Etikettarkiv | stad

BABELS TORN och språkförbistringen enligt Bibeln och andra källor

tower-of-babelBabels torn och språkförbistringen

Enligt Bibeln så talade människorna på jorden ett enda språk även efter att Noa och hans familj överlevt floden och börjat leva ett nytt liv i Araratområdet, och senare i Sinars land. Den främsta tanken bland människorna verkar ha varit att göra sig så pass berömda med sin stad och enorma torn att eventuella framtida fiender inte skulle göra sig besväret att försöka inta staden och kämpa emot invånarna. Utan denna stad och torn så skulle människorna snarare successivt börja spridas över jorden, var och i sina små samhällen/nationer, och detta ville alltså ”Babelmänniskorna” undvika. De verkar ha föredragit ett enda globalistiskt samhälle med en enda härskare, där alla människor förmås vara ”politiskt korrekta” och alltid vandra i grupp åt samma håll. Detta är en historia som bekräftas även i utombibliska källor. Gud hade det rakt motsatta önskemålet eftersom han ville att människorna skulle sprida sig över jorden och bosätta sig i separata nationer efter sina språkgrupper. Här nedan är Bibelns detaljer:

1 Mos. 11:1 Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. 2 Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinars land och bosatte sig där. 3 De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 4 Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”5 Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. 6 Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. 7 Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” 8 Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. 9 Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

Den redliges bok (The book of Jasher)

Den redliges bok är omnämnd vid ett par tillfällen i Bibeln (samt referensen i 2 Tim. 3:8), och de äldre kyrkofäderna värdesatte den högt. Det handlar alltså om en mycket trovärdig bok som bekräftar Bibelns berättelser, ibland med ännu fler detaljer. Här får vi veta att det ursprungliga initativet till att bygga staden och tornet inte verkar ha kommit direkt från huvudpersonen Nimrod, utan från Terah (Abrahams pappa) och andra mäktiga män i staben kring Nimrod. Nimrod tyckte deras förslag var bra, och de började prospektera och bygga på staden för Nimrods palats och torn. Människorna insåg vilken mäktig person Nimrod var, och de anslöt sig till honom – om de inte helt enkelt blev besegrade av Nimrod och hans mannar.

Nimrod verkar ha varit en rättrogen man åtminstone som tjugoåring och dessförinnan, men när åren gick så hade han hunnit uppnå en nivå där han levde i total upproriskhet mot Gud och allt som Gud står för. Nimrod lärde ut avguderi och allehanda ondska till människorna som han härskade över. Trots att Nimrod bokstavligen var världens grymmaste man, så var hans son Mardon ännu värre än sin fader, och man skulle kunna tänka sig att ”mord” och ”mördare” (förekommer i flera språk) kanske härrör sig till hans namn. Enligt wikipedia så härstammar ”murder” från det indoeuropeiska ordet mrtró som betyder ”att dö”, och det äldre engelska ordet mordre kommer från det anglosaxiska morðor (murdre på äldre franska).

Nimrod var alltså härskare över alla människor på hela jorden, som ju levde på samma ställe. Man skulle kunna fråga sig vilka fienderna i så fall var som de var rädda för om alla människor redan böjt sig under Nimrod, men initativtagarna kanske tänkte på hur framtiden skulle kunna bli utan denna enorma stad, torn, murar och den påtvingade ”gemenskap” som människor skulle födas in i. Utan staden så skulle människor successivt börja sprida ut sig över jorden, och det skulle kunna uppkomma fiender som vägrar att böja sig under eliten i Babel för att i stället kämpa emot den. Det kan också ha varit så att det fortfarande fanns en del fiender innan staden byggdes, och att dessa sedan anslöt sig till projektet under Nimrods styre.

Enligt Jasher så bodde 600.000 män (förutom kvinnor och barn) i området när de hittat den bästa platsen för staden, vilket var i en dal ca två dagsresor (per fot) öster om Shinar. Hela arbetet grundade sig på motstånd till Gud. De tänkte i sina hjärtan att de kanske skulle lyckas kriga mot honom och nå ända upp till himlen där han ju har sin tron på himlavalvet. En tredjedel av människorna tänkte att de skulle kunna lyckas nå himlen och slåss mot Gud, en tredjedel tänkte att de skulle kunna placera sina egna gudar i himlen för att tjäna dem, och en tredjedel ville nå himlen för att döda Gud med pilar och spjut. Allt detta är förstås lättare att ta till sig om man också tror på Bibelns berättelse om ett fysiskt himlavalv (som en tältduk över jorden) där det finns stjärnor, sol och måne.

När sedan tornet började ta form och nådde flera kilometer upp mot himlen, så borde det också ha blivit svårare att andas och att röra sig på sådana höga höjder med lägre lufttryck och reducerad förmåga att ta upp syre i lungorna. Muskelkapaciteten blir då  lägre och man måste andas snabbare och djupare för att få luft. Efter ett antal år så tog det till slut ett helt år att få upp material ända upp till toppen. Visserligen så fanns varje dag arbetare som startade sin vandring upp till toppen, men dessa vandringar blev allt längre. Byggmaterial blev alltmer värdefullt och om därför en tegelsten föll och gick sönder så grät byggaren över katastrofen, men om däremot en människa avled så tänkte ingen byggare på honom.

Gen. 11.jpegNär de började komma nära himlen så sköt en del människor pilar uppåt för att försöka döda både Gud och hans änglar. När pilarna dalade ner igen så fanns blod på dem. Det var Gud som orsakat detta för att förvilla dem, och det fick dem att tro att de lyckats döda invånarna i himlen. Det var vid denna tidpunkt som Gud till slut valde att ihop med 70 änglar gå ner till människorna för att förbistra deras språk och därmed förhindra fortsatt arbete. Det låter nästan som Gud ansåg att de skulle kunna nå vissa framgångar vad gäller motivet för tornet (att nå himlavalvet), eftersom han sa Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för” (1 Mos. 11:6).

Rimligtvis fanns det rastplatser och tillgång till föda för människor och djur utmed  gångarna på väg upp till tornet. (Konfirmerat av historikern Verstegan som hänvisar till Isidore och en rad onämnda författare.

Språkförbistringen gjorde samarbete helt omöjligt bland människorna, och arbetare kunde t o m bli dödade om de bar upp fel material till byggare som rasande kastade materialet över dem. Gud straffade sedan människorna beroende på överträdelserna. En tredjedel blev såsom apor och elefanter, en tredjedel dog genom att arbetare dödade sina kamrater kanske pga ilska, och resten (en tredjedel) började alltså sprida sig successivt över jorden. Byggandet av torn och stad upphörde helt. En tredjedel av tornet sjönk till slut ner i jorden under sin tyngd, en tredjedel brändes upp pga eld från himlen (blixtnedslag?), och en tredjedel fanns kvar under tiden för Jashers bok, fast i utspridd form. Det tog tre dagar att vandra runt hela den stenhögen.  

Jasher 7:41 And he placed Terah the son of Nahor the prince of his host, and he dignified him and elevated him above all his princes.42 And whilst he was reigning according to his heart’s desire, after having conquered all his enemies around, he advised with his counselors to build a city for his palace, and they did so.43 And they found a large valley opposite to the east, and they built him a large and extensive city, and Nimrod called the name of the city that he built Shinar, for the Lord had vehemently shaken his enemies and destroyed them.44 And Nimrod dwelt in Shinar, and he reigned securely, and he fought with his enemies and he subdued them, and he prospered in all his battles, and his kingdom became very great.45 And all nations and tongues heard of his fame, and they gathered themselves to him, and they bowed down to the earth, and they brought him offerings, and he became their lord and king, and they all dwelt with him in the city at Shinar, and Nimrod reigned in the earth over all the sons of Noah, and they were all under his power and counsel.46 And all the earth was of one tongue and words of union, but Nimrod did not go in the ways of the Lord, and he was more wicked than all the men that were before him, from the days of the flood until those days.47 And he made gods of wood and stone, and he bowed down to them, and he rebelled against the Lord, and taught all his subjects and the people of the earth his wicked ways; and Mardon his son was more wicked than his father.  —

Jasher 9:20 And king Nimrod reigned securely, and all the earth was under his control, and all the earth was of one tongue and words of union.21 And all the princes of Nimrod and his great men took counsel together; Phut, Mitzraim, Cush and Canaan with their families, and they said to each other, Come let us build ourselves a city and in it a strong tower, and its top reaching heaven, and we will make ourselves famed, so that we may reign upon the whole world, in order that the evil of our enemies may cease from us, that we may reign mightily over them, and that we may not become scattered over the earth on account of their wars.22 And they all went before the king, and they told the king these words, and the king agreed with them in this affair, and he did so.23 And all the families assembled consisting of about six hundred thousand men, and they went to seek an extensive piece of ground to build the city and the tower, and they sought in the whole earth and they found none like one valley at the east of the land of Shinar, about two days’ walk, and they journeyed there and they dwelt there.24 And they began to make bricks and burn fires to build the city and the tower that they had imagined to complete.25 And the building of the tower was unto them a transgression and a sin, and they began to build it, and whilst they were building against the Lord God of heaven, they imagined in their hearts to war against him and to ascend into heaven.26 And all these people and all the families divided themselves in three parts; the first said We will ascend into heaven and fight against him; the second said, We will ascend to heaven and place our own gods there and serve them; and the third part said, We will ascend to heaven and smite him with bows and spears; and God knew all their works and all their evil thoughts, and he saw the city and the tower which they were building.27 And when they were building they built themselves a great city and a very high and strong tower; and on account of its height the mortar and bricks did not reach the builders in their ascent to it, until those who went up had completed a full year, and after that, they reached to the builders and gave them the mortar and the bricks; thus was it done daily.28 And behold these ascended and others descended the whole day; and if a brick should fall from their hands and get broken, they would all weep over it, and if a man fell and died, none of them would look at him.29 And the Lord knew their thoughts, and it came to pass when they were building they cast the arrows toward the heavens, and all the arrows fell upon them filled with blood, and when they saw them they said to each other, Surely we have slain all those that are in heaven.30 For this was from the Lord in order to cause them to err, and in order; to destroy them from off the face of the ground.31 And they built the tower and the city, and they did this thing daily until many days and years were elapsed.32 And God said to the seventy angels who stood foremost before him, to those who were near to him, saying, Come let us descend and confuse their tongues, that one man shall not understand the language of his neighbor, and they did so unto them.33 And from that day following, they forgot each man his neighbor’s tongue, and they could not understand to speak in one tongue, and when the builder took from the hands of his neighbor lime or stone which he did not order, the builder would cast it away and throw it upon his neighbor, that he would die.34 And they did so many days, and they killed many of them in this manner.35 And the Lord smote the three divisions that were there, and he punished them according to their works and designs; those who said, We will ascend to heaven and serve our gods, became like apes and elephants; and those who said, We will smite the heaven with arrows, the Lord killed them, one man through the hand of his neighbor; and the third division of those who said, We will ascend to heaven and fight against him, the Lord scattered them throughout the earth.36 And those who were left amongst them, when they knew and understood the evil which was coming upon them, they forsook the building, and they also became scattered upon the face of the whole earth.37 And they ceased building the city and the tower; therefore he called that place Babel, for there the Lord confounded the Language of the whole earth; behold it was at the east of the land of Shinar.38 And as to the tower which the sons of men built, the earth opened its mouth and swallowed up one third part thereof, and a fire also descended from heaven and burned another third, and the other third is left to this day, and it is of that part which was aloft, and its circumference is three days’ walk.39 And many of the sons of men died in that tower, a people without number.

The book of JubileesShinar

Denna bok är inte lika detaljrik, men innehåller ändå några uppgifter. Även denna bok konfirmerar att byggarna ämnade bygga så högt att de skulle kunna nå himlen, och vi får veta att det var under den fjärde byggveckan som de startade med att bränna tegel för att ha som material. Den ”asfalt” eller ”bitumen” som beskrivs som murbruk hämtades från sjö och vattenkällor. Vi får också veta att det tog 43 år att bygga allting, tills de alltså blev stoppade av Gud. Vi får även veta omfånget av staden, om än med äldre mått. Om man söker på en modern ”aln” så får man som svar att det skulle handla om ca 2,5 km, men man skulle lika gärna kunna få allt mellan 5,9-7,6 km om man räknar på andra sätt och/eller använder andra epokers mått – eller helt andra källor. Vi kan alltså inte veta säkert hur högt tornet var.

Gud ville som sagt inte alls att folket skulle bo samlat, utan snarare att de skulle skingra sig, befolka jorden, och bo i städer och separata nationer. Enligt book of Jubilees så var det snarare en vind som orsakade att toppet av tornet rasade (det kan i och för sig ha varit en vind som omkullkastade ett försvagat och brandskadat torn), och framför uppgiften att detta skulle ha skett mellan Assur och Babylon – i Shinars land.

Jubilees 10 And in the three and thirtieth jubilee, in the first year in the second week, Peleg took to himself a wife, whose name was Lomna the daughter of Sina’ar, and she bare him a son in the fourth year of this week, and he called his name Reu; for he said: ‘Behold the children of men have become evil through the wicked purpose of building for themselves a city and a tower in the land of Shinar.’For they departed from the land of Ararat eastward to Shinar; for in his days they built the city and the tower, saying, ‘Go to, let us ascend thereby into heaven.’And they began to build, and in the fourth week they made brick with fire, and the bricks served them for stone, and the clay with which they cemented them together was asphalt which comes out of the sea, and out of the fountains of water in the land of Shinar. And they built it: forty and three years [1645-1688 A.M.] were they building it; its breadth was 203 bricks, and the height (of a brick) was the third of one; its height amounted to 5433 cubits and 2 palms, and (the extent of one wall was) thirteen stades (and of the other thirty stades). And the Lord our God said unto us: Behold, they are one people, and (this) they begin to do, and now nothing will be withholden from them. Go to, let us go down and confound their language, that they may not understand one another’s speech, and they may be dispersed into cities and nations, and one purpose will no longer abide with them till the day of judgment.’And the Lord descended, and we descended with him to see the city and the tower which the children of men had built. And he confounded their language, and they no longer understood one another’s speech, and they ceased then to build the city and the tower. For this reason the whole land of Shinar is called Babel, because the Lord did there confound all the language of the children of men, and from thence they were dispersed into their cities, each according to his language and his nation. And the Lord sent a mighty wind against the tower and overthrew it upon the earth, and behold it was between Asshur and Babylon in the land of Shinar, and they called its name ‘Overthrow’. In the fourth week in the first year [1688 A.M.] in the beginning thereof in the four and thirtieth jubilee, were they dispersed from the land of Shinar.

BabelAndra källor

3 Baruch beskriver diverse straff för människor beroende på deras övertramp, däribland initiativtagarna till Babels torn som ju samlade alla människor till att kämpa mot Gud. Inte ens under barnafödande slapp kvinnor ifrån sin uppgift att bränna tegel, utan de fick bära det nyfödda barnet i förkläde medan de fortsatte med sitt jobb. En slags borr var tänkt att användas för att bryta sig igenom himlavalvet, då de var osäkra på om valvet var av lera, mässing eller järn, men det var då som Gud avbröt deras planer.

Greek Apocalypse of Baruch, 3:5–8:

”Those who gave counsel to build the tower, for they whom thou seest drove forth multitudes of both men and women, to make bricks; among whom, a woman making bricks was not allowed to be released in the hour of child-birth, but brought forth while she was making bricks, and carried her child in her apron, and continued to make bricks. And the Lord appeared to them and confused their speech, when they had built the tower to the height of four hundred and sixty-three cubits. And they took a gimlet, and sought to pierce the heavens, saying, Let us see (whether) the heaven is made of clay, or of brass, or of iron. When God saw this He did not permit them, but smote them with blindness and confusion of speech, and rendered them as thou seest.

Även den judiska historiken Flavius Josefus nämner Babels torn, och bekräftar att det handlar om ett rebelliskt bygge på uppdrag av tyrannen Nimrod. Josefus säger att tornet var bredare än dess höjd, och mer byggt som ett berg än ett torn. Den grekiske historiken Herodotus nämner en mäktig ziggurat och ger den enorma dimensioner. Midrash nämner att toppen av tornet blev bränd, att området längst ner försvann ner i marken samt att mellanpartiet stod kvar ett tag men eroderades ner med tiden. Det går även att läsa uppgifter om tornet genom Cornelius Alexander (frag. 10), Abydenus (frags. 5 and 6) och Sibylline Oracles (iii. 117–129), Isidore, samt i Schoyen samlingen (The Tower of Babel Stele, etc. (Wikipedia)

Det är möjligt att platsen för tornet skulle kunna vara Eridu som en gång låg invid persiska viken där man hittat resterna av en gigantisk ziggurat med bitumen som murbruk (se David Rohl). Det finns gott om flodberättelser inom olika kulturer och folkgrupper runt hela världen, och även en del berättelser som handlar om byggandet av ett enormt högt torn samt språkförbistring. (Sök gärna själv på internet.) Det finns exempelvis en sumerisk berättelse som handlar om Enmerker av Uruk (Erik) som bygger en enorm ziggurat i Eridu med hjälp av byggmaterial från Aratta. Berättelsen nämner även språkförbistringen och en bön om att återfå ett enda språk för folkgrupper. Ett annat exempel är berättelsen om sydamerikanska Montezuma (Moctezuma på engelska), som innehåller en global flod, språkförbistring, närapå utrotning av djur och människor, rebelliskhet mot Gud, gemensam byggnad av ett jättehögt torn som når himlen, den Stora Anden som förstör det med åsknedslag, etc.

Lucifer ville ta Guds plats ovanför himlavalvet

Lucifer ville i sin stolthet placera sin tron ovanför Guds tron som Bibeln säger är ovanför molnen och stjärnorna, vilket innebär strax ovanför himlavalvet. Enligt 1 Mosebok så är stjärnor, sol och måne placerade i/på (inte ovanför) himlavalet, och Guds tron är alltså placerad direkt ovanför det. Jes. 40:11 förklarar vidare att när Gud sitter/vandrar/tronar på himlavalvet så ser människorna ut som gräshopper från Guds (eller människosonens) perspektiv. Det handlar alltså inte om att se ner från en gigantisk yttre svart rymd, utan från en plats just ovanför molnen. Job 22:12 nämner också att Gud ser ner på stjärnorna när han vandrar på himlavalvet.

Is. 14:12 Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!
13 Du sade i ditt hjärta:‘Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.14 Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.’

Hes. 1:22 Över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden.   —25 Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.26 Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa.

Gen. 1:14 Gud sade: ”Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!” De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, 15 och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det skedde så. 16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden,

Job 22:14 Molnen bildar en slöja så att han inte ser, och på himlavalvet vandrar han.

Jesaja 66:1 Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila?

Jes. 40:22 Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder. /1917

Is. 40:22 It is he that sitteth upon the CIRCLE of the earth  (KJV)

Läs på engelska om ”circle of the earth” från Jes. 40:22 här och på svenska om Joshuas långa dag/solen som stod still här.

KRISTI BRUD är det nya Jerusalem, eller Jesus Kristus församling/kropp

brud 2Kristi Brud är inte från Knutby

Upp. 21:2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en BRUD, som är smyckad för sin brudgum.

Brud är översatt från det grekiska ordet numphé (Strong’s 3565), och förekommer 8 gånger i Bibeln (självfallet i Nya Testamentet). Bl. a i Luk. 12:53, Matt. 10:35 och Upp. 18:23.

Bruden i Uppenbarelseboken handlar inte om en EN speciell individ, utan flera individer – alla de kristna som utgör Kristi församling och som ska ärva Guds rike. Brudgummen ses däremot i ental, och brudgummen är Jesus Kristus. Det nya Jerusalem är visserligen en plats, men även om det handlar om en stad i singular så handlar det ändå om Guds rike och de individer som en dag ska befinna sig i det riket och vara brudgummens BRUD. Jesus är vidare beskriven som huvudet för kroppen, men vi kristna är lemmarna i den kroppen – och lemmarna är i plural.

Det nya Jerusalem liknas vid en vackert utsmyckad brud. Det handlar om en SYN från aposteln Johannes perspektiv, och synen och beskrivningen av bruden slutar inte med att staden kommer ner från himlen, utan vi får en fortsatt beskrivning och förklaring av bruden med hjälp av detaljen att det är tänkt att det ska bo människor i staden. Varken staden eller människorna i Johannes syn finns på plats idag, men inom en snar framtid så blir alltihop en sanning. En stad utan människor är öde även om den är bländande vacker, och en brudgum skulle inte nöja sig med vackra saker – oavsett kvalitet och kvantitet. Om däremot de vackra sakerna finns runtomkring en människa (eller människor som i Jesus fall), så kan det bli en passande brud för en brudgum.

Upp. 21:1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo SOM en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”5 Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”9 En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig BRUDEN, Lammets hustru.” 10 Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, 11 och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis.  

Om det nya Jerusalem, som Johannes såg komma ner från himlen, var befolkad eller inte  vid just det ögonblicket ändrar inte på det faktum att staden är vad som väntar de kristna efter tidens slut, och den stad där de ska bo i. Det är alltså staden med all dess glans och människornan i den, som är brudgummens brud. Om det endast skulle handla om en häpnadsväckande vacker men tom stad vad gäller människor, så hade staden inte varit en passande brud för Jesus Kristus. Jesus är ju Gud själv och kan få precis vad han vill, så att ärva vackra saker vore inget anmärkningsvärt i sig, för det hade han kunnat skaffa vare sig det funnits människor på jorden eller ej. Om vi däremot tänker oss att själva syftet med det nya Jerusalem är att det ska bebos av de som verkligen valt att älska Jesus av hela sitt hjärta och hela sin själ – inklusive de som blivit martyrer för hans skull – så vet vi också att det är en mycket passande BRUD för brudgummen Jesus. Jesus har visat sin kärlek för sin brud, och bruden har visat sin kärlek till brudgummen. Jesus har visserligen visat sin kärlek och dött för alla människor, men det blir inget bröllop för de som inte är intresserade av att komma till bröllopet och/eller inte gjort sig förberedda med bröllopskläder. Ett bröllop handlar om två parter som älskar varandra, och det finns heller inget tvång vad gäller kärleken i ett sunt äktenskap. Här kommer fortsättningen om det nya Jerusalem och att det är tänkt att bebos:

24 Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den.25 Stadens portar skall aldrig stängas om dagen – natt skall inte finnas där – 26 och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Upp. 22:16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.”17 Och Anden och BRUDEN säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.

Ett annat ord för ”brud” är guné (Strong’s 1135), vilket förekommer 217 gånger i NT. Förutom brud kan det betyda kvinna och fru.

Här nedan handlar bruden om ”henne”, men även om det står i singular så läser vi vidare att linnetyget är de heligas (plural) rättfärdighet. ”Bruden” är alltså symbol för de kristna som utgör Kristi församling, och återigen är det endast de som får komma till bröllopet.

Upp. 19:6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: ”Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung. 7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. 8 Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är de heligas rättfärdighet. 9 Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: ”Dessa Guds ord är sanna.”  

Brudgummen är Jesus

Johannes Döparen kallade sig för ”brudgummens vän”, som gläder sig åt att ha hört brudgummens röst (Jesus).

Joh. 3:27 Johannes svarade: ”Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. 29 Brudgum är den som har BRUDEN. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.

Matt. 9:14 Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: ”Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?” 15 Jesus svarade dem: ”Inte kan väl brudgummens vänner sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. (se även Mark. 2:19-20, och Lukas 5:34-35)

I liknelsen med de tio jungfrurna så kallas de i och för sig inte ”brudar”, men de väntar ändå på BRUDGUMMEN så indirekt är dessa jungfrur ändå tänkta som brudar. Var och en av de tio tjejerna väntade på brudgummen som verkar ha varit deras fokus och stora mål, men endast de som stod färdiga (deras eget ansvar) gick sedan med honom in till bröllopsfesten. De övriga var inte välkomna trots att de hade chansen.

Matt. 25:10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Även liknelsen med bröllopsfesten för kungens son handlar om att många är kallade (precis som jungfrurna ovan) men få är utvalda. De som är utvalda är de som tackat ja till festen och även gjort sig förberedda. Kallelsen går dock ut till många.

Matt. 22:2 ”Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Att Kristi brud skulle vara EN speciell människa (som den berömda Kristi Brud i Knutby) – som inte ingår i en större grupp – finns det inget som helst stöd för i Bibeln, och en sådan idé är dessutom hädisk. Det skulle leda till att det finns en speciell upphöjd kristen som står över andra kristna, och det kan i sin tur leda till att han/hon blir en slags medlare mellan Gud och människor, samt utgör en stor risk för att bli fokus för tillbedjan och glorifiering/idolskap. Jesus Kristus är den vi ska ha våra blickar på, och den vi ska ära. De kristna – Kristi församling – är systrar och bröder, och ingen stör över den andra.