Arkiv | oktober 2011

We are no longer under the Law (torah) but we are still under the moral law

The Early Church had a controversy with a group called ”the Judaizers” who were teaching justification by works of the law.

And certain men which came down from Judaea taught the brethren, and said, except ye be circumcised after themanner of Moses, ye cannot be saved. (Acts 15:1)

In other words, they taught that Gentiles need to obey the law (the Torah) and perform the works of the law (circumcision) in order to be justified. Since Paul’s ministry was to the Gentiles, he dedicated a large portion of his writings in Romans and Galatians, which were to Gentile Churches, to write against the Judaizers.

You will notice that Paul continually mentioned circumcision when discussing justification by works of the law in both Romans and Galatians.

Therefore we conclude that a man is justified by faith without the deeds of the law. Is he the God of the Jews only? (Those who had the Torah) Is he not also of the Gentiles? (Those who did not have the Torah) Yes, of the Gentiles also. Seeing it is one God, which shall justify the circumcision by faith, and the uncircumcision through faith. (Rom. 3:28-30)

Cometh this blessedness then upon the circumcision only or upon the uncircumcision also? For we say that faith was reckoned to Abraham for righteousness. How was it then reckoned? When he was in the circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision. (Rom. 4:9-10)

Paul is arguing that Abraham was justified before circumcision, before the law of circumcision was given, and therefore the Gentiles too can be justified by faith without the work of the law of circumcision.

For in Christ Jesus neither circumcision availeth any thing, nor uncircumcision, but a new creature. (Gal. 6:15)

For in Jesus Christ neither circumcision availeth anything, nor uncircumcision; but faith which worketh by love. (Gal. 5:6)

Circumcision is nothing and uncircumcision is nothing, but the keeping of the commandments of God (1 Cor. 7:19).

Paul continually and repeated referred to circumcision when discussing justification ”by works of the law” and said that circumcision does not ”availeth anything” and is ”nothing” but what matters is ”a new creature” ”faith which worketh by love” and ”keeping of the commandments”.

It needs to be understood that Paul was not coming against the preaching of repentance in his epistles when he discussed justification by works of the law. In Galatia the Judaizers came and convinced the Gentile Church there that they needed to be circumcised in order to be saved. Paul wrote his epistle to the Galatians to correct this error of the Judaizers. It was not that the Galatians were repenting of their sins and Paul thought, ”I better put a stop to this”. Paul certainly would not have any problem with Gentiles repenting of their sins since his God given ministry was to bring the Gentiles to repentance (Acts 26:20). When Paul preached to the Gentiles in Athens, he told them that God was calling all of them to repent (Acts 17:30). Paul said that we needed to be circumcised, not in our flesh, but in our hearts (Rom. 2:28-29). The circumcision of the heart is putting off your sins (Col. 2:11). Paul bemoaned those Gentiles in Corinth who had not repented of their uncleanness and fornication (2 Cor. 12:21). Paul explicitly said that we should not continue in our sins (Rom. 6:1-2) but that we should awake to righteousness and stop sinning (1 Cor. 15:34). Paul even warned the Galatians that if they lived sinful lives, they would not inherit the kingdom of God (Gal. 5:19-21). It was the Apostle Paul who said ”after thy hardness and impenitent heart treasurest up unto thyself wrath” (Rom. 2:5), and that ”repentance” leads ”to salvation” (2 Cor. 7:10). Clearly Paul would not have had any problems with Gentiles repenting of their sins. Rather, Paul was upset that the Gentile Church in Galatia started to believe falsehoods from the Judaizers about how to be saved.

A good example of how Gentiles find the forgiveness of sins is the story of Nineveh. The narrative records that the people believed God (Jonah 3:5) and turned from their sins (Jonah 3:8). When God saw this, He changed His plans and decided not to destroy them as He said He would (Jonah 3:10). These Gentiles did not need to adopt the Jewish customs, obey the Torah, or be circumcised in order to be pardoned. They were saved, or found the mercy of God, through simple repentance from sin and faith in God. Jesus even said that sinners will be condemned if they do not repent the way Nineveh did (Matt. 12:41). Therefore the way that Gentiles were saved through repentance and faith in the Old Testament is the same way that they are saved in the New Testament, according to Jesus. Repenting of sin is required in both the Old and New Testament as Jesus said and therefore repentance is not the works of the law Paul preached against.

We know that Jesus Christ taught repentance (Lk. 13:3) and Paul certainly would not have contradicted Jesus Christ since Paul was an Apostle of Jesus Christ (Eph. 1:1; Col. 1:1). Paul explicitly said that men ought to listen to the wholesome words of Jesus (1 Tim. 6:3). Paul was by no means attacking the preaching of repentance when he wrote against justification by works of the law. Paul was attacking the Judaizers and their false gospel that Gentiles must convert to Judaism, be circumcised, and obey the Torah.

Thanks to Jesse Morell

Is there a difference between sinning and PRACTICING sin? 1 John 3:9

Some people suggest that christians are safe and will not lose their souls as long as they don’t PRACTICE sin – as in ”habitually”. They might also suggest that true born-again christians do not practice sin but they do sin occasionally and they can never stop sinning. This is just another attempt to excuse sinning.

How many sins must a person commit to be considered ”practicing” sin? One single murder or bank robbery in a life time would not be considered to sin habitually, but we know that one single sin made a huge difference for Adam and Eve. Perhaps being unfaithful every other year wouldn’t be considered practicing sin either? Where do we draw the line? The Bible says that nothing impure shall enter the new Jerusalem:

Rev. 21:27 And there shall in no wise enter into it any thing that defileth, neither whatsoever worketh abomination, or maketh a lie: but they which are written in the Lamb’s book of life.

True repentance (along with our faith) is the only thing that can save us.

The Greek word used for ”to commit” is in itself proof that ”commit” does not mean ”practice”.  In the Greek NT there are two words that are commonly used to express the idea of doing something. The first is ”poieo”, the second is ”prasso”, according to Blueletter Bible.

4160 poieo, appear. to make or do (in a very wide application)

4238 prasso, to ”practice”, i.e. perform repeatedly or habitually (thus differing from poieo which refers to a single act); to execute, accomplish, fare, commit, deeds, do, keep, require, use arts.

When the Apostle John wrote ”Whosoever is born of God doth not COMMIT sin” he used the word ”poieo” (to make or do sin with the idea of a single act), and if he wanted to communicate the concept of ”practicing” sin he could have used ”prasso”.

John Wesley says:

”But some men will say, ‘True: whosoever is born of God doth not commit sin habitually.’ Habitually! Whence is that? I read it not. It is not written in the Book. God plainly saith, ‘He doth not commit sin’; and thou addest, habitually! Who art thou that mendest the oracles of God?-that ‘addest to the words of this book’? Beware I beseech thee, lest God ”add to thee all the plagues that are written therein’!” / John Wesley’s Fifty Three Sermons ”The Marks of the New Birth” April 3, 1741

1 John 3:9 mostly applies to Jesus because he is certainly ”born of God” and his seed remains in God (the Father), but in a way it also applies to us who are in the son. Jesus actually had the capacity to sin or else he would not be tempted in all things just like us, like the Bible says he was. He rather chose to live a sinless life for our sake. We too obviously have the capacity to sin, but if we are led by the holy Spirit, we do not sin. The term ”seed” above is generally understood to mean ”God’s word” and seed is often typical of the Word of God (for example, Luke 8:11; 1 Peter 1:23) but we know that believers are also referred to as ”seed” (Rom 9:8; Gal 3:16, 19, 29)

”Whosoever is born of God doth not commit sin; for his seed (the believer) remaineth in him (Jesus): and he (the believer) cannot sin, because he is born of God (which is to abide in Jesus).” 1 John 3:9

This is confirmed in 1 John 3:6

”Whosoever abideth in him sinneth not: whosoever sinneth hath not seen him, neither known him.” 1 John 3:6

It is not impossible for a believer to sin but rather, it is impossible for a believer to sin as long as he abides in Jesus (which is a condition to remain a believer). The chapter does not teach that it is impossible for a christian to sin but that it is possible that he, through God’s grace, avoids it. No believer has to sin (Titus 2:11-12, 1 Cor 10:13) and the Bible does not say that we are off the hook if we only transgress the law just once in a while instead of several times. Repentance is the only cure. If we mix sin and ”sorries” on a daily basis, we have not truly repented.

1 John 3:4 Whosoever committeth sin transgresseth also the law: for sin is the transgression of the law.

1 Joh. 3:8 He that committeth sin is of the devil; for the devil sinneth from the beginning. For this purpose the Son of God was manifested, that he might destroy the works of the devil.—10 In this the children of God are manifest, and the children of the devil: whosoever doeth not righteousness is not of God, neither he that loveth not his brother.

We are told to not hate anyone because hating is like being a murderer. If we are to believe that our souls are not in danger as long as we do not habitually sin, does this mean we can perhaps get away with hating one single brother? Of course not, because no murderer has eternal life abiding in him.

1 Joh. 3.15 Whosoever hateth his brother is a murderer: and ye know that no murderer hath eternal life abiding in him.

We can also see that the condition for having confidence toward God is that our heart does not condemn us. If the case is that our conscience tells us that we have acted wickedly (our heart condemns us) then God is merciful and will forgive us IF we confess our sins and truly repent. If we harden our hearts and pursue in the sin we know is wrong, then our souls are in danger. If you have a chance, do read the article about our faith as ”filthy rags”.

1 Joh. 3:19 And hereby we know that we are of the truth, and shall assure our hearts before him.20 For if our heart condemn us, God is greater than our heart, and knoweth all things.21 Beloved, if our heart condemn us not, then have we confidence toward God.

Other mentions of ”committing”  sin outside of 1 John 3

John 8:34 Jesus answered them, Verily, verily, I say unto you, Whosoever committeth sin is the servant of sin.

1 Corinthians 6:18 Flee fornication. Every sin that a man doeth is without the body; but he that committeth fornication sinneth against his own body.

2 Corinthians 12:21 And lest, when I come again, my God will humble me among you, and that I shall bewail many which have sinned already, and have not repented of the uncleanness and fornication and lasciviousness which they have committed.

James 2:9 But if ye have respect to persons, ye commit sin, and are convinced of the law as transgressors.

James 5:15 And the prayer of faith shall save the sick, and the Lord shall raise him up; and if he have committed sins, they shall be forgiven him.


Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid (Predikaren 3:3)

Det är inte alltid vist att hålla tyst bara för att man är rädd att ”orsaka splittring”, men visst finns det olika sätt att förmedla ett budskap på. Ibland kan det vara obibliskt att avstå med en korrigering av andras beteenden, då det i stället kanske kan vara på sin plats att kraftigt tillrättavisa (och lämpligast kan detta ske om man känner personen väl). Bibeln säger att det är den som sprider falska läror som är den som orsakar splittring, och vi är ansvariga för att inte låta sådana läror komma in i kyrkorna och/eller sprida sig. Om en församling år efter år levt med irrläror och t o m levt i enighet kring dessa, så är du ingen irrlärare om du försöker tillrättavisa, förmana och argumentera för att församlingen tyvärr inte predikar det sanna ordet.

Det kan absolut bli så att du orsakar lite sura miner men det är inte du som är boven så länge som du har vishet nog att förmana på ett lämpligt sätt, om det ens finns fog för kritik. Därmed inte sagt att det är en god idé att gå på som en ångvält och vara arrogant och osmidig när man förmanar, och Paulus ger oss också instruktioner om att i första hand förmana mellan fyra ögon. Om vi inte reagerar på uppenbara villoläror så är det detsamma som att tillåta människor att lura ännu fler, vilket i förlängningen kan betyda förlorade själar och likaså att vi får blod på våra händer. Vi måste därför vara på vår vakt och inte intala oss själva att vi alltid måste sitta still i båten och aldrig ta upp konstigheter till diskussion. Det är inte alls särskilt kärleksfullt att säga till en person att allt är väl med hans själ trots att så inte är fallet.

Det är precis lika fel att kraftigt tillrättavisa, och kanske t o m fördöma människor när situationen inte kräver det. Om idén är att få människor att lyssna så tjänar det inget syfte att behandla dem så burdust att de slutar lyssna och vänder ryggen till. Paulus verkar ha känt till hur man bäst ska lägga orden vid olika situationer även om han ibland talade inför döva öron och t o m hamnade i svårigheter. När han tilltalade atenarna på Aeropagen i Aten så började han inte med att berätta för åhörarna att de var en samling odugliga avgudadyrkare med livsfarliga villoläror som är på väg till helvetet (även om detta är sant). Han nämnde inte ens med särskilt många ord att de var vilse i sin tro (han berättade för dem att de var ”gudadyrkare” – ”superstituous” i KJV) men han berättade också för dem att den ”okända Gud” som de hade bett till var den som Paulus önskade berätta om (Acts 17:23). Han lyckades därmed få deras uppmärksamhet utan att vare sig förolämpa dem eller kompromisa med skriften. Onödiga förolämpningar har naturligt nog en tendens att få människor att sluta lyssna. Paulus varnade för ofruktsamma diskussioner men det finns andra tillfällen när diskussioner och debatter kan vara till nytta. Paulus själv spenderade en hel del tid att diskutera med människor.

En del kristna återkommer gärna till situationen när Jesus blev arg och välte pengaväxlarnas bord vid templet, och vill gärna använda detta som stöd för att få reagera på ett burdust sätt när de tycker att de passar. Eller också kanske de tar upp situationen när Jesus under en privat middag tillrättavisade fariséer och skriftlärda. Det var ytterst sällan som Jesus använde personangrepp (han sa ”den räven” om Herodes vid ett tillfälle och ”vitkalkade väggar” till fariseerna vid ett annat tillfälle) men han motiverade också sina kraftuttryck, och han talade sällan till enskilda individer utan snarare om eller till grupper av människor. Jesus unika kritik av individer ger oss ingen rätt att bete oss fyrkantigt när andan faller på, men tyvärr så finns det många som väljer helt fel situationer för sina personangrepp och strider.

Paulus många diskussioner och tillrättavisningar

Apg 17:16 16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom VARJE DAG på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, DISKUTERADE med honom och en del sade: ”Vad kan den där PRATMAKAREN vilja säga?” Andra sade: ”Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

Apg 19:Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och FÖRSÖKTE ÖVERTYGA DEM om det som hör till Guds rike. Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och VARJE DAG HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Apg 15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.

