John Burke säger i princip att vi kan tjäna två herrar och att vi kan ha vår synd och vår frälsning samtidigt

Nov21

Nyhet  i Dagen från 31 mars som jag vill belysa,  gällande församlingsplanteringskonferens och John Burke, pastor i Gateway Community Church i Austin. Det handlar om läran att vi kan tjäna två herrar och att vi inte behöver göra oss av med vår synd för att vara frälsta. Dagen skriver:

”Det är okomplicerat men svårt att plantera församlingar i en ny okänd kultur”, menarJohn Burke. Han föreläste hos nätverket Stockholm 2020 och gav också tio goda råd för ett församlingsbygge. Nätverket Stockholm 2020:s andra konferens har fördubblats sitt deltagarantal, från förra årets 60 till årets 120. I år handlar det om John Burkes erfarenheter av att plantera församling. Han och Craig Whitney, som leder ”Emerging Leadership Inititative”, ELI (initiativ för växande ledarskap), är huvudtalare. Ska människor som inte är vana att gå i en kyrka känna sig hemma i en församling, måste murar rivas och broar byggas, förklarar Burke:

– Det måste börja med nåd. Men själva ordet är det få som begriper idag, så vi säger i stället ”kom som du är” eller ”inga perfekta människor tillåtna”. Ingen blir hjälpt av att höra hur fel man lever. Alla vet ändå att man lever under fördömelse även om få tillstår det, förklarar Burke. Vad människor behöver är att förstå att det finns frihet från fördömelse genom Kristus. Människor beöver höra detta med ord som de förstår.

Inga perfekta människor tillåtna?! Man kan gissa sig till att Burke kanske försöker skoja till det lite här, men vi kan ändå förstå vad det är han försöker förmedla och det är ganska skrämmande. Burke verkar anse att synd är HELT NORMALT bland kristna och inte ens något som vi borde haka upp oss på eftersom vi ändå alltid kommer att fortsätta att synda. Så ingen blir hjälpt av att höra hur fel man lever? Vi borde alltså inte säga till våra medsystrar och medbröder som lever i uppenbar synd att de måste OMVÄNDA sig och lämna synden bakom sig för att kunna komma in i Guds rike? Vi ska klappa alla medhårs och säga ”Allt är väl med din själ” trots att de är på väg till helvetet? Lyder vi Burke kan vi få blod på våra händer eftersom vi uppmuntrar människor indirekt att inte göra något åt sin synd. Vi kan bli medskyldiga till att de går för evigt förlorade.

Burke talar helt emot vad Bibeln säger. Bibeln är full av varningar till kristna att de måste OMVÄNDA sig för att få evigt liv. Vi kan absolut inte komma till himlen ”som vi är” om detta innebär att vi har synd i våra liv. Ingenting oheligt kan komma in i gudsriket och synd gör oss oheliga.

Om du menar att du inte är befriad från synden utan endast undan STRAFFET från synden då har du lurat dig själv. Gud kräver att vi lever heligt och rättfärdigt. Matt 1:21 säger att Jesus ska frälsa folket FRÅN deras synder. Inte frälsa dem I dears synder.  Enligt Titus 2 innebär nåden att vi kan avhålla oss från synd. Inte att vi kan ha kvar vår synd och att nåden täcker upp för den.

Titus 11. Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12. Den lär oss att AVSÄGA OSS all ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen

1 Pet 4:1 Då nu Kristus har lidit i köttet för oss, så skall ni väpna er med samma sinnelag, ty den som lider i köttet har brutit med synden, 2. för att han under den återstående tiden i köttet inte längre skall leva efter människors begär utan efter Guds vilja.

Rom 6:14 Ty synden skall inte härska över er, eftersom ni inte är under lagen, utan under nåden.

Rom 6:6 för vi vet detta, att vår gamla människa är korsfäst med honom, för att syndens kropp skall bli tillintetgjord, så att vi inte mer skall tjäna synden.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som gör rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Jesus had the same kind of flesh as us, and FLESH is not sinful in itself

Nov20

The greek word sarx (sárks) means flesh, body, human nature, materiality; kindred

We can read in Strong’s lexicon: sárks is not always evil in Scripture. Indeed, it is used positively in relation to sexual intercourse in marriage (Eph 5:31) – as well as for the sinless human body of Jesus (Jn 1:14; 1 Jn 4:2,3). Indeed, flesh (what is physical) is necessary for the body to live out the faith the Lord works in (Gal 2:20).]

We are tempted in our flesh but since Jesus too was tempted (for example when he had an encounter with Satan in the desert) we can’t suggest that flesh in itself is sinful.  The only time in the Bible (KJV) where we can read about “sinful flesh” is in the below verse, and the reason why it says that Jesus came in the likeness of “sinful flesh” is because it’s our flesh which we could potentially use to sin. Flesh is not sinful in itself but we can use it to sin by application. Christians don’t walk “according” to the flesh but walk “in” the flesh, and we do have options. Also Jesus had the option to walk according to his flesh or not, and as we know; he chose to NOT walk after his flesh. God is the author of our flesh (Exodus 4:11, Isaiah 44:2, Jer. 1:5) and our flesh is made out of dirt (Gen. 2:7, Gen. 3:19).  If we give heed for temptation and choose to sin, then we have “sinful flesh“. Jesus was made in the likeness of men in the flesh (Philippians 2:7) and “flesh” is at times is synonymous with men (Gen. 6:12, Matt. 16:17).

Romans 8:3 For what the law could not do, in that it was weak through the flesh, God sending his own Son in the likeness of sinful flesh, and for sin, condemned sin in the flesh:

We would better watch out for false doctrines that might sneak into our Bible translations and/or churches. The idea that flesh is sinful in itself is nothing but GNOSTICISM, and this was considered heresy among all the old church fathers the first 300 years AD. It was Augustine, a former gnostic, who introduced a number of gnostic doctrines into the Church, and both Calvin and Luther continued to spread some of those ideas. That’s why some of us still believe in some false doctrines, such as the idea that we are born with a sinful nature, that flesh is sinful in itself, that we constantly sin in thoughts, words and deeds, infant baptism, once saved always saved, and that we’re saved by faith alone. 

Nowhere in the Bible does it say that we are born with a sinful nature (not even in Romans 5). We die physically due to Adam (we can’t reach the tree of life due to him, and the ground is cursed due to him) but we die spiritually when WE sin.  Sinning is something we DO, and it can’t be inherited. If we were able to inherit sin, then also Jesus would have inherited it, because also Mary had male ancestors. Some suggest that Jesus was born by a virgin in order to avoid “the sinful nature”, but according to Isaiah the virgin birth was supposed to be a SIGN. Nowhere in the Bible does it say that Jesus was born by a virgin in order to avoid some kind of mysterious genes which could cause us to get sinful bodies.

Jes. 7:14Therefore the Lord himself shall give you a sign; Behold, a virgin shall conceive, and bear a son, and shall call his name Immanuel

If all people apart from Jesus would be born in sin, this would DIMINISH what Jesus did for us because he wouldn’t have had the same sort of “disability” as the rest of us. We could then rightfully defend our sin with, ”It’s not that strange that Jesus managed to live a life free of sin unlike us, because he was not born with a sinful nature like the rest of us poor victims”.  Jesus was not given a single advantage over us! He did not come to this earth as some kind of a superman with an immunity to sin, or with a reduced ability to sin. He was tempted like us in all points but chose to not give in for sin:

Hebr. 4:15For we have not an high priest which cannot be touched with the feeling of our infirmities; but was in all points tempted like as we are, yet without sin.

Our flesh can absolutely be used as a tool for sin, but most of us believe that Jesus managed to live a completely sinless life for our sake:

Matt. 5: 29And if thy right eye offend thee, pluck it out, and cast it from thee: for it is profitable for thee that one of thy members should perish, and not that thy whole body should be cast into hell. 30And if thy right hand offend thee, cut it off, and cast it from thee: for it is profitable for thee that one of thy members should perish, and not that thy whole body should be cast into hell.

Examples where the Greek word sarx (flesh) is used

We can see below that when the works of the flesh are listed, it’s obvious that you have to be an adult in order to be guilty of such sins, and you also have to be an adult in order to choose to live after the spirit and not after the flesh. Babies are not evil and they don’t have sinful bodies!

John 3:3Jesus answered and said unto him, Verily, verily, I say unto thee, Except a man be born again, he cannot see the kingdom of God. 4Nicodemus saith unto him, How can a man be born when he is old? can he enter the second time into his mother’s womb, and be born? 5Jesus answered, Verily, verily, I say unto thee, Except a man be born of water and of the Spirit, he cannot enter into the kingdom of God. 6That which is born of the flesh is flesh; and that which is born of the Spirit is spirit. 7Marvel not that I said unto thee, Ye must be born again.

Matthew 19:5And said, For this cause shall a man leave father and mother, and shall cleave to his wife: and they twain shall be one flesh? 6Wherefore they are no more twain, but one flesh. What therefore God hath joined together, let not man put asunder.

Matthew 24:22And except those days should be shortened, there should no flesh be saved: but for the elect’s sake those days shall be shortened.

Matthew 26: 41Watch and pray, that ye enter not into temptation: the spirit indeed is willing, but the flesh is weak

Luke 3: 5Every valley shall be filled, and every mountain and hill shall be brought low; and the crooked shall be made straight, and the rough ways shall be made smooth;6And all flesh shall see the salvation of God.

John 6: 51I am the living bread which came down from heaven: if any man eat of this bread, he shall live for ever: and the bread that I will give is my flesh, which I will give for the life of the world. 52The Jews therefore strove among themselves, saying, How can this man give us his flesh to eat? 53Then Jesus said unto them, Verily, verily, I say unto you, Except ye eat the flesh of the Son of man, and drink his blood, ye have no life in you. 54Whoso eateth my flesh, and drinketh my blood, hath eternal life; and I will raise him up at the last day. 55For my flesh is meat indeed, and my blood is drink indeed. 56He that eateth my flesh, and drinketh my blood, dwelleth in me, and I in him. 57As the living Father hath sent me, and I live by the Father: so he that eateth me, even he shall live by me. 58This is that bread which came down from heaven: not as your fathers did eat manna, and are dead: he that eateth of this bread shall live for ever.— 63It is the spirit that quickeneth; the flesh profiteth nothing: the words that I speak unto you, they are spirit, and they are life.

Acts 2:26Therefore did my heart rejoice, and my tongue was glad; moreover also my flesh shall rest in hope: 27Because thou wilt not leave my soul in hell, neither wilt thou suffer thine Holy One to see corruption.— 31He seeing this before spake of the resurrection of Christ, that his soul was not left in hell, neither his flesh did see corruption.

Romans 7: 4Wherefore, my brethren, ye also are become dead to the law by the body of Christ; that ye should be married to another, even to him who is raised from the dead, that we should bring forth fruit unto God. 5For when we were in the flesh, the motions of sins, which were by the law, did work in our members to bring forth fruit unto death. 6But now we are delivered from the law, that being dead wherein we were held; that we should serve in newness of spirit, and not in the oldness of the letter.

Romans 3: 19Now we know that what things soever the law saith, it saith to them who are under the law: that every mouth may be stopped, and all the world may become guilty before God. 20Therefore by the deeds of the law there shall no flesh be justified in his sight: for by the law is the knowledge of sin. (circumcision and the jewish ceremonial law is in focus)

Romans 8:2For the law of the Spirit of life in Christ Jesus hath made me free from the law of sin and death. 3For what the law could not do, in that it was weak through the flesh, God sending his own Son in the likeness of sinful flesh, and for sin, condemned sin in the flesh: 4That the righteousness of the law might be fulfilled in us, who walk not after the flesh, but after the Spirit. 5For they that are after the flesh do mind the things of the flesh; but they that are after the Spirit the things of the Spirit. 6For to be carnally minded is death; but to be spiritually minded is life and peace. 7Because the carnal mind is enmity against God: for it is not subject to the law of God, neither indeed can be. 8So then they that are in the flesh cannot please God. 9But ye are not in the flesh, but in the Spirit, if so be that the Spirit of God dwell in you. Now if any man have not the Spirit of Christ, he is none of his. 10And if Christ be in you, the body is dead because of sin; but the Spirit is life because of righteousness. 11But if the Spirit of him that raised up Jesus from the dead dwell in you, he that raised up Christ from the dead shall also quicken your mortal bodies by his Spirit that dwelleth in you. 12Therefore, brethren, we are debtors, not to the flesh, to live after the flesh. 13For if ye live after the flesh, ye shall die: but if ye through the Spirit do mortify the deeds of the body, ye shall live.

Hebr. 2:14Forasmuch then as the children are partakers of flesh and blood, he also himself likewise took part of the same; that through death he might destroy him that had the power of death, that is, the devil; 15And deliver them who through fear of death were all their lifetime subject to bondage. 16For verily he took not on him the nature of angels; but he took on him the seed of Abraham.

Galatians 3:2This only would I learn of you, Received ye the Spirit by the works of the law, or by the hearing of faith? 3Are ye so foolish? having begun in the Spirit, are ye now made perfect by the flesh? (circumcision and the jewish ceremonial law is in focus)

Galatians 2:  19For I through the law am dead to the law, that I might live unto God. 20I am crucified with Christ: nevertheless I live; yet not I, but Christ liveth in me: and the life which I now live in the flesh I live by the faith of the Son of God, who loved me, and gave himself for me.

1 Corinthians 1:28And base things of the world, and things which are despised, hath God chosen, yea, and things which are not, to bring to nought things that are: 29That no flesh should glory in his presence.

1 Corinthians 15:39All flesh is not the same flesh: but there is one kind of flesh of men, another flesh of beasts, another of fishes, and another of birds. 40There are also celestial bodies, and bodies terrestrial: but the glory of the celestial is one, and the glory of the terrestrial is another.— 45And so it is written, The first man Adam was made a living soul; the last Adam was made a quickening spirit. 46Howbeit that was not first which is spiritual, but that which is natural; and afterward that which is spiritual. 47The first man is of the earth, earthy; the second man is the Lord from heaven. 48As is the earthy, such are they also that are earthy: and as is the heavenly, such are they also that are heavenly. 49And as we have borne the image of the earthy, we shall also bear the image of the heavenly. 50Now this I say, brethren, that flesh and blood cannot inherit the kingdom of God; neither doth corruption inherit incorruption.

2 Corinthians 7: 5For, when we were come into Macedonia, our flesh had no rest, but we were troubled on every side; without were fightings, within were fears.

2 Corinthians 101Now I Paul myself beseech you by the meekness and gentleness of Christ, who in presence am base among you, but being absent am bold toward you: 2But I beseech you, that I may not be bold when I am present with that confidence, wherewith I think to be bold against some, which think of us as if we walked according to the flesh. 3For though we walk in the flesh, we do not war after the flesh: 4(For the weapons of our warfare are not carnal, but mighty through God to the pulling down of strong holds;) 5Casting down imaginations, and every high thing that exalteth itself against the knowledge of God, and bringing into captivity every thought to the obedience of Christ;

Galatians 5: 16This I say then, Walk in the Spirit, and ye shall not fulfil the lust of the flesh. 17For the flesh lusteth against the Spirit, and the Spirit against the flesh: and these are contrary the one to the other: so that ye cannot do the things that ye would. 18But if ye be led of the Spirit, ye are not under the law. 19Now the works of the flesh are manifest, which are these; Adultery, fornication, uncleanness, lasciviousness, 20Idolatry, witchcraft, hatred, variance, emulations, wrath, strife, seditions, heresies, 21Envyings, murders, drunkenness, revellings, and such like: of the which I tell you before, as I have also told you in time past, that they which do such things shall not inherit the kingdom of God. 22But the fruit of the Spirit is love, joy, peace, longsuffering, gentleness, goodness, faith,

Philippians 1:22But if I live in the flesh, this is the fruit of my labour: yet what I shall choose I wot not. 23For I am in a strait betwixt two, having a desire to depart, and to be with Christ; which is far better: 24Nevertheless to abide in the flesh is more needful for you.

Philippians 3:3For we are the circumcision, which worship God in the spirit, and rejoice in Christ Jesus, and have no confidence in the flesh. 4Though I might also have confidence in the flesh. If any other man thinketh that he hath whereof he might trust in the flesh, I more: 5Circumcised the eighth day, of the stock of Israel, of the tribe of Benjamin, an Hebrew of the Hebrews; as touching the law, a Pharisee;

Philemon 116Not now as a servant, but above a servant, a brother beloved, specially to me, but how much more unto thee, both in the flesh, and in the Lord?

1 Timothy 3:16And without controversy great is the mystery of godliness: God was manifest in the flesh, justified in the Spirit, seen of angels, preached unto the Gentiles, believed on in the world, received up into glory.

1 Peter 3: 18For Christ also hath once suffered for sins, the just for the unjust, that he might bring us to God, being put to death in the flesh, but quickened by the Spirit:

1 Peter 4:1Forasmuch then as Christ hath suffered for us in the flesh, arm yourselves likewise with the same mind: for he that hath suffered in the flesh hath ceased from sin; 2That he no longer should live the rest of his time in the flesh to the lusts of men, but to the will of God. 3For the time past of our life may suffice us to have wrought the will of the Gentiles, when we walked in lasciviousness, lusts, excess of wine, revellings, banquetings, and abominable idolatries: 4Wherein they think it strange that ye run not with them to the same excess of riot, speaking evil of you: 5Who shall give account to him that is ready to judge the quick and the dead. 6For for this cause was the gospel preached also to them that are dead, that they might be judged according to men in the flesh, but live according to God in the spirit.

1 John 4:2Hereby know ye the Spirit of God: Every spirit that confesseth that Jesus Christ is come in the flesh is of God: 3And every spirit that confesseth not that Jesus Christ is come in the flesh is not of God: and this is that spirit of antichrist, whereof ye have heard that it should come; and even now already is it in the world

2 John 1: 7For many deceivers are entered into the world, who confess not that Jesus Christ is come in the flesh. This is a deceiver and an antichrist.

Jesus lärljungar blev kallade men verkar ha återvänt som fiskare

Nov19

Fiskarna (männen, inte djuren) lämnade onekligen allt och följde Jesus med en gång, men det verkar som åtminstone några utav dem återgick till sina sysslor och kanske ångrade sig? Jag kan inte bevisa det, men om detta inte är vad som egentligen hände så har vi en bibelmotsägning. Jag ska förklara…

I Matteus 4 så kan vi läsa om den första kallelsen till de fyra fiskarna att följa Jesus och bli hans lärljungar. Vi kan även läsa om kallelsen i Markus 1, Lukas 5 och Johannes 21.

I Lukas 4:38-39 så kan vi läsa att Petrus svärmor blev helad INNAN kallelsen av de fyra fiskarna men i berättelsen i Matteus och Markus så inträffar helandet EFTER kallelsen.

Vi kan också läsa om väldigt olika omständigheter kring kallelsen i de olika evangelierna.  I en berättelse så är Jesus nästan pressad ner i vattnet pga den stora folkmängden, och i en annan berättelse så verkar han gå en ensam promenad utmed strandkanten samtidigt som han kallar alla fiskarna på en gång – såsom i Lukas evangelium – med inga människor runtomkring sig. Men i Matteus och Markus så kallar han dem två i taget. I Matteus så kan vi inte läsa att fiskarna fick massor med fisk, men i Lukas så får de så mycket fisk att näten börjar spricka.

Så enda sättet att få ihop dessa olika versioner verkar vara att fiskarna omedelbart följde Jesus (eftersom det står så) MEN att de vid ett senare tillfälle återvände till sina gamla sysslor. Åtminstone några av dem, och framför allt Peter. Det är förstås ingen motsättning att välja att följa Jesus men att ändå ha kvar fiskeriet som medel att få in fisk, men det är just KALLELSEN att följa Jesus och bli hans lärljunge som verkar ha skett vid mer än ett tillfälle trots att det borde ha räckt med en. Detta skulle kunna förklara varför Petrus sa till Jesus (efter miraklet med den enorma mängden fisk i näten) “Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa”. Det finns få andra förklaringar till en sådan kommentar vid det tillfället. Att se näten fulla med fisk borde inte vara något att känna sig syndig över. Såvida han inte kände med sig att han blivit kallad tidigare men återvänt till sitt gamla liv…

Matteus

Kallelsen först:

Matteus 4: 18Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.19Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare.»20Strax lämnade de näten och följde honom. 21När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.22Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.

Petrus svärmor efteråt:

Matteus 8:5När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom— 14När Jesus sedan kom in i Petrus’ hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. 15Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.

Lukas

Petrus svärmor först:

Lukas 4:38Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne. 39Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.

Kallelsen efteråt:

Lukas 5: Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö, 2fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät. 3Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten. 4Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.» 5Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»  6Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka. 8När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.» 9Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad, 10jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.» 11Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.

Markus

Kallelsen först:

Markus 1: 16När han nu gick fram utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och Simons broder Andreas kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.17Och Jesus sade till dem: »Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.» 18Strax lämnade de näten och följde honom. 19När han hade gått litet längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de sutto i båten, också de, och ordnade sina nät.  20Och strax kallade han dem till sig; och de lämnade sin fader Sebedeus med legodrängarna kvar i båten och följde honom. 21Sedan begåvo de sig in i Kapernaum; och strax, på sabbaten, gick han in i synagogan och undervisade.

Petrus svärmor efteråt:

Markus 1: 29Och strax då de hade kommit ut ur synagogan, begåvo de sig med Jakob och Johannes till Simons och Andreas’ hus.  30Men Simons svärmoder låg sjuk i feber, och de talade strax med honom om henne.31Då gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne; och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

Johannes variant

Johannes 1: 38Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder mästare) »var bor du?»  39Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. — Detta skedde vid den tionde timmen. 40En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, varAndreas, Simon Petrus’ broder. 41Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus). 42Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus). 43Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»

Johannes 211Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias’ sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus’ söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar. 3Simon Petrus sade då till dem: »Jag vill gå åstad och fiska.» De sade till honom: »Vi gå också med dig.» Så begåvo de sig åstad och stego i båten. Men den natten fingo de intet.  4När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden; dock visste lärjungarna icke att det var Jesus.  5Och Jesus sade till dem: »Mina barn, haven I något att äta?» De svarade honom: »Nej.»   6Han sade till dem: »Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.» Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet.  7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren.» När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad — ty han var oklädd — och gav sig i sjön.  8Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass två hundra alnar.  9När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd.  10Jesus sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.»  11Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder. 12Därefter sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren.13Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna.  14Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.—22Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.»

Inte heller jag dömer dig, säger Jesus till kvinnan, men detta gäller endast STENINGEN

Nov19

Förmodligen så uppmärksammar de flesta kristna att Jesus inte bara sa “Inte heller jag dömer dig” till kvinnan som ertappats med otrohet i Joh. 8:11, utan han sade även “synda inte härefter”. På svenska är tyvärr ordet “härefter” inte särskilt heltäckande eftersom det inte särskilt starkt visar att kvinnan faktiskt syndat. På grekiska blir effekten tydligare eftersom det grekiska ordet “méketi” snarare betyder “inte längre” och i King James Bible är det översatt med “sin no more”. Kvinnan var helt klart en syndare. När Jesus säger “Inte heller jag dömer dig” så uppfattar en del det som att Jesus förlåter henne oavsett om hon omvänt sig eller ej, men det skulle ju betyda att Jesus ger stöd till att vi kan tjäna Gud och Mammon och ändå vara frälsta.

Men Bibeln har ju lärt oss att vi inte kan tjäna två herrar och att vi är slavar under den vi lyder, så hur skulle en kvinna som lever i oomvänd otrohet kunna vara frälst? (Och det har ingenting med GT eller NT att göra för även gamla testamentet lär att orättfärdighet separerar oss från Gud.) När Jesus säger att inte heller han dömer kvinnan så syftar han endast på idén med STENINGEN. Fariséernas fråga gällde ju om inte Mose lag skulle följas i detta fall, men pga Jesus lysande svar (och Jesus står över lagen) så väljer fariséerna att lämna platsen och visar genom detta att de inte dömer kvinnan till stening trots allt. Inte heller Jesus gör det. Men Jesus INTE “Inte heller jag anklagar dig vad gäller den synd du gjort dig skyldig till i ditt liv för jag anser att du kan vara frälst samtidigt som du lever i synd”. Självklart säger inte Jesus något liknande. Jesus dömer henne inte enligt MOSE LAG, i 3 Mos. 20:10 och 5 Mos. 22:22, till straffet “stening”, MEN han säger inte att hon inte är skyldig inför Gud för den synd hon faktiskt är skyldig till. Det är bara själva “steningen” som Jesus säger nej till. Kvinnan måste stå inför Guds domstol som alla andra en dag.

Inte heller säger Jesus “döm aldrig någonsin” eller “alla människor syndar ständigt (ja, förutom han själv förstås) så det finns ingen skillnad mellan den här kvinnan och andra”. Bibeln säger på ett annat håll att när vi dömer så ska vi döma rättvist, så visst för vi döma. Om vi aldrig fick döma skulle vi heller aldrig kunna tillrättavisa någon. Vad gäller synden så måste vi inte synda, och det finns alltid ett alternativ att inte göra det.

Jesus svar till fariséerna var väl uttänkt, eftersom han i princip inte kunde säga vare sig ja eller nej utan att hamna i knipa hos fariséerna och allmänheten. Skulle han säga “nej” till att lyda Mose lag så anklagar förstås fariséerna honom för att bryta den gudomliga lagen och ser bevis för att han INTE kan vara Messias, och skulle han säga “ja” till att lyda Mose lag så går han emot den romerska överheten som har ensamrätt på att bevilja dödsstraff, och han kan då ses som politisk rebell.

Jag vill gärna tro att kvinnan gladde sig åt mötet med Jesus och att hon insåg att han verkligen hade auktoritet från Fadern, likaså att hon syndat och att hon då beslöt sig för att omvända sig och börja leva i ljuset. Detta beslut kan ha inträffat efter mötet, och Gud är alltid trofast. Ber vi om förlåtelse för våra synder och omvänder oss från hjärtat, oavsett hur djup vår synd är, så förlåter Gud. Men detta är alltjämt villkoret! Omvändelse först och sedan förlåtelse genom Guds barmhärtighet och nåd. Inte tvärt om! Gud skulle aldrig tänka tanken att förklara oss RENADE om vi inte i sanning var renade och vi kan inte bli renade såvida inte synden är helt försvunnnen från våra liv. Den kan inte försvinna såvida vi inte först ber om förlåtelse och omvänder oss. Först då kan vi bli renade i Jesu blod. Och detta är inte “att frälsa sig själv” eller “frälst pga gärningar”.

Vi vill ibland gärna tänka oss Jesus som den som gör vägen till sitt rike VÄLDIGT bred, och att han ser mellan fingrarna vad gäller synden, men Jesus kompromissade aldrig vad gäller synden. Han sa:

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

John 14:21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Matteus 5:30
Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna

Matteus 18:8
Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

Sammanhanget i Johannes 8

1. Jesus gick till Oljeberget. 2. Tidigt på morgonen kom han åter till templet, och allt folket kom till honom. Och han satte sig ner och undervisade dem.3. Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom en kvinna, som var ertappad med hor. Och när de hade fört fram henne, 4. sade de till honom: Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit ertappad med hor.5. Och Mose har befallt oss i lagen, att sådana skall stenas. Men vad säger du? 6. Detta sade de för att fresta honom, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ner och skrev med fingret på jorden. 7. När de nu stod fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne. 8. Och han böjde sig åter ner och skrev på jorden. 9. När de hörde detta kände de sig överbevisade av samvetet, och gick ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam med kvinnan, som stod kvar där. 10. När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sade han till henne: Kvinna, var är dina åklagare? Har ingen dömt dig? 11. Hon sade: Herre, ingen. Då sade Jesus: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte härefter (sin no more, KJV).12. Åter talade Jesus till dem, och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan skall ha livets ljus. 

Paulus kritiserade KEFAS i Gal. 2:11-14 som INTE var aposteln PETRUS

Nov17

Men när CEFAS (KEFAS SFB) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE (1917) Gal. 2:11

Även om också aposteln Petrus vid ett tillfälle fick namnet Kefas av Jesus, så finns det flera skäl att betvivla att Petrus skulle vara den Kefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Gal. 2:11-14.  Petrus var inte den enda personen i världen med det namnet, och han kallades för det mesta Petrus. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi tyvärr läsa “Peter” fast det namnet inte står i originalspråket.

Vi har att göra med Strong’s 4074 petros, och Strong’s 2786 kefas. Tyvärr har många bibelöversättningar blandat dessa ord och översatt fel, och det gäller framför allt  KJV som annars brukar vara den mest överlägsna översättningen.

Gal. 2:10Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.11Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.12Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.13Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.14Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas  i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»15Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare» (1917) Strong’s 2786 kefas

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus utan använder kategoriskt Kefas. I Joh. 1:42 kopplas Petrus ihop med namnet Kefas, men intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Kefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Kefas i sina egna brev. Varför ska vi då anta att Petrus är den Kefas som det talas om i Gal. 2?

Joh. 1:41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: “Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: “Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas (Strong’s 2786 kefas) – det betyder Petrus.

Det verkar som Petrus insikt om att Jesus var Messias inspirerade Jesus att förknippa Petrus vid ett annat namn som innehar en viss dubbelbottnad betydelse. Men dels betyder det inte att Petrus var den enda personen med det namnet vid den här tiden (det var trots allt ett känt namn), och inte heller att Petrus från och med den tidpunkten måste glömma sitt första namn och hädanefter enbart hålla sig till Kefas-namnet. Vi vet att Petrus inte gjorde så, och inte heller slutade omvärlden att kalla honom Petrus.

Paulus refererar till 4074 petros i Gal. 1:18 och verkar här syfta på aposteln Petrus. (Att Petrus verkligen är 4074 petros kan vi se i exempelvis Matt. 4:18)

Gal. 1:18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, (Strong’s 4074 petros) och jag stannade hos honom i femton dagar.19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

I ovan passage borde Paulus mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19, och det står också “petros” i originalspråket.

Paulus refererade till Kefas på andra ställen, men är det då samma person?

1 Kor. 15:3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas (Strong’s 2786 kefas) sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 

Paulus gör skillnad på personen Kefas och på “apostlarna” som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett visst tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas (Strong’s 2786 kefas)?6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

Här placerar Paulus Kefas utanför den grupp som han kallar för “apostlarna”. Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? (Ordet “särskilt” i den svenska översättningen i 1917 års översättning finns inte med i den grekiska grundtexten.)

Det finns historiskt stöd för att Kefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Kefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

“And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle” (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 – 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns  kvar idag. Kefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Kefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus (Strong’s 4074 petros) kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.9 Och när Jakob, Kefas (Strong’s 2786 kefas) och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

Gal. 2: 9och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. (1917)

Om Kefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde “Petrus” i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen “Kefas” till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Kefas inte är samma personer, precis som grundtexten förmedlar.

“De sågo att jag har blivit betrodd” indikerar att Jakob, Kefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid – att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande – beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Kefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare.  Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14: 26 Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna

Apg. 15:Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna som de skulle överlägga med? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och uttrycker sig enligt nedan:

Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: “Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Kefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Kefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta.”22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: “Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva.” 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: “Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?” 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: “Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare.” 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: “Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?” Paulus svarade: “Ja.” 28 Befälhavaren sade: “Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap.” Paulus svarade: “Men jag är född med det”. 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den “utsträckta handen” till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15.  Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Kefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.

Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Kefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Kefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Kefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

Paulus konfronterar Kefas med “du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Menar Paulus att Petrus var ofrälst? Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Kefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.

Så Paulus menar att människor såsom Kefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn,  tvingar människor att lyda hela den gamla lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor faller ur nåden och lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen.? Paulus avslutar med att säga:

“10—-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. 12Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING.” (1917)

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Kefas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Kefas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 

Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.

(Det jag skrivit här är mestadels från min Amerikanske vän Bryan Davis som upptäckt tvivlen om Petrus)

Regeneration does not precede faith, and about DEPRAVITY

Nov16

Regeneration in the Bible

“Regenerate” and “regenerated” are not found in the KJV Bible. Not in the NIV either for that matter. Neither is “regeneration” found in the NIV but it’s found twice in the KJV.

“Regeneration” is a translation from the Greek noun παλινγενεσίᾳ  (palingenesia Strong’s 3824) and can also mean new birth, renewal, restoration, etc. When we are forgiven and cleansed from our sins we are washed, born again and a child of God. Regenerated! God wants us all to repent from our sins and come to him so that we can be regenerated and born again. Here is the first verse:

Matthew 19:28 And Jesus said unto them, Verily I say unto you, That ye which have followed me, in the regeneration when the Son of man shall sit in the throne of his glory, ye also shall sit upon twelve thrones, judging the twelve tribes of Israel.

The second instance is this one below (in the genitive form), and some reformed believers build a whole new doctrine on this verse alone:

Titus 3:5 Not by works of righteousness which we have done, but according to his mercy he saved us, by the washing of REGENERATION, and renewing of the Holy Ghost;

This verse does not say that a person must be “regenerated” in order to seek and find God, but it’s clear that we cannot cleanse our own sins by suddenly doing good things. Our PAST sins must be dealt with first. We can only be cleansed and declared righteous thanks to the blood of Jesus , and this happens when we ask for forgiveness for our sins, repent and start living in the light. If we break the Law even once, we are in need of a Savior and we are saved thanks to God’s MERCY.

When we are born again we have been moved from death to life and we are washed, regenerated and renewed of the Holy Ghost. We are all asked to come to God in order to be born again, and we learn that regeneration comes AFTER that a person has repented for his sins and been cleansed from them. Only THEN is he a new regenerated person and the old things have passed away. Let’s also remember that the prodigal son was spiritually DEAD and yet he took a personal decision to return to his Father and ask for forgiveness. No one else persuaded him or forced him.

If conversion occurs at some point after regeneration, then we have a person who is regenerated but not yet converted, and therefore a person who is regenerated but not yet saved. A person is not saved when he receives the ability to repent and believe, but when he is actually cleansed/regenerated. The very moment that a sinner is regenerated he is saved because regeneration is not distinct or difference from conversion.

Verses that show that faith comes before regeneration/rebirth

Heb. 11 he that cometh to God must believe that he is, and that he is a rewarder of them that diligently SEEK him.

John 1:12 But as many as RECEIVED him, to THEM gave he power to become the sons of God, even to them that believe on his name

Acts 17:24 God that made the world and all things therein, seeing that he is Lord of heaven and earth, dwelleth not in temples made with hands;—26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us:28 For in him we live, and move, and have our being; as certain also of your own poets have said, For we are also his offspring.

Acts 3:19 Repent ye therefore and be converted that your sins may be blotted out when the times of refreshing shall come from the presence of the Lord

Acts 8:22 Repent therefore of this thy wickedness and pray God if perhaps the thought of thine heart may be forgiven thee

2 Cr 7:10 For godly sorrow produces repentance leading to salvation, not to be regretted; but the sorrow of the world produces death

1 John 1:9 IF we confess our sins, He is faithful and just to forgive us our sins, and to cleanse us from all unrighteousness

Rev. 2:21 And I gave her SPACE TO REPENT of her fornication and she repented not. 22 Behold I will cast her into a bed and them that commit adultery with her into great tribulation except they repent of their DEEDS

2 Tim 2:20 But in a great house there are not only vessels of gold and of silver, but also of wood and of earth; and some to honour, and some to dishonour.21 IF a man thereforepurges himself from these, he shall be a vessel unto honour, sanctified, and meet for the master’s use, and prepared unto every good work.

2 Chron. 15:2 The LORD is with you when you are with him. IF you seek him, he will be found by you, but IF you forsake him, he will FORSAKE you.

Romans 12:2And be not conformed to this world: but be ye transformed by the renewing of your mind, that ye may prove what is that good, and acceptable, and perfect, will of God.

Isaiah 55:7 Let the wicked forsake his way, and the unrighteous man his thoughts: and let him return unto the Lord, and he will have mercy upon him; and to our God, for he will abundantly pardon.

James 4:8 Draw nigh to God, and he will draw nigh to you. Cleanse your hands, ye sinners; and purify your hearts, ye double minded

Jeremiah 4:14 Wash thine heart from wickedness, that thou mayest be saved

Ezekiel 18:31 Make you a new heart and a new spirit: for why will ye die… 

Mat 6:14,15 For if you forgive men when they sin against you, your heavenly Father will also forgive you. But if you do not forgive men their sins, your Father will not forgive your sins.

The whole point of seeking God is to find him and become regenerated/cleansed

Until we find God we are not forgiven nor regenerated. Reformed type of thinking reverses the sequence by which God works and shuts up the Kingdom of Heaven against men, claiming specialness for themselves and barring for the vast bulk of humanity. God instructs men to seek God, and in fact, we are told that nobody can come to God UNLESS they seek him. Acts 17 states clearly that God created all men in the hope that they would SEEK HIM AND FIND HIM,and that he is not far from any one as in him we all live and move and have our being. Then he determines the way to find him – he commands all men everywhere to repent. Being born of God comes as a result of, or at the same time as, finding God.

Man cannot find God before God reveals himself to man, and he has! This is the good news! He has enlightened all men born into this world – Jn 1:9 and Romans 1 – and he has shown all men within themselves his eternal power and godhood – this is quite comprehensive revelation. So that they know the truth about God and they have no excuse…(Romans 1:19-21).

Regeneration means redemption in the blood of Jesus, which is forgiveness of sins at the new birth. Regeneration is a result of repentance and consequently does not occur before repentance. 

There is one verse that describes regeneration in Titus:. “according to his mercy he saved us, by the WASHING OF REGENERATION, and renewing of the Holy Ghost;” (Titus 3:5).

Here we see that regeneration = the washing.

Revelation 1:5 tells us what this washing is: “from Jesus Christ, who is the faithful witness, and the first begotten of the dead, and the prince of the kings of the earth. Unto him that loved us, and washed us from our SINS in his own blood“

Colossians 1:14 “In whom we have REDEMPTION through his blood, even the forgiveness of sins:”

This happens consequent upon REPENTANCE: “Him hath God exalted with his right hand to be a Prince and a Saviour, for to give repentance to Israel, and forgiveness of sins” (Acts 5:31)

So first; we receive, repent, seek, return to, etc and THEREAFTER God cleanses, pardons and makes us the sons of God.

DEPRAVED and DEPRAVITY words not found in the BIBLE!

“Depraved” and “depravity” are words not to be found in the KJV Bible, but 6 times in the NIV where the meaning is never that a person is 100% dead and unable to make good moral decisions without the awakening of God. It’s also interesting to see that the words

Reformed believers usually base their whole philosophy on the idea that man is “depraved” and they repeatedly use this word, which they have their own interpretation of.  I checked the words DEPRAVE, DEPRAVED and DEPRAVITY in the entire NIV and none of the six places indicate a person is depraved out of his/her own control. It’s always a BAD CHOICE to be depraved:

Ezekiel 16:47 You not only followed their ways and copied their detestable practices, but in all your ways you soon became more depraved than they.

Comment: Here we can read about people choosing to FOLLOW bad ways, and these ways are DETESTABLE according to God. We can read that they became MORE depraved than others due to this unfortunate selecting of ways to follow.

Ezekiel 23:11 Her sister Oholibah saw this, yet in her lust and prostitution she was more depraved than her sister.

Comment: Here we can read the reason why Oholibah was MORE depraved than her sister. It was due to her lust and prostitution. There is no obligation to live like that.

Romans 1:28 Furthermore, just as they did not think it worthwhile to retain the knowledge of God, so God gave them over to a depraved mind, so that they do what ought not to be done.

Comment: Here we can read the REASON why God gave people over to depraved minds. It was due to their choice to not seek it worthwhile to retain the knowledge of God. We can read that they do what OUGHT NOT to be done which is a good indication of that they had an option to live in another way. This is a good example of something happening against God’s will. It was God who gave them over to a depraved mind, but 1) it was due to their own rejection of him and 2) apparently they did not have a depraved mind to start with. The rest of Romans 1 makes is clear that people have no excuse for not coming to God and for acting wickedly.

2 Timothy 3:8 Just as Jannes and Jambres opposed Moses, so also these teachers oppose the truth. They are men of depraved minds, who, as far as the faith is concerned, are rejected.

Comment: Here again we can read about people who OPPOSE the truth. God naturally did not want them to oppose the truth. IF God wanted them to reject the truth and thus force them to reject the truth, then they shouldn’t be held accountable for it. They wouldn’t have any choice but to act just like God made them act, so they would actually be “obeying God” by rejecting the truth. God wants us all to accept the truth and we can all do this if we so choose.

2 Peter 2:2 Many will follow their depraved conduct and will bring the way of truth into disrepute.

Comment: Here again we read about people who choose to FOLLOW their depraved conducts, and by doing so they will bring the way of truth into disrepute. Bad choice on their part!

2 Peter 2:7 and if he rescued Lot, a righteous man, who was distressed by the depraved conduct of the lawless

Comment: Lot was a righteous man among loads of depraved people. Naturally God didn’t want those people to be depraved but they ended up in that way against God’s will and according to their own free will. Again, if God wanted them to be depraved then they would be innocent victims for God’s ruling, which they had no choice but to obey. Just the fact that Lot was called righteous and the others depraved shows the distinction between obeying God and not obeying God.

Romans 1:29 They have become filled with every kind of wickedness, evil, greed and depravity. They are full of envy, murder, strife, deceit and malice. They are gossips.

Comment: These are examples of wicked behavior and since God is not the author of sin, naturally we can’t blame God for filling these people with all kinds of wickedness. Since they have “become” filled with evil, it makes us understand that this was not always the case in their lives. The better option would have been to live in the light.

2 Peter 2:19 They promise them freedom, while they themselves are slaves of depravity for people are slaves to whatever has mastered them.

Comment: We can read in KJV Rom. 6:16:“Don’t you know that when you offer yourselves tosomeone as obedient slaves, you are slaves of the one you obey whether you are slaves to sin, which leads todeath, or to obedience, which leads to righteousness?”

WE are the ones doing the choosing to whom we should obey. God is the one to whom we owe our worship and obedience, so if we obey someone else it’s always against his will. Both Peter and Paul are warning us to not obey the wrong master. We are told to be obedient and continue to be righteous.

Sovereignty

“Sovereignty” and “sovereign” are words not found in the KJV Bible. “Sovereignty” is found in the NIV in a couple of cases where it does not refer to God (Dan 5:18, Dan 7:27) and “sovereign” is used several times in the NIV. The lack of this word in the KJV is also quite interesting since many calvinists claim that Free willers have changed the meaning of “sovereign” – when we suggest that a sovereign God can create man with Free will – eventhough this word is not even present in the Bible. Naturally God IS sovereign but there is no obligation to understand the nature of God the way calvinists prefer to view him. God is so sovereign that he is able to create us with free will. That is how powerful he is!

Total inability

Not found in the KJV or NIV.

“The wind bloweth where it listeth” in John 3:8, doesn’t mean God randomly regenerating people

Nov16

The wind bloweth where it listeth, and thou hearest the sound thereof, but canst not tell whence it cometh, and whither it goeth: so is every one that is born of the Spirit (John 3:8) KJV

The wind blows where it wishes, and you hear the sound of it, but cannot tell where it comes from and where it goes. So is everyone who is born of the Spirit. (John 3:8) NKJV

This verse is about the wind and not about us. The verse suggests that the process of spiritual rebirth is an unseen thing which is related to God who is unseen – so that those watching cannot see the origin of the Spirit and the change wrought in the man.  The invisible God is naturally the source of spiritual rebirth – but he has set the criteria for when the spiritual rebirth occurs. Being born of God comes as a result of the spiritual rebirth, and the Bible says that when we come to God we must believe that our seeking will result in the encounter we seek – a close relationship with Jesus Christ and a transformed life – which is an unseen process LIKE THE WIND! We can’t see the wind directly, but indirectly we can see what the wind can do – when it blows through trees/bushes and when it moves loose objects on the ground.

Hebr. 11:6 But without faith it is impossible to please him: for he that cometh to God must believe that he is, and that he is a rewarder of them that diligently seek him.

This does not indicate that the spiritual rebirth happens out of the blue disconnected to any seeking on the part of the new Christian.  Calvinism, on the other hand, reverses the process of rebirth which is fatal, because it exempts human beings from the responsibility to seek and find God – since God does all this for them (if they are elect). God, in his kindness, responds to honest humble seeking on the part of a broken man, and he calls the lost for repentance. Those who are NOT lost don’t need to repent (the case could be that they have already repented for their sins), and again Jesus did not call that category –  the “non-lost” christians – to repentance but only the lost individuals! This totally refutes the calvinistic idea that Jesus died only for the elect, because the true christians here must surely be those that have repented for their sins and become cleansed in the blood of Jesus, and we can read in these verses that Jesus did not call them for repentance, but all OTHERS. The reason why he call all others for repentance, is because the others are already on safe ground.

Luke 15:7 I say unto you, that likewise joy shall be in heaven over one sinner that repenteth, more than over ninety and nine just persons, which need no repentance.

Matt. 9:13 But go ye and learn what that meaneth, I will have mercy, and not sacrifice: for I am not come to call the righteous, but sinners to repentance.

Man cannot find God without him  first having revealed himself to man, and he certainly has.

John 1:4 In him was life; and the life was the light of men.—8 He was not that Light, but was sent to bear witness of that Light.9 That was the true Light, which lighteth every man that cometh into the world.

Romans 1:20 For the invisible things of him from the creation of the world are clearly seen, being understood by the things that are made, even his eternal power and Godhead; so that they are without excuse:21 Because that, when they knew God, they glorified him not as God, neither were thankful; but became vain in their imaginations, and their foolish heart was darkened.22 Professing themselves to be wise, they became fools,23 And changed the glory of the uncorruptible God into an image made like to corruptible man, and to birds, and fourfooted beasts, and creeping things. 

Acts 17:26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us:

It’s certainly true that we can’t enter the kingdom of God unless we are born again (from God who is above), and that’s why we should seek God, repent for our sins in order to be cleansed and become new persons. God did not send his son to condemn the world, but to SAVE the world, and he doesn’t want anyone to perish. However, he is not going to force us to confess our sins and repent, but he influences us by sending out prophets (as in the old testament) and his WORD in the gospel, with the hope that as many as possible will choose to come to him to get life. The context:

John 3:5Jesus answered, Verily, verily, I say unto thee, Except a man be born of water and of the Spirit, he cannot enter into the kingdom of God. 6That which is born of the flesh is flesh; and that which is born of the Spirit is spirit. 7Marvel not that I said unto thee, Ye must be born again. 8The wind bloweth where it listeth, and thou hearest the sound thereof, but canst not tell whence it cometh, and whither it goeth: so is every one that is born of the Spirit. 9Nicodemus answered and said unto him, How can these things be? 10Jesus answered and said unto him, Art thou a master of Israel, and knowest not these things? 11Verily, verily, I say unto thee, We speak that we do know, and testify that we have seen; and ye receive not our witness. 12If I have told you earthly things, and ye believe not, how shall ye believe, if I tell you of heavenly things? 13And no man hath ascended up to heaven, but he that came down from heaven, even the Son of man which is in heaven. 14And as Moses lifted up the serpent in the wilderness, even so must the Son of man be lifted up: 15That whosoever believeth in him should not perish, but have eternal life. 16For God so loved the world, that he gave his only begotten Son, that whosoever believeth in him should not perish, but have everlasting life. 17For God sent not his Son into the world to condemn the world; but that the world through him might be saved. 

GUDS BARN är de som tror, håller hans bud och lever rättfärdigt

Nov16

Vem är ett Guds barn?

De som är Guds barn är de som tror på Jesus och som GÖR hans vilja, och så länge som vi är i Kristus genom att vandra på hans vägar, så är vi också arvingar till hans rike. Älskar vi Jesus så lyder vi honom.

1 Joh. 3:1  Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas GUDS BARN, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. 2 Mina älskade, vi är nu GUDS BARN, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. 3 Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5 Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. 6 Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är GUDS BARN och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

1 Joh. 5:2 Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar GUDS BARN. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.

Matteus 5:8 Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. 9 Saliga är de som skapar frid, de skall kallas GUDS BARN

Lukas 18:16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. 17 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin.”

Johannes 1: 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Rom. 8:13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: “Abba! Fader!”16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.18 Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. 19 Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.—23 Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt,[d]också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.

Rom 9:6 Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, 7 och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. 8 Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.

Gal. 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Efesierbrevet 5:1 Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. 2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. 5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike. 6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Filipperbrevet 2:14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Nov15

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är “rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med “den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:19Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är “tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Hur dömer Gud dem som inte haft chansen att höra talas om Jesus och Bibeln?

Nov11

Rom. 5:13. Ty synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.

Jakob 4:17. Den som därför vet att göra det som är gott och inte gör det, för honom är det synd.

Det finns ett förhållande när en människa AV NATUREN gör det lagen säger, och lagen kan vara skriven i människors hjärtan. Även om man är född i djungeln bortom all civilisation så kan en männska agera utifrån sitt samvete och det normala är att samvetet säger att det är fel att mörda, stjäla, ljuga eller behandla andra illa på andra sätt. Tyvärr så kan en människa även härda sitt hjärta så att hon till slut får ett väldigt rymligt samvete.

Rom 2:12 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda. 13Ty icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rättfärdiga.4Ty då hedningarna, som icke hava lag, AV NATUREN GÖRA VAD LAGEN INNEHÅLLER, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag, 15då de ju sålunda visa att LAGENS VERK ÄRO SKRIVNA I DERAS HJÄRTAN. Därom utgöra också DERAS EGNA SAMVETEN ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, DERAS TANKAR, NÄR DESSA ANKLAGA ELLER OCK FÖRSVARA DEM.16Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

Romarbrevet är skrivet av Paulus till de kristna i Rom, så det han skriver om Guds ord och om varningar syftar inte endast på icke-kristna människor som en del påstår, utan det gäller alla människor. Vi vet att Guds domar kommer att vara fullständigt rättvisa och Gud dömer oss efter vad vi vet, vad vi inte vet och vad vi gör för att få mer kunskap och komma nära vår skapare. Vi har fått olika mängder pund att förvalta och Gud är väl medveten om vår bakgrund och vilka möjligheter vi har att finna honom och den plan han har för våra liv. I Romarbrevet framkommer att det inte finns någon ursäkt för att vända skaparen ryggen eftersom sanningen finns runtomkring oss – exempelvis genom allt som Gud skapat som inte kan ha dykt upp av sig självt. Finns en skapare är det också troligt att den skaparen har synpunkter på hur vi lever våra liv, och vårt SAMVETE har getts till oss för att kunna lyda lagen i våra hjärtan. Här syftas förstås på de som är vuxna nog att vara medvetna om lagen, naturen, jaget, andra männskor, etc.

Rom.1: 18Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet UNDERTRYCKA SANNINGEN.19Vad man kan känna om Gud är nämligen UPPENBART bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.20Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit SYNLIGA, i det att de kunna förstås genom hans verk. SÅ ÄRO DE DÅ UTAN URSÄKT.21Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.22När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar23och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.24Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.25De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. 26Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;27sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.28Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.29Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;30de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,31oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.32Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.