONISK. Det finns ett berömt bud bland tio Guds bud som heter ”Du skall icke ljuga” och det budet kommer från Gud själv. Skulle Jakob argumentera emot Gud och mena att vi lika gärna kan glömma det budet eftersom ingen människa kan tämja sin tunga? Aldrig i livet. Jakob säger själv:

Jak. 1:26 OM NÅGON MENAR SIG TJÄNA GUD MEN INTE TYGLAR SIN TUNGA BEDRAR SITT HJÄRTA, SÅ ÄR HANS GUDSTJÄNST INGENTING VÄRD. 

Jakob motsäger alltså inte sig själv och det är uppenbart att han inte menar att vi INTE KAN tygla vår tunga samtidigt som han  menar att vi SKA tygla vår tunga.

Psaltaren. 34:13 Är du en människa som älskar livet och vill se goda dagar? 14 Avhåll då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek.

1 Petrusbrevet 3:10 Ty den som älskar livet och vill se goda dagar SKALL AVHÅLLA SIN TUNGA FRÅN DET SOM ÄR ONT och sina läppar från att tala svek.

Ordspråksboken 13:3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.

Varför straffade Gud en man som samlade ved på sabbaten? (4 Mos. 15:35)

ved

Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. —Och Herren sade till Mose: ”Mannen skall straffas med döden (4 Mos. 15:32+35)

Är inte Gud lite blodtörstig som straffar en man som samlar ihop lite ved på Sabbaten? Nej, inte om det handlar om en öppen rebelliskhet från mannens sida och där själva vedinsamlingen bara är ett ytligt resultat av mannens rebelliska hjärta. Det handlar inte om ett oskyldigt misstag från mannens sida.

I sammanhanget här nedan kan vi notera att Gud först noga går igenom skillnaden mellan att synda medvetet och att synda ”av misstag”. Även de som syndar av misstag är väl medvetna om att de faktiskt syndat, för annars skulle det inte finnas skäl att ta upp saken och offra djur (som man gjorde under gamla testamentet) för en synd som de inte ens är medvetna om att de begått. Det kan då handla om att de för sent insett att de faktiskt brutit mot Guds lag genom sitt handlande, och då handlar det oftast (eller alltid) om en mindre förseelse om nu Guds lag i övrigt är väl inpräntad i människors sinnen. Man mördar inte, stjäl inte, begår inte äktenskapsbrott och tillber inte andra gudar av misstag. Idag har vi den Heliga Ande till hjälp och han uppmärksammar oss på synd och varnar för att göra felaktiga beslut. Synd är ju både i Gamla och Nya testamentet att bryta mot Guds lag, och för det krävs en egen fri vilja och ett alternativ vid varje tillfälle att INTE synda.

Hur som helst är det intressant att Gud först går igenom det här med att synda medvetet och omedvetet, och sedan går direkt till det exemplet med mannan som måste stenas för att han samlar ihop ved. Gud förklarade att man kan offra en årsgammal get om man syndar av misstag, men något sådant alternativ erbjuder inte Gud till den här mannen, vilket måste betyda att mannen syndar med berått mod trots att han visste att det var emot Guds vilja och beslut.

4 Mosebok 15:27 Om en enskild person av misstag syndar, skall han som syndoffer föra fram en årsgammal get. 28 Prästen skall bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. 29 Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem skall samma lag gälla när någon begår en synd av misstag.30 Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk31 Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.” 32 Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen33 De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. 34 Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. 35 Och Herren sade till Mose: ”Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.” 36 Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Syftet med ved är att göra upp eld, och göra upp eld gör man vanligtvis för att baka och laga mat. Problemet är att Gud gav israelerna ett bud att inte baka och koka något på sabbatsdagen, och det var ett bud för deras egen skull. Det kunde helt enkelt göra extra stora portioner dagen innan och skulle slippa samla ved och förbereda mat en dag i veckan som de i stället skulle kunna använda för att vila från sin vardag och sina rutiner.

2 Mos. 16:23 Då sade han till dem: ”Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon.”

I stället samlade alltså mannen ved och hånade i och med detta både sin skapare och hans lagar, trots att det är vår Herre som har våra liv i sina händer och vill leda oss rätt. Männen som ertappade mannen med ved var osäkra på hur de skulle behandla honom och väntade in Guds rådslut, och budet var alltså dödsstraff. Med det ville Gud visa hela israel att det är viktigt att hörsamma honom i alla frågor – återigen för deras egen skull. Om Gud skulle börja se mellan fingrarna på att det förekom trollkonster, avgudadyrkan, rebelliskhet och omoral bland hans egendomsfolk så skulle detta vara dålig reklam för honom själv vilket skulle leda till att andra folkslag skulle förakta judarnas Gud i stället för att ansluta sig till honom för att få liv. Tanken var ju att israel skulle vara ett gott föredöme för andra folk – som en storebror som kan leda andra rätt. Om de då skulle visa sig vara likadana rebelliska syndare som alla andra så skulle det inte tjäna något syfte och skulle orsaka att många människor avvisade deras Gud. Det var alltså av yttersta vikt för israelerna att hålla sig till Guds lagar. Sen kan man tillägga att det visserligen är allvarligt med en fysisk död, men det är ännu allvarligare med en andlig död eftersom det handlar om evigheten.

Det förekommer en annan välkänd bibelpassage som handlar om att samla ved emot Guds vilja, och här handlar det om mycket allvarliga saker eftersom det rör hela familjers ansträngning för att offra till andra gudar. Gud menar att de faktiskt kränker sig själva med sådana handlingar, eftersom det är de själva som går förlorade genom avgudadyrkan. De barn som det handlar om måste ha varit stora nog för att hugga ner träd för ved och också kunna bära hem grenarna.

Jer. 7:17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar.19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam? 20 Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.

Amos 5:25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?26 Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun, er guds stjärna, era gudabilder som ni gjort åt er?27 Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus, säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.

De assyrisk-babyloniska gudarna Sakkut och Kewan uttalas här med vokalerna från det hebreiska ordet shiqquts (vederstygglighet) för att ange det vederstyggliga med avgudar. Här är några andra verser om att offra till himlens härskara, inkl. himlens drottning:

Apg 7:42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? 43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

5 Mos 4:19 Och när du lyfter dina ögon upp till himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem.

2 Kung. 23:4 Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Aseran och åt himlens hela härskara. Och han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskaraOch han förde Aseran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände upp den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.

Jer. 44:17 utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. 18 Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger. 19 Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne.”

Jer. 19:13 Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar.