Etikettarkiv | fånge

Alla orörda flickor skall ni låta leva för er räkning? – 4 Mos. 31:18

isänglarMen alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning (4 Mos. 31:18)

Det finns en del som gärna vill tolka ovan som ”Men alla flickebarn som inte har legat med någon man får ni behålla, göra till slavar, behandla illa, se som ägodelar liksom era möbler, och helt enkelt gör vad som faller er in vad gäller dem, och även dumpa dem när ni tröttnat på dem”. Detta är dock inte vad som står utan måste läsas in i sammanhanget, och det är det många som gärna vill. Nämligen de som tillbringar sin tid genom att leta fel i Bibeln.

Jag skrev tidigare om 5 Mos. 21 och varför Gud tillät sitt folk att gifta sig med kvinnliga fångar, som kan ses i den här artikeln, och här nedan handlar det om Midjans unga kvinnor som det står om i 4 Mos. 31.

Det är omöjligt för Gud att ta ett beslut i ett pågående krig som skulle kunna kringgå oskyldiga från att drabbas, för i krig drabbas både skyldiga och oskyldiga. Är då Gud en svag Gud, och elak som orsakar så att oskyldiga drabbas av fysisk död? Nej, se ovan artikel. Vi ska ALLA dö eftersom vi inte kan nå Livets träd, och tack och lov för det för annars hade vi levt för evigt i en väldigt olycklig och ond värld som alltså inte skulle vara ett paradis på minsta vis. Sen är den vanliga regeln att dör man som oskyldig kommer man in i Guds rike, men inte om man är skyldig.

Jes. 57:1 Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort FÖR ATT SLIPPA ONDSKAN. Han går in i friden.—

Kom ihåg att invånarna i Kanaan knappast var oskyldiga medelsvenssons, utan de var helt igenom onda som ett gäng ”Hitlers” och denna folkras finns inte kvar idag. En kärleksfull Gud väljer alternativet som orsakar minst död och umbäranden. Att låta en allvarlig sak bero kan orsaka ännu mer död för ännu fler människor, och ingen bättre än Gud kan avgöra en sådan sak. Vi människor kan det inte, och därför har vi heller ingen rätt att bestämma om liv eller död. Vad har Gud egentligen för alternativ när hans utvalda folk (som ska bringa frälsning till alla folk på jorden och vara ett mönster) drabbas av motstånd på sin väg mot det förlovade landet eller I landet?

  • Stoppa kriget, vilket innebär att ett ont folk får breda ut sig, föröka sig och låta sin ondskefulla kultur drabba fler människor, vilket i slutänden skulle orsaka fler antal döda än om ett krig faktiskt skulle få utspela sig.
  • Endast låta de krigsförande männen att dö, vilket innebär att kvinnor, barn och gamla inte har någon man i hushållet och därmed små medel till försörjning när de absolut starkaste individerna är borta.
  • Endast låta vuxna dö, vilket innebär att barnen inte har några föräldrar som kan ta hand om dem.
  • Låta alla människor ur Israels fiende dö. (Kom ihåg att Gud självfallet inte skulle låta Israel anfalla en fiende såvida fienden inte var ond.)

Sen har vi frågan om krigsfångar, och även en sådan fråga kan förstås Gud bedöma bättre än oss människor. Att låta alla vara krigsfångar kanske inte skulle vara ett bra alternativ om de är många till antalet eftersom de ju måste försörjas, och eftersom folk inte blir mindre onda och revanschsugna bara för att de är fångar. Ett krig gällande Kanaan startades ju för att förgöra fienden och sätta stopp för dess ondska, och inte för att fånga fienden och göra sig själva till fiendens försörjare.

Israelerna gick inte igenom Moab på sin väg till det förlovade landet (Dom. 11:18) men  däremot intog de Sihon. Moabiterna bodde först på den östra sidan om Döda Havet fram till Gilead i norr, och de drev ut ”Emim” som tidigare bodde där. Sen blev de själva utdrivna av amoriterna.

Vad gäller det här kriget mot Midjan så valde Gud att låta alla dö utom riktigt unga och oskyldiga flickor. Först valde israelerna på egen hand att rädda ALLA kvinnor (och det var självfallet klokt att ta med sig gods och djur så att dessa kvinnor skulle kunna utnyttja dem som resurser för sin försörjning) men Moses ogillade att ALLA kvinnor räddades eftersom det ju var de som fick israel på fall från första början:

4 Mos. 31:1 Herren talade till Mose. Han sade: Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk.”—De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön-9 Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte10 Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld. 11 De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap, 12 och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.13 Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. 15 Mose sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnor leva? 16 Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över Herrens menighet. 17 Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man18 Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning.—35 och av människor, sådana kvinnor som inte hade legat med någon man, tillsammans 32 000.

Kvinnliga Moabiter fick gifta sig med israeler om de bekände sig till deras Gud, men denna regel har inte alltid följts – som tiden i Babylon visar. Ezra och Nehemiah övertalade menigheten att återvända till israeliska lagar eftersom männen hade börjat gifta sig med kvinnor som inte konverterat.

Vi ska inte läsa in i verserna ovan att israelerna på något sätt fick behandla dessa flickor illa, eller att israelerna tilläts gifta sig med dem medan de ännu var barn. Det vore helt emot Guds tidigare lagar som alltid skyddar den svagare parten. Det står inte att dessa flickor skulle vara slavar eller fångar, men vi kan tänka oss att de fick sysslor att utföra som andra barn och vuxna. Det är självfallet tragiskt för små flickor att förlora sina föräldrar, och deras föräldrars onda liv drabbade nu dem eftersom det slutade med att de blev föräldralösa. Men ska vi se saken från en annan synvinkel så kan man kanske gissa sig till att Gud accepterade att de riktigt unga flickorna skulle få bo hos israel eftersom dessa flickor var påverkbara (till det bättre) och inte utgjorde något hot. Vi kan också konstatera följande:

  • Hade flickorna fått bo kvar hos sina föräldrar så hade det varit stor risk för att även de gått i sina föräldrars fotspår och levt likadana onda liv som dem – såvida de inte tidigare offrats till en avgud av sina egna föräldrar
  • De hade gott om likasinnade kamrater i sin nya miljö hos israel eftersom det var 32.000 unga flickor
  • De hade försörjning säkrad livet ut, och de levde nu under humana lagar och i en bra mycket sundare kultur än den som de kom från
  • Den nya kulturen gav dem större möjligheter att lära känna den sanne Guden och göra gott i stället för att tjäna avgudar

Jag säger inte att det därför är ok för oss vanliga dödliga att röva bort småflickor från miljöer som vi personligen tycker är osunda för att sätta dem i miljöer som vi anser är bättre, för nu handlar det om GUDS beslut i en drabbning som han inte ens önskat, och om att välja det bästa alternativet av de som står till buds. GUD kan se hela bilden och styra rätt, till skillnad från oss.

Det här är bakgrunden till varför israel kämpade mot Moab och Midjaniterna, vilket slutade med att de tog flickor till sina egna hem:

1 Mos. 36:35 När Husam dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.

4 Mos. 22:1 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.— Och Moab fruktade för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn och sade till de äldste i Midjan: ”Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.” Balak, Sippors son, var på den tiden kung i MoabHan skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, där hans folk var bosatt, för att kalla honom till sig, och han lät säga: ”Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot migKom nu därför och förbanna detta folk åt mig, för det är starkare än jag. Kanske skall jag då kunna slå det och driva bort det ur landet. Ty jag vet att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt.

Välsignad är den som välsignar israel, och förbannad är den som förbannar israel. Detta faktum drabbade Midjaniterna!:

4 Mos. 24: 9 Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, som en lejoninna, vem vågar oroa honom? Välsignad är den som välsignar dig, förbannad är den som förbannar dig!”

Israels folk (åtminstone 24.000 män) lät lura sig av Moabs döttrar och bedrev otukt med dem. Moabs kvinnor bjöd in israels folk att offra till sina avgudar och tillbe dem. Gud blev självfallet vred och besviken på sitt folk som han ville skulle gå den rätta vägen för att vara till välsignelse för alla folk, men i stället slöt de sig till Baal! Därför ville Gud angripa Midjan:

4 Mosebok 25:1 Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes Herrens vrede mot IsraelOch Herren sade till Mose: ”Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem i solen inför Herren, för att Herrens glödande vrede må vändas ifrån Israel.” Då sade Mose till Israels domare: ”Var och en av er skall bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels menighet, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde tjugofyra tusen.— 15 Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 ”Angrip midjaniterna och slå dem!18 Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”

Bileam blev ombedd att förbanna Israel, men i stället utymynnade hans profetior i välsignelser. Dessutom drabbades Moab av förbannelse själva pga sitt elaka agerande mot Israel. Det betyder inte att var och en i landet Moab blev bortkopplade från alla möjligheter till frälsning, men det betyder en framtid i generell förbannelse och rent ut sagt oflyt. Det finns många länder idag som räknas som speciellt drabbade pga fattigdom, diktatur el. dyl, men då handlar det inte om människors själar utan om deras levnadsförhållanden och miljön här på jorden. Sen kan det förstås vara att denna olycka kombineras av människors aversion mot den ende sanna Guden –  Israels Gud och Adams skapare.