Apg. 28:23 De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen24 Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.

När vi talar så bör vi behandla andra människor som vi själva vill bli behandlade, och om vi talar med respekt och tålamod så kan vi komma långt. Vad säger Bibeln?


Nya Testamentet

Lukas 12:51 Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.

Lukas 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

Apg 20: 28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Rom. 16:17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

1 Tim.1:3 Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror 4 och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. 5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.6 Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om.

1 Tim. 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröderäldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

1 Tim 5: 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de ÄLDSTE, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

2 Tim. 2:23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

1 Tess.5:12 Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. 13 Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. 14 Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. 15 Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor.

2 Tess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Efesierbrevet 5: 11 Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 

Kol. 1: 28 Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.

Kol. 2:8 Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.

Titus 1:7 Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.12 En av deras egna, en profet, har sagt: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” 13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron 14 och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.

Titus 2:5 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

Titus 3: 8 Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna. 9 Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa10 En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, 11 eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.

Heb 3:12 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud.13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

2 Peter 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Joh 1:10 Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. 11 Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

Gamla Testamentet

Ords.17:14 Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, ge därför efter innan striden bryter ut.15 Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för Herren.

2 Krönikerboken 19:10 Så ofta någon rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, det må gälla dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då skall ni varna dem, så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så skall ni göra för att inte dra skuld över er.

Malaki 2:17 Ni tröttar ut Herren med era ord. Ni frågar: ”På vilket sätt har vi tröttat ut honom?”
Jo, ni säger: ”Den som gör det onda är god i Herrens ögon, och han gläder sig över dem”,
eller: ”Var är Gud som dömer?”

Hesekiel 13:22 Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv.

Hesekiel 3:17»Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. 18Om jag säger till den ogudaktige: ‘Du måste dö’ och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.19Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.20Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg, och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag utkräva av din hand.21Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna sig, och du själv har då räddat din själ.»

Ords. 9:8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig. 9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

Ords. 19:25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

Ords. 25:12 Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.

Ords. 24: 24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd. 25Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

Ords. 27:5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

Ords. 28: 23 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.


Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Matteus 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.[c17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 

2 Tim 2:22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

1 Tess.5:12 Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. 13 Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. 

Kolosserbrevet 3:12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. 14 Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. 15 Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. 16 Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.

1 Peter 3:15 Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.

Titus 3: 1 Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor.

Jakob 4:11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

Jakob 3:13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Galaterbrevet 5:22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

1 Kor.13:4 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.

Ords. 15:1 Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och EN GOD LÄRARE. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara VÄNLIG, fridsam och fri från penningbegär. Han skall också ha GOTT ANSEENDE bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.

Läs gärna artikeln om Ef. 6 och att ta på oss Guds hela vapenutrustning.

Pelagius has been falsely judged by his critics

Unlike Augustine, Pelagius knew Greek. Pelagius did not teach that man can save himself. He only taught that a man can live a righteous life via free will choice. The idea that man can save himself is what came from Augustine’s accusations against him, as Calvinists do with Arminians today when they accuse them of teaching ”works salvation”. True Pelagianism is truth according to what the early Church taught, not as Augustine described it. What Augustine described is without a doubt heresy, but it’s not what Pelagius actually taught. This is evident in the writings of Pelagius, as well as in the fact that the councils could find no fault in his teachings 2 times that he appeared before them in his own defense. When he was finally marked as a heretic the third time around, it was when he could not be present to defend himself (in Tunisia where Augustine resided) and Augustine and Jerome were present to misrepresent his position.

Most of the information we have about Pelagius rests in the hands of his enemies. That is not enough for a righteous judgment. If God judged us by the words of our enemies, we would be outraged at the injustice. It is unfair for us to condemn a man based on the evidence presented by his enemies, and not from the man himself. We would also be guilty of slander if we continue to claim that an innocent person is an ”heretic” even though he might not be. Let’s be careful so God won’t judge us one day for slander, false accusations and causing division.

Pelagianism teaches only that man can choose to do right and choose not to sin. It does not teach that a person can be holy without God or His grace. This is a lie given through the heretic Augustine. Augustine was a liar seeking to have him condemned, as he was offended by his preaching against his teachings to the people. Augustine was teaching a ”sinning religion”, and people were following it and living it. Pelagius could not stand for this heresy, so he began to teach against it. In his efforts he brought out the a man CAN choose to not sin, because he is not so spiritually dead that he could not make such a choice. Augustine turned this around with false accusations against him, misrepresenting him as if he was teaching that man could save himself. This is not what he was teaching at all. And his own writings prove it – which were not even discovered until this past century. Augustine tried to make sure of that by having them burned or destroyed, but a few slipped through the cracks. Now Augustine is exposed for the liar and gospel pervert that he is.

Calvinism began with Gnosticism – which is very clearly shown by many quotes given by the early Church. Tertullian and Hippolytus and Irenaeus all wrote extensively against the Gnostic groups, telling of the things they believed and how the Church has always disagreed with them, calling them heretics. Augustine was infested with Gnosticism, which Calvin also adopted.

Here is a quote from an article below on the Letter to Demetrius:

”The moral life of purity, for Pelagius, can only be achieved by drawing upon both ”the good of nature and the good of grace” (9:1); this will be the dominant theme of his exhortation. Pelagius’s reflections on the human person are not unlike those of the Eastern Fathers. They share the same starting point of moral reflection, that is, the innate goodness of man because God has created him in His image and likeness. Pelagius writes, ”you ought to measure the good of human nature by reference to its Creator” (2:2).”

The above quote shows the balanced thought of Pelagius teaching. His accusers only point out that he taught ”the good of nature” and the ”innate goodness of man”, and completely leave out the blanche of his teaching that tells of the ”good of grace” and ”because GOD has created him in His image and likeness”. Pelagius thought was in giving glory to God in His creation, in that men have a mind and free will to choose that has been given by the creator, which makes them able to choose to do right. Of course man has to know right and wrong first, but the ability is with him once he knows the difference.

Prior to Pelagius being ‘found’ guilty of heresy, he was cleared by two synods of bishops. These synods were provoked by Augustine’s influence. Then the council of Carthage, where Augustine was bishop, declared Pelgius a heretic. A few years later, Augustine and two others brought heresy charges against Pelagius to the bishop of Rome. Pelagius was cleared again, a third time. The bishop of Rome declared Pelagius a heretic a few years later under pressure from Imperial Rome and not before that time. It was perceived that the effects of Pelagius’ doctrine would undermine Imperial rule and so political pressure was then applied and the bishop of Rome declared Pelagius a heretic. Another interesting note is that Pelagius was well received and there was generally no problem with his teaching. The charges against him only arose when some one else, Caelestius, who was building on Pelagian teaching denounced infant baptism. Then and only then the problem arose. Infant baptism was under assault – if they were not born guilty and therefore did not need to be baptized to be saved then ecclesiastical power structure was going to be undermined. That kick started the whole controversy against Pelagius: they synods and councils did not occur until the implications of his teaching threatened infant baptism. See Peter Brown’s ”Augustine of Hippo” there are 3 chapters that deal with Augustine-Pelagian controversy that document everything posted.

Pelagius is often ascribed views he doesn’t have

From Jesse Morell:

Matt Slick of CARM wrote that “Pelagianism…. taught that people had the ability to fulfill the commands of God by exercising the freedom of human will apart from the grace of God.  In other words, a person’s free will is totally capable of choosing God and/or to do good or bad without the aid of Divine intervention.”[29] This is an example, not of Pelagian heresy, but of Pelagian hearsay.

I would suspect that Matt Slick learned about Pelagianism from its opponents, and not from actually reading the writings of the Pelagians. This is a common practice for Calvinists, but what if that is how their doctrine was treated? What if someone stated what Calvinism teaches, by stating the opponents? Augustine accused Pelagius of denying the grace of God, but this was an accusation not a fact.

Had Matt Slick actually read some of the few writings that still exist today from the original Pelagians, he would have read in Julian of Eclanum’s Pelagian Statement of Faith: “We [Pelagians] maintain that men are the work of God, and that no one is forced unwillingly by His power either into evil or good, but that man does either good or ill of his own will; but that in a good work he is always assisted by God’s grace, while in evil he is incited by the suggestions of the devil.”[30]

Pelagius himself said, “I anathematize the man who either thinks or says that the grace of God, whereby ‘Christ Jesus came into the world to save sinners,’ is not necessary not only for ever hour and for every moment, but also for every act of our lives: and those who endeavor to dis-annul it deserve everlasting punishment.”[31]

Pelagius said, “This grace we do not allow to consist only in the law but also in the help of God. God helps us through His teaching and revelation by opening the eyes of our heart, by pointing out to us the future so that we may not be preoccupied with the present, by uncovering the snares of the devil, by enlightening us with the manifold and ineffable gift of heavenly grace.”[32]

Pelagius said, “God always aids by the help of his grace. God aids us by his doctrine and revelation, while he opens the eyes of our heart; while he shows us the future, that we may not be engrossed with the present; while he discloses the snares of the devil; while he illuminates us by the multiform and ineffable gift of heavenly grace. Does he who says this, appear to you to deny grace? Or does he appear to confess both divine grace and the freewill of man?”[33]

Pelagius said in a letter to Innocent, “Behold, before your blessedness, this epistle clears me, in which we directly and simply say, that we have entire freewill to sin and not to sin, which, in all good works, is always assisted by divine aid. Let them read the letter which we wrote to that holy man, bishop Paulinus, nearly twelve years ago, which perhaps in three hundred lines supports nothing else but the grace and aid of God, and that we can do nothing at all of good without God. Let them also read the one we wrote to that sacred virgin of Christ, Demetrias, in the east, and they will find us so praising the nature of man, as that we may always add the aid of God’s grace. Let them likewise read my recent tract which we were lately compelled to put forth on freewill, and they will see how unjustly they glory in defaming us for denial of grace, who, through nearly the whole text of that work, perfectly and entirely profess both free will and grace.”[34]

Pelagius taught that the freedom of the human will was not lost by the original sin of Adam, but that grace was necessary for man to rightly use his free will. He also taught that free will itself was a gracious gift given to us at Creation. He did not deny grace as necessary or as an aid for free will. The only grace he denied was Augustinian grace, which said that free will was lost by original sin and therefore man’s ability to obey needed to be restored by grace. However, one of the best Greek-English Lexicons, Thayer’s, defined grace as “divine influence upon the heart” which is precisely how Pelagius viewed grace in contradiction to Augustine.

It was Augustine’s view of grace that was inconsistent with free will, not Pelagius’. As Augustine said, “I have tried hard to maintain the free choice of the human will, but the grace of God prevailed.”[35] Pelagius affirmed both the freedom of the will and the necessity for the grace of God, while Augustine denied the freedom of the will because of His mistaken view of grace.

This is why John Wesley said, “I verily believe, the real heresy of Pelagius was neither more nor less than this: The holding that Christians may, by the grace of God, (not without it; that I take to be a mere slander,) ‘go on to perfection;’ or, in other words, ‘fulfill the law of Christ.’”[36] And also “Who was Pelagius? By all I can pick up from ancient authors, I guess he was both a wise and a holy man.”[37]

John Wesley said, “Augustine himself. (A wonderful saint! As full of pride, passion, bitterness, censoriousness, and as foul-mouthed to all that contradicted him… When Augustine’s passions were heated, his word is not worth a rush. And here is the secret: St. Augustine was angry at Pelagius: Hence he slandered and abused him, (as his manner was,) without either fear or shame. And St. Augustine was then in the Christian world, what Aristotle was afterwards: There needed no other proof of any assertion, than Ipse dixit: “St. Augustine said it.”[38]

On the issue of the freedom of the will, Pelagius was in perfect agreement with the Early Church while Augustine was in agreement with the heretical Gnostics:

Dr Wiggers said, “All the fathers…agreed with the Pelagians, in attributing freedom of will to man in his present state.”[39]

Episcopius said, “What is plainer than that the ancient divines, for three hundred years after Christ, those at least who flourished before St. Augustine, maintained the liberty of our will, or an indifference to two contrary things, free from all internal and external necessity!”[40]

Catholic councils that calvinists appeal to

There were three councils that condemned Pelagianism; the Council of Ephesus in the year 431; the Council of Carthage in the year 418; and the Council of Orange in the year 529. This is because Pelagius was not invited nor present to defend himself but his opponents and adversaries stated his doctrine for him. When Pelagius was able to defend himself, the Council of Diospolis in 415 declared Pelagius orthodox. And Pope Zosimus also declared Pelagius’ orthodoxy in 417. He was always acquitted when present to clarify and defend his views. If these are our authorities to determine orthodoxy, do we accept the ones in favor of Pelagius or the ones against him?

In addition, the Council of Orange and the Council of Carthage were not ecumenical councils. They did not consist of Bishops from the entire church, which mean that the rulings of the Councils were not universally affirmed by the Eastern and Western churches.

If heresy is heresy because a council says so, or because of majority vote, Calvinism must be more heretical than Pelagianism was because there were more councils that condemned Calvinism than condemned Pelagianism. The Calvinist doctrines of predestination, limited atonement, and irresistible grace were condemned throughout history. Lucidus was condemned by the Council of Oral in 473, Council of Arles in 475, and Council of Orange in 529. And Gottschalk (Gotteschalcus) was condemned by the Council at Mentz in 848 and the Council of Chiersey (Quiercy) in 849. And what do Calvinists think of the Council of Constance in 1414 for John Huss, or the Council of Worms in 1521 for Martin Luther, or the Council of Trent in 1561 for the Protestants? Are these Councils not the voice of Orthodoxy as Ephesus and Carthage supposedly were?

In fact, the Council of Orange that condemned Pelagianism also condemned the doctrines of Calvinism. If the council is authoritative in the former case, it must be equally authoritative in the latter as well. But if it was mistaken in the latter case, maybe it was mistaken in the former as well. Tony Miano essential condemns his own theology by appealing to church councils and assuming their authority.

Many thanks to Lyndon Conn, Joshua Harris and Jesse Morell

Att komma ur depression och ångest ur ett kristet perspektiv

Psaltaren 31:23 Ty väl sade jag i min ÅNGEST: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

För en person utan antydan till depression/ångest kanske tiden upplevs rusa iväg och man kanske känner att man hinner inte med alla aktiviteter som man skulle vilja hinna med under en dag. Man kanske redan på kvällen tänker på den nya dagen som snart ska serveras och som man kan fylla med aktiviteter, liksom dagen efter det och dagen efter det. För att inte tala om att man även har nästa vecka att se fram emot, och nästa månad, och sen semestern till sommaren, etc. Det behöver absolut inte vara dyra eller ovanliga aktiviter, utan det kan handla om att man ser fram emot en nybryggd kopp kaffe på morgonen, man kanske är ledig och ser fram emot att ta en promenad med hunden, handla till middagen, och hela tiden har man också kvällen att se fram emot där det finns en bekväm säng som hägrar där man kan läsa en bok eller så på en film innan man känner sig såpass trött så att det kan vara värt att sova. För en melankolisk/deprimerad person däremot så fungerar vardagen på ett helt annat sätt. Ingenting känns roligt att göra (inte ens sådant som tidigare var roligt), och man kan spendera en hel dag genom att längta efter kvällen då man får gå och lägga sig och sova eftersom allt känns meningslöst och framför allt ensamt! 

Orsakerna till ångest kan vara biologiska, genetiska, sociologiska och miljöbetingade och en eller flera ingredienser av olika ”uppförsbackar” i livet kan trigga igång melankoli eller ångest. Jag önskar att lite mer information om deppighet och ångest skulle kunna delges ungdomar redan i skolan så att de vet vad de kanske kan förvänta sig om de hamnar i olika omständigheter och att de då förstår att deras känslor faktiskt är ganska normala, och inte minst att de vanligtvis går över! En hel del ligger i begreppet ”tiden läker alla sår”. Men i korthet kan man säga att om man under en längre tid har haft minimalt med kontakter med andra människor, och/eller har haft minimalt med sysselsättning och/eller har haft mycket tid för att tänka, så finns risker för melankoli och depression. Det kan för många kännas uppmuntrande att tänka på att detta liv ändå är kort och temporärt, och att det riktiga och eviga livet kommer att ta vid när man dör rent fysiskt. Vårt rätta hem är i framtiden!

2 Kor 4:17 Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och VARAR I EVIGHET.

1 Petrus 1:Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slagÄktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje,då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.

Två vanliga exempel på depression

Klassikern är en person (kanske en ung tonårig kille) som kanske efter flera år av ensamhet, som inte besvärat honom nämnvärt, för första gången får uppleva lyckan med att ha en annan person vid sin sida som älskar honom lika mycket som han älskar henne. Om ett sådant förhållande plötsligt tar slut, oavsett om det handlar om veckor eller år, så kan det kännas som avgrunden öppnar sig och känslan är ofta att det hade varit bättre att aldrig lärt känna den andra personen och aldrig haft den korta tiden av lycka, för då hade man varit lyckligt ovetande om hur en sådan lycka kan kännas och allt hade varit som förut. För en ung person som råkat ut för brusten kärlek kan det kännas ohanterbart, och varje gång man öppnar ögonen på morgonen och påminns om att man måste genomlida ännu en dag av sorg som kan kännas övermäktig. En sådan person kan känna det som en oändligt lång framtid ligger framför honom med dagar, veckor och månader som som radar upp sig totalt meningslösa och tomma. (Fredagar upplevs ofta som värst eftersom de övriga dagarna oftast innehåller rutiner som upptar tankarna, men helger förväntas innehålla glädje tillsammans med familj och/eller vänner och LOV kan också kännas värre.)

En person som kanske är ovan vid starka känslor kanske tror att han måste leva resten av sitt liv med en depression utan att inse att det finns glädje runt hörnet, trots att detta inte kan skönjas ännu. Man kommer över brustna hjärtan även om det kan kännas övermäktigt en tid och det finns fler chanser till kärlek även om det känns oändligt avlägset. Håll ut och se till att du sysselsätter dig med något, och umgås gärna med andra så att det får dig att ändra fokus på dina tankar. I början så går varje sekund av dina tankar till den person som du mist och det kan vara så att det första du tänker på när du vaknar är just den personen, liksom det sista du tänker på när du somnar. Men så kommer det inte alltid att vara!

2 Kor. 6:14 Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?

Ett annat vanligt exempel kan vara en äldre person som ser sina vuxna barn flytta ut ur huset och skaffa egna familjer, och ensamheten kommer krypande. En del människor har det extra besvärligt med att hantera massor av ledig tid utan det tidigare arbetet och det dagliga umgänget. Det kan kännas övermäktigt när ensamheten blir en verklighet och man känner att den stora mängd fria tid man plötsligt fått till sitt förfogande plötsligt bivit ett hot. Kanske finns en make/maka vid sidan om, men det kan ändå kännas som varje dag innehåller för mycket tid att slå ihjäl, och man försöker hitta på sysselsättningar inte så mycket för att de är roliga utan för att det finns chans att man glömmer bort sin melankoli. Att inte längre känna sig behövd, såsom av tidigare familjemedlemmar och/eller arbete, kan kännas svårt.

Matt. 28:19 Gån för den skull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.»

Största boven: Ensamhet

Människan är skapad till umgänge så det är inte så konstigt om man känner sig ensam om man har begränsat med familjemedlemmar och vänner runtomkring sig. Det är inte säkert att avsaknad av en livskamrat orsakar deppighet om man i övrigt har nära vänner med bra kontakt, men om man känner att man inte har någondera och dessutom inte har någon vettig sysselsättning så finns det stora risker för deppighet. Guds tanke är att människorna ska växa upp och bli två, även om det finns människor såsom Paulus som helt vill fokusera på att vara människofiskare utan att se något komma emellan.

1 Mos. 2:20Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.—24Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.

Det är inte ovanligt att en deprimerad person har svårigheter att ta kontakt med vänner. De kanske inte drar sig undan om de blir kontaktade själva, men de är inte heller initiativtagare till kontakt.

Även om man på pappret har ett perfekt liv med familj, karriär och talanger så kan det ändå kännas som något som fattas. Även en vacker och firad Hollywoodstjärna kan bli deprimerad, eller kanske framför allt just en sådan person. Jag läste en gång en artikel om en firad svensk sångstjärna som många säkert såg som sin idol och som de kunde läsa om i idoltidningar. I själv verket var hon inte så lycklig över att tillbringa så mycket tid i en turnébuss och titta avundsjukt ut genom fönstret ut över hus och trädgårdar där lyckliga vanliga Svenssons kunde ses tillsammans med barn och grannar. Hon ville vara en av de vanliga människorna som visserligen kanske inte bar snygga kläder som hon själv, men som verkade ha trygga och vardagliga rutiner i sina vanliga liv som hon själv gärna skulle vilja ha. Inte heller behövde de ”vanliga” människorna leva med samma prestationskrav som hon själv, eller bli bedömda för sitt utseende.

Arbete kan få en person ur deppigheten – och att leva efter Guds vilja

Det finns inget som är så bra att bedöva depression med som att arbeta eller att sysselsätta sig med något som kräver lite koncentration och fokus. Människan mår bra av att sysselsätta sig mig något, och det behöver inte vara ett lönearbete utanför hemmet utan kan lika gärna vara sysslor inom hemmets väggar. Risken med hemarbete är dock att umgänget kan bli minimalt och att du kan känna dig ensam. Det är framför allt män som dövar sin smärta genom att arbeta, och det verkar som män i högre grad än kvinnor blir deprimerade av en ofrivillig skilsmässa.

Som kristna är det bästa vi kan göra för oss själva och för andra att vara människofiskare, och det finns en rad olika sätt vi kan evangelisera på. En del är bra på att prata med folk, andra på att sprida ut evangelisationsmaterial, sjunga i en kör, använda tangentbordet eller helt enkelt BE. Sätter du Gud på första platsen i ditt liv? En depression kan ibland komma lägligt om en person behöver skakas om lite för att börja använda sin dyrbara tid på ett förnuftigt sätt i stället för att längta till natten då man får sova. Att känna sig använd av Gud kan få en person att börja fokusera på annat och lyckas glömma sin nedstämdhet.

En bekant gick igenom en tid av deppighet, och det varade mer eller mindre i veckor och månader. Men under den tiden så bad han också till Gud, dels om att klara av livets frestelser som han tyckte var svåra, och även om att kunna får blir mer använd av Gud. I stället för att nöja sig med att be en kort bön och vänta på att Gud ska börja öppna dörrar, så agerade han själv. Han visste vad han var bra på, och även vad han var mindre bra på. I hans fall så var hans stora gåva att kunna prata med människor, så han kom exempelvis överens med sig själv om att under en förmiddag i köpcentret prata med minst två personer om Gud. Eller han initierade grupp för bön och bibelstudie i kyrkan, han undervisade andra om hur man blir en människofiskare, han åkte till äldrehem för att predika, han frågade i sin egen kyrka och i andras kyrkor om det fanns intresse för att samlas vissa tider och tillsammans dela ut traktat för att bjuda in till kyrkorna, etc. Han ställde sig också utanför lämpliga varuhus/härbärgen för att tala med människor. I början var det väldigt trögt och allt han företog sig var inte alltid omedelbara hits, och han fick inte alltid det arbetssällskap som han hade önskat. Men han började få ett kontaktnät och fick till slut se människor bli frälsta varje månad. I andra fall så hade han i alla fall sått lite frälsningsfrön! Är man upptagen med ett fokus har man mindre tid att vara deppig…

Poängen är att 1) vi alla kan göra någonting för Guds rike, och 2) vi kan inte bara sitta och vänta tills det knackar på dörren utan vi måste fundera på på vilket sätt som vi kan göra nytta och AGERA. Alla kan till att börja med BE och det är en viktig funktion. Man kan även göra det mer organiserat genom att skriva upp böneämnen och sätta klockan för varje böneämne! Fundera gärna på vad som är dina starka och svaga sidor, och bli använd av Gud!

Prestationskrav och symptom på ångest

Tecken på depression kan vara att allt känns trist och du måste anstränga dig för att få något gjort. Du tvingar dig att utföra sysslor och känner dig som en zombie som går omkring helt tom och gör saker mekaniskt för att du måste. Du blir apatisk, sover dåligt, du känner dig trög, seg, har dåligt självförtroende, orkar inte koncentrera dig på skolan/sysslor/arbete och längtar ofta tills det blir kväll så du får gå och lägga dig. Om du sover länge på morgonen är det en extra lycka eftersom du då lyckats slå ihjäl flera timmar redan på den dagen och det känns närmare till kvällen. Du kanske tänker tillbaka på ditt liv och tycker att din totala levnadshistoria är totalt intetsägande och meningslös, även om du inte upplevde det särskilt deppigt när det begav sig. Att lyssna på viss sorts musik eller se vissa äldre filmer kan utlösa melankoli. Ofta från tider som förknippas med minnen och känslor som rör upp ens inre. Att se på en film från 30- eller 40-talet kanske inte orsakar samma melankoli om man inte själv varit med om de tiderna och därför inte heller förknippar filmerna med något särskilt. Det kan även finnas andra saker som orsakar melankoli, och som kan vara olika från person till person. Av någon anledning tycker jag själv att ljud från flygplan som rör sig över himlen kan orsaka känslor av melankoli, ensamhet och att tiden går. Svårt att sätta fingret på varför.

En vanlig känsla bland de som har depression är att de känner det som att andra människor lever lyckligare och bättre liv. Glada reklamsekvenser på TV kan påminna en person om sitt eget liv som inte alls verkar lika lyckligt som de rara familjebilder med vackra och framgångsrika människor som visas upp. Trycket på ungdomar idag är oerhört stort, men bilder på TV/datorer kan få en att känna sig långt ifrån den vackra, framgångsrika och perfekta människan som man upplever att andra är. Är du dessutom 20 år och inte har klart med arbete, livskamrat, bostad, etc samtidigt som du känner att andra lyckats på alla fronter, så kan det kännas nära botten. Vänner på Facebook kanske presenterar foton som visar upp glada familjebilder som du tycker utstrålar lycka och framgång, och i jämförelse känner man sig oduglig. Det kan också vara så att man lever med stora prestationskrav både hemma och på arbetet. Dessa krav kan komma från en själv, och man har en bild av sig själv man gärna vill leva upp till och känner sig misslyckad om man inte når målet.

Attackvis ångest kan vara panikattacker och uppträda utan förvarning eller så kan det finnas någon utlösande händelse. Symtomen är hjärtklappning, svettning, darrningar, kvävningskänsla, smärta i bröstet, illamående och yrsel. Personen kan känna att han kan komma att dö. Ångestattackerna varar i 15- 20 min och är mycket obehagliga. Rädslan för nya attacker kan utlösa en attack, och just detta är väldigt vanligt. Vanliga ställen där ångestattackerna kommer kan vara i stora folksamlingar, allmänna kommunikationsmedel, varuhus, köer, etc. Många människor har svårt att vara ensamma och behöver ständigt sällskap.

En del säger att minst 5 av följande symtom skall finnas under minst 2 veckor för att diagnosen depression ska kunna ställa.

• Nedstämdhet under större delen av dagen
• Nedstämd på morgonen och längtar till kvällen när man får lägga dig
• Meningslöshet. Det finns inget nöje med att göra någonting, och inte ens att sysselsätta sig med aktiviteter som du tidigare trivdes med.
• Apatiskhet. Kan leda till tröstätande, eller det andra diket att knappt äta något alls pga aptitlöshet
• Sover dåligt
• Psykomotorisk hämning, långsamma rörelser och tröghet i handlingarna
• Känsla av värdelöshet, med överdrivna skuldkänslor, dåligt självförtroende, jämför sig med andra och känner att man inte lyckas med någonting
• Koncentrationssvårigheter inför att göra olika saker och projekt
• Längtan efter döden

Vem är egentlig den som är lycklig i det långa loppet? Kanske inte de vi tror.

Paulus var en kristen, men levde han ett framgångsrikt liv i alla människors ögon? Han tjänade inte mycket pengar men nog för sitt uppehälle, han hade aldrig någon trygghet i att ha en egen familj med fru och barn som han kunde vara stolta över och som kunde ge honom en stabil trygghet (men vi vet att han hade minst en syster och systerson), han levde med vetskap om att människor ville ta hans liv och även försökte, han kanske inte ens såg bra ut, etc. Paulus hade förstås samma sorts behov som andra men han valde ändå att leva sitt liv på ett helt annat sätt eftersom han tänkte på det eviga livet snarare än på kortvarig trygghet och familjeåtaganden som skulle hämma honom att arbeta för Guds rike. Alla klarar inte av att göra ett sådant val, och det var Paulus också medveten om och ansåg därför att giftermål var ett bra alternativ för andra. Ur världens ögon var kanske Paulus ingen person att avundas utan snarare någon att tycka synd om, men i ett bredare perspektiv så är Paulus liv alldeles underbart och det underbara varar för EVIGT!

Eftersom livet på jorden är så otroligt kort så är vi visa om vi planerar får slutmålet i första hand. Är du även gift, med frälsta barn som alla är engagerade för att sprida evangeliet? Lycklig är du! Att det inte gör dig populär i världens ögon är en helt annan sak.

Tips för ett aktivt kristen liv: När du ber, så be högt så att du inte tappar  tråden eller börja tänka på annat. Är du ovan kanske det känns tråkigt att be i början, men ge inte upp. Tacka Gud för saker du är tacksam för, be för andra och framför allt för deras frälsning, berätta för Gud vad du har för problem och vad du önskar få hjälp med. Framför allt så rannsaka dig själv och fundera på om du verkligen sätter Gud främst. Har du synd i ditt liv som du måste ta itu med? Visar du god frukt och lever du som en kristen? Läs också i Bibeln, och gärna högt ibland. Lyssna på lovsånger och sjung med. Fundera på vilka talanger som DU har för att kunna bli en människofiskare och vad gör du åt saken? Kom nära Gud så kommer han nära dig. Jämför dig inte heller med duktiga karismatiska evangelister som du tycker är de ultimata människofiskarna. Gud har gett oss olika gåvor så fundera på vad DU är bra på och använd de talanger DU har. Alla kan till att börja med BE och ett starkt böneliv kan leda till något mycket mer.

GLÄD DIG över det som ska komma i framtiden när vi träder in i Guds rike! Tänk dig en tillvaro där det inte finns några tårar, ingen saknad, ingen melankoli och ingen sorg. Bara ett liv i ett ständigt lyckorus där Guds harmoni är det enda som råder, och denna fullkomliga tillvaro är FÖR EVIGT. I jämförelse är vårt korta liv på jorden ingenting. Ja, vi blir äldre, svagare, mindre attraktiva och kanske ensammare, men för varje dag kommer vi också närmare dörren till Guds rike. Då är du nära den fullständiga befrielsen när du äntligen kan låsa upp dörren till Himmelriket med den nyckel som Gud har gett dig. Kasta inte bort den! Lev den sista tid som är kvar genom att göra Guds vilja, och du får frid i hjärtat.

Rom. 8:14 I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»16Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn. 17Men äro vi barn, så äro vi ock ARVINGAR, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade. 18Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.

Bibeln om ångest

Ångest kan faktiskt få en person att söka Gud, så ångest är inte bara av ondo. Om man aldrig känner sig melankolisk så kanske man heller aldrig söker sig fram till Gud.

1 Mosebok 42:21 Men de sade till varandra: »Förvisso hava vi dragit skuld över oss genom det som vi gjorde mot vår broder; ty vi sågo hans själs ångest, när han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. Därför hava vi själva kommit i denna ångest.

2 Korinthierbrevet 12:10 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark. 

2 Korinthierbrevet 6:4 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest

Jeremia 10:18 Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.

Ångest kan man även få om man levt i uppror mot Gud

Sefanja 1:17 Då skall jag bereda människorna sådan ångest att de gå där såsom blinda,därför att de hava syndat mot HERREN. Deras blod skall spridas omkring såsom stoft, och deras kroppar skola kastas ut såsom orenlighet.

Romarbrevet 2:9 Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens.

Hosea 7:14 De ropa icke till mig av hjärtat, allenast jämra sig på sina läger; de hava ångest för sin säd och sitt vin, men de äro gensträviga mot mig.

Hesekiel 30:4 Ett svärd kommer över Egypten, och Etiopien fattas av ångest, när de slagna falla i Egypten och dess rikedomar föras bort och dess grundvalar upprivas.

Hesekiel 30:9 På den dagen skola sändebud draga ut från mig på skepp, för att injaga skräck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall där fattas av ångest på Egyptens dag; ty se, det kommer!

Jesaja 14:3 Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,

Sefanja 1:14 HERRENS stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast. Hör, det är HERRENS dag! I ångest ropa nu hjältarna.

Men även Jesus hade svår ångest

Lukas 22:44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.

Johannes 12:27 Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund.

Ta först bort bjälken ur ditt eget öga för att SE KLART och kunna DÖMA rättfärdigt

Kristna får visst döma, om de dömer rättfärdigt

Det finns ett missförstånd bland kristna att vi absolut aldrig får döma någon under några omständigheter, men det förbjuder inte Bibeln. Däremot är det viktigt att vi inte är hycklare (dömer andra för deras synd medan vi syndar själva) eller att vi dömer i fel sammanhang och/eller på felaktigt sätt. Det finns en risk att man i sin välvilja är så rädd för att döma någon att man inte ens påtalar och korrigerar uppenbara synder hos sina systrar och bröder, vilket är förargligt.

Om det är uppenbart att medkristna lever i synd så vore det ganska själviskt att aldrig någonsin ”döma” dem (bedöma dem) genom att försöka få dem att ändra sina liv. Älskar vi människor vill vi gärna göra vad vi kan för att få dem på rätt väg igen. Synd leder ju till döden, så inte kan vi sitta och göra ingenting medan de går mot avgrunden. Men samtidigt måste detta göras på rätt sätt.

Johannes 7:24 Döm inte efter skenet, utan FÄLL EN RÄTT DOM

Ordspråksboken 31:9 Öppna din mun och DÖM RÄTTFÄRDIGT, skaffa den betryckte och fattige rätt.

Ordspråksboken 24:23 Dessa ord är också av visa män. Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.

Andra verser kanske till synes verkar lära oss att INTE döma, men om vi ser till sammanhanget så ser vi att det handlar om att vi inte ska döma OM vi inte klart kan se hela bilden, och framför allt inte om vi är hycklare och handlar på precis samma sätt som det vi kritiserar. Gud har hela bilden klar för sig, så det är därför som skriften menar att vi kan lämna den (slutgiltiga) domen till honom. Men vi kan läsa att det faktiskt ÄR möjligt att döma träd på deras frukt, och det betyder att om det är uppenbart att en person lever i synd så står det klart att personen inte är frälst, oavsett vad personen själv säger. Om en person däremot inte visar dålig frukt så måste vi vara försiktigare med vår analys eftersom personen antingen inte visar dålig frukt just för att han/hon är en omvänd kristen ELLER så kan det vara så att den dåliga frukten inte kunnat ses av dig – kanske för att du inte känner personen särskilt väl och haft begränsade möjligheter. Sen är det inget som säger att vi högt måste deklarare för alla att en person är en uppenbar syndare bara för att vi fått detta bekräftat. För det mesta är ett privat samtal i kärlek den bästa medicinen om vi ser att en syster/broder begår upprepade synder, och gärna att det görs av en person som står den andra personen nära. (Läs gärna mitt inlägg om ”När ska man tillrättavisa eller inte”.)

Matteus 7 tolkas ofta som om vi kristna ständigt går omkring med flisor och bjälkar i ögonen som vi aldrig någonsin kan bli befriade ifrån. I själva verket är vi tillsagda att TA UT BJÄLKEN ur vårt eget öga, och när vi gör det SÅ KAN VI SE KLART NOG FÖR ATT TA UT FLISAN UR VÅR BRODERS ÖGA. Men då måste vi som sagt se till att det inte finns rester av någon bjälke kvar i vårt öga, för då blir vi genast hycklare. Om vi menar att vi ständigt har en bjälke i ögat så är detta detsamma som att säga att vi ständigt går omkring med synd, syndare kommer inte in i Guds rike.

Matteus 7:1 Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA.


Paulus verkställde sin dom över en syndande man i 1 Kor. 5, innan han ens träffat honom. Han litade förmodligen på de vittnesbörd som han fått höra från säkra källor, och det kan hända att den relation som det var fråga om var bekräftad av släktingar och/eller av honom själv. För Paulus var det viktigt att inte låta lite surdeg syra hela degen, och därför måste människor som är oomvända syndare helt enkelt separeras från den kristna församlingen för att inte normalisera synd och riskera andras frälsning. Fast inte så att den personen aldrig mer skulle få en chans att återvända. Om Gud förlåter oss så måste även vi förlåta medsyskons överträdelser, om de verkligen omvänder sig.

1 Kor. 15:2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets.3 JAG som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn FÄLLT DOMEN över den som handlat så.—6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?—8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås MED NÅGON SOM KALLAS BRODER, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? ÄR DET INTE DEM SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Andra verser om domar’

Nedan verser visar dels på allvaret vad gäller synd, men även att det finns en väg tillbaka.  Ett liv där man varvar synd och omvändelse innebär ingen sann omvändelse.

Luk. 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

1 Joh 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Matt. 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

1 Tim. 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, 2 äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

2 Tess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Om äldste och församlingsledare:

1 Tim 5: 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de ÄLDSTE, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter,förståndig, aktad, gästfri och EN GOD LÄRARE. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara VÄNLIG, fridsam och fri från penningbegär. Han skall också ha GOTT ANSEENDE bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara. (samt Titus 1:7-14)

Andra verser om domar:

Romarbrevet 1:32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda DÖDEN. 

Romarbrevet 2:1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. —Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt?

Romarbrevet 14:Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.

Romarbrevet 14:10 Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. 11 Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. 12 Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.13 Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller.— 21 Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av22 Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. 23 Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.

Jakobsbrevet 4:11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

Den slutgiltiga Domen

Ibland kan vi kanske tycka att Bibeln talar motstridigt om vem det är som ska döma; Fadern, sonen, bådadera eller ingendera? Men det gäller att läsa verserna i sitt sammanhang. Fadern ger rätten till sonen, och sonen utför det som Fadern skulle göra. Detta handlar alltså om slutgiltiga domar som handlar om våra innersta tankar, och som människor inte kan döma. Det är inte människan som ska ge domar och straff utan Gud som har all kunskap.

1 Samuelsboken 2:10 De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN dömer jordens ändar. Men han giver makt åt sin konung, han upphöjer sin smordes horn.

Johannes 5:22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,

Johannes 8:15 (Jesus:) I dömen efter köttet; jag dömer ingen.

Johannes 8:50 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.

Romarbrevet 2:16 Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

Vill Gud ha betalt ännu en gång för en redan BETALD skuld?

Om jag hamnar i ett dilemma och OMÖJLIGT kan betala en viss avbetalning för mitt hus inom rätt tid, och en vän griper in och betalar det jag är skyldig i stället för mig, då har låneinstitutet inte längre några krav på mig vad gäller den avbetalningen och de borde vara nöjda eftersom summan som krävdes blev korrekt inbetalad. Jag fixade ju avbetalningen i tid genom min vän. Jag behöver på inga sätt prisa och lova låneinstitutet för att de varit så snälla att inte ge mig några avgifter eller andra pålagor som ”straff” för något jag gjort mig skyldig till eftersom jag ju inte gjort mig skyldig för någonting olagligt. Summan jag var skyldig kom ju in i tid och då kan låneinstitutet inte begära samma summa (eller delar av summan) IGEN. Ett rättvist låneinstitut begär inte in dubbla summor.

Vi har fått lära oss att Jesus ”betalade” för våra synder, men det är inte vad Bibeln säger utan snarare att Jesus dog som ett SYNDOFFER för våra synder och att han tar bort våra synder på villkor att vi bekänner dem, omvänder oss och tror på Jesus. Jesus betalade helt klart ”ett högt pris” för oss, men det är inte samma sak som att ”betala för våra synder”.

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

Lukas 13:3 + 5Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

Vad skulle du säga om…

Du är i en stor mataffär där det säljs olika produkter och eftersom du är hungrig och inte har några pengar med dig, i kombination med att du blir väldigt frestad och tänker tankar såsom ”några bullar och chokladkakor mer eller mindre kan ju inte göra någon skillnad för den här stora matkedjan”, så stjäl du helt enkelt några maffiga wienerbröd och chokladpraliner som du hastigt äter upp. Men du blir påkommen och ägaren till affären blir väldigt arg och begär betalt för det som du stulit. Du har ju inga pengar med dig och vet inte vad du ska göra, men då kommer i stället en snäll man till undsättning som har hört hela konversationen. Han betalar hela din skuld utan att pruta och betalar till och med mycket mer än vad du stulit för, och ber även ägaren att skriva ut ett kvitto som verkligen visar att SKULDEN ÄR BETALD. Kvittot ges sedan till dig som bevis och du bevittnar sedan att ägaren nöjt tar i hand med den snälla mannen samtidigt som han säger ”Skulden är onekligen till 100% betald”.

Den snälla mannen ger sig iväg och han hinner inte mer än försvinna förrän ägaren illmarigt vänder sig till dig och begär att få betalt för de wienerbröd och chokladpraliner som du stulit. Förvånat säger du att ju skulden redan är betald! ”Ja ok, men ge mig åtminstone hälften av det belopp du stulit för”, svarar ägaren. ”Men lyssna”, säger du, ”Skulden är ju redan betalt och du kan inte längre ha några krav på mig! Titta själv på kvittot! Det står ju att skulden är BETALD. Då kan du inte kräva en enda krona av mig!”. Ägaren svarar ”Det spelar ingen roll. Om jag inte får minst 25% av det som du stulit för så kallar jag på polis, och de kommer att bura in dig eftersom du ju stulit från mig!”.

Skulle du inte anse att ägarens beteende vore helt orimligt, lögnaktigt och elakt? Gud Fader skulle på ett liknande sätt vara lögnaktig om hans son ”betalade” för våra synder och ändå kräver oss på hela eller delar av samma skuld vid ett senare tillfälle. Hade Jesus betalat för våra synder så hade vi varit frälsta för 2000 år sedan på korset, och alltså fötts som redan frälsta. Men så är inte fallet eftersom vi inte är frälsta förrän vi blir födda på nytt, och det sker efter vår omvändelse. Det är skillnad att betala en skuld och ta bort en skuld.

Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att TA BORT synden genom sitt OFFER.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att ta bort (anaphero) mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom.