Etikettarkiv | mage

”Innan jag formade dig i moderlivet UTVALDE jag dig” men inte till FRÄLSNING – Jer. 1:5

Mage”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.” (Jeremia 1:5)

Den här versen visar på Guds planer för Jeremia innan han föddes, och det står inte att Jeremia saknade förmåga att ha en egen syn på saken eller att han inte kunde ha valt sina egna vägar. Även Judas Iskariot var en gång utvald till Jesu lärljunge och hade ihop med övriga lärljungar en tron som väntade på honom i Guds rike (Matt. 19:28). Som bekant så gick planerna i stöpet när Judas övergav Jesus och förrådde honom. Även aposteln Paulus blev en gång ”utvald” till en viss funktion, men till skillnad mot Judas så valde att inte vara olydig mot Gud.

Apg 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen

Det finns flera verser i Jeremias bok som visar att människor ideligen agerar helt tvärt emot Guds vilja, så uppenbarligen så tar inte Gud saker och ting i egna händer genom att välja ut en skara människor i fosterstadiet som han sedan tvingar att växa upp som troende och lydiga människor vare sig de vill eller inte. Om så vore fallet så skulle det även innebära att Gud inte visar samma kärlek och omtanke gentemot andra människor som han ju inte formar till varmt troende människor, vilket skulle betyda att de inte har samma chans till frälsning. Så handlar inte Bibelns Gud. Jesus dog för alla människor och alla har chans till frälsning genom omvändelse och tro.

Jeremia 7: 31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremia 19:4 De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod 5 och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremias bok innehåller många poetiska uttryck och liknelser, så därför kan vi inte läsa alla påståenden bokstavligt.

Resten av kapitlet – Jeremia 1

6 Men jag svarade: ”O, Herre, Herre! Jag förstår inte att tala (cannot speak, KJV) , ty jag är för ung.”

Men unga människor (även barn) både kan tala och förstår att tala, och Jeremia var dessutom en vuxen människa när han samtalade med Gud. Alltså måste vi tolka dessa ord på ett annat sätt än bokstavligt. Det handlar snarare om Jeremias känsla av omogenhet och försagdhet.

Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.”

Om allting sker enligt Guds vilja så hade Gud inte behövt varna Jeremia genom att säga ”frukta inte”, utan han hade sagt ”för information så har jag ordnat saken så att du inte kommer att frukta dina fiender”. Men Bibeln är full av varningar och uppmaningar just för att vi själva ska uppmuntras att välja de rätta vägarna (vilket betyder att vi har fri vilja och kan välja).

9 Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun.

Givetvis så räckte inte Gud bokstavligen ut sin hand av kött och blod för att röra vid Jeremias mun. Däremot kan Jeremia använda Gud som källa för kunskap, men då är förstås kravet att Jeremia tyr sig till Gud.

10 Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Jag tror inte Gud bokstavligen ”i dag” satte Jeremia över folk och riken för att bokstavligen rycka upp, bryta ner, plantera, etc. Men innebörden av orden och uttrycken får oss att förstå den profetiska innebörden, Guds planer och löften för Jeremia, även om inte varje uttryck i sig måste förstås rent bokstavligt.

15 Se, jag skall kalla på alla stammar i rikena norrut, säger Herren. De skall komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer.

Ska detta verkligen förstås som om alla stammar i norr (100%) ska komma och sätta upp sin tron vid ingången till Jerusalems portar, och vid murarna kring alla Juda städer? Bokstavligen och utan undantag? Jag tror snarare det har en djupare innebörd om framtiden.

16 Jag skall avkunna mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergivit mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.

Här är ett exempel på människor som uppenbarligen övergett Gud, vilket alltså visar att de en gång varit på Guds sida och tillhört honom. Självfallet hade Gud önskat att de skulle ha förblivit hos honom, men dessvärre så sker inte allting som Gud vill. Dessa människor började tillbe andra gudar och blev helt absorberade av det skapade i stället för skaparen. 

17 Fäst upp dina kläder! Stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter något förskräckligt hända dig inför dem.

”Fäst upp dina kläder” är ett idiom och inte heller det ska tolkas bokstavligt. Gud fortsätter att ge råd och varningar till Jeremia – att inte vara förskräckt. För om Jeremia skulle bli förskräckt och försagd så skulle Gud i sin tur låta något förskräckligt hända Jeremia (förmodligen för att hans fiender då skulle få övertaget). Dessa råd och varningar skulle vara överflödiga om Jeremia skulle ha varit programmerad att alltid göra Guds vilja.

18 Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet.

God utförde inte dessa saker bokstavligen den där speciella dagen…

I det följande kapitlet, Jer. 2, så kan vi se gott om exempel på hur människor agerar emot Guds vilja

Egentligen så kan vi se hur människor trilskas mot Gud och syndar emot honom genom hela Jeremia, och genom hela Bibeln. Detta tyder på människans fria vilja. Människor kan absolut gå från att vara på Guds sida, till att vandra sina egna vägar bort från Gud. Inte ens Guds profeter var lydiga.

2 Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger Herren: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.—5 Så säger Herren: Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt, eftersom de gick bort ifrån mig och följde värdelösa avgudar och själva blev värdelösa?—”7 Jag förde er in i det bördiga landetoch ni fick äta dess frukt och dess goda.Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd.8 Prästerna frågade inte: ”Var är Herren?”De som hade hand om lagen kände mig inte, och herdarna var trolösa mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde sådana som inte kunde hjälpa.Därför skall jag på nytt gå till rätta med er, säger Herren. Också med era barnbarn skall jag gå till rätta.—11 Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot en avgud som inte kan hjälpa.—13 Ty mitt folk har begått en dubbel syndDe har övergivit mig, källan med det levande vattnet,och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.— 17 Men är det inte du själv som vållar dig detta, genom att du överger Herren, din Gud,när han vill leda dig på den rätta vägen?18 Varför vill du fara till Egypten för att dricka av Sihors vatten?Och varför vill du fara till Assyrien för att dricka av flodens vatten?19 Det är din ondska som tuktar dig, och ditt avfall som straffar dig.  Inse därför och tänk på hur ont och bittert det äratt du överger Herren, din Gud, och inte fruktar mig, säger Herren, Herren Sebaot.20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade:”Jag vill inte tjäna dig.”  På alla höga kullar och under alla gröna trädlade du dig ner och bedrev otukt.21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock?— 25 Akta din fot så att du inte tappar skon,och din strupe så att den inte blir torr av törst.Men du svarar: ”Du anstränger dig förgäves. Jag älskar främmande gudar,och dem vill jag följa.”—,27 de som säger till trästycket: ”Du är min fader”,och till stenen: ”Du har fött mig”. Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: Stå upp och rädda oss!—29 Varför vill ni gå till rätta med mig? Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.30 Förgäves har jag slagit era barn.De har inte låtit sig tillrättavisas. Likt ett lejon som vållar fördärvhar ert eget svärd slukat era profeter.31 Du onda släkte, ge akt på Herrens ord! Har jag varit en öken för Israel eller ett land av mörker?Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria, vi kommer inte mer till dig?32 Inte glömmer en jungfru sina smyckeneller en brud sin utstyrsel?Men mitt folk har i alla tider glömt mig.— 35 Trots allt detta säger du:”Jag är oskyldig. Han är inte längre vred på mig.”Men jag vill gå till rätta med dig, därför att du säger: ”Jag har inte syndat.

Helt uppenbart kan även Guds eget folk vända honom ryggen (trots att de en gång sett hans godhet och tjänat honom) och helt överge honom, trots att han gång på gång uppmuntrar dem och fostrar dem att vända om från sina onda vägar. Det eviga livet finns hos Gud, men han tvingar ingen. Däremot gör han allt för att påverka oss att ta det förnuftigaste beslutet.

Exempel på när GUD ÅNGRAR SIG och ändrar sig – profeten JONA i fiskens buk! (Jona 3:10)

jona i fisk

Jona 3:”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”

Jona 3:Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.”10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ÅNGRADE han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

10— God REPENTED of the evil, that he had said that he would do unto them; and he did it not. (KJV)

Jona 4:Och han bad till Herren och sade: ” Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda.

Några iakttagelser

  • Det står att Jona lydde Gud och att han predikade det som han ombads predika, vilket var ”Om fyrtio dagar SKALL Nineve bli ödelagt.” Det finns inga ”om” eller ”men” med i bilden, utan bara rätt och slätt ombeds Jona att predika om vad som KOMMER ATT HÄNDA.
  • Invånarna i staden Nineve ångrade då sina synder och visade det tydligt också i handling. Med detta hoppades de att Gud skulle ändra sig trots att det inte fanns något löfte om något sådant alternativ. De handlade kanske i ren desperation.
  • Gud såg deras omvändelse, som om det handlade om en ny observation som han inte tidigare hade, och just p g a människornas handlingar så ändrade han sina planer som han tidigare ämnade göra. Tanken var ju att förstöra Nineve ”om 40 dagar” som alltså var en tidigare ”sann profetia”. Profetian blev dock inställd och det står att Gud ångrade det onda som han tänkte göra mot dem. Det står egentligen ”hotade” göra i SFB, men det är ett ord som det inte finns en parallell till i grundtexten.  KJV ligger närmare grundtexten. (Se ovan)
  • Jona erkänner att skälet till att han inte ville resa till Nineve var att han visste att Gud var en sådan som kan ångra det onda (som han ämnar göra), eller ”repentest thee of the evil” som det står i KJV. Jona verkar inte vara villig att gå pga vetskapen att det finns risk att Gud skulle komma att ändra sin ståndpunkt och alltså inte handla enligt den framtid som Jona så tydligt skulle utstaka – enligt Guds eget ord. Det skulle i sin tur innebära att Jona skulle riskera att stå där med lång näsa när saker och ting inte sker såsom utlovat. Jona önskar sig sedan t o m DÖDEN pga smäleken att han hade ”fel” i sina profetior. Men Gud säger tycker det är viktigare med omvändelse och liv:

Jona 4:11 Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!”

Om vi tolkar avsnittet fel riskerar vi att göra Gud till en lögnare för att han berättar om något som kommer att hända (som han ”vet” kommer att hända?) trots att det inte händer. Om Gud hela tiden hade VETAT att Nineve inte skulle ha blivit ödelagt VARFÖR SÄGER HAN DÅ ATT SÅ KOMMER ATT SKE, OCH TVINGAR JONA ATT TALA OSANNING? Eller ljög Gud för att manipulera fram en omvändelse?

Nej, är det inte ett bättre alternativ att läsa avsnittet som det står – att Gud verkligen deklarerade exakt det som han ämnade göra och som var sant i det ögonblick som Gud uttalade det? Invånarna i Nineve var tydligen på helt fel kurs i sin avgudadyrkan och synd, och det kan hända att Gud varnat dem tidigare utan resultat. Kanske han nu en gång för alla bestämde sig för att ödelägga hela staden – för att det inte såg ut att någonsin bli en förbättring – och ville därför informera invånarna om detta så att de hade chans att göra viktiga beslut (nu när staden är bestämt att förgöras)? De som trodde på varningen kanske då skulle omvända sig och fly från staden genom att lämna hus och hem, men i stället blev det så att faktiskt alla invånarna omvände sig i säck och aska!  Då ångrade Gud det som han hela tiden hade för avsikt att göra. Om nu hela staden omvände sig så fanns ju inga bra skäl att ödelägga staden. Genom hela Bibeln kan vi se att människors agerande påverkar Gud i sina beslut, och de är bl. a därför vi BER.

Ångrade” är översatt från hebreiska way·yin·nā·ḥem och det används vid ytterligare 8 tillfällen i Bibeln (förutom Jona 3:10), varav 2 handlar om samma händelse.

1 Mos. 6: ÅNGRADE Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.

2 Mos. 32:13 (Mose säger…) Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt.” 14  ÅNGRADE Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

2 Sam. 24:15 Herren sände då pest i Israel, från morgonen intill den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog, från Dan ända till Beer-Sheba. 16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ÅNGRADE Herrendet onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Drag tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats.

1 Kron. 21:14 Herren sände då pest i Israel, så att 70 000 personer av Israel dog. 15 Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när denne höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ÅNGRADE det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: ”Det är nog, drag tillbaka din hand.” Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.

Psalm 106:43 Han räddade dem många gånger,  men de hade ett upproriskt sinnelag och sjönk allt djupare genom sin synd. 44 Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop.45 Han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull.46 Han lät dem finna barmhärtighet inför alla som fört dem i fångenskap.

(…

for them his covenant, and REPENTED according to the multitude, KJV)

Jeremia 26:19 Men lät Hiskia, Juda kung, med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ÅNGRADE det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?”

1 Mos. 24:67 Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak TRÖSTAD i sorgen efter sin mor.

1 Mos. 38:12 En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får.

(…and Judah was COMFORTED, and went up, KJV)

Sen finns förstås många fler verser som visserligen inte innehåller ordet ”ångra” baserat på ovan hebreiska ord, men som antingen innehåller andra ord för ”ångra” eller där vi kan se att Gud varnar för att han ska göra något som han sedan ångrar. Jeremia 18 är ett bra exempel på hur Gud agerar beroende på människors handlingar.