5 Mos. 23:Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling,detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna digMen Herren, din Gud, ville inte lyssna på Bileam, utan Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig.

Ashtar-Kemosh är en gudinna som dyrkades av Moabiterna och andra människor ihop med Kemosh, och hon är i Mesha-stenen (Moabit-stenen med gamla inristningar) omnämnd som en kvinnlig motsvarighet till Kemosh. Det kan hända att hon är identisk med Astarte. Israel hade svårt att släppa de här avgudarna när de väl kommit i kontakt med dem, och det förklarar varför Gud hellre vill döda anhängare till dessa avgudar i stället för att rädda dem. Det är för att reducera ondska och ond bråd död hos ännu fler människor:

Dom. 10:Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna och astarterna och även Arams, Sidons, MOABS, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och tjänade honom inte. Då upptändesHerrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filisteernas och ammoniternas handDessa plågade Israels barn och for våldsamt fram mot dem det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoreernas land, i Gilead. Dessutom gick Ammons barn över Jordan och gav sig i strid med Juda, Benjamins och Efraims hus, så att Israel kom i stor nöd.10 Då ropade Israels barn till Herren och sade: ”Vi har syndat mot dig, för vi har övergivit vår Gud och tjänat baalerna.” 11 Men Herren sade till Israels barn: ”När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, 12 sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig, och jag frälste er från deras hand. 13 Men ni har övergivit mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er. 14 Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. Må de rädda er i er nöd.” 15 Då sade Israels barn till Herren: ”Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt inför dina ögon. Men befria oss denna gång.” 16 Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade Herren. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd

Gud hörde israels rop och hjälpte dem (för vilken gång i ordningen?) att gå segrande ur sin kamp mot Sichon:

Dom. 11:20 Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte gå genom sitt område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas. Där gav han sig i strid med Israel. 21 Men Herren, Israels Gud, gav Sichon och allt hans folk i Israels hand, så att de slog dem. Israel intog hela det land där amoreerna bodde.

Exempel på ondska genom människooffer:

2 Kung. 3:26 När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. 27 Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En våldsam vrede kom då över Israel som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.

Trots att Salomo var en sådan gudfruktig man med en sådan vishet så hamnade även han i en miljö av ondskefull avgudadyrkan. Det skedde eftersom han gifte sig med kvinnor som kom från kulturer där man offrade till avgudar, och som lockade honom att delta. baal

1 Kung. 11:Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans fader David hade gjort. Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse.

Josia förstörde till slut de avskyvärda avgudarna, men det det dröjde flera år innan det hände:

2 Kung. 23:12 Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal – dessa hade Juda kungar gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 13 Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, som Salomo, Israels kung, hade byggt åt Astarte, sidoniernas styggelse, åt KEMOSH, MOABS STYGGELSE och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde avgud.

Annonser

Tillät Gud sitt folk israel att gifta sig med tillfångatagna flickor? (5 Mos. 21)

CreationNär vi läser i 5 Mosebok 21 så kanske vi uppfattar Gud som grymmare än nödvändigt, men vi måste försöka läsa vad som står och notera vad som faktiskt INTE står och som vi kanske omedvetet läser in i texten. När vi läser om människor som dör, och som t o m dör väldigt unga, så måste vi ha i åtanke att:

  1. GUD har rätt att skapa människor och han har därför rätt att avlägsna människor från jorden.
  2. ALLA ska dö förr eller senare. Om inte FÖRR så definitivt SENARE.
  3. Bebisar och unga barn som dör hamnar inte i helvetet eftersom de inte är medvetna om Guds lag. Om de däremot växer upp och beter sig som sina (onda) föräldrar så kanske de väljer att bli lika onda som dem, och då måste de ansvara för sina egna handlingar och döms därefter.
  4. Det är inte på den här jorden som vi kan förvänta oss långa, lyckliga och totalt rättvisa liv utan i NÄSTA. Fram tills vi kommer till vårt permanenta hem så måste vi acceptera att vi kan drabbas av orättvisor och olyckor, och som sagt, en gång kommer vi till slut att dö eftersom vi inte längre kan nå Livets träd.

Vad gäller de bud som Gud gav sitt folk i Gamla Testamentet så kan vi inte utgå ifrån att dessa bud också gäller oss hedningar idag, eftersom det vanligaste är att dessa endast handlade om israel (och de som valde att ansluta sig till Israel) och oftast under en begränsad tid – t ex till Messias ankomst. Några bud som alltid har gällt i alla tider är tio Guds bud – kanske med undantag av Sabbatsbudet på det sätt som det formades senare.

Vad gäller attacker och utrotning av kananéer och filisteer måste vi komma ihåg detta:

  • Det var ingen människa som beslöt att kananéerna skulle attackeras utan Universums skapare som kan göra helt korrekta bedömningar eftersom han ser helheten.
  • Kananéerna fick varningar om attacken minst 2 år innan den skedde och de VISSTE vad som skulle ske och konfirmerade t o m att det handlar om den sanna Gudens krav. De gavs flera chanser både att fly eller att ansluta sig till israelerna.
  • Kananéerna var inte några oskyldiga smålänningar utan grymmare än Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, och de offrade sina egna barn i elden. Det fanns även liknande besläktade folkslag som inte längre finns kvar på jorden idag eftersom de till slut utrotades. Det sägs att de var väldigt storväxta människor (jättar) och likadant var det innan floden när nephilim levde och orsakade mycket ondska på jorden. Då valde Gud att radera ut allt människoliv eftersom t o m deras tankar var enbart onda. Det går alltså inte att jämföra med de människor som lever idag.
  • Gud kunde se att det skulle bli fler mord av oskyldiga människor om onda folkslag skulle få leva än om de INTE skulle få leva, och han tog då det bättre alternativet att eliminera hela rasen för att undvika så mycket dödande som möjligt. Tyvärr lydde inte israel Guds krav på total utrotning av exempelvis filistéerna, vilket ledde till att de blev fler, vilket i sin tur ledde till mycket fler dödande än om israel lytt Guds krav från första början. Även under Sauls tid hade israel problem med blodtörstande filistéer som fortfarande levde kvar. Återigen, MÄNNISKOR har inte vare sig kunskap eller makt att ta sådana beslut men det har GUD. Så det faktum att israel hade fiender som de krigade mot är ingen främmande tanke, och inte heller att det förekommer fångar i krig. Krig är aldrig trevligt för någon part eftersom det alltid leder till död, umbäranden och saknad av nära och kära.

Buden i 5 Mos. 21 är precis som alla andra bud speciellt till för att skydda de svaga partierna genom att försäkra dem rättigheter.

1) Först ut handlar det om förfarandet när man hittar en ihjälslagen människa utan att veta vem som mördat personen 

Att på egen hand bestämma sig för att ta en annan människas liv är mycket allvarligt i Guds ögon och något som han också ville inpränta hos sitt eget folk. Den döda personen själv kanske redan har fått ett kvitto på att han ska ärva Guds rike (det beror alldeles på hur han levt) men Gud vill inte att hans eget folk ska leka gudar och beröva människor deras liv. Däremot får han förstås själv ta ett sådant beslut eftersom han är SKAPAREN.

De äldste/domarna ombeds att mäta vilken stad som ligger närmast den döde, och det är mycket möjligt att det inte alls krävs något omfattande mätande överhuvudtaget om den döde ligger mycket nära en stad. Prästerna ombeds att tvätta sina händer ovanför en kviga som en äldste krossat nacken på (en snabb död) och de ska sedan intyga ”Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet”. Vi kan dra en liknelse till vissa Domstolar som valt att använda Bibeln för att uttala en ”ed” över. Idén är att denna ritual ska få människor att hålla sig till sanningen för att det krävs mycket styrka att ljuga när de håller sina händer på Guds ord. Det finns ingen förlåtelse utan blod så kon ingick i djuroffersystemet under den gamla testamentets tid, och orden från prästerna betydde att de rentvådde sig från skuld och att det som hänt sedan är glömt och försonat. Mer kan de inte göra. Skulle mördaren ifråga finnas i staden (troligt) så skulle han kunna vara åskådare av dessa ritualer som borde få honom att känna av sitt dåliga samvete. Det är okänt om en sådan här händelse någonsin inträffade eller om det var nog med att det fanns en lag om saken för att alla skulle vilja avstå.

5 Mos. 21:1 Om man i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har Herren, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgörasAlla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalenoch de skall intyga och säga: ”Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel.” Därmed får de försoning för denna blodskuld. Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.

2) Israeler tilläts gifta sig med kvinnliga fångarIsraeli wife

Israelerna blev ofta varnade av Gud att de INTE skulle gifta sig med vissa onda folkslag, men  i andra fall verkar det som Gud gick med på det när det gäller människor som inte bodde i det förlovade landet (alltså inte kananéer och filistéer) även om det endast stannar vid en teorisk möjlighet. Israelerna var inte tillåtna att attackera några andra utanför Kanaans område, så om de hamnade i krig med andra kan det bara bero på att de själva blev attackerade först inom sina egna gränser.

När vi läser nedan om att det är lovligt för israelerna att gifta sig med en fånge (Gud gav kvinnorna speciella rättigheter) så får vi inte bara ta för givet att kvinnan själv INTE vill gifta sig och att giftermålet alltså skulle ske av tvång. Få moraliska män skulle trivas med att vara gift med en kvinna som han vet motsäger sig giftermålet och därmed tvingas leva med en person som inte gensvarar på hans kärlek. Det kan göra vilket giftermål som helst väldigt surt och det kan inte vara något eftertraktar. Väljer kvinnan att gifta sig så måste hon gå igenom en viss ritual och hon får tid att sörja sina föräldrar. Först efter en månad i fästmannens hus får de sedan bli man och hustru.

Guds tanke är att ett giftermål ska vara mellan en man och en kvinna och vara för hela livet, men pga människornas egen ondska så måste Gud ibland anpassa lagar efter verkligheten för att beskydda den svagare parten. Det kan senare i livet bli så att mannen inte trivs i äktenskapet, och det kan förslagsvis bero på att kvinnan inte vill släppa sin egen (onda) kultur och/eller att hon själv inte trivs med att leva bland israelerna och deras traditioner. Gud ser hur som helst till att kvinnan har större rättigheter än en slav/tjänare om det slutar med att äktenskapet bryts, vilket är ett stort misslyckande. (Det här med slavar kräver ett eget blogginlägg för att visa att det oftast handlar om tjänare och/eller att frivilligt ansluta sig till ett hushåll under en viss herre.) Mannen får INTE sälja henna för pengar eftersom hon aldrig var en slav/tjänare utan en hustru, även om hon började som kringsfånge.

5 Mos. 21:10 När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar, 11 och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, 12 så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. 13 Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru. 14 Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har FÖRNEDRAT henne.

5 Mos. 23:15 En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre. 16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

3) Sen kommer  det här med förstfödslorätten

Gud anser som sagt att ett giftermål är till för en man och en kvinna för evigt, men för att se till att de svagare parterna har sina rättigheter så anpassar han lagarna till verkligheten när det går. En hustru har större rättigheter än en slav/tjänare, men det går för den skull inte att gifta sig med hur många kvinnor som helst för att ge ännu fler sådana rättigheter. En fullvärdig hustru har den rättigheten att maken betalar underhåll resten av hennes liv vilken är en enorm trygghet för henne och hennes barn. Att en man föredrar en fru före en annan är svårt att reglera med lag, men om det inträffar (ett av flera skäl varför polygama äktenskap har baksidor), så har Gud igen tänkt på att via lagen ge den svagare parten trygghet, och det är i det här fallet frun som inte är lika älskad samt hennes barn. En förstfödd är förstfödd oavsett vilken fru som föder barnet.

15 Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar, 16 då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde. 17 Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.

4) En uppstudsig son ska stenas?teenage drunk

Notera:

  • Det handlar inte om ett litet barn utan en individ som är stor nog för att vara en frossare och drinkare.
  • Lagen säger inte att en son som trotsat sina föräldrar omedelbums måste anmälas till stadens äldste, utan det måste först ha föregåtts av en längre tid av tuktan, och ha nått ett sådant stadium att sonen blivit en frossare och drinkare. Det blir man inte av att ha frossat och druckit vid ett par tillfällen, utan det handlar om att det eskaleterat till en djup vana, trots upprepade varningar och tuktande från föräldrarnas sida.
  • Det är föräldrarna som avgör när de varnat sin son tillräckligt och när de anser att de måste ge upp sina försök för i stället  anmäla sin onda son till de äldste för stening. Det säger sig självt att det ska MYCKET till för att sonens egna föräldrar ska ta ett sådant steg eftersom det innebär fysisk död för deras egen son.
  • Tyvärr kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sig själv och för sin omgivning, även om det är ovanligt. För Israels del var det mycket viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk.
  • Det är inte ens känt att något sådant fall – där föräldrar anmäler sin son för de äldste – överhuvudtaget förekommit i Israel, så det kan hända att det var tillräckligt med att ha en lag om saken.

18 Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port.20 Och de skall säga till de äldste i staden: ”Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” 21 Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

5) Olika lagar och föreskrifter

22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.