Archives

Är vi trolösa så förblir Jesus trofast? (2 Tim. 2:13)

Aug23

2 Tim. 2:13 används ibland för att ge stöd åt att Jesus accepterar oss som vi är trots att vi ibland misslyckas och inte tror på honom och/eller lever orättfärdigt, just för att han är “trofast”. Men detta är bara ett önsketänkande. Här är hela avsnittet, och notera VILLKOREN att vi kristna måste 1) härda ut och 2) inte förneka honom. 

2 Tim. 2:11 Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom.12 Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss. 13 Är vi trolösa – han förblir trofast, ty han kan inte förneka sig själv.

Detta passar bra ihop med några andra verser om villkor:

Matteus 10:33 Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.

Lukas 9:26 Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.

Matteus 6:15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Avsnittet i 2 Tim. 2 säger alltså inte att Gud är trofast  på så sätt att han och kommer att rädda oss kristna oavsett vårt beteende eller tro. Orden om hans trofasthet kommer ju precis efter alla dessa OM (villkor) och information om att han KOMMER att FÖRNEKA oss om vi förnekar honom. Vad är det då som Jesus är trofast emot? Jo, för allting som står angivet om honom och för hans egna ord och löften. Det innefattar även löften om att belöna de rättfärdiga och bestraffa de orättfärdiga, och det handlar inte bara om risken för reducerade gåvor i himlen utan även om himmel eller helvete. Om vi väljer att leva i orättfärdighet så kommer han ändå att göra allt det han säger att han ska göra, just för att han är trofast och står vid sitt ord. Texten säger alltså INTE att även om vi slutar tro och/eller lever i orättfärdighet så kommer Jesus att acceptera oss ändå! Uppenbarligen så finns det en risk för att sant troende kristna faktiskt kan förlora sin tro och/eller börja leva i orättfärdighet för annars skulle dessa varningar vara helt överflödiga.

“Han kan inte förneka sig själv”. Att inte frälsa oss när vi faller är inte detsamma som att förneka sig själv. Men att stå fast vid sitt eget ord är att inte förneka sig själv, oavsett om det handlar om belöning eller straff. Att gå emot sin egen övertygelse eller sitt eget hjärta är också exempel på att förneka sig själv. Jesus skulle aldrig agera mot sin egen personlighet och karaktär. Jesus är alltid trogen sina löften och sina varningar som inte bara är tomma luftslott. Om vi förnekar honom så förnekar han oss, och om vi tappar tron på honom så är Jesus trogen mot sitt eget ord och kommer att göra allt han sagt att han ska göra mot alla som slutar att tro på honom.

Vi kan läsa fler villkor i samma kapitel, och vi kan även läsa om två personer – Hymeneus och Filetus – som kommit BORT från sanningen. Det betyder att de en gång hade sanningen men förlorade den. De har dessutom förmågan att bryta ner tron hos andra med sina osanna påståenden.:

2 Tim. 2:15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.16 Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg – i ogudaktighet, 17 och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus, 18 som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum.

2 Tim. 2:21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. 22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Ords.16:4 Herren har gjort den ogudaktige för olyckans dag?

Jul2

Herren har gjort var sak för sitt särskilda syfte, även den ogudaktige för olyckans dag. (Ords. 16:4)

(KJV: The Lord hath made all things for himself—)

Några försöker göra gällande att  Gud skapat och/eller förutbestämt både ondska och synd, och att han gjort några människor till syndare bara för att helt enkelt kunna straffa dem på domens dag. Detta är dock inte Bibelns Gud, och om Gud skapat människor just för att synda så borde de få en medalj för att de gör hans vilja genom sin synd i stället för att kastas i elden. Vid första anblicken ser Ords. 16:4 ut att säga emot många andra verser i Bibeln där vi kan läsa att Gud vill att alla människor ska omvända sig och vara goda:

2 Peter 3:9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Hes. 33:11 Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

Hes. 18:23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Ps. 5:5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig. 6 De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla ogärningsmän. 7 Du förgör dem som talar lögn,  Herren avskyr de blodtörstiga och falska.

Det hebreiska ordet maaneh kan betyda “att stå till svars för”. Den första delen av versen kan alltså betyda “Herren har skapat allting att stå till svars inför honom” . De skördar alltså vad de sår. Versen skulle då lyda:

“Herren har skapat allting för att stå till svars inför honom, ja även de onda, som tror att de kan undkomma, måste stå till svars inför honom på Domens dag”

Detta passar perfekt med resten av Bibeln där vi tydligt kan läsa att Gud FÖRVÄNTAR sig att vi ska vara lydiga och INTE bryta hans bud. Versens sammanhang visar att ett stolt hjärta är en STYGGELSE för Gud eftersom han AVSKYR det, så självfallet skulle han inte skapa människor för att utföra synder som han avskyr. Varför skulle Gud ens överväga att tvinga oss att synda för att sedan svänga 180 grader och straffa oss för det han orsakat oss att göra?

Ords. 16:2 En mans vägar är rena i hans egna ögon, men Herren är den som prövar andarna. 3 Befall dina verk åt Herren,  så har dina planer framgång.4 Herren har gjort var sak för sitt särskilda syfte, även den ogudaktige för olyckans dag. 5 Herren avskyr de högmodiga, de blir förvisso inte ostraffade.6 Genom nåd och sanning sonas skuld,genom Herrens fruktan undflyr man det onda.

Texten säger att människor kan undfly det onda om de fruktar Gud, vilket är något som DE måste göra, och Gud vill gärna att de undflyr det onda. Gud skapade allt för att stå till svars inför honom, inklusive de som tror att de har allt på det torra. Han skapade världen så att det goda som görs ska bli belönat och de onda ska bli bestraffat. På det sättet så kommer syftet med allting att besannas även vad gäller de onda, för de ska ju stå till svars för sina handlingar på domens dag.

Ords. 16:7 Om någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner.—9 Människans hjärta tänker ut sin väg,men Herren är den som styr hennes steg.

Människan kan ha önskningar och göra upp planer för att utföra dem, men vi är ändå helt beroende av Gud, och han kan hjälpa och stjälpa. Vi borde söka honom så att han kan leda oss rätt. Vi kan inte använda Ords. 16:9 som stöd för att Gud leder varje steg som vi tar, för det skulle absolut göra honom till källan till våra synder. Vi skulle då vara offer i händerna på en tyrann och vi skulle kunna anklaga Gud för det onda vi gör. Abraham planerade ett sätt att hitta en fru till sin son Isak, och tjänaren stötte på Rebecka. Jakob planerade att fly från Esau, och Herren välsignade honom och han blev rik med en stor familj. Josef valde att leva rättfärdigt och Herren ledde honom till Egyptens tron. Jesse planerade att sända mat genom sin yngsta son till sina andra söner i armén, utan att känna till att Gud skulle leda David att utföra ett storslaget dåd gentemot Goliat. Att Gud kan “leda våra steg” betyder inte att vi inte har en fri vilja. Det är vår fria vilja som kan leda till att Gud svarar, reagerar och hjälper oss.  Att Gud alltid har kontroll betyder inte att vi är bundna till att vara marionettdockor i hans hand. Vi borde helt enkelt inte använda kapitel med poetiska inslag för att bygga upp doktriner som motsäger andra delar av Bibeln, utan vi måste läsa varje avsnitt i sitt sammanhang. God förutbestämmer inte att vi ska synda och punkt slut.

Ords. 16:12 Kungar avskyr onda gärningar,  ty genom rättfärdighet blir tronen befäst.13 Rättfärdiga läppar behagar kungar, den som talar sanning blir älskad. —17 De rättsinnigas väg är att fly det onda, den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv. 18 Stolthet går före undergång och högmod går före fall—.20 Den som ger akt på ordet finner det goda, lycklig är den som förtröstar på Herren. —23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och främjar lärdomen på hans läppar.— 25 En väg kan synas rätt för en människa, men dess slut kan leda till döden. —27 En illasinnad man gräver upp det onda, förtärande eld är på hans läppar. 28 En falsk människa vållar trätor,  den som skvallrar skiljer vänner åt.29 Våldsverkaren förför sin nästa och leder honom in på en väg som inte är god.30 Den som kniper ihop ögonen umgås med vrånga tankar, sammanpressade läppar är redo till ont. —32 Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre styra sitt sinne än inta en stad. 33 Lotten kastas i knät,   men avgörandet kommer alltid från Herren.

Psalmer och ordspråk innehåller ofta poesi, sånger och hyperboler som speglar verkligheten, så vi måste vara försiktiga så att vi inte använder några verser ur sitt sammanhang och använder dem som universella sanningar som ska passa för alla människor i alla tider. Speciellt inte om det tvingar oss att ignorera många andra verser i Bibeln som har motsatt lära. Kan vi exempelvis acceptera nedanstående verser som absoluta sanningar som ALLTID stämmer in i ALLAS liv under ALLA omständigheter och utan undantag? ELLER ska vi läsa dem som generella sanningar som speglar människans liv här på jorden?

Ords. 13:21 Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka.22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige. De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder.24 Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid. 25 Den rättfärdige äter och blir mätt, de ogudaktiga får gå med tom mage.

Ords. 22:Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.

Ords. 12: Flitig hand får härska, den late tvingas till trältjänst.

Dem som han har förutbestämt har han också kallat och förklarat rättfärdiga – Rom. 8:29-30

Jun12

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Rom. 8:30

Vi kan gå igenom hela Rom. 8 med hjälp av Reformationsbibeln som förmodligen är den bästa svenska översättningen (även om även den har sina brister). Vad gäller just Rom. 8 så är 1917 års översättning bättre än Svenska Folkbibeln eftersom den bättre än SFB översätter det grekiska ordet “sarkos” som betyder “kött” på svenska.  Som exempel kan nämnas Rom. 8:8 där SFB lagt till ordet “syndiga” före ordet “natur” i versen så att slutresultatet blir “syndiga natur” (i stället för att rätt och slätt skriva “kött”) trots att det alltså inte alls står så i originalspråket. Detta ord är tillagt för att ge stöd åt den gnostiska idén att vi alla har en syndfull natur/kött. Men Jesus hade samma sorts kött som vi (sarkos) så vårt kött kan inte per automatik vara syndfullt.  (I andra sammanhang kan Svenska Folkbibeln ha en bättre översättning än 1917 års översättning.)

Rom. 1:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Notera villkoret för att inte vara bland de fördömda. Vi måste vara I JESUS! Tyvärr har både SFB och 1917 års översättning strukit några ganska viktiga ord i slutet av versen genom att inte ta med att vi måste se till att INTE VANDRA efter köttet. Som du ser har Reformationsbibeln här ovan fått med denna viktiga upplysning. Det är samma sorts krav som vi även kan hitta direkt efter de berömda verserna i Ef. 2:8-9., och även Gal. 5:16.

Ef. 2:10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: VANDRA i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 

Skulle vi fortfarande vara frälsta även om vi INTE vandrade i de goda gärningarna? Glöm det. Når vi inte upp till kravet är vi förlorade, och häpnadsväckande nog (för oss som är så influerade av Luther) så är vandra något som vi måste GÖRA. Inte så att någonting vi gör (eller tror) någonsin kan få oss att förtjäna frälsning, men det är ändå ett villkor för frälsningen.

2. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3. Ty det som var omöjligt för lagen, i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att den rättfärdighet, som lagen kräver, skulle bli fullbordad i oss, som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Här ser vi samma villkor igen – att vi måste VANDRA i Anden och inte efter köttet, och bara då är vi befriade från lagens förbannelse. Tack vare Jesus syndoffer för oss så kan vi bli renade från våra gamla synder, men målet är att inte smutsa ner sig igen. Det står att Jesus är sänd “i syndigt kötts liknelse”. Det är faktiskt enda gången vi kan läsa något om syndigt kött i Bibeln. Det står “syndigt kött” eftersom det är köttet vi kan tänkas synda med. Jesus valde att inte synda med sin kropp och därför står det att han föddes i syndigt kötts liknelse. Alla som har kött och som kan synda (förutom Jesus) har ju också valt att synda så det är ett passande namn. Ingen syndar dock av ren nödvändighet, och absolut inte för att vi är födda med syndfulla kroppar. Då hade detta även drabbat Jesus som hade en mänsklig mamma. (Jesus föddes förresten av en jungfru för att vara ett tecken enligt Jesaja, och inte för att undfly någon sorts mystisk syndgen.) De här verserna säger inte att vi endast är befriade från straffet för vår olydnad medan vi är kvar i våra synder, utan vi är fria OM vi lever efter Anden.

5. Ty de som är köttsliga, de är köttsligt sinnade, men de som är andliga, de är andligt sinnade. 6. Ty köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det. 8. Men de som är köttsliga, kan inte behaga Gud. 9. Men ni är inte köttsliga, utan andliga, om Guds Ande annars bor i er, ty den som inte har Kristi Ande, han hör inte honom till. 

Att ha ett köttsligt sinne innebär alltså DÖD enligt Paulus.  Att lyda köttet (att synda) är att vara “köttsligt sinnad” och då lever vi i fiendskap med Gud.

10. Men om Kristus är i er, så är väl kroppen död, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11. Om nu hans Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så skall också han, som uppväckte Kristus från de döda, göra era dödliga kroppar levande för sin Andes skull, som bor i er. 12. Därför, bröder, står vi inte i skuld till köttet, så att vi skall leva efter köttet. 13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de är Guds barn.

Paulus intygar att OM vi lever efter köttet så ska vi dö (Satan sade motsatsen till Eva i Eden, nämligen att synd INTE leder till döden) och om vi leds av Anden så får vi leva. Det är det ena eller den andre som gäller och vi kan inte tjäna två herrar. Vi kan även veta VEM som är “Guds barn” och det är de som drivs av Guds Ande. Anden skulle aldrig leda oss till synd utan bort från synd, så vi vet att vi är Guds barn om vi lyder Jesus. Som kristna måste vi alltid vara försiktiga eftersom djävulen går omkring som ett rytande lejon för att få oss på fall, och det är reellt hot.  Tack och lov så har Gud lovat oss en väg ut  ur varje frestelse, och den har vi möjlighet att välja. Det hänger på oss, och om vi syndar måste vi omvända oss.

15. Ty ni har inte fått träldomens ande, så att ni återigen måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader. 16. Anden själv vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. 17. Är vi nu barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi annars lider med honom, för att vi också med honom må bli förhärligade. 

Vi är i träldom så länge som vi lever efter köttet och vi har då skäl att frukta för våra själar.  Om vi är Guds barn (vi måste hålla ut till slutet) så är vi också arvingar till Guds rike. Vi är garanterade en plats i hans rike, på villkor att vi förstås fortsätter att vara Guds barn. Om vi lider med honom, bär vårt kors dagligen och håller ut till slutet trots prövningar, så blir vi även förhärligade med honom. Guds barn blir förhärligade, men frågan är om vi väljer att vara Guds barn och förbli Guds barn.

8. Ty jag håller före, att denna tidens lidanden inte är värda att jämföras med den härlighet som skall uppenbaras på oss. 19. Ty med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. 20. Ty skapelsen har blivit underkastad förgängelsen, inte av fri vilja, men för hans skull, som lade den därunder, med en förhoppning, 21. att också skapelsen en gång skall bli frigjord från förgängelsens träldom till den frihet, som hör Guds barns härlighet till. 22. Ty vi vet, att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas intill nu.

Vi lever i en värld som är underkastad förgängelsens träldom och hela skapelsen suckar. Detta är självklart inte den värld som Gud hade önskat sig och hoppats på när han skapade den.  Gud visste förstås att den fria viljan kunde leda till en sådan förgängelse, och syndens lön är absolut döden. Vi ska dock bli räddade ur denna värld om vi är I HONOM!

23. Och inte endast den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukter, suckar också inom oss själva och väntar efter barnaskapet, vår kropps förlossning. 24. Ty i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp, vars fullbordan man ser, är inte mer ett hopp, ty hur kan man hoppas på det som man ser? 25. Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi det med tålamod.

Som Guds barn kan vi fortsätta att leva på hoppet att vi ska få nya oförgängliga kroppar, som vi är garanterade om vi håller ut till slutet. Vi måste påminna varandra om att några få års lidande inte är någonting jämfört med den underbara värld som ligger framför oss. Det kommer inte att finnas några tårar, någon smärta eller saknad.

26. Likaså hjälper också Anden vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi skall be om, såsom vi borde, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar. 27. Och han, som rannsakar hjärtan, han vet vad Andens sinne är, ty han manar gott för de heliga efter Guds behag. 

Våra böner kan påverka mycket, och därför är det viktigt för oss att be. Vi kan ändra på saker och ting i framtiden. Paulus säger i sina brev till Korinthierna att vi ska be på två sätt 1) med vår ande, och 2) med vårt förstånd. Det första alternativet betyder att vi inte ber med förståndet eftersom vi inte kan förstå vad vi ber. Detta passar bra in på att tala i tungor. 

28, Men vi vet, att för dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter [hans] rådslut.

Ordet ”HANS” i versen ovan finns inte med originalpråket, men det finns där för att göra läsningen lättare. Notera återigen villkoret. Allt samverkar till det bästa FÖR DEM SOM ÄLSKAR GUD.  Om vi älskar Gud så accepterar vi Jesus syndoffer och håller oss till honom.  Som Guds barn (som vi blir av egna val) är vi utvalda och speciella. I liknelsen i Matteus, om Kungen som ordnade en bröllopsfest till sin son, kan vi läsa “Många är kallade men få är utvalda”. De som var utvalda var de som accepterade inbjudningen och valde att komma till festen och som även såg till att vara ordentligt klädda. En viss individ hade inte sett till att ha lämplig klädsel och blev därför utkastad, och han bröt helt klart mot Kungens önskemål vad gäller klädkoden.  Att ha på sig fina kläder är vårt ansvar. Gud kommer verkligen inte att välja vem som ska komma in i hans rike utan att blanda in oss, vår vilja och vårt beteende.

29. Ty dem vilka han förut har känt, dem har han också förut bestämt att bli hans Sons avbilder, för att han skall vara den förstfödde bland många bröder. 30. Men dem som han har förutbestämt, dem har han också kallat, och dem som han har kallat, dem har han också rättfärdiggjort, och dem som han har rättfärdiggjort, dem har han också förhärligat.

Kristi Kropp (församlingen) ska ärva Guds rike och detta är förutbestämt.  Frågan är vem som väljer att ansluta sig till Kristi kropp. Gud vet att en skara verkligen kommer att göra det och de är som sagd förutbestämda att ärva hans rike och bli förhärligade.  Vi är rättfärdiggjorda när vi är renade från våra gamla synder och vi har trygghet i det hopp som finns i Jesus så länge som vi håller oss i honom. Rom. 8:29 handlar om de som ÄLSKAR GUD som står angivet i vs 28. Löftena är alltså kopplade till DEM och inga andra.  I1 Peter 1:2 så är de utvalda förutbestämda enligt Guds förkunskap. De som väljer att bli kristna är ju sedan tidigare lovade att få den Helige Ande som kan leda dem till hela sanningen.  Paulus menar också att KRISTI KROPP är sedan tidigare känd, förutbestämd och utvald genom Guds eviga plan och de är dem som kommer att hålla ut till slutet och bli förhärligade. Enskilda individer kan ta del av löftena så länge som de är en medlem i denna kropp . En person som inte är en del av den kristna församlingen har ingen del av löftena.  Det som är förutbestämt är inte vem som ska tillhöra Kristi kropp och därmed bli räddad, utan vad som kommer att hända med de som ÄR medlemmar. De kommer att bli sonens avbilder och bli förhärligade. Gud förutbestämmer konsekvenserna för det val vi gör, om vi ska bli Guds barn eller ej, men han förutbestämmer inte själva valet.

31. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, hur skall han inte också skänka oss allt med honom? 33. Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdigar. 34. Vem är den som vill fördöma? Kristus är den som har lidit döden, ja, än mer, som också har uppstått, och som sitter på Guds högra sida och manar gott för oss.

Det finns några som tror att “är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” betyder att det inte finns något som kan hota våra själar så länge som vi bara tror på Gud. Det är sant på sätt och vis OM vi visar vår tro genom lydnad. Om vi ser till att vi tillhör Jesus så kan fienden visserligen döda våra kroppar, men aldrig våra själar.  Om Jesus har renat oss från våra synder och vi har hållit oss själva rena efter det (och omvänt oss från eventuella nya synder som vi gjort oss skyldiga till) så finns det ingen som kan använda våra synder emot oss. Vi har blivit rättfärdiggjorda eftersom Jesus gjort oss rena! Men Jesus manar inte gott för oss per automatik. För att bli förlåtna måste vi bekänna våra synder och omvända oss. Endast då manar Jesus gått för oss.

35. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? 36. Såsom det är skrivet: För din skull blir vi dödade hela dagen, vi har blivit aktade såsom slaktfår.37. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom, som har älskat oss. 38. Ty jag är övertygad om, att varken död eller liv, varken änglar eller furstendömen eller makter, varken de ting, som nu är, eller de ting, som skall komma,39. varken höghet eller djuphet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre. 

De “oss” som Paulus talar om är de som är I JESUS. De är alltid älskade av Gud, och Gud kommer inte heller att upphöra att älska världen på det sätt att han alltid hoppas på att så många människor som möjligt ska omvända sig och och tro på honom. Men vi vet att det finns villkor för Guds kärlek och acceptans. Om vi älskar honom och visar det genom lydnad så kan ingenting separera oss från hans kärlek.

Ps. 145:Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälsar dem. 20 Herren bevarar alla dem SOM ÄLSKAR HONOM, men alla ogudaktiga förgör han.

John 14:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Origen:

”that those whom God foreknew would become the kind to conform themselves to Christ by their sufferings, he even predestined them to be conformed and similar to his image and glory. Therefore there precedes a foreknowledge of them, through which is known what effort and virtue they will possess in themselves, and thus predestination follows, yet foreknowledge should not be considered the cause of predestination.” vcf

Efesierbrevet säger att de som valt att tro är de utvalda, och vilka löftena gäller

Jun6

Efesierbrevet 1

Eftersom det finns en del som tar Efesierbrevet som stöd för att Gud kastar tärning och på måfå väljer ut ett fåtal människor som föräras möjligheten att tro på honom så att de kan bli frälsta – och att han gjort detta val innan han lade världens grund – så vill jag gärna visa på vad Paulus faktiskt säger (och inte säger) i Efesierbrevet. Det är inte alls så att Gud väljer vem som ska komma till himmel/helvete oberoende av våra val, utan vi har alla möjligheten att bli frälsta. OM vi väljer att tro på honom och älska honom så finns det några fantastiska löften kopplade till det valet, eftersom Gud för länge sedan utvalt Kristi kropp att ärva hans rike. Frågan är om vi väljer att tillhöra Kristi kropp och därmed få en plats på skutan som är på väg till himlen? Skutan är absolut på väg dit, men är DU med på skutan, och väljer du att stanna på skutan tills den når slutdestinationen? Efesierbrevet handlar om de som är MED på skutan, och löftena gäller dem. Notera att de “utvalda” i Efesierbrevet 1-2 alltid handlar om plural eftersom det handlar om framtiden för Kristi kropp vilket alltid handlar om flera personer.

Alla brev i hela Nya Testamentet angår oss som lever idag, även om vi kan se att Paulus adresserar en viss kyrka eller grupp. Vi måste alltid ha i åtanke vem det är Paulus kommunicerar med så att vi förstår sammanhanget. Paulus börjar Efesierbrevet med att adressera kristna människor som därför är HELIGA. Vi är antingen syndare ELLER heliga, och är vi syndare har vi ingen del av Guds rike. Man brukar säga att man är “syndare frälst av nåd”, och det stämmer förstås, men om man är en syndare som omvänt sig och blivit renad i Jesu blod så är man inte längre en syndare utan en person som är helig och rättfärdig, och som Gud därför ser som fullkomlig. Om vi väljer att synda igen så är vi förstås inte längre heliga/rättfärdiga utan vi är återigen i behov av rening eftersom Gud definitivt SER våra synder:

Efesierbrevet 1: 1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till DE HELIGA som bor i Efesus och som TROR på Kristus Jesus. —

När Paulus här talar om OSS så talar han om både judar och hedningar som är kristna. Paulus lägger ner ganska mycket tid i sina brev åt att försöka få judarna att förstå det här med frälsningen och att de INTE är på väg till Guds rike bara för att de är födda judar och “utvalda”, likaså att förklara det gudomliga i att hedningar har chansen att bli frälsta genom TRO. Det som Gud bestämt från världens grund är INTE vem han valt ska bli frälst respektive inte ska bli frälst, utan det som är bestämt är att de som är I HONOM (“OSS” i v.4) är utvalda att vara heliga och fläckfria inför Gud tack vare Jesu blod. Kravet är alltså att vi måste vara I HONOM för att kunna nå detta stadium eftersom det är GENOM HONOM som vi kan bli renade från våra synder och därmed FLÄCKFRIA. Notera alla de “genom honom” och “i honom” som står nämnda i verserna. Det som är förutbestämt är alltså att de som är I HONOM skall GENOM JESUS tas upp som hans barn. De som INTE är “i honom” är därmed INTE friköpta genom hans blod och alltså förlorade. Paulus talar om “oss” och “vi” – alltså de som är HELIGA, och det är dessa som löftena gäller:

3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt OSS I HONOM för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han GENOM JESUS KRISTUS förutbestämt att VI skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss I den Älskade skall prisas. 7 I HONOM är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 

Hemligheten och planen är alltså att alla som valt att vara I KRISTUS ska få ta del av arvet, eftersom vi (församlingen) är förutbestämda till detta. Det är FÖRSAMLINGEN som är på väg till Guds rike och hans arv, och frågan är om vilka som väljer att ansluta. Villkoret är som alltid att vi måste vara I HONOM där frälsningen går att få. Notera att det står om människor som kommit till tro och som tagit emot den utlovade anden. Det är något som VI gör, och Gud gör det inte åt oss. Anden är en handpenning för oss, men precis som andra kontrakt så kan detta kontrakt brytas om vi inte följer avtalet. Om du köper en bil på avbetalning och slutar göra dina månatliga inbetalningar (som du skrivit under på att du ska göra) så kommer bilen till slut att beslagtas, trots att bilen en gång var i din ägo och du förfogade fritt över den:

9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att I KRISTUS sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I HONOM har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I HONOM har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, I HONOM har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

DE HELIGA kan förvänta sig arvet, och makten är stor bland OSS SOM TROR. FÖRSAMLINGEN är på väg till himlen:

—18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.— 22 Allt lade han under hans fötter,  och honom som är huvud över allting gav han åt FÖRSAMLINGEN, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Efesierbrevet 2 blood

Ef. 2 används ibland för att försöka påvisa att vi alla är födda som andligt döda, men så står det inte i texten. Hur blir vi andligt döda? Jo, genom överträdelser och synder. Vi vet sedan tidigare att synder alltid separerar oss från Gud, så det är förstås en dålig idé att synda. Hur blir vi då levande från vårt självvalda smutsiga liv? Jo, förstås genom Jesus Kristus som genom sitt blod kan rena oss från våra synder. Det hänger då på oss att komma till honom så att han kan rena oss. Paulus skriver till efesierna att de TIDIGARE levde på världens vis, och lägg märke till att för att kunna göra sådana överträdelser som beskrivs så måste vi först vara VUXNA. Bebisar kan inte välja att leva på världens vis, eller att följa härskaren över luftens välde och de kan inte antas vara olydnadens söner. Inte heller kan de följa sina syndiga begär och göra det som köttet och sinnet vill – som det står i v. 3. Ef. 2 handlar alltså INTE om hur vi är födda utan hur vi blir om vi väljer att förhärda våra hjärtan och leva ut våra synder och på så sätt platsa som olydnadens söner:

Efesierbrevet 2:1 Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA GENOM ERA ÖVERTRÄDELSER OCH SYNDER.2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 

Vi är alltså inte FÖDDA som “vredens barn” (eller “hemfallna åt vredesdomen” som det står i 1917 års översättning). Varför skulle små oskyldiga bebisar vara hemfallna åt vredesdomen? Vad har Gud för skäl att vara VRED på små barn? Låt inte lura dig över att det står “barn”, för det är snarare vuxna som benämns som  “Guds barn” eller “Djävulens barn” beroende på deras val och beteende. Vi kan identifiera Guds barn (och Djävulens barn) genom att studera hur människor lever, så det är alltså vi själva som har makten att hamna i rätt grupp genom att undvika synd och leva rätt:

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. —9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNINGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

De som bokstavligt talat är fysiska barn tillhör alltid Gud och riskerar aldrig att förlora sina själar eftersom de inte kan se skillnaden mellan ont och gott och kan inte synda. De som av naturen är “vredens barn” är de som tagit för vana att synda så till den grad att synden blir ETT med deras liv och fullständigt naturligt för dem.  För en alkoholist kan det efter år av rus ses som fullständigt naturligt att dricka sig berusad, och denna vana i kombination med en vägran att omvända sig, har fått honom att till naturen vara ett vredens barn:

3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var DÖDA GENOM VÅRA ÖVERTRÄDELSER, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —

Summerat kan vi se att vredens barn har kapacitet att välja nedanstående livsstil. De kan göra följande:

  • Välja att överträda Guds lag och synda
  • Välja att leva på världens vis
  • Välja att följa härskaren över luftens välde (Satan)
  • Välja att vara olydnadens söner (vara ohörsamma enligt 1917 års översättning)
  • Välja att vandra i sitt kötts begärelse (1917 års översättning)
  • Välja att göra vad köttet och sinnet vill
  • Ha ett behov av att levandegöras från sitt andligt döda tillstånd (vilket innebär att de tidigare var ofrälsta pga synder)

Alltså kommer inte bebisar och små barn på fråga i det här sammanhanget eftersom de omöjligt kan utföra någonting i denna lista. Sen kan vi läsa om människor som av naturen inte alls är “vredens barn” utan av naturen gör vad lagen befaller:

Rom. 2: 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Sen kommer vi till den vers som förmodligen är den allra mest citerade i hela Bibeln, kanske för att vi så gärna vill höra att vi kan bli frälsta I våra synder – trots att det inte står så:

8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 

Det som är Guds gåva är möjligheten att bli frälst genom nåd. Vi är antingen frälsta genom lagen eller genom nåd. För att bli frälst genom lagen måste vi lyda den till punkt och pricka. Har vi gjort det? Nej. Alltså är vi frälsta av NÅD, och genom TRO – som är villkoret.  Att plötsligt börja göra goda gärningar kan alltså inte frälsa oss eftersom vi tidigare gjort oss skyldiga till synd. Inte heller är kravet att vi måste uppnå en viss grad av gärningar varje dag som ger oss poäng nog för att förbli frälsta. Nej, endast genom Jesus kan vi bli renade från vår tidigare synd. Betyder detta att vi inte längre riskerar våra själar om vi fortsätter att bryta tio Guds bud? Jo, det är precis lika viktigt som det alltid varit att lyda Gud, och synd separerar oss alltid från honom. Likaså är vi förlorade om vi är ljumma och inte kan visa gärningar med vår tro. Tro utan gärningar är död, och gärningar utan tro är också död. Vers 10 är inte alls lika ofta citerad, och den säger att det är tänkt att vi ska VANDRA i goda gärningar. Tror du att Gud tänker vandra i dessa gärningar åt dig? Nej, det är inte hans ansvar utan ditt, men vi kan inte göra någonting utan Jesus och behöver alltså vara I HONOM:

10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand.

Paulus fortsätter att berätta om de goda nyheterna om vad som kan åstadkommas GENOM Jesu blod, för alla – både judar och hedningar – som tror på honom. Det är genom blodet vi är renade och även förenade med varandra i Kristi kropp. Det handlar alltså om Kristi kropp och om församlingen som är Guds familj. De underbara löftena är alltså kopplade till församlingen som är utvald till arvet, men väljer DU att tillhöra församlingen? Du vet kravet…

12 Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu har NI, SOM ÄR I KRISTUS JESUS och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. — 16 Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. 17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty GENOM HONOM har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

När vi talar om de “utvalda” kan vi gärna ha liknelsen i Matteus 22 i färskt minne. Den handlar om en Kung som bjuder in gäster till en bröllopsmiddag för sin son. Därifrån får vi den berömda frasen “många är kallade men få är utvalda”. De som är utvalda i liknelsen är de som frivilligt accepterar inbjudningen och som också kommer till festen – till skillnad mot andra som visserligen är med på gästlistan men som väljer att INTE komma trots att det är Kungens vilja. De UTVALDA är alltså utvalda för att de själva valt det genom att acceptera inbjudningen. Detsamma gäller oss. Vi kan själva placera oss bland de UTVALDA om vi väljer Gud och visar det i våra handlingar.

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

May21

Romarbrevet 9 – kalvinisternas favorit

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, 2 ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. 3 Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. 4 De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 5 De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Uppenbarligen så tror inte Paulus att Gud har förutbestämt vem som ska komma till himlen respektive helvete eftersom han önskar att han vore fördömd i sina bröders ställe (judarna/israeliterna) trots att inte alla judar tror att Jesus är Messias.  Om Gud Fader inte ämnade att Jesus skulle dö för alla människor utan endast några få (de lyckligt utvalda) varför har då Paulus en önskan att dö för människor som inte ens är Jesustroende? Det vore ologiskt att dö för människor som Jesus inte var villig att dö för. Paulus verkar inte heller känna till (om han nu var en kalvinist) att saker och ting sker  exakt som Gud planerat från världens skapelse, så hans “sorg och ständig vånda” vore helt obefogade känslor att ha inför icke utvalda judar. Varför känna sorg över att människor hamnar (himmel eller helvete) exakt där Gud vill ha dem? Paulus har ingen som helst orsak att känna sorg över människor som Gud inte känner någon sorg över.  Men tack och lov är ett “begränsat försoningsoffer” (limited atonement) inte bibliskt!

6 Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, 7 och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. 8 Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.9 Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.

Inte alla israeler är Abrahams barn även om de är släkt med honom genom blodet. Endast de som är “löftets barn” räknas till hans säd och de är barn genom TRO. Abraham själv visade sin tro genom sina handlingar och han räknades som rättfärdig av det skälet. Vidare kom den utlovade Messias kom  genom hans blod, via Sara som var en fri kvinna (och inte genom Hagar som var en slavkvinna/tjänarinna och inte fri).

Gal. 3:7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

10 Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.11-12 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar

Det faktum att ofödda barn inte har gjort vare sig gott eller ont indikerar att läran om den syndfulla naturen inte stämmer. Bebisar är neutrala och de är inte kapabla till att synda. Vi kan läsa om VAL här men notera att det inte handlar om att utvälja individer till att TRO. Barnen det handlar om här är Jakob och Esau och de är inte bara personer utan även LÄNDER och FOLK.  God utvalde Jakob till att frambringa Messias.  Esau handlade illa med sin förstfödslorätt och trots det så förväntade han sig ändå att han skulle ha kvar den rätten just för att han var förstfödd. Jakob agerade aktivt för att få den. En likhet kan dras med judarna som förväntade sig att få rätten till Kungariket just för att de är födda till judar och är “Guds utvalda folk”. Paulus menar att frälsningen inte fungerar på det sättet utan vi är frälsta av TRO (visat i handlingar) och att detta löfte gäller även hedningarna.

13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Vers 12. Tjänade personen Esau någonsin den yngre brodern Jakob? Nej, inte vid något tillfälle tjänade han honom. Däremot så tjänade FOLKET som kom från Esau det folk som kom ifrån Jakob. Gud hade goda skäl att hata Esau både som person och som ett folk. Läs mer om Jakob och Esau här.

14 Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! 15 Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. 16 Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Poängen här är att Gud har all rätt i världen att utföra sin frälsningsplan på det sättet han själv finner lämplig, och han behöver inte fråga oss om lov. Judarna antog att de hade en fördel som “Guds utvalda folk”, för att lagen gavs till dem och eftersom de är av Abrahams säd, men Paulus säger nej. Frälsningserbjudandet ges även till hedningarna och vi är inte frälsta genom att vara födda judar och/eller att följa den judiska ceremoniella lagen, utan genom tro på Jesus Kristus som dog för hela världen. Notera att det INTE står att Gud inte vill visa alla barmhärtighet. Det som står är att GUD bestämmer vem han vill visa barmhärtighet. Har Gud rätt att visa barmhärtighet på vissa VILLKOR? Ja, absolut, och det står inte helleri texten att Gud visar barmhärtighet VILLKORSLÖST. Vi vet genom andra ställen i Romarbrevet och i resten av Bibeln att vi är frälsta på villkor, och de villkoren är omvändelse och tro. Om Gud vill visa barmhärtighet och förbarmande mot dem som ödmjukat sina hjärtan –  och inte mot de som har förhärdat sina hjärtan – så har han all rätt att göra så, och han skulle inte vara orättfärdig genom en sådan handling.  Gud yttrade dessa ord (om barmhärtighet) till Moses och vi vet att Gud också hade villkor gentemot israeliterna. Han valde att inte visa barmhärtighet  mot de som gjorde uppror mot honom.

17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Farao härdade sitt hjärta flera gånger innan vi kan läsa att Gud gjorde det. Gud har rätt att härda hjärtan som är ovilliga att ödmjuka sig till honom (han härdar dem ännu mer), och vi kan läsa mer om hur detta går till i Rom. 1:18:32. Läs min bloggartikel om Farao här.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

”Vem är du som går till rätta med Gud?” är frågan (eller “vem är du som svarar tillbaka mot Gud?”). Det betyder att vi inte BORDE svara tillbaka till Gud och argumentera med honom. Har det någonsing hänt i historien att människor HAR svarat tillbaka mot Gud? JA! Det finns ofantligt många exempel på detta, och inte nog med det – det finns även änglar och människor som gjort uppror mot honom! Vill Gud att vi ska göra uppror mot honom? Självklart inte! Varje gång som människor svarar tillbaka och gör uppror mot honom så sker det EMOT hans vilja. Vi är olydiga mot Gud genom att göra uppror, så texten handlar inte om vad människor inte KAN göra utan vad de inte BORDE göra. Låt oss heller inte glömma att sammanhanget fortfarande handlar om Guds rätt att utföra sin frälsningsplan på det sätt han själv väljer – inklusive varianten att han endast frälser de som väljer att omvända sig och tro på honom. Texten säger ingenstans att Gud alltid styr våra steg eller tvingar på någon vare sig frälsning eller fördömelse. Alla har chansen att komma till honom och vi väljer själva.

21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.

Sammanhanget är fortfarande att frälsningserbjudandet även gäller hedningarna. Vi kan läsa att Gud skulle kunna välja att “ med stort tålamod” ha “fördrag” med vredens kärl. Varför kan vi läsa ordval som att ha “fördrag” och “med stort tålamod” som om kärlen hade en egen vilja och var motsträviga mot Gud? Om Gud förutbestämmer allt som sker så borde han väl se till att saker och ting sker utan krångel och utan att behöva visa fördrag och tålamod? Vi kan även läsa nedan att vi förväntas rena oss själva, och om vi väljer den vägen så kan vi bli kärl till heder. Om vi förhäver oss mot Gud och gör det svårt för honom att forma oss till det han vill så är vi kärl som är färdiga att förstöras (vi orsakar själva att vi är kärl färdiga att förstöras). Vår rättmätiga plats är då på soptippen, MEN för vår skulle så kan Gud alltså visa fördrag med oss med stort tålamod. Vilka kärl är det som blir till heder? Skulle det kunna vara de som omvänder sig och som är villiga att ödmjuka sig? Vilka kärl är de som är färdiga att förstöras? Skulle det kunna vara de som har rebelliska hjärtan och ovilliga att låta sig formas? Kärlen som är villiga att omforma sig efter Guds vilja är desamma som barmhärtighetens kärl, och de är i förväg bestämda att träda in i hans härlighet. Det är upp till oss att rena oss själva så att vi kan bli det som Gud vill och tillhöra dessa kärl, och då kommer de underbara löftena att gälla oss.

2 Tim 2: 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Jer 18: 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Läs min bloggartikel om krukmakaren och leran här

25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.26 Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn 27 Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.28 Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.29 Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Här kan vi se grunden till problemet. Stötestenen som judarna snubblade på och som kan separera dem från Gud är JESUS KRISTUS. Judarna riskerade att missa Guds frälsningsplan genom att fortsätta att förneka Messias, och detta är vad som ger Paulus sorg.  Villkoret för frälsningen är tro på Jesus och detta kan mycket väl innebära, till judarnas förvåning, att exkludera just judar och i stället inkludera hedningar. Judarna antog att de var Guds egendomsfolks och att frälsningen var begränsad till dem. Ovan kan vi se att tro måste föregå frälsning och är ett villkor för frälsningen.  Judarna, Guds utvalda, sökte att få frälsning genom lagen snarare än genom tro.  Det står ingenting här om att Gud väljer ut vem som ska ha tro och bli frälst utan bara om nödvändigheten att människorna har tro. Det spelar ingen roll om du är jude eller grek , för Gud har valt att rädda var och en som tror på Jesus.  Tror vi på Jesus så älskar vi honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. På det sättet kan vi se om vi är Guds barn. Det är visserligen inget krav att lyda judarnas ceremoniella lagar men självfallet är vi aldrig någonsin befriade från att lyda den moraliska lagen som är tio Guds bud. 

Romans 10:12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Romans 11: 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

De kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv Apg.13:48 – Gud väljer INTE vem som ska tro

Mar24

Apg 13:48När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. (1917)

I Svenska Folkbibeln är  det grekiska verbet tasso (Strong’s 5021) – här i formen tetagmenoi  – översatt till “bestämda”. Det som denna vers säger är att de människor som hade evigt liv var de troende.  Ett liknande påstående skulle kunna vara “Alla de som vann sprang i loppet “. Det grekiska ordet visar inte på någonting som är förutbestämt enligt Adam Clark (“Commentary on Acts 13:48”, och begreppet kan betyda föreskriva, dispositionera sig eller att sätta sig i verket. Adam Clarke menar att t man kan ha en disposition, eller villighet/öppenhet för att tro. Idén att Gud förutbestämmer vem som ska tro på honom – och att komma till frälsning –  motsägs redan två verser innan i samma kapitel. Människorna i Apg 13:48 och deras öppenhet att ta emot budskapet jämförs med judarnas, som hade chansen att tro och ta emot budskapet men valde att inte göra det:

Apg 13:46 Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: “Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.  

De som inte “anser sig själva värdiga det eviga livet” var de som inte trodde, men de som “det var beskärt att få evigt liv” var de som trodde. Om de trodde eller inte var alltså beroende på om de de förkastade eller accepterade det budskap som predikades för dem. De som härdade sina hjärtan trodde inte, men de som ödmjukade sig gjorde det.  Om vi tackar nej till frälsningsbudskapet så är det vi som sänder oss själva till helvetet, och det är självklart ett mycket dåligt val.  Gud själv vill inte att en enda själ ska gå förlorad utan att ALLA ska omvända sig. Det är precis samma sak som det vi läser i Romarbrevet 1 och i resten av Bibeln.

Det finns ingen egentlig agent till verbet vilket betyder att det inte står klart vem som är aktör i meningen.  Det skulle kunnna vara subjekten själva, såsom “de som satt sig själva till att klara provet klarade det“. Fribergs lexikon översätter  “as many as had become disposed toward eternal life” som en möjlig variant. Max Zerwick föreslår “who had been set (in the way)” i “Zerwick and Grosvenor’s A Grammatical Analysis of the Greek New Testament”. Det lexikon med den största autkoriteten för NT studier (BDAG) översätter inte verbet till “predestinera” utan “to be in place”.  Henry Alford översätter med “as many as were disposed” i hans 4 volymer stora verk “The Greek New Testament”.

Här nedan kan vi läsa om en trollkarl som GICK EMOT Paulus och Barnabbas och försökte hindra Guds vilja att ske:

Apg 13:8 Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra landshövdingen från att komma till tro. 9 Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 och sade: “Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar? 11 Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen.” I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. 12 När landshövdingen såg det som hände, kom han till tro, slagen med häpnad över Herrens lära. 

Vad skulle ha hänt om Paulus och Barnabbas inte varit närvarande? Då skulle trollkarlen varit mer obunden att göra Guds raka vägar krokiga. Paulus ord får det att låta som det här inte var första gången som trollkarlen hindrade Guds vilja från att ske.  Vi kan också läsa att landshövdingen började tro pga det som han SÅG  Men om människor är predestinerade till att tro och bli frälsta innan jorden ens skapades, varför kopplas landshövdingens tro ihop med vad han såg och hörde?  Bibeln säger att tro kommer av att höra Guds ord och att vi förväntas åtminstone tro för gärningarnas skull:

Joh. 14:11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

Vi kan läsa att ordet är sänt till bröder och söner av Abrahams släkt, och andra som fruktar Gud:

Apg. 13:26 Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt.

Att “frukta” är något som VI gör. Om det är Gud som väljer ut vem som ska tro på honom, varför kan vi aldrig läsa några verser som säger ungefär “och Gud kommer se till att han placerar gudsfruktan i er så att ni kan tro”?

“Det glada budskapet” förkunnas för “er”, och varför skulle “er” inte desamma som nämnts i versen ovanför och i andra verser i samma kapitel?

Apg. 13 32 Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, 33 det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig.

Paulus fortsätter här nedan att  säga “bröder” (i den grekiska originaltexten står det “män och bröder”) och att syndernas förlåtelse är predikat för dem. Vi kan även läsa “var och en som tror förklaras rättfärdig i honom”. Ett fantastiskt erbjudande till alla. Vi är också varnade: “Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er”.  Så Paulus säger att erbjudandet gäller alla, men det finns villkor för frälsningen som hänger på oss. Det finns alltid en risk att vi förlorar vår frälsning om vi inte vandrar i ljuset.

 Apg 13:38 Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er,39 och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er: 

Det som Paulus varnar för kan hända med oss, som det hände med profeterna är att vi kan gå under om vi väljer att förakta frälsningsbudskapet.  VILL Gud att människor ska förakta honom och inte tro på honom?  Nej, saker och ting kan ske tvärt emot Guds vilja just för att han gett oss fri vilja.  Vi är också varnade för att vi måste FÖRBLI i Guds nåd. Det finns alltså en risk för att vi väljer en annan väg om vi inte passar oss.  

Apg 13:41 “Se, ni föraktare, häpna och GÅ UNDER: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er”. —–43 Och då man skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd.

Här kan vi återigen läsa att frälsningserbjudandet ges även till hedningarna intill jordens yttersta gräns. Inte bara några lyckligt utvalda.

Apg. 13:47 Ty så har Herren befallt oss:Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.”

Om din hand eller din fot förleder dig till synd så hugg av den och kasta den ifrån dig (Matt 18:8)

Feb4

Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så HUGG AV DEN och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden

Överdrev Jesus när han bad oss att hugga av kroppsdelar om de förleder oss till synd?

Jesus skojade absolut inte, men visst skulle kunna säga att Jesus beskrivning i ovan vers är en “hyperbol”, (grek. hyperbole) som betyder att en medveten och demonstrativ överdrift används för att få fram en poäng. Hyperboler kan användas i både förstorande eller förminskande sammanhang. Man skulle också kunna säga att Jesus menade precis det han sade.

Matt 18:1 I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: “Vem är störst i himmelriket?” 2 Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem 3 och sade: “Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. 4 Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. 5 Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.6 Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. 7 Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. 8 Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. 9 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. 10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små.

Markus 9:42–48 beskriver Jesus ord likartat, och Gehenna beskrivs “där deras mask inte dör och elden inte släcks”.

Jesus talar med sina egna troende lärljungar när han säger detta. Han säger inte att synd innebär reducerade gåvor i himlen, utan snarare att vi riskerar att hamna i HELVETET. Vi kanske föredrar en Jesus som ser mellan fingrarna på vår synd, men det fungerar bara OM vi omvänt oss och sedan lever i rättfärdighet. Endast då kan synden raderas. Det är fantastiskt att Gud gjorde det möjligt för oss att bli helt renade från vår synd och få tillgång till hans rike! Skulle alltså Jesus mena att vi måste hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda? Ja, jag tror det, men tänk efter…När vi står där med yxan lyft och beredda att hugga av oss en hand, kommer vi då inte på tanken att i stället för att stympa oss hellre ÅNGRA vår synd och OMVÄNDA oss och SLUTA synda? Det måste väl ändå vara ett bättre alternativ? Detta är ju också ett erbjudande vi har ifrån Jesus och ett alternativ som vi kan välja.  Det är ju bara om vi INTE vill sluta synda som Jesus föreslår alternativet med att hugga av oss kroppsdelar, och förmodligen så vet han mycket väl att ytterst få personer skulle välja det alternativet. Vem som helst skulle föredra alternativet omvändelse, men problemet är förstås att många kristna är övertygade om att de inte ens behöver välja något av dessa två alternativ för de tror att Jesus accepterar dem ändå. Johannes säger:

1 John 1:9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Detta är ju helt klart ett bättre alternativ, och det motsäger inte Jesus ord i Matt. 18:8. Notera att Jesus INTE säger “Om ni syndat måste ni som ett straff hugga av er den kroppsdel som fått er att synda”. Vi ska alltså inte tro att Jesus vill att vi hugger av oss kroppsdelar när vi insett att vi syndat för det är INTE vad han säger. Det skulle ju inte få synden att bli ogjord! Han menar att det inte finns någon godtagbar ursäkt för att synda i FRAMTIDEN. Oavsett om det gäller kleptomani, mytomani, pyromani, frosseri, bedrageri, otrohet, utlevd homosexualitet eller alkoholism, så finns det ingen ursäkt för att fortsätta med dessa synder och vi kan inte skylla på någonting. Vi kan aldrig urskulda oss med att vi är “födda så” eller att vi inte har något val. Gud har gett oss en väg ut ur varje frestelse så att det inte behöver leda till synd, så då kan vi inte ursäkta oss med att “jag kan inte hjälpa det”. Om vi vägrar sluta synda på eget bevåg så säger Jesus att vi hellre bör hugga av oss en kroppsdel så att vi slutar synda,  så att vi inte hamnar i helvetet. Paulus säger:

1 Kor 9:27. Utan jag tuktar min kropp och kuvar den, FÖR ATT JAG INTE SKALL PREDIKA FÖR ANDRA OCH SJÄLV INTE HÅLLA PROVET.

Det är inte säkert att det alltid är lätt att bemästra köttet om vi har både arv och miljö emot oss, men allt är möjligt för Jesus. Utan den Helige Andes hjälp kan det vara svårt att tukta våra kroppar men om vi låter oss vägledas av Honom så går det. Det kan dock krävas mycket bön, fasta, envishet och support från andra kristna.

Matt 5:27 Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. 28 Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29 Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna. 31 Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. 32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Notera att det som är en synd är att MED BEGÄR se på en kvinna. Inte att råka stöta på en kvinna och anse att hon är rasande attraktiv. I KJV står det att det är en synd att se på en kvinna “to lust”. Det betyder att det är en synd att se på en kvinna i verkligheten eller på bilder/filmer med syftet att “lusta”. Det är synd att medvetet söka upp situationer som får oss att bli frestade och som kan leda oss till synd. En frestande tanke behöver inte vara “synd” i sig. Jesus var frestad av djävulen i öknen och tyckte säkert att det skulle smakat bra med något att äta, och fick säkert en sådan bild i sitt sinne när djävulen förde detta ämne på tal. Det hade varit en synd för Jesus att äta vid ett tillfälle där det inte var påbjudet att äta, men Jesus valde trots den frestande tanken att inte ge efter för den och synda. Gud ser våra hjärtan och vet mycket väl vad vi gör och inte gör för att inte hamna i frestande situationer, och vad vi försöker göra för att komma ur sådana situationer som vi redan hamnat i.

Tro är inte GÅVAN i Ef. 2:8-9 men FRÄLSNINGEN

Dec15

Gud ger ALLA människor en möjlighet att tro och omvända sig

Den berömda versen i Ef. 2:8-9 säger inte att TRO är en gåva utan snarare att FRÄLSNINGEN är en gåva (vilket grekiskan visar) och gåvor tar man emot och är vanligtvis mycket rädda om (vilket är villkoret för frälsningen) samt behåller. Gud tvingar dock ingen till detta.

Ef. 2:8-9 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig

Pronomet [Τοῦτο]är ett demonstrativt pronomen och den syftar på det som det refererar till. Det är inte maskulint eller feminint utan neutralt och det är i singular och nominativt. “Tro” kan inte vara vad [Τοῦτο] syftar till eftersom “det” är neutralt och “tro” feminint. Paulus borde ha använt ett annat passande ord om han velat syfta på ordet “tro” och därmed undvikt förvirring. Om vi accepterar att det inte är “tron” som är gåvan undviker vi dessutom motsägningar, såsom Rom 10:17 som säger att tro kommer av att höra (Guds ord).:

Rom. 10:17Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.

Tro kan inte samtidigt komma pga predikan och genom att Gud på måfå tilldelar vissa människor tro. Det är antingen eller, och jag tror gärna att Rom 10:17 är sanna ord och att de inte står i strid med resten av Bibeln (eller svärtar ner Guds karaktär). Om tron hade varit en gåva borde inte Jesus ha förvånats över vissa människors starka tro, men det hände att Jesus förundrades över detta, samtidigt som han i andra sammanhang förbrådde människor för deras svaga tro. Paulus frågar sig:

Rom. 10:14Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade? 

Svaret är INTE “Jo, Paulus. Kände du inte till att människor kan komma till tro utan predikan, genom att Gud på måfå ger tro till somliga människor?” Om tron hade varit en gåva – separat från det faktum att Gud uppenbarat sitt ljus för alla människor –  så blir det Guds fel att alla människor inte tror på honom, eftersom han ju inte gett dem gåvan att tro. Men sanningen är att vi är alla kallade att omvända oss och komma till tro. Gud vill inte att någon ska gå förlorad, och han har möjliggjort en grundtro till alla. Frågan är om vi tar emot hans ljus och låter det skina klarare eller om vi vänder honom ryggen.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då inte mycket mer göra det med er, ni klentrogna? 

Matt 11:20. Då började han gå till rätta med de städer, i vilka han hade gjort sina flesta kraftgärningar, och de hade likväl inte omvänt sig:21. Ve dig Korasin, ve dig Betsaida! Ty hade sådana kraftgärningar blivit gjorda i Tyrus och Sidon, som har blivit gjorda i er, så hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska.

Matt 14:30. Men när han såg, hur stark vinden var, blev han förskräckt, och då han började sjunka, ropade han och sade: Herre, hjälp mig. 31. Och genast räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: O, du klentrogne, varför tvivlade du?

Matt 16:7. Då tänkte de för sig själva och sade: Vi har inte tagit med oss något bröd. 8. När Jesus märkte det, sade han till dem: Ni klentrogna, varför bekymrar det er, att ni inte har tagit bröd med er? 9. Förstår ni inte ännu, eller minns ni inte de fem bröden åt de fem tusen, och hur många korgar ni tog upp?

Matt 17:19. Då gick lärjungarna avsides till Jesus och sade: Varför kunde vi inte driva ut honom? 20. Jesus sade till dem: För er otros skull. Sannerligen säger jag er: Om ni bara har tro som ett senapskorn, då kan ni säga till detta berg: Flytta dig härifrån dit bort, och det skall flytta sig, och inget skall vara omöjligt för er.

Mark 4:39. Och då han hade vaknat, talade han strängt till vinden och sade till sjön: Tig, och var stilla! Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 40. Och han sade till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro?

Lukas 7:9. Då Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit så stor tro.

Lukas 18:8. Jag säger er: Han skall snart ge dem rätt. Men skall Människosonen finna tro på jorden då han kommer? 

Verser som brukar användas till att påstå att Gud väljer vem som ska ha TRO

Det finns några verser som kanske förbryllar, men som startpunkt så kan vi vara helt säkra på att Gud inte blundar och på måfå ger vissa människor tro medan han vägrar att ge andra tro. Det skulle ju innebära att Gud är den som väljer vem som ska bli frälst, och att han stänger dörren till frälsningen för merparten. Det stämmer inte överens med resten av vad vi kan läsa i Bibeln och det är nedvärderande att påstå att vår Frälsare är någon slags tyrann som förvägrar människor frälsning genom att han undanhåller den nödvändiga tron.

1 Kor. 12:8 Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, 9 åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, 10 åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

Rom. 12:3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

Om vi ser till sammanhanget så kan vi se att det handlar om nådegåvor, och det är verkligen sant att alla kristna inte har vare sig alla gåvor eller samma gåvor, och Paulus ber oss därför att agera inom de resurser som vi har fått tilldelade. Det är också sant att vi inte kan ge oss själva dessa gåvor utan det är GUD (den heliga anden) som tilldelar dem. Vi är tillsagda att vara ivriga på att ta emot nådegåvorna, och framför allt de bästa, men sanningen är dock att inte alla har gåvan att exempelvis hela människor. Inte för att Gud förvägrar kristna gåvor utan för att vi kanske inte tror på dem, inte ber om dem eller inte inser vilken kraft de har. Vår frälsning hänger dock inte på nådegåvorna. Vi ska heller inte göra som Salomo, som hade fått vishetens gåva som han till att börja med använde till något gott, men som han senare totalt sjabblade bort.

Matteus 7:11 Om nu I, som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

En del har inte gåvor för att de inte kommer till Gud för att ta emot dem. Gåvor tas emot, och efter det uppmanar Paulus oss att använda oss av det vi har. Hela sammanhanget:

Rom 12:6  Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro; 7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall; 8är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

I nedan vers är det grekiska ordet (pistis) översatt till “trofasthet” på svenska, och det står inte att det är Gud som orsakar denna trofasthet hos personen utan att det är en frukt som förväntas att visas hos kristna. Inte heller säger 2 Tess. 1:11 att det är Gud som tvingar på människor tro. Det är vi själva som måste använda vår tro, och vi kan se från skriften att människor med stark tro lättare kunde bli helade. Jesus var som sagt förvånad själv över en del människors tro, men så var han heller inte påverkad av reformert tänkande!

Gal. 5: 22 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet 23 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.

Paulus och vad han INTE påstår i Galaterbrevet

Dec8

Tyvärr missförstår en del kristna vad Paulus säger om Lagen i Galaterbrevet och på andra ställen. De försöker få Paulus exempel om det lönlösa i att gå tillbaka till Lagens instruktioner om omskärelse, till att innebära att det numera är valfritt (om än eftersträvansvärt) att lyda även den Moraliska delen av Lagen. Lagen innehåller olika delar, och man brukar dela in den i den Ceremoniella Lagen, som innehåller regler om klädsel, mat och hygien, och den Moraliska Lagen, som även kan kallas Tio Guds Bud och som kan summeras med de dubbla kärleksbuden (att älska Gud och sin nästa som sig själv). Om man missförstår detta och vad Paulus syftar på när han säger “Lagen” så kan det gå illa. Moses mottog stentavlorna med Tio Guds bud något år innan han mottog resten av buden som handlar om de ceremoniella buden, men Tio Guds bud har inte sitt ursprung i de två stentavlor som Moses mottog. Även innan detta tillfälle på Sinai berg så var det förbjudet att tillbe andra gudar, mörda, stjäla, ljuga, etc. Om Tio Guds bud inte gällde innan Moses tid skulle Kain inte ha syndat när han mördade sin bror. Det är ofta de här verserna som missförstås:

Gal.5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er. 3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek. 

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium

 Gal 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves?  

Paulus verkar upprörd. Eftersom Paulus betonar att vi inte kan bli frälsta av gärningar och genom att lyda Lagen, så anser vissa att Paulus menar att vi är FRIA vilket de menar skulle innebära att vi är fria vad gäller alla delar av Lagen och att gärningar bara är fina mål, men ingenting som vi kan förlora frälsning över. Men det är inte alls vad Paulus menar. Det är sant att vi aldrig kan skyla över gamla synder genom att börja lyda Lagen, även om vi från och med nu skulle lyda den till punkt och pricka, eftersom vi ju har brutit den tidigare. En tjuv kan aldrig täcka upp gamla brott genom att plötsligt leva sitt liv utan att stjäla. Han måste sona för sina tidigare brott även om han börjar leva rättfärdigt vid en senare tidpunkt. Såvida ingen renskriver honom för brottet förstås, och det är just det som Jesus gjorde för oss och våra synder (om vi omvänder oss och tror). Men att bli renskriven från sina gamla brott betyder ABSOLUT INTE att man är immun mot straff för framtida brott!

Paulus säger vidare Gal 5: 18. “Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen“, så det menar alltså en del skulle friskriva oss från hela lagen och att synder inte längre separerar en sant kristen från Gud, men vad säger Paulus i verserna som kommer direkt före och direkt efter?

Gal 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni INTE att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är EMOT Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill—19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att DE SOM GÖR SÅDANT SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

Genast kan vi alltså se att Paulus säger att det finns starka villkor för att en kristen ska komma in i Guds rike och det är LYDNAD. Det handlar om lydnad av Tio Guds Bud/den Moraliska delen av Lagen/de dubbla kärleksbuden eller vad du nu vill kalla dem. För en kristen ska lydnaden finnas i hjärtat tack vare den helige anden:

Hebr. 10:16. Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag skall ge dem mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinne vill jag skriva dem

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda.14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium.

Vem får evigt liv enligt Paulus? De som har “tro allena”? Glöm det, för utan gärningar kan vi inte bli frälsta. En del säger “Ja men, goda gärningar är endast FRUKTEN av vår tro”.Visst, men betyder det då inte att denna frukt är absolut nödvändig eftersom vi inte är frälsta om vi inte kan visa frukt? Tro utan gärningar är död. Så här säger Paulus om vem som får evigt liv:

Rom 2:7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet,

Hebr.5:9. Och när han fullkomnats blev han,för alla dem som LYDER HONOM, upphovet till evig frälsning

Att Paulus gör skillnad på judarnas Torah (den Ceremoniella Lagen) och den Moraliska Lagen är tydlig:

1 Kor 7:19. Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD.

Rom. 3:30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron. 31. Gör vi då lagen om intet med tron? Nej, inte alls! UtanVI UPPRÄTTHÅLLER LAGEN

Paulus förfasar sig inte över att galaterna är så tokiga att de går tillbaka till tossiga gamla bud som säger “Du ska inte döda”, “Du ska inte själa” och “Du ska inte ljuga”. Varför skulle Paulus bli upprörd över det eller ens komma på tanken att kritisera galaterna för något sådant? Självfallet är inte Paulus upprörd för att Tio Guds Bud lyds av galaterna utan för att det finns irrlärare som fått dem att tro att de inte kan vara frälsta såvida de inte omskär sig. Då menar Paulus att Jesus dött för dem till ingen nytta eftersom detta skulle innebära att galaterna går tillbaka till det gamla testamentet och då kan de inte välja och vraka vilka lagar de ska lyda utan alla lagarna måste lydas. Det klarade inte judarna under det tidigare systemet, varför djuroffer var nödvändiga. Sanningen är ju att vi är frälsta av nåd genom TRO och inte pga att vi följer ritualer. Men älskar vi Jesus så säger Bibeln att vi lyder honom, och lydnaden ska komma naturligt från våra hjärtan. Här kan vi läsa att Paulus har bekymmer över irrlärare som sprider läran om nödvändigheten att omskära sig:

Apg 15:1 Några kom ner från Judéen och lärde bröderna: Om ni inte låter omskära er efter Moses stadgar, så kan ni inte bli frälsta.2. Detta ledde till motsättningar, och Paulus och Barnabas kom i en ganska skarp tvist med dem. Därför beslöts det att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle fara upptill apostlarna och till de äldste i i Jerusalem för dessa tvistefrågors skull.

Rom 3:28. Ty vi håller före, att människan blir rättfärdig genom tro, utan lagens gärningar. 29. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte även hedningarnas Gud? Jo, också hedningarnas, 30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron.

Rom 4:9 Gäller nu denna saligprisning endast de omskurna eller också de oomskurna? Vi säger ju, att tron blev räknad Abraham till rättfärdighet. 10. Hur blev den då honom tillräknad? När han var omskuren, eller när han var oomskuren? Inte såsom omskuren, utan såsom oomskuren.

En del menar till och med att det är en förbannelse, i betydelsen att det är något DÅLIGT att lyda Guds bud, eftersom de läser:

Gal 3:10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.

Men detta betyder endast att en person som menar sig bli frälst genom laggärningar är under en förbannelse just för att han inte lytt hela lagen, och då är personen skyldig och förtjänar ett straff. Hade personen lytt hela Lagen hade det inte varit något problem, men en enda olydnad betyder förbannelse. Vi är antingen frälsta av Lagen eller av tro. Det är antingen eller. Vi är frälsta av TRO, men det betyder som sagt inte att vi är befriade från att vara Gud trogna. Tack vare Jesus Kristus vår Herre och hans blod så har han gjort oss fria från förbannelsen! Vi har nyckeln till hans rike, så låt oss hålla ut till änden.

Kan vi bli frälsta SÅSOM GENOM ELD trots att vi lever i synd? 1 Kor. 3:15

Aug27

Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld (1 Kor 3:15)

En del vill gärna läsa denna vers som att vi kan ha både vår synd och vår frälsning samtidigt och att synd bara skulle innebära färre gåvor i himlen så länge som vi bara “tror på Gud”. Det finns troende som är så fästa vid sin synd att de faktiskt nöjer sig med en “brandförsäkring” (en försäkring om att de åtminstone slipper helvetet) och de intalar sig själva att “visserligen får jag reducerade gåvor i himlen – eller kanske inga gåvor alls – men jag kommer åtminstone dit och jag kan dessutom tillåta mig att synda lite grand här på jorden när jag tycker att frestelserna är för stora”. En del kanske slår bakut direkt och menar att en sann kristen ALDRIG skulle resonera så, men om till och med en man av Guds eget hjärta kan tillåta sig att synda (Kung David) och leva i synd i ca ett år, varför skulle vi tro att kristna aldrig skulle välja synda till och med under en längre tid? Det är självfallet än mer frestande att synda om vi tror att det inte leder till några allvarliga konsekvenser – förutom färre gåvor eller inga gåvor alls. Många är som sagt mer än nöjda över att komma till himlen överhuvudtaget. Det fruktansvärda är dock att detta inte är SANT. Det är ytterst beklagansvärt att intala människor att de är på väg till himlen när de i själva verket är på väg till helvetet pga synd.

Sammanhanget i 1 Kor. 3 visar att det inte handlar om SYNDARE utan om TROENDE och deras byggmaterial och byggmetoder. Synd nämns ingenstans och vi vet redan att synd separerar oss from Gud och leder till döden, såvida vi inte omvänder oss. Ingenting oheligt ska komma in i himlen. Vi kan läsa att grunden som vi bygger på måste vara JESUS och vi kan läsa att Gud faktiskt förgör en människa som fördärvar Guds tempel. Då handlar det inte om reducerade gåvor i himlen utan det är SJÄLEN som är i fara. Bibelsammanhanget vill visa att det är MOTIVEN i våra hjärtan som ska dömas av Gud. Han ser vilken grund vi bygger på, och han ser resonemangen i våra hjärtan när vi väljer att sprida Guds ord och på vilket sätt vi gör det. Det finns förmodligen troende som bara “går med strömmen” och engagerar sig i evangelisation och bön mest som en “tradition”, eller för att kompisarna gör det eller som ett “nödvändigt ont” för att smälta in i ett visst sammanhang. Gud kan också se om vi sprider Guds ord och ger vårt tionde för att nå status och popularitet i stället för att drivas av en längtan att se fler människor frälsta. Här är hela sammanhanget:

1 Kor. 10 Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger. 11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. 12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. 14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. 15 Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld. 16 Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

Läs också i nästa kapitel om att det handlar om hjärtats uppsåt.

1 Kor. 4:5 Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.6 Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den andres bekostnad.

Det kan hända Gud frälser en människa som inte alltid byggt med ett bra material (och framför allt om personen omvänder sig) MEN det kommer aldrig på fråga att en syndare skulle få tillträde till himlen, och det är heller inte vad 1 Kor: 3 säger. Samma Paulus säger tre kapitel senare:

1 Kor. 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Vi kan vara bidragande orsak till att vår broder faller genom det sätt vi lever:

1 Kor. 8:12 När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. 13 Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.