Tag Archive | jesus

God works in you both to WILL and to DO as per Phil 2:13?

Dec16

For it is God which worketh in you both to will and to do of his good pleasure (Phil 2:13)

Some people rip this sentence out of the context in order to show that God is the one doing everything for you, maneuvering every step you take. They believe that he believes for you, repents for you and even do the good works for you. If God is the one responsible for doing the good works in us, how come we sometimes mess up and end up in sin, and how come we sometimes don’t show any good fruit? Can we then blame God and assume that he simply doesn’t want us to show good fruit at all times, because then he would surely have arranged it that way? If the responsibility is God’s, then he either fails miserably with us at times or he wants us to be sinning. Let’s say that you didn’t become born again until you were 40. Does this mean God didn’t “will” that you became a christian at an earlier point? Are you telling me that God wants people to be sinners for a few years before he intervenes and finally makes them good and fruit bearing christians?

Jesus says in John 15 that we can’t do anything without him and that a branch must be in the vine. He WARNS us about this (most importantly his own believing disciples) and tells them that THEY must make sure to abide in him. He is not going to do this for them. Paul basically says the same thing in Phil 2:13 – that without Jesus you can do nothing. We must be IN HIM in order to accomplish good fruit, so we must seek him and let the Holy Spirit guide us.  Jesus says “IF ye abide in me”, and he also says “Continue ye in my love”, so he is NOT saying that he is the one responsible for doing this but WE are. Read the below and read the many IF:s and warnings:

John 15:4 Abide in me, and I in you. As the branch cannot bear fruit of itself, except it abide in the vine; no more can ye, except ye abide in me.5I am the vine, ye are the branches: He that abideth in me, and I in him, the same bringeth forth much fruit: for without me ye can do nothing. 6If a man abide not in me, he is cast forth as a branch, and is withered; and men gather them, and cast them into the fire, and they are burned. 7If ye abide in me, and my words abide in you, ye shall ask what ye will, and it shall be done unto you. 8Herein is my Father glorified, that ye bear much fruit; so shall ye be my disciples. 9As the Father hath loved me, so have I loved you: continue ye in my love.

The context of Philippians 2:13

The verse prior to 2:13 says that we should work out our own salvation with fear and trembling:

12Wherefore, my beloved, as ye have always obeyed, not as in my presence only, but now much more in my absence, WORK OUT YOUR OWN SALVATION WITH FEAR AND TREMBLING.

Why the need for fear and trembling if we can sit back and relax while God is the one doing the will and the work for us? Why does it say that WE must work, if God is doing all the work? That is because WE must make sure to abide in Jesus so that he can use us for what he has intended, and WE must be eager to know and to do his will and OBEY.

2Fulfil ye my joy, that ye be likeminded, having the same love, being of one accord, of one mind.3Let nothing be done through strife or vain glory; but in lowliness of mind let each esteem other better than themselves. 4Look not every man on his own things, but every man also on the things of others. 5Let this mind be in you, which was also in Christ Jesus:

14Do all things without murmurings and disputings:15THAT ye may be blameless and harmless, the sons of God, without rebuke, in the midst of a crooked and perverse nation, among whom ye shine as lights in the world;16Holding forth the word of life; that I may rejoice in the day of Christ, that I have not run in vain, neither laboured in vain.

Notice that Paul says there is a risk that he has run in VAIN and labored in VAIN, and this wouldn’t make sense if GOD is the one responsible for doing the good fruit for us. The chapter is filled with Paul’s warnings and suggestions about actions that WE must take in order to be able to stand blameless before God one day. The reason why we can stand blameless before him, is because he is able to cleanse us from our sins which we certainly couldn’t do ourselves. We are also able to continue in that blameless state if we remain clean and obey the holy Spirit, and we are promised that we can stand blameless before him if we “do all things without murmurings and disputings”. Clearly Paul doesn’t expect God to do this for us, but WE must be willing servants and perform the work that God wants us to do. He is not going to force us, and one day we will also be rewarded for our DEEDS if we don’t give up. If God is doing the work for us, then he is the only one that should be rewarded since we are just puppets in his hands, and we could blame our shortcomings on him.

Tro är inte GÅVAN i Ef. 2:8-9 men FRÄLSNINGEN

Dec15

Gud ger ALLA människor en möjlighet att tro och omvända sig

Den berömda versen i Ef. 2:8-9 säger inte att TRO är en gåva utan snarare att FRÄLSNINGEN är en gåva (vilket grekiskan visar) och gåvor tar man emot och är vanligtvis mycket rädda om (vilket är villkoret för frälsningen) samt behåller. Gud tvingar dock ingen till detta.

Ef. 2:8-9 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig

Pronomet [Τοῦτο]är ett demonstrativt pronomen och den syftar på det som det refererar till. Det är inte maskulint eller feminint utan neutralt och det är i singular och nominativt. “Tro” kan inte vara vad [Τοῦτο] syftar till eftersom “det” är neutralt och “tro” feminint. Paulus borde ha använt ett annat passande ord om han velat syfta på ordet “tro” och därmed undvikt förvirring. Om vi accepterar att det inte är “tron” som är gåvan undviker vi dessutom motsägningar, såsom Rom 10:17 som säger att tro kommer av att höra (Guds ord).:

Rom. 10:17Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.

Tro kan inte samtidigt komma pga predikan och genom att Gud på måfå tilldelar vissa människor tro. Det är antingen eller, och jag tror gärna att Rom 10:17 är sanna ord och att de inte står i strid med resten av Bibeln (eller svärtar ner Guds karaktär). Om tron hade varit en gåva borde inte Jesus ha förvånats över vissa människors starka tro, men det hände att Jesus förundrades över detta, samtidigt som han i andra sammanhang förbrådde människor för deras svaga tro. Paulus frågar sig:

Rom. 10:14Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade? 

Svaret är INTE “Jo, Paulus. Kände du inte till att människor kan komma till tro utan predikan, genom att Gud på måfå ger tro till somliga människor?” Om tron hade varit en gåva – separat från det faktum att Gud uppenbarat sitt ljus för alla människor –  så blir det Guds fel att alla människor inte tror på honom, eftersom han ju inte gett dem gåvan att tro. Men sanningen är att vi är alla kallade att omvända oss och komma till tro. Gud vill inte att någon ska gå förlorad, och han har möjliggjort en grundtro till alla. Frågan är om vi tar emot hans ljus och låter det skina klarare eller om vi vänder honom ryggen.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då inte mycket mer göra det med er, ni klentrogna? 

Matt 11:20. Då började han gå till rätta med de städer, i vilka han hade gjort sina flesta kraftgärningar, och de hade likväl inte omvänt sig:21. Ve dig Korasin, ve dig Betsaida! Ty hade sådana kraftgärningar blivit gjorda i Tyrus och Sidon, som har blivit gjorda i er, så hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska.

Matt 14:30. Men när han såg, hur stark vinden var, blev han förskräckt, och då han började sjunka, ropade han och sade: Herre, hjälp mig. 31. Och genast räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: O, du klentrogne, varför tvivlade du?

Matt 16:7. Då tänkte de för sig själva och sade: Vi har inte tagit med oss något bröd. 8. När Jesus märkte det, sade han till dem: Ni klentrogna, varför bekymrar det er, att ni inte har tagit bröd med er? 9. Förstår ni inte ännu, eller minns ni inte de fem bröden åt de fem tusen, och hur många korgar ni tog upp?

Matt 17:19. Då gick lärjungarna avsides till Jesus och sade: Varför kunde vi inte driva ut honom? 20. Jesus sade till dem: För er otros skull. Sannerligen säger jag er: Om ni bara har tro som ett senapskorn, då kan ni säga till detta berg: Flytta dig härifrån dit bort, och det skall flytta sig, och inget skall vara omöjligt för er.

Mark 4:39. Och då han hade vaknat, talade han strängt till vinden och sade till sjön: Tig, och var stilla! Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 40. Och han sade till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro?

Lukas 7:9. Då Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit så stor tro.

Lukas 18:8. Jag säger er: Han skall snart ge dem rätt. Men skall Människosonen finna tro på jorden då han kommer? 

Verser som brukar användas till att påstå att Gud väljer vem som ska ha TRO

Det finns några verser som kanske förbryllar, men som startpunkt så kan vi vara helt säkra på att Gud inte blundar och på måfå ger vissa människor tro medan han vägrar att ge andra tro. Det skulle ju innebära att Gud är den som väljer vem som ska bli frälst, och att han stänger dörren till frälsningen för merparten. Det stämmer inte överens med resten av vad vi kan läsa i Bibeln och det är nedvärderande att påstå att vår Frälsare är någon slags tyrann som förvägrar människor frälsning genom att han undanhåller den nödvändiga tron.

1 Kor. 12:8 Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, 9 åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, 10 åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

Rom. 12:3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

Om vi ser till sammanhanget så kan vi se att det handlar om nådegåvor, och det är verkligen sant att alla kristna inte har vare sig alla gåvor eller samma gåvor, och Paulus ber oss därför att agera inom de resurser som vi har fått tilldelade. Det är också sant att vi inte kan ge oss själva dessa gåvor utan det är GUD (den heliga anden) som tilldelar dem. Vi är tillsagda att vara ivriga på att ta emot nådegåvorna, och framför allt de bästa, men sanningen är dock att inte alla har gåvan att exempelvis hela människor. Inte för att Gud förvägrar kristna gåvor utan för att vi kanske inte tror på dem, inte ber om dem eller inte inser vilken kraft de har. Vår frälsning hänger dock inte på nådegåvorna. Vi ska heller inte göra som Salomo, som hade fått vishetens gåva som han till att börja med använde till något gott, men som han senare totalt sjabblade bort.

Matteus 7:11 Om nu I, som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

En del har inte gåvor för att de inte kommer till Gud för att ta emot dem. Gåvor tas emot, och efter det uppmanar Paulus oss att använda oss av det vi har. Hela sammanhanget:

Rom 12:6  Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro; 7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall; 8är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

I nedan vers är det grekiska ordet (pistis) översatt till “trofasthet” på svenska, och det står inte att det är Gud som orsakar denna trofasthet hos personen utan att det är en frukt som förväntas att visas hos kristna. Inte heller säger 2 Tess. 1:11 att det är Gud som tvingar på människor tro. Det är vi själva som måste använda vår tro, och vi kan se från skriften att människor med stark tro lättare kunde bli helade. Jesus var som sagt förvånad själv över en del människors tro, men så var han heller inte påverkad av reformert tänkande!

Gal. 5: 22 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet 23 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.

What is The Law of Christ?

Dec11

Paul said,  “Bear one another’s burden, and so fulfill the law of Christ.  (Gal. 6:2)

What is the law of Christ?  The law of Christ is the body of commands and teachings He taught to His disciples and they in turn were to teach every new disciple.  (Matt. 28:20)

Paul equated Christ’s law to God’s law.  (1 Cor. 9:21)

“To them that are without law, as without law, (being not without law to God, but under the law to Christ,) that I might gain them that are without law.”

Paul told the Christians in Galatia to carry each other’s burdens, and in doing so they would fulfill the law of Christ.  (Gal. 6:2)

Paul also said such things as “Let the word of Christ dwell in you richly in all wisdom; teaching and admonishing one another in psalms and hymns and spiritual songs, singing with grace in your hearts to the Lord.”  (Col. 3:16)

What is the word of Christ?  

It has to do with everything Jesus taught and commanded! I have heard people try to get away with what Jesus taught by claiming it belongs to another dispensation in the future; that what Christ taught cannot be applied doctrinally to the Christians in the Church Age.

The word “doctrine” simply means “teaching or instruction.”  It is not some mystical word that is hard to grasp.  Whatever Jesus taught applied to the apostles, to those at that time, and to us!  If one does not abide in the doctrine of Christ, he does not have God.

2 John 1:9 says,
“Whoever transgresses and does not abide in the doctrine of Christ does not have God. He who abides in the doctrine of Christ has both the Father and the Son.”

As one author has well stated,

“It seems strange that men should forbid Jesus the privilege of teaching, during His earthly ministry, and great principles governing man’s relation to God – not only during the few remaining days of His brief earthly ministry, but throughout the age to follow, for which He was even then preparing His disciples.  It seems even stranger that men who so easily reject much of our Lord’s later teaching as ‘not applicable to the present dispensation’ do not hesitate to accept much of His earliest teaching (to Nicodemus, for example) as being fully applicable to the present age.  (One friend, in conversation with the author, even denied that our Lord’s words in John 15 have any bearing on the question of our relation to Christ today, since they were spoken ‘before Calvary’ – a few hours!  What delicate, fragile hairs skilled ‘rightly dividers’ can sometimes neatly split with one swift, sure stroke of their hermeneutical broadaxe!)

It is true that Jesus made reference to certain legal and ceremonial aspects of the Mosaic economy which are not applicable today.  But it is also true that He enunciated cardinal principles governing man’s spiritual relation to God which are as valid today as the moment of utterance.  One of these principles, according to His teaching in the Parable of the Law of Forgiveness, is that true repentance toward God is inseparably associated with our attitude toward our fellow men and cannot exist apart from a charitable, forgiving spirit toward others.

Such true repentance, like sincere faith and the faithful retention of the saving word of the Gospel, is necessary, not merely for a fleeting moment at the occasion of one’s conversion, but continually and habitually, as an essential condition of forgiveness and salvation.  ‘So likewise shall my heavenly Father do also unto you,’ warned Jesus, ‘if ye from your hearts forgive not every one his brother their trespasses.’  It is possible, warned Jesus, that Peter and others who have known the forgiving grace of God might forfeit that forgiveness.  The forgiving grace of God cannot dwell in bitter, unforgiving hearts.  He who refuses to forgive his brother has no real sense of need for the forgiveness of God and no just claim on His gracious forgiveness.  ‘Forgive us our debts, as we forgive our debtors.’”

What does Jesus expect from us? 

Jesus expects us to obey Him.  He was not suggesting it, nor did He say it was for another dispensation.  Jesus said true believers are those who obey Him.  Jesus said if you love Him, keep His commandments (John 14:15).

We are to abide in the doctrine of Christ.  When we abide in the doctrine of Christ, we are fulfilling the law of Christ and it shows that we have both the Father and the Son.   (2 John 1:9)

God’s will is expressed in the Law of Christ. 

The law of Christ is anything Jesus taught in Matthew, Mark, Luke, and John, and is considered the will of the Father.  (Matt. 12:50)

Jesus said whoever hears these sayings (of Jesus), and DOES THEM, is likened to a wise man who built his house on the rock. (Matt. 7:24)

The teachings of Jesus come from the Father. 

Jesus said His teaching were not His own, but came from the Father.  (John 7:16-17)  Everything Jesus taught and commanded came from God. (John 8:28; John 12:49-50; John 14:10; John 14:24; John 14:31)  Jesus obeyed the Father perfectly. Everything Jesus did was the will of God.

Jesus said to His disciples, “Teach them to obey all that I commanded you”.  By teaching others to obey all that Jesus commanded, is teaching the will of God.

The law of Christ is a law of the heart and mind. 

When one starts talking about how we should obey Jesus, immediately the cry is, “You are teaching a works salvation!”  Nothing could be further from the truth.  The Bible never says one can earn his salvation, but what the Bible does say iS to WORK OUT your own salvation (Php. 2:12).  You can’t work out what you don’t have!  On the other hand, all they teach is that one can’t help but sin every single day in thought, word, and deed.  Throughout both Testaments God wants people to forsake wickedness.  Jesus told people to “go and sin no more,” and Paul said, “Awake to righteouness and sin not!”  But on every side we are attacked by Satan’s followers who say you can keep sinning and never die (the same lie from the Garden).  Just listen to this clip ”Today’s Gospel”  of what is being taught out there, and hear how God’s word refutes them!

The secret to living a holy life, free from the bondage of sin, is LOVE.  The purity of your actions is not only from the mind, but from the heart. What is in your heart will fill your mind as well. Jesus called the teachers of the law and Pharisees hypocrites.  They were beautiful on the outside, but inside were full of dead men’s bones.  People, from the outside, can appear as righteous but inside are full of hypocrisy and wickedness. (Matt. 23:28)  It is from out of the heart that proceed evil thoughts, murders, adulteries, fornication, thefts, false witness, blasphemies (Matt. 15:19).  Jesus is not looking just for external actions to be pure, but his desire is for us to be pure in heart and mind as well.

 Will the Holy Spirit be given to those who do not obey Jesus – who claim to continually sin everyday in thought, word, and deed?

Jesus said the Holy Spirit will only be given to those who obey Him.

“If you love Me, keep My commandments. And I will pray the Father, and He will give you another Helper, that He may abide with you forever.”  (John 14:15-16)

This is corroborated by Peter.

And we are His witnesses to these things, and so also is the Holy Spirit whom God has given to those who obey Him.”  (Acts 5:32) 

John tells us,

“And he that keepeth his commandments dwelleth in him, and he in him.  And hereby we know that he abideth in us, by the Spirit which he hath given us.” (1 John 3:24)

The Holy Spirit whom God has given abides in those who keep the commandments of Jesus!  For those who claim to sin everyday in thought, word, and deed cannot have the Holy Spirit, for they do not obey God.  They even write off what Jesus said as for another dispensation and therefore it doesn’t apply to them doctrinally!  Why?  Because it will knock down the wall of a false teaching called Unconditional Eternal Security!  When you listen to all these false teachers, and get rid of all the fluff in their sermons, it all boils down to one thing…..you can keep on sinning and you won’t die!  It’s the same lie the Serpent told Eve in the Garden.

The Bible is clear that if you don’t obey and abide in the doctrine of Christ, you do not belong to Christ, nor do you have the Holy Spirit. (2 John 1:9; Rom. 8:9)

Jesus said whoever obeys His commands, he is the one who loves Him.  And He who loves Jesus loves the Father.  Again, if anyone loves Jesus, he will obey His teachings. (John 14:21; John 14:23)

The reverse side is true just as well.  Jesus said those who do not love him do not keep His words. (John 14:24)

Jesus’ love is conditional as long as we continue to obey. 

Jesus’ love is NOT unconditional.  Note the condition in the words of Jesus,

If ye keep my commandments, ye shall abide in my love; even as I have kept my Father’s commandments, and abide in his love.   (John 15:10)

Being friends with Jesus is also conditioned upon our obedience.

“Ye are my friends, if ye do whatsoever I command you.”  (John 15:14)

If we hold to the teachings of Christ, we are the real disciples of His. 

“Then Jesus said to those Jews who believed Him, “If you abide in My word, you are My disciples indeed.  And you shall know the truth, and the truth shall make you free.” (John 8:31-32)

We are assured by Jesus we will never see death if we keep His word.

“Most assuredly, I say to you, if anyone keeps My word he shall never see death.” (John 8:51)

It is obedience to the teachings (keeping His word) that causes the blessings.  Just as blessings were promised for obedience to the law of Moses, so are the blessings promised to us based on our obedience to Christ.

One cannot have salvation without repentance followed with obedience.

The Scripture says,

“And having been perfected, He (Jesus) became the author of eternal salvation to all who obey Him,”  (Heb. 5:9)

It doesn’t say salvation is given to those who sin every day in thought, word, and deed.  God does not want people to sin.  He tells people to forsake their sins and follow Him.  Jesus commanded that all men to repent, but modern man will tell you repentance is not part of the Gospel. It’s a lie.  God wants repentance preached (Luke 5:32; Luke 24:47; Acts 20:21, etc. etc.).

There is a “godly sorrow.”  “For godly sorrow worketh repentance TO SALVATION not to be repented of;”  (2 Cor. 7:10)

Jesus said of the Holy Spirit,

“And when he is come, he will reprove the world of sin, and of righteousness, and of judgment:” (John 16:8)

And as we read above, God gives the Holy Spirit to those who obey Him. (Acts 5:32)  When a person feels the conviction of the Holy Spirit about his sinful condition, he can shrug it off, or he’ll come to God to forgive him of such a sinful life style.  He will want pardon through the mercy of God.  He knows his only hope is through Jesus who provided a way for his salvation and freedom from sin.  He will hate his sin because he can see what it has done to him and where it will send him.  He will not have a desire to do it anymore.  At that point of repentance, he wants to give up sin and not do it again.  Some people may be bothered for weeks under the conviction of the Holy Spirit, some may be a few days, and for some it may be on the very day (process of repentance).  He will not have rest until he comes to that crucial point of “godly sorrow” that leads to salvation.  He has to believe (faith) that God is able to forgive him of all the sins he has committed up to that point in his life, and his heart must be dead set against sinning again, which it would be if he is truly under godly sorrow.  Jesus came to set us free from sin, that it no longer has to have dominion over us.  His repentance will be proven by his deeds (Acts 20:26).  One’s deeds (obedience – NOT disobedience) will prove his repentance!  God will give that person strength if he will obey Him.  He gives the Holy Spirit to those who obey Him.  From there, as he reads the Scriptures (needs to grow in the faith), he will be warned not to go back to the way he once walked.  He can quench the Holy Spirit (1 Thess. 5:19).  The Scripture shows us certain sins will not let one inherit the kingdom of God, but instead lead one to eternal doom (Gal.5:19-21; 1 Cor. 6:9-10; Eph. 5:3-6; Rev. 21:8, etc.).  The Bible doesn’t say we work FOR our salvation, but it does say to WORK OUT our own salvation, and that with fear and trembling! (Php. 2:12).

Salvation is conditional upon the fact that we continue to abide in Jesus.  One who abides in Jesus will not sin.  Remember, Jesus said if you love Him you will obey Him and His teachings.  The Scriptures tell us,

“For this is the love of God, that we keep His commandments.  And His commandments are not burdensome.”  (1 John 5:3)

The Scriptures also say,

“He that saith, I know him, and keepeth not his commandments, is a liar, and the truth is not in him.” (1 John 2:4)”

In flaming fire taking vengeance on them that know not God, and that obey not the gospel of our Lord Jesus Christ:”  (2 Thess. 1:8) 

And you want to claim that you SIN everyday in thought, word and deed? This is simply being disobedient!

Which one is it – believing or obeying? 

Some Scripture passages say salvation is a result of obedience while other texts say salvation is through faith.  Is this a contradiction?  No.  Paul said,

“By whom we have received grace and apostleship, for obedience to the faith among all nations, for his name:  (Rom. 1:5)

“For by grace you have been saved through faith, and that not of yourselves; it is the gift of God,” (Eph. 2:8)

Faith comes first and obedience is the evidence of the faith.  The Gospel is to be obeyed for salvation sake.

“In flaming fire taking vengeance on them that know not God, and that obey not the gospel of our Lord Jesus Christ:”  (2 Thess. 1:8)

Disobedience is manifested in unbelief.

“He that believeth on the Son hath everlasting life: and he that believeth not the Son shall not see life; but the wrath of God abideth on him.” (John 3:36)

“And to whom sware he that they should not enter into his rest, but to them thatbelieved not?  So we see that they could not enter in because of unbelief. (Heb. 3:18-19)

So if you are disobedient, sinning everyday in thought, word, and deed, you are walking in unbelief. Among the sins that will send one into the Lake of Fire, the “unbelieving” is one of them.

“But the fearful, and unbelieving, and the abominable, and murderers, and whoremongers, and sorcerers, and idolaters, and all liars, shall have their part in the lake which burneth with fire and brimstone: which is the second death.”
(Rev. 21:8)

The Bible is clear that a past moment of acceptance of Christ does not guarantee anyone eternal salvation regardless how they live afterward.  If they don’t continue in the faith they will suffer the consequences in Hell for all eternity.

Scriptures say that there will be Christians who will depart from the faith (departing from the faith doesn’t happen to lost people!) (1 Tim. 4:1).  The widows turned from Christ and started following Satan (1 Tim. 5:11-15). Demas is another example. He was a traveling companion of Paul (Col. 4:14; Phm. 1:24). They worked together and endured various troubles and persecutions preaching the kingdom of God. But what happened to Demas? Paul said, “For Demas hath forsaken me, having loved this present world, and is departed unto Thessalonica;…”  (2 Tim. 4:10). Demas, a saved man, fell away and went back to loving this present world.  He loved the world more than God. The god of this world is Satan! (2 Cor. 4:4). Demas got deceived and it affected his behavior. In his unrepentant state, he lost his salvation for he did not endure! (1 John 2:15; James 4:4)

Those who obey Jesus’s commands live in him.  Paul said to examine yourselves to see whether you are in the faith (2 Cor. 13:5).  John corroborates Paul by saying, “And he that keepeth his commandments dwelleth in him, and he in him. And hereby we know that he abideth in us, by the Spirit which he hath given us.” (1 John 3:24)

Those who have a true saving faith in Christ will obey His teachings and commands.  Obedience is natural evidence of saving faith.  Those who are disobedient display their lack of saving faith.  Jesus NEVER asks us to do something we cannot do. If you love Jesus, you will obey Him, and to obey Him is fulfilling the law of Christ.

(Thanks to Sandra)

Paulus och vad han INTE påstår i Galaterbrevet

Dec8

Tyvärr missförstår en del kristna vad Paulus säger om Lagen i Galaterbrevet och på andra ställen. De försöker få Paulus exempel om det lönlösa i att gå tillbaka till Lagens instruktioner om omskärelse, till att innebära att det numera är valfritt (om än eftersträvansvärt) att lyda även den Moraliska delen av Lagen. Lagen innehåller olika delar, och man brukar dela in den i den Ceremoniella Lagen, som innehåller regler om klädsel, mat och hygien, och den Moraliska Lagen, som även kan kallas Tio Guds Bud och som kan summeras med de dubbla kärleksbuden (att älska Gud och sin nästa som sig själv). Om man missförstår detta och vad Paulus syftar på när han säger “Lagen” så kan det gå illa. Moses mottog stentavlorna med Tio Guds bud något år innan han mottog resten av buden som handlar om de ceremoniella buden, men Tio Guds bud har inte sitt ursprung i de två stentavlor som Moses mottog. Även innan detta tillfälle på Sinai berg så var det förbjudet att tillbe andra gudar, mörda, stjäla, ljuga, etc. Om Tio Guds bud inte gällde innan Moses tid skulle Kain inte ha syndat när han mördade sin bror. Det är ofta de här verserna som missförstås:

Gal.5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er. 3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek. 

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium

 Gal 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves?  

Paulus verkar upprörd. Eftersom Paulus betonar att vi inte kan bli frälsta av gärningar och genom att lyda Lagen, så anser vissa att Paulus menar att vi är FRIA vilket de menar skulle innebära att vi är fria vad gäller alla delar av Lagen och att gärningar bara är fina mål, men ingenting som vi kan förlora frälsning över. Men det är inte alls vad Paulus menar. Det är sant att vi aldrig kan skyla över gamla synder genom att börja lyda Lagen, även om vi från och med nu skulle lyda den till punkt och pricka, eftersom vi ju har brutit den tidigare. En tjuv kan aldrig täcka upp gamla brott genom att plötsligt leva sitt liv utan att stjäla. Han måste sona för sina tidigare brott även om han börjar leva rättfärdigt vid en senare tidpunkt. Såvida ingen renskriver honom för brottet förstås, och det är just det som Jesus gjorde för oss och våra synder (om vi omvänder oss och tror). Men att bli renskriven från sina gamla brott betyder ABSOLUT INTE att man är immun mot straff för framtida brott!

Paulus säger vidare Gal 5: 18. “Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen“, så det menar alltså en del skulle friskriva oss från hela lagen och att synder inte längre separerar en sant kristen från Gud, men vad säger Paulus i verserna som kommer direkt före och direkt efter?

Gal 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni INTE att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är EMOT Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill—19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att DE SOM GÖR SÅDANT SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

Genast kan vi alltså se att Paulus säger att det finns starka villkor för att en kristen ska komma in i Guds rike och det är LYDNAD. Det handlar om lydnad av Tio Guds Bud/den Moraliska delen av Lagen/de dubbla kärleksbuden eller vad du nu vill kalla dem. För en kristen ska lydnaden finnas i hjärtat tack vare den helige anden:

Hebr. 10:16. Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag skall ge dem mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinne vill jag skriva dem

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda.14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium.

Vem får evigt liv enligt Paulus? De som har “tro allena”? Glöm det, för utan gärningar kan vi inte bli frälsta. En del säger “Ja men, goda gärningar är endast FRUKTEN av vår tro”.Visst, men betyder det då inte att denna frukt är absolut nödvändig eftersom vi inte är frälsta om vi inte kan visa frukt? Tro utan gärningar är död. Så här säger Paulus om vem som får evigt liv:

Rom 2:7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet,

Hebr.5:9. Och när han fullkomnats blev han,för alla dem som LYDER HONOM, upphovet till evig frälsning

Att Paulus gör skillnad på judarnas Torah (den Ceremoniella Lagen) och den Moraliska Lagen är tydlig:

1 Kor 7:19. Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD.

Rom. 3:30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron. 31. Gör vi då lagen om intet med tron? Nej, inte alls! UtanVI UPPRÄTTHÅLLER LAGEN

Paulus förfasar sig inte över att galaterna är så tokiga att de går tillbaka till tossiga gamla bud som säger “Du ska inte döda”, “Du ska inte själa” och “Du ska inte ljuga”. Varför skulle Paulus bli upprörd över det eller ens komma på tanken att kritisera galaterna för något sådant? Självfallet är inte Paulus upprörd för att Tio Guds Bud lyds av galaterna utan för att det finns irrlärare som fått dem att tro att de inte kan vara frälsta såvida de inte omskär sig. Då menar Paulus att Jesus dött för dem till ingen nytta eftersom detta skulle innebära att galaterna går tillbaka till det gamla testamentet och då kan de inte välja och vraka vilka lagar de ska lyda utan alla lagarna måste lydas. Det klarade inte judarna under det tidigare systemet, varför djuroffer var nödvändiga. Sanningen är ju att vi är frälsta av nåd genom TRO och inte pga att vi följer ritualer. Men älskar vi Jesus så säger Bibeln att vi lyder honom, och lydnaden ska komma naturligt från våra hjärtan. Här kan vi läsa att Paulus har bekymmer över irrlärare som sprider läran om nödvändigheten att omskära sig:

Apg 15:1 Några kom ner från Judéen och lärde bröderna: Om ni inte låter omskära er efter Moses stadgar, så kan ni inte bli frälsta.2. Detta ledde till motsättningar, och Paulus och Barnabas kom i en ganska skarp tvist med dem. Därför beslöts det att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle fara upptill apostlarna och till de äldste i i Jerusalem för dessa tvistefrågors skull.

Rom 3:28. Ty vi håller före, att människan blir rättfärdig genom tro, utan lagens gärningar. 29. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte även hedningarnas Gud? Jo, också hedningarnas, 30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron.

Rom 4:9 Gäller nu denna saligprisning endast de omskurna eller också de oomskurna? Vi säger ju, att tron blev räknad Abraham till rättfärdighet. 10. Hur blev den då honom tillräknad? När han var omskuren, eller när han var oomskuren? Inte såsom omskuren, utan såsom oomskuren.

En del menar till och med att det är en förbannelse, i betydelsen att det är något DÅLIGT att lyda Guds bud, eftersom de läser:

Gal 3:10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.

Men detta betyder endast att en person som menar sig bli frälst genom laggärningar är under en förbannelse just för att han inte lytt hela lagen, och då är personen skyldig och förtjänar ett straff. Hade personen lytt hela Lagen hade det inte varit något problem, men en enda olydnad betyder förbannelse. Vi är antingen frälsta av Lagen eller av tro. Det är antingen eller. Vi är frälsta av TRO, men det betyder som sagt inte att vi är befriade från att vara Gud trogna. Tack vare Jesus Kristus vår Herre och hans blod så har han gjort oss fria från förbannelsen! Vi har nyckeln till hans rike, så låt oss hålla ut till änden.

Allting är skapat av JESUS Kristus, och allting är skapat av GUD

Dec7

Det har gjorts försök av muslimer och Jehovas Vittnen att försöka bevisa att Jesus är SKAPAD och inte SKAPAREN. Exempel:

Kol 1:15 i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.

Det står “förstfödd” och inte “först skapad”. Även Kung David skulle bli “förstfödd”, vilket också kan betyda först i arvsordning eller suveränitet. Kung David var inte först född av sina föräldrar. Vi kan även läsa i verserna nedan att GUD är den som grundat jordens krets med ALLT vad därpå är. Samma sak sägs om JESUS. Antingen är Jesus Gud, eller också innehåller Bibeln många felaktiga påståenden.

Ps 89:4»Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:5‘Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.’» Sela. 7Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?—9HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig. 12Din är himmelen, din är ock jorden; DU har grundat jordens krets med allt vad därpå är.—21 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.— 28 Ja, jag skall göra honom till den FÖRSTFÖDDE, till den högste bland konungarna på jorden.

Även Efraim är benämnd som “förstfödd” trots att den äldre brodern är Manasse, och Romarbrevet menar att vi alla ska vara “förstfödda”:

Jer 31: 9Under gråt skola de komma, men jag skall leda dem, där de gå bedjande fram; Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.

Rom 8: 29Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.

Här nedan säger inte Upp 3:14 att Jesus är en skapelse utan början (“arche”) genom Guds skapelse. Det grekiska ordet arche betyder början och betonar en person som inleder någonting. Ordet kan betyda början, ursprung, person som sätter igång något eller orsakar att något startar, etc. Johannes vill förmedla att Jesus är skapelsens upphovsman och första nödvändiga orsak. Det är i denna bemärkelse som Herren Jesus är början till Guds skapelse.

Upp 3:14 Och skriv till Laodiceas församlings ängel: »Så säger han som är Amen, den trovärdiga och sannfärdiga vittnet, BEGYNNELSEN till Guds skapelse

Om Johannes verkligen använder termen arche (begynnelsen) för att beskriva en skapelse då förmedlar han även att Gud Fadern är skapad, vilket är otänkbart:

Upp 21:5Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.» Ytterligare sade han: »Skriv: ty dessa ord äro visa och sanna.»  6Han sade vidare till mig: »Det är gjort. Jag är A och O, BEGYNNELSEN och änden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten.

Upp 1:4 5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod 6 och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.7 Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen. 8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.—12 Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet. —16 I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft.17 När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: “Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste 18 och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.

Både Gud Fader på tronen och Jesus Guds son använder sig utav samma namn, vilket bland annat är “A och O, alfa och omega och början och slutet”. Antingen är Jesus Gud, eller också är han en hädare:

Upp 22:12Se, jag kommer snart och har med mig min lön, för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro.13Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 14Saliga äro de som två sina kläder för att få rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom dess portar.15Men de som äro hundar och trollkarlar och otuktiga och dråpare och avgudadyrkare och alla som älska och göra lögn, de måste alla stanna därutanför.» 16Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i församlingarna vittna om detta för eder. Jag är telningen från Davids rot och kommen av hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.

Johannes ser att allt skapat prisar Gud Fadern som sitter på tronen och Lammet (Jesus). Om Jesus var skapad hur kan då allt skapat prisa Honom? Borde inte även Han prisa den Skaparen, om Han var skapad av den skaparen? Notera även att de äldste föll ned och tillbad Fadern och Jesus. Hur kan Herren Jesus tillbes ihop med Gud Fadern, om Han inte är Gudomlig och jämlik Fadern?:

Upp. 5:11Och i min syn fick jag höra röster av många änglar runt omkring tronen och omkring väsendena och de äldste; och deras antal var tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen. 12Och de sade med hög röst: »Lammet som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov.» 13Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga: »Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter.»  14Och de fyra väsendena sade »amen», och de äldste föllo ned och tillbådo.

Joh. 5:21Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill. 22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,23för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.

Jesus var verkligen FÖRE allting, och allt är skapat genom honom

Hebr. 1:2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och GENOM HONOM HAR HAN OCKSÅ SKAPAT VÄRLDEN.—6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.—8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.—10 Och: DU, HERRE, HAR I BEGYNNELSEN LAGT JORDENS GRUND, OCH HIMLARNA ÄR DINA HÄNDERS VERK

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 GENOM HONOM HAR ALLT BLIVIT TILL, OCH UTAN HONOM HAR INGET BLIVIT TILL, SOM ÄR TILL 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och VÄRLDEN HADE BLIVIT TILL GENOM HONOM, och världen kände honom inte. —.14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.15 Johannes vittnar om honom och ropar: “Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var FÖRE mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. — 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.

Kol. 1:13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta (we have redemption, KJV) och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd FÖRE allt skapat. 16 Ty i honom (BY HIM, KJV) skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. ALLT är skapat genom (BY HIM, KJV) honom och till honom.17 Han är till FÖRE ALLTING, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 

(Col. 1: 16 For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created by him, and for him:17 And he is before all things, and by him all things consist.)

Joh. 17: 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig INNAN VÄRLDEN VAR TILL.

1 Kor. 8:5 Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden – det finns också många gudar och många herrar – 6 så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, GENOM VILKEN ALLTING ÄR och genom vilken vi själva är.

Ändå säger Bibeln att YAHVE har skapat allting, och t o m ENSAM, och genom HANS EGNA fingrar

Job. 9:1 Då tog Job till orda och sade:2 Jag vet mycket väl att det är så. Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?—han som befaller solen att inte gå upp och förseglar stjärnorna, 8 han som ENSAM spänner ut himlarna och skrider fram över havets rygg

Jesaja 44: 24 Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt, den som ENSAM har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?

Jesaja 45: Ty så säger Herren,  han som har skapat himlen, han som ENSAM är Gud,  som har format jorden och gjort den. Han som har berett den  har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.

5 Mosebok 32:6 Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då ej din Fader som skapade dig, han som danade och formade dig?

Jesaja 51:13 att du glömmer Herren, din Skapare, han som spände ut himlen och lade jordens grund, och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede, eftersom han är redo att fördärva?—    

Ps. 8:4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat

Ps. 95:3 Ty Herren är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.4 Han har jordens djup i sin hand,
    och bergens höjder är hans.5 Hans är havet, ty han har gjort det, och det torra har hans händer format.
6 Kom, låt oss falla ner och tillbe, låt oss böja knä för Herren, vår skapare.

Ps. 102:25 Jag sade: Min Gud, tag inte bort mig mitt i livet, dina år varar från släkte till släkte. 26 För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk. 27 De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad, du skall förvandla dem som man byter kläder, och de försvinner. 28 Men du är densamme och dina år har inget slut.

1 Mosebok 1:1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

1 Mosebok 5:1  Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud.

2 Mosebok 31:17 Den är ett evigt tecken mellan mig ochIsraels barn, ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade

5 Mosebok 4:32 Fråga tider som varit, tider som varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga från himlens ena ände till den andra: Har någonsin något så stort som detta skett eller har man hört talas om något som är detta likt?

2 Kungaboken 19:15 Och Hiskia bad till HERREN och sade: ” HERRE, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden

Ps. 90:2 Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud.

Ps. 148:5 Ja, de skall prisa HERRENS namn, ty han befallde och de blev skapade

Ps. 115:16 Himlen är HERRENS himmel och jorden har han givit åt människors barn.

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna rättsinniga. Men sedan har de tänkt ut många onda planer.

Nehemja 9:6 Du ensam är Herren. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig.

Jesaja 37:16 ” HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden.

Jesaja 42: 5 Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den. — 8 Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Jeremia 10:11 Så skall ni säga till dem: De gudar som inte har gjort himmel och jord skall utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen.

Jeremia 23:24 Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte skulle se honom? säger HERREN. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger HERREN.

Hesekiel 28:13 I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades.—15 Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.

Markus 13:19 Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma.

Apg: 4:24 När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: “Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, 25 du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meningslösa planer?26 Jordens kungar träder upp, och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans Smorde.

Apostlagärningarna 14:15 “Människor, vad är det ni gör? Vi är människor som ni. Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem.

Apostlagärningarna 17:24 Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.

Ef 3:8 Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom 9 och att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare.

Hebr. 3: 3 Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset. 4 Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. 5 Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. 6 Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av.

Upp.4:8 “Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer.”9 Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, 10 då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:11 “Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat.”

Upp.14:6 Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. 7 Han sade med hög röst: “Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.”

Vi är alltså tillsagda att TILLBE honom som är alltings skapare, och vi vet alltså att det är JESUS som alltså måse vara JAHVE.

Jesus är Gud

1 Joh 5:20 Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi kunna känna den Sanne; och vi äro i den Sanne, i hans Son, Jesus Kristus. DENNE ÄR DEN SANNE GUDEN och evigt liv.

Joh 14:9Jesus svarade honom: »Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du då säga: ‘Låt oss se Fadern’?  10Tror du icke att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord jag talar till eder talar jag icke av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk.11Tron mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, så tron för själva gärningarnas skull. 12Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror på mig, han skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern, 13och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern må bliva förhärligad i Sonen.

Rom 9:4De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena. 5Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, GUD, högtlovad i evighet, amen.

Titus 2:13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Hebr. 15 Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.7 Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Fil 5:5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte 7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa 8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.  9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, 10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden  och under jorden, 11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren

Jes.40:1 Trösta, trösta mitt folk! säger er GUD.2 Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut–.3 En röst ropar i öknen: “Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår GUD (Yahve).

Matt. 3:1 Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken 2 och sade: “Omvänd er, ty himmelriket är nära.” 3 OM HONOM heter det hos profeten JESAJA: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för HONOM!

Även Jesus ska tillbes eftersom alla ska böja knän inför honom och alla ska bekänna att Jesus är HERREN. Bibeln säger att det endast finns EN Herre, men Jesus kallas Herre, och till och med Herrarnas Herre i Bibeln. Till DET YTTRE var han som en människa? Det visar att människoskalet utgav honom att vara en människa såsom oss, men hans ursprung och egenskap är och kommer alltid att vara GUD. Bibeln varnar för att det finns villolärare som, tvärt emot vad Johannes säger i sin inledning av sitt evangelium (ordet blev KÖTT och levde ibland oss), påstår att Jesus INTE har kommit i köttet. Dessa villolärare kanske säger att Jesus ENDAST varit ingenting annat än kött, i stället för att han “blev” kött, och därmed mena att Jesus alltid bara varit en vanlig människa och inte Gud.  Men Bibeln lär att alltså att Jesus var med Fadern ifrån begynnelsen (alltså alltid) och BLEV kött. Det står att han TILL DET YTTRE var SOM en människa. Varje försök att beröva Jesus på sin gudom är antikrists ande. Antikrist är, som det låter på namnet, “emot Jesus”, så den anden vägrar att acceptera att Jesus är Gud och berövar honom den rättmätiga äran. Ändå var det därför som fariséerna ville döda Jesus. För att han sade sig vara Gud!

1 Johannesbrevet 4:2 Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, KOMMEN i köttet, han är av Gud;

2 Johannesbrevet 1:7 Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist.

Johannes 10:33 Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa 

Jesus Kristus var med israeliterna i Exodus

1 Kor. 10:10 Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. 2 Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.3 Alla åt samma andliga mat 4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5 Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen.6 Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som en del av dem. Det står ju skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg upp för att dansa. 8 Låt oss inte heller begå otukt, som en del av dem gjorde, och därför föll tjugotretusen på en enda dag. 9 Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar.

Jesus, son of the VIRGIN MARY, had brothers and sisters

Dec5

holy mary

Catholicism is the only major religion where it’s commonly believed that Jesus had no brothers and sisters, but this belief is due to TRADITION rather than scripture.

The Bible tells us that Jesus had at least four brothers and at least two sisters. The brothers names were, James, Joses, Simon and Judas, and one of the sister’s names was Salome.

It’s almost like a curse for women to not be able to have children, and especially during Biblical times, so why would Mary of all women have to go through life without any children (apart from Jesus who died) or grandchildren? That would indicate that she certainly was not BLESSED at all. The Bible nowhere says that Mary had no other children, and normally young women are able to bear children so to assume that Mary was out of luck is to start with an answer and trying to find support for this answer in the Bible.

The absolutely most common interpretations of the Greek word “adelphos” (Strong’s 80) are without a doubt either 1) brother through the blood or 2) spiritual brother. It can also mean kin/cousin but that is unusual, and we are of course not allowed to determine which alternative that is best out of personal preferences but based on the context. IF Jesus indeed had real brothers, how could this  have been stated more clearly, or is this option ruled out because it doesn’t fit our own desires? Why does “blood brother” seem to be EXCLUDED as a valid option in the Roman Catholic Church? Mary retained her virginity throughout her pregnancy, but how can someone give birth to a baby and still retain her virginity?

Anepsios (Strong’s 431) = cousin (or nephew), as in Col. 4:10

Sygenes/syngeneis (Strong’s 4773) = relative (for instance cousin), as in Luke 1:36 and Luke 1:58

Married couples usually share the same bedroom and start a family

Is there anything wrong with Joseph and Mary having more children? That would be perfectly normal for a husband and a wife, and it’s not a sin for a married couple to share the same bedroom. In fact,  it would be abnormal for a married couple to sleep in separate bedrooms for the rest of their lives, and to have no desire to get more children (especially during this time in history). This couple was blessed and not cursed! Paul considered it a good thing to live as a single just like he did, but only if we have the capacity. In all other cases (the majority) he recommend that we get married, and the alternative that we get married and still live in separate bedrooms, is not even considered.

1 Cor 7:2 Nevertheless, to avoid fornication, let every man have his own wife, and let every woman have her own husband.3 Let the husband render unto the wife due benevolence: and likewise also the wife unto the husband.—5 Defraud ye not one the other, except it be with consent for a time, that ye may give yourselves to fasting and prayer; and come together again, that Satan tempt you not for your incontinency.

From the very beginning God ordained the husband and the wife to be fruitful and multiply. Why would Joseph and Mary, of all people, refuse to obey God when it comes to this?

Genesis 1:28 And God blessed them, and God said unto them, Be fruitful, and multiply, and replenish the earth

Below we can see that Joseph actually “knew” Mary, which means sexual intimacy, but he waited until the first child was born. In this way the prophesy about the virgin birth in Isaiah came true. If someone protests and suggests that “know” doesn’t signify sexual intimacy, he/she will have a hard time explaining Luke 1:34 where we can read about Mary’s puzzlement when she realized she would be having a baby without having “known” a man (same Greek word). Moreover, it wouldn’t make sense for a godly husband to wait with getting to know his wife until after the first child is born. What would be the purpose for this?

Matthew 1:23 Behold, a virgin shall be with child, and shall bring forth a son, and they shall call his name Emmanuel, which being interpreted is, God with us.24 Then Joseph being raised from sleep did as the angel of the Lord had bidden him, and took unto him his wife:25 And KNEW HER NOT TILL SHE HAD BROUGHT FORTH HER FIRSTBORN SON: and he called his name Jesus.

Luke 1:30 And the angel said unto her, Fear not, Mary: for thou hast found favour with God.31 And, behold, thou shalt conceive in thy womb, and bring forth a son, and shalt call his name Jesus.—34 Then said Mary unto the angel, How shall this be, seeing I KNOW NOT A MAN?35 And the angel answered and said unto her, The Holy Ghost shall come upon thee, and the power of the Highest shall overshadow thee: therefore also that holy thing which shall be born of thee shall be called the Son of God.

Det word “know” in Matt. 1:25 is translated from the Greek word ginṓskō (Strong’s 1097) – that can mean to know, especially through personal experience, and also (sexual) intimacy. The word “till” is translated from the Greek word heós (Strong’s 2193) and can mean until, as far as and up until). This is also how the translators of the world have translated this word, and there are no reasons to not trust these Greek scholars.

25 and did not know her TILL she brought forth her son — the first-born, and he called his name Jesus. (Young’s literal)

25 Pero no la conoció HASTA que dio a luz a su hijo primogénito; y le puso por nombre JESÚS. (Reina-Valera 1960)

25 Mais il n’eut pas de relations conjugales avec elle AVANT qu’elle ait mis au monde un fils, auquel il donna le nom de Jésus. (La Bible du Semeur)

25 Und er erkannte sie nicht, BIS sie ihren ersten Sohn gebar; und hieß seinen Namen Jesus. (Luther Bibel 1545)

Two of Mary’s sons are James and Joseph – who are the brothers of Jesus

We can read that Mary was the mother of Jesus’ brothers, and that Jesus was the brother of Mary’s children. This should be clear enough. Matthew 27:56 indicates that Mary was actually the mother of  James and Joseph – who are the brothers of Jesus.

Matthew 13:54 And when he was come into his own country, he taught them in their synagogue, insomuch that they were astonished, and said, Whence hath this man this wisdom, and these mighty works?55 Is not this the carpenter’s son? is not his mother called Mary? and his brethren, James, and Joses, and Simon, and Judas?56 And his sisters, are they not all with us? Whence then hath this man all these things?57 And they were offended in him. But Jesus said unto them, A prophet is not without honour, save in his own country, and in his own HOUSE.

Mark 6:2 And when the sabbath day was come, he began to teach in the synagogue: and many hearing him were astonished, saying, From whence hath this man these things? and what wisdom is this which is given unto him, that even such mighty works are wrought by his hands?3 Is not this the carpenter, the son of Mary, the brother of James, and Joses, and of Juda, and Simon? and are not his sisters here with us? And they were offended at him.4 But Jesus, said unto them, A prophet is not without honour, but in his own country, and among his own kin, and in his own house.

Matthew 27:55 And many women were there beholding afar off, which followed Jesus from Galilee, ministering unto him:56 “Among which was Mary Magdalene, and Mary the mother of James and Joses, and the mother of Zebedee’s children.”

Mark 15:40 “There were also women looking on afar off: among whom was Mary Magdalene, and Mary the mother of James the less and of Joses, and Salome;”

Mark 16:1 “And when the Sabbath was past, Mary Magdalene, and Mary the Mother of James, and Salome, had brought sweet spices, that they might come and anoint Him.”

Mark 3:31 There came then his brethren and his mother, and, standing without, sent unto him, calling him.32 And the multitude sat about him, and they said unto him, Behold, thy mother and thy brethren without seek for thee.33 And he answered them, saying, Who is my mother, or my brethren?34 And he looked round about on them which sat about him, and said, Behold my mother and my brethren!

Here we can see that the disciples (the spiritual family) were distinct from his Brethren and Mother (Blood family). We can read about 1) his mother, 2) his brothers, and 3) his disciples. The disciples are listed by name and they are separate from the brothers. The spiritual brothers of Jesus are those who obey him.

John 2:11 This beginning of miracles did Jesus in Cana of Galilee, and manifested forth his glory; and his disciples believed on him.12 “After this He went down to Capernaum, He, and His Mother, and His Brethren, and His disciples: and they continued there not many days.”

Acts 1:13 And when they were come in, they went up into an upper room, where abode both Peter, and James, and John, and Andrew, Philip, and Thomas, Bartholomew, and Matthew, James the son of Alphaeus, and Simon Zelotes, and Judas the brother of James.14 “These all continued with one accord in prayer and supplication, with the women, and Mary the mother of Jesus, and with his brethren.”

Galatians 1:19 But other of the apostles saw I none, save James the Lord’s brother.

Matthew 12:46 While he yet talked to the people, behold, his mother and his brethren stood without, desiring to speak with him.47 Then one said unto him, Behold, thy mother and thy brethren stand without, desiring to speak with thee.48 But he answered and said unto him that told him, Who is my mother? and who are my brethren?49 And he stretched forth his hand toward his disciples, and said, Behold my mother and my brethren!50 For whosoever shall do the will of my Father which is in heaven, the same is my brother, and sister, and mother.

Not even Jesus’ brothers believed on him at first. It doesn’t sound just as dramatic to say that “Not even his cousins believed on him”, because many people have cousins they have hardly even met.

John 7:3 His brethren therefore said unto him, Depart hence, and go into Judaea, that thy disciples also may see the works that thou doest.4 For there is no man that doeth any thing in secret, and he himself seeketh to be known openly. If thou do these things, shew thyself to the world.5 For neither did his brethren believe in him.

Mary was blessed and full of grace, but this doesn’t mean that she lived without a single sin

Mary was not given a free ride to heaven and God is no respecter of persons as in giving aid to certain favored ones to avoid sins. Mary was BLESSED since she was chosen to give birth to Jesus Christ – the Savior of the world, and that is of course a great honor. Below you can find the verses where Mary is considered blessed and with grace, and nowhere will you see that this means that she had always lived a sin free life. She was probably a very godly woman since God chose her for the task of giving birth to Jesus, but it looks like she sinned at least once since she called God her SAVIOR.

Luke 1:48 3106. makarizó bless, pronounce blessed or happy.

Luke 1:42 2127. eulogeó (lit: I speak well of) I bless; pass: I am blessed.

Luke 1:28 5487. charitoó favor, bestow freely on.

Luke 11:27 3107. makarios happy, blessed, to be envied.

Lord,47and my spirit hath rejoiced in God MY SAVIOR. 48For He hath regarded the low estate of His handmaiden; for behold, from henceforth all generations shall call me blessed.

It’s a sin to worship anyone else than GOD, and there is only ONE mediator between God and man – Jesus who alone was free of sins

Jesus4

Luke 1:45 And blessed is she that believed: for there shall be a performance of those things which were told her from the Lord. 46And Mary said, “My soul doth magnify thee

Rom. 3:23 For all have sinned, and come short of the glory of God

Matthew 19:17 And he said unto him, Why callest thou me good? there is none good but ONE, that is God: but if thou wilt enter into life, keep the commandments.

1 Peter 2:21 For even hereunto were ye called: because Christ also suffered for us, leaving us an example, that ye should follow his steps:22 Who did no sin, neither was guile found in his mouth

Hebr. 4:15 For we have not an high priest which cannot be touched with the feeling of our infirmities; but was in all points tempted like as we are, yet without sin.

Hebr. 7:26 For such an high priest became us, who is holy, harmless, undefiled, separate from sinners, and made higher than the heavens;27 Who needeth not daily, as those high priests, to offer up sacrifice, first for his own sins, and then for the people’s: for this he did once, when he offered up himself.

Hebr. 9:14 How much more shall the blood of Christ, who through the eternal Spirit offered himself without spot to God, purge your conscience from dead works to serve the living God?

John 8:46 Which of you convinceth me of sin? And if I say the truth, why do ye not believe me?

1 John 3:9 Whosoever is born of God doth not commit sin; for his seed remaineth in him: and he cannot sin, because he is born of God.

2 Cor. 5:21 For he hath made him to be sin [sin offering] for us, who knew no sin; that we might be made the righteousness of God in him.

We are to worship and pray to GOD (through Jesus) and to no one else. By praying to Mary, we are rebelling against God. Him only shall we worship and serve! There is ONE mediator between God and man, and no saints, priests or popes can save us. Much has been made of the information that she is “blessed” in all generations, but she is blessed because she was chosen to give birth to our Savior who enables the whole world to be saved through him.  To interpret this as though she was in a state of sinlessness, or that she can intercede for us  is certainly to add to the Bible.

Luke 4:8 And Jesus answered and said unto him, Get thee behind me, Satan: for it is written, Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve.

1 Timothy 2:5 For there is one God, and one mediator between God and men, the man Christ JesusRomans 1:25 Who changed the truth of God into a lie, and worshipped and served the creature more than the Creator, who is blessed for ever. Amen.

John 13:13 And whatsoever ye shall ask in my name, that will I do, that the Father may be glorified in the Son.14 If ye shall ask any thing in my name, I will do it.

John 16:23 And in that day ye shall ask me nothing. Verily, verily, I say unto you, Whatsoever ye shall ask the Father in my name, he will give it you.

John 15:16 Ye have not chosen me, but I have chosen you, and ordained you, that ye should go and bring forth fruit, and that your fruit should remain: that whatsoever ye shall ask of the Father in my name, he may give it you.

Isaiah 42:8 I am the Lord: that is my name: and my glory will I not give to another, neither my praise to graven images.

Exodus 20:3 hou shalt have no other gods before me. Thou shalt not make unto thee any graven image, or any likeness of any thing that is in heaven above, or that is in the earth beneath, or that is in the water under the earth: Thou shalt not bow down thyself to them, nor serve them: for I the LORD thy God am a jealous God

Matthew 23:9 And call no man your father upon the earth: for one is your Father, which is in heaven.

1 Timothy 4:1-3 Now the Spirit speaketh expressly, that in the latter times some shall depart from the faith, giving heed to seducing spirits, and doctrines of devils; Speaking lies in hypocrisy; having their conscience seared with a hot iron; Forbidding to marry, and commanding to abstain from meats, which God hath created to be received with thanksgiving of them which believe and know the truth.

Matthew 6:7 But when ye pray, use not vain repetitions, as the heathen do: for they think that they shall be heard for their much speaking.

You can read about JESUS as THE ROCK  in this blog article.

Judas 30 silvermynt gick till att betala Krukmakaråkern, vilket är Hinnoms Dal

Dec4

Förrädaren skulle få 30 silverpenningar och de skulle kastas till krukmakaren 

Sakarja syftar inte på Judas och och hans koppling till Krukmakaråkern i sina profetior här nedan, utan på Jesus värde i 30 silverpenningar som kastades tillbaka till Gud (krukmakaren) i templet. Men Matteus hänvisar å andra sidan till Judas. Aceldama som vi kan läsa om i Apg är beläget i Hinnoms Dal och det är där Judas är begravd. Jeremia hänvisar till  samma dal och talar om att oskyldigt blod kommer att förspillas där, och Jesus har onekligen oskyldigt blod. Jeremia fick sedan krossa en lerkruka i dalen vilket är en profetisk handling kopplat till Krukmakaråkern. Judas begravningsplats köptes av översteprästerna för Judas pengar, och den platsen är alltså är beläget i Hinnoms Dal – Krukmakaråkern. Åkern var ju tänkt att vara en begravningsplats för främlingar – och främlingar är sådana som inte har Toran som måttstock utan sådana som avvisat Gud – vilket passar in på Judas som trots att han borde ha varit en nära vän till Jesus egentligen var en främling. Vidare kan vi läsa att Judas hängde sig, och det kan mycket vl vara så att kroppen svällde upp och började ruttna, och när man sedan tog bort snaran så kom kroppen att falla framåt och sprack upp.  Detta passar in på vad Petrus berättade om Judas i Apg. Nedan kan du läsa om profetiorna om de 30 silverpengarna och vad som står att läsa om Krukmakaråkern som också kallas Blodsåkern.

Profetior

Sak 11:11 Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.12Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp trettio siklar silver såsom lön åt mig.13Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren» — det härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.

Jeremia 19:1 Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna,2och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framför Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till dig.3Du skall säga: »Hören HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det skall genljuda i öronen på var och en som får höra det.— 4 Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utan där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller deras fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,— 10Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gått med dig, 11och du skall säga till dem: »Så säger HERREN Sebaot: Jag skall sönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes att begrava på.

Uppfyllandet av profetiorna

Matt 26:14Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna15och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.  16Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

Matt 27:3När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste 4och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»  5Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.6Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.» 7Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.8Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. 9Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna — priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat — 10och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»

Apg 1:16»Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus.17Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete på sin lott.18Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut. 19Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev den åkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyder Blodsåkern).20Så är ju skrivet i Psalmernas bok: ‘Hans gård blive öde, och ingen må finnas, som bor däri’; och vidare: ‘Hans ämbete tage en annan.’

Böner åstadkommer mirakel, så BE MYCKET

Nov30

Böner (och bibelläsning, lovsånger, vittnesbörd, handpåläggning, etc) kan verkligen åstadkomma mirakel och förändringar i våra liv. Inte bara Bibeln har exempel på fantastiska bönesvar, utan det finns gott om dem i de kristnas liv som lever idag. Det är bara att fråga runt och du kan få flera exempel. Kristna bör vara i ständing bön och åkallan och eftersom detta är medel att lära känna Jesus så blir det lättare för oss att bli ledd av den Helige Anden om vi står i nära kontakt med Gud. Om vi sällan tillbringar tid i bön så är det svårare för oss att veta vad den Heliga Anden egentligen vill i våra liv, och det är risk att vi alltför mycket fokuserar på vad världen har att erbjuda. Vi får svårare att stå emot frestelser och vi får mindre kraft att sprida Guds ord.

Villkor för att få bönesvar

Ibland kan ateister försöka förlöjliga Gud genom att “be” till honom, och till och med be att han visar sig för dem så att de kan tro på honom (utan att egentligen förvänta sig ett bönesvar) och när de sedan inte får ett bönesvar så menar de att de just bevisat att Bibeln har fel eftersom Bibeln säger:

Matteus 7:7 Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.8Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.9Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder honom om bröd,10eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?11Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

De glömmer dock viktiga villkor. I korthet kan man säga att alla villkor går ut på att vi måste tro på Jesus för att bli hörda och dessutom se till att det inte finns synd i våra liv. Självfallet hör dock Gud en syndare som vänder sig i uppriktighet till honom. När vi kommer till Gud måste vi tro att han är till, och detta har förstås ateister svårt att uppfylla:

Hebr. 11:6 men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom.

Allt vi ber om är inte bra för oss om det inte är i linje med ett gudfruktigt liv. Om vi ber om olika välsignelser våra liv, är det verkligen troligt att dessa välsignelser får oss att söka Gud mer, att bli bättre människofiskare och att leva i ännu mer bön och åkallan? Finns det inte en risk att dina böner får dig att leva ett ännu mer komfortabelt liv som lockar dig ännu längre bort från Gud? Det är absolut inte fel att be om välsignelser och komfort, men ibland kan för mycket av det goda få oss att lockas av världen i stället för att söka Guds vilja. Ibland är det risk att vi tänker “Om jag bara hade de och de sakerna i mitt liv, och en make/maka, och ett bra jobb och en bil, etc, ja DÅ kan jag börja tjäna Gud med kraft”.Bättre att söka Gud FÖRST så kanske det andra faller på plats automatiskt.

Matt. 6:33 Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

Paulus verkar vara en man som jämt och ständigt fick bönesvar, och han har överlevt både skeppsbrott, överfall, ormbett och varit med om att hela människor, men inte ens Paulus fick alltid bönesvar Han insåg dock att Gud har allt under kontroll:

2 Korinthierbrevet 12:7 Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.8Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.

1 Thessalonikerbrevet 2:18 Ty vi hava varit redo att komma till eder — jag, Paulus, för min del både en och två gånger — men Satan har hindrat oss.

Vi ska inte be för att bli sedda och för att andra ska bli imponerade av oss eller för att på något sätt göra oss populära. Gud ser till våra MOTIV när vi ber. Rabblar vi massa verser medan vi tänker på annat, eller menar vi det vi säger? Det är bara bra att be mycket och länge MEN om det handlar om tomma ord, eller massa uttryck bara för att människor ska betrakta oss som gudfruktiga, ja då har vi missat poängen:

Matteus 6:5 Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. 6Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig. 7 Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull. 8 Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.

Matteus 23:5 Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.

Markus 12:40 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom.»

Job 35:13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

Ytterligare villkor som alla visar på vikten av syndfrihet (markerade i lila)

Johannes 14:12 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror på mig, han skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern, 13och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern må bliva förhärligad i Sonen. 14Ja, om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det. 15ÄLSKEN I MIG; SÅ HÅLLEN I MINA BUD, 16och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder

Johannes 15:7 OM I FÖRBLIVEN I MIG OCH MINA ORD FÖRBLIVA I EDER, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.

Johannes 16:23 Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn.24 HITTILLS HAVEN I ICKE BETT OM NÅGOT I MITT NAMN; BEDJEN, OCH I SKOLEN FÅ, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.

Johannes 15:16 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder att I skolen gå åstad och BÄRA FRUKT, sådan frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.

1 Johannesbrevet 3:22 och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom.

1 Johannesbrevet 5:14 Och detta är den fasta tillförsikt vi hava till honom, att om vi bedja om något efter hans vilja, så hör han oss.:15 Och om vi veta att han hör oss, vadhelst vi bedja om, så veta vi ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vår bön.16Om någon ser sin broder begå en synd som icke är en synd till döds, då må han bedja, och så skall han giva honom liv, om nämligen synden icke är till döds. Det finnes synd till döds; för sådan säger jag icke att man skall bedja.

Matt. 18:19 Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden KOMMA ÖVERENS ATT BEDJA om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen. 20Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.»

Mark. 11:22Jesus svarade och sade till dem: »Haven tro på Gud. 23Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: ‘Häv dig upp, och kasta dig i havet‘ och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så. 24Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så. 25Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser.»

Jakobsbrevet 4:3 Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån. 4I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.—7Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder. 8Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg. 9Kännen edert elände och sörjen och gråten.Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse. 10Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder. 11Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.

Mer exempel på att SYNDER kan hindra oss från att få bönesvar

5 Mos.3:25 (Moses) Så låt mig nu få gå ditöver och se det goda landet på andra sidan Jordan, det goda berglandet där och Libanon.» 26Men HERREN hade blivit förgrymmad på mig för eder skull och ville icke höra mig, utan sade till mig: »Låt det vara nog; tala icke vidare till mig om denna sak. 27Stig nu upp på toppen av Pisga, och lyft upp dina ögon mot väster och norr och söder och öster, och se med dina ögon; ty över denna Jordan skall du icke komma. 28Och insätt Josua i hans ämbete, och styrk honom att vara frimodig och oförfärad; ty det är han som skall gå ditöver i spetsen för detta folk, och det är han som skall utskifta åt dem såsom arv det land du ser.

Apg. 7:45 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.  46Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna ‘ett rum till boning’ åt Jakobs Gud. 47Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.

Jesaja 1:15 Ja, huru I än uträcken edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod;

Jesaja 16:12 Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden och huru han än går in i sin helgedom och beder, så uträttar han intet därmed.

Jesaja 45:20 Så församlen eder nu och kommen hit, träden fram allasammans, I räddade, som ären kvar av folken. Ty de hava intet förstånd, de som föra sina träbeläten omkring i högtidståg och bedja till en gud som icke kan frälsa.

Jeremia 7:1Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:  2Ställ dig i porten till HERRENS hus, och predika där detta ord och säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genom dessa portar för att tillbedja HERREN. 3Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne och edert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.— 5Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömen rätt mellan man och man,— 10sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: »Med oss är ingen nöd» — för att därefter fortfara med alla dessa styggelser.—13Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på eder,  14därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med Silo.—16Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, ty jag vill icke höra dig. 17Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?—22Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land gav jag dem icke någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer;  23utan detta var det bud jag gav dem: »Hören min röst, så vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt på den väg som jag bjuder eder, PÅ DET ATT DET MÅ GÅ EDER VÄL.»

Jeremia 14:10 Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder. 11Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för detta folk. 12Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och pest.

Lukas 8:28 Då nu denne fick se Jesus, skriade han och föll ned för honom och sade med hög röst: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, son? Jag beder dig, plåga mig icke.»

Lukas 14:18 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: ‘Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.’19 En annan sade: ‘Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.’—

Lukas 16:27 Då sade han: ‘Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus, 28där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.’ 29Men Abraham sade: ‘De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.’

Lukas 18:11 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.

1 Petrusbrevet 3:7Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.

Vi bör vara i ständig bön och åkallan eftersom bön ger kraft 

Apg. 10:1I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hövitsman vid den så kallade italienska krigsskaran. 2Han var en from man, som »fruktade Gud» tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltid till Gud. 3En dag omkring nionde timmen såg denne tydligt i en syn en Guds ängel, som kom in till honom och sade till honom: »Kornelius!»  4Han betraktade h onom förskräckt och frågade: »Vad är det, herre?» Då sade ängeln till honom: »Dina böner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom.

Apg.22:16Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.‘ 17Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig,medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning 18och såg honom och hörde honom säga till mig: ‘Skynda dig med hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt vittnesbörd om mig.’

Apostlagärningarna 4:31 När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.

Apostlagärningarna 10:9Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkades staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att bedja. 10Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning. 11Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden.

Ef. 6: 17. Och ta på er frälsningens hjälm, och Andens svärd, som är Guds ord, 18. under STÄNDIG ÅKALLAN OCH BÖN, och BED ALLTID I ANDEN. Och vaka med all uthållighet och BÖN för alla heliga

Lukas 2:37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.

Lukas 21:36Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»

Efesierbrevet 3:20 Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss

2 Thessalonikerbrevet 1:11Fördenskull bedja vi ock alltid för eder, att vår Gud må akta eder värdiga sin kallelse, och att han må med kraft fullborda i eder allt vad en god vilja kan åstunda, och vad tro kan verka,

1 Timotheosbrevet 2:1Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor

2 Timotheosbrevet 1:3Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina förfäder tjänar, och det med rent samvete, såsom jag ock oavlåtligen har dig i åtanke i mina böner, både natt och dag.

Kolosserbrevet 4:12Epafras, eder landsman, hälsar eder, en Kristi Jesu tjänare, som i sina böner alltid kämpar för eder, för att I skolen stå fasta och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som är Guds vilja.

Våra böner är som rökelse inför Gud, och de gör VERKAN

Uppenbarelseboken 5:8Och när han tog bokrullen, föllo de fyra väsendena och de tjugufyra äldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de heligas böner.

Uppenbarelseboken 8:3Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret, och han hade ett gyllene rökelsekar; och mycken rökelse var given åt honom, för att han skulle lägga den till alla de heligas böner på det gyllene altare som stod framför tronen.4Och ur ängelns hand steg röken av rökelsen med de heligas böner upp inför Gud.

Romarbrevet 8:26Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

Vi kan även få bönesvar om vi är ihärdiga

Lukas 11:5Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: ‘Käre vän, låna mig tre bröd; 6ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom’  7så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: ‘Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.’  8Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver. 9Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet. 10Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet. 11Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm, 12eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg? 13Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»

Lukas 18:1Och han framställde för dem en LIKNELSE, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas. 2Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa. 3I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: ‘Skaffa mig rätt av min motpart.’ 4Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: ‘Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;  5likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.’»  6Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger. 7Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?  8Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»

1 Sam 8:5Och de sade till honom: »Du är ju nu gammal, och dina söner vandra icke på dina vägar. Så sätt nu en konung över oss till att döma oss, såsom alla andra folk hava.» 6Men det misshagade Samuel, detta att de sade då: »Giv oss en konung, for att han må döma oss.» Och Samuel bad till HERREN. 7Då sade HERREN till Samuel »Lyssna till folkets ord, och gör allt vad de begära av dig; ty det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung över dem. 8Såsom de alltid hava gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag, i det att de hava övergivit mig och tjänat andra gudar, så göra de nu ock mot dig. 9Så lyssna nu till deras ord. Dock må du högtidligt varna dem och förkunna för dem den konungs rätt, som kommer att regera över dem.» 10Och Samuel sade till folket, som hade begärt en konung av honom, allt vad HERREN hade talat.

Svårigheter kan få oss att söka Gud och få ett mer innehållsrikt och helig liv, och böner kan hjälpa oss att inte hamna i frestelser

Job 36:19 (Elihu) Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

Jona 2:2Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. 3Han sade: »Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst.—8När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.—10Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!» 11Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.—Jona 3 8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. 9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.» 10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Jesaja 26:16 HERRE, i nöden hava de nu sökt dig, de hava utgjutit tysta böner, när din tuktan kom över dem.

Psaltaren 31:23Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

2 Krönikeboken 33:10 Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke därpå. Då lät HERREN den assyriske konungens härhövitsmän komma över dem; de slogo Manasse i bojor och fängslade honom med kopparfjättrar och förde honom till Babel. Men när han nu var i nöd, bön föll han inför HERREN, sin Gud, och ödmjukade sig storligen för sina fäders Gud.13 Och när han så bad till honom, lät han beveka sig och hörde hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem såsom konung. Och då besinnade Manasse att HERREN är Gud.14 Därefter byggde han en yttre mur till Davids stad västerut mot Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och gjorde den mycket hög. Och han insatte krigshövitsmän i alla befästa städer i Juda.15 Och han skaffade bort de främmande gudarna och avgudabelätet ur HERRENS hus, så ock alla de altaren som han hade byggt på det berg där HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem utanför staden.

Nehemja 9: 3Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin Gud.––  27Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem; men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare, som frälste dem ur deras ovänners hand 28När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.

Daniel 2:16Och Daniel gick in och bad konungen att tid måtte beviljas honom, så skulle han meddela konungen uttydningen. 17Därefter gick Daniel hem och omtalade för Hananja, Misael och Asarja, sina medbröder, vad som var på färde, 18och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet bleve uppenbarad, på det att icke Daniel och hans medbröder måtte förgöras tillika med de övriga vise Babel. 19Då blev hemligheten uppenbarad för Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud därför;

Daniel 9:3Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska. 4Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: »Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud! 5Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.— 12Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem. 13I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på din sanning.-—  17Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull. 18Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet. 19O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför ditt verk utan att dröja — för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.»  20Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg — 21medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.  22Han undervisade mig och talade till mig och sade: »Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd. 23Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.

1 Sam 1:5men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän HERREN hade gjort henne ofruktsam.— 10och i sin djupa bedrövelse begynte bedja till HERREN under bitter gråt. 11Och hon gjorde ett löfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och icke förgäta din tjänarinna, utan giva din tjänarinna en manlig avkomling, så vill jag giva denne åt HERREN för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.» 12När hon nu länge så bad inför HERREN och Eli därvid gav akt på hennes mun — 16Anse icke din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala ända till denna stund.» 17Då svarade Eli och sade: »Gå i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.» 18Hon sade: »Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon.» Så gick kvinnan sin väg och fick sig mat, och hon såg sedan icke mer så sorgsen ut. 19Bittida följande morgon, sedan de hade tillbett inför HERREN, vände de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kände sin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne, 20Och Hanna blev havande och födde en son, när tiden hade gått om; denne gav hon namnet Samuel, »ty», sade hon, »av HERREN har jag utbett mig honom.»

Lukas 22:39Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom. 40Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem:»Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»  41Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad  42och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.» 43Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. 44Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden. 45När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.46Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

Christmas tree is not referred to in Jeremiah 10 in the Bible

Nov30

JEREMIAH 10 AND THE “PAGAN” CHRISTMAS TREE?

A number or well-meaning readers of the “Origin and Meaning of the Christmas Tree” article have written me with questions or accusations based on Jeremiah 10. These readers state that Jeremiah 10 proves that the Christmas tree is a pagan custom and is forbidden by God. Therefore, they argue, all those who decorate a Christmas tree in their home are sinning in God’s sight. This is quite the serious charge.  Let us briefly examine Jeremiah 10 and the argument based upon it to see if there is any merit to this argument.

What exactly does Jeremiah 10 say? Below is Jeremiah 10:1-10:

This is what the LORD says: “Do not learn the ways of the nations or be terrified by signs in the sky, though the nations are terrified by them. 3 For the customs of the peoples are worthless; they cut a tree out of the forest, and a craftsman shapes it with his chisel. 4 They adorn it with silver and gold; they fasten it with hammer and nails so it will not totter. 5 Like a scarecrow in a melon patch, their idols cannot speak; they must be carried because they cannot walk. Do not fear them; they can do no harm nor can they do any good.” 6 No one is like you, O LORD; you are great, and your name is mighty in power. 7 Who should not revere you, O King of the nations? This is your due. Among all the wise men of the nations and in all their kingdoms, there is no one like you. 8 They are all senseless and foolish; they are taught by worthless wooden idols. 9 Hammered silver is brought from Tarshish and gold from Uphaz. What the craftsman and goldsmith have made is then dressed in blue and purple– all made by skilled workers. 10 But the LORD is the true God; he is the living God, the eternal King. When he is angry, the earth trembles; the nations cannot endure his wrath.

The verses that the concerned readers repeatedly cite are 10:2-4: “Do not learn the ways of the nations . . . For the customs of the peoples are worthless; they cut a tree out of the forest, and a craftsman shapes it with his chisel. 4 They adorn it with silver and gold; they fasten it with hammer and nails so it will not totter.” “Aha!” these readers say. “Jeremiah is talking about the Christmas tree!” But closer examination reveals that he certainly is not!

First, there is the immediate context of this passage. The very next verse, 10:5, goes on to say, “Like a scarecrow in a melon patch, their idols cannot speak; they must be carried because they cannot walk. Do not fear them; they can do no harm nor can they do any good.” This passage and the passages that follow make it crystal clear that the “decorated tree” that Jeremiah was talking about in 10:3-4, was a tree that was cut down and made into an idol, a very common custom in the ancient world. 10:8-10 also confirms this, where the wooden idols are contrasted with the LORD, who is the true and living God. Keil and Delitsch, the well-respected Old Testament commentary, confirms this interpretation that the trees in question were idols that were then worshiped (C. F. Keil and F. Delitsch, Commentary on the Old Testament, “Jeremiah, Lamentations,” vol 8 (Grand Rapids: William B. Eeerdmans Publishing Company, 1980), 196-199).

Second, when we search the rest of the Old Testament, we find many other examples of trees being planted, cut down, or carved into idols. One of the most common examples of a tree idol was the Asherah, mentioned often in the Old Testament. Asherah was a pagan goddess that was worshiped throughout the Mediterranean world. She was considered to be the goddess of the sea, the consort of El, and the mother of Baal. She was always represented as a tree or pole, either planted or erected, then decorated. There are many warnings in the Old Testament about the Asherah tree. For example, in Exodus 34:12-14, we read, “Be careful not to make a treaty with those who live in the land where you are going, or they will be a snare among you. 13 Break down their altars, smash their sacred stones and cut down their Asherah poles. 14 Do not worship any other god, for the LORD, whose name is Jealous, is a jealous God.” From a more thorough study we learn that the Asherah idol was sometimes planted (Deut. 16:21; Micah 5:14), sometimes erected at high places (1 Kings 14:23, 2 Kings 17:10), with altars and incense stands next to them where they would be worshiped (In Judges 6:25, Gideon is commanded by God to “Tear down your father’s altar to Baal and cut down the Asherah pole beside it.” See also Isaiah 17:8 and Jeremiah 17:2). The Asherah, along with other man-made idols, were often decorated with various cloth hangings (2 Kings 23:7), as well as gold and silver.

Isaiah 44:14-19 gives a detailed picture of how a tree was cut down and fashioned into an idol – and the absurdity of it all.

He cut down cedars, or perhaps took a cypress or oak. He let it grow among the trees of the forest, or planted a pine, and the rain made it grow. 15 It is man’s fuel for burning; some of it he takes and warms himself, he kindles a fire and bakes bread. But he also fashions a god and worships it; he makes an idol and bows down to it. 16 Half of the wood he burns in the fire; over it he prepares his meal, he roasts his meat and eats his fill. He also warms himself and says, “Ah! I am warm; I see the fire.” 17 From the rest he makes a god, his idol; he bows down to it and worships. He prays to it and says, “Save me; you are my god.” 18 They know nothing, they understand nothing; their eyes are plastered over so they cannot see, and their minds closed so they cannot understand. 19 No one stops to think, no one has the knowledge or understanding to say, “Half of it I used for fuel; I even baked bread over its coals, I roasted meat and I ate. Shall I make a detestable thing from what is left? Shall I bow down to a block of wood?”

From the foregoing, it is abundantly clear that the “decorated tree” to which Jeremiah 10 refers is an idol, very likely the Asherah. Therefore, it is very superficial Bible interpretation and pure silliness to understand this passage as directly referring to the use of a fir tree for Christmas! If, and I repeat, if those who set up a Christmas tree fall down and worship it as a god or goddess, complete with altars and incense stands, then Jeremiah 10 applies here. Or if someone loves their Christmas tree more than God, then such a thing might also be considered spiritual idolatry. But apart from these exceptions, I think it is abundantly clear that Christians who erect Christmas trees are NOT worshiping them as gods or goddesses, nor are they loving them more than their Savior Jesus Christ. They are simply using the Christmas tree as a fun custom, one that can remind them of Jesus who is the branch of David (Jeremiah 23:5; 33:15), the root of Jesse (Isaiah 11:1). One that can remind them of the tree that led Adam and Eve to sin, but more importantly, the tree on which Christ Jesus died to make atonement for the sins of the whole world (Acts 5:30; Gal. 3:13; 1 Peter 2:24).

Christians should know that they can use a Christmas tree with a good conscience. It is unfortunate and wrong when well-meaning Christians call something sin that is not sin, and enslave the consciences of their fellow believers with imaginary sin! Shame on such Christians! Those who continue to believe that the Christmas tree is pagan and sinful, even after having their conscience correctly informed, should not use them. For it is not right to sin against conscience. This is regrettable, however, since there is absolutely nothing wrong with using a Christmas tree.

Thanks to Richard P. Bucher

through SANDRA HOOPER

Romans 5 does not teach that man is born with a sinful nature – Rom. 5:12

Nov28

Romans 5 does not teach that man is born sinful, nor that we have inherited Adam’s sin

If man is born with a sinful nature (original sin) one would assume this would be indicated somewhere in the Bible, and preferably in a clear way since this is a MAJOR teaching about the constitution of man that we would not want to miss. If man is born with a sinful nature, that would make us sin whether we want to or not and we would have great excuses on judgment day when we are being asked why we have sinned. “Because of our sinful nature, of course!” we could reply. If Romans 5 is the best place to look for this doctrine, then it is not a very good one because this teaching is nowhere to be found. The fact is that 1) the Bible nowhere teaches that man has inherited Adam’s sin, and 2) none of the old church fathers taught this doctrine the first 300 years AD. Only the gnostics taught it.

Romans 5:12 tells us the reason why death (not sin) spread – because we sinned

The wages of sin is death – not just in our past but this is still a reality today. Spiritual death spread to all men because each and every man sinned himself. If a man would not have sinned, he would not need to die spiritually but he would still die physically just like innocent babies do and just like Jesus Christ did. Physical death is not the result of our sin because physical death was decreed when Adam sinned, and physical death also applies to innocent people like Jesus who have never sinned.

Rom 5:12 Wherefore, as by one man SIN entered into the world, and death by sin; and so DEATH passed upon all men, FOR that all have sinned

SIN entered the WORLD through Adam because he was the first to sin. No one sinned before him. DEATH (not sin) passed upon all men and why? FOR (because) ALL HAVE SINNED! There you have the reason! If death spread to all men because Adam sinned and because sin is something that can be inherited in the DNA, then Paul had a chance to clarify this but he did not. What Adam did still caused a great stir on all mankind because we all die physically due to him (even little babies) because  we cannot reach the tree of life due to him, and the ground is cursed due to him. Romans 5:12 could also have been translated like this:

Therefore, just as through one man sin entered into the world, and death through sin, also in this manner death passed (traversed) into all men, since all have sinned

James says that “sin, when it is finished, brings forth death” (1:15). The specific effect of death James is talking about is a separation from God. We know that the condemnation spoken about in Rom. 5 concerns spiritual death, for those who are justified still die physically. Rom. 5:14 makes the point that even while sin was not imputed because there was no law, death reigned.

What about the “all” have sinned?

Who are included in “all”? Animals? Angels? Jesus? We have to look at the context in order to discern who “all” are. “All” does not always include little babies. “All men” is a translation from the Greek word ἄνθρωπος (anthrópos, Strong’s 444) and could mean  1) men, 2) men and women, or 3) mankind, people, human beings. It may or may not include babies depending on context, just like the usage of the English words. The Bible provides many examples where “all men” could not possibly include babies, and we should therefore not do cherry-picking when it comes to this word but carefully check the context. (There are two words in Greek which mean “man”: anēr, which refers to a specific male individual, and anthrōpos which is the racial/generic term and which has the general idea of mankind.)

Romans 5:18-19 must be read together

If Adam’s sin automatically and universally causes all mankind to receive condemnation for something they did not do or had any choice in, then Christ’s dying on the cross also automatically and universally causes all mankind to be saved – Rom 5:18-19. Clearly this is not the way to understand Rom. 5:18-19. The truth is that all are condemned when they commit sin (V.12) and all are saved when they obey Jesus.

Rom 5:18 Therefore as by the offence of one judgment came upon ALL men to condemnation; EVEN SO by the righteousness of one the free gift came upon ALL men unto justification of life. 19For as by one man’s disobedience MANY were made sinners, so by the obedience of one shall MANY be made righteous.

If ALL are automatically condemned through Adam, then ALL are automatically justified and righteous through Jesus. We all know this could not be the case and it is not proper hermeneutics to read “all” in two different ways in the same sentence – when reading “even so” indicating a valid comparison. Adam’s disobedience does not make everyone born lost anymore than Christ’s death automatically makes everyone being found. If we were all born separated from God because Adam sinned, then we would all be spiritually alive (saved) because Jesus obeyed until death. But we cannot be saved unless we choose to follow Christ. Likewise, we do not die spiritually until we choose to disobey God.

Again, if all die in Adam, then all are saved in Christ. We cannot make one absolute and the other conditional. In other words, IF Romans 5 says SIN (and not death) is passed down from Adam in the unconditional sense, then the same chapter also teaches that the very same entire race of humans are ALL saved unconditionally, because of what Christ did. This would be universalism!

Romans 6:23 For the wages of sin is death; BUT the gift of God is eternal life through Jesus Christ our Lord.

Also this sentence must be read in the same way on both sides of the word “but“. If an individual sins, the wages of that sin is (spiritual) death, BUT for the same individual he is promised eternal life though Jesus IF he repents and believes in him. So IF he sins = death, and if he believes = life.

It says “The wages of sin is death, but the gift of God is eternal life…” To determine which “death” Paul is referring to we can check what he compares it with and see that he opposes it with eternal life. Even if we will get eternal life, we will still die physically. Jesus says in John 11:25 “He who believes in me will live, even though he dies.”

The prodigal son went from life, to death, to life again. He was first alive, dead and alive again.

 What is sin? Transgressing the law!

1 John 3:4 Whosoever committeth sin transgresseth also the law: for sin is the transgression of the law

The Bible tells us that sinning is transgressing the law of God. If that is so, it follows that we must first be able to distinguish right from wrong before we can be condemned for our actions. We must first have a brain and other body parts before we can choose to break the law of God. If we are sinners by conception (or by birth), then we would be sinners before we even had a heart, but the Bible says that it is our heart which might condemn us:

Matt. 15:18-19 But those things which proceed out of the mouth come forth from the heart; and they defile the man. For out of the heart proceed evil thoughts, murders, adulteries, fornications, thefts, false witness, blasphemies:

Hosea 4:8 They eat up the sin of my people, and they set their heart on their iniquity.

Ps. 41:6 And if he come to see me, he speaketh vanity: his heart gathereth iniquity to itself; when he goeth abroad, he telleth it.

Ps. 66:18 If I regard iniquity in my heart, the Lord will not hear me

Is. 32:6 For the vile person will speak villany, and his heart will work iniquity, to practise hypocrisy, and to utter error against the Lord, to make empty the soul of the hungry, and he will cause the drink of the thirsty to fail.

We do not sin by being born or being conceived. Why would being conceived offend God to such a great extent, and even cause him to separate himself from us? Does he not know that we have no choice in the matter and should not be condemned for something our parents did? And what did our parents really do that caused God’s wrath?

Many verses show that man is not born with original sin

Rom. 2:12For as many as have sinned without law shall also perish without law: and as many as have sinned in the law shall be judged by the law; 13(For not the hearers of the law are just before God, but the doers of the law shall be justified. 14For when the Gentiles, which have not the law, do by nature the things contained in the law, these, having not the law, are a law unto themselves: 15Which shew the work of the law written in their hearts, their conscience also bearing witness, and their thoughts the mean while accusing or else excusing one another;) 16In the day when God shall judge the secrets of men by Jesus Christ according to my gospel.

Matthew 5:19 Whoever therefore breaks one of the least of these commandments, and teaches men so, shall be called least in the kingdom of heaven; but whoever does and teaches them, he shall be called great in the kingdom of heaven.

Ezekiel 18:20The soul that sinneth, it shall die. The son shall not bear the iniquity of the father, neither shall the father bear the iniquity of the son: the righteousness of the righteous shall be upon him, and the wickedness of the wicked shall be upon him.

John 15:22 If I had not come and spoken unto them, they had not had sin: but now they have no cloak for their sin

Isaiah 59:2But your iniquities have separated between you and your God, and your sins have hid his face from you, that he will not hear.

Psalm 5:4For thou art not a God that hath pleasure in wickedness: neither shall evil dwell with thee. 5The foolish shall not stand in thy sight: thou hatest all workers of iniquity. 6Thou shalt destroy them that speak leasing: the LORD will abhor the bloody and deceitful man.

Isaiah 7:15 He will be eating curds and honey when he knows enough to reject the
wrong and choose the right,

Romans 9:11 For the children being not yet born, neither having done any good or evil

Romans 7:8But sin, taking occasion by the commandment, wrought in me all manner of concupiscence. For without the law sin was dead. 9For I was alive without the law once: but when the commandment came, sin revived, and I died. 10And the commandment, which was ordained to life, I found to be unto death.

Deut 1:39 Moreover your little ones and your children, who you say will be victims,
who today have no knowledge of good and evil, they shall go in there; to
them I will give it, and they shall possess it.

Job 31:15 Did not he that made me in the womb make him? and did not one fashion us in the womb?

Ecclesiastes 7:29 Lo, this only have I found, that God hath made man upright, but they have sought out many inventions. 

Deut. 31:29 For I know that after my death ye will utterly corrupt yourselves, and turn aside from the way which I have commanded you.