Archive | November 2011

Inte heller jag dömer dig, säger Jesus till kvinnan, men detta gäller endast STENINGEN

Förmodligen så uppmärksammar de flesta kristna att Jesus inte bara sa “Inte heller jag dömer dig” till kvinnan som ertappats med otrohet i Joh. 8:11, utan han sade även “synda inte härefter”. På svenska är tyvärr ordet “härefter” inte särskilt heltäckande eftersom det inte särskilt starkt visar att kvinnan faktiskt syndat. På grekiska blir effekten tydligare eftersom det grekiska ordet “méketi” snarare betyder “inte längre” och i King James Bible är det översatt med “sin no more”. Kvinnan var helt klart en syndare. När Jesus säger “Inte heller jag dömer dig” så uppfattar en del det som att Jesus förlåter henne oavsett om hon omvänt sig eller ej, men det skulle ju betyda att Jesus ger stöd till att vi kan tjäna Gud och Mammon och ändå vara frälsta.

Men Bibeln har ju lärt oss att vi inte kan tjäna två herrar och att vi är slavar under den vi lyder, så hur skulle en kvinna som lever i oomvänd otrohet kunna vara frälst? (Och det har ingenting med GT eller NT att göra för även gamla testamentet lär att orättfärdighet separerar oss från Gud.) När Jesus säger att inte heller han dömer kvinnan så syftar han endast på idén med STENINGEN. Fariséernas fråga gällde ju om inte Mose lag skulle följas i detta fall, men pga Jesus lysande svar (och Jesus står över lagen) så väljer fariséerna att lämna platsen och visar genom detta att de inte dömer kvinnan till stening trots allt. Inte heller Jesus gör det. Men Jesus INTE “Inte heller jag anklagar dig vad gäller den synd du gjort dig skyldig till i ditt liv för jag anser att du kan vara frälst samtidigt som du lever i synd”. Självklart säger inte Jesus något liknande. Jesus dömer henne inte enligt MOSE LAG, i 3 Mos. 20:10 och 5 Mos. 22:22, till straffet “stening”, MEN han säger inte att hon inte är skyldig inför Gud för den synd hon faktiskt är skyldig till. Det är bara själva “steningen” som Jesus säger nej till. Kvinnan måste stå inför Guds domstol som alla andra en dag.

Inte heller säger Jesus “döm aldrig någonsin” eller “alla människor syndar ständigt (ja, förutom han själv förstås) så det finns ingen skillnad mellan den här kvinnan och andra”. Bibeln säger på ett annat håll att när vi dömer så ska vi döma rättvist, så visst för vi döma. Om vi aldrig fick döma skulle vi heller aldrig kunna tillrättavisa någon. Vad gäller synden så måste vi inte synda, och det finns alltid ett alternativ att inte göra det.

Jesus svar till fariséerna var väl uttänkt, eftersom han i princip inte kunde säga vare sig ja eller nej utan att hamna i knipa hos fariséerna och allmänheten. Skulle han säga “nej” till att lyda Mose lag så anklagar förstås fariséerna honom för att bryta den gudomliga lagen och ser bevis för att han INTE kan vara Messias, och skulle han säga “ja” till att lyda Mose lag så går han emot den romerska överheten som har ensamrätt på att bevilja dödsstraff, och han kan då ses som politisk rebell.

Jag vill gärna tro att kvinnan gladde sig åt mötet med Jesus och att hon insåg att han verkligen hade auktoritet från Fadern, likaså att hon syndat och att hon då beslöt sig för att omvända sig och börja leva i ljuset. Detta beslut kan ha inträffat efter mötet, och Gud är alltid trofast. Ber vi om förlåtelse för våra synder och omvänder oss från hjärtat, oavsett hur djup vår synd är, så förlåter Gud. Men detta är alltjämt villkoret! Omvändelse först och sedan förlåtelse genom Guds barmhärtighet och nåd. Inte tvärt om! Gud skulle aldrig tänka tanken att förklara oss RENADE om vi inte i sanning var renade och vi kan inte bli renade såvida inte synden är helt försvunnnen från våra liv. Den kan inte försvinna såvida vi inte först ber om förlåtelse och omvänder oss. Först då kan vi bli renade i Jesu blod. Och detta är inte “att frälsa sig själv” eller “frälst pga gärningar”.

Vi vill ibland gärna tänka oss Jesus som den som gör vägen till sitt rike VÄLDIGT bred, och att han ser mellan fingrarna vad gäller synden, men Jesus kompromissade aldrig vad gäller synden. Han sa:

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

John 14:21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Matteus 5:30
Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna

Matteus 18:8
Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

Sammanhanget i Johannes 8

1. Jesus gick till Oljeberget. 2. Tidigt på morgonen kom han åter till templet, och allt folket kom till honom. Och han satte sig ner och undervisade dem.3. Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom en kvinna, som var ertappad med hor. Och när de hade fört fram henne, 4. sade de till honom: Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit ertappad med hor.5. Och Mose har befallt oss i lagen, att sådana skall stenas. Men vad säger du? 6. Detta sade de för att fresta honom, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ner och skrev med fingret på jorden. 7. När de nu stod fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne. 8. Och han böjde sig åter ner och skrev på jorden. 9. När de hörde detta kände de sig överbevisade av samvetet, och gick ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam med kvinnan, som stod kvar där. 10. När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sade han till henne: Kvinna, var är dina åklagare? Har ingen dömt dig? 11. Hon sade: Herre, ingen. Då sade Jesus: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte härefter (sin no more, KJV).12. Åter talade Jesus till dem, och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan skall ha livets ljus.

Paulus kritiserade KEFAS i Gal. 2:11-14 som INTE var aposteln PETRUS

Nov17

Men när CEFAS (KEFAS SFB) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE (1917) Gal. 2:¹¹

Även om också aposteln Petrus vid ett tillfälle fick namnet Kefas av Jesus, så finns det flera skäl att betvivla att Petrus skulle vara den Kefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Gal. 2:11-14. Petrus var inte den enda personen i världen med det namnet, och han kallades för det mesta Petrus. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi tyvärr läsa “Peter” fast det namnet inte står i originalspråket.

Vi har att göra med Strong’s 4074 petros, och Strong’s 2786 kefas. Tyvärr har många bibelöversättningar blandat dessa ord och översatt fel, och det gäller framför allt KJV som annars brukar vara den mest överlägsna översättningen.

Gal. 2:¹⁰Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.¹¹Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.¹²Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.¹³Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.¹⁴Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»¹⁵Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare» (1917) Strong’s 2786 kefas

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus utan använder kategoriskt Kefas. I Joh. 1:42 kopplas Petrus ihop med namnet Kefas, men intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Kefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Kefas i sina egna brev. Varför ska vi då anta att Petrus är den Kefas som det talas om i Gal. 2?

Joh. 1:41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: “Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: “Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas (Strong’s 2786 kefas) – det betyder Petrus.

Det verkar som Petrus insikt om att Jesus var Messias inspirerade Jesus att förknippa Petrus vid ett annat namn som innehar en viss dubbelbottnad betydelse. Men dels betyder det inte att Petrus var den enda personen med det namnet vid den här tiden (det var trots allt ett känt namn), och inte heller att Petrus från och med den tidpunkten måste glömma sitt första namn och hädanefter enbart hålla sig till Kefas-namnet. Vi vet att Petrus inte gjorde så, och inte heller slutade omvärlden att kalla honom Petrus.

Paulus refererar till 4074 petros i Gal. 1:18 och verkar här syfta på aposteln Petrus. (Att Petrus verkligen är 4074 petros kan vi se i exempelvis Matt. 4:18)

Gal. 1:18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, (Strong’s 4074 petros) och jag stannade hos honom i femton dagar.19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

I ovan passage borde Paulus mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19, och det står också “petros” i originalspråket.

Paulus refererade till Kefas på andra ställen, men är det då samma person?

1 Kor. 15:3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas (Strong’s 2786 kefas) sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.

Paulus gör skillnad på personen Kefas och på “apostlarna” som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett visst tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas (Strong’s 2786 kefas)?6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

Här placerar Paulus Kefas utanför den grupp som han kallar för “apostlarna”. Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? (Ordet “särskilt” i den svenska översättningen i 1917 års översättning finns inte med i den grekiska grundtexten.)

Det finns historiskt stöd för att Kefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Kefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

“And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle” (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 – 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns kvar idag. Kefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Kefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus (Strong’s 4074 petros) kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.9 Och när Jakob, Kefas (Strong’s 2786 kefas) och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

Gal. 2: ⁹och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. (1917)

Om Kefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde “Petrus” i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen “Kefas” till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Kefas inte är samma personer, precis som grundtexten förmedlar.

“De sågo att jag har blivit betrodd” indikerar att Jakob, Kefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid – att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande – beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Kefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare. Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14: 26 Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna

Apg. 15:Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna som de skulle överlägga med? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och uttrycker sig enligt nedan:

Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: “Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Kefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Kefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta.”22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: “Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva.” 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: “Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?” 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: “Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare.” 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: “Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?” Paulus svarade: “Ja.” 28 Befälhavaren sade: “Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap.” Paulus svarade: “Men jag är född med det”. 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den “utsträckta handen” till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15. Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Kefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.

Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Kefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Kefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Kefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

Paulus konfronterar Kefas med “du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Menar Paulus att Petrus var ofrälst? Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Kefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.

Så Paulus menar att människor såsom Kefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn, tvingar människor att lyda hela den gamla lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor faller ur nåden och lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen.? Paulus avslutar med att säga:

“10—-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. ¹²Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING.” (1917)

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Kefas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Kefas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst?

Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.

(Det jag skrivit här är mestadels från min Amerikanske vän Bryan Davis som upptäckt tvivlen om Petrus)

Regeneration does not precede faith, and about DEPRAVITY

Nov16

Regeneration in the Bible

“Regenerate” and “regenerated” are not found in the KJV Bible. Not in the NIV either for that matter. Neither is “regeneration” found in the NIV but it’s found twice in the KJV.

“Regeneration” is a translation from the Greek noun παλινγενεσίᾳ (palingenesia Strong’s 3824) and can also mean new birth, renewal, restoration, etc. When we are forgiven and cleansed from our sins we are washed, born again and a child of God. Regenerated! God wants us all to repent from our sins and come to him so that we can be regenerated and born again. Here is the first verse:

Matthew 19:28 And Jesus said unto them, Verily I say unto you, That ye which have followed me, in the regeneration when the Son of man shall sit in the throne of his glory, ye also shall sit upon twelve thrones, judging the twelve tribes of Israel.

The second instance is this one below (in the genitive form), and some reformed believers build a whole new doctrine on this verse alone:

Titus 3:5 Not by works of righteousness which we have done, but according to his mercy he saved us, by the washing of REGENERATION, and renewing of the Holy Ghost;

This verse does not say that a person must be “regenerated” in order to seek and find God, but it’s clear that we cannot cleanse our own sins by suddenly doing good things. Our PAST sins must be dealt with first. We can only be cleansed and declared righteous thanks to the blood of Jesus , and this happens when we ask for forgiveness for our sins, repent and start living in the light. If we break the Law even once, we are in need of a Savior and we are saved thanks to God’s MERCY.

When we are born again we have been moved from death to life and we are washed, regenerated and renewed of the Holy Ghost. We are all asked to come to God in order to be born again, and we learn that regeneration comes AFTER that a person has repented for his sins and been cleansed from them. Only THEN is he a new regenerated person and the old things have passed away. Let’s also remember that the prodigal son was spiritually DEAD and yet he took a personal decision to return to his Father and ask for forgiveness. No one else persuaded him or forced him.

If conversion occurs at some point after regeneration, then we have a person who is regenerated but not yet converted, and therefore a person who is regenerated but not yet saved. A person is not saved when he receives the ability to repent and believe, but when he is actually cleansed/regenerated. The very moment that a sinner is regenerated he is saved because regeneration is not distinct or difference from conversion.

Verses that show that faith comes before regeneration/rebirth

Heb. 11 he that cometh to God must believe that he is, and that he is a rewarder of them that diligently SEEK him.

John 1:12 But as many as RECEIVED him, to THEM gave he power to become the sons of God, even to them that believe on his name

Acts 17:²⁴God that made the world and all things therein, seeing that he is Lord of heaven and earth, dwelleth not in temples made with hands;—²⁶And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;²⁷That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us:²⁸For in him we live, and move, and have our being; as certain also of your own poets have said, For we are also his offspring.

Acts 3:19 Repent ye therefore and be converted that your sins may be blotted out when the times of refreshing shall come from the presence of the Lord

Acts 8:22 Repent therefore of this thy wickedness and pray God if perhaps the thought of thine heart may be forgiven thee

2 Cr 7:10 For godly sorrow produces repentance leading to salvation, not to be regretted; but the sorrow of the world produces death

1 John 1:9 IF we confess our sins, He is faithful and just to forgive us our sins, and to cleanse us from all unrighteousness

Rev. 2:21 And I gave her SPACE TO REPENT of her fornication and she repented not. 22 Behold I will cast her into a bed and them that commit adultery with her into great tribulation except they repent of their DEEDS

2 Tim 2:20 But in a great house there are not only vessels of gold and of silver, but also of wood and of earth; and some to honour, and some to dishonour.21 IF a man thereforepurges himself from these, he shall be a vessel unto honour, sanctified, and meet for the master’s use, and prepared unto every good work.

2 Chron. 15:2 The LORD is with you when you are with him. IF you seek him, he will be found by you, but IF you forsake him, he will FORSAKE you.

Romans 12:²And be not conformed to this world: but be ye transformed by the renewing of your mind, that ye may prove what is that good, and acceptable, and perfect, will of God.

Isaiah 55:7 Let the wicked forsake his way, and the unrighteous man his thoughts: and let him return unto the Lord, and he will have mercy upon him; and to our God, for he will abundantly pardon.

James 4:8 Draw nigh to God, and he will draw nigh to you. Cleanse your hands, ye sinners; and purify your hearts, ye double minded

Jeremiah 4:14 Wash thine heart from wickedness, that thou mayest be saved

Ezekiel 18:31 Make you a new heart and a new spirit: for why will ye die…

Mat 6:14,15 For if you forgive men when they sin against you, your heavenly Father will also forgive you. But if you do not forgive men their sins, your Father will not forgive your sins.

The whole point of seeking God is to find him and become regenerated/cleansed

Until we find God we are not forgiven nor regenerated. Reformed type of thinking reverses the sequence by which God works and shuts up the Kingdom of Heaven against men, claiming specialness for themselves and barring for the vast bulk of humanity. God instructs men to seek God, and in fact, we are told that nobody can come to God UNLESS they seek him. Acts 17 states clearly that God created all men in the hope that they would SEEK HIM AND FIND HIM,and that he is not far from any one as in him we all live and move and have our being. Then he determines the way to find him – he commands all men everywhere to repent. Being born of God comes as a result of, or at the same time as, finding God.

Man cannot find God before God reveals himself to man, and he has! This is the good news! He has enlightened all men born into this world – Jn 1:9 and Romans 1 – and he has shown all men within themselves his eternal power and godhood – this is quite comprehensive revelation. So that they know the truth about God and they have no excuse…(Romans 1:19-21).

Regeneration means redemption in the blood of Jesus, which is forgiveness of sins at the new birth. Regeneration is a result of repentance and consequently does not occur before repentance.

There is one verse that describes regeneration in Titus:. “according to his mercy he saved us, by the WASHING OF REGENERATION, and renewing of the Holy Ghost;” (Titus 3:5).

Here we see that regeneration = the washing.

Revelation 1:5 tells us what this washing is: “from Jesus Christ, who is the faithful witness, and the first begotten of the dead, and the prince of the kings of the earth. Unto him that loved us, and washed us from our SINS in his own blood“

Colossians 1:14 “In whom we have REDEMPTION through his blood, even the forgiveness of sins:”

This happens consequent upon REPENTANCE: “Him hath God exalted with his right hand to be a Prince and a Saviour, for to give repentance to Israel, and forgiveness of sins” (Acts 5:31)

So first; we receive, repent, seek, return to, etc and THEREAFTER God cleanses, pardons and makes us the sons of God.

DEPRAVED and DEPRAVITY words not found in the BIBLE!

“Depraved” and “depravity” are words not to be found in the KJV Bible, but 6 times in the NIV where the meaning is never that a person is 100% dead and unable to make good moral decisions without the awakening of God. It’s also interesting to see that the words

Reformed believers usually base their whole philosophy on the idea that man is “depraved” and they repeatedly use this word, which they have their own interpretation of. I checked the words DEPRAVE, DEPRAVED and DEPRAVITY in the entire NIV and none of the six places indicate a person is depraved out of his/her own control. It’s always a BAD CHOICE to be depraved:

Ezekiel 16:47 You not only followed their ways and copied their detestable practices, but in all your ways you soon became more depraved than they.

Comment: Here we can read about people choosing to FOLLOW bad ways, and these ways are DETESTABLE according to God. We can read that they became MORE depraved than others due to this unfortunate selecting of ways to follow.

Ezekiel 23:11 Her sister Oholibah saw this, yet in her lust and prostitution she was more depraved than her sister.

Comment: Here we can read the reason why Oholibah was MORE depraved than her sister. It was due to her lust and prostitution. There is no obligation to live like that.

Romans 1:28 Furthermore, just as they did not think it worthwhile to retain the knowledge of God, so God gave them over to a depraved mind, so that they do what ought not to be done.

Comment: Here we can read the REASON why God gave people over to depraved minds. It was due to their choice to not seek it worthwhile to retain the knowledge of God. We can read that they do what OUGHT NOT to be done which is a good indication of that they had an option to live in another way. This is a good example of something happening against God’s will. It was God who gave them over to a depraved mind, but 1) it was due to their own rejection of him and 2) apparently they did not have a depraved mind to start with. The rest of Romans 1 makes is clear that people have no excuse for not coming to God and for acting wickedly.

2 Timothy 3:8 Just as Jannes and Jambres opposed Moses, so also these teachers oppose the truth. They are men of depraved minds, who, as far as the faith is concerned, are rejected.

Comment: Here again we can read about people who OPPOSE the truth. God naturally did not want them to oppose the truth. IF God wanted them to reject the truth and thus force them to reject the truth, then they shouldn’t be held accountable for it. They wouldn’t have any choice but to act just like God made them act, so they would actually be “obeying God” by rejecting the truth. God wants us all to accept the truth and we can all do this if we so choose.

2 Peter 2:2 Many will follow their depraved conduct and will bring the way of truth into disrepute.

Comment: Here again we read about people who choose to FOLLOW their depraved conducts, and by doing so they will bring the way of truth into disrepute. Bad choice on their part!

2 Peter 2:7 and if he rescued Lot, a righteous man, who was distressed by the depraved conduct of the lawless

Comment: Lot was a righteous man among loads of depraved people. Naturally God didn’t want those people to be depraved but they ended up in that way against God’s will and according to their own free will. Again, if God wanted them to be depraved then they would be innocent victims for God’s ruling, which they had no choice but to obey. Just the fact that Lot was called righteous and the others depraved shows the distinction between obeying God and not obeying God.

Romans 1:29 They have become filled with every kind of wickedness, evil, greed and depravity. They are full of envy, murder, strife, deceit and malice. They are gossips.

Comment: These are examples of wicked behavior and since God is not the author of sin, naturally we can’t blame God for filling these people with all kinds of wickedness. Since they have “become” filled with evil, it makes us understand that this was not always the case in their lives. The better option would have been to live in the light.

2 Peter 2:19 They promise them freedom, while they themselves are slaves of depravity for people are slaves to whatever has mastered them.

Comment: We can read in KJV Rom. 6:16:“Don’t you know that when you offer yourselves tosomeone as obedient slaves, you are slaves of the one you obey whether you are slaves to sin, which leads todeath, or to obedience, which leads to righteousness?”

WE are the ones doing the choosing to whom we should obey. God is the one to whom we owe our worship and obedience, so if we obey someone else it’s always against his will. Both Peter and Paul are warning us to not obey the wrong master. We are told to be obedient and continue to be righteous.

Sovereignty

“Sovereignty” and “sovereign” are words not found in the KJV Bible. “Sovereignty” is found in the NIV in a couple of cases where it does not refer to God (Dan 5:18, Dan 7:27) and “sovereign” is used several times in the NIV. The lack of this word in the KJV is also quite interesting since many calvinists claim that Free willers have changed the meaning of “sovereign” – when we suggest that a sovereign God can create man with Free will – eventhough this word is not even present in the Bible. Naturally God IS sovereign but there is no obligation to understand the nature of God the way calvinists prefer to view him. God is so sovereign that he is able to create us with free will. That is how powerful he is!

Total inability

Not found in the KJV or NIV.

“The wind bloweth where it listeth” in John 3:8, doesn’t mean God randomly regenerating people

Nov16

The wind bloweth where it listeth, and thou hearest the sound thereof, but canst not tell whence it cometh, and whither it goeth: so is every one that is born of the Spirit (John 3:8) KJV

The wind blows where it wishes, and you hear the sound of it, but cannot tell where it comes from and where it goes. So is everyone who is born of the Spirit. (John 3:8) NKJV

This verse is about the wind and not about us. The verse suggests that the process of spiritual rebirth is an unseen thing which is related to God who is unseen – so that those watching cannot see the origin of the Spirit and the change wrought in the man. The invisible God is naturally the source of spiritual rebirth – but he has set the criteria for when the spiritual rebirth occurs. Being born of God comes as a result of the spiritual rebirth, and the Bible says that when we come to God we must believe that our seeking will result in the encounter we seek – a close relationship with Jesus Christ and a transformed life – which is an unseen process LIKE THE WIND! We can’t see the wind directly, but indirectly we can see what the wind can do – when it blows through trees/bushes and when it moves loose objects on the ground.

Hebr. 11:6 But without faith it is impossible to please him: for he that cometh to God must believe that he is, and that he is a rewarder of them that diligently seek him.

This does not indicate that the spiritual rebirth happens out of the blue disconnected to any seeking on the part of the new Christian. Calvinism, on the other hand, reverses the process of rebirth which is fatal, because it exempts human beings from the responsibility to seek and find God – since God does all this for them (if they are elect). God, in his kindness, responds to honest humble seeking on the part of a broken man, and he calls the lost for repentance. Those who are NOT lost don’t need to repent (the case could be that they have already repented for their sins), and again Jesus did not call that category – the “non-lost” christians – to repentance but only the lost individuals! This totally refutes the calvinistic idea that Jesus died only for the elect, because the true christians here must surely be those that have repented for their sins and become cleansed in the blood of Jesus, and we can read in these verses that Jesus did not call them for repentance, but all OTHERS. The reason why he call all others for repentance, is because the others are already on safe ground.

Luke 15:7 I say unto you, that likewise joy shall be in heaven over one sinner that repenteth, more than over ninety and nine just persons, which need no repentance.

Matt. 9:13 But go ye and learn what that meaneth, I will have mercy, and not sacrifice: for I am not come to call the righteous, but sinners to repentance.

Man cannot find God without him first having revealed himself to man, and he certainly has.

John 1:4 In him was life; and the life was the light of men.—8 He was not that Light, but was sent to bear witness of that Light.9 That was the true Light, which lighteth every man that cometh into the world.

Romans 1:20 For the invisible things of him from the creation of the world are clearly seen, being understood by the things that are made, even his eternal power and Godhead; so that they are without excuse:21 Because that, when they knew God, they glorified him not as God, neither were thankful; but became vain in their imaginations, and their foolish heart was darkened.22 Professing themselves to be wise, they became fools,23 And changed the glory of the uncorruptible God into an image made like to corruptible man, and to birds, and fourfooted beasts, and creeping things.

Acts 17:26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us:

It’s certainly true that we can’t enter the kingdom of God unless we are born again (from God who is above), and that’s why we should seek God, repent for our sins in order to be cleansed and become new persons. God did not send his son to condemn the world, but to SAVE the world, and he doesn’t want anyone to perish. However, he is not going to force us to confess our sins and repent, but he influences us by sending out prophets (as in the old testament) and his WORD in the gospel, with the hope that as many as possible will choose to come to him to get life. The context:

John 3:⁵Jesus answered, Verily, verily, I say unto thee, Except a man be born of water and of the Spirit, he cannot enter into the kingdom of God. ⁶That which is born of the flesh is flesh; and that which is born of the Spirit is spirit. ⁷Marvel not that I said unto thee, Ye must be born again. ⁸The wind bloweth where it listeth, and thou hearest the sound thereof, but canst not tell whence it cometh, and whither it goeth: so is every one that is born of the Spirit. ⁹Nicodemus answered and said unto him, How can these things be? ¹⁰Jesus answered and said unto him, Art thou a master of Israel, and knowest not these things? ¹¹Verily, verily, I say unto thee, We speak that we do know, and testify that we have seen; and ye receive not our witness. ¹²If I have told you earthly things, and ye believe not, how shall ye believe, if I tell you of heavenly things? ¹³And no man hath ascended up to heaven, but he that came down from heaven, even the Son of man which is in heaven. ¹⁴And as Moses lifted up the serpent in the wilderness, even so must the Son of man be lifted up: ¹⁵That whosoever believeth in him should not perish, but have eternal life. ¹⁶For God so loved the world, that he gave his only begotten Son, that whosoever believeth in him should not perish, but have everlasting life. ¹⁷For God sent not his Son into the world to condemn the world; but that the world through him might be saved.

GUDS BARN är de som tror, håller hans bud och lever rättfärdigt

Nov16

Vem är ett Guds barn?

De som är Guds barn är de som tror på Jesus och som GÖR hans vilja, och så länge som vi är i Kristus genom att vandra på hans vägar, så är vi också arvingar till hans rike. Älskar vi Jesus så lyder vi honom.

1 Joh. 3:1 Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas GUDS BARN, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. 2 Mina älskade, vi är nu GUDS BARN, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. 3 Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5 Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. 6 Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är GUDS BARN och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

1 Joh. 5:2 Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar GUDS BARN. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.

Matteus 5:8 Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. 9 Saliga är de som skapar frid, de skall kallas GUDS BARN

Lukas 18:16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. 17 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin.”

Johannes 1: 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Rom. 8:13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: “Abba! Fader!”16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.18 Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. 19 Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.—23 Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt,[d]också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.

Rom 9:6 Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, 7 och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. 8 Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.

Gal. 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Efesierbrevet 5:1 Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. 2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. 5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike. 6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Filipperbrevet 2:14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Nov15

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är “rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med “den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:¹⁹Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.²⁰Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är “tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Hur dömer Gud dem som inte haft chansen att höra talas om Jesus och Bibeln?

Nov11

Rom. 5:13. Ty synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.

Jakob 4:17. Den som därför vet att göra det som är gott och inte gör det, för honom är det synd.

Det finns ett förhållande när en människa AV NATUREN gör det lagen säger, och lagen kan vara skriven i människors hjärtan. Även om man är född i djungeln bortom all civilisation så kan en männska agera utifrån sitt samvete och det normala är att samvetet säger att det är fel att mörda, stjäla, ljuga eller behandla andra illa på andra sätt. Tyvärr så kan en människa även härda sitt hjärta så att hon till slut får ett väldigt rymligt samvete.

Rom 2:12 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda. 13Ty icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rättfärdiga.4Ty då hedningarna, som icke hava lag, AV NATUREN GÖRA VAD LAGEN INNEHÅLLER, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag, 15då de ju sålunda visa att LAGENS VERK ÄRO SKRIVNA I DERAS HJÄRTAN. Därom utgöra också DERAS EGNA SAMVETEN ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, DERAS TANKAR, NÄR DESSA ANKLAGA ELLER OCK FÖRSVARA DEM.16Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

Romarbrevet är skrivet av Paulus till de kristna i Rom, så det han skriver om Guds ord och om varningar syftar inte endast på icke-kristna människor som en del påstår, utan det gäller alla människor. Vi vet att Guds domar kommer att vara fullständigt rättvisa och Gud dömer oss efter vad vi vet, vad vi inte vet och vad vi gör för att få mer kunskap och komma nära vår skapare. Vi har fått olika mängder pund att förvalta och Gud är väl medveten om vår bakgrund och vilka möjligheter vi har att finna honom och den plan han har för våra liv. I Romarbrevet framkommer att det inte finns någon ursäkt för att vända skaparen ryggen eftersom sanningen finns runtomkring oss – exempelvis genom allt som Gud skapat som inte kan ha dykt upp av sig självt. Finns en skapare är det också troligt att den skaparen har synpunkter på hur vi lever våra liv, och vårt SAMVETE har getts till oss för att kunna lyda lagen i våra hjärtan. Här syftas förstås på de som är vuxna nog att vara medvetna om lagen, naturen, jaget, andra männskor, etc.

Rom.1: ¹⁸Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet UNDERTRYCKA SANNINGEN.¹⁹Vad man kan känna om Gud är nämligen UPPENBART bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.²⁰Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit SYNLIGA, i det att de kunna förstås genom hans verk. SÅ ÄRO DE DÅ UTAN URSÄKT.²¹Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.²²När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar²³och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.²⁴Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.²⁵De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. ²⁶Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;²⁷sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.²⁸Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.²⁹Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;³⁰de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,³¹oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.³²Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.

Speaking in tongues can edify both you and others and we are encouraged to use them

Nov7

The Bible says that when we speak in tongues then NO MAN UNDERSTANDS and that we in the spirit speak MYSTERIES not unto men but unto GOD. This should settle the whole argument about tongues always being understood, because the Bible says they are not understood (unless they are interpreted).

1 Cor. 14:²For he that speaketh in an unknown tongue SPEAKETH NOT UNTO MEN; BUT UNTO GOD: for NO MAN UNDERSTANDETH HIM; howbeit in the spirit HE SPEAK MYSTERIES.

1 Cor. 14: 16 Else when thou shalt bless with the spirit, how shall he that occupieth the room of the unlearned say Amen at thy giving of thanks, seeing he understandeth not what thou sayest?

Nowhere in the Bible does it say speaking in tongues was ever used for spreading the gospel. Here is what Acts says about the very first encounter of the tongues:

Acts 2:1And when the day of Pentecost was fully come, they were all with one accord in one place. 2And suddenly there came a sound from heaven as of a rushing mighty wind, and it filled all the house where they were sitting. 3And there appeared unto them cloven tongues like as of fire, and it sat upon each of them. 4And they were all filled with the Holy Ghost, and began to speak with other tongues, as the Spirit gave them utterance.–-6Now when this was noised abroad, the multitude came together, and were confounded, because that every man heard them speak in his own language. 7And they were all amazed and marvelled, saying one to another, Behold, are not all these which speak Galilaeans? 8And how hear we every man in our own tongue, wherein we were born? 9Parthians, and Medes, and Elamites, and the dwellers in Mesopotamia, and in Judaea, and Cappadocia, in Pontus, and Asia, 10Phrygia, and Pamphylia, in Egypt, and in the parts of Libya about Cyrene, and strangers of Rome, Jews and proselytes, 11Cretes and Arabians, we do hear them speak in our tongues the wonderful works of God. 12And they were all amazed, and were in doubt, saying one to another, What meaneth this?13Others mocking said, These men are full of new wine. 14But Peter, standing up with the eleven, lifted up his voice, and said unto them, Ye men of Judaea, and all ye that dwell at Jerusalem, be this known unto you, and hearken to my words: 15For these are not drunken, as ye suppose, seeing it is but the third hour of the day. 16But this is that which was spoken by the prophet Joel; 17And it shall come to pass IN THE LAST DAYS, saith God, I will pour out of my Spirit UPON ALL FLESH: and your sons and your daughters shall prophesy, and your young men shall see visions, and your old men shall dream dreams: 18And on my servants and on my handmaidens I will pour out in those days of my Spirit; and they shall prophesy: 19And I will shew wonders in heaven above, and signs in the earth beneath; blood, and fire, and vapour of smoke: 20The sun shall be turned into darkness, and the moon into blood, before the great and notable day of the Lord come

Notice that is says THE LAST DAYS, and surely we are living in that last days even more today than 2,000 years ago?

We can read above that “every man heard them speak in his own language” but does it say that every man understood ALL languages spoken by ALL disciples? No, it doesn’t say that. If a Cretan man heard his own language spoken by a disciple, is it certain that he also understood Arabic and other foreign languages spoken by OTHER disciples? It doesn’t sound likely that ALL those men who were present had knowledge enough to understand 10-20 languages. One can easily assume that for a Cretan person most other languages must have sounded like total gibberish to him – but we know that at least ONE disciple spoke in such a way that this Cretan person understood since “every man heard them speak in his own language”. It doesn’t say each person understood ALL languages spoken. The case could also be that the tongues that were spoken were already “interpreted” into worldly languages. (I’ve heard myself speaking in French and Finnish, and actually also in Swedish but when I did not use my own words.)

Acts 10:⁴⁴While Peter yet spake these words, the Holy Ghost fell on all them which heard the word. ⁴⁵And they of the circumcision which believed were astonished, as many as came with Peter, because that on the Gentiles also was poured out the gift of the Holy Ghost. ⁴⁶For they heard them speak with tongues, and magnify God. Then answered Peter, ⁴⁷Can any man forbid water, that these should not be baptized, which have received the Holy Ghost as well as we? ⁴⁸And he commanded them to be baptized in the name of the Lord. Then prayed they him to tarry certain days.

Above we can read that these particular jews understood that the Gentiles in question had received the Holy Ghost for the reason that they spoke in tongues and magnified God. This was a SIGN to these people. Below we can read again that speaking in tongues, among other things, is one of the signs for a believer:

Mark 16:¹⁷And these signs shall follow them that believe; In my name shall they cast out devils; they shall speak with new tongues; ¹⁸They shall take up serpents; and if they drink any deadly thing, it shall not hurt them; they shall lay hands on the sick, and they shall recover.

Since Paul gives instruction about tongues within the christian church, it’s evident that tongues should be used among christians – and of course only if someone can interpret them. Speaking in tongues is naturally controllable just like any other language. You decide when to speak and when not to.

It’s in the book of Corinthians where we can read the most details about tongues (see further below)

The book of Corinthians tells us that the reason for speaking in tongues is that IT CAN EDIFY BOTH YOU AND (if you have the gift of interpreting) ALSO OTHERS. It is a BETTER deal if you can edify the church, but if you don’t have the gift if interpreting SPEAK TO YOURSELF AT HOME SO YOU CAN BE EDIFIED.

1 Cor. 14:⁴He that speaketh in an unknown tongue EDIFIETH HIMSELF; but he that prophesieth edifieth the church.

1 Cor. 14:28 But if there be no interpreter, let him keep silence in the church; and LET HIM SPEAK TO HIMSELF, AND TO GOD

So speaking in tongues is not only for other ears, particularly not when we can read:

“he that speaketh in an unknown tongue SPEAKETH NOT UNTO MEN; BUT UNTO GOD”

If, according to Paul, you don’t even speak to men but to GOD, then of course speaking in tongues is not only for others to hear. IF they are interpreted, then they could be for others to hear, if done in proper order. It’s not certain that a person who can speak in tongues also has the gift of interpretation, but he should be EAGER to get also this gift so even MORE people can be edified.

1 Cor 11:³⁰Have all the gifts of healing? do all speak with tongues? do all interpret? ³¹But COVET EARNESTLY the best gifts: and yet shew I unto you a more excellent way.

1 Cor 14:1 Follow after charity, and DESIRE SPIRITUAL GIFTS, but rather that ye may prophesy. ²For he that speaketh in an unknown tongue SPEAKETH NOT UNTO MEN; BUT UNTO GOD: for NO MAN UNDERSTANDETH HIM; howbeit in the spirit HE SPEAK MYSTERIES.

We are to speak in both ways; 1) spirit (tongues) and 2) mind (our own understanding):

1 Cor. 14:19 I will pray with the spirit, and I will pray with the understanding ALSO: I will sing with the spirit, and I will sing with the understanding also.

If you’re honest; are you really eager to speak in both ways as Paul says you should? Take notice of that not ONCE does Paul discourage people to speak in tongues in any way but he ENCOURAGES them, and that is what I feel all pastors and evangelists should do. It’s just the disorder that Paul warns about. If tongues were supposed to cease shortly after the generation he was addressing, why are we not able to read information about this anywhere? It would have been so easy to add a little note about this to warn people about upcoming “fake” tongues or similar IF that were true. The question that needs to be answered by those who believe speaking tongues has ceased is this: Why haven’t they ceased? I can only see two reasons to why christians in MANY MILLIONS continue to speak in tongues (if they have indeed ceased)

1) The tongues spoken today are not real tongues but from Satan, so the people who speak in tongues are demon possessed.

2) Those who speak in tongues today make them up, i.e. those who use them are LYING since the speaking in tongues is fake.

Both these options result in that those who speak in tongues are not saved unless you believe that people who are demon possessed or unrepentant liars will be saved. So this means that the cessationists believe speaking in tongues is a sign for that they are UNBELIEVERS – contrary to what Mark 16:17 says.

Paul encouraged tongues and spent a considerable amount of time and words in the book of Corinthians to give instructions about them. It certainly doesn’t seem he believed they would shortly cease and that all those instructions were in vain. IF they would shortly cease, he should have spent some time to WARN about upcoming fake tongues, but he doesn’t say one word about it. Paul gives two cases where PUBLIC speaking of tongues is inappropriate:

1) Unbelievers would think you’re crazy if they ONLY hear gibberish from you

2) No one would understand you and thus it wouldn’t really benefit others. The case could be that you actually prayed for others BUT the thing is that they would still not UNDERSTAND that, so it would be totally useless if you stood up in church and spoke in tongues. Praying for others or yourself using other tongues is fine, but just not out loud in a church for obvious reasons.

Maybe the corinthians believed “the more tongues the better” since they really believed that tongues are from the Holy Spirit, but it still doesn’t mean it’s appropriate to babble them in any way you want. There must be a proper order. So Paul’s friendly instructions should not be viewed as rebuke, but just a help to sort out misunderstandings and to enable a better order in church. Public speaking in tongues would be a total waste of time if there is no interpreter.

1) The term “oudies” in 1 Cor. 14 rules out tongues being a known language.

2) The phrase “face to face” is a Judaic idiom expressing personal interaction with the presence of God and is the same Greek as the LXX in Moses “face to face” with God. This means that tongues will cease when we meet God face to face so clearly not NOW.

3) “The perfect” cannot be the Bible because the canon wasn’t even finished.

4) Tongues as a sign to unbelievers is only ONE of the uses of the gift. Acts 10 and 19 say that the sign is to believers, just as Mark 16:17.

5) Why is there a gift called “interpretor” if all tongues are languages that can be understood? Why are we asked to pray for the gift of interpretation of tongues?

Rom. 8:²⁶Likewise the Spirit also helpeth our infirmities: for we know not what we should pray for as we ought: but the Spirit itself maketh intercession for us with groanings which cannot be uttered.

It’s true that speaking in tongues is a free GIFT, but this doesn’t mean it’s wise to do nothing and wait for this gift to be handed to you. It’s called “free” because you can’t work for it, and it’s not given to those who have reached a higher level on the “holiness scale”. However, we are told to DESIRE this free gift and be EAGER to get it. If you’re not even seeking this gift or consider it valuable in your life, then there is a risk you’re quenching the power of the holy spirit. You’re risking to miss out on a wonderful and powerful gift.

1 Thess. 5:¹⁹Quench not the Spirit. ²⁰Despise not prophesyings. ²¹Prove all things; hold fast that which is good.

Examples from real life

Do you obey the below instructions to the fullest?:

Matthew 6:6″But thou, when thou prayest, enter into thy closet, and when thou hast shut thy door, pray to thy Father which is in secret; and thy Father which seeth in secret shall reward thee openly.”

Do we always obey this exactly as it says? Of course we don’t. We check the context and try to understand the reasoning behind the words. Surely we sometimes get together with other christians and pray together with them and NOT in our closets? Paul wants order in church and gave this as a reason for his instructions about tongues. Let’s not add to his words.

Let’s take a private setting as in a Thursday night prayer meeting in church OR in someone’s home. Suppose 10 christians are present and the leader asks them to start off with prayers and thanksgiving to God. Everyone begins to pray quietly, and there is usually a person who is leading the prayers and speaks out loud (naturally so that all can understand) whereas the others might say “amen” or just continue in their own private prayers. Well, what if a few of these christians prefer to speak in tongues in his/her prayers? Only believers are present, and no one is standing up demanding other people’s attention. If you wouldn’t be upset if you heard Spanish beside you in a prayer meeting, why would you be upset about tongues that you happen to overhear? You weren’t supposed to listen anyway, and Paul’s instructions concerned PUBLIC speech. If you still feel this violates Paul’s instructions, then aren’t you also violating the instructions in Matt 6:6? You are supposed to pray SECRETLY inside your closet and you should shut the door, and not to be in a public prayer meeting praying together with others.

What if Charlie asked the others to pray for him? The others wouldn’t say that they preferred not to because it would violate Matt 6:6, but they would pray for Charlie who asked for it. Maybe one person would take the lead and pray so that Charlie can hear and understand, and maybe the rest would pray quietly at the same time – some in their own language and some in tongues. Charlie has no reason to be upset about other people praying for him in whatever way they like. The same people might later on return home and continue to pray for this person, and he won’t be able to hear, understand or say Amen to those prayers either. Again, the prayers are NOT for anyone to listen to but they are prayers from one person to GOD. When someone wants another person to understand, then naturally a foreign tongue is NOT a good idea since other people cannot say Amen.

Tongues in churches today

Ja. 5:13 Is any among you afflicted? let him pray. Is any merry? let him sing psalms.14 Is any sick among you? let him call for the elders of the church; and let them pray over him, anointing him with oil in the name of the Lord:15 And the prayer of faith shall save the sick, and the Lord shall raise him up; and if he have committed sins, they shall be forgiven him.16 Confess your faults one to another, and PRAY ONE FOR ANOTHER, THAT YE MAY BE HEALED. The effectual fervent prayer of a righteous man availeth much.17 Elias was a man subject to like passions as we are, and he prayed earnestly that it might not rain: and it rained not on the earth by the space of three years and six months.18 And he prayed again, and the heaven gave rain, and the earth brought forth her fruit.

People seem to be so freaked out about tongues that they decide to turn their backs on tongues altogether. Doesn’t this mean that Satan is the winner with this type of reasoning? Speaking in tongues is a very useful weapon against the darkness, so it’s a shame that we let Satan fool us by making us flee from this wonderful gift which could edify us. He would then have disarmed us of a weapon which could be used against him.

WHERE in the Bible can we read that pastors should discourage church members to speak in tongues and/or neglect to inform them about the benefit of them? Paul is definitely encouraging tongues. He said “I would like every one of you to speak in tongues”. Since Paul is highlighting the benefit of tongues I wouldn’t be comfortable in a church where the pastor doesn’t do his job to encourage them. The best way to avoid the misuse of tongues is not to avoid tongues all together, but to obey Paul’s instruction about them. Speaking in tongues is supposed to be a sign that will accompany those who believe, so it’s rather essential. I therefore feel it’s a duty of a pastor to encourage the spiritual gifts such as driving out demons, healing people, speaking in tongues, etc.

Maybe there are people who get mightily upset if they are in a church where the pastor might be overheard speaking a few words in tongues quietly to himself when he walks from the pulpit (where he just had a sermon) back to his seat. They might jump up and say:

– “See?!! I heard him speak in tongues! That’s clearly unbiblical because tongues are supposed to be interpreted if made in public, and this was not the case here so this church must be really BAD!” etc

But what about other churches where the gifts of the spirit are not even in use? Why would THIS not be a cause for concern? Why don’t the same people jump up and say:

– “See?!! I have been to this church for weeks now and not ONCE have I heard a single whisper in tongues from anyone, nor seen anyone speaking in tongues in public (interpreted of course), nor seen any signs for ANY of the gifts of the holy spirit. This is clearly against the Bible so this means this church must be BAD!”, etc.

“Follow after charity, and desire spiritual gifts, but rather that ye may prophesy.” Some people interpret this as in “Forget about tongues, and rather desire to prophesy ONLY” but it doesn’t say that. It says “desire spiritual gifts”. That would include tongues. Of course it’s better to be able to prophesy since MORE people can be edified, but if you don’t have this gift then don’t neglect the desire to at least speak in tongues! Of course one gift is better than no gift at all!

Finally, here is what the book of Corinthians says about tongues

1 Cor. 1:8 For to one is given by the Spirit the word of wisdom; to another the word of knowledge by the same Spirit; ⁹To another faith by the same Spirit; to another the gifts of healing by the same Spirit; ¹⁰To another the working of miracles; to another prophecy; to another discerning of spirits; to another divers kinds of tongues; to another the interpretation of tongues: — ²⁸And God hath set some in the church, first apostles, secondarily prophets, thirdly teachers, after that miracles, then gifts of healings, helps, governments, diversities of tongues. ²⁹Are all apostles? are all prophets? are all teachers? are all workers of miracles? ³⁰Have all the gifts of healing? do all speak with tongues? do all interpret? ³¹But COVET EARNESTLY the best gifts: and yet shew I unto you a more excellent way.

1 Cor. 13 ⁸Charity never faileth: but whether there be prophecies, they shall fail; whether there be tongues, they shall cease; whether there be knowledge, it shall vanish away. ⁹For we know in part, and we prophesy in part. ¹⁰But when that which is perfect is come, then that which is in part shall be done away. ¹¹When I was a child, I spake as a child, I understood as a child, I thought as a child: but when I became a man, I put away childish things. ¹²For now we see through a glass, darkly; but then face to face: now I know in part; but then shall I know even as also I am known.

1 Cor 14:1 Follow after charity, and DESIRE SPIRITUAL GIFTS, but rather that ye may prophesy. ²For he that speaketh in an unknown tongue SPEAKETH NOT UNTO MEN; BUT UNTO GOD: for NO MAN UNDERSTANDETH HIM; howbeit in the spirit HE SPEAK MYSTERIES. ³But he that prophesieth speaketh unto men to edification, and exhortation, and comfort. ⁴He that speaketh in an unknown tongue EDIFIETH himself; but he that prophesieth edifieth the church. ⁵I would that ye all spake with tongues but rather that ye prophesied: for greater is he that prophesieth than he that speaketh with tongues, except he interpret, that the church may receive edifying. ⁶Now, brethren, if I come unto you speaking with tongues, what shall I profit you, except I shall speak to you either by revelation, or by knowledge, or by prophesying, or by doctrine?— ⁹So likewise ye, except ye utter by the tongue words easy to be understood, how shall it be known what is spoken? for ye shall speak into the air. ¹⁰There are, it may be, so many kinds of voices in the world, and none of them is without signification. ¹¹Therefore if I know not the meaning of the voice, I shall be unto him that speaketh a barbarian, and he that speaketh shall be a barbarian unto me. ¹²Even so ye, forasmuch as ye are zealous of spiritual gifts, SEEK that ye may excel to the edifying of the church. ¹³Wherefore let him that speaketh in an unknown tongue PRAY THAT HE MAY INTERPRET. ¹⁴For if I pray in an unknown tongue, my spirit prayeth, but my understanding is unfruitful. ¹⁵What is it then? I will pray with the spirit, and I will pray with the understanding ALSO: I will sing with the spirit, and I will sing with the understanding also. ¹⁶Else when thou shalt bless with the spirit, how shall he that occupieth the room of the unlearned say Amen at thy giving of thanks, seeing he understandeth not what thou sayest? ¹⁷For thou verily givest thanks well, but the other is not edified. ¹⁸I thank my God, I speak with tongues more than ye all: ¹⁹Yet in the church I had rather speak five words with my understanding, that by my voice I might teach others also, than ten thousand words in an unknown tongue. —²²Wherefore tongues are for a sign, not to them that believe, but to them that believe not: but prophesying serveth not for them that believe not, but for them which believe. ²³If therefore the whole church be come together into one place, and all speak with tongues, and there come in those that are unlearned, or unbelievers, will they not say that ye are mad? ²⁴But if all prophesy, and there come in one that believeth not, or one unlearned, he is convinced of all, he is judged of all: ²⁵And thus are the secrets of his heart made manifest; and so falling down on his face he will worship God, and report that God is in you of a truth. ²⁶How is it then, brethren? when ye come together, every one of you hath a psalm, hath a doctrine, hath a tongue, hath a revelation, hath an interpretation. Let all things be done unto edifying. ²⁷If any man speak in an unknown tongue, let it be by two, or at the most by three, and that by course; and let one interpret. ²⁸But if there be no interpreter, let him keep silence in the church; and LET HIM SPEAK TO HIMSELF, AND TO GOD. —³⁹Wherefore, brethren, COVET to prophesy, and FORBID NOT to speak with tongues.

Vad hände när Adam och Eva skapades för 6000 år sedan?

Nov3

Lucifer föll EFTER skapelsen

Först och främst kan vi konstatera att Guds änglar förmodligen skapades INNAN eller kanske MEDAN Gud skapade jorden. Morgonstjärnorna jublade och Guds söner höjde glädjerop medan Gud fäste jorden och lade hennes hörnsten:

Job 38:⁴Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd. ⁵Vem har fastställt hennes mått ? du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne? ⁶Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten, ⁷medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

Det innebär att även Satan, som ju var en ängel, skapades innan jorden grundlades. Vi kan också förstå att Satan gjorde uppror mot Gud EFTER hela skapelseveckan eftersom vi kan läsa att allt han skapat var MYCKET GOTT – som han sade den sjätte dagen. Kan man kalla ett tillstånd där en ängel i sin stolthet gör uppror gentemot sin skapare för “mycket gott”? Knappast. Inte heller kan man säga att det är “mycket gott” att så många som 1/3 av änglarna befann sig i ett upproriskt tillstånd, vilket verkar vara fallet:

Upp. 12:4Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hade fött det. —“7-9 Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken… han som kallas Djävul och Satan… han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom”

Samma dag som ädelstenar förbereddes så skapades Satan, och när han föll i synd så existerade redan Edens lustgård tillsammans med en rad olika ädelstenar och gudaberget:

Hesekiel 28:13I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, jämte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag då du SKAPADES.¹⁵Lyckosam var du på dina vägar från den dag då du skapades, TILL DESS ATT ORÄTTFÄRDIGHET BLEV FUNNEN HOS DIG.¹⁶Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.

Vi kan verkligen lita på att hela Guds skapelse verkligen var MYCKET GOD vid det tillfället som Gud uttryckte sig så, men saker och ting ändrades förmodligen så fort skapelseveckan var över.

Det är en intressant tanke om Eva var gravid eller inte när ormen lurade henne. Gud bad Adam och Eva att vara fruktsamma och föröka sig. Detta bud kan vi läsa i 1 Mos 1 på den sjätte dagen vilket är den dag som människan skapades på, och 1 Mosebok innehåller alltså den mer generella skapelseordningen. (I 1 Mos. 1:2 kan vi läsa mer om detaljerna gällande det Gud skapat, framför allt vad gäller människan.) Om nu två “mycket goda” och fruktsamma människor fått budet att föröka sig så finns det inte så stora anledningar att tro att de dröjde dagar och veckor med att lyda Gud. Vad skulle de ha för anledning att dröja med att utföra det Gud bad om? Det troliga är att de inte dröjde särskilt länge och om Eva blev befruktad (ganska väntat med tanke på hennes mycket goda kroppsanatomi) så betyder det att Kain blev till ganska omgående, och många anser att detta INTE borde ha inträffat INNAN Evas möte med Satan som fick både henna och Adam på fall. Det finns dock ingen “arvsynd” så Adam och Evas synd innebar inte att Kain per automatik föddes i synd pga dem. Däremot vet vi att Kain dog andligt så fort han själv syndade.

Gud skapade världen. Allting skapades genom JESUS som är Gud:

Kolosserbrevet 1:1 ¹⁴ I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder, ¹⁵ i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.6 Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom.

Gapteorin och jordens ålder

Det är mycket vanligt att försöka få in tusentals eller miljontals år mellan 1 Mosebok 1:1 och 1:2 (the gap theory på engelska) men man måste fråga sig VARFÖR det finns ett behov att vilja pressa in tid mellan verser? Kan det ha något att göra med Evolutionsteorin och dess behov av en enorm mängd tid för att vara plausibel? Det finns ingen anledning att försöka vara Evolutionsteorin till lags eftersom det handlar om en saga för vuxna, och dessutom utmynnar en sådan kompromiss till en motsägelse i Bibeln. Jorden skapades på sex dagar:

2 Mosebok 20:⁸Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.⁹Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;¹⁰men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar. ¹¹Ty PÅ SEX DAGAR gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.

Gud skulle kunna skapat himmel och jord på 5 sekunder, 5000 år eller miljontals år, men ett skäl till att skapa allt på 6 dagar verkar vara för att ge oss sjudagarsveckan som ett mönster för våra liv. En vilodag per sjudagarsvecka verkar vara en god rytm för människan. Det som är inkluderat inom dessa sex skapelsedagar är “himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är”. Det är ganska alltäckande. Från det att jorden skapades så kan det alltså inte ha gått mer tid än max 6 dagar. Dessutom skapade Gud jorden INTE för att vara öde utan för att BEBOS, så varför skulle han skapa jorden och sedan låta den stå just öde och tom i miljontals år innan han utför nästa steg i skapelseverket?:

Jesaja 45: 18 Ty så säger HERREN, han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som ICKE HAR SKAPAT DEN TILL ATT VARA ÖDE, utan danat den till att BEBOS: Jag är HERREN och eljest ingen.

Vidare kan vi läsa att Gud gjorde Adam och Eva i skapelsens BÖRJAN. Om vi klämmer in miljontals år mellan skapelsen av jorden och restan av skapelsen så hamnar inträdet av Adam och Eva i SLUTET av skapelsen, vilket är tvärt emot vad Mark 10:6 säger :

Mark 10:6. Men från SKAPELSENS BÖRJAN gjorde Gud dem till man och kvinna.7. Därför skall en man överge sin faroch mor och hålla sig till sin hustru.

1 Mosebok är vår sanna historia och vi är släkt med Adam och Eva

Vi kan lita på att 1 Mosebok ska läsas SOM DET STÅR och inte som poesi, och det faktum att Adam och Eva är verkliga historiska personer och inte “symboler” visar även dessa verser:

1 Mosebok 5:4  Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar.5 Adams hela ålder – den tid han levde – blev 930 år. Därefter dog han.

1 Krönikeboken 1:1 Adam, Set, Enos, ²Kenan, Mahalalel, Jered, ³Hanok, Metusela, Lemek, ⁴Noa, Sem, Ham och Jafet.⁵Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. ⁶Gomers söner var Askenas, Rifat och Togarma. ⁷Javans söner var Elisa och Tarsis, kitteerna och rodaneerna. (se även 1 Mos. 10: 1-2)

Job 31:33 Har jag dolt mina överträdelser likt Adam och gömt min missgärning inom mig,

Hosea 6.7  Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet. Sedan dess har de handlat svekfullt mot mig.

Lukas 3:38 —son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud.

Romarbrevet 5:12 [ Adam och Kristus ] Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.¹³Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. ¹⁴Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

1 Tim 2:13. Ty Adam blev först skapad, och sedan Eva. 14. Och Adam blev inte bedragen, utan kvinnan blev bedragen och föll i överträdelse.

1 Mos 3:20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.

1 Kor. 15:22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.

1 Kor. 15:45  Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.

1 Kor. 11:8. Ty mannen är inte av kvinnan, utan kvinnan av mannen. 9. Och mannen är inte skapad för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

Apg 17:26 Han har gjort alla folkslag av ett blod för att de skall bosätta sig över hela jorden, och han har för dem fastställt bestämda tider och utstakat, de gränser inom vilka de skall bo, 27. för att de skall söka Herren, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, även om han inte är långt borta från någon enda av oss.

Mera verser om att 1 Mosebok skildrar vår sanna historia

Judasbrevet 1:¹⁴Om dem har också Hanok (Enok) i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: “Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga

Matteus 23:35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret

Lukas 11:51 från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.

Hebreerbrevet 12:24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod.

Hebreerbrevet 11:4 Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död.

1 Johannesbrevet 3:12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga.

Judas 1:⁶Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.

Judasbrevet 1:11 Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under.

Det är inte bibliskt att anta Gud skapat någon form av “Big Bang” där materia sprutar ut i form av planeter, solar och stjärnor, eftersom JORDEN ensam skapades först, och solen, månen och stjärnorna skapades 3 dagar senare under Dag 4. I Guds rike efter tidens slut kommer inte solen och månen behövas eftersom Guds lamm är vårt ljus och vi behöver dessutom inte tyda tider med hjälp av solen och månen som vi gör idag.

En del försöker läsa in i skapelseveckan att varje dag är tusen år, eller t o m flera tusen år, men växterna som skapades i början skulle inte kunnat klara en så lång period av mörker/ljus och utan djur och människor som behövs för hela den ekologiska kedjan. Om vanliga dagar är flera tusen år långa så har Gud totalt misslyckats med att förmedla för oss hur skapelsen gick till, trots att Bibeln är till just för vår skull. Vi bör kunna lita på den glasklara information som finns i Moseböckerna utan att tolka om vad en “dag” är. Vidare kan vi inte lägga in tusentals år mellan de generationer som vi kan läsa om i 1 Mosebok och i Lukas evangelium, för inga generationer saknas. Enok var t ex sjunde generation från Adam (Judas 1:14). Med hjälp av de olika släktträden i Bibeln och hänvisningar till människors åldrar, så kan vi räkna ut när floden inträffade och även hur lång tid som har passerat efter floden. Däremot kan vi inte med exakthet säga när jorden skapades, bland annat eftersom ett år inte alltid innehållit de 365 dagar vi räknar med idag.

Döden är en fiende

1 Kor. 15:26 Sist bland hans FIENDER bliver ock DÖDEN berövad all sin makt;

Det kan aldrig ha varit meningen att en FIENDE skulle rumstera i Guds mycket goda skapelse. Både fysiskt och andlig död är ju något mycket negativt för djur och människor med tanke på smärta och känslor, och det är oftast smärtsamt att bli gammal och dö. Vidare innebär det en SAKNAD när en familjemedlem eller vän går bort och det låter inte som ett mycket gott paradis om det skulle finnas tårar och saknad. Även djur kan känna smärta och saknad. Däremot finns det ingenting som säger att växter och insekter känner smärta och saknad (förmodligen inte småfiskar heller) så där skulle det kunna vara fritt fram för död även från ursprunget. De är förmodligen skapta just för att vara en del av en biologisk kedja på jorden som kräver att de dör (eller vissnar om det handlar om växter), och de känner inget fysiskt eller känslomässigt obehag av detta.

Det var aldrig meningen att människan ska vara köttätare. Det som Gud säger att människan ska äta är detta:

Människan: Fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt

Djur, fåglar, det som krälar (vad som i sig har en LEVANDE SJÄL): Gröna örter

Notera att “djur” är här ett separat ord från fåglar och det som krälar. Människor och djur är beskrivna som “levande varelser” vilket är “nephesh” på hebreiska. Se 1 Mosebok 1:20, 21, 24 där “nephesh chayyah” översätts med “levande varelser” och 1 Mosebok 2:7 där Adam blir en levande varelse (nephesh chayyah). Nephesh visar att det handlar om en levande varelse som kan andas, och i GT i kombination med andra ord med inriktning på känslor och sinneststämningar. Växter har ingen sådan medvetandegrad och inkluderas inte i “nephesh“. Vi kan läsa att “allt kötts själ (nephesh) är i blodet” 3 Mos. 17:11, 1 Mos. 9:4. En del växter kan visserligen ha hemoglobin men de kan dock inte andas. Adams jobb att namnge djuren kan ge oss ytterligare ledtrådar till vad som räknas som “nephesh cayyah”. Han namngav varje levande varelse (nephesh chayyah) i Gen. 2:19. Det innebär boskapsdjur, fåglar och markens djur. Även efter att Adam och Eva syndade så var det tänkt att de endast skulle äta fröbärande örter. Kött var inte tillåtet att äta förrän efter Noa klev av arken vid Ararat, men det är mycket troligt att människan ändå gav sig själv den friheten efter ett tag trots att Gud inte tillät det.

Rom. 8:²⁰Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ²¹att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. ²²Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.

1 Joh. 5: ¹⁹Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld.

Varför finns ett förbjudet träd?

Varje gång som Adam och Eva passerade Kunskapens Träd så tvingades de per automatik att ta ställning till det enda bud som Gud gav dem – att äta eller inte äta av det (respektera deras Skapare eller inte). Eftersom det fanns där och var möjligt att äta ifrån så visar det att Adam och Eva hade VALET att lyda Gud eller inte. Gud kan skapa oss precis hur han vill och uppenbarligen ville han att vi ska ha fri vilja. Enda andra alternativet är att skapa oss som förprogrammerade robotar som alltid agerade i enlighet med Guds vilja, och det skulle bli som någon form av marionettdockor eller filmer som Gud sett förut och där han bestämt alla handlingar.

Satans lögn till Eva i Edens lustgård är samma lögn som vi ofta använder mot varandra än i dag – till och med i kyrkorna. Kanske vi säger;“Du säger att du syndar broder? Inte bra MEN INGALUNDA SKALL DU DÖ”. Satan lyckades få Eva att testa synd genom att intala henne att hon inte skulle dö. Då vågade hon ta steget i kombination med att hon frestades av tanken att äta av trädet. Om det inte finns några konsekvenser för synd så vågar tyvärr människor ta steget att synda när de står inför frestelser. Synd är dock det som separerar oss från Gud och ingenting oheligt ska komma in i Guds rike. Satans hemska lögn är verkligen tragisk eftersom den äventyrar människors SJÄLAR.

När Adam och Eva syndade så dog de både fysiskt och andligt. De dog andligen med en gång (och de insåg genast att de var nakna) och de dog fysiskt ett antal år senare när deras kroppar till slut blev för gamla för att leva. De blev ganska omgående bortmotade ur Edens Lustgård och de kunde därmed inte längre nå Livets Träd. Detta träd är väsentligt för att vi ska leva, men utan den livgivande näring som trädet ger så är enda utvägen fysisk död. Adams synd är alltså orsaken till att vi dör fysiskt – för vi kan ju inte nå Livets Träd pga honom – men det är vår egen synd som orsakar att vi dör andligt. Adam är indirekt orsak till att vi lever i en värld med katastrofer såsom jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, och att vi har sjukdomar att tampas med. Döden är som sagt en fiende, så Gud skulle aldrig acceptera en värld där människor förolyckas och lider av åkommor, såvida inte människan öppnade upp för synden för då är döden en nödvändighet. Med synd i världen är döden ett måste, för det vore fruktansvärt för en människa att leva för evigt i en syndig värld. I Guds nya rike kommer dock Livets trädn att finnas återigen, och det ger skörd varje månad.

Notera att det inte står någonstans att vi ärvt Adams synd, men vi kan däremot läsa om förbannelser som drabbar alla människor pga Adam. Marken är förbannad pga Adam och kvinnor måste föda barn i plåga pga Eva.

Vill du läsa om dinosaurier och Bibeln kan du läsa denna artikel.