Arkiv | 2011/11/19

Jesus lärljungar blev kallade men verkar ha återvänt som fiskare

Fiskarna (männen, inte djuren) lämnade onekligen allt och följde Jesus med en gång, men det verkar som åtminstone några utav dem återgick till sina sysslor och kanske ångrade sig? Jag kan inte bevisa det, men om detta inte är vad som egentligen hände så har vi en bibelmotsägning. Jag ska förklara…

I Matteus 4 så kan vi läsa om den första kallelsen till de fyra fiskarna att följa Jesus och bli hans lärljungar. Vi kan även läsa om kallelsen i Markus 1, Lukas 5 och Johannes 21.

I Lukas 4:38-39 så kan vi läsa att Petrus svärmor blev helad INNAN kallelsen av de fyra fiskarna men i berättelsen i Matteus och Markus så inträffar helandet EFTER kallelsen.

Vi kan också läsa om väldigt olika omständigheter kring kallelsen i de olika evangelierna.  I en berättelse så är Jesus nästan pressad ner i vattnet pga den stora folkmängden, och i en annan berättelse så verkar han gå en ensam promenad utmed strandkanten samtidigt som han kallar alla fiskarna på en gång – såsom i Lukas evangelium – med inga människor runtomkring sig. Men i Matteus och Markus så kallar han dem två i taget. I Matteus så kan vi inte läsa att fiskarna fick massor med fisk, men i Lukas så får de så mycket fisk att näten börjar spricka.

Så enda sättet att få ihop dessa olika versioner verkar vara att fiskarna omedelbart följde Jesus (eftersom det står så) MEN att de vid ett senare tillfälle återvände till sina gamla sysslor. Åtminstone några av dem, och framför allt Peter. Det är förstås ingen motsättning att välja att följa Jesus men att ändå ha kvar fiskeriet som medel att få in fisk, men det är just KALLELSEN att följa Jesus och bli hans lärljunge som verkar ha skett vid mer än ett tillfälle trots att det borde ha räckt med en. Detta skulle kunna förklara varför Petrus sa till Jesus (efter miraklet med den enorma mängden fisk i näten) ”Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa”. Det finns få andra förklaringar till en sådan kommentar vid det tillfället. Att se näten fulla med fisk borde inte vara något att känna sig syndig över. Såvida han inte kände med sig att han blivit kallad tidigare men återvänt till sitt gamla liv…

Matteus

Kallelsen först:

Matteus 4: 18Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.19Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare.»20Strax lämnade de näten och följde honom. 21När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.22Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.

Petrus svärmor efteråt:

Matteus 8:5När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom— 14När Jesus sedan kom in i Petrus’ hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. 15Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.

Lukas

Petrus svärmor först:

Lukas 4:38Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne. 39Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.

Kallelsen efteråt:

Lukas 5: Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö2fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät. 3Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten. 4Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.» 5Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»  6Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka. 8När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.» 9Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad, 10jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.» 11Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.

Markus

Kallelsen först:

Markus 1: 16När han nu gick fram utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och Simons broder Andreas kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.17Och Jesus sade till dem: »Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.» 18Strax lämnade de näten och följde honom. 19När han hade gått litet längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de sutto i båten, också de, och ordnade sina nät.  20Och strax kallade han dem till sig; och de lämnade sin fader Sebedeus med legodrängarna kvar i båten och följde honom. 21Sedan begåvo de sig in i Kapernaum; och strax, på sabbaten, gick han in i synagogan och undervisade.

Petrus svärmor efteråt:

Markus 1: 29Och strax då de hade kommit ut ur synagogan, begåvo de sig med Jakob och Johannes till Simons och Andreas’ hus.  30Men Simons svärmoder låg sjuk i feber, och de talade strax med honom om henne.31Då gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne; och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

Johannes variant

Johannes 1: 38Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder mästare) »var bor du?»  39Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. — Detta skedde vid den tionde timmen. 40En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, varAndreas, Simon Petrus’ broder. 41Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus). 42Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus). 43Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»

Johannes 211Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias’ sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus’ söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar. 3Simon Petrus sade då till dem: »Jag vill gå åstad och fiska.» De sade till honom: »Vi gå också med dig.» Så begåvo de sig åstad och stego i båten. Men den natten fingo de intet.  4När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden; dock visste lärjungarna icke att det var Jesus.  5Och Jesus sade till dem: »Mina barn, haven I något att äta?» De svarade honom: »Nej.»   6Han sade till dem: »Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.» Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet.  7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren.» När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad — ty han var oklädd — och gav sig i sjön.  8Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass två hundra alnar.  9När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd.  10Jesus sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.»  11Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder. 12Därefter sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren.13Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna.  14Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.—22Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.»

