Archive | December 2013

Tyckte aposteln PETRUS att PAULUS brev var svåra att förstå? 2 Pet. 3:15

Dec31

frågetecke 2Så har också vår älskade broder PAULUS skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina BREV, när han talar om detta. I dessa BREV finns en del som är SVÅRT ATT FÖRSTÅ —(2 Pet. 3:15)

En del kommer inte längre än så när de läser Petrus åsikter om Paulus brev, men läser vi längre så ser vi att Petrus inte alls påstår att Paulus brev i allmänhet är svåra att förstå. Han fortsätter ju att säga att de som har svårt att förstå handlar om OKUNNIGA OCH OBEFÄSTA MÄNNISKOR som FÖRVRÄNGER texten TILL SITT EGET FÖRDÄRV, som de också gör med ÖVRIGA BIBELTEXTER.

2 Peter. 3:15 Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna.17 Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.

Det bättre alternativet är ju att INTE förvränga texter, utan försöka läsa som det står i den egentliga kontexten. Poesi ska läsas som poesi, liknelser som liknelser, historia som historia, profetior som profetior, etc. Det är intressant att notera att Petrus likställer Paulus skrifter med DE ÖVRIGA SKRIFTERNA, och här måste han ju mena det gamla testamentets skrifter som ju var kända för dem. Paulus färska brev var alltså lika trovärdiga som gamla testamentets texter, och eftersom det gamla testamentets texter anses vara skrivna av rättfärdiga män under inspiration från Gud själv, så borde detsamma gälla Paulus texter som Petrus bedömer på samma sätt. Petrus fortsätter med att varna för att vi måste vara på vår vakt så att vi inte dras med i de laglösas villfarelser och på så sätt förlorar vårt fäste. Vad gäller laglösa, så kan det handla om människor som försöker förminska syndens allvar (som Satan gjorde gentemot Eva i Eden – när han fick henne att tro att synd INTE orsakar andlig död), och som menar att vi kristna är frälsta även om vi syndar.

Kol. 4:16 När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det också blir uppläst i församlingen i Laodicea och att ni får läsa brevet som kommer från dem.

2 Thess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

2 Kor. 10: 4 De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud.Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 6 och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.

2 Tim. 3:16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Det är också tänkt att vi ska förstå skriften, så det skulle inte vara Guds mening att vi inte skulle förstå det som Paulus skriver. Han har ju skrivit nästan hälften av texten i det nya testamentet!

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.

Matteus 22:37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.  

1 Kor. 15:34 Nyktra till på allvar och synda inte. Några av ER har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.

Ef. 1:17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom.

 2 Tim. 2: 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord. 

Ordsp. 11:9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.

Vad gäller Paulus kritik av Kefas (som inte var ett ovanligt namn) vad gäller frågan om kravet på omskärelse av judar  så verkar det som det inte är Petrus det handlar om utan en annan lärljunge som också heter Kefas. Det kan du läsa mer om här.

Romans 5 – Against Original Sin

Dec30

“Moreover your little ones, which ye said should be a prey, and your children, which in that day had no knowledge between good and evil, they shall go in thither, and unto them will I give it, and they shall possess it.” Deuteronomy 1:39

″Butter and honey shall he eat, that he may know to refuse the evil, and choose the good. For before the child shall know to refuse the evil, and choose the good, the land that thou abhorrest shall be forsaken of both her kings.” Isaiah 7:15-16

The Pilgrim

Rom. 5:12, 18-19: ”Wherefore, as by one man sin entered into the world, and death by sin; and so death passed upon all men, for that all have sinned…Therefore as by the offense of one judgment came upon all men to condemnation; even so by the righteousness of one the free gift came upon all men unto justification of life. For as by one man’s disobedience many were made sinners, so by the obedience of one shall many be made righteous.”

 

This passage is supposed to teach that all men are born sinners, and born under the condemnation and wrath of God because of Adam’s transgression.

But this passage does not teach that men are born sinners. It does not teach that they are born under the condemnation and wrath of God. It does not teach that they inherit a sinful nature from Adam. It does not teach that…

View original post 943 more words

Är dinosaurier omnämnda i Bibeln, såsom i Jobs bok?

Dec29

Om det inte är dinosaurier som omnämns i Jobs bok, vilka djur handlar det då om?

“Om dinosaurier levt tillsammans med människan så borde de väl stå omnämnda i Bibeln”, påstår en del. Långt ifrån alla djur är omnämnda i Bibeln (katter, tigrar, elefanter, noshörningar, älgar, etc), men vad gäller dinosaurierna så verkar det som Gud vikt två hela kapitel åt dem – kapitel 40 och 41 i Jobs bok – med en lång rad detaljer om hur de ser ut och upplevs av människor. Om kapitlen handlar om dinosarier (vad annars skulle det handla om för slags djur?) så skulle de vara de djur som är mest omnämnda i hela Bibeln! Ordet “dinosaurie” är däremot ett ganska modern ord som myntades av paleontologen Sir Richard Owen kring  1841, med inspiration från ett grekiskt ord – deinos – som betyder monstruös, gigantisk eller enorm, samt sauros som betyder ödla eller reptil.

Behemot är en pluralterm för ett hebreiskt ord som betyder best, och termen finns endast med i Job. 40:10.  Behemot och Leviathan, som båda nämns vid namn, skulle kunna vara olika sorts djur i samma “dinosaurie-familj” (i fråga om taxonomi) med både likheter och olikheter, och det skulle t o m kunna vara så att den ena dinosauriesorten – Leviatan – inte bara vistas på land utan även i vatten (liksom pingviner). Leviatan kommer från det hebreiska ordet Livyathan (Strong’s 3882). Leviatan/draken (läs verserna här nedan) kan vara symboliska benämningar för världsliga riken, profetiska händelser och onda makter som är fiender till Gud, precis som ormen ofta är en symbol för Satan. Lavah kan betyda ett slingrande djur, såsom en orm/sjöorm/sjömonster, och Leviathan kan också ha en symbolisk betydelse, såsom stjärnbilden Draken, eller som en symbol för sorg/sorgdräkt, eller “mourning” som det heter i KJV. Nedan är de bibelverser där Leviathan står omnämnd, och ännu längre ner kan du läsa verserna i Job 40 och 41.

Job. 3:8 Må de som besvärjer dagar förbanna den, de som förmår mana fram Leviatan.

Job. 3:8 Let them curse it that curse the day, who are ready to raise up their mourning. (KJV)

Ps. 74:12 Gud, sedan urminnes tid är du min konung, du som utför frälsningsverk på jorden. 13 Det var du som delade havet genom din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet.14 Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

Ps. 104:25 Där är havet, det stora och vida, där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser, både stora och små. 26 Där går skeppen, där leker Leviatan som du har skapat.

Isaiah 27: 1 På den dagen skall Herren med sitt hårda, stora och starka svärd, straffa Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och han skall döda draken i havet. 2 Sjung på den dagen om den underbara vingården: 3 Jag, Herren, sköter om den, ständigt vattnar jag den. Både dag och natt vaktar jag den, så att ingen skall skada den.

Om nedan beskrivning inte handlar om de djur som vi idag kallar för dinosaurier, vilka djur skulle bättre passa in på beskrivningen?

Job 40:10 Se Behemot, som jag skapat liksom dig. Han lever av gräs som en oxe.11 Se kraften i hans länder och styrkan i hans buks muskler.12 Han bär sin svans så styv som en ceder, senorna i hans lår är väl sammanvävda.13 Hans benpipor är som rör av koppar, benen liknar järnstänger.14 Han är förstlingen av Guds verk, men hans skapare kan dra sitt svärd mot honom.15 Bergen bär fram mat åt honom, och alla de vilda djuren har där sin lek.16 Han lägger sig ner under lotusträd, i skydd av rör och vass.17 Lotusträd ger honom skugga, pilträdets grenar i floden omger honom.18 Om än floden är våldsam ängslas han ej, om än Jordan forsar mot hans gap är han trygg.19 Kan någon gripa tag i hans ögon eller borra snaror genom hans nos?20 Kan du dra upp Leviatan med krok eller få makt över hans tunga med rep?21 Kan du föra in ett sävstrå i hans näsa eller borra en hake genom hans käke?22 Kommer han att vädja mycket till dig om nåd eller tala mjuka ord till dig?23 Kommer han att sluta fördrag med dig, så att du kan ta honom till slav för alltid?24 Kan du leka med honom som med en fågel eller hålla honom i band åt dina tjänarinnor?25 Brukar fiskarlag köpslå om honom och dela honom mellan köpmän?26 Kan du fylla hans hud med harpuner och hans huvud med kastspjut?27 Bär hand på honom, och du skall komma ihåg den striden och aldrig mer göra om det!28 Se, den som hoppas på seger blir besviken, redan vid åsynen av honom är han slagen. 

Elefant och flodhäst nämns ibland som kandidater vad gäller Behemot-varianten, men de har löjligt små svansar och inte alls som Behemot som har en svans som är styv som en CEDER – som ju är ett stort och kraftigt TRÄD. Det här verkar handla om ett djur som man i princip inte rår på, och inte ens om Jordan skulle börja röra sig och forsa mot djuret så skulle det omkullkastas. “Kan någon borra snaror genom hans nos?” Det låter inte som en beskrivning på en elefant, och medan Behemot verkar vara omöjlig att fånga, skada eller tämja, så finns det massor med exempel på hur människan tämjt elefanter och använt dem att rida på och nyttjat dem både som krigselefanter och som cirkusdjur, där elefanterna väldigt lydigt gått med på människans olika påhitt. För ett par år sedan såg jag ett roligt videoklipp där en elefant blev livrädd för en liten ekorre som oskyldigt sprang runt på samma område, och elefanten flydde bort från uteplatsen och in i sitt eget inomhusutrymme. Detta låter knappast som en beskrivning av Behemot,som inte verkar rädslas NÅGOT. Även om Bemehot beskrivs som ett gräsätande djur så var han inte desto mindre otämjbar och farlig för människan att komma nära – och framför allt var hans tänder inte något att leka med. Läs fortsättningen nedan, och notera framför allt denna beskrivning:

“När han FNYSER strålar det av LJUS,—Hans gap sprutar ut FLAMMOR, ELDSGNISTOR bryter fram. Hans NÄSBORRAR BOLMAR UT RÖK, som från en kokande gryta på ELDEN. Hans ANDEDRÄKT får kol att BRINNA, UR HANS GAP FLAMMAR DET AV ELD.—I hans kölvatten strålar vägen av LJUS, djupet synes bära silverhår.”

Vilket slags djur kan det röra sig om? Är inte det första man kommer att tänka på en DRAKE – som den vi läser om i sagorna? Kan inte ursprunget till drakar vara just eldsprutande dinosaurier?

Job 41:1 Ingen är så dumdristig att han retar denne. Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?2 Vem har givit mig något som jag måste betala igen?Mitt är allt som finns under himlen.3 Jag vill inte tiga om hans lemmar, om hans styrka och sköna gestalt.4 Vem kan rycka av honom hans beklädnad?Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?5 Vem kan öppna hans ansiktes dörr? Omkring hans tänder bor skräck.6 Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogade med hård försegling,7 den ena tätt intill den andra, ingen vindfläkt tränger in mellan dem,8 de är sammanfogade med varandra, de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.9 När han FNYSER strålar det av LJUS, hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.10 Hans gap sprutar ut FLAMMOR, ELDSGNISTOR bryter fram.11 Hans NÄSBORRAR BOLMAR UT RÖK, som från en kokande gryta på ELDEN.12 Hans ANDEDRÄKT får kol att BRINNA, UR HANS GAP FLAMMAR DET AV ELD.13 På hans nacke bor styrkan, och skräck dansar framför honom.14 Hudvecken på hans buk är fasta, de sitter hårt och orubbligt.15 Hans hjärta är hårt som sten, lik den understa kvarnstenen.16 När han reser sig bävar hjältar, i ångest förlorar de fattningen.17 Ett angripande svärd kan inte hålla stånd, inte heller spjut, pil eller lans.18 Han aktar järn som strå, koppar som murket trä.19 Han flyr ej för bågskott, för honom är slungstenar som agnar.20 Stridsklubbor aktar han som strå, han skrattar åt rasslet av lansar.21 Hans buk är som skarpa lerskivor, i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.22 Han gör djupet kokande som en gryta, han får havet att skumma som när man blandar salvor.23 I hans kölvatten strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.24 På jorden finns inte hans like, han skapades utan fruktan.25 Han ser på allt som är upphöjt, han är kung över allt som är stolt.

Drakar är just eldsprutande, som vi kan läsa är en av Leviathans förmågor, och drakar ser definitivt ut som dinosaurier. Vilka andra typer av djur kan spruta eld som Leviathan kan? Läs vidare om hur lansar, slungstenar och spjut inte bekommer honom det minsta, och är något som han skrattar åt. Spåren efter honom liknar en tröskas, och vattendjup kokar som en gryta där han går fram. “Sköldarnas rader sitter —sammanfogade med hård försegling”…Låter definitivt som en dinosaurie. Han kan se på allt som är UPPHÖJT, etc.

Om dinosaurier levt samtidigt som människor så borde det finnas en del folkberättelser om dem, även om de kanske inte levde i samma habitat (människor lever heller inte i samma habitat som lejon, tigrar, krokodiler och  isbjörnar). Det finns mycket riktigt en hel del berättelser som beskriver drakar, och gamla målningar där dessa djur avbildats ihop med människor. En av de äldsta berättelserna är Gilgamesh, ca 2500 f. Kr., – som var en Babylonisk hjälte som dödade ett gigantiskt reptilliknande djur i en cederskog. Vi har även en berättelse där ett reptilliknande monster dödade Kung Morvidus av Wales, ca 336 f. Kr., och en annan kung, Kung Peredur, lyckades döda ett stort monster vid ett ställe som heter Llyn Llion i Wales. Andra välkända drakhistorier inkluderar Sigurd Fafnesbane (Siegfried) som slog ihjäl ett monster som heter Fafnir, historien om Tristan och Isolde, Kung Artur och Sir Lancelot, samt St Göran född ca 280 e Kr. (St George eller Riddar Örjan), som blev ett skyddshelgon i England. Eftersom dessa historier är väldigt gamla så är det förstås svårt att veta hur mycket som ändrats i historierna genom åren, men det intressanta är att någon forma av drakar funnits med i dessa historier, och att de mer eller mindre beskrivs i enlighet med djuren i Job 40-41 – och alltså låter som dinosaurier. Hur kan beskrivningen vara så träffande likt drakar/dinosaurier om de aldrig träffat på dessa djur, och innan de än uppdagats i fossilform?

Den anglosaxiska dikten om Beowulf berättar om hur Beowulf (495-583 e Kr) av Danmark dödar ett monster som heter Grendel och hans mamma. Beskrivningen av monstret är att han varit ökänd i 12 år, han använde två ben för att gå, han hade små framfötter (varav en som Beowulf slet av) och hans hud stod emot svärdshugg. Intressant nog så dödades den “drake” genom ett spjut som borrades in i hans mage, som verkar vara det ända förhållandevis mjuka parti på en dinosaurie (som i övrigt är ganska pansar-beklätt). Men hur borrar man ett spjut i en eldsprutande drake utan att bli dödad? Hjälten i berättelsen gömde sig i marken i ett hål som han grävt ut , och som han sedan täckt med träribbor. Något slags kött placerades på träribborna och när dinosaurien sedan kom för att äta köttet så passade hjälten på att sticka upp spjutet i magen.

dragonMässingsinskriptioner som är daterade till slutet av 1400-talet har hittats i Carlislekatedralen (från 1133 e Kr. ) i England, och de visar varelser som klart liknar dinosaurier. Vad annars kan det tänkas vara för djur (se bild)? Även fisk, hund, gris, fågel, etc, är ingraverade i mässingen, och de är ju kända och verkliga djur (liksom dinosaurier). Hur kunde en person vid denna tid veta hur en dinosaurie såg ut när han levde ca 300 år innan dinosauriefossil ens hittats och klassificerats? Om vi INTE vill tolka djuren som dinosaurier kanske vi borde fråga oss själva varför? Finns det någon teori som vi gärna vill klamra oss fast vid, och som går i stöpet om vi accepterar att djur som ser ut som dinosaurier faktiskt är dinosaurier?

Det är inget tvång att tolka dinosaurierna genom att använda Bibeln som ett filter, men om Bibeln stämmer så borde dinosauriefossil dyka upp ganska plötsligt i fossillagren utan några tidiga mellanformer – vilket är precis det som kan observeras. Bibeln säger att Guds skapelse var mycket gott, och eftersom sjukdomar, död och lidande inte kan räknas som mycket gott – då Bibeln också säger att Döden är en FIENDE som ska besegras – så går det inte att placera dinosariedöd innan Adam syndade och orsakade den första döden. Noa ombads att ta med landdjur på Arken (enligt beräkningar krävdes ca 16.000 “urdjur” för att åstadkomma den rika djurvariation som vi har idag, och Noa behövde självfallet inte välja de största djuren ur varje familj/art.

Om man inte vill använda sig av Bibeln som idé vad gäller dinosaurierna, trots att den skriften visat sig vara utomordentligt pålitlig vad gäller dess detaljer om kungar, riken, städer, mynt, profetior, etc, så ser det ändå ut som dinosaurierna levde för inte så länge sedan. Vi har ju redan förstått att människor talat om drakliknande djur och avbildat dem långt innan de hittats i fossillagret, och en del fossil är inte ens helt mineraliserade (förstenade). Man har hittat mjukdelar och även blodceller och hemoglobin i en del ben! Det talar emot teorin att dinosaurierna dog ut för ca 65 miljoner år sedan, för vetenskapligt sett kan inte blod bevaras under en så lång tid. Bara det här med att djur fossilerats är ju ett problem i sig, för idag så dör ju djur och försvinner från jordens yta inom några månader, så vad hände egentligen i vår historia som orsakade så mycket fossilerade djur? Bibeln tipsar ju om den globala floden som skulle kunna orsaka en perfekt miljö för att åstadkomma förstening av djur och växter, men Evolutionister har ingen bra teori för vad som orsakade fossilering, och framför allt inte i stora kvantiteter.

Dr Mary Schweitzer är en av de forskare som hittat dinosaurieblod och hon sa:

”If you take a blood sample, and you stick it on a shelf, you have nothing recognizable in about a week. So why would there be anything left in dinosaurs?” 

Dr Schweitzer hade problem att få ut sina analyser i vetenskapstidningar pga det kontroversiella och oväntade resultatet som de visade. ”I had one reviewer tell me that he didn’t care what the data said, he knew that what I was finding wasn’t possible”, säger Schweitzer. ”I wrote back and said, ‘Well, what data would convince you?’ And he said, ‘None’.” Schweitzer beskriver hur hon bl a uppmärksammade att ett T-rex skelett från Hell Creek i Montana, hade en markant aslukt, och när hon nämnde detta för paleontologen Jack Horner så svarade han ”Oh yeah, all Hell Creek bones smell”. Om man inte låst fast sig vid Evolutionsteorin så kanske man skulle kunna vara öppen nog för att tolka frekvent förekommande aslukt som att djuren i fråga inte varit i jorden särskilt länge, men eftersom Evolutionsteorin stängt alla dörrar till ett sådant resonemang så väljer man i stället att tro på teorin i stället för sina egna sinnen, fakta och förnuft.

Vi har indoktrinerats så länge att tro att djur utvecklats under miljontals år, att vi ibland inte märker när vi avvisar vetenskap för att ge plats för en älskad teori, dogma och förutfattade meningar. Skapelsetroende är ofta mer objektiva eftersom även vi indoktrinerats att tro på Evolutionsteorin sedan barnsben, men ändå varit objektiva nog att studera vad vetenskapsmän från det andra lägret (kreationism) kommit fram till i sin forskning och vad de baserar sitt resonemang på. Ofta är skapelsetroende vetenskapsmän före detta evolutionister som övergett Evolutionsteorin av vetenskapliga skäl.

Läs gärna mer om fossilering, djuren på Arken, dinosaurieblod, etc, på www.creation.com. (Jag har även några artiklar om Skapelsetro på min Blogg i denna kategori.) Läs också på Mats Moléns sida om dinosaurier här.

Vad menas med “Jag har sagt att ni är gudar”? Joh. 10:34

Dec27

one godVad menar Jesus med att hänvisa till existensen av ”gudar” i plural? – Joh. 10:34-35 och Ps. 82:6

Joh. 10:34 Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag: JAG HAR SAGT ATT NI ÄR GUDAR? 35 Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte göras om intet – 36 hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son. 37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.” 39 De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.

Judarna var ju experter på skriften och kände självklart till den passage som Jesus syftade till när han sa ”står det inte skrivet”, men de kopplade verkligen inte ihop det med idén att flera personer än Gud skulle kunna kallas för GUD, för då hade de ju inte reagerat på Jesus påstående att han är ett med Fadern och Guds son. Att vara Guds son är detsamma som att vara Gud själv, för Gud har ju ingen fru som han har en son tillsammans med. Att vara en SON till Gud är därför att på något sätt ha sitt ursprung/källa direkt i Gud, och eftersom det endast finns en Gud (som inte har barn) så måste sonen vara jämbördes med Gud OCH GUD SJÄLV – för att undvika en pluralitet av skapelsegudar. Om det nu vore legitimt och helt enligt skrifterna för Jesus att kalla sig Gud trots att han inte är skaparguden, så borde det väl vara ok även för vissa fariséer att göra detsamma?

Joh. 10:33 Judarna svarade: “Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.”

För att förstå vad Jesus menar måste vi förstås leta upp det skriftavsnitt som Jesus hänvisar till, och det handlar om Ps. 82:6. Läs kapitlet här nedan. Fotnoten på Bible Gateway förklarar ”Jesus syftar på Ps 82:6, där överhetspersoner kallas gudar på grund av sitt gudomliga uppdrag”. Ett gudomligt uppdrag är ju precis det Jesus hade, och som Guds son är han en överhetsperson. Om t o m människor symboliskt/poetiskt kan kallas ”gudar”eftersom de representerar Gud genom deras ämbeten här på jorden (präster och domare), hur mycket mer har då inte JESUS skäl att kalla sig Gud eftersom han ju inte bara är en överstepräst utan GUD I KÖTT och direkt utsänd av Fadern som varit med honom i treenigheten sedan begynnelsen?

 

Joh. 17: 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig INNAN världen var till.

Judarnas uppfattning var att Jesus helt felaktigt likställde sig själv med Gud eftersom det står i den grekiska grundtexten i v.39 att de DÄRFÖR (av skälet att Jesus gjorde sig själv till Gud) försökte gripa Jesus på nytt. De uppfattade det som att Jesus konfirmerade sin gudom med att referera till skrifterna och uttrycka sig som han gjorde. Det var brilliant av Jesus att syfta på den här versen av flera anledningar.

1) Vi kan läsa i Joh. 8:20 att judarna faktiskt ville döda honom vid ett tidigare tillfälle, och det fanns faktiskt en rad tillfällen där de varit efter hans liv. Johannes förklarar att det inte var dags för Jesus att dö riktigt än, och om Jesus hade varit allt för frispråkig om hans egen gudomlighet alltför tidigt så hade hans tid på jorden blivit starkt reducerad. Inledningsvis ville Jesus inte att de som blivit helade skulle berätta om helandet för de högsta judarna, och han var även väldigt smidig när han samtalade med judarna och använde en del liknelser i stället för att tala rakt ut. Att uttrycka sig med ”Jag är den ende GUDEN, världens skapare, Adam’s Gud” osv hade varit kontraproduktivt och åhörarna hade inte bara omedelbart slutit sina ögon/öron till det han hade att säga, utan insisterat på stening bra mycket tidigare. Bättre då att förklara vem man är genom att förklara sitt ursprung på ett vist sätt och få tala till punkt (se Joh. 8:30) samt att hänvisa till judarnas egna skrifter – såsom en psalm – för att om möjligt få chansen att visa att det som står om Messias passar in på honom själv.  

2) Genom att hänvisa till en välkänd psalm så behövde Jesus på inga sätt förneka sin gudom eller ursäkta den på något vis, utan i stället bekräfta att det faktiskt är helt legitimt för honom att upphöja sig själv nu när t o m vanliga människor symboliskt kan vara ”gudar” såsom utsedda av Gud för att sprida hans ord (såsom Moses). 

Judarna trodde självfallet inte att Ps. 82 skulle påstår att det finns flera gudar, för de tror ju att Gud är EN, vilket skriften är mycket tydlig med. Varken Jesus eller judarna var polyteister. PSALMER ÄR POETISKA och kan spegla verkligheten! De måste inte alltid tolkas bokstavligt och precis som de står! Om i princip vem som helst skulle kunna kalla sig JAGÄR,  THEOS, och GUDS SON så är det väl ingen stor sak och inget att ge dödsstraff för? Om nu kristna idag gärna tolkar Joh. 10:34 som om fler personer är Gud kan kallas gudar – t ex om de jobbar som pastorer/präster/evangelister (för att spegla personerna i Ps. 82:6) – kommer de då att vara konsekventa och börja kalla sig själva GUD om de är pastorer, och/eller kommer de att börja kalla sin församlings pastor för GUD? Varför inte om det nu gått inflation i ordet GUD och fler än Gud kan använda sig av den termen?

Ps. 82:1 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:2 ”Hur länge skall ni döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela. 3 Skipa rätt åt den fattige och faderlöse, låt den betryckte och utblottade få rättvisa! 4 Befria den fattige och nödställde, rädda honom från de ogudaktigas hand!5 De vet ingenting och förstår ingenting, de vandrar i mörker, jordens alla grundvalar vacklar.6 ”Jag har sagt att ni är gudar, ni är alla den Högstes söner.7 Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller.” 8 Grip in, Gud, håll dom över jorden,ty alla hednafolk är din egendom.

Ps. 58:2 För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger? Dömer ni rätta domar, ni människors barn?3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet. —7 Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod. 12 Och människorna skall säga:”Den rättfärdige får sin lön, det finns en Gud som dömer på jorden.”

Psalmen i sig visar tydligt att de gudar som det talas om inte är RIKTIGA gudar eftersom Asaf vänder sig till den riktiga Guden och ber att han ska gripa in eftersom deras domar är orätta. Vi kan läsa att dessa ”gudar” inte vet någonting eller förstår någonting, samt att de ska dö precis som vanliga människor. Texten visar att Gud utsett dessa människor att vara ledare och domare men att de misslyckats med sin uppgift eftersom deras domar varit partiska. ”Alla hednafolk är din egendom” säger Asaf, vilket tydligt visar att det endast finns en sann Gud och att han ensam är Herre över alla. En israelisk kung hade till uppgift att leda ett land i enlighet med lagen, och även leviterna hade till uppgift att leda folket enligt lagen och vara Guds representanter på jorden. De som är utsedda att leda folket kan välja att vara duktiga och lydiga i sin uppgift eller inte, och det är dessa ledare som psalmisten poetiskt kallar för ”gudar” i sin psalm. 

Jesus poäng är att eftersom skrifterna applicerar termen ”gud” (även om det endast är poetiskt) på vanliga individer med uppdrag från Gud för att representera honom UTAN att detta anses som hädelse, så borde inte judarna anklaga honom för att häda när han ÄNNU MER har ett uppdrag från Gud att representera honom TILL FULLO. Han är ju både Guds son och Gud i mänsklig gestalt så närmare ”Gud” kan man ju inte komma!

Psalmen ingår i Guds ord, men bara för att detta unika uttryck finns med i en psalm (“jag har sagt att ni är gudar”) betyder inte att uttrycket därför faktiskt ANVÄNDES utanför denna poetiska psalm! Det finns några uttryck för “Gud” i GT och NT, och vi kan se att uttrycket för det mesta handlar just om vår ende Skapargud, men ibland står ett av uttrycken även för falska gudar som inte ens är några gudar. Vi kan även läsa ett par uttryck såsom att Mose ska vara “SOM” en Gud för andra. Ps. 82:6 står ut som en väldigt unik vers i detta sammanhang eftersom det inte handlar om vare sig Gud eller falska gudar, utan om ett poetiskt uttryck för Guds representanter på jorden. Att då kullkasta alla andra verser i Bibeln som tydligt visar att det endast finns EN SANN GUD, bara för att ge utrymme till tolkningen att Ps. 82:6 måste tolkas bokstavligt, är att ta sig stora friheter. Motivet med att läsa Bibeln på ett sådant sätt (lyfta upp en unik poetisk psalm och läsa resten av skriften genom den), är förstås att försöka slå hål på Bibelns ord att Jesus är Gud i kött – som flera verser säger. Hebr. 1:8 är exempelvis väldigt tydlig med att Gud Fader kallar sin son för GUD, och det blir ju då ett problem som måste lösas bland de som vägrar att acceptera att Jesus är Gud och vår Skapare. Att läsa som det står går ju inte för dem, eftersom det då skulle visa sig att Jesus faktiskt är GUD, och det går ju inte för sig. Så Ps. 82:6 används desperat som en slags räddningsplanka för att förminska Gud Faders bedömning att sonen är GUD. 

Om det nu finns flera personer som vi kan kalla gudar, kände inte Gud till detta eftersom han hela tiden säger att han ensam är Gud och att det inte finns någon annan Gud? Det verkar inte som Gud tolkar Ps. 86:2 bokstavligt heller:

Jesaja 45:5 Jag är Herren och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv,
fastän du inte kände mig, 6 för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren och det finns ingen annan.-–14 Så säger Herren:Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete och nubiernas och Sebas resliga folk med handel, det skall allt gå över i din hand och höra till dig. De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå. Och de skall falla ner inför dig och rikta sin bön till dig: “Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer, ingen annan Gud.“—18 Ty så säger Herren, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.—21Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig. 22 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.23 Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed 

5 Mosebok 4:35 Du har själv fått se det, för att du skulle veta att Herren är Gud: Det finns ingen annan än han.  39 Därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att Herren är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan.

Mose var SOM GUD för sin bror Aron, men det står inte att han var Gud.

2 Mosebok 7:1 Men Herren sade till Mose: ”Se, jag har satt dig att vara SOM Gud för farao och din bror Aron skall vara din profet.

1 Mosebok 4:15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara SOM Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.

Läs mer om detta i denna artikel och om Hebr. 1:8 i denna artikel. 

Gud skall inte tillåta att ni FRESTAS över er förmåga – 1 Kor. 10:13

Dec26

prayHåll er vakna och be, så att ni inte kommer i FRESTELSE. Anden är villig, men köttet är svagt Matt. 26:41 

Frestelse i versen här ovan är översatt från det grekiska ordet peirasmos (Strong’s 3986), som kommer från peirázō (Strong’s 3985) och förekommer 21 gånger i Nya Testamentet. Förutom frestelse kan det betyda prövning/test eller på engelska temptation, trial, probation, testing, calamity eller affliction.

En prövning kan vara både negativ och positiv, och kommer det från Gud så vet vi att det handlar om ett positivt test som är uppbyggande för oss. Gud gav Abraham ett mycket berömt och unikt test när han prövade Abrahams lydnad genom att mana honom att offra sin egen son – ett test som han klarade, vilket förmodligen Gud redan anade att han skulle göra (och givetvis så ämnade inte Gud låta honom fullborda offrandet). Ett sådant test serverar inte Gud vem som helst och hur som helst, men han gav Abraham detta test kanske för att Abraham redan visat sig vara en oerhört rättfärdig och lydig man, och eftersom han hade mycket viktiga göromål att ta itu med i framtiden eftersom han skulle bli en Fader för ett stort och talkrikt folk och hade det stora ansvaret att vara ett föredöme för både samtida medmänniskor liksom för sin avkomma och deras avkomma – till jordens ände och i all framtid.

Jesus ger oss ett bra exempel på en bön som vi kan be (Herrens Bön) – framför allt om vi är noviser vad gäller att be och om det är allra första gången. (Det var Jesus lärljungar som frågade honom hur de skulle be, och Jesus svarade.) Vi kan läsa i Bönen “för oss inte in i frestelse”, så hur går det ihop med versen “Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar  mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar  inte heller någon”?  Gud vill verkligen inte se oss på fall, men ibland kan vi se i Bibeln (exempelvis i Job) att Gud prövar vår tro för att se om den håller. Han lägger alltså inte ut snaror åt oss för att försöka få oss på fall, utan han prövar det vi redan har i våra hjärtan. Hans test kan se ut väldigt olika från person till person, och i fallet med Job så var prövningarna väldigt markanta. Det var djävulen som initierade Jobs prövningar, och Gud gav honom det utrymmet. Det är många gånger så att människor som fått utstå prövningar söker Gud i sina motgångar, men människor som sällan råkat ut för motgångar heller inte upplever att de borde söka Gud. Hur Gud hanterar oss och våra eventuella prövningar kan bero på våra egna hjärtan, och han uppmuntrar även oss att pröva oss själva och vår tro. Gud frestar oss däremot inte på ett sådant sätt han utsätter oss för lockande och syndiga erbjudanden som vi kan tänkas falla för. Han kan testa vår TRO och vår LYDNAD, men han frestar oss inte ATT SYNDA. Det finns inget mörker i Gud, och att fresta någon att synda innebär stort mörker. Genom Herrens Bön kan vi även BE att Gud hjälper oss att bli starka och hjälper oss att inte hamna i frestande situationer i vår vardag.

Matteus 6:13 Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde.

Lukas 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.

Jak. 1:2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. 6 Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. —12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Ingen som frestas (3985) skall säga: “Det är Gud som frestar (3985) mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar (3985) inte heller någon. 14 Var och en som frestas (3985) dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

1 Pet. 1:5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.6 Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. 7 Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.

1 Pet. 4:12 Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.[a] 16 Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. 17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?

1 Mos. 22:12 Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”

5 Mos. 8:Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte.—16och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till, detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.

Jesus säger att att vi kan BE så att vi inte kommer i frestelse, och det betyder att våra böner hjälper oss att bli starka, så att vi kan slippa ifrån snaror som vi riskerar att falla för. En del kristna kanske säger att de ständigt ger in för de frestelser som de utsätts för (eller utsätter sig själva för) och även att de inte VILL synda, men samtidigt vill de heller inte anstränga sig genom att BE att de ska bli starka nog för att inte söka upp frestande situationer. De kanske i stället hoppas på att Gud ska använda sitt trollspö och helt enkelt göra dem immuna mot frestelser, så att de inte ska behöva ödsla sin tid på böner, lovsång, Bibelläsning, evangelisation, etc. Men vi ombeds ju i Ef. 6 att ta på oss Guds hela vapenrustning! Problemet är ofta att vi INTE vill ta på oss vapenrustningen för att vi tycker att den är för besvärlig och tung, men vi vill ändå beskyddas från Satans pilar – utan vapenrustningen som vi tycker är för jobbig.

Lukas 22:39 Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen,sade han till dem: “Be att ni inte kommer i frestelse.” 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 “Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden.45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse.46 Då sade han till dem: “Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.“

Markus 14:38 Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” (Lukas. 22) 

Ef. 6:10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. 19 Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. 20 För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.

Även Jesus frestades i allt liksom vi.

Lukas 4:13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Lukas 22:27 Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare.28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: 

Löftet är att Gud INTE ska tillåta att vi frestas över vår förmåga, och att han alltid kommer att bereda en utväg ur dem så att vi kan härda ut. Han lovar oss alltså inte att vi ska bli befriade från begär och frestelser (frestelser kommer av våra begär), och han lovar heller inte att vi aldrig ska behöva gå igenom motgångar, vedermödor och plågor, men han lovar en väg ut or varje frestelse så att vi inte ska behöva ge in för frestelserna och synda. Vi klarar förstås av den kampen bättre om vi BER – som Jesus säger sagt att vi ska göra. Att knappt ha någon kontakt alls med Gud, och ändå tro att vi är starka nog för att klara av frestelser, är lättare sagt än gjort.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

2 Pet. 2:Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,

Rev. 3:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9 Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de skall förstå att jag har dig kär. 10 Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. 11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. 12 Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. 

Paulus gick igenom prövningar, och det verkar som han gått igenom tider av sjukdomar där han kanske skulle ha upplevts som en börda för galaterna första gången som han hälsade på dem för att predika, men lyckligtvis så såg de inte ner på honom pga hans fysiska tillkortakommanden utan de respekterade honom.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste. 18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: “Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, 19 hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag. 20 Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, 21 och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

Gal. 4:14 Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus.

Vi riskerar att komma på fall om vi inte ber och förbereder oss på motgångar och medgångar. Ofta kan medgångar och allmänt flyt vara mer störande för vår andliga tillväxt än motgångar.

Lukas 8:13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.

1 Tim. 6:9  de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.

Hebr. 3:8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.

Ett annat närbesläktat ord för frestelse är peirazo (Strong’s 3985). Det kommer liksom ovan ord från 3984/peíra, som förutom fresta kan betyda “pröva, testa, snärja”. Formen peirazo förekommer 39 gånger i Nya Testamentet.hjärta i vatten

Många runt Jesus frestade honom och ville snärja honom, men Jesus stod emot.

Matt. 4:1 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: “Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” (Mark. 1:13, Lukas 4:2) 

Matt. 16:1 Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. (Mark. 8:11, Lukas 1)

Matt. 19:3 3 Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: “Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?” (Markus. 10:2)

Mark. 12:13 Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord.14 De kom till honom och sade: “Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?” 15 Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: “Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det.” (Matt. 22:17)

Matt. 22: 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 “Mästare, vilket är det största budet i lagen?”

Joh. 8:5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” 6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.

Jesus kan som sagt pröva vår tro och lydnad.

Joh. 6:5 När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: “Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?” 6 Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra.

Vi kan tyvärr fresta Herrens Ande/Gud genom det sätt vi lever.

Apg. 5:8 Petrus frågade henne: “Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?” Hon svarade: “Ja, för så mycket.” 9 Petrus sade till henne: “Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig.” 

Apg. 15:8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?

1 Kor. 10:9 Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. 10 Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.11 Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. 12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse (3986) drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen (3986)kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Att pröva/försöka göra något kan också inkluderas i det grekiska ordet.

Apg. 9:26 När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge.

Apg. 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 

Apg. 24:5 Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pestböld och ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och att han är ledare för nasareernas sekt. 6 Han har till och med försökt vanhelga templet, och därför grep vi honom.

Se till att ni inte frestas och PRÖVA er tro, är rådet.

1 Kor. 7:4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. 5 Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning.

2 Kor. 13:3 ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er. 4 Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna. 5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet.

1 Thess. 3:2 och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron, 3 så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. 4 Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. 5 När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Gal. 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

William Lane Craig, debatter och stöd för Jesu uppståndelse

Dec24

Jag håller inte med William Lane Craig vad gäller hans syn på skapelseveckan och jordens ålder  eftersom jag är “ung jord kreationist” (och förmodligen finns det annat jag inte håller med om), men här är en hel del bra material i form av debatter och stöd för Jesus existens och uppståndelse.

Newsflash: Teodicéproblemet löst!

Dec24

newtonbloggen

Teodicéproblemet (från grekiskans Theos = Gud, och dike = rättvisa) handlar om att dessa tre påståenden inte går ihop:

  1. Gud är allsmäktig
  2. Gud är god
  3. Det finns ondska i världen

Med andra ord: Om Gud är god och har makt att stoppa ondskan – varför gör han inte det? En del har av detta dragit slutsatsen att Gud inte är god, för då skulle han ha stoppat ondskan för länge sedan. Men ironiskt nog ifrågasätts Guds godhet ännu mer när han aktivt gör något åt ondskan.

Det är nämligen så att ondska inte är någon kletig svart massa som i en handvändning kan tvättas bort från världen. Ondskan sitter inte utanpå oss, utan inuti. Den är djupt rotad i våra tankar – integrerad i sjäva personligheten.

View original post 665 more words

“Historien om Jesus” – del 1 av 3

Dec24

newtonbloggen

I gårdagens inlägg tipsade jag om dokumentären “Historien om Jesus” som visas på SVT. Här kommer mina tankar om innehållet i del 1 av den filmen (som finns tillgängligt på SVT Play till 2 maj).

Vad menas med att Bibeln är inspirerad?

Min personliga uppfattning när det gäller Bibelns böcker är att de från början till slut är sanningsenliga skildringar av riktiga historiska händelser. I likhet med t ex Newton tror jag att de som skrev Bibeln var inspirerade av Gud. Och med inspiration menar jag inte att Gud ordagrant har dikterat vad författarna ska skriva (förutom de stycken i de profetiska böckerna som inleds med ett “så säger Herren”). Jag menar alltså inte heller att Bibelns böcker är kopior av original som tillfälligt kommit ner från himlen, på det sätt som man menar att Koranen och Mormons bok blivit till.

View original post 1,448 more words

Säger Paulus att han inte nått MÅLET att undvika synd i Fil. 3:12?

Dec23

goalFil. 3:12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.  

Eftersom det finns en del som hävdar att Paulus i ovan text påstår att han inte nått målet vad gäller sin egen personliga rening och syndfrihet, så vill jag gärna påminna om hela sammanhanget. Kontexten gäller UPPSTÅNDELSEN och den nya glorifierade kroppen som ju är slutmålet för Paulus. Paulus talar inte om moralisk perfektion/fullkomlighet här på jorden, utan det fullkomliga tillståndet som han förväntar sig i Guds rike – och som är det målet som han har för ögonen. (Vad gäller Jesus bud till oss att vara fullkomliga kan du läsa mer om här.)

Fil. 3:2 Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting, 

De omskurna är de som tjänar Guds Ande (till skillnad mot de som lyder köttet), och om man tjänar Guds Ande så är fokus alltid på Jesus Kristus. Endast de som är omskurna är de som är andligt levande och som en dag ska ärva Guds rike.

6 i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.7 Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull.

Fariséernas problem var rent generellt att de inte var rättfärdiga på insidan utan endast på utsidan, och de var väldigt duktiga på att lyda de ceremoniella buden (som de ibland även gjorde ännu svårare). Alla fariséer kanske inte kan dras under samma kam, men vi vet i alla fall att Paulus räknade sig som en farisé och att han var ivrig att lyda Gud och hans lagar – på det sätt som han uppfattade dem. Även om Paulus var en lärd man och hade högt anseende, så menar han att det inte är värt ett dugg i jämförelse med det som han funnit i stället och som är långt mer dyrbarare – Jesus Kristus. Han säger förstås inte att det numera inte är lika viktigt att lyda Gud sedan han funnit Jesus, för Jesus frälste oss inte i våra synder utan från våra synder.

8 Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 9 och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 

Paulus strävan handlar om att vinna segern som är i Jesus Kristus, och för att bli funnen i honom. Då handlar det inte längre om att följa Mose lag och de 613 buden, utan det handlar om att få det eviga livet som är av tro (som visar sig i lydnad till Gud från hjärtat) och inte för att man är född jude och därför fysiskt omskuren. Det är ju de som tjänar genom Guds Ande som är omskurna säger Paulus i Fil. 2:3. Rättfärdigheten i det nya testamentet kan erhållas genom att tro på Jesus, omvända sig, bli renad från sina synder och sedan fortsätta vandra heligt. Den varianten är inte av lagen, med alla dess ceremoniella bud, utan genom omvändelse och tro. (De ceremoniella buden gäller inte längre.) Paulus gör skillnad på laggärningar (hela Mose lag) och lydnad av Gud.

10 Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. 12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.15 Det är så vi bör tänka, ALLA VI FULLKOMLIGA. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 16 Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.  

Här ovan är det direkta sammanhanget till vår vers. Det handlar om uppståndelsen från de döda, som är det hopp som Paulus talar om. Dit har han ju inte nått fram än – när han skriver detta. Paulus jagar mot målet för att vinna segerpriset, men han kallar sig ändå “fullkomlig” ihop med andra människor. Han är inte fullkomlig rent fysiskt, men moraliskt och andligt så kan han vara fullkomlig. Han ber oss också att hålla fast vid det som vi kommit fram till.

17 Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. 18 Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. 19 De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. 

Paulus – som också kallade sig helig, rättfärdig, oklanderlig och som haft “ett fullständigt rent samvete ända till idag” – menade att de övriga skulle ta honom till föredöme. Om han blandade rättfärdighet med orättfärdighet så vore han inget bra föredöme, utan han vore en stor hycklare eftersom han så ofta varnade sina lyssnare för att sluta synda eftersom synd leder till (andlig) död, samt att vi inte kan tjäna två herrar. Ändå så skulle han alltså själv leva efter köttet?

20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.

Här summerar Paulus återigen situationen med att komma till poängen att det som är hans mål (allas mål) är en förvandlad kropp i himlen. En glorifierad kropp som den kropp Jesus haft allt sedan sin egen uppståndelse. Han säger inte att det är först med en glorifierad kropp som han kan börja tänka på att avhålla sig från synd. Inte ens Jesus var fullkomlig/färdig vad gäller sin kropp, förrän han uppstod.

Lukas. 13:32 Då svarade han dem: »Gån och sägen den räven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först på tredje dagen är färdig.

Paulus om sig själv (läs mer här):

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror. —12. och vittnade att ni skulle VANDRA VÄRDIGT Gud, som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.

Apg 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett FULLKOMLIGT RENT  SAMVETE ända till i dag”

Rom. 6:- Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.

1 Kor. 9:24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

CONSTANTINE did not start the TRINITY doctrine at the Council of Nicaea

Dec21

niceaThe First Council of Nicaea was a council of Christian bishops in Nicaea initiated by the Roman Emperor Constantine I in AD 325, and this was the first effort to reach a consensus in the church concerning some of new teachings that had emerged by this time. Its main accomplishments were settlement of the issue of the nature of Jesus Christ and the observance of the date of Easter.

Doctrines and ideas that Constantine did NOT start

Easter, the biblical canon, worship on a Sunday, worshiping of the sun, the trinity…Constantine did not start any new ideas at the council at Nicaea!

When it comes to Easter many get confused due to this English term and fear that this is a pagan holiday. Some even think that Constantine is guilty of introducing this pagan holiday into church, but that is not the case. The English-speaking countries might use the word “Easter” for the holiday which is celebrated right after Good Friday, but other countries rather use the word Passover – or the equivalent in their languages. Passover is certainly not a pagan holiday (and it’s of course not a requirement to celebrate this holiday by decorating the house with chickens, hens, rabbits, eggs, etc), and you can read more about this controversy here. The council at Nicaea was used (among other things) to come to a consensus when it comes to selecting a proper date for the celebration of Easter (Passover), but that is not the same thing as introducing a pagan holiday into church.

There is no record of any discussion of the biblical canon at the council. Constantine commissioned fifty Bibles for the Church of Constantinople the year 331, but it’s not certain whether his request was for fifty copies of the entire Old and New Testaments or not. He did not commission any Bibles at the council itself. No historical evidence points to involvement on his part in selecting books for inclusion in commissioned Bibles. (The books that ended up in the Biblical canon were those who had always been regarded as valid testimonies of Jesus Christ, due to the witnesses that wrote them and due to the time when they were written. So it’s not that a group of people gathered together a few hundred years after the death of Jesus and started the book selection by using a blank sheet of paper and voted about it.)

Constantine cannot be blamed for starting the tradition to celebrate Sabbath on Sunday, since the early christians had already started to do this soon after the death of Jesus. See more here.

Constantine did not introduce the idea to perform sun worship rather than son worship. Sun and son might sound similar in English, but that’s certainly not the case in other languages. Constantine did not even speak English, and the council was not held in English.

The council of Nicaea dealt primarily with the issue of the deity of Christ. Over a century earlier the use of the term “trinity” (Τριάςin Greek; trinitas in Latin) could be found in the writings of Origen (185-254) and Tertullian (160-220), and a general notion of a “divine three” was expressed in the second century writings of Polycarp, Ignatius, and Justin Martyr. See some quotes below. The concept of the deity of Christ and the trinity can be found in numerous places in the Bible, as well as in the writings of the early church fathers – before the council at Nicaea took place.

It’s unfortunate that some christians get the wrong idea that certain doctrines started at Nicaea just because they were discussed there and just because a consensus was reached. If for instance the concept of the trinity (and/or deity of Christ) had its roots in the council at Nicaea, it shouldn’t have been taught prior to it – and particularly not in the Bible – but we can see that the contrary is the case. If both the Bible and the early church fathers (before the council at Nicaea) teach the same thing, it’s good evidence for that it can be trusted. One new idea which was introduced into church several hundred years after the death of Christ (around the time of Augustine), is the doctrine of the original sin – which only the gnostics taught. Augustine made this doctrine popular also in church, despite that the early church fathers before him fought against this gnostic doctrine. The doctrine of the trinity, however, has always been taught in the Bible and among the first church fathers. You can read more about the evidence for the trinity here.

Arianism (with its Trinitarian controversy) must not be looked upon as an isolated theory by its founder Arius 

The council did triumph over Arianism but confusion in theological terminology was the main reasons for a long drawn out battle. Arius  regarded the Logos (word) as no more than a power of the Father, and he believed that before time began the Father had created the Son by the power of the Word to be His agent in creation. The Son was  therefore not to be identified with the Godhead, and he was only God in a derivative sense. Since there was once a time when he did not exist, he could not be eternal, and he was actually neither proper God (since God the Father was before him and created him) nor proper man (since he was above all men due to his direct creation by God). Arius’ views began to spread among the people and Alexander the Bishop called a meeting of his priests and deacons to discuss the matter. The Bishop insisted on the unity of the Godhead, but Arius continued to argue that since the Son was begotten of the Father then at some point he began to exist.  The argument ended up dividing the church. Athanasius and friends insisted that the Son was as truly God as the Father.

Emperor Constantine was upset by this division so he summoned a conference of all the bishops of the church – but few representatives from the western churches made it to the meeting in Nicaea. There were still around 300 bishops, and the council agreed that Jesus is truly God, so it published a creed stating the Christian faith in a way that condemned Arianism. One account from the meeting is from History of the Church by Socrates Scholasticus (who wrote 100 years after Eusebius). Much of his account consists of direct quotations from Eusebius’s Life of the Constantine and from a letter of the earlier historian – and Eusebius was present at the council. Eusebius, bishop of Nicomedia (not to be confused with Eusebius Pamphilus, Bishop of Caesarea) supported the opinion of Arius. These were opposed by Athanasius, a deacon of the Alexandrian church. This creed was agreed to by 318 members, and there were only five who refused to sign – objecting to the term homoousios, “of the same substance”.  The Emperor sent Arius into exile, along with Eusebius and Theognis and their followers. Eusebius and Theognis, however, wrote a declaration that they had changed their opinion and now agreed that the Son and the Father are of the same substance.

Quotes from old church fathers about the deity of Christ and the trinity

Jesus is not only the son of God, but also GOD IN FLESH.

For OUR GOD JESUS CHRIST, was, according to the appointment of God, conceived in the womb by Mary, of the seed of David, but by the Holy Ghost.” (Epistle of Ignatius to the Ephesians 4:9)

”…GOD HIMSELF appearing in the form of a man, for the renewal of eternal life.” (Epistle of Ignatius to the Ephesians 4:13)

”Continue inseparable from JESUS CHRIST OUR GOD.” (Epistle of Ignatius to the Trallians 2:4)

”For even OUR GOD; JESUS CHRIST, know that He is in the Father”. (Epistle of Ignatius to the Romans 1:13) 

Brethren, WE OUGHT SO TO THINK OF JESUS CHRIST AS OF GOD : as of the judge of the living and the dead”. (2nd Epistle of Clement to the Corinthians 1:1) 

”For Christ is King, and Priest, and GOD and Lord…” (Justin Martyr, Dialogue With Trypho, 34)

”…He preexisted as the Son of the Creator of things, BEING GOD, and that He was born a man by the Virgin.” (Justin Martyr, Dialogue With Trypho, 48)

”Now may the God and Father of our Lord Jesus Christ, and the eternal High Priest Himself, THE GOD JESUS CHRIST, build you up in the faith…” (The Epistle of Polycarp to the Church at Philippi, 12)

”In order that to Christ Jesus, our Lord, and GOD, and Savior, and King…” (Irenaeus Against Heresies, 1.10.1)

”But he Jesus is himself in his own right, beyond all men who ever lived, GOD, Lord, and king eternal, and THE INCARNATE WORD, proclaimed by all the prophets, the apostles …The Scriptures would not have borne witness to these things concerning Him, if, like everyone else, He were mere man.” (Irenaeus Against Heresies 3:19.1-2) 

”For with Him were always present the Word and Wisdom, the Son and the Spirit, by whom and in whom, freely and spontaneously, He made all things, to whom also He speaks, saying, ‘Let us make man after our image and likeness’”.(Irenaeus Against Heresies, 4:10)

Irenaeus, 115-190 ”The Church, though dispersed throughout the whole world, even to the ends of the earth, has received from the apostles and their disciples this faith: …one God, the Father Almighty, Maker of heaven, and earth, and the sea, and all things that are in them; and in one Christ Jesus, the Son of God, who became incarnate for our salvation; and in the Holy Spirit, who proclaimed through the prophets the dispensations of God, and the advents, and the birth from a virgin, and the passion, and the resurrection from the dead, and the ascension into heaven in the flesh of the beloved Christ Jesus, our Lord, and His manifestation from heaven in the glory of the Father ‘to gather all things in one,’ and to raise up anew all flesh of the whole human race, in order that to Christ Jesus, our Lord, and GOD, and Savior, and King, according to the will of the invisible Father, ‘every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth, and that every tongue should confess; to him, and that He should execute just judgment towards all…’” (Against Heresies X.l)

Tertullian, 160-225 ”We define that there are two, the Father and the Son, and three with the Holy Spirit, and this number is made by the pattern of salvation… [which] brings about unity in trinity, interrelating the three, the Father, the Son, and the Holy Spirit.  They are three, not in dignity, but in degree, not in substance but in form, not in power but in kind.  They are of one substance and power, because there is one God from whom these degrees, forms and kinds devolve in the name of Father, Son and Holy Spirit.” (Adv. Prax. 23; PL 2.156-7).

”We have also as a Physician the Lord OUR GOD JESUS THE CHRIST the only-begotten Son and Word, before time began, but who afterwards became also man, of Mary the virgin.  For ‘the Word was made flesh.’ Being incorporeal, He was in the body; being impassible, He was in a passable body; being immortal, He was in a mortal body; being life, He became subject to corruption, that He might free our souls from death and corruption, and heal them, and might restore them to health, when they were diseased with ungodliness and wicked lusts.” (Alexander Roberts and James Donaldson, eds., The ante-Nicene Fathers, Grand Rapids: Eerdmans, 1975 rpt., Vol. 1, p. 52, Ephesians 7.)

Abraham’s meeting with GOD and two angels

abraham 2Justin Martyr, 100-165 AD

” I [Justin] inquired. And Trypho said, ”Certainly; but you have not proved from this that there is another God besides Him who appeared to Abraham, and who also appeared to the other patriarchs and prophets. YOU HAVE PROVED, however, that we [the Jews] were WRONG in believing that the three who were in the tent with Abraham were all angels.” I [Justin] replied again, ”If I could not have proved to you from the Scriptures that ONE OF THOSE THREE IS GOD, because, as I already said, He brings messages to those to whom God the Maker of all things wishes [messages to be brought], then in regard to Him who appeared to Abraham on earth IN HUMAN FORM IN LIKE MANNER AS THE TWO ANGELS who came with Him, and WHO AS GOD EVEN BEFORE THE CREATION OF THE WORLD, it were reasonable for you to entertain the same belief as is entertained by THE WHOLE OF YOUR NATION.” ”Assuredly,” he said, ”for up to this moment this has been our [the Jews] belief.” … ”And now have you not perceived, my friends, that one of the three, WHO IS BOTH GOD AND LORD, and ministers to Him who is in the heavens, is Lord of the two angels? For when [the angels] proceeded to Sodom, HE REMAINED BEHIND, and COMMUNED WITH ABRAHAMin the words recorded by Moses; and when He departed after the conversation, Abraham went back to his place. And when he came [to Sodom], the two angels no longer conversed with Lot, but Himself, as the Scripture makes evident; and He is the LORD who received commission from the LORD who [remains] in the heavens, i.e., the Maker of all things, to inflict upon Sodom and Gomorrah the [judgments] which the Scripture describes in these terms: ‘The Lord rained down upon Sodom and Gomorrah sulphur and fire from the Lord out of heaven.’ ”(Dialogue of Justin Martyr, with Trypho, a Jew, Chapter LVI.—God Who Appeared to Moses is Distinguished from God the Father.)

Irenaeus,  115-190 AD

”Therefore neither would the Lord, nor the Holy Spirit, nor the apostles, have ever named as God, definitely and absolutely, him who was not God, unless he were truly God; nor would they have named any one in his own person Lord, except God the Father ruling over all, and His Son who has received dominion from His Father over all creation, as this passage has it: ”The LORD said unto my Lord, Sit Thou at my right hand, until I make Thine enemies Thy footstool.” Here the [Scripture] represents to us the Father addressing the Son; He who gave Him the inheritance of the heathen, and subjected to Him all His enemies. Since, therefore, the Father is truly Lord, and the Son truly Lord, the Holy Spirit has fitly designated them by the title of Lord. And again, referring to the destruction of the Sodomites, the Scripture says, ”Then the LORD rained upon Sodom and upon Gomorrah fire and brimstone from the LORD out of heaven.” For it here points out that the Son, who had also been talking with Abraham, had received power to judge the Sodomites for their wickedness. And this [text following] does declare the same truth:”Thy throne, O GOD; is for ever and ever; the scepter of Thy kingdom is a right scepter. Thou hast loved righteousness, and hated iniquity: therefore GOD, Thy God, hath anointed Thee.” Forthe Spirit designates both [of them] BY THE NAME; OF GOD — both Him who is anointed as Son, and Him who does anoint, that is, the Father.” (Irenaeus, Book 3, ch 6)

Tertullian, 160-225 AD

”That is a still grander statement [of Christ’s deity] which you will find expressly made in the Gospel: ”In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God.” There was One ”who was,” and there was another ”with whom” He was. But I find in Scripture the name Lord also applied to them Both: ”The Lord said unto my Lord, Sit Thou on my right hand.” And Isaiah says this: ”Lord, who hath believed our report, and to whom is the arm of the Lord revealed? ” Now he would most certainly have said Thine Arm, if he had not wished us to understand that the Father is Lord, and the Son also is Lord. A much more ancient testimony [of Christ’s deity] we have also in Genesis: ”Then the Lord rained upon Sodom and upon Gomorrah brimstone and fire from the Lord out of heaven.” Now, either deny that this is Scripture; or else (let me ask) what sort of man you are, that you do not think words ought to be taken and understood in the sense in which they are written, especially when they are not expressed in allegories and parables, but in determinate and simple declarations?” (Tertullian, Against Praxeas, Chapter XIII.

 Ignatius, 30-117 AD

”For Moses, the faithful servant of God, when he said, ”The Lord thy God is one Lord,” and thus proclaimed that there was only one God, did yet forthwith confess also our Lord [Jesus] when he said, ”The Lord [Jesus] rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the Lord.” And again [he confessed a second time our Lord Jesus by saying], ”And God said, Let Us make man after our image: and so God made man, after the image of God made He him.”” (The Epistle of Ignatius to the Antiochians, Chapter II.—The True Doctrine Respecting God and Christ.)

Cyprian, 200-258 AD

”In the Gospel according to John: ”The Father judgeth nothing, but hath given all judgment unto the Son, that all may honour the Son as they honour the Father. He who honoureth not the Son, honoureth not the Father who hath sent Him.” Also in the seventy-first Psalm: ”O GOD, give the king Thy judgment, and Thy righteousness to the king’s son, to judge Thy people in righteousness.”Also in Genesis: ”And the LORD rained upon Sodom and Gomorrah sulphur, and fire from heaven from the LORD.”” (The Treatises of Cyprian, Treatise XII. Three Books of Testimonies Against the Jews. Third Book., Testimonies., 33. That the Father judgeth nothing, but the Son; and that the Father is not glorified by him by whom the Son is not glorified.)

Novatian, 200–258 AD

”For who does not acknowledge that the person of the Son is second after the Father, when he reads that it was said by the Father, consequently to the Son, ”Let us make man in our image and OUR likeness; ” and that after this it was related, ”And God made man, in the image of God made He him? ”Or when he holds in his hands: ”The LORD rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the LORD from heaven? ” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XXVI. Argument.—Moreover, Against the Sabellians He Proves that the Father is One, the Son Another.)

”Therefore the Lord overturned Sodom, that is, GOD overturned Sodom; but in the overturning of Sodom, the LORD rained fire from the LORD. And this Lord was the God seen by Abraham; and this God was the guest of Abraham, certainly seen because He was also touched. But although the Father, being invisible, was assuredly not at that time seen, He who was accustomed to be touched and seen was seen and received to hospitality. BUT THIS THE SON OF GOD,”The LORD rained from the LORD upon Sodom and Gomorrha brimstone and fire.”And this is the Word of God. And THE WORD OF GOD WAS MADE FLESH, AND DWLTH AMNG US; AND THIS IS CHRIST. IT WAS NOT THE FATHER, THEN WHO WAS A GUEST WITH ABRAHAM, BUT CHRIST. NOR WAS IT THE FATHER WHO WAS SEEN THEN; , BUT THE SON; AND CHRIST WAS SEEN. Rightly, therefore, CHRIST IS BOTH LORD AND GOD, who was not otherwise seen by Abraham, EXCEPT THAT AS GOD THE WORD He was begotten of God the Father before Abraham himself.” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XVIII. Argument.—Moreover Also, from the Fact that He Who Was Seen of Abraham is Called God; Which Cannot Be Understood of the Father, Whom No Man Hath Seen at Any Time; But of the Son in the Likeness of an Angel.)

Constitutions of the Holy Apostles

”To Him did Moses bear witness, and said: ”The LORD received fire from the LORD, and rained it down.” HIM DID JACOB SEE AS A MAN, and said: ”I have seen God face to face, and my soul is preserved.”HIM DID ABRAHAM ENTERTAIN, and acknowledge to be the Judge, and HIS LORD.” (Constitutions of the Holy Apostles, Book V. XX. A Prophetic Prediction Concerning Christ Jesus.)

1 Mos. 1:26 Gud sade: ”Låt oss göra människor till VÅR AVBILD, till att vara lika OSS. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade MÄNNISKAN till sin avbild, till GUDS AVBILD skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.image

Epistle of Barnabas, 74 AD

”For the Scripture says concerning US, while He speaks to the SON, ”Let Us make man after Our image, and after Our likeness” (Epistle of Barnabas, Chapter VI.—The Sufferings of Christ, and the New Covenant, Were Announced by the Prophets.)

The Letter of Barnabas 74 AD

”And further, my brethren, if the Lord [Jesus] endured to suffer for our soul, he being the Lord of all the world, to whom God said at the foundation of the world, ‘Let us make man after our image, and after our likeness,’ understand how it was that he endured to suffer at the hand of men” (Letter of Barnabas 5)

Justin Martyr, 100-165 AD

Idén att Moses skulle mena att det var änglar som åsyftades med ”till vår avbild”, är en villolära, säger Justin

”In saying, therefore, ‘as one of us, ‘[Moses] has declared that [there is a certain] number of persons associated with one another, and that they are at least two. For I would not say that the dogma of that heresy which is said to be among you (The Jews had their own heresies which supplied many things to the Christian heresies) is true, or that the teachers of it can prove that [God] spoke to angels, or that the human frame was the workmanship of angels. But this Offspring, which was truly brought forth from the Father, was with the Father before all the creatures.” (Dialogue of Justin Martyr, with Trypho, a Jew: Chapter LXII.—The Words ”Let Us Make Man”)

Irenaeus, 115-190 AD

”It was not angels, therefore, who made us, nor who formed us, neither had angels power to make an image of God, nor any one else, except the Word of the Lord, nor any Power remotely distant from the Father of all things. For God did not stand in need of these [beings], in order to the accomplishing of what He had Himself determined with Himself beforehand should be done, as if He did not possess His own hands. For with Him were always present the Word and Wisdom,the Son and the Spirit, by whom and in whom, freely and spontaneously, He made all things, to whom also He speaks, saying, ”Let Us make man after Our image and likeness; ” [Gen. 1:26]” (Against Heresies 4:20:1).

Tertullian,  160-225 AD

”If the number of the Trinity also offends you, as if it were not connected in the simple Unity, I ask you how it is possible for a Being who is merely and absolutely One and Singular, to speak in plural phrase, saying, ”Let us make man in our own image, and after our own likeness; ” whereas He ought to have said, ”Let me make man in my own image, and after my own likeness,” as being a unique and singular Being?In the following passage, however, ”Behold the man is become as one of us,” He is either deceiving or amusing us in speaking plurally, if He is One only and singular. Or was it to the angels that He spoke, as the Jews interpret the passage, because these also acknowledge not the Son? Or was it because He was at once the Father, the Son, and the Spirit, that He spoke to Himself in plural terms, making Himself plural on that very account? Nay, it was because He had already His Son close at His side, as a second Person, His own Word, and a third Person also, the Spirit in the Word, that He purposely adopted the plural phrase, ”Let us make; ”and, ”in our image; ”and, ”become as one of us.” (Tertullian, Against Praxeas, Chapter XII. Other Quotations from Holy Scripture Adduced in Proof of the Plurality of Persons in the Godhead.)

”Since then he is the image of the Creator (for He, when looking on Christ His Word, who was to become man, said, ”Let us make man in our own image, after our likeness”), how can I possibly have another head but Him whose image I am? For if I am the image of the Creator there is no room in me for another head” (Tertullian, Book V, Elucidations, Chapter VIII.—Man the Image of the Creator, and Christ the Head of the Man.)

”In the first place, because all things were made by the Word of God, and without Him was nothing made. Now the flesh, too, had its existence from the Word of God, because of the principle, that here should be nothing without that Word. ”Let us make man,” said He, before He created him, and added, ”with our hand,” for the sake of his pre-eminence, that so he might not be compared with the rest of creation.” (Tertullian: On the Resurrection of the Flesh, Elucidations, Chapter V.—Some Considerations in Reply Eulogistic of the Flesh. It Was Created by God.)

Origen, 184-254 AD

”it was to Him that God said regarding the creation of man, ”Let Us make man in Our image, after Our likeness.” (Origen Against Celsus, Book V, Chapter XXXVII)

Novatian, 200–258 AD

”For who does not acknowledge that the person of the Son is second after the Father, when he reads that it was said by the Father, consequently to the Son, ”Let us make man in our image and our likeness; ” and that after this it was related, ”And God made man, in the image of God made He him? ”Or when he holds in his hands: ”The Lord rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the Lord from heaven? ” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XXVI. Argument.—Moreover, Against the Sabellians He Proves that the Father is One, the Son Another.)

Constitutions of the Holy Apostles

”the divine Scripture testifies that God said to Christ, His only-begotten, ”Let us make man after our image, and after our likeness. And God made man: after the image of God made He him; male and female made He them.”(Constitutions of the Holy Apostles, Book V., VII)

You can read many more quotes in this article