Försoningsläran (på engelska penal substitution eller satisfaction theory) innebär att Jesus blev straffad (penalised på engelska ) i stället för syndare – alltså som en ersättning eller ett substitut – och på så sätt tillfredställde kravet på rättvisa från Gud så att han därmed kan förlåta syndare eftersom hans son tog straffet i vårt ställe. Det kan även benämnas juridisk försoningslära eftersom teorin bottnar i en juridisk straffsymbolik, och det är framför allt kalvinistiska och lutherska kyrkor som tenderar att använda en sådan juridisk terminologi. (I Sverige diskuteras det även om objektiv och subjektiv försoningslära.) Försoningsläran inbegriper också idén att Jesus “betalade” för våra synder genom det straffet som han tog på sig själv ungefär som en symbolisk pengatransaktion. Det finns förstås en rad varianter på det här temat men det är mycket vanligt att koppla in tron att Jesus bokstavligt talat blev en syndare på korset i och med att han tog människornas synder på sig själv och också att det skulle vara därför som Gud inte kunde se på Jesus utan vände sig bort. Wikipedia säger “There is general agreement that no writer in the Early Church taught penal substitution as their primary theory of atonement”.
Det är en stor skillnad på att säga “Jesus tog vårt straff på sig själv och betalade för våra SYNDER” och “Jesus dog som ett syndoffer för våra synder och betalade ett högt pris för att möjliggöra människors frälsning”. Det förstnämnda är fel och det sistnämnda är korrekt. Jag förklarar varför nedan.
Domaren som kliver ner och betalar vårt straff
Vi kan glömma den välkända liknelsen om Domaren som dömer en skyldig förövare ett visst straff, och som sedan tar av sig domarkappan och går ner och sätter sig vid den skyldiges bänk och tar hans rättmätiga straff på sig själv och betalar för det. Detta stämmer inte alls med Bibelns liknelse om ett liknande fall i Matt. 18:23-35. Notera att skulden som liknelsen i Matt. 18 talar om inte blev ”betald” av någon annan utan den TOGS BORT från skuldkontot. Trots att tjänaren då var skuldfri (renad) så fick han senare återigen samma skuld tillbaka när han vägrade att förlåta en broder.
Matt 18:23 Därför liknar himmelriket en kung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare. 24. Och när han började räkna, fördes en fram till honom, som var skyldig honom tiotusen pund. (*1 pund = 6000 denarer. En denar motsvarar en dagslön.) 25. Och eftersom han inget hade att betala med, befallde hans herre, att han och hans hustru och barn och allt det han ägde skulle säljas och skulden därmed betalas.26. Då föll den tjänaren ned och tillbad honom och sade: Herre, ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 27. Och herren greps av medlidande över den tjänaren och gav honom fri och efterskänkte honom det han var skyldig.28. Då gick den tjänaren ut och fann en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer*. Och han tog fast honom och grep honom vid strupen och sade: Betala det du är skyldig. 29. Då föll hans medtjänare ner vid hans fötter och bad honom, och sade: Ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 30. Men han ville inte, utan gick bort och kastade honom i fängelse, till dess han hade betalat det han var skyldig. 31. Då nu hans medtjänare såg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt det som hade skett. 32. Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: Du onde tjänare, allt det du var skyldig, efterskänkte jag dig, ty du bad mig. 33. Skulle du inte också ha förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig? 34. Och hans herre blev vred och överlämnade honom i bödlarnas händer, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom. 35. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter, var och en sin broder, hans överträdelser.
Den s.k. försoningsläran (Jesus tog vår skuld på sig själv när han dog på korset och betalade vår skuld) lärdes inte ut av de gamla kyrkofäderna, utan det var Anselm av Canterbury (1033-1109) som gav läran ett ansikte när han skrev ner sina filosofier och spred dem. Försoningsläran blev sedan en teologisk doktrin under John Kalvin och även Martin Luther. I själva verket var Jesus ett SYNDOFFER precis som offerdjuren i Gamla Testamentet, där ingen trodde att offerdjuren på minsta vis blev syndiga bara för att de offrades för människors synd.
“Anselm var en gudfruktig italienare som först slog sig ner i Normandie och efter den normandiska erövringen år 1093 blev han utnämnd till ärkebiskop av Canterbury. Han är beskriven som den främsta företrädaren för de medeltida “vetenskapligt lärda” vilket inkluderar ett försök att förena filosofi och teologi såsom aristotelisk logik kombinerat med bibeluppenbarelser. Även om han inkluderade ett antal bibelcitat i sina skrifter och refererade till skrifterna som “ett fast fundament” så var dock hans ultimata strävan att göra dem “förenliga med logik” John R.W. Stott, The Cross of Christ, sid 118.
Även om ett flertal av Anselms slutsatser senare blev avvisade så satte han tonen för den protestantiska reformationen med sin filosofiska framtoning i stället för att använda en strikt biblisk övertygelse. Läran utmynnade mer eller mindre i att våra synder bokstavligt talat var överförda på Kristus (så att han blev skyldig till våra synder) och att hans rättfärdighet blev överförd till oss . (Idag kallas det ibland “Det saliga bytet” och är en farlig lära.) Men att Kristus rättfärdighet skulle ha kunnat bli överförd till oss är lika lite sann som att våra synder skulle ha kunnat bli överförda på honom.
Martin Luther lärde att Jesus verkligen blev en syndare, och att den som inte håller med om detta faktiskt då förnekar att Jesus ens dött:
All the prophets of old said that Christ should be the greatest transgressor, murderer, adulterer, thief, blasphemer that ever was or ever could be on earth. When He took the sins of the whole world upon Himself, Christ was no longer an innocent person. He was a sinner burdened with the sins of a Paul who was a blasphemer; burdened with the sins of a Peter who denied Christ; burdened with the sins of a David who committed adultery and murder, and gave the heathen occasion to laugh at the Lord. In short, Christ was charged with the sins of all men, that He should pay for them with His own blood. The curse struck Him. The Law found Him among sinners. He was not only in the company of sinners. He had gone so far as to invest Himself with the flesh and blood of sinners. So the Law judged and hanged Him for a sinner. In separating Christ from us sinners and holding Him up as a holy exemplar, errorists rob us of our best comfort. They misrepresent Him as a threatening tyrant who is ready to slaughter us at the slightest provocation. I am told that it is preposterous and wicked to call the Son of God a cursed sinner. I answer: If you deny that He is a condemned sinner, you are forced to deny that Christ died. It is not less preposterous to say, the Son of God died, than to say, the Son of God was a sinner. (Commentary on the Epistle to the Galatians (1535) by Martin Luther, Chapter 3, pp. 106-135)
Wiley och Culbertson säger om försoningsläran: “Den är teorin som vanligtvis används inom den reformerta kyrkan och som oftast är känd som Kalvinism.” Introduction To Christian Theology, översatt från engelska, sid 228.
Detta borde omedelbart få oss att dra öronen åt oss. Även om fröna till teorin fanns sedan tidigare så är den starkt kopplad till kalvinismen. Vid reformation var denna doktrin modifierad i samband med tillägg av analogier om en vanlig rättsprocess. I denna syn handlade botgörelsen om ett straff och det blev nu en vanlig lära att Kristus gick in i syndarens ställe gentemot Gud, och som ersättare led straffet som syndaren skulle haft, inklusive (som många reformerta lärde) helvetets straff.
Jesus betalade ett HÖGT PRIS för att vi skulle kunna bli räddade och priset betalades självfallet “för oss” och för våra själars skull, men ingenstans står det att priset betalades “för våra synder”.
Om Jesus tog bort Guds vrede, betalade all vår skuld i stället för oss, tog vårt straff på sig själv, blev skyldig för vår synd, blev förbannad i stället för oss, etc, då har Jesus redan utfört allt i vårt ställe. Varför skulle då vi bli krävda på någonting ytterligare såsom tro och omvändelse? Han tog ju bort alla våra skyldigheter och ansvar och detta gjorde han för 2000 år sedan. Om Jesus redan har tagit straffet för mina synder på sig själv då behöver jag inte oroa mig för någonting eftersom allt redan är avklarat och jag kan inte stå still svars för någonting som min ersättare readan har utfört åt mig. Mina ”böter” är ju redan betalade och ingen kan kräva att samma bot betalas två gånger. Inte kan väl samma straff krävas både av min ersättare och mig själv? Den enda slutsatsen som vi kan dra från försoningsläran är att frälsningen måste vara universell ELLER att en kalvinistisk syn är sann – alltså en begränsad försoning (Kristus dog endast för vissa). Det närmaste man kan komma en betalning är nedan vers, men notera att det inte står att det skett någon betalning för våra SYNDER, utan det är VI som blivit KÖPTA genom ett PRIS och det står inte att köpet inte har villkor:
1 Kor. 6:20 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!
En lite mer ord för ord översättning från grekiskan skulle vara “ni har blivit köpta med ett pris, förhärliga då Gud i er kropp och i er ande som är Guds”
KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten: 1 Cor. 6:20 For ye are bought with a price: therefore glorify God in your body, and in your spirit, which are God’s.
Alla de som ska träda in i Guds rike en dag i framtiden är köpta med ett PRIS. Priset är Jesus dyrbara blod på korset som utgöts för världens synder. Men bara för att Jesus valde att betala ett sådant högt pris för oss betyder förstås inte alla människor universellt kommer att bli frälsta eftersom VILLKORET är att vi omvänder oss, tror på honom och håller ut till slutet genom att vandra i rättfärdighet och lydnad. Man kan även säga att soldater i krig betalar ett högt pris för sitt land, men det betyder förstås inte att landets armé absolut kommer att segra. I JESUS fall så segrade han eftersom ALLA nu har valet att bli frälsta. Jesus gjorde det han skulle och ville i sin kärlek till oss, och nu måste vi göra det vi ska – tro på honom som kan frälsa oss!
Gal 3:13. Kristus har friköpt (exégorasen) oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för (huper) vår skull. Ty det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.
Det svenska ordet “friköpt” är översatt från det grekiska ordet exēgorasen som kan översättas med försona eller rädda från att gå förlorad.
KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten: Gal. 3:13 Christ hath REDEEMED us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree:
Titus 2:14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa (lytrōsētai) oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
Det svenska ordet “friköpa” är översatt från det grekiska ordet lytrósétai som kan översättas med att att LÖSA eller betala ett lösen.
KJV har översatt till: Titus 2:14 Who gave himself for us, that he might REDEEM us from all iniquity, and purify unto himself a peculiar people, zealous of good works
Människor som blivit KÖPTA kan ändå gå förlorade:
2 Petrus 2:2 en det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har FRIKÖPT dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
Dog Jesus “i vårt ställe”?
1917 års översättning kommer här nedan närmare den grekiska grundtexten än Svenska Folkbibeln. Det grekiska ordet ”hyper” är översatt till ”för” i 1917 års översättning vilket är ett bättre och rakare ordval. Var det någonsin tänkt att vi skulle dö på korset?
A) Rom. 5:8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. (SFB)
Rom. 5:8 men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog FÖR OSS,medan vi ännu voro syndare. (1917)
B) 2 Korinthierbrevet 5:21 Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. (SFB)
2 Kor. 5:21 Den som icke visste av någon synd, honom har han FÖR OSS gjort till synd (”hamartian” som även kan betyda ”syndoffer”), på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud. (1917)
C) Galaterbrevet 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (SFB)
Galaterbrevet 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse FÖR vår skull. Det är ju skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (1917)
Gal. 3:13 Christ hath REDEEMED us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree. 14 That the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Jesus Christ; that we might receive the promise of the Spirit through faith. (KJV)
D) 1 Petrusbrevet 2:21Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. (SFB)
1 Petrusbrevet 2:21 Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led FÖR EDER och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår. (1917)
E) Jesaja 53:12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.
Jes. 53:12 Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. (1917)
Om en person som gör något ”i vårt ställe” skulle innebära att vi själva alltså slipper utföra samma aktivitet så innebär detta i nedanstående vers att Paulus och hans medarbetare inte behöver tjäna Kristus troget eftersom Epafras är sagd att göra detta i deras ställe:
Kolosserbrevet 1:7 Det har ni fått lära er av Epafras, vår käre medarbetare, som troget tjänar Kristus i vårt ställe. (SFB)
Col. 1:7 As ye also learned of Epaphras our dear fellowservant, who is FOR YOU a faithful minister of Christ (KJV)
Det kan inte stämma att Guds vrede drabbade Jesus i stället för oss eftersom vi fortfarande är mål för Guds vrede när vi syndar (t ex 2 Thess. 1:6-9)
Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.
Romarbrevet 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
Romarbrevet 2:5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.
Efesierbrevet 5:6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.
Kolosserbrevet 3:6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.
Om försoningsläran är sann kan vi inte säga att vi är frälsta av nåd genom tro, utan pga att vår skuld är BETALD av Jesus – alltså en GÄRNING
Om Jesus BETALADE för vår skuld så FÖRTJÄNAR vi att bli friade av Gud, för vi har ju ingenting att anklagas för. Vi kan därför kräva vår frälsning – helt tvärt emot vad Bibeln lär. Men Jesus tog inte vår plats vad gäller lydnad mot Fadern. Om vi är frälsta för att vi fått Jesus lydnad överförd till oss, ja då är vi frälsta av gärningar/syndfrihet i stället för av tro – nämligen alla gärningar som Jesus gjorde. Detta eliminerar då automatiskt att bli frälst av NÅD eftersom vi ju kan vara fullkomliga tack vare Jesus fullkomlighet som blivit överförd till oss. Nåd/barmhärtighet är då inte nödvändigt eftersom vi klarat saken den förutan. Om en skuld är BETALD kan den inte på samma gång vara FÖRLÅTEN. Tjänaren i Matt 18 var ju förlåten pga NÅD och hans skuld betalades inte.
En domare har två val – kräva en betalning/straff eller att förlåta. Han kan inte utkräva båda straffen. Betalas skulden (av den skyldige eller av någon annan) kan man inte säga att den är förlåten utan i laga ordning betald och ingenting mer kan utkrävas om det är till 100% betald. Det andra alternativet är att förlåta om inte hela eller delar av skulden kan betalas till fullo. Bibeln lär oss att våra synder är FÖRLÅTNA pga Jesu blod (om vi tror och omvänder oss). Inte att de är BETALDA. Bibeln lär inte att Jesus ”betalade” för våra skulder, och inte att han straffades av Gud. Han var ett syndoffer, och han LED helt klart för vår skull. Hans plågor är dock inte något ”straff” från Gud. Man kan säga att ”Jesus betalade ett pris” men i betydelsen att det ”kostade” både fysiskt och andligt för att rädda världen. Inte att Jesus betalade för våra synder. Leta gärna i Bibeln, men det står inte att finna någonstans. Även krigshjältar betalar ett pris om de dör när de försvarar ett land, oavsett vinst/förlust för landet.
Om någon betalar för alla mina framtida fortkörningsböter, hur kan en trafikpolis då skriva ut en bot för mig om jag gör mig skyldig för en fortkörning? Är mina framtida fortkörningsböter betalda eller INTE? Jag vill påstå INTE!
Offret Isak
Genesis 22:12-13 säger att Gud stoppade Abraham från att offra Isak trots att Gud hade beordrat det och en vädur offrades i stället. Anhängarna av försoningsläran säger därför att Isak representerar syndare och väduren representerar Jesus. Men denna jämförelse stämmer inte riktigt. Det var från början meningen att Isak skulle offras på en direkt beordran från Gud. I stället för Isak blev väduren offrad, så i stället för att ge support för försoningsläraen är detta motsatsen. Det var aldrig meningen att människorna skulle bli offrade på något altar/kors så att Jesus sen skulle kunna ta vår plats och göra det i stället för oss. Jesus tog sannerligen inte vår plats på korset.
Djuroffren i Gamla Testamentet
3 Mos. 1:2 Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åtHerren, skall ni ta ert offer av boskapen, antingen av nötboskapen eller småboskapen.3 Om han vill bära fram ett brännoffer från nötboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön och föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att han skall räknas som VÄLBEHAGLIG inför Herrens ansikte. 4 Han skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till FÖRSONING för honom. 5 Han skall slakta ungtjuren inför Herrens ansikte, och Arons söner, prästerna, skall bära fram blodet och stänka det runt omkring på det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet.
Rom. 12:Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som BEHAGAR Gud – er andliga gudstjänst.
På den årliga försoningsdagen kan vi läsa om liknande offer, och självklart vore hela den här proceduren fullkomligt onödig SÅVIDA FOLKET INTE ÅNGRADE SIN SYND:
3 Mos. 4:2 Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av Herrens bud och gör något som inte får göras, 3 skall den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer för den synd han har begått.—12 allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan skall det brännas.—14 och sedan den synd de har begått blir KÄND, då skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skall föra fram den inför uppenbarelsetältet. —16 Den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet—20 Och han skall göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så skall han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de FÖRLÅTELSE. 21 Sedan skall han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.
Här förklaras vad blod från djur åstadkommer
3 Mosebok 17:11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar FÖRSONING genom själen som är i det.
Hebr. 9:22 Så RENAS enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
Hebr. 7:25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom KOMMER TILL GUD, ty han lever alltid för att mana gott för dem.26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. 27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.
Syndabocken
3 Mos 16:20-22 ger oss information om Syndabocken.
3 Mos. 16:9 Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer. 10 Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa BORT synden.
Prästen lade båda händer på huvudet på den levande bocken på Försoningsdagen och bekände alla Israels synder över bockens huvud och skickade sen iväg den i det fria. Bocken “bar” alla deras överträdelser. Därför säger man ibland att Israels synder och överträdelser lades på bocken på Försoningsdagen precis som hur situationen var med Jesus och vår synd. Det stämmer inte fullt ut. För det första så liknas Jesus aldrig med en syndabock. Bibeln liknar Jesus med den FÖRSTA bocken – den vars blod stänktes över det allra heligaste. Det är vad Jesus gjorde som överstepräst – offrade sitt blod i det himmelska heligaste heliga – Hebr 9:1-14, 23-26. Jesus död var i sig inte ett fullständigt syndoffer för BLODET som offrades var också nödvändigt. Vi hade fortfarande varit kvar i våra synder om det inte vore för Jesu blod – I Kor 15:17, Hebr 1:3. För det andra så kommer syndabocken in i sammanhanget EFTER försoningsoffret i tabernaklet – Hebr 9. På försoningsdagen var syndabocken inte slaktad och blodet var inte utgjutet så syndabocken kunde inte vara en liknelse på Kristus. För det tredje, om syndabocken överhuvudtaget kommer in i bilden så måste det vara efter att Jesus blev upplyft till himlen och slutförde syndoffret. Det betyder att Jesus inte skulle kunna liknas vid syndabocken medan han var på korset. Syndabocken var endast en symbol för borttagning av synder. För det fjärde, så var de bokstavliga synderna inte bokstavligt lagda på Jesus. Han “bar” inte våra synder på det sättet.
Egyptens förstfödda
Läran är att ett lamm ersatte de förstfödda i Israel när döden av de förstfödda i Egypten inträffade. Instruktionerna för Påskfirandet i Andra Moseboken ger oss information om historien. En del av blodet från lammet var placerat på dörren, men detta var inget substitut eller försoningsoffer för de förstföddas SYNDER. Inget syndstraff lades på det slaktade lammet och det tog ingen annans plats. Även djur riskerade att drabbas av döden om de var förstfödda men de var såklart inte skyldiga till någon synd. Blodet på dörren var för identifikation och skydd. I Kor 5:7-8 görs visserligen en jämförelse med Jesus som ett “påskalamm” men det är för att han verkligen slaktades som ett lamm som kunde ta bort världens synder (om vi tror och lyder) och sammanhanget visar att det handlar om påsken som en högtid att minnas. Såsom Israel var tvungna att ta bort all surdeg från sitt hem under Påskhögtiden så måste de kristna ta bort all slags ondska bland sig själva – all slags synd. I fallet i 1 Kor. 5 rörde det sig om en ond man som var tvungen att elimineras från församlingen.
Det grekiska ordet “hamartia” översätts ofta med SYNDOFFER och inte SYND
2 Kor 5:21.”Ty den som inte visste av någon synd har han FÖR (hyper) oss gjort till synd, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom. (1917)
Ovan vers betyder inte att världens synder bokstavligen lades på Jesus, och i den här versen och i många andra så betyder det grekiska ordet “hamartia” – här översatt med “synd” – snarare “SYNDOFFER”. Även i GT kan det hebreiska ordet för synd betyda syndoffer och i Andra Mosebok är det hebreiska ordet för synd översatt till syndoffer över 50 gånger! Hebr. 10:8 är ett bra exempel på när samma grekiska ord är översatt till syndoffer och inte “synd”:
Hebr. 10:8 Först sade han: Offer (thysias) och gåvor (prosphoras), brännoffer och SYNDOFFER (hamartias) ville du inte ha, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen
Vad gäller översättningen av så finns det alltså inte något ord för “offer” här ovan (vid “syndoffer”) men ändå översättts ordet till syndoffer eftersom det är detta som åsyftas. Detsamma gäller för Hebreerbrevet 10:6 vilken är ett citat från Psalm 40:6. Rom. 8:2-3 säger:
Rom. 8: 2-3 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Ty det som var omöjligt för lagen,i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet
I frasen “för syndens skull” så refererar ordet “syndens” till syndoffer. Djuret som användes till syndoffer var tvunget att vara helt rent och utan skavanker – precis som Jesus var helt ren och utan tillkortakommanden när han dog för oss på korset. Inom det levitiska prästskapet så kan man säga att prästerna “bar” människornas synd men detta skedde aldrig bokstavligt. Om någon synd bokstavligen skulle ha flyttat över till dem så skulle de inte längre klara offerkraven. Prästerna bar synden på sina axlar, precis som Jesus gjorde för oss. Jesus dog bildligt talat som ett syndoffer med människornas syndabördor på sina axlar.
Övergav Gud Fader Jesus på korset och kunde han inte ens titta på Jesus pga synden som lagts på honom?
Nej, Gud Fader övergav INTE Jesus på korset. Varför skulle han göra det eftersom hans sons död ju var planerad och välbehaglig inför honom? Varför skulle han överge och se bort när en 100% ren och obefläckad människa ger sig själv som ett syndoffer för världen helt enligt de gemensamma planerna? Inte är väl Gud schizofren som först frivilligt utger sin son för att dö för oss, men sedan fegt tittar bort?
Ef. 5:2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett VÄLLUKTANDE offer åt Gud. 3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. 5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike
Hebr. 7:26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.
Matt. 27:46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: “Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Det står inte i Matt. 27:64 att Gud Fader övergav Jesus. Jesus ställde däremot frågan, och den frågan kunde folket höra eftersom han ropade högt. De fick därför ännu en profetia om Messias bekräftad fast de inte kunde uppfatta detta precis då. Massor av profetior om Messias besannades i Jesus, och även denna fråga kan kännas igen i en av Davids psalmer. Psalmen handlar om Davids rop på Gud och hans känsla att hans böner inte blev besvarade. Dock tillstår David i samma andetag att Gud faktiskt är den som ger hjälp när man ropar, och den som befriar oss människor. Det kan mycket väl vara att Jesus hade liknande känslor som David i den här stunden när han ensam på korset hade världen emot sig. Jesus är Gud men också människa och kan ibland känna sig som en ensam och utsatt människa, och hur det är att ha hela världens frälsning på sina axlar och lida till bristningsgränsen kan vi inte ens försöka förstå. På ett underbart sätt så kopplas Jesus korta ord med Davids psalm 22 och leder oss rakt in i en detaljerad beskrivning om honom själv på korset, trots att psalmen skrevs flera hundra år innan Jesus ens föddes!
Ps. 22:2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. 3 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro. 4 Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.5 På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem.6 Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de och kom ej på skam.Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: 9 “Anförtro dig åt Herren! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär.
16 Min kraft är uttorkad som en lerskärva,min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft.17 Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. 18 Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.19 De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.20 Men du, Herre, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp! 21 Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn du bönhör mig.—25 Ty han föraktade INTE den förtrycktes elände och SÅG INTE PÅ HONOM MED AVSKY. Han dolde INTE sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom.
Det behagade Herren att slå Jesus med krankhet?
Jesaja 53:10 Det behagade HERREN att slå honom med krankhet: om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång.
Vi kan läsa ovan ”Det behagade HERREN att slå honom med krankhet” (bruise him KJV) i Jesaja 53:10 men vi kan jämföra det med 1 Mosebok där Gud säger om ormen att ”Denna skall söndertrampa (bruise KJV) ditt huvud, och du skall stinga den i hälen“. Man kan säga poetiskt att Herren behagade att slå Jesus med krankhet (att låta honom gå korsets väg vilket innebär lidande) för att kunna frälsa världen genom en död på korset men självklart är Gud ingen tyrann som utan anledning ser någon person lida. Så för att få människor frälsta så behagade det Fadern att låta sonen dö ÄVEN om det skulle innebära lidanden, vilket död ofta leder till.
Bibeln lär att vi måste göra något för att sona vår synd – Mark 16:15-16, Lukas 13:3. Vi är rättfärdiga liksom han är rättfärdig om vi GÖR rättfärdighet, I John 3:7. Vi kan klara oss från Guds dom och straff men måste lyda Gud för att lyckas med det, Matt 25:32-46, Matt7:21-27. Bara det faktum att vi måste göra alla dessa saker för att få våra synder borttagna visar att försoningsläran inte kan stämma. Människors krav på lydnad och försoningsläran är motstridiga.
“Bära” kan betyda “ta bort”
Ord som översatts med “bära” är två hebreiska ord nasa och sabal, samt fyra grekiska ord; airo, phero, anaphero och bastazo. De kan ha bokstavliga betydelser och figurativa och de kan översättas på en rad olika sätt. I GT så tog inte Josef, Moses eller Samuel andra personers synder bokstavligen på sig själva.
Jesaja 53:4 Men det var våra krankheter han bar våra smärtor, dem lade han på sig, medan VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. 5 Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade. 6Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom.—-11 Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad; genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar. 12Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.
Notera att det står att ”VI höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud” alltså i VÅRA ögon sett. Inte att det är vad som verkligen var fallet men att det onekligen SÅG UT så när Jesus var uppspikad blodig på korset för vår skull. Men handlar detta överhuvudtaget om vad som hände på korset? Ja och nej. Enligt Matteus 8:16-17 så menar Matteus att det är när JESUS BOTADE SJUKA som profetian i Jesaja 53:4 slår in:
Matt 8:16 Och när aftonen kom, förde de till honom många, som var besatta av onda andar, och han drev ut andarna med sitt ord, och alla dem som var sjuka botade han, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaja, som säger: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar BAR han. Jes. 53:4.
Så när Jesus helade människors sjukdomar och drog ut onda andar så menar Matteus att detta uppfyllde profetian i Jesaja 53, och framför allt att han BAR våra sjukdomar – trots att Jesus inte alls var på korset när detta uppfylldes utan gick omkring bland människor. Men sjukdomarna var aldrig bokstavligen i Jesus. Så när Jesus “bar” deras sjukdomar så betyder det att han TOG BORT DEM! Precis det som Jesus också gör med våra synder. Han tog dem aldrig på sig själv bokstavligen.
Eftersom vi kan se betydelsen av “nasa” och “sabal” i Jesaja 53:4 (ta bort enligt Matteus eftersom det handlar om att TA BORT sjukdomar) så är det logiskt att det har samma betydelse i Jesaja 53:11-12. Om Jesus tog våra synder bokstavligen på sig själv (och då handlar det om alla synder i framtiden) så skulle det inte finnas några fler synder för oss att stå till svars för. Jesus tog ju dem på sig själv och dog med dem! Vi behöver då inte göra någonting ytterligare och skulle varit födda frälsta.
Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att ta bort synden genom sitt offer.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att TA BORT mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom.
1 Pet 2:24. Och våra synder bar (anaphero) han själv i sin kropp upp på träet, för att vi skulle vara döda från synder och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade.
Bibeln förklarar att Jesus dog som ett försoningsoffer för oss
I nedan passage är altaret som offerplats utbytt till ”korset”. Jesus kropp blev offrat på korset som ett syndoffer till Gud. Den sista meningen är ett citat från Jesaja 53:5, som hör ihop med vers 4 och som betyder ”ta bort” som vi sett tidigare. I Jesaja 53:11-12, är både sabal och nasa översatt i Septuagint med anaphero. ”Han ska bära (sabal/anaphero) deras överträdelser”
Jesaja 53:6. Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning DRABBA (paga) honom.
Andra verser beskriver synden som drabbade Jesus så här:
Rom 8:32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan UTGIVIT honom för oss alla, hur skall han inte också skänka oss allt med honom?
Ef 5:2. och vandra i kärlek, så som också Kristus har älskat oss och UTGIVIT sig själv för oss till gåva och offer, Gud till en välbehaglig doft.
1 Tim 2:5. Ty det är en Gud och en medlare mellan Gud och människor nämligen människan Kristus Jesus, 6. som gav sig själv till LÖSEN för alla. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne.
1 Joh 2:2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
Joh 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: “Se Guds lamm, som tar bort världens synd
Hebr. 2:17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och SONA folkets synder.
Man skulle också kunna skriva en del om prepositionen “för” som är översatt till huper och anti på Grekiska. Det betyder inte alltid “i stället för” som vissa anhängare av försoningsläran menar. Så länge som Mose lagar gällde i GT så är alla “förbannade” genom den eftersom var och en måste följa lagen helt och fullt för att kunna bli renade från sina synder. Det är här djuroffersystemet kommer in. Gal 3:13 säger att Jesus “blev en förbannelse för vår skull”. Det betyder att han ju dog som ett syndoffer på korset och att vi genom hans blod kan bli renade. Djuroffer är inte längre nödvändiga eftersom Jesus dog för våra synder en gång för alla. Det betyder inte att Jesus bokstavligen blev en förbannelse. Korset är också en symbol för allt det som Jesus gjorde för oss. Genom korset togs synderna bort och lagens förbannelse.
Gal 3:13. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse FÖR (huper) vår skull. Ty det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.
Psalm 22:6-8 visar att Jesus gick igenom en hel del plågor och orättvisa för vår skull, men inte “i vårt ställe”. Även Jakob och Johannes var tvungna att dricka samma “bägare” som den Jesus drack: 
Mark 10:38. Men Jesus sade till dem: Ni vet inte vad ni begär. Kan ni dricka den kalk, som jag dricker, och döpas med det dop, som jag döps med? 39. Då sade de till honom: Ja, det kan vi. Jesus sade till dem: Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag döps med, skall ni döpas
Utplånade Jesus världens synd på korset? Nej, inte enligt Bibeln, och vi är inte FÖDDA med en garantilapp som säger “Dina framtida synder är redan utplånade” . Jesus dog som sagt som ett försoningsoffer och möjliggjorde så att våra synder kan totalt utplånas, och detta sker OM vi omvänder oss:
Apg. 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade
Hebr. 4: 16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid
1 Joh. 1:9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Albert Barnes: “It would follow, further, that those for whom he died could not themselves be held and regarded as guilty. If there has been a transfer of their guilt, it is no longer their own, and they cannot be responsible. Two persons cannot be held responsible for the same offence. If a debt has been paid by a friend, it cannot be demanded of him who originally contracted it. If one could be substituted in the place of another in a penitentiary, and serve out the term of punishment assigned to the original offender, the offender could not be again imprisoned for the crime. If a man who is ‘drafted’ for military service procures a substitute who is accepted, he cannot be made to serve if the substitute dies of disease or is killed in battle. And so, if Christ was literally made ‘sin’ and a ‘curse;’ if he took literally upon himself the sins of men and paid the penalty of the law; if there was a real transferof the whole matter to him, then it would follow that those whose place he took could no longer be held to be guilty,” The Atonement, pages 298-299.
Tertullian – On Repentance, chapter 6 “For repentance is the price at which the Lord has determined to award pardon: He proposes the redemption of release from penalty at this compensating exchange of repentance. If, then, sellers first examine the coin with which they make their bargains, to see whether it be cut, or scraped, or adulterated, we believe likewise that the Lord, when about to make us the grant of so costly merchandise, even of eternal life, first institutes a probation of our repentance.”Chapter 9 – “but inasmuch as by confession satisfaction is settled, of confession repentance is born; by repentance God is appeased.”
Den ceremoniella delen av lagen är inte längre nödvändig, vad gäller omskärelse, mat, klädnad, etc. Vi är inte under lagen men däremot hänger det på oss att lyda den Heliga Ande. Vi har valet att lyda köttet eller anden och lyder vi köttet leder det till fördärvet. Lyder vi Anden så betyder det att vi LYDER Gud ifrån hjärtat – kärleksbuden som ALLTID gäller. Anden leder oss aldrig till synd:
Bjorkbloggen 