Etikettarkiv | lammet

KRISTI BRUD är det nya Jerusalem, eller Jesus Kristus församling/kropp

brud 2Kristi Brud är inte från Knutby

Upp. 21:2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en BRUD, som är smyckad för sin brudgum.

Brud är översatt från det grekiska ordet numphé (Strong’s 3565), och förekommer 8 gånger i Bibeln (självfallet i Nya Testamentet). Bl. a i Luk. 12:53, Matt. 10:35 och Upp. 18:23.

Bruden i Uppenbarelseboken handlar inte om en EN speciell individ, utan flera individer – alla de kristna som utgör Kristi församling och som ska ärva Guds rike. Brudgummen ses däremot i ental, och brudgummen är Jesus Kristus. Det nya Jerusalem är visserligen en plats, men även om det handlar om en stad i singular så handlar det ändå om Guds rike och de individer som en dag ska befinna sig i det riket och vara brudgummens BRUD. Jesus är vidare beskriven som huvudet för kroppen, men vi kristna är lemmarna i den kroppen – och lemmarna är i plural.

Det nya Jerusalem liknas vid en vackert utsmyckad brud. Det handlar om en SYN från aposteln Johannes perspektiv, och synen och beskrivningen av bruden slutar inte med att staden kommer ner från himlen, utan vi får en fortsatt beskrivning och förklaring av bruden med hjälp av detaljen att det är tänkt att det ska bo människor i staden. Varken staden eller människorna i Johannes syn finns på plats idag, men inom en snar framtid så blir alltihop en sanning. En stad utan människor är öde även om den är bländande vacker, och en brudgum skulle inte nöja sig med vackra saker – oavsett kvalitet och kvantitet. Om däremot de vackra sakerna finns runtomkring en människa (eller människor som i Jesus fall), så kan det bli en passande brud för en brudgum.

Upp. 21:1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo SOM en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”5 Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”9 En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig BRUDEN, Lammets hustru.” 10 Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, 11 och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis.  

Om det nya Jerusalem, som Johannes såg komma ner från himlen, var befolkad eller inte  vid just det ögonblicket ändrar inte på det faktum att staden är vad som väntar de kristna efter tidens slut, och den stad där de ska bo i. Det är alltså staden med all dess glans och människornan i den, som är brudgummens brud. Om det endast skulle handla om en häpnadsväckande vacker men tom stad vad gäller människor, så hade staden inte varit en passande brud för Jesus Kristus. Jesus är ju Gud själv och kan få precis vad han vill, så att ärva vackra saker vore inget anmärkningsvärt i sig, för det hade han kunnat skaffa vare sig det funnits människor på jorden eller ej. Om vi däremot tänker oss att själva syftet med det nya Jerusalem är att det ska bebos av de som verkligen valt att älska Jesus av hela sitt hjärta och hela sin själ – inklusive de som blivit martyrer för hans skull – så vet vi också att det är en mycket passande BRUD för brudgummen Jesus. Jesus har visat sin kärlek för sin brud, och bruden har visat sin kärlek till brudgummen. Jesus har visserligen visat sin kärlek och dött för alla människor, men det blir inget bröllop för de som inte är intresserade av att komma till bröllopet och/eller inte gjort sig förberedda med bröllopskläder. Ett bröllop handlar om två parter som älskar varandra, och det finns heller inget tvång vad gäller kärleken i ett sunt äktenskap. Här kommer fortsättningen om det nya Jerusalem och att det är tänkt att bebos:

24 Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den.25 Stadens portar skall aldrig stängas om dagen – natt skall inte finnas där – 26 och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Upp. 22:16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.”17 Och Anden och BRUDEN säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.

Ett annat ord för ”brud” är guné (Strong’s 1135), vilket förekommer 217 gånger i NT. Förutom brud kan det betyda kvinna och fru.

Här nedan handlar bruden om ”henne”, men även om det står i singular så läser vi vidare att linnetyget är de heligas (plural) rättfärdighet. ”Bruden” är alltså symbol för de kristna som utgör Kristi församling, och återigen är det endast de som får komma till bröllopet.

Upp. 19:6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: ”Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung. 7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. 8 Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är de heligas rättfärdighet. 9 Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: ”Dessa Guds ord är sanna.”  

Brudgummen är Jesus

Johannes Döparen kallade sig för ”brudgummens vän”, som gläder sig åt att ha hört brudgummens röst (Jesus).

Joh. 3:27 Johannes svarade: ”Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. 29 Brudgum är den som har BRUDEN. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.

Matt. 9:14 Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: ”Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?” 15 Jesus svarade dem: ”Inte kan väl brudgummens vänner sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. (se även Mark. 2:19-20, och Lukas 5:34-35)

I liknelsen med de tio jungfrurna så kallas de i och för sig inte ”brudar”, men de väntar ändå på BRUDGUMMEN så indirekt är dessa jungfrur ändå tänkta som brudar. Var och en av de tio tjejerna väntade på brudgummen som verkar ha varit deras fokus och stora mål, men endast de som stod färdiga (deras eget ansvar) gick sedan med honom in till bröllopsfesten. De övriga var inte välkomna trots att de hade chansen.

Matt. 25:10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Även liknelsen med bröllopsfesten för kungens son handlar om att många är kallade (precis som jungfrurna ovan) men få är utvalda. De som är utvalda är de som tackat ja till festen och även gjort sig förberedda. Kallelsen går dock ut till många.

Matt. 22:2 ”Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Att Kristi brud skulle vara EN speciell människa (som den berömda Kristi Brud i Knutby) – som inte ingår i en större grupp – finns det inget som helst stöd för i Bibeln, och en sådan idé är dessutom hädisk. Det skulle leda till att det finns en speciell upphöjd kristen som står över andra kristna, och det kan i sin tur leda till att han/hon blir en slags medlare mellan Gud och människor, samt utgör en stor risk för att bli fokus för tillbedjan och glorifiering/idolskap. Jesus Kristus är den vi ska ha våra blickar på, och den vi ska ära. De kristna – Kristi församling – är systrar och bröder, och ingen stör över den andra.

LIVETS BOK i Bibeln finns det EN utav och namnen i boken kan raderas

bible 4Livets bok som vi riskerar att raderas ifrån

Bok” kommer från det Grekiska ordet bibliō.

Endast de som segrar till slutet ska klädas i vita kläder och de ska heller inte få sina namn strukna ur livets bok. Det är ju vid tidens slut som de kristna får sina nya och efterlängtade vita kläder och då finns det heller inte längre några risker att få sina namn strukna ur livets bok – eftersom de sedan träder in i Guds rike för alltid.

Upp. 3:Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.

Det finns några kristna som menar att det finns två olika livets böcker; en universell livets bok där allas namn skrivs in per automatik vid födseln och som de riskerar att raderas från, och en livets bok som kallas Lammets livets bok där endast de sant kristna finns med och som de aldrig riskerar att raderas från. De menar alltså att varje gång som vi kan läsa om varningar att vi kan raderas ur livets bok så handlar det om den universella boken och inte lammets bok. De menar också att vi oftast kan veta vilken bok som det syftas på genom att tolka de verser med varningar om namnstrykningar som relaterade till den universella boken, medan de verser som talar om en ynnest att vara i livets bok (såsom Fil. 4:2-3) som Lammets livets bok. Men detta är förstås inget ärligt sätt att läsa skriften på eftersom man börjar med ett svar som man sedan vill läsa in i skriften.

Om människor hamnar i den universella boken genom födseln så kan man undra när man sedan stryks ur boken om man under hela livet väljer att vända Gud ryggen? Stryks man vi döden? Eller kommer man att strykas så fort man blir vuxen, och när exakt är det? Och vad händer om en person blir kristen vid 50 års ålder? Var den personen alltså med i den universella boken långt innan han blev kristen då han även lades till i den andra boken som kallas Lammets livets bok? Är alla kristnas namn med i två livets böcker medan övriga är med endast i EN livets bok? Många frågor som man lätt kan undanröja om vi bara accepterar att det endast finns en livets bok.

Det finns inget bibliskt stöd för att de finns två livets böcker

Bibeln talar visserligen om BÖCKER (plural) som vi ska dömas efter, men då handlar det inte om livets bok utan om böcker som innehåller uppgifter om de gärningar som vi utfört på jorden. Vi kan läsa ”böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok”. Människorna kommer att dömas efter sina gärningar, och om man dessutom inte finns med i livets bok så kastas man i eldsjön. Om det nu finns två livets böcker så hade det ju varit en stor hjälp om detta hade stått uppgivet någonstans i Bibeln, och om Johannes kunde hjälpa oss att förstå om den livets bok som omnämns i Upp. 20:12 handlar om lammets speciella livets bok eller den universella boken.  Nu finns det inte någon sådan distinktion eftersom det endast verkar finnas EN livets bok.

Daniel 7:Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. 10 En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades.

Upp. 20:11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar14 Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

Moses verkar också vara av den uppfattningen att det endast finns en livets bok eftersom han talar om ”boken som du skriver i”. Gud förklarar för Moses att det är den som SYNDAR som skall UTPLÅNAS ur denna bok, och han vägrar att låta Moses namn strykas ur boken i stället för andra människor – eftersom var och en måste stå för sina egna handlingar. Moses var ju faktiskt den som INTE syndat bland israelerna, och det vore förstås ett grymt slut att låta den person som avhållit sig från synd behöva förlora sin själ och i stället låta syndarna få liv i hans ställe. Det var förstås en vacker tanke från Moses sida och det visar på hans stora kärlek till det folk han ledde, men Gud skulle aldrig tänka sig att köpslå med människors själar på det sättet.

2 Mos. 32:30 Nästa dag sade Mose till folket: ”Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd.” 31 Mose gick tillbaka till Herren och sade: ”O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. 32 Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i.” 33 Men Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.

Om nu alla människor per automatik finns med i en universell livets bok så vore det ju inget speciellt om Klemens och Paulus andra medarbetare också har sina namn där. Livets bok står dessutom i bestämd form, så det vore konstigt om det fanns flera livets böcker.

Fil. 4: Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Nedan hittar vi det enda stället, förutom Upp. 21:27, där orden ”livets bok som tillhör lammet” finns med. Ska vi ta detaljen att livets bok tillhör lammet (Jesus Kristus) som ett tecken på att denna bok är annorlunda mot den livets bok som vi kan läsa om på andra ställen? Det finns inget som helst stöd för det, och det är väl ganska naturligt att livets bok faktiskt tillhör Jesus Kristus som är vår Gud och som vi vet ska döma levande och döda? Jämför gärna nedan passage med Upp. 17:8.

Upp. 13:Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.Den som har öron må höra. 10 Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.

Det är kanske Upp. 17:8 som människor främst använder som stöd för en universell livets bok eftersom det står ”livets bok från världens grundläggning”, men det är boken som är från begynnelsen och inte nödvändigtvis namnen i boken. Ordagrant blir det ”of whom not are written the names in the book of life from foundation of world”. Det låter vidare som ”livets bok som tillhör lammet” i Upp. 13:8 är samma bok som här nedan i Upp. 17:8 trots att det där endast står ”livets bok”, eftersom det på båda ställena handlar om hur de människor som inte står med i den boken förundras över vilddjuret och t o m tillber det. Det står om ”världens grundläggning” på båda ställena, och även en förklaring i Upp. 13:8 att det är lammet som är slaktat från världens grundläggning.

Upp. 17: Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer. Det skall stiga upp ur avgrunden och går sedan i fördärvet. De invånare på jorden som inte har sina namn skrivna i livets bok från världens grundläggning, de skall förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men skall komma.

Har man inte sitt namn skrivet i livets bok kastas man i eldsjön, och det kan vi läsa är en sanning vad gäller livets bok liksom det stället där det står ”livets bok som tillhör lammet”. Återigen verkar det alltså handla om samma bok.

Upp. 20:15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

Upp. 21: 27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Om vi aldrig skulle riskera att gå från andligt levande till andligt döda pga synd (som Satan försäkrade Eva var en sanning) så skulle vi absolut ha råd med att göra både tillägg och borttagningar ur Guds ord i skriften utan att riskera våra själar, men det vore ju en falsk säkerhet eftersom Uppenbarelseboken mycket tydligt säger att konsekvenserna snarare blir utomordentligt allvarliga. Resultatet blir ju att den personens del (som alltså ursprungligen var tänkt för honom) ur livets träd tas bort, och om vi inte har tillträde till det nya Jerusalem så innebär det ju evig förtappelse.

Upp. 22:18 För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok19 Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom HANS DEL I LIVETS TRÄD och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.

Idén om att det finns två livets böcker verkar vara ett tillägg till skriften, och tillägg har vi varnats för att göra. Varför skulle Gud ens behöva två böcker med namn på andligt levande och döda, och varför skulle en universell livets bok nämnas som ”livets bok” och förbrylla alla ärliga Bibelläsare? Det låter inte troligt att Gud skulle låta människor finnas med i en universell livets bok per automatik trots att han vet att han sedan kommer att stryka dem vid ett senare tillfälle. Om vi däremot hela tiden under vår livstid har en chans att finnas med i livets bok (genom omvändelse, tro och trohet) och även riskerar att raderas om vi i stället väljer att leva i synd, så blir både Gud och skriften mer begriplig.

Livets Träd

Sen kan vi även läsa om livets träd, och det är det träd som fanns i Eden och som ska återfinnas i det nya Jerusalem.

Upp. 2: 7 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.

Upp. 22:1 Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom.