Etikettarkiv | ordspråksboken

Sex / sju ting som Gud hatar och saker som han älskar – Ordspråksboken

tillbedjan-7Vad Gud hatar respektive älskar

Ordspråksboken innehåller många goda råd och varningar för människorna som han skapat. Där kan vi få veta vad som smärtar Gud allra mest, vilket är kopplat till människornas brist på kärlek och respekt till varandra. Det som är en synd inför Gud är att inte älska Gud över allting, och att inte älska sin nästa som sig själv. En del av detta innebär att vi också måste älska Gud av hela vårt förstånd, vilket innebär att vi måste lära oss hur Gud är logisk, tydlig och fullständigt rättvis när han dömer våra hjärtan. Om det är något vi inte förstår vad gäller Guds ord och handlingar så kan vi be om vishet och studera i skriften. Den helige Ande kan leda oss rätt om vår vilja finns.

Matt. 22:37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Sex-sju saker som Gud hatar/avskyr

Ord. 6:16 Sex ting är det som Herren hatar, ja, sju som han avskyr:17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod18 ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont,19 den som främjar lögn genom att vittna falskt och den som vållar trätor mellan bröder.

Summerat vad Gud hatar med andra ord:

  1. Ha stolta ögon – som avspeglar t ex falsk skrytsamhet, hån, arrogans
  2. Sprida lögner, halvsanningar och falska rykten
  3. Utgjuta oskyldigt blod – såsom att låta oskyldiga få skulden
  4. Smida och utföra onda planer, som kan drabba medmänniskor negativt
  5. Uppsöka ondska – såsom att orsaka problem för andra, leva i synd, etc
  6. Sprida lögn och förtal genom att vittna falskt om medmänniskor
  7. Orsaka trätor och kiv bland människor som annars skulle kunna leva i frid

Här gäller det verkligen att rannsaka sig själv, för jag tror vi alla gjort oss skyldiga till en del av de ovan nämnda överträdelserna, inte bara en gång, utan flera.

För att ge ett exempel på även kristna människors blindhet till sin egen inblandning i  ryktesspridning och förtal så skulle man kunna nämna sverigedemokraten Björn Söder. Människor kanske omedvetet utsett honom till en person som det är ok att hata och mobba. För att rättfärdiga mobbningen krävs det först att man tillskriver honom åsikter han inte har (upprätta en halmgubbe) och även det kanske görs mer eller mindre omedvetet. I Björn Söders fall handar det vanligtvis om idén att han inte skulle anse att man kan vara jude/same samtidigt som man är svensk, vilket är det totalt motsatta till det han faktiskt sagt både 2014 och 2018 samt åren innan och däremellan. Förtalarna känner sig förmodligen trygga med att i princip hela gammelmedia hävdar samma sak, liksom många politiker, kulturpersonligheter, liksom vänner och bekanta. Så många kan väl inte ha fel? Ett sådant argument kallas för argumentum ad populum (eller på engelska ”an appeal to consensus”).

En del ryktesspridare är dessutom helt ointresserade av att få Björn Söders försvar och citat från honom själv (direkt från källan) där han tydligt strider för minoriteters rätt att just få behålla sina minoritetsidentiter i kombination med sina svenska medborgarskap, samt att de självklart också kan identifiera sig som svenskar och/eller sin minoritet. (Om jag skulle flytta till Spanien så skulle jag förmodligen identifiera mig mest som svensk resten av livet, även om jag skulle respektera och efterfölja spanska lagar.) Men att läsa längre citat direkt från Björn Söder (inte bara enstaka citat utan att ens veta hur frågan löd) skulle ju ikullkasta den populära lögnen om honom som man trivts med att sprida, och kanske de omedvetet även tänker ”han är ju bara en sverigedemokrat och då kan det kan väl inte vara så noga med sanningen?” Hur skulle vi kristna själva uppleva det om vi blev förtalade på falska grunder, och där mobbarna dessutom var helt ointresserade av att gå till oss (de förtalade) för att höra vår version? Är det inte tryggast att gå till källan direkt för att minimera risken för missförstånd? Skulle vi vilja att Gud bedömde oss baserat på omdömen från människor som avskyr oss? Låt oss inte glömma Paulus äventyr i Efesus där han hade problem med att ”alla” trodde på falsk ryktespridning om honom och hans följeslagare.

Apg. 19:29 Hela staden kom i uppror, och folk rusade alla på en gång till teatern och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två makedonier som var Paulus följeslagare. — 32 Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats

Ett klokt visdomsord om skvaller:

Ord. 16:28 En falsk människa vållar trätor, den som skvallrar skiljer vänner åt.

Döma med olika måttstockar

Att döma människor med olika måttstockar är något som Gud alltid avskytt. Det handlar nämligen om en orättvisa som drabbar människor, och om det är kristna som dömer orättfärdigt så är hyckleri involverat. Det skulle kunna handla om politiker,  hotellägare, fackpampar, rektorer, pastorer, etc som ivrigt förklarar att de inte vill ha något att göra med sverigedemokrater pga ”värdegrunden” samtidigt som de dels misslyckas med att bevisa det hemska de förfasas över, och dels visat sig vara öppna för människor som uttryckt sig antisemitiskt, upphöjt kommunism, diktaturer, etc. Sverige är som land tyvärr skyldigt för att döma med olika måttstockar och att ha olika lagar/förmåner för olika människor. Motsatsen till ”allas lika värde” lärs ut av vår regering om man ser till deras handlande.

Exempel på bibelverser om att döma med olika måttstockar:

5 Mos. 25:13 Du skall inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten, 14 och i ditt hem skall du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet. 15 Full och rätt vikt skall du ha. Fullt och rätt efamått skall du också ha, för att du må leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. 16 För Herren, din Gud, avskyr alla som gör orätt på detta sätt.

Ord. 11:1 Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.

Ord. 20:10 Två slags vikt och två slags mått, Herren avskyr bådadera. —Herren avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo.

Sak. 8:16 Men detta är vad ni skall göra: Tala sanning med varandra, döm i era portar rätta domar som ger frid.17 Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, ty allt sådant hatar jag, säger Herren.

Gud sägs avsky människor som tillber falska gudar eftersom ju dessa gudar inte kan hjälpa dem till vare sig ett gott liv eller till deras själars frälsning. Gud vore inte en rättfärdig Gud om han inte avskydde det onda och älskade det goda. Fler verser om det Gud hatar/avskyr:

Ord. 3:32 Ty Herren avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga.33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas hem välsignar han.34 Bespottare bespottar han, men de ödmjuka ger han nåd.35 De visa får ära till arvedel, de dåraktiga får skam.

Ord. 8:13 Att frukta Herren är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag. — 36 Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.

Ord. 15:9 Herren avskyr den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet älskar han.

Ord. 16:5 Herren avskyr de högmodiga, de blir förvisso inte ostraffade.

Ps. 5:5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig.
6 De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla ogärningsmän.7 Du förgör dem som talar lögn, Herren avskyr de blodtörstiga och falska.

5 Mos. 12:31 Så skall inte du göra när du tillber Herren, din Gud, ty allt som är avskyvärt för Herren och som han hatar, det har de gjort till sina gudars ära. Ja, till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar.

Ja, Gud hatar av naturliga skäl orättfärdighet, eftersom han älskar det motsatta:

Ps. 11:5 Herren prövar den rättfärdige, men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.

Hebr. 1:8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira. 9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens oljamer än dina medbröder.

1 Joh. 2:5 Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde. Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret10 Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. 11 Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

2 pet. 3Gud är kärlek!

En del ateister får för sig, att om Gud är kärlek och verkligen älskar människor på djupet så accepterar han, eller åtminstone förlåter, deras livsstilar oavsett vilka de är. Så fungerar dock inte en kärleksfull Gud, och himmelriket vore heller inget eftersträvansvärt om det fanns synd och sorg även där. Gud förlåter dock vid sann omvändelse, vilket betyder att man vänder sig bort från att överträda Guds bud.

Paulus förklarar främst i Korintierbrevet hur grundläggande kärleken är för både livet och gemenskapen.

1 Kor. 13:1 Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.2 Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek,
så vore jag ingenting.3 Och om jag delade utallt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,5 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.7 Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. 

I ett sammanhang så kan man säga att Gud älskar ALLA människor eftersom Jesus dog för hela världen och VAR OCH EN som tror på honom kan få evigt liv. Gud sände sin son för att världen skulle bli frälst genom honom. Om Gud fått bestämma så hade detta inneburit alla människor eftersom Gud vill att alla ska bli frälsta, men kärlek är inte tvingande för då vore det inte en sann och fri kärlek. Vi har en fri vilja och är inte förprogrammerade marionetter som bara kan välja en väg. Jesus mål var inte att döma världen, utan snarare att frälsa världen (och alla har erbjudits ljuset), men människor dömer sig själva genom att kasta sig utför stupet.

På ett annat sätt, som vi sett i flera verser ovan, så ”avskyr/hatar” Gud sina motståndare som lever i synd. Det går alltså att älska och hata samtidigt, beroende på sammanhang.

Joh. 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

Johannes evangelium 14-16 förklarar kärleken till Gud och hans bud. Älskar vi Herren så är det naturliga att vi lyder honom då vi håller oss kvar i vinträdet. Men något tvång finns inte.

Joh. 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, — 21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”22 Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?” 23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.  

Joh. 15:Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.11 Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. 12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.13 Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.—17 Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.

Joh. 16:26 Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, 27 ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud.

Man kan inte älska Gud och hata sin kristna broder. Ja, vi får ”hata” synden och syndaren på det sättet som vi sett Gud göra i flera verser ovan, men kärlek består i en önskan att även vår värsta fiender omvänder sig och får liv – så de kommer med i den kristna gemenskapen tillsammans med oss. Skadeglädje, illvilja och ondska får inte plats i kärleken. Vi bör be för våra fiender, och inte önska att de går under.

1 Joh. 4:7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlekSå uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.

1 Joh. 5:2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.4 Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? 

Ps. 97:10 Ni som älskar Herren, hata det ondaHan bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem. 

Trots att vi kan läsa att Gud avskyr de orättfärdiga syndarna som orsakar plåga bland sina medmänniskor, så kan man ändå säga att Gud ändå älskar dem eftersom hans son dog för dem. Det är glädje i himlen för var och en som omvänder sig, eftersom det innebär ytterligare en person som vänt synden ryggen och fått evigt liv.

Rom. 5:6 Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. 7 Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare

2 Kor. 5:14 Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

Ef. 2:4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.  

Att ”hata” kan användas som nedan i en hyperbol, där Jesus menar att i jämförelse med honom själv – som är den ende som kan ge oss livgivande vatten och evigt liv – så måste man ”hata” alla andra, som i sammanhanget helt enkelt betyder att allting och alla andra måste komma i andra hand. Inte ens nära familjemedlemmar bör vi älska mer än Skaparen. Familjemedlemmar är temporära i en temporär värld, men Gud och hans rike varar i evighet. Detta betyder inte att vi kan behandla familjemedlemmar med en axelryckning, utan återigen bara att prioritera rätt i våra liv. Skaparen måste komma före det skapade.

Luk 14:26 ”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.

Att gå i borgen för någon där man garanterar för mycket är fel enligt Ordspråksboken

borgenAtt gå i borgen för någon handlade även under Bibelns tid om ett löfte att betala en skuld för någon annan om denne inte betalar. Borgen är alltså en slags säkerhet – en garanti. Det är en extra trygghet för den person som lånar ut pengar att få igen dem, och existensen av en borgenär kan göra så att en person vågar ta risken att låna ut pengar till en person han/hon inte känner så väl eftersom det finns en extra garanti att få pengarna tillbaka – antingen av personen som får lånet eller av borgenären.

I modern tid är det för det mesta BANKER och andra låneinstitut som det handlar om när det gäller lån mot borgen (oftast vad gäller bostadslån) som är reglerade med avtal, men det fanns inga sådana finesser under biblisk tid (därför är det svårt att jämföra.) Däremot berättar Bibeln om förekomsten av enskilda människor som kunde gå i borgen för varandra, och det verkar inte som det är något som uppmuntras eftersom det kan leda till trassel. Bibeln visar att om man går i borgen för en annan person så innebär det vissa risker, och därför är det tryggast att gå i borgen för en person man känner väldigt väl och kan lita på – såsom en familjemedlem, släkting eller god vän. Men om man å andra sidan känner en person väl så kan man ju helt enkelt låna ut pengar utan borgen! Bibeln varnar för att gå i borgen för en främling – förmodligen för att riskerna då blir större eftersom vi inte känner en främlings vanor eller dennes vilja eller förmåga att betala tillbaka. Inte heller är det vist att gå i borgen för en vän som tar lån av en främling, av samma anledning.

Ord. 11:15 Den som går i borgen för EN FRÄMLING råkar illa ut, den som hatar att ge handslag är trygg.

”Borgen” är översatt från det hebreiska ordet arab (Strong’s 6148), och det handlar alltså om ett slags löfte, garanti om betalning. I KJV finns även alternativen to pledge, exchange, mortgage, engage, occupy, undertake for, be or become surety.

Ordsspråksboken 6 handlar om varningar för olika sorters dårskap, inkl. lathet. De varnas även för att gå i borgen för sin nästa och ge handslag åt en främling. Vi kan ju då hamna i händerna på en person som vi inte känner så väl, och vi vet inte vet den personen är kapabel till när vi står i skuld hos honom. Det är verkligen inte vist att sätta sig i klistret på det viset, och framför allt inte om vi lovat så mycket att vi eller våra familjemedlemmar råkar ut för stora konsekvenser. Det gäller att komma ur den knipan så for som möjligt, om man ens kan.

Ord. 6: 1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling, 2 om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal, 3 gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,

Ord. 17:18 Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.

När det gäller främlingar är det säkrast att kräva pant, eftersom vi inte känner hans hjärta och då vi vill vara på den säkra sidan. Vi måste ta ansvar oss själva och de munnar vi själva har att mätta.

Ord. 20:16 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant när det gäller främlingar.

Ord. 27:13 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant då det gäller en främling.

Enligt Bibeln verkar det vara vist att överhuvudtaget undvika att gå i borgen för lån, med tanke på riskerna. Innan du ger ditt löfte om att träda in och betala en skuld för en annan person så har du förmodligen en viss trygghet i dina tillgångar för annars skulle du inte våga gå i borgen för någon, men om du varit för generös och lovat för mycket så kan det sluta med att du förlorar sängen du ligger på enligt ordspråket. Du kanske har människor i ditt hushåll som du ansvarar för, och om du varit för ”snäll” mot andra och lovat vitt och brett att du kommer att betala där andra människor misslyckas, så kan det sluta med att du blir av med pengar och tillhörigheter som ditt hushåll hade behövt. Gud kräver inte att vi ska gå i borgen för varandra, men däremot kräver han att vi ska ta hand om dem i vårt hushåll som vi ansvarar för. (Vidare ska vi där vi har möjlighet även hjälpa fattiga som kan läsas i detta blogginlägg). Poängen är alltså att inte lova för mycket och att undvika att ta dåraktiga risker. Det är bättre att inte ge handslag, om det finns risker att vi inte kan fullfölja det vi lovat. Handlar det däremot om en struntsumma så är det förstås en annan sak, för då riskerar vi ju inga allvarliga följder.

Ord. 22:26 Var inte bland dem som ger handslag och går i borgen för lån. 27 Varför skulle man få ta den säng som du ligger på, när du inte kan betala?

Om det är fel att gå i borgen för en främling enligt Bibeln så borde det vara lika fel att ha den form av generösa fällamassinvandring som Sverige haft under en längre tid, där vi faktiskt garanterar livslång försörjning till ett stort antal människor samt deras anhöriga och barn (och faktiskt barnbarn, barnbarnsbarn, etc så länge som nuvarande lagar gäller). Självfallet är det tänkt att medborgarna ska bidra till systemet genom att arbeta och betala skatt, men om medborgarna inte vill eller kan (pga funktionsnedsättning, brister i språkkunskaper eller brister vad gäller utbildning och arbetserfarenhet) så gäller ändå löftet att pengar ändå kommer att utbetalas till dem vare sig det handlar om a-kassa eller andra former av bidrag eftersom skattebetalarna fungerar som en slags borgenärer. Om A inte kan betala så hoppar B in och betalar i stället för A – resten av livet om så krävs enligt gällande lagar. Ingen kommer att sättas på gatan, och framför allt inte om det finns barn inblandade. Sverige har råd så länge som det endast handlar om en liten skara av bidragstagare jämfört med en större skara av personer som kan bidra till systemet, men givetivs så kollapsar systemet om det blir en obalans.

Det finns en stor risk att vi lovat för mycket och att vi inte har koll på vare sig nutida kostnader eller gjort tillräckliga goda analyser för att planera för framtida kostnader. Politiker mörklägger gärna verkligheten och vill ogärna använda sig av statistik pga risken att behöva acceptera ett oönskat utfall, vilket leder till underfinansiering i statsbudgeten. Risken är överhängande att plus och minus inte går ihop när en liten skara människor får en allt ökande försörjningsbörda för en allt större skara, vilket är en utveckling som inte kan fortsätta i det oändliga innan systemet brakar samman. Framför allt är det pensioner till svenska medborgare som vi aldrig slipper ifrån pga våra löften och garantier om att medborgarna alltid ska ha en viss månadsinkomst från den dagen de går i pension t o m döden. Visserligen så kan en regering besluta om att höja pensionsåldern, reducera ersättningsnivån samt höja skatterna ännu mer (samt ta ännu högre lån år efter år för att klara dessa pensionsgarantier), men ändå handlar det om ett grundläggande löfte till ett stort antal människor att de ska kunna få tillräckliga inkomster när de går i pension för att kunna leva ett drägligt liv. Det har Sverige garanterat sina medborgare, och det är inte rätt att lova en sak och sedan ångra sig under vägen och ta tillbaka sitt löfte. Om man arbetat hela sitt liv så förväntar man sig helt enkelt den utlovade pensionen när man blivit gammal, vilket man borde ha rätt till med tanke på alla inbetalda skatter man bidragit med genom åren. Då vill man inte höra i framtiden att det knappt finns några pengar kvar. Det vore ju underbart om vi kunde ge alla människor i hela världen en sådan garanti, men vi måste anpassa oss till verkligheten.

Ords.16:4 Herren har gjort den ogudaktige för olyckans dag?

Herren har gjort var sak för sitt särskilda syfte, även den ogudaktige för olyckans dag. (Ords. 16:4)

(KJV: The Lord hath made all things for himself—)

Några försöker göra gällande att  Gud skapat och/eller förutbestämt både ondska och synd, och att han gjort några människor till syndare bara för att helt enkelt kunna straffa dem på domens dag. Detta är dock inte Bibelns Gud, och om Gud skapat människor just för att synda så borde de få en medalj för att de gör hans vilja genom sin synd i stället för att kastas i elden. Vid första anblicken ser Ords. 16:4 ut att säga emot många andra verser i Bibeln där vi kan läsa att Gud vill att alla människor ska omvända sig och vara goda:

2 Peter 3:Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Hes. 33:11 Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

Hes. 18:23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Ps. 5:5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos digDe övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla ogärningsmänDu förgör dem som talar lögn,  Herren avskyr de blodtörstiga och falska.

Det hebreiska ordet maaneh kan betyda ”att stå till svars för”. Den första delen av versen kan alltså betyda ”Herren har skapat allting att stå till svars inför honom” . De skördar alltså vad de sår. Versen skulle då lyda:

”Herren har skapat allting för att stå till svars inför honom, ja även de onda, som tror att de kan undkomma, måste stå till svars inför honom på Domens dag”

Detta passar perfekt med resten av Bibeln där vi tydligt kan läsa att Gud FÖRVÄNTAR sig att vi ska vara lydiga och INTE bryta hans bud. Versens sammanhang visar att ett stolt hjärta är en STYGGELSE för Gud eftersom han AVSKYR det, så självfallet skulle han inte skapa människor för att utföra synder som han avskyr. Varför skulle Gud ens överväga att tvinga oss att synda för att sedan svänga 180 grader och straffa oss för det han orsakat oss att göra?

Ords. 16:2 En mans vägar är rena i hans egna ögon, men Herren är den som prövar andarna. Befall dina verk åt Herren,  så har dina planer framgång.Herren har gjort var sak för sitt särskilda syfte, även den ogudaktige för olyckans dag. Herren avskyr de högmodiga, de blir förvisso inte ostraffade.Genom nåd och sanning sonas skuld,genom Herrens fruktan undflyr man det onda.

Texten säger att människor kan undfly det onda om de fruktar Gud, vilket är något som DE måste göra, och Gud vill gärna att de undflyr det onda. Gud skapade allt för att stå till svars inför honom, inklusive de som tror att de har allt på det torra. Han skapade världen så att det goda som görs ska bli belönat och de onda ska bli bestraffat. På det sättet så kommer syftet med allting att besannas även vad gäller de onda, för de ska ju stå till svars för sina handlingar på domens dag.

Ords. 16:7 Om någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner.—9 Människans hjärta tänker ut sin väg,men Herren är den som styr hennes steg.

Människan kan ha önskningar och göra upp planer för att utföra dem, men vi är ändå helt beroende av Gud, och han kan hjälpa och stjälpa. Vi borde söka honom så att han kan leda oss rätt. Vi kan inte använda Ords. 16:9 som stöd för att Gud leder varje steg som vi tar, för det skulle absolut göra honom till källan till våra synder. Vi skulle då vara offer i händerna på en tyrann och vi skulle kunna anklaga Gud för det onda vi gör. Abraham planerade ett sätt att hitta en fru till sin son Isak, och tjänaren stötte på Rebecka. Jakob planerade att fly från Esau, och Herren välsignade honom och han blev rik med en stor familj. Josef valde att leva rättfärdigt och Herren ledde honom till Egyptens tron. Jesse planerade att sända mat genom sin yngsta son till sina andra söner i armén, utan att känna till att Gud skulle leda David att utföra ett storslaget dåd gentemot Goliat. Att Gud kan ”leda våra steg” betyder inte att vi inte har en fri vilja. Det är vår fria vilja som kan leda till att Gud svarar, reagerar och hjälper oss.  Att Gud alltid har kontroll betyder inte att vi är bundna till att vara marionettdockor i hans hand. Vi borde helt enkelt inte använda kapitel med poetiska inslag för att bygga upp doktriner som motsäger andra delar av Bibeln, utan vi måste läsa varje avsnitt i sitt sammanhang. God förutbestämmer inte att vi ska synda och punkt slut.

Ords. 16:12 Kungar avskyr onda gärningar,  ty genom rättfärdighet blir tronen befäst.13 Rättfärdiga läppar behagar kungar, den som talar sanning blir älskad. —17 De rättsinnigas väg är att fly det onda, den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv. 18 Stolthet går före undergång och högmod går före fall—.20 Den som ger akt på ordet finner det goda, lycklig är den som förtröstar på Herren. —2Den vises hjärta gör hans mun förståndig och främjar lärdomen på hans läppar.— 25 En väg kan synas rätt för en människa, men dess slut kan leda till döden. 27 En illasinnad man gräver upp det onda, förtärande eld är på hans läppar. 28 En falsk människa vållar trätor,  den som skvallrar skiljer vänner åt.29 Våldsverkaren förför sin nästa och leder honom in på en väg som inte är god.30 Den som kniper ihop ögonen umgås med vrånga tankar, sammanpressade läppar är redo till ont. —32 Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre styra sitt sinne än inta en stad. 33 Lotten kastas i knät,   men avgörandet kommer alltid från Herren.

Psalmer och ordspråk innehåller ofta poesi, sånger och hyperboler som speglar verkligheten, så vi måste vara försiktiga så att vi inte använder några verser ur sitt sammanhang och använder dem som universella sanningar som ska passa för alla människor i alla tider. Speciellt inte om det tvingar oss att ignorera många andra verser i Bibeln som har motsatt lära. Kan vi exempelvis acceptera nedanstående verser som absoluta sanningar som ALLTID stämmer in i ALLAS liv under ALLA omständigheter och utan undantag? ELLER ska vi läsa dem som generella sanningar som speglar människans liv här på jorden?

Ords. 13:21 Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka.22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige. De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder.24 Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid. 25 Den rättfärdige äter och blir mätt, de ogudaktiga får gå med tom mage.

Ords. 22:Vänj den unge vid den väg han bör vandraså viker han ej av från den när han blir gammal.

Ords. 12: Flitig hand får härska, den late tvingas till trältjänst.

Att frukta Gud är någonting positivt

Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med FRUKTAN OCH BÄVAN arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande Fil. 2:12

Fruktan = phobos på grekiska

Det är skillnad på fruktan och fruktan beroende på vad vi vill säga med just det ordet. Att känna fruktan för ”vad folk ska säga” är inte alltid så bra, men att känna fruktan inför GUD är något helt annat och något som är till vår fördel. Det betyder inte att vi ständigt ska gå runt och oroa oss för vardagliga saker, eftersom vi också är tillsagda att INTE känna någon oro eller fruktan. Vi ska ha tillit till Gud och vad han förmår göra. Dessa verser kanske känns igen när det handlar om att INTE känna fruktan:

Rom. 8:15 I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»

Rom. 13:3 Ty de som hava väldet äro till skräck, icke för dem som göra vad gott är, utan för dem som göra vad ont är. Vill du vara utan fruktan för överheten, så gör vad gott är; du skall då bliva prisad av den,

1 Korinthierbrevet 16:10 Men när Timoteus kommer, så sen till, att han utan fruktan må kunna vistas hos eder. Han utför ju Herrens verk, han såväl som jag;

1 Pet. 3:13 Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott? 14Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas; 15nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan

1 John 4:18 Räddhåga finnes icke i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut räddhågan, ty i räddhågan ligger tanke på straff, och den som rädes är icke fullkomnad i kärleken.

Det handlar alltså om att förlita sig på Gud. Känner vi fruktan och tveksamheter över om Gud kan höra våra böner, om han kan besvara dem, om han har fullständig kontroll och om han kan hjälpa oss i utsatta situationer, så är detta inte någonting positivt. Vi är uppmuntrade att INTE känna en sådan fruktan. Men NT talar bra mycket mer om att vi BÖR känna fruktan! Fruktan kan leda till att vi ger Gud mer uppmärksamhet och att vi får mer iver i vårt böneliv. Fruktan kan också leda oss till att göra allt vi kan för att undvika synd, eftersom vi inser vilka konsekvenser det innebär att inte leva i rättfärdighet. Fruktan för död och straff kan vara av godo, men vi bör ha en ”sund” fruktan och inte låta den förlama oss. Så en sund fruktan och respekt för Gud är receptet, samtidigt som vi också ska ha tillit till honom och inse att ALLT är möjligt i den Helige Andes kraft. Gud vill inte stjälpa oss utan HJÄLPA oss. Han har gett oss en enastående resurs i den Heliga Ande som vill och kan vägleda oss rätt. Tack vare fruktan för Gud så kan vi lägga ner en helt annan kraft på andra människors frälsning, liksom vår egen.

Apg 2:41 De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer. 42Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43Och FRUKTAN kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.

Apg 5:3 Då sade Petrus: »Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket? 4Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud.»  5När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.

Apg 9:31 Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

Apg 19:16 Och mannen som var besatt av den onde anden störtade sig på dem och övermannade både den ene och den andre; han betedde sig så våldsamt mot dem, att de måste fly ut ur huset, nakna och sargade. 17Och detta blev bekant för alla Efesus’ invånare, både judar och greker, och fruktan föll över dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat. 18Och många av dem som hade kommit till tro trädde fram och bekände sin synd och omtalade vad de hade gjort.

Rom 3:16 Förödelse och elände är på deras vägar,17och fridens väg känna de icke.  18Guds fruktan är icke för deras ögon.»

1 Korinthierbrevet 2:3 Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan.

2 Korinthierbrevet 7:1 Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan.

2 Korinthierbrevet 7:11 Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! På allt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det här gäller. —

2 Korinthierbrevet 7:15 Och hans hjärta överflödar ännu mer av kärlek till eder, då han nu påminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och bävan.

Efesierbrevet 5:21 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

1 Timotheosbrevet 5:20 Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan.

Hebr. 2:14 Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen, 15och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom. 16Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an.

1 Petrusbrevet 1:17 Och om I såsom Fader åkallen honom som utan anseende till personen dömer var och en efter hans gärningar, så vandren ock i fruktan under denna edert främlingsskaps tid.

1 Petrusbrevet 3:2 när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.

1 Petrusbrevet 3:15 nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan

Judasbrevet 1:23 och frälsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra mån I också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att I avskyn till och med deras livklädnad, den av köttet befläckade.

Fruktan även inför andra än Gud

Rom. 13:7 Så given åt alla vad I ären dem skyldiga; skatt åt den som skatt tillkommer, tull åt den som tull tillkommer, fruktan åt den som fruktan tillkommer, heder åt den som heder tillkommer.

Efesierbrevet 6:5 I tjänare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus;

1 Petrusbrevet 2:18 I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.

Psalmer och Ordspråk

Psaltaren 2:11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Psaltaren 19:10 HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

Psaltaren 34:12 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

Psaltaren 36:2I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

Psaltaren 56:4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Psaltaren 111:10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, ett gott förstånd få alla de som göra därefter. Hans lov förbliver evinnerligen.

Psaltaren 119:38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

Psaltaren 119:120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

Ordspråksboken 1:7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

Ordspråksboken 1:29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

Ordspråksboken 2:5 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.

Ordspråksboken 9:10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

Ordspråksboken 10:27 HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.

Ordspråksboken 14:27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

Ordspråksboken 15:16 Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.

Ordspråksboken 15:33 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.

Ordspråksboken 16:6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

Ordspråksboken 19:23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

Ordspråksboken 22:4 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.

Ordspråksboken 23:17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.