Annonser

Inte heller jag dömer dig, säger Jesus till kvinnan, men detta gäller endast STENINGEN

Förmodligen så uppmärksammar de flesta kristna att Jesus inte bara sa ”Inte heller jag dömer dig” till kvinnan som ertappats med otrohet i Joh. 8:11, utan han sade även ”synda inte härefter”. På svenska är tyvärr ordet ”härefter” inte särskilt heltäckande eftersom det inte särskilt starkt visar att kvinnan faktiskt syndat. På grekiska blir effekten tydligare eftersom det grekiska ordet ”méketi” snarare betyder ”inte längre” och i King James Bible är det översatt med ”sin no more”. Kvinnan var helt klart en syndare. När Jesus säger ”Inte heller jag dömer dig” så uppfattar en del det som att Jesus förlåter henne oavsett om hon omvänt sig eller ej, men det skulle ju betyda att Jesus ger stöd till att vi kan tjäna Gud och Mammon och ändå vara frälsta.

Men Bibeln har ju lärt oss att vi inte kan tjäna två herrar och att vi är slavar under den vi lyder, så hur skulle en kvinna som lever i oomvänd otrohet kunna vara frälst? (Och det har ingenting med GT eller NT att göra för även gamla testamentet lär att orättfärdighet separerar oss från Gud.) När Jesus säger att inte heller han dömer kvinnan så syftar han endast på idén med STENINGEN. Fariséernas fråga gällde ju om inte Mose lag skulle följas i detta fall, men pga Jesus lysande svar (och Jesus står över lagen) så väljer fariséerna att lämna platsen och visar genom detta att de inte dömer kvinnan till stening trots allt. Inte heller Jesus gör det. Men Jesus INTE ”Inte heller jag anklagar dig vad gäller den synd du gjort dig skyldig till i ditt liv för jag anser att du kan vara frälst samtidigt som du lever i synd”. Självklart säger inte Jesus något liknande. Jesus dömer henne inte enligt MOSE LAG, i 3 Mos. 20:10 och 5 Mos. 22:22, till straffet ”stening”, MEN han säger inte att hon inte är skyldig inför Gud för den synd hon faktiskt är skyldig till. Det är bara själva ”steningen” som Jesus säger nej till. Kvinnan måste stå inför Guds domstol som alla andra en dag.

Inte heller säger Jesus ”döm aldrig någonsin” eller ”alla människor syndar ständigt (ja, förutom han själv förstås) så det finns ingen skillnad mellan den här kvinnan och andra”. Bibeln säger på ett annat håll att när vi dömer så ska vi döma rättvist, så visst för vi döma. Om vi aldrig fick döma skulle vi heller aldrig kunna tillrättavisa någon. Vad gäller synden så måste vi inte synda, och det finns alltid ett alternativ att inte göra det.

Jesus svar till fariséerna var väl uttänkt, eftersom han i princip inte kunde säga vare sig ja eller nej utan att hamna i knipa hos fariséerna och allmänheten. Skulle han säga ”nej” till att lyda Mose lag så anklagar förstås fariséerna honom för att bryta den gudomliga lagen och ser bevis för att han INTE kan vara Messias, och skulle han säga ”ja” till att lyda Mose lag så går han emot den romerska överheten som har ensamrätt på att bevilja dödsstraff, och han kan då ses som politisk rebell.

Jag vill gärna tro att kvinnan gladde sig åt mötet med Jesus och att hon insåg att han verkligen hade auktoritet från Fadern, likaså att hon syndat och att hon då beslöt sig för att omvända sig och börja leva i ljuset. Detta beslut kan ha inträffat efter mötet, och Gud är alltid trofast. Ber vi om förlåtelse för våra synder och omvänder oss från hjärtat, oavsett hur djup vår synd är, så förlåter Gud. Men detta är alltjämt villkoret! Omvändelse först och sedan förlåtelse genom Guds barmhärtighet och nåd. Inte tvärt om! Gud skulle aldrig tänka tanken att förklara oss RENADE om vi inte i sanning var renade och vi kan inte bli renade såvida inte synden är helt försvunnnen från våra liv. Den kan inte försvinna såvida vi inte först ber om förlåtelse och omvänder oss. Först då kan vi bli renade i Jesu blod. Och detta är inte ”att frälsa sig själv” eller ”frälst pga gärningar”.

Vi vill ibland gärna tänka oss Jesus som den som gör vägen till sitt rike VÄLDIGT bred, och att han ser mellan fingrarna vad gäller synden, men Jesus kompromissade aldrig vad gäller synden. Han sa:

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

John 14:21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Matteus 5:30
Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna

Matteus 18:8
Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

Sammanhanget i Johannes 8

1. Jesus gick till Oljeberget. 2. Tidigt på morgonen kom han åter till templet, och allt folket kom till honom. Och han satte sig ner och undervisade dem.3. Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom en kvinna, som var ertappad med hor. Och när de hade fört fram henne, 4. sade de till honom: Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit ertappad med hor.5. Och Mose har befallt oss i lagen, att sådana skall stenas. Men vad säger du? 6. Detta sade de för att fresta honom, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ner och skrev med fingret på jorden. 7. När de nu stod fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne. 8. Och han böjde sig åter ner och skrev på jorden. 9. När de hörde detta kände de sig överbevisade av samvetet, och gick ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam med kvinnan, som stod kvar där. 10. När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sade han till henne: Kvinna, var är dina åklagare? Har ingen dömt dig? 11. Hon sade: Herre, ingen. Då sade Jesus: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte härefter (sin no more, KJV).12. Åter talade Jesus till dem, och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan skall ha livets ljus.