Tag Archive | död

Bibelförfattare som säger att synd separerar oss från Gud

Vad säger bibelförfattarna om vår kapacitet att sluta synda?

De flesta kristna förstår att synd INTE behagar Gud, och att vi som pånyttfödda kristna inte BORDE synda. Kanske de också säger att det är helt naturligt för en pånyttfödd kristen att vilja vara lydig mot Gud, avhålla sig från synd och att visa god frukt i sin vardag. De menar då att vår nya natur som omvända individer driver oss att göra goda gärningar, och att en sann tro av ren nödvändighet visar sig i god frukt. Ja, det är naturligt för kristna att visa god frukt, MEN det som är förbryllande när man vänder 180 grader och menar att vi kristna aldrig kan sluta synda, att vi kanske t o m syndar varje dag (som en del säger) och att vi måste synda ända tills vi dör. Hur kan det vara helt onaturligt för en kristen att synda samtidigt som det är helt omöjligt för en kristen att helt undvika synd? Det borde ju leda till att det i stället är helt naturligt för en kristen ATT synda. Det finns även många agnostiker som lever mycket fina moraliska liv, även om de inte tagit ställning för Gud, så vad är egentligen skillnaden mellan troende och icke-troende om vi inte kan se det på frukten? Finns det verkligen kristna syndare och icke-kristna syndare, och vad innebär det att vara frälst av nåd?

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,

Många kristna tror på försoningsläran (som startade med Anselm) vilket resulterar i att de tror att Jesus redan sonat och förlåtit alla våra gamla, pågående och framtida synder, och att våra synder alltså är förlåtna redan innan vi utför dem. Jag säger då att en sådan lära borde betyda att vi är FÖDDA frälsta och att även brist på “tro” (otro) bara är en i raden av synder som då redan är förlåtet.

Upp. 21:⁸Men de fega, DE OTROENDE (unbelieving i KJV) och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

Det borde ju leda till att alla är födda frälsta och att vi kommer att förbli frälsta, för alla synder vi kan tänkas göra i framtiden är ju redan förlåtna och strukna från vårt syndakonto och kommer så förbli. Men att alla ska bli frälsta håller dock de flesta inte med om, vilket visar att en sådan doktrin leder till motsättningar och därför inte kan stämma. Många insisterar ändå på att en sant pånyttfödd kristen aldrig kan förlora sin frälsning utan som sämst endast “sin relation” med Gud, eller något liknande. Andra kristna säger att vi visst kan förlora vår frälsning om vi inte omvänder oss, men samtidigt säger de att vi måste omvända oss dagligen eftersom vi syndar dagligen. Men på vilket sätt kan man då förlora sin frälsning om inte ens daglig synd räcker till för att nå maxgränsen? För dem blir “omvändelse” endast ett tomt “förlåt” eller snarare “hoppsan” som varar ända tills nästa synd som kan ske några timmar senare. Säger verkligen Bibeln att kristna har råd att synda dagligen och att de ändå är frälsta? Är verkligen daglig synd detsamma som att “förneka sig själv och ta sitt kors på sig varje dag” som Jesus säger att vi ska göra?

Nej, “omvändelse” betyder att totalt ändra sinne och besluta sig för att göra sitt bästa att aldrig synda igen, vilket vi måste tro är faktiskt möjligt. Om vi tror att vi syndar av ren nödvändighet, och/eller om det är utanför vår kapacitet att sluta synda, så skulle det innebära att vi har utmärkta ursäkter för att fortsätta och då har djävulen fått in en fot i våra liv. Djävulen kan då skratta belåtet för sig själv när han fått oss att tro att det är ett fullständigt normalt kristet liv att fortfarande vara kvar i syndernas bojor, och att sonens blod och den helige Andes kraft inte kan hjälpa oss att gå segrande ur de frestelsernas snaror som djävulen kastar över oss. Men sanningen är att om vi syndar regelbundet så är det ett bevis på att vi inte omvänt oss överhuvudtaget.

Vad gäller “frälsning” så är man förstås inte slutligt frälst förrän man faktiskt träder in i Guds rike, men vi kan redan idag säga att man är “frälst” om man med det menar “andligt levande” till skillnad från “andligt död”.

Säger Jesus att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Mark 9:45. Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt än att ha två fötter och bli kastad till helvetet, till den outsläckliga elden, 46. där deras mask inte dör, och elden inte släcks.

Joh 3:³⁶Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte LYDER Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir KVAR över honom.”

Joh. 5:14 Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.”

Joh. 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. —23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Joh. 15:⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.—¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.— ¹⁴Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.

Matt 10:22. Och ni skall bli hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som står fast intill ÄNDEN skall bli frälst.

Matt. 5:²⁰Jag säger er att om ER rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

Säger Paulus att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Rom. 6:16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till DÖD, eller lydnaden till rättfärdighet?—21. Vilken frukt hade ni då? Det ni nu blygs för. Ty slutet på sådant är DÖD. Men nu, då ni har blivit fria från synden och blivit Guds tjänare, blir er frukt att ni blir heliga, och till slut får evigt liv. Ty syndens lön är DÖDEN, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.

Rom. 8:13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de är Guds barn.

1 Kor 6:9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Ef. 5:3 Otukt och all orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, så som det anstår heliga, 4. och inte heller passar sig skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse. Ty det skall ni veta, att ingen otuktig eller oren, eller girig, som är en avgudadyrkare, har arvedel i Kristi och Guds rike. 6. LÅT INGEN BEDRAGA ER med fåfängliga ord, ty för sådant kommer Guds vrede över otrons barn.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

1 Kor 7:19. Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD

Säger Johannes att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

1 Joh. 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

1 Joh. 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Joh. 9:31 Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.

Upp 21:27 Och aldrig någonsin skall något ORENT komma in i den eller någon som gör styggelse eller ljuger, utan de som är skrivna i livets bok hos Lammet.

Säger Petrus att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Apg. 10:34 Då började Petrus tala: “Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.

1 Pet. 4:¹⁷Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? ¹⁸Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?¹⁹Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.

1 Pet. 3:12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda

2 Pet. 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har FRIKÖPT dem och drar så plötsligt fördärv över sig.

Säger Juda att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Juda 1:⁴Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.—⁵Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde.

Säger Jakob att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Jakob 1:¹⁵När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. ¹⁶Bedra inte er själva, mina älskade bröder.—²²Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. ²³Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, ²⁴och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut.—²⁶Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.

Jakob 5:19 BRÖDER, om någon bland er går vilse, bort från sanningen och någon omvänder honom, 20. så skall han veta, att den som omvänder en syndare från hans villoväg, frälser EN SJÄL FRÅN DÖDEN och skyler över mängd av synder.

Jakob 2:¹⁴Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?—¹⁷ Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Säger författaren till Hebreerbrevet att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Hebr. 10:²⁹Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande?

Hebr 5:9 Och när han fullkomnats blev han, för alla dem som LYDER honom, upphovet till evig frälsning

Säger ens Gud att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Mal 2:17 I trötten ut HERREN med edert tal. Nu frågen I: »Varmed trötta vi då ut honom?» Jo, därmed att I sägen: »Den som gör ont är ändå god i HERRENS ögon, och till sådana har han behag. Ty varför kommer icke eljest domens Gud?»

Jes. 59:2 Nej, det är edra missgärningar, som skilja eder och eder Gud från varandra, och edra synder dölja hans ansikte för eder, så att han icke hör eder.

Hes.18:²⁴Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? INGEN av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han DÖ.—²⁶När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, SÅ DÖR HAN PÅ GRUND AV DET. Genom det orätta han har gjort skall han dö.

1 Mosebok 2:17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö. (1917)

Är inte sanningen att läran att en andligt levande människa INTE kommer att dö om hon syndar, kommer från Satan och att läror såsom “en gång alltid frälst”, “det är naturligt att synda“, “Jesus betalade och förlät våra synder redan på korset”, “vi har fått Jesus rättfärdighet överförd till oss så Gud kan inte se vår synd”, “vi är födda med en syndfull natur som får oss att synda”, etc, är idéer som bygger på Satans idé?

1 Mosebok 3:4 Då sade ormen till kvinnan: “NI SKALL VISST INTE DÖ!

Läs gärna fler artiklar i det här ämnet, såsom denna.

Alla orörda flickor skall ni låta leva för er räkning? – 4 Mos. 31:18

Mar14

Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning (4 Mos. 31:18)

Det finns en del som gärna vill tolka ovan som “Men alla flickebarn som inte har legat med någon man får ni behålla, göra till slavar, behandla illa, se som ägodelar liksom era möbler, och helt enkelt gör vad som faller er in vad gäller dem, och även dumpa dem när ni tröttnat på dem”. Detta är dock inte vad som står utan måste läsas in i sammanhanget, och det är det många som gärna vill. Nämligen de som tillbringar sin tid genom att leta fel i Bibeln.

Jag skrev tidigare om 5 Mos. 21 och varför Gud tillät sitt folk att gifta sig med kvinnliga fångar, som kan ses i den här artikeln, och här nedan handlar det om Midjans unga kvinnor som det står om i 4 Mos. 31.

Det är omöjligt för Gud att ta ett beslut i ett pågående krig som skulle kunna kringgå oskyldiga från att drabbas, för i krig drabbas både skyldiga och oskyldiga. Är då Gud en svag Gud, och elak som orsakar så att oskyldiga drabbas av fysisk död? Nej, se ovan artikel. Vi ska ALLA dö eftersom vi inte kan nå Livets träd, och tack och lov för det för annars hade vi levt för evigt i en väldigt olycklig och ond värld som alltså inte skulle vara ett paradis på minsta vis. Sen är den vanliga regeln att dör man som oskyldig kommer man in i Guds rike, men inte om man är skyldig.

Jes. 57:1 Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort FÖR ATT SLIPPA ONDSKAN. 2 Han går in i friden.—

Kom ihåg att invånarna i Kanaan knappast var oskyldiga medelsvenssons, utan de var helt igenom onda som ett gäng “Hitlers” och denna folkras finns inte kvar idag. En kärleksfull Gud väljer alternativet som orsakar minst död och umbäranden. Att låta en allvarlig sak bero kan orsaka ännu mer död för ännu fler människor, och ingen bättre än Gud kan avgöra en sådan sak. Vi människor kan det inte, och därför har vi heller ingen rätt att bestämma om liv eller död. Vad har Gud egentligen för alternativ när hans utvalda folk (som ska bringa frälsning till alla folk på jorden och vara ett mönster) drabbas av motstånd på sin väg mot det förlovade landet eller I landet?

Stoppa kriget, vilket innebär att ett ont folk får breda ut sig, föröka sig och låta sin ondskefulla kultur drabba fler människor, vilket i slutänden skulle orsaka fler antal döda än om ett krig faktiskt skulle få utspela sig.
Endast låta de krigsförande männen att dö, vilket innebär att kvinnor, barn och gamla inte har någon man i hushållet och därmed små medel till försörjning när de absolut starkaste individerna är borta.
Endast låta vuxna dö, vilket innebär att barnen inte har några föräldrar som kan ta hand om dem.
Låta alla människor ur Israels fiende dö. (Kom ihåg att Gud självfallet inte skulle låta Israel anfalla en fiende såvida fienden inte var ond.)

Sen har vi frågan om krigsfångar, och även en sådan fråga kan förstås Gud bedöma bättre än oss människor. Att låta alla vara krigsfångar kanske inte skulle vara ett bra alternativ om de är många till antalet eftersom de ju måste försörjas, och eftersom folk inte blir mindre onda och revanschsugna bara för att de är fångar. Ett krig gällande Kanaan startades ju för att förgöra fienden och sätta stopp för dess ondska, och inte för att fånga fienden och göra sig själva till fiendens försörjare.

Israelerna gick inte igenom Moab på sin väg till det förlovade landet (Dom. 11:18) men däremot intog de Sihon. Moabiterna bodde först på den östra sidan om Döda Havet fram till Gilead i norr, och de drev ut “Emim” som tidigare bodde där. Sen blev de själva utdrivna av amoriterna.

Vad gäller det här kriget mot Midjan så valde Gud att låta alla dö utom riktigt unga och oskyldiga flickor. Först valde israelerna på egen hand att rädda ALLA kvinnor (och det var självfallet klokt att ta med sig gods och djur så att dessa kvinnor skulle kunna utnyttja dem som resurser för sin försörjning) men Moses ogillade att ALLA kvinnor räddades eftersom det ju var de som fick israel på fall från första början:

4 Mos. 31:1 Herren talade till Mose. Han sade: ²“Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk.”—⁷De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön-—⁹Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. ¹⁰Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld. ¹¹De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap, ¹²och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.¹³Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. ¹⁴Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. ¹⁵Mose sade till dem: “Har ni låtit alla kvinnor leva? ¹⁶Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över Herrens menighet. ¹⁷Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man. ¹⁸Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning.—³⁵och av människor, sådana kvinnor som inte hade legat med någon man, tillsammans 32 000.

Kvinnliga Moabiter fick gifta sig med israeler om de bekände sig till deras Gud, men denna regel har inte alltid följts – som tiden i Babylon visar. Ezra och Nehemiah övertalade menigheten att återvända till israeliska lagar eftersom männen hade börjat gifta sig med kvinnor som inte konverterat.

Vi ska inte läsa in i verserna ovan att israelerna på något sätt fick behandla dessa flickor illa, eller att israelerna tilläts gifta sig med dem medan de ännu var barn. Det vore helt emot Guds tidigare lagar som alltid skyddar den svagare parten. Det står inte att dessa flickor skulle vara slavar eller fångar, men vi kan tänka oss att de fick sysslor att utföra som andra barn och vuxna. Det är självfallet tragiskt för små flickor att förlora sina föräldrar, och deras föräldrars onda liv drabbade nu dem eftersom det slutade med att de blev föräldralösa. Men ska vi se saken från en annan synvinkel så kan man kanske gissa sig till att Gud accepterade att de riktigt unga flickorna skulle få bo hos israel eftersom dessa flickor var påverkbara (till det bättre) och inte utgjorde något hot. Vi kan också konstatera följande:

Hade flickorna fått bo kvar hos sina föräldrar så hade det varit stor risk för att även de gått i sina föräldrars fotspår och levt likadana onda liv som dem – såvida de inte tidigare offrats till en avgud av sina egna föräldrar
De hade gott om likasinnade kamrater i sin nya miljö hos israel eftersom det var 32.000 unga flickor
De hade försörjning säkrad livet ut, och de levde nu under humana lagar och i en bra mycket sundare kultur än den som de kom från
Den nya kulturen gav dem större möjligheter att lära känna den sanne Guden och göra gott i stället för att tjäna avgudar

Jag säger inte att det därför är ok för oss vanliga dödliga att röva bort småflickor från miljöer som vi personligen tycker är osunda för att sätta dem i miljöer som vi anser är bättre, för nu handlar det om GUDS beslut i en drabbning som han inte ens önskat, och om att välja det bästa alternativet av de som står till buds. GUD kan se hela bilden och styra rätt, till skillnad från oss.

Det här är bakgrunden till varför israel kämpade mot Moab och Midjaniterna, vilket slutade med att de tog flickor till sina egna hem:

1 Mos. 36:³⁵När Husam dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.

4 Mos. 22:1 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.— ³Och Moab fruktade för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn ⁴och sade till de äldste i Midjan: “Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.” Balak, Sippors son, var på den tiden kung i Moab. ⁵Han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, där hans folk var bosatt, för att kalla honom till sig, och han lät säga: “Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. ⁶Kom nu därför och förbanna detta folk åt mig, för det är starkare än jag. Kanske skall jag då kunna slå det och driva bort det ur landet. Ty jag vet att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”⁷De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt.

Välsignad är den som välsignar israel, och förbannad är den som förbannar israel. Detta faktum drabbade Midjaniterna!:

4 Mos. 24: 9 Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, som en lejoninna, vem vågar oroa honom? Välsignad är den som välsignar dig, förbannad är den som förbannar dig!”

Israels folk (åtminstone 24.000 män) lät lura sig av Moabs döttrar och bedrev otukt med dem. Moabs kvinnor bjöd in israels folk att offra till sina avgudar och tillbe dem. Gud blev självfallet vred och besviken på sitt folk som han ville skulle gå den rätta vägen för att vara till välsignelse för alla folk, men i stället slöt de sig till Baal! Därför ville Gud angripa Midjan:

4 Mosebok 25:1 Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar. ²Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. ³Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. ⁴Och Herren sade till Mose: “Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem i solen inför Herren, för att Herrens glödande vrede må vändas ifrån Israel.” ⁵Då sade Mose till Israels domare: “Var och en av er skall bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”⁶Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels menighet, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁷När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, ⁸följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. ⁹Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde tjugofyra tusen.— ¹⁵Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.¹⁶Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁷“Angrip midjaniterna och slå dem!¹⁸Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”

Bileam blev ombedd att förbanna Israel, men i stället utymynnade hans profetior i välsignelser. Dessutom drabbades Moab av förbannelse själva pga sitt elaka agerande mot Israel. Det betyder inte att var och en i landet Moab blev bortkopplade från alla möjligheter till frälsning, men det betyder en framtid i generell förbannelse och rent ut sagt oflyt. Det finns många länder idag som räknas som speciellt drabbade pga fattigdom, diktatur el. dyl, men då handlar det inte om människors själar utan om deras levnadsförhållanden och miljön här på jorden. Sen kan det förstås vara att denna olycka kombineras av människors aversion mot den ende sanna Guden – Israels Gud och Adams skapare.

5 Mos. 23:³Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling,⁴detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. ⁵Men Herren, din Gud, ville inte lyssna på Bileam, utan Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig.

Ashtar-Kemosh är en gudinna som dyrkades av Moabiterna och andra människor ihop med Kemosh, och hon är i Mesha-stenen (Moabit-stenen med gamla inristningar) omnämnd som en kvinnlig motsvarighet till Kemosh. Det kan hända att hon är identisk med Astarte. Israel hade svårt att släppa de här avgudarna när de väl kommit i kontakt med dem, och det förklarar varför Gud hellre vill döda anhängare till dessa avgudar i stället för att rädda dem. Det är för att reducera ondska och ond bråd död hos ännu fler människor:

Dom. 10:⁶Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna och astarterna och även Arams, Sidons, MOABS, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och tjänade honom inte. ⁷Då upptändesHerrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filisteernas och ammoniternas hand. ⁸Dessa plågade Israels barn och for våldsamt fram mot dem det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoreernas land, i Gilead. ⁹Dessutom gick Ammons barn över Jordan och gav sig i strid med Juda, Benjamins och Efraims hus, så att Israel kom i stor nöd.¹⁰Då ropade Israels barn till Herren och sade: “Vi har syndat mot dig, för vi har övergivit vår Gud och tjänat baalerna.” ¹¹Men Herren sade till Israels barn: “När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, ¹²sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig, och jag frälste er från deras hand. ¹³Men ni har övergivit mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er. ¹⁴Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. Må de rädda er i er nöd.” ¹⁵Då sade Israels barn till Herren: “Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt inför dina ögon. Men befria oss denna gång.” ¹⁶Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade Herren. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd

Gud hörde israels rop och hjälpte dem (för vilken gång i ordningen?) att gå segrande ur sin kamp mot Sichon:

Dom. 11:²⁰Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte gå genom sitt område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas. Där gav han sig i strid med Israel. ²¹Men Herren, Israels Gud, gav Sichon och allt hans folk i Israels hand, så att de slog dem. Israel intog hela det land där amoreerna bodde.

Exempel på ondska genom människooffer:

2 Kung. 3:²⁶När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. ²⁷Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En våldsam vrede kom då över Israel som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.

Trots att Salomo var en sådan gudfruktig man med en sådan vishet så hamnade även han i en miljö av ondskefull avgudadyrkan. Det skedde eftersom han gifte sig med kvinnor som kom från kulturer där man offrade till avgudar, och som lockade honom att delta.

1 Kung. 11:⁶Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans fader David hade gjort. ⁷Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse.

Josia förstörde till slut de avskyvärda avgudarna, men det det dröjde flera år innan det hände:

2 Kung. 23:¹²Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal – dessa hade Juda kungar gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. ¹³Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, som Salomo, Israels kung, hade byggt åt Astarte, sidoniernas styggelse, åt KEMOSH, MOABS STYGGELSE och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde avgud.

Tillät Gud sitt folk israel att gifta sig med tillfångatagna flickor? (5 Mos. 21)

Mar12

När vi läser i 5 Mosebok 21 så kanske vi uppfattar Gud som grymmare än nödvändigt, men vi måste försöka läsa vad som står och notera vad som faktiskt INTE står och som vi kanske omedvetet läser in i texten. När vi läser om människor som dör, och som t o m dör väldigt unga, så måste vi ha i åtanke att:

GUD har rätt att skapa människor och han har därför rätt att avlägsna människor från jorden.
ALLA ska dö förr eller senare. Om inte FÖRR så definitivt SENARE.
Bebisar och unga barn som dör hamnar inte i helvetet eftersom de inte är medvetna om Guds lag. Om de däremot växer upp och beter sig som sina (onda) föräldrar så kanske de väljer att bli lika onda som dem, och då måste de ansvara för sina egna handlingar och döms därefter.
Det är inte på den här jorden som vi kan förvänta oss långa, lyckliga och totalt rättvisa liv utan i NÄSTA. Fram tills vi kommer till vårt permanenta hem så måste vi acceptera att vi kan drabbas av orättvisor och olyckor, och som sagt, en gång kommer vi till slut att dö eftersom vi inte längre kan nå Livets träd.

Vad gäller de bud som Gud gav sitt folk i Gamla Testamentet så kan vi inte utgå ifrån att dessa bud också gäller oss hedningar idag, eftersom det vanligaste är att dessa endast handlade om israel (och de som valde att ansluta sig till Israel) och oftast under en begränsad tid – t ex till Messias ankomst. Några bud som alltid har gällt i alla tider är tio Guds bud – kanske med undantag av Sabbatsbudet på det sätt som det formades senare.

Vad gäller attacker och utrotning av kananéer och filisteer måste vi komma ihåg detta:

Det var ingen människa som beslöt att kananéerna skulle attackeras utan Universums skapare som kan göra helt korrekta bedömningar eftersom han ser helheten.
Kananéerna fick varningar om attacken minst 2 år innan den skedde och de VISSTE vad som skulle ske och konfirmerade t o m att det handlar om den sanna Gudens krav. De gavs flera chanser både att fly eller att ansluta sig till israelerna.
Kananéerna var inte några oskyldiga smålänningar utan grymmare än Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, och de offrade sina egna barn i elden. Det fanns även liknande besläktade folkslag som inte längre finns kvar på jorden idag eftersom de till slut utrotades. Det sägs att de var väldigt storväxta människor (jättar) och likadant var det innan floden när nephilim levde och orsakade mycket ondska på jorden. Då valde Gud att radera ut allt människoliv eftersom t o m deras tankar var enbart onda. Det går alltså inte att jämföra med de människor som lever idag.
Gud kunde se att det skulle bli fler mord av oskyldiga människor om onda folkslag skulle få leva än om de INTE skulle få leva, och han tog då det bättre alternativet att eliminera hela rasen för att undvika så mycket dödande som möjligt. Tyvärr lydde inte israel Guds krav på total utrotning av exempelvis filistéerna, vilket ledde till att de blev fler, vilket i sin tur ledde till mycket fler dödande än om israel lytt Guds krav från första början. Även under Sauls tid hade israel problem med blodtörstande filistéer som fortfarande levde kvar. Återigen, MÄNNISKOR har inte vare sig kunskap eller makt att ta sådana beslut men det har GUD. Så det faktum att israel hade fiender som de krigade mot är ingen främmande tanke, och inte heller att det förekommer fångar i krig. Krig är aldrig trevligt för någon part eftersom det alltid leder till död, umbäranden och saknad av nära och kära.

Buden i 5 Mos. 21 är precis som alla andra bud speciellt till för att skydda de svaga partierna genom att försäkra dem rättigheter.

1) Först ut handlar det om förfarandet när man hittar en ihjälslagen människa utan att veta vem som mördat personen

Att på egen hand bestämma sig för att ta en annan människas liv är mycket allvarligt i Guds ögon och något som han också ville inpränta hos sitt eget folk. Den döda personen själv kanske redan har fått ett kvitto på att han ska ärva Guds rike (det beror alldeles på hur han levt) men Gud vill inte att hans eget folk ska leka gudar och beröva människor deras liv. Däremot får han förstås själv ta ett sådant beslut eftersom han är SKAPAREN.

De äldste/domarna ombeds att mäta vilken stad som ligger närmast den döde, och det är mycket möjligt att det inte alls krävs något omfattande mätande överhuvudtaget om den döde ligger mycket nära en stad. Prästerna ombeds att tvätta sina händer ovanför en kviga som en äldste krossat nacken på (en snabb död) och de ska sedan intyga “Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet”. Vi kan dra en liknelse till vissa Domstolar som valt att använda Bibeln för att uttala en “ed” över. Idén är att denna ritual ska få människor att hålla sig till sanningen för att det krävs mycket styrka att ljuga när de håller sina händer på Guds ord. Det finns ingen förlåtelse utan blod så kon ingick i djuroffersystemet under den gamla testamentets tid, och orden från prästerna betydde att de rentvådde sig från skuld och att det som hänt sedan är glömt och försonat. Mer kan de inte göra. Skulle mördaren ifråga finnas i staden (troligt) så skulle han kunna vara åskådare av dessa ritualer som borde få honom att känna av sitt dåliga samvete. Det är okänt om en sådan här händelse någonsin inträffade eller om det var nog med att det fanns en lag om saken för att alla skulle vilja avstå.

5 Mos. 21:1 Om man i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, ²skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. ³De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. ⁴De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.⁵Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har Herren, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgöras. ⁶Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen, ⁷och de skall intyga och säga: “Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. ⁸Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel.” Därmed får de försoning för denna blodskuld. ⁹Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.

2) Israeler tilläts gifta sig med kvinnliga fångar

Israelerna blev ofta varnade av Gud att de INTE skulle gifta sig med vissa onda folkslag, men i andra fall verkar det som Gud gick med på det när det gäller människor som inte bodde i det förlovade landet (alltså inte kananéer och filistéer) även om det endast stannar vid en teorisk möjlighet. Israelerna var inte tillåtna att attackera några andra utanför Kanaans område, så om de hamnade i krig med andra kan det bara bero på att de själva blev attackerade först inom sina egna gränser.

När vi läser nedan om att det är lovligt för israelerna att gifta sig med en fånge (Gud gav kvinnorna speciella rättigheter) så får vi inte bara ta för givet att kvinnan själv INTE vill gifta sig och att giftermålet alltså skulle ske av tvång. Få moraliska män skulle trivas med att vara gift med en kvinna som han vet motsäger sig giftermålet och därmed tvingas leva med en person som inte gensvarar på hans kärlek. Det kan göra vilket giftermål som helst väldigt surt och det kan inte vara något eftertraktar. Väljer kvinnan att gifta sig så måste hon gå igenom en viss ritual och hon får tid att sörja sina föräldrar. Först efter en månad i fästmannens hus får de sedan bli man och hustru.

Guds tanke är att ett giftermål ska vara mellan en man och en kvinna och vara för hela livet, men pga människornas egen ondska så måste Gud ibland anpassa lagar efter verkligheten för att beskydda den svagare parten. Det kan senare i livet bli så att mannen inte trivs i äktenskapet, och det kan förslagsvis bero på att kvinnan inte vill släppa sin egen (onda) kultur och/eller att hon själv inte trivs med att leva bland israelerna och deras traditioner. Gud ser hur som helst till att kvinnan har större rättigheter än en slav/tjänare om det slutar med att äktenskapet bryts, vilket är ett stort misslyckande. (Det här med slavar kräver ett eget blogginlägg för att visa att det oftast handlar om tjänare och/eller att frivilligt ansluta sig till ett hushåll under en viss herre.) Mannen får INTE sälja henna för pengar eftersom hon aldrig var en slav/tjänare utan en hustru, även om hon började som kringsfånge.

5 Mos. 21:¹⁰När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar, ¹¹och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, ¹²så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. ¹³Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru. ¹⁴Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har FÖRNEDRAT henne.

5 Mos. 23:¹⁵En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre. ¹⁶Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

3) Sen kommer det här med förstfödslorätten

Gud anser som sagt att ett giftermål är till för en man och en kvinna för evigt, men för att se till att de svagare parterna har sina rättigheter så anpassar han lagarna till verkligheten när det går. En hustru har större rättigheter än en slav/tjänare, men det går för den skull inte att gifta sig med hur många kvinnor som helst för att ge ännu fler sådana rättigheter. En fullvärdig hustru har den rättigheten att maken betalar underhåll resten av hennes liv vilken är en enorm trygghet för henne och hennes barn. Att en man föredrar en fru före en annan är svårt att reglera med lag, men om det inträffar (ett av flera skäl varför polygama äktenskap har baksidor), så har Gud igen tänkt på att via lagen ge den svagare parten trygghet, och det är i det här fallet frun som inte är lika älskad samt hennes barn. En förstfödd är förstfödd oavsett vilken fru som föder barnet.

¹⁵Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar, ¹⁶då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde. ¹⁷Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.

4) En uppstudsig son ska stenas?

Notera:

Det handlar inte om ett litet barn utan en individ som är stor nog för att vara en frossare och drinkare.
Lagen säger inte att en son som trotsat sina föräldrar omedelbums måste anmälas till stadens äldste, utan det måste först ha föregåtts av en längre tid av tuktan, och ha nått ett sådant stadium att sonen blivit en frossare och drinkare. Det blir man inte av att ha frossat och druckit vid ett par tillfällen, utan det handlar om att det eskaleterat till en djup vana, trots upprepade varningar och tuktande från föräldrarnas sida.
Det är föräldrarna som avgör när de varnat sin son tillräckligt och när de anser att de måste ge upp sina försök för i stället anmäla sin onda son till de äldste för stening. Det säger sig självt att det ska MYCKET till för att sonens egna föräldrar ska ta ett sådant steg eftersom det innebär fysisk död för deras egen son.
Tyvärr kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sig själv och för sin omgivning, även om det är ovanligt. För Israels del var det mycket viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk.
Det är inte ens känt att något sådant fall – där föräldrar anmäler sin son för de äldste – överhuvudtaget förekommit i Israel, så det kan hända att det var tillräckligt med att ha en lag om saken.

¹⁸Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, ¹⁹så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port.²⁰Och de skall säga till de äldste i staden: “Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” ²¹Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

5) Olika lagar och föreskrifter

²²Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, ²³så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Exempel på när GUD ÅNGRAR SIG och ändrar sig – profeten JONA i fiskens buk! (Jona 3:10)

Feb26

Jona 3:²“Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” ³Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.⁴Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: “Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”

Jona 3:⁸Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. ⁹Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.”¹⁰När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ÅNGRADE han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

^10— God REPENTED of the evil, that he had said that he would do unto them; and he did it not. (KJV)

Jona 4:²Och han bad till Herren och sade: ” Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda.

Några iakttagelser

Det står att Jona lydde Gud och att han predikade det som han ombads predika, vilket var “Om fyrtio dagar SKALL Nineve bli ödelagt.” Det finns inga “om” eller “men” med i bilden, utan bara rätt och slätt ombeds Jona att predika om vad som KOMMER ATT HÄNDA.

Invånarna i staden Nineve ångrade då sina synder och visade det tydligt också i handling. Med detta hoppades de att Gud skulle ändra sig trots att det inte fanns något löfte om något sådant alternativ. De handlade kanske i ren desperation.

Gud såg deras omvändelse, som om det handlade om en ny observation som han inte tidigare hade, och just p g a människornas handlingar så ändrade han sina planer som han tidigare ämnade göra. Tanken var ju att förstöra Nineve “om 40 dagar” som alltså var en tidigare “sann profetia“. Profetian blev dock inställd och det står att Gud ångrade det onda som han tänkte göra mot dem. Det står egentligen “hotade” göra i SFB, men det är ett ord som det inte finns en parallell till i grundtexten. KJV ligger närmare grundtexten. (Se ovan)

Jona erkänner att skälet till att han inte ville resa till Nineve var att han visste att Gud var en sådan som kan ångra det onda (som han ämnar göra), eller “repentest thee of the evil” som det står i KJV. Jona verkar inte vara villig att gå pga vetskapen att det finns risk att Gud skulle komma att ändra sin ståndpunkt och alltså inte handla enligt den framtid som Jona så tydligt skulle utstaka – enligt Guds eget ord. Det skulle i sin tur innebära att Jona skulle riskera att stå där med lång näsa när saker och ting inte sker såsom utlovat. Jona önskar sig sedan t o m DÖDEN pga smäleken att han hade “fel” i sina profetior. Men Gud säger tycker det är viktigare med omvändelse och liv:

Jona 4:¹¹Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!”

Om vi tolkar avsnittet fel riskerar vi att göra Gud till en lögnare för att han berättar om något som kommer att hända (som han “vet” kommer att hända?) trots att det inte händer. Om Gud hela tiden hade VETAT att Nineve inte skulle ha blivit ödelagt VARFÖR SÄGER HAN DÅ ATT SÅ KOMMER ATT SKE, OCH TVINGAR JONA ATT TALA OSANNING? Eller ljög Gud för att manipulera fram en omvändelse?

Nej, är det inte ett bättre alternativ att läsa avsnittet som det står – att Gud verkligen deklarerade exakt det som han ämnade göra och som var sant i det ögonblick som Gud uttalade det? Invånarna i Nineve var tydligen på helt fel kurs i sin avgudadyrkan och synd, och det kan hända att Gud varnat dem tidigare utan resultat. Kanske han nu en gång för alla bestämde sig för att ödelägga hela staden – för att det inte såg ut att någonsin bli en förbättring – och ville därför informera invånarna om detta så att de hade chans att göra viktiga beslut (nu när staden är bestämt att förgöras)? De som trodde på varningen kanske då skulle omvända sig och fly från staden genom att lämna hus och hem, men i stället blev det så att faktiskt alla invånarna omvände sig i säck och aska! Då ångrade Gud det som han hela tiden hade för avsikt att göra. Om nu hela staden omvände sig så fanns ju inga bra skäl att ödelägga staden. Genom hela Bibeln kan vi se att människors agerande påverkar Gud i sina beslut, och de är bl. a därför vi BER.

“Ångrade” är översatt från hebreiska way·yin·nā·ḥem och det används vid ytterligare 8 tillfällen i Bibeln (förutom Jona 3:10), varav 2 handlar om samma händelse.

1 Mos. 6:⁶Då ÅNGRADE Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.

2 Mos. 32:¹³(Mose säger…) Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt.” ¹⁴Då ÅNGRADE Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

2 Sam. 24:¹⁵Herren sände då pest i Israel, från morgonen intill den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog, från Dan ända till Beer-Sheba. ¹⁶Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ÅNGRADE Herrendet onda och sade till ängeln som fördärvade folket: “Det är nog! Drag tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats.

1 Kron. 21:¹⁴Herren sände då pest i Israel, så att 70 000 personer av Israel dog. ¹⁵Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när denne höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ÅNGRADE det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: “Det är nog, drag tillbaka din hand.” Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.

Psalm 106:43 Han räddade dem många gånger, men de hade ett upproriskt sinnelag och sjönk allt djupare genom sin synd. ⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop.⁴⁵Han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull.⁴⁶Han lät dem finna barmhärtighet inför alla som fört dem i fångenskap.

(…

for them his covenant, and REPENTED according to the multitude, KJV)

Jeremia 26:¹⁹Men lät Hiskia, Juda kung, med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ÅNGRADE det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?”

1 Mos. 24:⁶⁷Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak TRÖSTAD i sorgen efter sin mor.

1 Mos. 38:¹²En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får.

(…and Judah was COMFORTED, and went up, KJV)

Sen finns förstås många fler verser som visserligen inte innehåller ordet “ångra” baserat på ovan hebreiska ord, men som antingen innehåller andra ord för “ångra” eller där vi kan se att Gud varnar för att han ska göra något som han sedan ångrar. Jeremia 18 är ett bra exempel på hur Gud agerar beroende på människors handlingar.

Vad menade Jesus med “DET ÄR FULLBORDAT”? (Joh. 19:30)

Jan30

Joh. 19:30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: “Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan

“Det är fullbordat” är översatt från det grekiska ordet Tetelestai och som betyder att något är avklarat/färdigt/slutfört. Hela sammanhanget är:

Joh. 19:²³Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. ²⁴Därför sade de till varandra: “Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den.” Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna.—²⁸Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: “Jag törstar.”²⁹Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun. ³⁰När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: “Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan

Innan Jesus dog på korset – för att fullborda det perfekta syndoffret – så våndades han av naturliga anledningar inför det han måste genomlida:

Luk. 12:⁴⁹Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd. ⁵⁰Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är FULLBORDAT.

Jesus – som alltid funnits tillsammans med Fadern och den Heliga Anden i treenigheten – kom till jorden i mänsklig gestalt för ca 2000 år sedan för att predika om vägen till Guds rike genom omvändelse och tro. Först ut var Johannes Döparen som lärde ut “Omvänd er, ty himmelriket är nära” (Matt. 3:2) och sedan fortsatte Jesus:

Matt. 4:¹⁷Från den tiden begynte Jesus predika och säga: »Gören bättring, ty himmelriket är nära. (1917)

Men vare sig omvändelse eller en tro på att Jesus är Guds son skulle kunna rädda människorna från sina synder (vilka kräver ett rättmätigt straff) såvida det inte finns ett syndoffer som grund, eftersom det inte finns förlåtelse ut blod från syndoffer:

Hebreerbrevet 9:22 Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och UTAN ATT BLOD UTGJUTS GES INGEN FÖRLÅTELSE

Det första syndoffret kan vi ana oss till i 1 Mosebok när Adam och Eva syndade och Gud klädde dem (täckte deras nakenhet) med skinn. Gissningsvis handlar det om skinn från ett slaktat lamm eftersom Jesus ofta symboliseras med ett LAMM som slaktats för att TÄCKA människornas synder:

1 Mos. 3:²¹Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem

Johannes 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: “Se Guds lamm, som tar bort världens synd

Uppenbarelseboken 5:6 Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden

Ursprungligen fanns det aldrig med i Guds planer att djur (eller människor) skulle behöva dö men det var också en realitet att död krävs där det finns synd eftersom “syndens lön är döden”. Alla ska vi alltså en gång dö från denna syndiga värld (tack och lov). Efter det första djuroffret följde en lång rad andra offer för människornas synder, men JESUS var som bekant det ultimata offret och han dog för oss en gång för alla. Det gamla djuroffersystemet var därmed historia.

Efesierbrevet 1:7 ⁷I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom (1917)

Matteus 26:28 Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

Rom. 6:10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud

Hebreerbrevet 7:27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Jesus behövde alltså inte offra djur först för sig själv (som översteprästerna under GT) och sedan för alla andra, eftersom han ju levde ett komplett liv utan att synda en enda gång. Det krävs alltså inte nya offer när nya synder kommer till eftersom Jesus död täcker upp alla synder i hela världen för alla människor. Men att DÖ för världens synder är inte lika med att världens synder är FÖRLÅTNA helt villkorslöst. Våra synder är inte förlåtna innan vi ens utför dem eftersom det handlar om att våra GAMLA synder kan bli förlåtna OM – och endast om – vi bekänner dem och omvänder oss.

2 Peter 1:⁹Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina TIDIGARE synder

Rom. 3:²⁴och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. ²⁵Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som FÖRUT HADE BLIVIT BEGÅNGNA

Jesus fullbordade sitt uppdrag genom att dö för oss på korset

Det är omöjligt att greppa detta enorma offer som Jesus utförde för hela mänskligheten pga sin stora kärlek till oss och för att han vill ge var och en evigt liv i hans rike. Vi har inte gjort någonting för att förtjäna detta och vi kan heller inte göra något som skulle få oss att förtjäna frälsning på minsta vis. Däremot finns det VILLKOR för frälsningen. Alla blir som bekant inte frälsta utan endast de som bekänner sina synder, omvänder sig, tror på att Jesus är den som han utgett sig för att vara, och som även håller ut till slutet genom att lyda honom. Synd har, och kommer alltid att separera oss från Gud men det finns förlåtelse att få för den som verkligen ångrar sig och omvänder sig – vilket Gud kan se i våra hjärtan om vi verkligen gjort. Johannes förklarar bra vad Jesus kom till jorden för att göra. Vi kan läsa att Jesus gav sitt eget liv och att han gett det av egen fri vilja:

Johannes 10:⁹Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. ¹⁰Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.¹¹Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. ¹²Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. ¹³Den som är lejd bryr sig inte om fåren. ¹⁴Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, ¹⁵liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. ¹⁶Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. ¹⁷Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. ¹⁸Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

Johannes 4:14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”

Johannes 6:51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

Joh. 10:²⁶Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. ²⁷Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. ²⁸Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. ²⁹Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.

Det sista avsnittet Joh. 10:28-29 används ibland för att ge stöd åt inga får någonsin går förlorade om de en gång blivit Guds får, men de glömmer ofta v. 27 som identifierar fåren. Fåren – som aldrig ska gå förlorade – är de som LYSSNAR på honom och FÖLJER honom. Det är alltså kriterierna för att få vara Guds får, och att lyssna och följa är något som VI måste göra. Ingen ska rycka dessa lydiga får från Guds hand, men detta löfte gäller så länge som kriterierna uppfylls – att de lyssnar och följer honom. Visserligen kan då ingen annan rycka dem ur hans hand men VI kan förstås välja att sluta följa honom och i stället gå vår egen väg. Då “rycks” vi inte bort men vi vandrar bort helt frivilligt, och tyvärr mot vår egen undergång. Jesus gjorde det han skulle på korset – och besegrade dödens makt – men även VI måste fullborda vårt lopp för att få ta del av Guds rike:

2 Timotheosbrevet 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.

Tack vare Jesu död på korset kan vi med frimodighet predika det glada budskapet som gäller alla människor på jorden:

Apg. 13:²⁶Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. ²⁷Ty Jerusalems invånare och deras ledare förstod inte vem han var. Genom sin dom har de uppfyllt profeternas förutsägelser som föreläses varje sabbat. ²⁸Fast de inte fann något giltigt skäl att döma honom till döden, krävde de att Pilatus skulle låta avrätta honom. ²⁹Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav. ³⁰Men Gud uppväckte honom från de döda, ³¹och under många dagar visade han sig för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. ³²Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, ³³det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig.

När vi talar med människor som ännu inte förstått budskapet om Jesus är det bäst att inte förbrylla dem med termer som att “Jesus betalade för dina synder på korset”. Det skulle kunna få lyssnaren att argumentera för att hans synder redan är betalda och förlåtna innan han ens utförde dem, och att han faktiskt skulle vara född frälst. Det var ingen form av ekonomisk transaktion som skedde på korset. Det är bättre att säga att Jesus betalade ett högt pris när han dog som ett syndoffer för våra synder. Vi blev ju inte frälsta för 2000 år sedan när Jesus dog på korset, utan vi blir frälsta (andligt levande) när vi omvänt oss från våra synder och tror på Jesus. Slutligt frälsta blir vi när vi verkligen träder in i Guds rike och fullgjort vår lopp på jorden. (Se mer om den moderna försoningsläran här.)

Att “fullborda” försoningsoffer i Gamla Testamentet

Jesus liknas inte vid syndabocken utan med den levande bocken som släpptes fri ut i öknen. Denna bock bar symboliskt sett människornas synder eftersom deras synder bekändes inför den och synderna TOGS BORT. Inga synder fanns alltså i eller på bocken. (Jag säger detta eftersom det annars kan leda till den s k “Försoningsläran” där människors synder bokstavligen drabbade djuren i GT och/eller Jesus i NT.)

3 Mos. 16:¹Aron skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur. —¹⁵Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen. ¹⁶Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. ¹⁷Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut. Så skall han bringa försoning för sig själv och sitt hus och för Israels hela församling.¹⁸Sedan skall han gå ut till altaret som står inför Herrens ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring, ¹⁹och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter.²⁰När Aron har FULLBORDAT FÖRSONINGEN för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. ²¹Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta. ²²Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.

2 Krön. 29:²⁷Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Davids, Israels kungs, instrument. ²⁸Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och detta pågick till dess att brännoffret var fullbordat.²⁹När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad.

Jes. 10:¹²Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

Vilken synd är INTE till DÖDS i 1 Joh. 5:16?

Jan8

1 Johannesbrevet 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår synd till döds. Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för DEN. 17 All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.

En del tror att synden som inte är till döds är synd som är förlåten, men jag är inte så säker på att detta är vad Johannes vill säga eftersom det verkar som synden är i pågående form när den upptäcks. Andra tror att en synd som inte är till döds är alla synder som inte handlar om synden som inte kan förlåtas (se nedan) eftersom alla andra synder faktiskt kan bli förlåtna OM personen i fråga omvänder sig – varför det är bra att be för personen för att påverka.

Matt. 12:³¹Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. ³²Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.

En del tror att versen ovan skulle kunna ha en koppling med nedanstående händelse när Ananias ljög mot den helige Ande:

Apg. 3:³Då sade Petrus: “Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? ⁴Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud.”

Men å andra sidan så förklarar Jesus synden som inte kan förlåtas med att det handlar om HÄDELSE mot den Helige Ande och att öppet tillskriva Satan de goda gärningar som Jesus gjorde via den Helige Ande. De skriftlärda anklagade inför människor Jesus för att vara besatt av Satan (att ha en oren ande) och deklarerade att det var med de onda andarnas furste som de onda andarna drivits ut.

Markus. 3:²²Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” ²³Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: “Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.²⁶Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom. ²⁷Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus. ²⁸Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. ²⁹Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” ³⁰De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Notera att Johannes säger att vi inte ska be för DEN synden som är till döds. “Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för DEN”. “Den” är en översättning av det grekiska demonstrativa pronomet ekeinos (S 1564) som kan betyda den, det, den där, det där, osv, men det går inte med hjälp av detta ord säkerställa att det endast är en sorts synd som det handlar om i versen. Det kan heller inte uteslutas. Men om vi INTE godtar idén att en “synd som inte är till döds” handlar om alla synder som är “förlåtningsbara” (och inte den speciella synden som inte går att förlåtas) så kan vi spekulera vidare. För att lista ut vad slags synd som Johannes då menar INTE är till döds kan vi ha nedan två ledstjärnor som grund när vi försöker studera vad Bibeln säger om detta:

1) Ingenting i Bibeln säger att vi själva får avgöra vilken synd som inte är till döds. Det är alltså inte ett fritt val.

2) Vi kan bäst utröna vilken synd om inte är till döds genom att se vilka synder som ÄR till döds.

Allra först kan vi se vad GUD SJÄLV säger om synder som är till döds.

Upp. 21:⁸Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.

Genom att läsa vilka synder som hindrar oss från att ärva Guds rike så kan vi bättre, via uteslutningsmetoden, lista ut vilken synd som inte är till döds:

Upp 21:27 Och aldrig någonsin skall något ORENT komma in i den eller någon som gör styggelse eller ljuger, utan de som är skrivna i livets bok hos Lammet.

Gal 5: ¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: DE SOM LEVER SÅ SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

1 Kor 6:⁹VET NI INTE ATT INGA ORÄTTFÄRDIGA SKALL ÄRVA GUDS RIKE? BEDRA INTE ER SJÄLVA! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, ¹⁰varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Ef. 5:³Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. ⁴Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. ⁵Ni skall veta att INGEN OTUKTIG ELLER OREN ELLER GIRIG – en sådan är en avgudadyrkare – SKALL ÄRVA KRISTI OCH GUDS RIKE. ⁶LÅT INGEN BEDRA ER MED TOMT PRAT. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

1 Thess. 4:²Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. ³Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt,^—⁷Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. ⁸Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

Som vi kan se verkar det som de flesta synder som listas här ovan mer eller mindre också inkluderas i Tio Guds bud. Tio Guds bud inkluderar 1) att endast tillbe Gud, 2) inte missbruka Guds namn, 3) tänka på vilodagen, 4) visa aktning för föräldrar, 5) inte dräpa, 6) inte begå äktenskapsbrott, 7) inte stjäla, 8), inte ljuga, 9) inte ha begär till sin nästas hus, 10) inte ha begär till något som tillhör sin nästa. I verserna jag listar ovan kan vi täcka in alla tio buden utom kanske 3 och 4. Men agerar vi enligt föreskrifterna och lyder förbuden så inkluderas på sätt och vis att visa aktning för föräldrarna också. Dessutom säger Jakob:

Jakobsbrevet 2:10 Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Här kommer ytterligare några verser om vad vi ska göra för att ha evigt liv. Det verkar som Jesus säger att vi får evigt liv genom att hålla budorden, och han räknar även upp de mest välkända budorden för att identifiera dem. Ingenting säger att detta ändrades i och med Jesu död eftersom Johannes (och andra) säger att om vi älskar Jesus så lyder vi honom och det är på det sättet vi kan se om vi är Guds barn. Däremot lever vi inte längre under djuroffersystemet (eller under de judiska ceremoniella lagarna) utan Jesus dog för oss en gång för alla. Vi kan också se att vi kan få evigt liv eller inte beroende på vår frukt – alltså vad vi gör.

Matt 19:16. Och se, en man gick fram och sade till honom: Gode mästare,vad gott skall jag göra, för att få evigt liv? 17. Då sade han till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. Men vill du gå in i livet, så HÅLL BUDORDEN 18. Han sade till honom: Vilka? Jesus sade: Du skall inte dräpa, du skall inte göra hor, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd. 19. Hedra din far och din mor och: Du skall älska din nästa såsom dig själv

Matt 25:41 Då skall Konungen svara och säga till dem: Sannerligen säger jag er: Det ni har GJORT mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig. Därefter skall han också säga till dem på vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. 42. Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att äta, jag var törstig, och ni gav mig inte att dricka, –Sannerligen säger jag er: Vad ni inte har GJORT mot en av dessa minsta, det har ni inte heller GJORT mot mig.46. Och dessa skall då gå bort till evigt straff, men de RÄTTFÄRDIGA till evigt liv.

Joh. 15:⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

1 Joh. 3:⁴Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN.

Efesierbrevet 2:1 Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA genom era överträdelser och synder.

Vad säger Johannes mer i samma kapitel (1 Joh. 5)?

Johannes börjar kapitlet med att förklara hur vi kan se att vi älskar Guds barn och vad det innebär att älska Gud.

1 Joh. 5: ²När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. ³Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. ⁴Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.

Kärleken till Gud är alltså att hålla hans bud. Guds bud innebär inte alla de 613 judiska bud som israelerna fick av Gud när de vandrade genom öknen, för de flesta av dem var just relaterade till endast judarna, och dessutom var många inte ens ämnade att gälla för evigt. Så dessa judiska ceremoniella bud var aldrig tänkta för “hedningarna”. Däremot är Tio Guds bud ämnade för alla och de har gällt ända sedan Adam trots att de inte skrevs ner på stentavlor (vad vi vet). Annars hade ju exempelvis Kain inte syndat när han mördade sin bror. De tio budorden ingår också i det dubbla kärleksbudet. Vi får också veta av Johannes att Guds bud INTE är tunga! Vi har den Helige Ande till hjälp på vår vandring och om vi låter oss ledas av honom i stället för köttet så syndar vi inte. Alla har förstås kapacitet att synda, men Johannes säger att vi kan besegra världen med vår TRO. Om vi däremot frestas av världen och har svårt att släppa det köttet vill så kan det förstås hända att buden då blir tunga, men alltså inte om vi har vårt fokus på Jesus. Om vi sällan tar oss tid att be, läsa Bibeln och umgås med andra kristna borde det vara oehört svårt att lyda alla buden. Johannes säger något mycket liknande några kapitel tidigare:

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Direkt efter att Johannes berättar om synden som inte är till döds säger han att ingen som är född av Gud syndar!

1 Joh. 5:¹⁸Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud*) bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. —²⁰Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.²¹Kära barn, var på er vakt mot avgudarna
*) alltså Jesus

Alltså; en pånyttfödd person som håller sig i vinträdet syndar inte. Jesus bevarar inte en kristen person helt villkorslöst. Johannes förklarar att Jesus kommit för att ge oss förstånd så att vi kan lära känna honom och löftet gäller (som i så många andra verser) endast om vi ÄR I JESUS. Då behöver vi inte vara rädd för yttre faror, och de enda som skulle kunna få oss på fall är vi själva om vi inte längre bär frukt. Är vi i Jesus är det naturliga att vi vill ha mer av honom och lära känna honom ännu mer för att söka hans vilja och vara honom trogen. Johannes varnar oss ändå och ber oss vara på vår vakt mot avgudarna och det är inget tomt hot. Vi KAN alltså avfalla även som kristna, men om vi lyder anden och inte köttet är vi på fast grund. Då är vi i Jesus!

Men vilka synder är då till döds?

Johannes verkar säga att det är helt onaturligt för en kristen att synda och de andra verserna verkar säga att alla synder inom tio Guds bud separerar oss från Gud, så vad finns det då kvar för synder som inte är till döds? Har vi inte täckt alla synder redan? Här kommer några verser som inkluderar Guds förväntningar på oss men som jag inte tror leder till separation från honom och alltså inte är till döds.

1 Joh. 5:¹⁴Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.¹⁵Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.

Matteus 17:20 Han svarade: “Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.”

Matt. 14:²⁹Jesus sade: “Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. ³⁰Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: “Herre, hjälp mig!” ³¹Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: “Så lite tro du har! Varför tvivlade du?”

Har vi verkligen alltid den tro som utlovas? Tvivlar vi aldrig på att någon ska helas och på att mirakel ska ske? Tror vi alltid att vi får det vi ber om? Nu handlar detta inte om överträdelser av tio Guds bud men det handlar ändå om att inte helt lyda Jesus och lita på hans ord.

Lukas 12:29 Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga.

Är vi aldrig oroliga över vardagliga händelser? Jesus var i och för sig också “orolig” i Getsemane innan sin korsfästelse, men då handlade det inte om vad han skulle äta och dricka, utan vetskapen att han snart måste dö för världens synder. En sund dos av “orolighet” kan nog vara bra för oss (annars skulle vi rycka på axlarna varje gång barnen inte kom hem i tid) och vi är tillsagda att arbeta på vår frälsning “med fruktan och bävan” (Fil. 2:12) men sen finns det sammanhang där orolighet inte tillför oss någonting alls. I stället ska vi be och förlita oss på Gud när vi hamnar i situationer som kräver hjälp, men gör vi alltid det fläckfritt och fullt ut?

Jak. 2:⁹Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Här kommer jag att tänka på en situation för flera år sedan när jag och några vänner gick på en kristen konsert i Västsverige.

Det handlar om ett framträdande av en känd kör och under kvällen fick vi höra hela kören sjunga samt lyssna på några solouppträdanden med hela gruppen som bakgrundskör. När hela konserten var slut dök det upp en medarrangör för att tacka kören med en blombukett, och eftersom han endast hade en bukett så tänkte han väl att det var bäst att ge den just till solisten. Nu vet jag inte hur uppmärksam den här personen var under konserten, för det var nämligen så att det var två tjejer som hade soloframträdanden. En ung, vacker, blond sopran med ett stort leende på läpparna och en annan lite “gråare” tjej som inte hade ett lika framträdande utseende och utstrålning. Det verkade inte som den här medarrangören inte ens lade märke till den lite mer gråare tjejen när han stegade fram och på klassiskt vis tackade den vackrare av de två tjejerna mycket översvallande och gav henne buketten. Han berömde hennes solosång mycket hjärtligt och innerligt och tyckte att hon var jätteduktig, men tyvärr sade han inte ett enda ord om den andra tjejens sång. Måhända han tänkte att några av de övriga körmedlemmar kanske gav lite soloframträdande då och då men inte lika många som denna tjej och att det därför var motiverat att erbjuda buketten just till henne, men sanningen är att tjejerna sjöng precis lika mycket och de var mycket duktiga båda två! Kanske inte alla uppmärksammade episoden (jag gjorde det i alla fall), men kören borde i alla fall ha gjort det och detta var säkert lite pinsamt för flera stycken. Den blonda tjejen visade kurage när hon helt resolut DELADE på buketten och gav hälften till den andra tjejen, men förödmjukelsen var egentligen redan skedd. Den “gråa” tjejen tog lydigt emot halva buketten (vad skulle hon göra?) trots att den egentligen inte var tänkt för henne, och publiken kanske hajade till just pga hanteringen av blommorna. Så trots att den här medarrangören bara ville vara vänlig och berömma en person för vackert soloframträdande så kanske det utmynnade i att han gjorde en ung tjej väldigt ledsen den kvällen när hon kanske gick hem och funderade på hur osynlig hon egentligen var?

Hur som helst kanske detta inte var en perfekt anekdot kopplat till Jak. 2:9 eftersom det inte handlar om en person som är medveten om något felagerande, men det kan ge en liten illustration om hur lätt det kan vara att behandla människor olika. Det är ingen synd i sig att uppskatta en persons utseende, och det går inte komma ifrån att en man vanligtvis anser att en 25 årig kvinna är vackrare än en 75 årig kvinna, eller att det finns vissa 25-åringar som är vackrare än andra (Jobs döttrar ska ha varit väldigt vackra…). Våra fysiska jordiska kroppar ska hur som helst en gång lämnas kvar och vi ska få nya kroppar och kläder! Hade den här medarrangören fått höra om hur hans agerande kanske sårade en annan människa hade han förmodligen varit DJUPT ångerfull och utropa “Men vad har jag gjort?! Oj, vad klantig jag var! Men stackars tjej!”, osv. Det handlar alltså inte om ett försök från hans sida att förödmjuka och vara elak, utan jag tror att Gud kunde se i hans hjärta att han bara ville vara hygglig – även om han också var lite klantig.

Vad som är en större synd är om man medvetet ger vissa människor fördelar trots att det är orättvist gentemot andra, och det gäller även om man härdat sitt hjärta så att man inte reflekterar över att man är korrumperad och ger orättvisa fördelar/nackdelar till människor. Det är väldigt svårt att alltid vara helt rättvis och vi kan bara göra vårt bästa, men det finns gränser för när det övergår till ren synd. Gud känner våra hjärtan och bedömer oss rättvist! Våra samveten hjälper till att avgöra vår eventuella skuld.

1 Thess. 5:¹⁴Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla.¹⁵Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. ¹⁶Var alltid glada, ¹⁷be oavbrutet ¹⁸och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. ¹⁹Släck inte Anden. ²⁰Förakta inte profetior, ²¹men pröva allt, behåll det goda, ²²och håll er borta från allt slags ont.

Här ovan finns det många bud till oss. Tillrättarvisar vi alltid oordentliga i vår omkrets trots att det finns skäl för det? Uppmuntrar vi alltid missmodiga i vår omgivning? Tar vi alltid oss an de svaga? Är vi alltid glada? Även här måste vi förstås inse att Paulus talar rent generellt för alla kan inte oavbrutet BE dag och natt, hjälpa precis alla svaga man ser, uppmuntra varenda människor som står och väntar på pendeltågsperrongen, osv och det gjorde inte Paulus heller. Vad han vill säga är att vi alltid ska ha fokus inställt på att alltid göra det rätta och att alltid vara beredda att tillrättavisa, uppmuntra och be så fort tillfälle ges. Men vi har bara 24 timmar om dygnet och måste använda de timmarna så bra vi kan, inklusive att ta hand om vår egen familj. Ibland kanske vi känner i vårt samvete att vi faktiskt borde ta tillfället i akt och tillrättavisa (eller uppmuntra) någon vi känner väl, men väljer ändå att inte gör det eftersom det känns obehagligt. Det kan hända att man ångrar sig efteråt för att man inte tog chansen att påpeka felsteg. Har vi verkligen prövat allt på bästa sätt alla gånger och alltid valt rätt väg? Att komma till korta vad gäller det som Paulus säger i 1 Thess. 5 skulle kunna vara synder som inte leder till döds.

1 Kor. 12: ³⁰Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? ³¹Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Känner vi inte alla kristna människor som INTE strävar efter någon nådegåva överhuvudtaget? Dessa kanske blivit övertalade av andra kristna att nådegåvorna har upphört och att detta därför inte kan appliceras på kristna idag. Andra kanske tror att det är Gud som ska “zappa” en människa med nådegåvor och att det inte är någonting som vi borde vika några tankar åt. De är då olydiga mot Paulus som säger att vi SKA sträva efter de nådegåvor som är störst. (Han uppmuntrar oss att tala i tungor och att använda oss av alla nådegåvorna men självklart är det listigast att sträva efter de största gåvorna.) Kanske detta skulle kunna vara en synd som inte leder till döds.

Andra exempel

Kanske en kristen skiftarbetare kommer för sent till jobbet pga rent klant och/eller otur vid flera tillfällen och därmed orsakar så att personer måste stanna kvar längre på sitt jobb eftersom de måste vänta på den här personen. En eller några gånger när man gjort felbedömningar vad gäller tidsåtgång på morgonen är ok, men tänk om det sker oftare och FÖR ofta? Om man tar för vana att orsaka trassel för sina medarbetare utan att göra mycket för att få rätsida på problemet så leder det till synd, men var går gränsen? Gud ser till hjärtat och även här kan det handla om en synd som inte leder till döds.

Vi kan göra kommentarer som kan missförstås och vi kan göra människor ledsna utan att mena det. Vi kanske skrattar åt något som en person sagt i tro att personen ska skratta med, men i stället blir personen förolämpad. En del kristna kanske är mycket försiktiga på det här planet och sällan orsakar ledsna miner medan andra trampar i klaveret oftare pga klantighet eller för att de är för snabba i sina reaktioner. Å andra sidan kanske den förstnämnda personen vanligtvis inte tar sig tid att prata och uppmuntra människor medan den sistnämnda personen tar sig tid att göra just detta. Kärlek och omtanke!

1 Petrusbrevet 4:8 Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

En person kanske känner att han bör be i en timme på morgonen och bestämmer sig för att göra det, men ber sedan bara i 30 minuter trots att han känner att det är viktigt med bön just för det tillfället. Det är ju egentligen ingen överträdelse av Guds bud men ändå är det fel om man känner ett tilltal från Gud att be.

Gud ser våra hjärtan och bedömer oss rätt. Han begär inte det omöjliga av oss utan det möjliga. Han vet mycket väl vilka val vi står inför varje dag och vilka hinder som är på vår väg.

Rom. 2: ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Är det skillnad på att synda och att PRAKTISERA synd? (1 Joh. 3:9)

Jan4

Några föreslår att kristna är på den säkra sidan och inte riskerar sina själar så länge som de inte praktiserar synd – såsom regelbundet eller utav gammal vana. Samma människor föreslår för det mesta att pånyttfödda kristna tillhör kategorin som inte praktiserar synd men däremot så syndar de alla då och då och ingen kan någonsin sluta synda så länge som de lever på jorden. Detta är förstås inget annat än ännu ett försök att ursäkta synd. Hur många synder kan vi göra innan vi anses “praktisera” synd? Ett mord eller ett bankrån per liv är ju inte att synda regelbundet så innebär det att vi är på den säkra sidan? Vi kanske också är i säkerhet även om vi är otrogna vartannat år eller ljuger bara tillfälligtvis? Var går gränsen? Bibeln säger att inget oheligt ska komma in i Guds rike, så även enstaka frivilliga synder separerar oss från Gud. Omvändelse (ihop med vår tro) är det enda som räddar oss.

Det grekiska ordet för att “göra” synd (“commit” i KJV) visar i sig självt att göra INTE betyder praktisera med någon slags regelbundenhet. I de grekiska originaltexterna så finns det två ord som vanligtvis används för att uttrycka idén om att göra/utföra någonting. Det första är ”poieo” och det andra ”prassó”.

4160 poieo, att göra, begå, utöva, orsaka (räcker med en gång)

4238 pras-so, praktisera (utöva regelbundet), do, perform, accomplish; be in any condition, i.e. I fare; I exact, require. (prássō – properly, the active process in performing (accomplishing) a deed, and implying what is done as a regular practice – i.e. a routine or habit)

När aposteln Johannes skrev ”Den som är född av Gud gör inte synd” i 1 Joh. 3:9 så använder han ”poieo” . Om han hade velat uttrycka idén om att det handlar om regebunden synd så skulle han valt ”prasso”, framför allt för att undvika oklarheter. Prasso används när man vill uttrycka regelbundenhet och ett repeterande mönster i ett agerande.

John Wesley skrev:

”But some men will say, ‘True: whosoever is born of God doth not commit sin habitually.’ Habitually! Whence is that? I read it not. It is not written in the Book. God plainly saith, ‘He doth not commit sin’; and thou addest, habitually! Who art thou that mendest the oracles of God?-that ‘addest to the words of this book’? Beware I beseech thee, lest God ”add to thee all the plagues that are written therein’! John Wesley’s Fifty Three Sermons ”The Marks of the New Birth” 3 April, 1741

1 Joh 3:9Den som är född av Gud gör (poieo) inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.

Uttrycket “säd” är ofta förknippat med “Guds ord” (Lk 8:11; 1 Pet 1:23) men vi vet att troende också kan kallas ”säd” i NT (Rom 9:8; Gal 3:16, 19, 29).

1 Joh 3:9Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd (den troende) förblir i honom (Jesus). Han (den troende) kan inte synda, eftersom han är född av Gud (vilket är att hålla sig i Jesus).

Detta konfirmeras i 1 Joh 3:6…

1 Joh 3:⁶Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.

Det är självfallet inte omöjligt för en kristen att synda men det är snarare omöjligt för en troende att synda så länge som han är i Jesus (som är ett villkor för frälsningen). 1 Joh. 3 lär inte att det är omöjligt för en kristen att synda men att det är möjligt genom Guds nåd att avhålla sig från synd. Genom nåd så behöver ingen kristen synda (1 Kor 10:13, Titus 2:12-13). Bibeln säger inte att vi är fria från faran att förlora vår frälsning om vi bara överträder Guds lag enstaka gånger till skillnad från regelbundet.

1 Joh. 3:⁴Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

1 Joh. 3:⁸Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.— ¹⁰På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Vi är tillsagda att inte hata någon eftersom att hata är likvärdigt med att mörda, men om vi ska tro att enstaka synder inte orsakar andlig död så länge som vi inte syndar regelbundet kan vi då undkomma faran om vi endast hatar EN broder vid något enstaka tillfälle? Självklart inte.

1 Joh. 3.¹⁵Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

Vi kan också se att villkoret för att kunna stå frimodiga inför Gud är att våra hjärtan inte anklagar oss. Om fallet är att vi har dåligt samvete för att vi handlat illa (hjärtat anklagar oss) så är Gud barmhärtig och förlåter oss OM vi bekänner våra synder och omvänder oss. Om vi härdar våra hjärtan och fortsätter i ett beteende som vi inser är synd så är våra själar i fara.

1 Joh. 3:¹⁹Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, ²⁰vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. ²¹Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud,

Andra Bibelställen med att “göra” och “begå”och “bedriva” synd utanför 1 Joh. 3

Joh. 8:³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.

1 Kor. 6:⁸Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp.

2 Kor. 12:²¹Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.

Jak. 2:⁹Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Jak. 5:¹⁵Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem.

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

Dec2

1 Kor. 2:¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Eftersom Paulus här säger att en oandlig människa (eller en “själisk” människa som det står i 1917 års översättning) inte tar emot det som tillhör Guds Ande och inte kan förstå, så är det ett mycket dåligt val att vara just en oandlig människa. Det bättre alternativet är förstås att vara en andlig människa så att vi kan ta del av hela Guds djuphet. Jag säger detta eftersom en del gärna vill tolka den här versen som att Gud på något sätt stänger frälsningens dörr för de flesta människor för att i stället välja ut några få lyckliga som han ger möjligheten att se hans ljus. Sanningen är ju att Gud vill att ALLA ska bli frälsta och han har därför gett alla en chans att söka honom och finna honom. Paulus talar om människor inte tar emot det som tillhör Guds ande, vilket visar att det faktiskt finns ett alternativ att göra det motsatta – att ta emot. Men om människor insisterar på att vända Gud ryggen, inte vilja söka honom, inte vilja be och inte vilja läsa hans ord i Bibeln, ja då är de oandliga människor som är kvar i mörkret, och då kan de heller inte förstå budskapet som de ju envist vägrar att ta emot. Det står i versen att oandliga människor inte KAN förstå det (som tillhör Guds ande) och det är just för att de inte VILL. Vägrar man att komma till ljuset kan man heller inte se ljuset.

Under Jesu tid var det de som följde honom som fick ta del av Guds ljus och få chansen att höra tolkningar av diverse liknelser, medan vissa fariséer valde att inte komma honom nära för att lära sig mer utan i stället höll sig på sin egen kant och diskuterade hur de kunde sätta dit honom och få honom dömd. Dessa fariseer är ett bra exempel på oandliga människor, och Romarbrevet 1 kan också lära oss en hel del om hur människor själva orsakar så att de förhärdar sina hjärtan.

1 Kor. 2:14 måste förstås läsas i sitt sammanhang.

1 Korinthierbrevet 2:1 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er.

“Hemlighet” kan även översättas med “Guds vittnesbörd”, så det handlar alltså inte om hemligheter som Gud väljer att ge endast några lyckligt lottade.

1 Kor. 2:⁴Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. ⁵Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.⁶Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. ⁷Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.

Jämför ovan andliga kraft och vishet med andra verser om Andens kraft. Självfallet är “vishet” i form av förklaringar och resonemang kring detaljer i skriften också av stort värde, men först måste vi förstå själva evangeliets grund för att komma vidare.

Apg. 1: ⁴Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. ⁵Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg. 1:⁸Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Markus 13:11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.

1 Kor. 2: ⁹Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. ¹⁰Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. ¹¹Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. ¹²Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. —¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.

Vi kan läsa ovan att Gud har berett “vad ögat inte har sett och örat inte hört” (alltså hemligheten) ÅT DEM SOM ÄLSKAR HONOM. Att älska honom är alltså villkoret för att kunna ta del av djupen i Gud. Vi kan också läsa att den ANDLIGA människan, till skillnad mot den oandliga människan, kan bedöma allt. Den andliga människan har ju valt att ta emot av det som Anden ger. Grunden i evangeliet är det primära som en Gudssökande bör ta del utav och det kan betraktas som “mjölk” och inte “kött” som är nästa nivå vad gäller vishet. 1 Kor. 2:14 säger inte att en oandlig människan inte kan ta emot någonting alls av Gud eftersom vi redan vet att alla har alla möjlighet att förstå och lära känna Gud tack vare en tydlig skapelse med alla tecken på design, ett samvete, skriftens profetior och tio Guds bud som manar människor att komma till honom och lyda honom.

Några andra verser som brukar användas när det handlar om idén att Gud inte skulle bry sig om att det stora flertalet är kvar i mörkret är de som står nämnda nedan. Jag har med grönt markerat de verserna som brukar nämnas för att försöka visa att vi alla är andligt döda ända tills Gud tar sitt magiska trollspö och gör oss levande (de som han vill) genom att ge vissa av oss förmågan att söka honom, tro på honom och finns djupheten i honom. Läs hela kontexten och du ser att människan har full valfrihet att lyda anden i stället för köttet.

1 Kor. 1:¹⁸Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. *) ²⁰Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? ²¹Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. ²²Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. ²³Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. ²⁵Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

*) Jesaja 29: 13 Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.¹⁴Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.¹⁵Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: “Vem ser oss, och vem känner oss?”

Notera ovan att det inte finns någonting som säger att det inte finns något val vad gäller vår eventuella blindhet. Paulus hänvisar till Jesaja 29:14 där vi kan läsa om människor som väljer att låta sina hjärtan vara långt ifrån honom och som håller sig till människobud. Självklart sker detta emot Guds vilja. Han varnar oss från att gå den vägen. Världens vishet är en dårskap men det finns inget tvång att ty sig till världens vishet och välja fel väg.

Rom. 8 ¹Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. —⁴Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. — ⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.⁹Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom

Alternativen som står till buds är alltså att följa Anden eller köttet, och valet är fritt. Väljer vi att leva efter köttet blir vi andligt döda och separerade från Gud för vi lever då i fiendskap med honom och kan inte behaga honom. Vi lever ju då i synd! Om vi däremot väljer att leva efter Anden så finns ingen fördömelse för oss – men endast då.

Joh. 15:⁴Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. ⁷Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ⁸Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.⁹Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Notera alla OM som står uppräknade. Vi kan inte göra någonting utan Jesus så därför är det ett listigt val att hålla sig till honom. Jesus manar oss att bli kvar i hans kärlek och det gör vi om vi håller hans bud. Han vill alltså att vi ska förbli i honom, vilket alltså inte är en självklarhet. Bär vi inte frukt så riskerar vi att huggas av vinträdet trots att vi en gång satt fast i det.

Joh. 6: ⁶⁴Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – ⁶⁵Han sade vidare: “Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.“— ⁷⁰Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”

Ingen kan komma till Jesus utan att det blir honom givet av Fadern, men frågan är om vi låter oss dras och frågan är om vi väljer att stanna till slutet om vi en gång tackat ja? Jesus “valde” Judas, men ändå valde Judas att förråda honom. Läs också mitt inlägg om Joh. 6 här.

Ef. 2:2 ¹Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. ³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —⁸Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, ⁹inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. ¹⁰Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Vi är andligt döda när vi syndar och det är återigen ett dåligt alternativ att synda. Att synd separerar oss från Gud är en sanning i både gamla och nya testamentet. Paulus förklarar hur människor kan välja att leva på världens vis genom att följa Satan och på det viset bli olydnadens söner. Då kan våra hjärtan bli förhärdade och det blir fullständigt naturligt för oss att synda och att leva i mörkret. Paulus menar också att vi kan bli levande genom Jesus Kristus. Vi är frälsta av NÅD (inte av oss själva) och vi är skapade för att vandra i goda gärningar, men frågan är dock hur lydiga vi väljer att vara? Vi riskerar alltid att huggas av vinträdet om vi inte bär god frukt.

Gina Dirawi sprider antisemitism

Nov23

Gina Dirawi har uppenbarligen inte lärt sig något av den reprimand som hon fick av SVT 2010 när hon bl. a skrev under rubriken “Israel tar efter Hitler” att: “Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. De är rasister, de förtrycker, och de mördar folk som inte är som dem!”

Kanske hon blandade ihop Israel med Hamas eller Hizbollah?

Ett av antisemitismens signum är att ofta göra ett likställande mellan nazismen under Hitler och judiska Israels behandling av palestinierna. Nu ger Gina oss ett tips på sänglitteratur, nämligen den ökende antisemitistens Lasse Wilhelmsons bok “Är världen upp och ner”.

Journalister på Sveriges Radio har hävdat att Wilhelmson stöds av ett nätverk av en grupp från extremhögern och ett antal radikala muslimer. Han har även sagt att den officiella historieskrivningen från mitten av 1800-talet är “tillrättalagd” och utelämnar judarnas roll. Han menar att judarna ligger bakom “så gott som alla” av samhällets förändringsprocesser under denna tid, bland annat på grund av sina höga positioner inom “ekonomin och ideologiproduktionen”. Se wikipedia, och även Jonathan Lemans blogginlägg här där vi bl. a kan läsa att “Lasse Wilhelmson festar med den internationellt uppmärksammade antisemiten Jöran Jermas/Adam Ermash/Israel Shamir och bidrar med material på hans hemsida. Han har även försvarat Ahmed Rami och dennes hatpropaganda på siten Radio Islam där Wilhelmson själv även medverkar som skribent”.

Gina skriver så “hjärtskärande” på sin blogg:

Orkar inte läsa om det,orkar inte klumpen i magen,orkar inte se fler barn dö, orkar inte tänka att dessa barn mötte samma öde som min morbror och andra släktingar. En annan sak som slår mig är att det kunde varit jag. Hade inte mina far och morföräldrar tvingats lämna Palestina,så hade det varit jag som levt deras liv. Det är inte bara mitt ansvar att ta upp frågan,det är allas. Våra medmänniskor dör,familjer slaktas,folk lever i skräck,och för vad? För lite mark? För makt? För heder? Om de brydde sig om sitt folk,så skulle de inte göra såhär. I ett krig finns inga vinnare,bara förlorare. Bara rädsla,skräck,osäkerhet och blod. Inget positivt. Jag har levt med engagemanget sen barnsben,hört om hatet från båda sidor,men vart har hatet lett oss? Har något positivt hänt? Vi måste släppa hatet som infekterar våra kroppar och sinnen och förstå att människoliv och mänskliga rättigheter är viktigare än vilken sida som har rätt och fel. För i slutändan har båda haft rätt enligt deras premisser,och båda fel enligt deras premisser. Det finns ingen utväg än att se människor som människor ge alla de mänskliga rättigheterna de förtjänar. I krig vinner ingen,ingen.

Krig börjar ofta pga hat så ett bra tips för oss alla är att sluta sprida hatpropaganda. Då drar vi något litet strå till stacken, men som det är nu bidrar Gina till att slita bort strån från Israel-Palestina-stacken. Det är möjligt att hon kanske inte ens inser vad det är hon faktiskt skriver och hur mycket hon som en känd person tyvärr riskerar att påverka andra till det sämre – för hon kanske blivit så starkt påverkad själv av den här typen av tankegångar att det blivit en del av henne själv. Hon säger själv att hon levt med “engagemanget” sedan barnsben, så det kanske finns en orsak redan där… Sen hoppas jag vidare att hon ömmar lika mycket för döende barn på den israeliska sidan som på den andra sidan gränsen.

Med evakueringen av Gazaremsan visade Israel sin fredsvilja och beredskap till ännu fler uppoffringar för en fred på marken (tidigare har de bl a överlämnat Sinai till Egypten) även om resultatet blev missilregn och terror från Hamas som tog över Gazaremsan. Israel hade inte något krav under kriget att att araber måste fly landet – förutom i slutskedet där det på vissa platser rådde sådan risk för fara att bosättare rekommenderades att fly. De som valde att stanna kvar blev fullvärdiga invånare i landet Israel, med samma demokratiska rättigheter som alla andra (däremot behövde inte araber få med i den israeliska armén). Tyvärr kan man inte göra en likartad beskrivning av arabländerna runtomkring. Många tänker inte heller på att lika många judar som var boende i arabländerna, som de araber som lämnade Israel, var tvungna att lämna sina hem pga situationen i sina hemländer, och i många fall så dödades de helt enkelt. De flesta flyttade till Israel där landet tog hand om dem trots att de vara många till antalet. Konstigt nog kunde inte (eller ville inte) arabländerna som är stora och flera till antalet inte ta hand om sina arabbröder som var boende i Palestina trots att de jämförelsevis inte var särskilt många (idag är de givetvis många fler). Man kan även få en bid av judarnas situation i arabländer genom att jämföra antal judar som bor i arabländerna idag jämfört med för 50 år sedan. Antalet har minskat avsevärt, och på vissa håll finns inte längre några judiska kolonier i dessa länder.

Vidare måste man fundera på hur vi i Sverige skulle hanterat situationen om vi ständigt skulle blivit beskjutna och hotade av våra grannländer. Murar och stängsel gillas inte, intensiva gränsövervakningar gillas inte och framför allt inte att försvara sig genom att skjuta tillbaka. Jag har inga bra lösningar på problemet och kan bara uppskatta att jag bor i ett demokratiskt land och att grannländerna är lika demokratiska.

Gina påminner mig lite grand om en kollega på mitt jobb för flera år sedan. Hon var i ungefär samma ålder som Gina och var väldigt trevlig gentemot arbetskamrater och människor hon träffade på jobbet, men när det kom till ämnet Palestina så såg hon rött. Då började plötsligt hennes tidigare logiska resonemang förvandlas till snedvridna förklaringar till varför situationen är som de är. Det var hon själv som drog upp ämnet med mig första gången vi träffades men jag lät det inte gå över till någon större diskussion eftersom det helt enkelt inte var läge för det. Vi samtalade bara kort om hur svensk media hanterar ämnet och de är ju som sagt helt klart INTE på israelernas sida. Enligt en undersökning av Transatlantic så är 68% av svenskarna negativa gentemot Israel, till skillnad mot Europas genomsnittssiffra som är 51% och USAs 32%. Hur ska vi göra för förbättra den siffran? Vi kan ju inte be Israelerna sluta att försvara sig och landet för det skulle leda till självmord.

Jag tror det bästa sättet är att sluta läsa antisemitiskt material och i stället läsa historien om Israel. Givetvis så kan hstoriebeskrivningen varigera beroende på vem det är som berättar den men vissa årtal och händelser går inte komma ifrån såvida man inte ignorerar dem. Här är lite historia:

Mandatområdet i Palestina omfattade dagens Israel, Gazaremsan, Västbanken och Jordanien. Genom beslut i Nationernas förbund fick britterna ansvar för området år 1922. Tidigare hade fredskonferensen i San Remo beslutat att Palestina skulle tillfalla britterna och när beslutet ratificerades 1922 av Nationernas förbund fick även Balfourdeklarationens löfte om ett judiskt nationalhem ett internationellt godkännande. Den ena delen kallades Transjordanien men bytte sedermera namn till Jordanien och ytan utgjorde 80% av mandatområdet. Relationen mellan judar och britter försämrades drastiskt under en tid då i snitt en miljon judar om året mördades och när kriget 1945 var över, hade en majoritet av Europas judar mördats. 1947 röstade Generalförsamlingen om en delningsplan av det lilla området som blev kvar efter att 80% gick till Transjordanien och araberna. Israel tackade ja till förslaget men palestinierna tackade nej och startade i stället ett krig mot Israel, som Israel sedan vann.

De flesta som bor i Israel är helt oskyldiga till det som hände och beslutades på 1940-talet (och tidigare) så det är tragiskt att de ska riskera att råka ut för självmordsbomare och raketer. Vidare så tror jag inte att ledarna för Israel alltid tagit kloka beslut och agerat rätt i varje situation, och det gäller ledare i alla länder.

Se färskt blogginlägg i Aftonbladet här

http://www.youtube.com/watch?v=_ZY8m0cm1oY&feature=share&list=PLpa9ERXnwqgFCAQWgJsvRKtul3AEoDR4k

Vad betyder det att vara FÖRDÄRVAD, och DÖD i överträdelser och synder? (Ef. 2:1)

Nov12

Att vara andligt död innebär på inga sätt att man inte på egen hand kan

söka Gud
undvika att synda
ta goda moraliska beslut och utföra goda handlingar

Jag säger detta eftersom det finns olika kristna riktningar som menar att Gud FÖRST måste “väcka upp oss” innan vi kan ta några som helst steg i rätt riktning och att utan Guds separata ingripande så kan vi aldrig komma ur vårt ständiga mörker där vi bara kan utföra onda gärningar enligt ett hopplöst obrutet mönster. Denna bild ger dock inte Bibeln. Där kan vi i stället läsa om hur ALLA människor fått tillräckligt med ljus för att söka och finna skaparen, och att han inte är långt borta från någon utav oss. Vi har löftet att vi KAN finna honom om vi söker honom av hela vårt hjärta och ingenstans står det att Gud först måste gripa in och ge enskilda människor kapacitet att söka honom. Den kapaciteten finns redan inbyggt i vårt system från skapelsens början! FÖRST måste vi söka honom just för att finna honom, och när vi omvänder oss blir vi renade från våra synder och blir nya förvandlade personer som gått från död till liv.

Jesaja 55:6 Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

Jeremia 29:13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

Apg. 17:²⁶Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo,²⁷för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Hebr. 3:7 I dag, om ni hör hans röst, ⁸ så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. ⁹Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år. ¹⁰Därför blev jag vred på detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.

Joh. 1:⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen

Andligt död blir man när man väljer att vara olydig mot Gud och hans lagar!

Det är givetvis ett dåligt beslut att inte lyda Gud för då separeras vi från honom som är alltigenom helig. Om vi väljer att leva i synd blir vi i sanning andligt döda, och vi når detta tråkiga stadium genom överträdelser och synder – precis som Efesierbrevet 2 varnar oss för. En del kristna i det reformerta lägret baserar en stor del av sin teologi på idén att människan föds fördärvad och kommer att fortsätta på den vägen såvida Gud inte bryter in och väcker upp personen för att få henne att ändra kurs. (Det innebär i slutänden att Gud är den som väljer vem som ska bli frälst och vem som ska hamna i helvetet.) De jämför vidare de andligt döda människorna med fysiskt döda människor och säger “Döda kan inte göra någonting! De är DÖDA! Inte bara sårade!”. Men sanningen är ju den att fysiskt döda människor är så helt igenom döda att de inte ens kan synda! Döda kan ju inte göra någonting – vare sig gott eller ont. Det reformerta lägret medger ofta detta men hävdar fortfarande att andligt döda inte kan göra “någonting”, och med “någonting” menar de “moraliskt gott”. De menar alltså att andligt döda inte är så pass handlingsförlamade att de inte kan välja att synda och göra ont (för det är det enda de kan), men de ÄR helt handlingsförlamade när det handlar om att göra goda beslut och därmed totalt oförmögna att utföra goda gärningar – såvida Gud inte griper in och ändrar på sakens bestånd. BIBELN lär dock inte alls ut något liknande, och inte heller någon av de gamla kyrkofäderna de första 300 åren e Kr. Verserna här nedan talar sitt tydliga språk.

Jag kan givetvis inte visa alla verser som handlar om DÖD för det finns hur många som helst, och den stora merparten handlar dessutom om fysiskt död. Det är mer intressant vad Bibeln säger om andlig död. Egentligen behöver vi bara nämna liknelsen om den förlorade sonen för att slå hål på teorin att andligt döda inte kan ta goda beslut. Det hjälpte honom inte ett dugg att han alltid var sonen till sin jordiska Fader eftersom hans egen Fader kallade honom “DÖD och FÖRLORAD” under den tid som sonen var ute och syndade med horor (vilket är ganska självklart). Det var SONEN som i sitt andligt döda tillstånd insåg sin synd och beslöt sig för att omvända sig och återgå till sin Fader. Denna liknelse ingår i en serie av andra liknelser som handlar just om Omvändelse, vilket alltså är den stora poängen med liknelsen om den förlorade sonen. Vi kan bli förlåtna för våra synder om vi omvänder oss och återvänder till ljuset, vilket är villkoret som hänger på oss. Min bloggartikel om Den förlorade sonen kan du läsa om här.

Lukas 15:¹⁷Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. ¹⁸Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. ¹⁹Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. ²⁴Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.—

Lasarus – en andligt levande man som dog en fysisk död

Det är mycket vanligt att Lasarus används som exempel för att ge stöd åt att andligt döda först måste uppväckas av Gud innan den kan bli andligt levande och kunna göra gott, men Lasarus är i så fall ett enastående dåligt exempel för att visa detta. Lasarus var en nära vän till Jesus och andligt levande innan han dog en fysisk död. Det handlar alltså om en andligt levande person som dog fysiskt och FORTSATTE att vara andligt levande även efter att han uppstod igen från de döda.

Joh. 11:11 Sedan han sagt detta tillade han: “Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom.” ¹²Då sade lärjungarna till honom: “Herre, sover han, så blir han frisk.” ¹³Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴Nu sade Jesus helt öppet till dem: “Lasarus är död. ¹⁵Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.”—²⁵Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, ²⁶och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” ²⁷Hon svarade: “Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”—³⁹Jesus sade: “Tag bort stenen!” Den dödes syster Marta sade till honom: “Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen.”⁴⁰Jesus sade till henne: “Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” ⁴¹De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: “Fader, jag prisar dig för att du hör mig. ⁴²Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön.” ⁴³När han hade sagt det ropade han med hög röst: “Lasarus, kom ut!” ⁴⁴Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: “Befria honom och låt honom gå.” ⁴⁵Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.

I denna historia kan vi se att Jesus visade sin gudomliga makt genom att bevisa att han t o m är Herre över döden. Genom att låta Lasarus uppstå från de döda kom också många till tro på honom (och var alltså inte utvalda till att tro före världens skapelse), och Jesus bad själv i sin bön till sin Fader att Lasarus skulle bli helbrägdagjord just för att folket runtomkring i och med detta mirakel skulle tro att Jesus är hans utsände son. Om människor redan var utvalda till att bli Guds barn från begynnelsen så hade Jesus bön här varit svårförståelig, eftersom ingenting han valde att göra skulle spela någon som helst roll för någon människas förmåga att tro. Jesus förväntade sig t o m att Marta skulle ha tro nog för att tänka sig att hennes bror skulle återvända från döden, för han frågade henne “Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?“

Vad säger Bibeln mer andliga döda och deras förmåga att söka och finna honom?

Jesus refererar här nedan inte endast på en framtida uppståndelse utan även till en nutida andlig uppståndelse och pånyttfödelse när de som hör och tror på Jesus går från död till LIV. De som är andligt döda KAN höra Jesus röst och de KAN välja att komma till honom. Sonen ger liv åt vilka han vill, och han vill ge liv till de som lyssnar på honom, kommer till honom och omvänder sig från sina synder. Jesus förebrår människor (i det här fallet fariséerna) för att de inte väljer att komma till honom för att få LIV. Det betyder att de trots att de är andligt döda KAN komma men de föredrar att ta emot ära av varandra i stället för att söka äran från den ende sanne Guden. Jesus säger att den som bevarar hans ord inte ska se döden, och han syftar på den andliga döden eftersom vi alla kommer att dö fysiskt. Detta hänger alltså på oss.

Joh. 5:¹⁴Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.“—²¹Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill….²⁴Amen, amen säger jag er: Den som HÖR mitt ord och TROR på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.—²⁵Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.—²⁸Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst ²⁹och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.— ³⁸och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁹Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰Men ni vill inte komma till mig för att få liv.—⁴⁴Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

Johannes 8:51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.”

Johannes 10:10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

Petrus förklarar att de som lever orättfärdigt är desamma som de som är andligt döda. De som syndar är de som är slavar under fördärvet, och Petrus menar att det man besegras av är man slav under. Följer man sina köttsliga begär så leder det till andlig död.

2 Petrus 2:⁹Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, ¹⁰särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter, —¹⁴De har ögon fulla av otukt och kan inte få nog av synd. De lockar till sig obefästa själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn. ¹⁵De har lämnat den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade den lön han skulle få för sin orättfärdighet. —¹⁷Dessa människor är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden. Det djupa mörkret är förvarat åt dem. ¹⁸De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. ¹⁹De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under.

Judas håller med Petrus. De som syndar är de som är dubbelt döda.

Judasbrevet 1:12 De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.

Johannes säger att vi övergått från döden till livet när vi lever i kärlek, och den som inte älskar sina medmänniskor är dessvärre kvar i den andliga döden. När vi fått förlåtelse från våra synder är vi renade och pånyttfödda, och då är vi inte längre andligt döda utan levande.

1 Joh.3:¹⁴Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. ¹⁵Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig

1 Joh. 1:⁹Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Jakob intygar även han att synd är vad som föder DÖD.

Jakobsbrevet 1:15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död

Paulus säger att döden kommit över alla människor EFTERSOM alla har syndat. (Inte för att vi ärvt någon synd av Adam.) Han menar precis som Petrus och de andra att vi är slavar under den vi lyder, så lyder vi synden är vi slavar under synden och DÖDA. Han är klar över att vi kan stå över synden och inte lyda dess begär och att de som VAR döda nu borde ställa sina lemmar i Guds tjänst genom att leva rättfärdigt. Slutet för ett liv i orättfärdighet är DÖD men om vi i stället lever ett liv utan synd så leder det till LIV.

Rom. 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.

Rom 6:⁶Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. —¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. ¹⁵Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden.— ²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Rom. 7:⁵Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. (KJV:⁵For when we were in the FLESH, the MOTIONS OF SINS, —)⁶Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.—⁹Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv ¹⁰och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. ¹¹Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.

Rom 8:⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ⁶Köttets sinne är DÖD, men Andens sinne är liv och frid. ⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.—¹²Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. (KJV: ^12— we are debtors, not to the flesh, to live after the flesh.) ¹³Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.

Han säger vidare att “vredens barn” är de som väljer att göra det köttet vill (emot Guds vilja), och därmed har de dragit över sig DÖD genom sina överträdelser. I Jesu renade blod kan vi däremot bli levande igen om vi omvänder oss! Gud visar sin vrede över olydnadens barn och Paulus varnar oss för att vi inte ska låta synden bedra oss – vilket är en reell risk. Han varnar oss gång på gång att vi måste se till att vandra i ljuset, och t o m att vi ska VAKNA UPP om vi sover och STÅ UPP FRÅN DE DÖDA. Om vi väljer att göra detta så ska Kristuas lysa över oss. Detta är alltså tvärt emot vad det reformerta lägret säger när de påstår att Gud först måste väcka upp oss för att vi SEDAN ska kunna tro och göra gott. Här läser vi att det är VI som har ansvaret att vakna upp och stå upp från de döda.

Ef. 2 ¹Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. ³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus

Ef. 5:⁶Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.—⁸Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn.—¹¹Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället.¹⁴ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: “Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig.” *) ¹⁵Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa.¹⁷Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja.

*) Jesaja 60: 3 Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig.⁴Lyft dina ögon och se dig omkring:—⁵Då skall du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig.

Här upprepar Paulus att vi är döda genom våra överträdelser, men att vi kan bli levande tack vare det Jesus gjorde för oss på korset och genom att våra synder raderas vid vår omvändelse. Om vi sedan skulle välja att leva orättfärdigt så är vi återigen döda.

Kolosserbrevet 2:13 Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser¹⁴och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.

1 Timotheosbrevet 5:6 Men den som för ett utsvävande liv är levande död

Om andlig död i Gamla testamentet

Även i gamla testamentet så ser vi att de som dör andligen är de som syndar, och det enkla botemedlet är att INTE synda. Att rättfärdighet räddar från döden är ett återkommande tema i Ordspråksboken.

Jesaja 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.²Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.³Ty era händer är fläckade av blod, era fingrar av missgärning. Era läppar talar lögn, er tunga bär fram orättfärdighet.

Psaltaren 9:18 De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket, alla hednafolk som glömmer Gud.

Ordspråksboken 1:32 Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.

Ordspråksboken 8:36 Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.

Ordspråksboken 10:2 Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden.

Ordspråksboken 11:4 Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.

Ordspråksboken 11:19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv, den som far efter ont drar över sig död.

Ordspråksboken 12:28 På rättfärdighetens väg är liv, ingen död finns på den vägen.

Ordspråksboken 13:14 Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.

Ordspråksboken 14:12 En väg kan synas rätt för en människa, men till slut kan den leda till döden. (Även 16:25)

Ordspråksboken 14:27 HERRENS fruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.

Ordspråksboken 14:32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.

Ordspråksboken 15:24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket där nere.

Ordspråksboken 18:21 Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt.

Ordspråksboken 21:6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga är ett jagande efter vind för dem som söker döden.

Ordspråksboken 21:16 Den människa som far vilse från klokhetens väg hamnar i de dödas församling.

Hesekiel 18:23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, HERREN. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Hesekiel 18:²⁰Den som syndar, han skall dö; en son skall icke bära på sin faders missgärning, och en fader skall icke bära på sin sons missgärning. Över den rättfärdige skall hans rättfärdighet komma, och över den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma. ²¹Men om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som han har begått, och håller alla mina stadgar och övar rätt och rättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö. ²²Ingen av de överträdelser han har begått skall du tillräknas honom; genom den rättfärdighet han har övat skall han få leva. ²³Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger Herren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om från sin väg och får leva? ²⁴Men om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, alla sådana styggelser som den ogudaktige gör — skulle han då få leva, om han gör så? NEJ, INTET AV ALL DEN RÄTTFÄRDIGHET HAN HAR ÖVAT SKALL DÅ IHÅGKOMMAS, UTAN GENOM DEN OTROHET HAN HAR BEGÅTT OCH DEN SYND HAN HAR ÖVAT SKALL HAN DÖ. —²⁶Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så måste han dö till straff därför; genom det orätta som han gör måste han dö.²⁷Men om den ogudaktige vänder om från den ogudaktighet som han har övat, och i stället övar rätt och rättfärdighet, då får han behålla sin själ vid liv.²⁸Ja, eftersom han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade begått, skall han förvisso leva och icke dö.

Hesekiel 18:32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, HERREN. Vänd därför om, så får ni leva.

Hes. 33:⁹Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.¹⁰Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva? ¹¹Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?.

5 Mosebok 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

2 Kungaboken 14:6 Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där HERREN befallt: “Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.“

Krönikeboken 25:4 Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där HERREN hade befallt: “Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.”

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | död

Bibelförfattare som säger att synd separerar oss från Gud

Alla orörda flickor skall ni låta leva för er räkning? – 4 Mos. 31:18

Tillät Gud sitt folk israel att gifta sig med tillfångatagna flickor? (5 Mos. 21)

Exempel på när GUD ÅNGRAR SIG och ändrar sig – profeten JONA i fiskens buk! (Jona 3:10)

Vad menade Jesus med “DET ÄR FULLBORDAT”? (Joh. 19:30)

Vilken synd är INTE till DÖDS i 1 Joh. 5:16?

Är det skillnad på att synda och att PRAKTISERA synd? (1 Joh. 3:9)

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

Gina Dirawi sprider antisemitism

Vad betyder det att vara FÖRDÄRVAD, och DÖD i överträdelser och synder? (Ef. 2:1)

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: