Archive | January 2014

Johannes Döparen spratt till och fick helig Ande redan i moderlivet? Luk. 1:15 + 43

Jan27

john the baptistTy han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande – Lukas 1:15

Ovan vers innehåller ingen information om någon utkorelse, eller att bebisar har ett medvetande om rätt och fel. Historien börjar med att Sakarias får ett möte av en ängel som deklarerar att Sakarias ska få en son som han ska ge namnet JOHANNES. Ängeln ger honom lite beskrivningar om hur Johannes liv kommer att utspela sig (stor inför Gud och ingen förtäring av starka drycker) och en del översättningar får det sedan till att Johannes skulle bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. Det är en möjlig översättning av grekiskan, men inte den rakaste översättningen. Den engelska KJV (och även NIV och en del andra) har en bättre översättning. NIV översätter t o m att Johannes kommer att få den helige Ande från FÖDELSEN och inte från moderlivet.

Lukas 1:13 Men ängeln sade till honom: “Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14 Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15 Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. 

KJV: 15 he shall be filled with the Holy Ghost, even FROM his mother’s womb.

NIV: and he will be filled with the Holy Spirit even FROM BIRTH

πλησθήσεται (he will be filled ) ἔτι  (yet, while, still) ἐκ (out, while in, coming from, out of) κοιλίας (womb) μητρὸς (of mother) αὐτοῦ (of him)

Betydelsen att komma UT från magen, resulterar i att det tidigaste ögonblicket som Johannes skulle kunna ha blivit fylld av den helige Ande är när han kommit ut från moderlivet, men det står inte preciserat hur lång tid efter det ögonblicket som händelsen inträffade. Bara att det var någon gång efter utkomsten ur magen. Om Lukas hade velat säga att Johannes var fylld av den helige Ande medan han var kvar i moderlivet så skulle han kunna ha valt prepositionen “en”.

Ovan skulle alltså kan leda till förslaget att Johannes skulle komma att bli fylld av den helige Ande från födseln/födsloögonblicket/moderlivet, vilket i sin tur mycket väl skulle kunna handla om ett IDIOM/uttryck. Även på svenska skulle man utan att bli missförstådd kunna säga “Evert har varit aktiv och gillat sportaktiviteter hela sitt liv – sedan födseln”, eller “Maja har sedan födseln varit huslig och älskat att baka och laga mat”. Man vill alltså ge uttryck för att de från start/början (så fort de haft kapaciteten) haft en sådan inriktning, men eftersom det är ett idiom/uttryck så behöver man inte mena att det bokstavligt talat handlar om just den minut på förlossningsavdelningen då de föds ut från livmodern. “Från barnsben” är ett mer vanligt svenskt uttryck som visserligen inte säger samma sak (från födseln) men som ger en fingervisning om att det finns uttryck i våra språk som är lite diffusa men som ändå inte misstolkas om man skulle använda dem. Jag tror de flesta språk har liknande uttryck när de vill berätta om något som varat från tidig ålder och/eller så fort kapaciteten fanns.

Så Lukas 1:15 kan inte användas som bevis för att vare sig Johannes eller bebisar i allmänhet är fyllda av den helige Ande redan i magen, och om man vill göra gällande att den helige Ande åtminstone ges när man kommer UT från magen så är det ändå inget stöd för arvsynden som lär att man är fördärvad pga Adams synd redan vid befruktningen (såvida man inte tror att ofödda barn inte är människor.) Versen är inte klar över när den helige Ande ges till Johannes (ögonblicket när han föds, eller senare), men det är viktigt att förstå hur den helige Ande verkar i det gamla och det nya testamentet.

Den helige Ande verkar på olika sätt i det Gamla och i det Nya testamentet, även om det är samma Ande

Johannes Döparen var en profet under det gamla testamentet. Hela hans liv utspelade sig innan Jesus dog på korset, och innan det utlovade löftet om den helige Ande (i de kristnas kroppsliga tempel) utkristalliserades. På det gamla testamentets tid så bodde inte den helige Ande i de troendes kroppar på det sätt som de gör idag, men däremot kunde den helige Ande tillfälligt besöka personer speciellt om de var öppna för det, och det kunde även ske utan deras medverkan. Det handlade alltså om Guds närvaro (och Guds närvaro påverkar människor), men det handlade inte om ett tecken på att man var frälst utan snarare så kunde Anden komma över en gudsman (vanligtvis) för att han skulle profetera något viktigt från Gud, och/eller för att ge viktiga gudomliga instruktioner. Vidare så var Guds närvaro starkt kopplat till individens eget agerande och nivå på ödmjukhet och sökande, fast inte alltid. Här nedan kommer exempel på Andens närvaro i GT, och notera att närvaro av den helige Ande inte likställdes med att personen i fråga var för evigt frälst.

2 Mos. 31:1 Herren sade till Mose: 2 Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. 3 Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 4 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 5 slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.

4 Mos. 11:16 Då sade Herren till Mose: “Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och dess tillsyningsmän bland folket. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. 17 Där skall jag då stiga ner och tala med dig, och jag skall ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De skall tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam.18 Säg till folket: Helga er till i morgon, så skall ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem skall ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför skall nu Herren ge er kött att äta. 19 Ni skall få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, 20 utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ty ni har förkastat Herren som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?”—24 Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. 25 Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer 26 Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. 27 Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: “Eldad och Medad profeterar i lägret.” 28 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: “Mose, min herre, förbjud dem!” 29 Men Mose sade till honom: “Nitälskar du för mig? Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!”

4 Mos. 24:1 När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen. 2 Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. 3 Då framförde han detta budskap:—12 Bileam svarade Balak: “Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig:13 Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.

Domarboken 6:33 Midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna hade alla samlats och gått över Jordan och slagit läger i Jisreels dal. 34 Men Herrens Ande kom över Gideon. Han stötte i hornet, och abiesriterna samlades och följde honom.  

2 Krön. 24:19 Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.20 Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han trädde fram inför folket och sade till dem: “Så säger Gud: Varför överträder ni Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergivit Herren, har han också övergivit er.” 

1 Sam. 19:20 Då sände Saul dit några män för att hämta David. Men när männen fick se skaran av profeter som profeterade och fick se Samuel stå där som deras anförare, kom Guds Ande över dem så att också de profeterade.

Här nedan vet vi inte hur långt “framöver” räcker sig, men Davids långa och svåra synd ihop med Bat-Seba utspelar sig efter händelsen i denna vers. Att ha fått del av den helige Ande är alltså inget tecken på att man är för evigt frälst och/eller att man alltid väljer att undvika synd:

1 Sam. 16:13 Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama. 

Ängeln förklarade för Maria att den helige Ande skulle komma över henne och ge henne kraft, men det betyder inte att Maria var ofrälst innan detta ögonblick. Maria kan mycket väl ha blivit vald som kandidat för att föda Guds son just pga hennes eget ödmjuka hjärta. Händelsen utspelar sig under det gamla testamentet:

Lukas 1:35 Ängeln svarade henne: “Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.

Här nedan är den berömda vers där Jesus lovar sina lärljungar att de om några dagar skulle bli döpta i den helige Ande. Inte heller de var “otroende” innan detta ögonblick, men den helige Ande gav dem ändå extra KRAFT från Gud, vilket de behövde för att framgångsrikt sprida Guds ord. Denna gudskraft ges inte till vem som helst under det nya testamentet utan de som omvänt sig och tror på Jesus:

Apg 1:4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” 8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Apg. 2:Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. DÅ skall ni få den helige Ande som gåva.

Agabus var också en individ som levde under det nya testamentet, och som förutspådde framtiden tack vare den helige Anden:

Apg 11:28 En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering. 

Här nedan är också en händelse från det nya testamentet, där en sådan kraft, som den Jesus utlovade, manifesteras genom tungotal och profeterande:

Apg 19:6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.

Om man menar att människor som lever i det gamla testamentet inte är frälsta förrän Anden är över dem, så blir det bekymmer med Jesus Kristus, för vi kan läsa om när Anden kom ner över honom som en duva. Var Jesus inte en ren människa innan detta tillfälle? (Jesus döpte sig inte pga omvändelse från några synder, utan som ett startskott för oss andra och som ett tecken.)

Markus 1:10 Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva.  

När ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje?mage

Lukas 1:41 När ELISABETH HÖRDE Marias hälsning, spratt barnet till i HENNES moderliv, och HON blev uppfylld av den helige Ande 42 och ropade med hög röst: “Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43 Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 Se, när ljudet av din hälsning nådde MINA ÖRON, spratt barnet till i mig av glädje. 

För Elisabeth måste mötet med Maria ha varit omvälvande, och det kan ibland kännas som att man får bubblande fjärilar i magen vid enorma nyheter eller händelser. Adrenalitet skulle i sin tur kunna påverka barnet rent reflexmässigt eftersom det ju befinner sig i magen. Händelsen verkar hela tiden beröra Elisabeths perspektiv, och förtfattaren Lukas återger det som Elisabeth säger med sina egna ord. Vi kan läsa att det var Elisabeth (inte barnet) som HÖRDE, och hennes hörande var upprinnelsen till att barnet spratt till. I v. 41 står det inte att barnet på något sätt hade ett eget medvetande, och enligt Rom. 9:11 så kan barn inte heller skilja mellan gott och ont. Men hur är det med informationen i v. 44; att barnet spratt till av glädje? Är inte det ett tecken på att barnet kan uppleva något och att det har ett slags vuxet medvetande? Nej, grekiskan säger bara att det var pga en glädje (står inte vems) som barnet spratt till. “Av glädje” (Elisabeths glädje) spratt barnet till! Elisabeth sa ju själv i v. 41 att hon HÖRDE Marias hälsning och att hon då blev uppfylld av den helige Ande, vilket absolut kan ha varit så omvälvande för henne att hennes mage bubblade och barnet i hennes mage spratt till av (hennes) glädje. Det kan också ha varit ett gudomligt ögonblick som Gud åstadkom för att ge Elisabeth ytterligare ett tecken på att hon verkligen hade en mycket viktig person i hennes mage, och som hon hade all anledning att glädja sig åt.

En mamma kan inte kommunicera med sitt ofödda barn, och därför är det svårt att tänka sig att Elisabeth frågade sitt nyfödda barn “Jag kände att du spratt till precis när jag själv uppfylldes av glädje, förundran och kraft, och nu undrar jag om du spratt till av glädje, eller om du spratt till av någon annan orsak?” Hur skulle den nyfödda bebisen kunna svara på en sådan fråga? Men Elisabeth verkade ändå säker på att GLÄDJE var orsaken till att bebisen spratt till, och skälet att hon kunde vara så säker beror nog på att det var hennes egen glädje som det handlade om, och som gav återverkningar på barnet. 

En del drar ganska stora växlar av löftet att barnet skulle få den helige Ande (någon gång efter att han kommit ut ur moderlivet) samt att det spratt till pga (någons) glädje. De menar att det betyder ungefär (det måste inte vara “allt eller inget” från listan):

  • det måste absolut handla om barnets egen glädje
  • det måste absolut betyda att Johannes som ofödd kunde TRO, tänka, resonera, och välja mellan gott och ont
  • eftersom Johannes kunde tro, tänka och resonera så måste det betyda att ALLA bebisar kan göra det i magen
  • eftersom Johannes hade ett medvetande så måste det betyda att ALLA bebisar har ett medvetande som de kan synda med, och då måste arvsynden vara sann eftersom det som hände Johannes måste hända ALLA bebisar
  • eftersom han blev fylld av den helige Ande i moderlivet så måste det betyda att han var FRÄLST redan som ofödd
  • eftersom Johannes blev fylld med den helige Ande i moderlivet, så måste det betyda att han var en av de UTVALDA, medan andra bebisar tillhör de EJ utvalda och som Gud inte vill ska bli frälsta
  • eftersom Johannes var frälst som ofödd måste det betyda att Gud bestämmer vem som ska bli frälst/ofrälst redan vid födseln

“Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem” 1 Sam. 2:25

Jan26

Eli1 Sam. 2:25 —Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem

Denna halva vers brukar användas för att försöka ge stöd åt predestinationsläran – att Gud är den som förutbestämmer vem som ska bli frälst och vem som inte ska det, och att ingenting sker emot hans vilja, vilket då måste inkludera synd (om man vill vara konsekvent). Men meningen ovan kan helt enkelt läsas “de lyssnade inte till sin far och DÄRFÖR ville Herren döda dem”.  Det svenska ordet “ty” kan också uttryckas med “därför”, och enligt Adam Clarke så är det hebreiska ordet som är översatt till “ty”, också översätt till “därför” på andra ställen i Bibeln. 

Adam Clarke:

“Because the Lord would slay them – The particle כי ki, which we translate because, and thus make their continuance in sin the effect of God’s determination to destroy them, should be translated therefore, as it means in many parts of the sacred writings. See Noldius’s Particles, where the very text in question is introduced: Sed non auscultarunt, etc., Ideo voluit Jehova eos interficere; “But they would not hearken, etc.; Therefore God purposed to destroy them.” It was their not hearkening that induced the Lord to will their destruction.”

Young’s Literal translation:

25 If a man sin against a man, then hath God judged him; but if against Jehovah a man sin, who doth pray for him?’ and they hearken not to the voice of their father, THOUGH Jehovah hath delighted to put them to death.

Det vore en absurd tanke att Gud först förvägrar vissa människor möjligheten att lyssna på honom – som ju skulle kunna medföra omvändelse  och liv – för att sedan vända helt om och döda dem för att de inte lyssnade på honom! Ville han att de skulle lyssna på honom eller inte? Man skulle kunna tycka att detta säger sig självt, men i den reformerta skolan så förekommer det flera teologiska kullerbyttor för att om möjligt försvara den reformerta tron. Därför slår man gärna klorna i varje vers som skulle kunna tyda på att Gud predestinerar ALLT under solen.  Här är hela kontexten:

1 Sam. 2:22 Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sade han till dem: “Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar. 24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk. 25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem.

Elis söner var Hofni och Pinehas, och de agerade ofta emot Guds heliga lagar och bud, och de är lysande exempel på att Guds vilja inte alltid sker. Läser vi vidare i texten ser vi också att den annars så gudfruktiga Eli varit alldeles för mesig vad gäller hans egna söner, för även om han själv inte deltog i deras synder (eller andras synder) så tillrättavisade han dem inte tillräckligt. Kärleken till ens egna barn är ju ofta väldigt stark, men om man har en sådan ansvarsfull roll som Eli hade (prästrollen, med ansvar för Herrens Hus och alla offer) så är det extra viktigt att medarbetare och hushållsmedlemmar lever enligt Guds lagar – för att vara goda föredömen och mönster.  I stället blev det tvärt om, för trots att Eli faktiskt både varnade dem och bad dem sluta med sina syndiga liv, så  borde han ha följt upp historien för att se till att det verkligen blev en förändring.

Elis var visserligen av en rejält hög ålder och var blind, men han hade ändå ansvaret för ordningen i Guds hus, och om han skulle uppleva att han inte klarade av sitt arbete så hade han ju chansen att se till att en god efterträdare fanns tillgänglig. Det borde ha varit hans söner, och kanske hoppades han i det längsta att de skulle omvända sig. Men eftersom han var alldeles för mild gentemot sina söner så gjorde han fel pga sitt ansvar som han negligerade. Det är intressant att se att Gud faktiskt ångrade sitt tidigare löfte om välsignelser, och ändrade ståndpunkt pga människors beteenden. Det talar starkt emot en teologi där det inte finns fri vilja och där Gud förutbestämmer allt utan påverkan av människor. Det ursprungliga löftet innehöll ansvar och välsignelser, men eftersom Gud kände sig föraktad så ändrade han på de planerna. Saker och ting sker inte alltid som Gud tänkt, och det är pga människans fri vilja som han skapade oss med. 

27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: “Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus? 28 Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till präst åt mig för att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer åt din faders hus? 29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel? 30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.  

Det Eli gjorde (eller INTE gjorde, med tanke på hans slapphet vad gäller sina syndiga söner) var helt klart en missgärning och emot Guds vilja, och straffet för blev hårt. Det kan hända att Gud helt enkelt tog sin hand ifrån Elis släkt och lät fienden få sin vilja fram. 

 

1 Sam. 3:13 Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem. 14 Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva.”

Elis död är mycket berömt. Han föll baklänges av stolen han satt på, bröt nacken och dog. 

12 En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. 13 När han kom dit satt Eli på sin stol vid sidan av vägen och vaktade, ty hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Så snart mannen kom in i staden med budskapet, brast hela staden ut i klagorop. 14 När Eli hörde klagoropet, sade han: “Vad betyder detta oväsen?” Då skyndade mannen sig dit och berättade för Eli. 15 Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon hade gråstarr så att han inte kunde se. 16 Mannen sade till Eli: “Jag är den som har kommit från slagfältet. Jag flydde därifrån i dag.” Då sade Eli: “Vad har hänt, min son?” 17 Budbäraren svarade: “Israel har flytt för filisteerna, och mycket folk har stupat. Dina båda söner Hofni och Pinehas är också döda, och Guds ark har blivit erövrad.” 18 När han nämnde Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten, bröt nacken och dog. Ty mannen var gammal och tung. Eli hade då varit domare i Israel i fyrtio år.

Jesse Morrell Debates Sye Ten Bruggencate on Calvinism, Sovereignty, Abortion, Open Theism

Jan25

If you want to see Jesse’s debate with Matt Slick, you can check this link.

 

Sye Ten Bruggencate said: “Nothing happens outside of God’s plan Jesse, nothing.”

Hugh McBryde said: “Yes. Abortion is God’s plan Jesse Morrell. If the book of our days is written, that is also.”

“So given Sye’s premise that all abortions, rapes, murders, molestations, genocides, etc, are God’s plan:

1. Calvinists are upset with God’s plan.

2. Calvinists are upset with God’s plan because God decreed that they would be.

3. God hates His own plan.

4. Calvinists pray for the abortion of babies when they pray “thy will be done.”

5. Sin is better than righteousness in all instances of its occurrence.

6. God prefers sin over holiness in every instance that it occurs.

7. God prefers the slaughter of millions of babies in abortion over saving their lives.

8. Nothing is better than the slaughter of millions of babies in abortion whenever it occurs.

It doesn’t take a genius to see that Calvinism is reduced to absurdity, blasphemy on God’s character, and worthy of all mockery, ridicule and scorn.  

Biblical Truth Resources

56423944

FREE BOOK

objectionstocalvinismfrontcover-2

I am giving away a free copy of the classic book, “Objections to Calvinism As It Is” by Randolph Foster! I pray that this blesses your life.

You’ll also receive in the same email two other theological books that I won’t name, just to spark your curiosity some more.

And lastly, you’ll also be subscribed to our free email newsletter and will receive biblical articles and great content from time to time.

JESSE MORRELL DEBATES SYE TEN BURGGENCATE
On Calvinism, Sovereignty, Abortion, Open Theism, etc.

It seems that I continue to rattle the devil’s nest as the attacks from Calvinists continue to come against me. (For those of you who don’t know, Calvinism is a teaching that says Jesus did not die for everyone, God does not want everyone to repent and be saved, etc. It claims to be ‘the Gospel’ but is really an utter denial of the Gospel. It…

View original post 8,119 more words

ADAM and EVE sinned in Eden – and caused physical death on their posterity

Jan24

adam-och-evaWhen Adam sinned, he caused physical death on all his posterity 

Both Adam and Eve transgressed God’s law, but their sins were still a bit different from each other. Eve was deceived by the serpent (1 Tim. 2:14) which resulted in her transgression of the law, but Adam sinned for other reasons and he is viewed as the head of his household and also regarded as the forefather of all inhabitants of the earth. That’s why the focus is much more on Adam’s sin than on Eve’s sin, and why we often say that Adam brought sin into the world. Adam also means “man” or “human being”.

When Adam sinned he died spiritually since death is the wages of sin, and if a person dies spiritually he must also die physically – a living soul must continue to have a body to live in. It’s actually a good deal to die physically once stuck in a sinful world, because living for eternity in this type of world is nothing to look forward to.  God has a much greater plan in mind, and he was prepared with his salvation offer from the start – knowing there would be a chance that Adam might choose to sin. So physical death is required whenever there is spiritual death, but it’s also possible to die physically even though you haven’t sinned. Jesus Christ is a good example of this, and innocent babies is another. Adam and Eve were evicted from the garden of Eden, and they could no longer reach the tree of life which previously sustained them. Eating from the tree of life was needed in order to not let their bodies start decaying (eating other things will only sustain your bodies for an extended period of time), but since they were evicted from the garden they slowly started to die physically and Adam’s future posterity couldn’t reach the tree of life either.

So in a way we die physically due to Adam, but even if Adam had not sinned it’s possible that WE would still sin, and then we would be the ones causing physical death upon ourselves. Most importantly, we cause spiritual death upon ourselves if we sin (and we have), and this can never be blamed on Adam. Sinning is something we might choose to DO, and it can’t be inherited. Adam’s nature was not affected through his sin, but we are told that Adam would have to work from the sweat of his brow for his bread, and till the ground to produce crop.  Eve would greatly multiply her pain in childbearing. Those “curses” from God affected all of us. So Adam opened up a can of worms, that God never intended for him to open. God promised that Adam and Eve (clean people) would DIE if they sinned, and the serpent said the exact opposite – that Eve would NOT die if she sinned. The serpent’s lie seems to be an easy lie to expose, and yet many churches today teach the same Satanic message: “Oh, you’re sinning? Just do your best, and remember that God loves you as you are. Faith alone will save you, and Jesus imputed his righteousness into you and took both your sins and your punishment, so now you’re totally free. Death no longer has any hold on you, and you’re unconditionally eternally secure”. 

Gen. 2:17 But of the tree of the knowledge of good and evil, thou shalt not eat of it: for in the DAY (then when, or whenever…) that thou eatest thereof thou shalt surely die (dying thou shalt die)

Gen. 3:4 And the serpent said unto the woman, Ye shall not surely die

In Romans 5  Paul is talking about a spiritual death, a separation from God when a person sins.  It’s about condemnation and justification, and the condemnation is referring to spiritual death, not physical, for those who are justified still die physically. Notice that death spread to all men (not sin), and that the reason for this is because they sinned (and not because Adam sinned on their part).

Rom. 5:12 Therefore, just as through one man sin entered the world, and death through sin, and thus death spread to all men, because all sinned

Paul says that some sinned NOT according to the “likeness” of Adam’s original transgression (Rom. 5:14), and it’s true that we sinned in different ways (but it’s still sin).  Adam broke a command that he personally received straight from God, which isn’t the case with us. Sin is not a physical substance that is inbred in our flesh, but sinfulness is rather connected to an individual’s conduct. The Bible doesn’t teach that all men are automatically made righteous by Christ apart from repenting and believing, and neither that all men are automatically made sinners by Adam apart from their choice to sin.

Deuteronomy 24:16 Fathers shall NOT be put to death for their children, nor children for their fathers…every man shall be put to death for his own sin

Ezekiel 18:4 All souls are mine; as the soul of the father, so also the soul of the son is mine; the soul that sins, it shall die.

1 Cor. 15:21-22 is often quoted “For as in Adam all die…”, but this passage is strictly speaking of physical death because the context is the physical resurrection of the dead. Death is a consequence springing from the man Adam, just as a glorified body shall come in the future through the man Jesus Christ.

1 Co. 15:21-22.For since by man came death, by Man also came the resurrection of the dead. For as in Adam all die, even so in Christ all shall be made alive

It is YOUR iniquities and YOUR sins that separates you from God, and not someone else’s sin.

Why did God create a tree which is forbidden to eat from?

I believe the tree was there for our benefit – like all things from God. Each time Adam and Eve passed the tree of knowledge of good and evil, they would have to make an active decision whether to obey God – by avoid eating from the tree – or disobey him.  Having a good contact with our Creator, and adhering to his commands are of great importance for our own well-being. We need his wisdom and his guidance.

Lucifer fell AFTER the Creation 

God’s angels were probably created BEFORE or perhaps DURING the creation of the earth, because when God laid the corner-stone of the earth, the morning stars sang together and the sons of God shouted for joy (those are two categories of angels). Also Satan was an angel, and this means that he too must have been created before the creation of the earth.

Job 38:4 Where wast thou when I laid the foundations of the earth? declare, if thou hast understanding.5 Who hath laid the measures thereof, if thou knowest? or who hath stretched the line upon it?6 Whereupon are the foundations thereof fastened? or who laid the corner stone thereof;7 When the morning stars sang together, and all the sons of God shouted for joy?

We also know that Satan must have rebelled against God AFTER the completion of the creation week, because we can read that the created week was “Very Good”. Is it possible to label a scenario where you have a proud angel who rebels against his Maker for “Very Good”?  Hardly. Neither is it “Very Good” that 1/3 of the angels chose to side with Satan and fell together with him.

Gen.1:31 And God saw every thing that he had made, and, behold, it was VERY GOOD. And the evening and the morning were the sixth day.

Rev. 12:4 And his tail drew the third part of the stars of heaven, and did cast them to the earth: and the dragon stood before the woman which was ready to be delivered, for to devour her child as soon as it was born.—7 And there was war in heaven: Michael and his angels fought against the dragon; and the dragon fought and his angels,8 And prevailed not; neither was their place found any more in heaven.9 And the great dragon was cast out, that old serpent, called the Devil, and Satan, which deceiveth the whole world: he was cast out into the earth, and his angels were cast out with him.

We can learn from Ezekiel that the same day as Satan was created, he was covered with precious stones, and that he had this appearance in the garden of Eden (which was also created at this point).  Satan was perfect from the day of his creation until iniquity was found in him, and we can read that the reason for Satan being cast out of the mountain of God, was due to his pride and violence which sprung from his beauty. The garden of Eden, the mountain of God, the beautiful stones, they were all there before Satan sinned, so it could not have been before day 6th of the creation week.

Ezekiel 28:13 Thou hast been in Eden the garden of God; every precious stone was thy covering, the sardius, topaz, and the diamond, the beryl, the onyx, and the jasper, the sapphire, the emerald, and the carbuncle, and gold: the workmanship of thy tabrets and of thy pipes was prepared in thee in the day that thou wast created.14 Thou art the anointed cherub that covereth; and I have set thee so: thou wast upon the holy mountain of God; thou hast walked up and down in the midst of the stones of fire.15 Thou wast perfect in thy ways from the day that thou wast created, till iniquity was found in thee.16 By the multitude of thy merchandise they have filled the midst of thee with violence, and thou hast sinned: therefore I will cast thee as profane out of the mountain of God: and I will destroy thee, O covering cherub, from the midst of the stones of fire.17 Thine heart was lifted up because of thy beauty, thou hast corrupted thy wisdom by reason of thy brightness: I will cast thee to the ground, I will lay thee before kings, that they may behold thee.18 Thou hast defiled thy sanctuaries by the multitude of thine iniquities, by the iniquity of thy traffick; therefore will I bring forth a fire from the midst of thee, it shall devour thee, and I will bring thee to ashes upon the earth in the sight of all them that behold thee.

We can trust the Biblical information that the earth was very good when God said it was, but things probably started to go downhill very fast…

We are not certain of when Cain was conceived, but some people believe it must have been after the fall IF the concept of inherited sin is valid. They reason that Cain couldn’t have been born in sin (inherited his father’s sin) if he was conceived before the fall, and that might be true if it was possible to inherit sin, but the fact is that it’s not. Sinning is something we might choose to DO, and nothing that can be inherited through the DNA. So we can’t be certain if Eve was pregnant or not when the serpent deceived her, but we do know that God asked Adam and Eve to be fruitful, to multiply and to replenish the earth. This command was given on the 6th day, which is the same day as their creation. If two “very good” and healthy human beings are commanded to be fruitful, there is a good chance that they didn’t wait for days and weeks before they decided to obey their Lord.  God’s view is that we can rule over sin and avoid sinning (if we inherited sin, it wouldn’t be possible to avoid), but if we always choose to obey this command is another matter.

Genesis 4:7 If thou doest well, shalt thou not be accepted? and if thou doest not well, sin lieth at the door. And unto thee shall be his desire, and thou shalt rule over him.

Read more about God’s equal ways, and that a son shall not inherit sin from his father:

Ez. 18: 4 Behold, all souls are mine; as the soul of the father, so also the soul of the son is mine: the soul that sinneth, it shall die.—8 He that hath not given forth upon usury, neither hath taken any increase, that hath withdrawn his hand from iniquity, hath executed true judgment between man and man,9 Hath walked in my statutes, and hath kept my judgments, to deal truly; he is just, he shall surely live, saith the Lord God.—14 Now, lo, if he beget a son, that seeth all his father’s sins which he hath done, and considereth, and doeth not such like,—17 — hath walked in my statutes; he shall not die for the iniquity of his father, he shall surely live.—19 Yet say ye, Why? doth not the son bear the iniquity of the father? When the son hath done that which is lawful and right, and hath kept all my statutes, and hath done them, he shall surely live.20 The soul that sinneth, it shall die. The son shall not bear the iniquity of the father, neither shall the father bear the iniquity of the son: the righteousness of the righteous shall be upon him, and the wickedness of the wicked shall be upon him.21 But if the wicked will turn from all his sins that he hath committed, and keep all my statutes, and do that which is lawful and right, he shall surely live, he shall not die.22 All his transgressions that he hath committed, they shall not be mentioned unto him: in his righteousness that he hath done he shall live.23 Have I any pleasure at all that the wicked should die? saith the Lord God: and not that he should return from his ways, and live?24 But when the righteous turneth away from his righteousness, and committeth iniquity, and doeth according to all the abominations that the wicked man doeth, shall he live? All his righteousness that he hath done shall not be mentioned: in his trespass that he hath trespassed, and in his sin that he hath sinned, in them shall he die.25 Yet ye say, The way of the Lord is not equal. Hear now, O house of Israel; Is not my way equal? are not your ways unequal?

There are not two different creation accounts, but there is only one creation account described from two different perspectives. In Genesis 2 we can read the details from man’s perspective in Eden, after that Adam and Eve had been created. Genesis 1 contains the general description of the entire creation.

The world is created  BY Jesus own hands (and Jesus is God)alla4

Colossians 1:14 In whom we have redemption through his blood, even the forgiveness of sins:15 Who is the image of the invisible God, the firstborn of every creature:16 For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created by him, and for him:17 And he is before all things, and by him all things consist.18 And he is the head of the body, the church: who is the beginning, the firstborn from the dead; that in all things he might have the preeminence.19 For it pleased the Father that in him should all fulness dwell;

Hebr. 1:8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:

The Gap theory and the age of the earth

It’s common to try to add millions of years between Gen. 1:1 and Gen. 1:2 (the gap theory) but the question is WHY there is such a need to squeeze in extra time into these verses when the Bible itself doesn’t mention it? What do we gain by doing so and who does it benefit? Is it possible that it has something to do with the Evolution theory and its urgent need of lots of time to make it plausible? There is absolutely no need to put out the red carpet for this theory, because it’s a fairy tale for grown ups, and compromising with Scripture leads to Bible contradictions. Some christians claim that they don’t believe in the Evolution theory, but only the millions/billions of years, but from where do they get this idea that the earth must be so old? Isn’t it from Evolutionists? There are scientists with PhD exams (from secular schools) who are young earth creationists, so it’s possible to be a scientist without making use of long ages. The long ages didn’t derive from objective science but from the subjective evolution theory, and that’s not the same thing. It’s of course possible to leave the Bible out of science (you can’t prove or disprove God by using science), but we still find evidence for a young earth by studying facts in our nature. We can also read the Bible and see what it says, and it suggests that the earth was created in six days:

Exodus 20:8 Remember the sabbath day, to keep it holy.9 Six days shalt thou labour, and do all thy work:10 But the seventh day is the sabbath of the Lord thy God: in it thou shalt not do any work, thou, nor thy son, nor thy daughter, thy manservant, nor thy maidservant, nor thy cattle, nor thy stranger that is within thy gates:11 For in six days the Lord made heaven and earth, the sea, and all that in them is, and rested the seventh day: wherefore the Lord blessed the sabbath day, and hallowed it.

Gen.1:31 And God saw every thing that he had made, and, behold, it was VERY GOOD. And the evening and the morning were the sixth day.

God could have created the heavens and the earth in 5 seconds, 5000 years or millions of years, but God had a reason for creating everything in 6 ordinary days. It was because he wanted to make a pattern for our lives – to encourage us to work for 6 days and rest 1 day, which seems to be a good life rhythm for man. During these 6 days God created “heaven and earth, the sea and all that is in them”, and that covers pretty much everything. God didn’t create the earth to be void but to be inhabited, so why would God first create the earth and then sit around waiting for millions of years until he proceeded to create the rest of the stuff that he had already planned to fill his creation with? If someone suggests that it didn’t take millions of years from GOD’s point of view but only from our point of view, then why even give us the details about the six days? If it says “six days”, isn’t it a risk that we believe it took six ordinary days? God is not the God of confusion, and he is able to express himself in a way that we understand.

Isaiah 45: 18 For thus saith the Lord that created the heavens; God himself that formed the earth and made it; he hath established it, he created it not in vain, he formed it to be inhabited: I am the Lord; and there is none else.—21 Tell ye, and bring them near; yea, let them take counsel together: who hath declared this from ancient time? who hath told it from that time? have not I the Lord? and there is no God else beside me; a just God and a Saviour; there is none beside me.22 Look unto me, and be ye saved, all the ends of the earth: for I am God, and there is none else.

The classical concept of “Big Bang” can’t be true at the same time as the Biblical explanation is true since they are mutually exclusive. It’s one or the other. According to the Bible the earth was created Day 1 before the sun, the moon and the stars (which were created Day 4), but not so according to the Big Bang theory. According to the Bible the first land animals were created Day 6th (after the birds), which was the same day as man was created, but not so according to the Evolution theory where land animals lived millions of years before man evolved. The Evolution theory also places dinosaurs (land animals) before birds, but it’s the other way around according to the Bible.

Some christians try to squeeze the millions of years into the creation week by adding some of them each day. However, if the duration of the nights were thousands/millions of years, the vegetation would die, and animals wouldn’t get any food. If the days were longer, vegetation would get the much-needed light but too much of it, and the ecological chain would still be interrupted . We all need both light and darkness, regularly and in perfect proportions, or else we will die due to lack of food. 

If God didn’t create in six days as he said he did, then he has completely failed to convey for us how long it really took, despite that the Bible is meant for us to understand.  It would have been better to not give us any indications of time at all, instead of saying first day, second, day, six days, etc, and not mean a thing with such misleading details which only confuse honest people who would like to read the Bible as it says. Furthermore, it’s not possible to squeeze thousands of years in between the generations that we can read about in Genesis and in the book of Luke, because no generation is missing. Enoch is even mentioned as the 7th from Adam (Jude 1:14), but perhaps this information can’t be trusted either, despite that it can be read in the New Testament? If we can’t trust the information concerning time in Genesis, when can we start to trust it?  We can read that God created Adam and Eve in the BEGINNING OF THE CREATION, but if we squeeze in millions of years somewhere in the creation week, Adam and Eve will be placed in the very END of the creation week which is the opposite of what Mark says.

Mark 10:6 But from the BEGINNING OF THE CREATION God made them male and female.7 For this cause shall a man leave his father and mother, and cleave to his wife

 Adam, Eve, Cain, Abel, Enoch and Noah were real people to whom we are related

We can trust that Genesis means what it says, and that it should not be read as poetry or allegories, but as our real history. 

Oxford Hebrew scholar and Professor James Barr:

“… probably, so far as I know, there is no professor of Hebrew or Old Testament at any world-class university who does not believe that the writer(s) of Genesis 1–11 intended to convey to their readers the ideas that:

  • a) creation took place in a series of six days which were the same as the days of 24 hours we now experience
  • b) the figures contained in the Genesis genealogies provided by simple addition a chronology from the beginning of the world up to later stages in the biblical story
  • c) Noah’s flood was understood to be world-wide and extinguish all human and animal life except for those in the ark.’

If the below verses should not be read as real history, the Bible ends up being a very confusing book and it’s hard to know what can be trusted or not.

Genesis 3:20 And Adam called his wife’s name Eve; because she was the mother of all living.21 Unto Adam also and to his wife did the Lord God make coats of skins, and clothed them.22 And the Lord God said, Behold, the man is become as one of us, to know good and evil: and now, lest he put forth his hand, and take also of the tree of life, and eat, and live for ever:

Genesis 5:2 Male and female created he them; and blessed them, and called their name Adam, in the day when they were created.3 And Adam lived an hundred and thirty years, and begat a son in his own likeness, and after his image; and called his name Seth:4 And the days of Adam after he had begotten Seth were eight hundred years: and he begat sons and daughters:5 And all the days that Adam lived were nine hundred and thirty years: and he died.

1 Chron. 1:1 Adam, Sheth, Enosh,2 Kenan, Mahalaleel, Jered,3 Henoch, Methuselah, Lamech,4 Noah, Shem, Ham, and Japheth.5 The sons of Japheth; Gomer, and Magog, and Madai, and Javan, and Tubal, and Meshech, and Tiras.6 And the sons of Gomer; Ashchenaz, and Riphath, and Togarmah.7 And the sons of Javan; Elishah, and Tarshish, Kittim, and Dodanim (see also Gen. 10: 1-2)

Deut. 32:7 Remember the days of old, consider the years of many generations: ask thy father, and he will shew thee; thy elders, and they will tell thee.8 When the Most High divided to the nations their inheritance, when he separated the sons of Adam, he set the bounds of the people according to the number of the children of Israel.

Job 31:33 If I covered my transgressions as Adam, by hiding mine iniquity in my bosom

Hosea 6.7  But they like men (“Adam”, Strong’s H120) have transgressed the covenant: there have they dealt treacherously against me.

Luke 3:37 Which was the son of Mathusala, which was the son of Enoch, which was the son of Jared, which was the son of Maleleel, which was the son of Cainan,38 Which was the son of Enos, which was the son of Seth, which was the son of Adam, which was the son of God.

Romans 5:12 Wherefore, as by one man sin entered into the world, and death by sin; and so death (notice that it doesn’t say SIN) passed upon all men, for that all have sinned:13 (For until the law sin was in the world: but sin is not imputed when there is no law.14 Nevertheless death reigned from Adam to Moses, even over them that had not sinned after the similitude of Adam’s transgression, who is the figure of him that was to come.—18 Therefore as by the offence of one judgment came upon all men to condemnation; even so by the righteousness of one the free gift came upon all men unto justification of life.19 For as by one man’s disobedience many were made sinners, so by the obedience of one shall many be made righteous.

1 Tim 2:13 For Adam was first formed, then Eve.14 And Adam was not deceived, but the woman being deceived was in the transgression.

1 Cor. 15:22 (About the physical resurrection) For as in Adam all die, even so in Christ shall all be made alive. —45 And so it is written, The first man Adam was made a living soul; the last Adam was made a quickening spirit.

1 Cor. 11:8 For the man is not of the woman: but the woman of the man.9 Neither was the man created for the woman; but the woman for the man.10 For this cause ought the woman to have power on her head because of the angels.

Acts 17:26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us:

More verses which show that Genesis is valid as our true history

Jude 1:6 And the angels which kept not their first estate, but left their own habitation, he hath reserved in everlasting chains under darkness unto the judgment of the great day. —11 Woe unto them! for they have gone in the way of Cain, and ran greedily after the error of Balaam for reward, and perished in the gainsaying of Core.—14 And Enoch also, the seventh from Adam, prophesied of these, saying, Behold, the Lord cometh with ten thousands of his saints,

Matteus 23:35 That upon you may come all the righteous blood shed upon the earth, from the blood of righteous Abel unto the blood of Zacharias son of Barachias, whom ye slew between the temple and the altar.

Luke 11:51 From the blood of Abel unto the blood of Zacharias which perished between the altar and the temple: verily I say unto you, It shall be required of this generation.

Hebr.12:24 And to Jesus the mediator of the new covenant, and to the blood of sprinkling, that speaketh better things than that of Abel.

Hebr. 11:1 Now faith is the substance of things hoped for, the evidence of things not seen.2 For by it the elders obtained a good report.3 Through faith we understand that the worlds were framed by the word of God, so that things which are seen were not made of things which do appear.4 By faith Abel offered unto God a more excellent sacrifice than Cain, by which he obtained witness that he was righteous, God testifying of his gifts: and by it he being dead yet speaketh.5 By faith Enoch was translated that he should not see death; and was not found, because God had translated him: for before his translation he had this testimony, that he pleased God.

1 John. 3:12 Not as Cain, who was of that wicked one, and slew his brother. And wherefore slew he him? Because his own works were evil, and his brother’s righteous.

Death is an enemy

 1 Cor. 15:26 The last enemy that shall be destroyed is death.

God’s original intention could never have been that an ENEMY would roam around freely on earth, because an enemy is an intruder. Physical death is something hurtful both for man and animal, considering  all  the emotions and pain that are often involved. Getting old, sick and eventually die is usually connected with lots of tears and a number of people missing the deceased person. God’s idea of  “very good” doesn’t involve any pain, tears and longing for friends or family members. Vegetation and insects, on the other hand, do not have such negative feelings (and probably not fish either) so they could still have been planned to die all along . They are most likely created to be included in the natural biological cycle where they die (or  wither away), and they feel no discomfort when they go through that process. It was never the intention for man to be meat eater, but of course God was prepared for that sin would arise which would lead to death, and if animals would start to die why not eating them? So the fact that we have pain and suffering in this world is due to the fall, and God certainly didn’t plan the fall.

God commanded man and animals to eat various herbs:

Man: every herb bearing seed, and every tree, in the which is the fruit of a tree yielding seed; to you it shall be for meat (Gen. 1:29)

Every beast, fowl of the air, and every thing that creepeth: (all that includes “nephesh chayyah”): every green herb for meat (Gen. 1:30)

Man and land animals are referred to as ”creature that hath life” or “living creature” which is ”nephesh” in Hebrew. See Gen. 1:20, 21, 24, and also Gen. 2:7 where Adam becomes “a living soul” (nephesh chayyah). The expression shows that it concerns a certain category of living creatures that can breathe, and maybe with other characteristics – such as containing blood. Plants and flowers do not have such awareness or ability to breathe and feel pain, and they are not included in ”nephesh”. We can also read that “the life of the flesh is in the blood” (nephesh)3 Mos. 17:11, 1 Mos. 9:4.  Adam’s job to give name to all animals also gives us further clues to what kind of animals are included in ”nephesh cayyah”. He gave name of every living creature – every beast of the field, and every fowl of the air – (nephesh chayyah) in Gen. 2:19.   After the fall, people were still not commanded to change their food sources. Meat was not allowed until Noah disembarked the Ark at Ararat, but it’s very possible that man still ate meat prior to this day.

Rom. 8:19 For the earnest expectation of the creature waiteth for the manifestation of the sons of God.20 For the creature was made subject to vanity, not willingly, but by reason of him who hath subjected the same in hope,21 Because the creature itself also shall be delivered from the bondage of corruption into the glorious liberty of the children of God.22 For we know that the whole creation groaneth and travaileth in pain together until now.

1 John 5: 19 And we know that we are of God, and the whole world lieth in wickedness.

Read this blog article about dinosaurs. 

Jesus sheep: I give them eternal life and they shall never perish? – John 10:28

Jan18

sheepJohn 10:28 And I give unto them eternal life; and they shall never perish, neither shall any man pluck them out of my hand. 29 My Father, which gave them me, is greater than all; and no man is able to pluck them out of my Father’s hand.

Much have been made of John 10:28-29, but verse 27 is not as popular and not always included when people try to make a point out of these verses. That is probably because the CONDITIONS for being a sheep are listed in. v. 27, and if you’re out to prove unconditional eternal security, then you’re out of luck. Verse 27 is the verse that identifies Jesus’ sheep, and we can read that they are the ones who listen to him and follow him. Furthermore, no MAN is able to ”pluck you out from his  hands”, and “pluck out” would be something that someone other than yourself might do to you. You don’t ”pluck yourself” out from someone’s hands, but you can certainly leave Jesus if you really want to since he doesn’t force anyone to either come to him or remain with him.

God could force every single one of us to follow him, but he has chosen to give us free will and being responsible for our own actions. So if we are not his sheep, it’s our own fault and nothing that can be blamed on God. We can further read below in the same chapter that Jesus EXPECTS people to believe in him due to the works that he has done, but the fact is that people still refuse to. If we refuse to come to Jesus and obey him, we are not his sheep but we are actually the devil’s goats. People who are goats wouldn’t want to have anything to do with Jesus, and it’s a bad idea to seek to be a goat. So the context is:

John 10:25Jesus answered them, I told you, and ye believed not: the works that I do in my Father’s name, they bear witness of me. 26But ye believe not, because ye are not of my sheep, as I said unto you. 27My sheep HEAR my voice, and I know them, and they FOLLOW me: 28And I give unto them eternal life; and they shall never perish, neither shall any MAN pluck them out of my hand. 29My Father, which gave them me, is greater than all; and no MAN is able to pluck them out of my Father’s hand.

A few verses later Jesus says ”believe the works: that ye may know, and believe”, and yet some choose to disobey him. Most people in this world refuse to seek Jesus and believe in him, and that means they don’t qualify to be Jesus sheep. Jesus sheep are, again, those who listen to him and follow him.

John 10:37 If I do not the works of my Father, believe me not. 38But if I do, though ye believe not me, BELIEVE THE WORKS: THAT YE MAY KNOW, AND BELIEVE, that the Father is in me, and I in him. 

We can’t sneak into the Kingdom of God but we must go through the door which is Jesus, and Jesus has shown that he is the true shepherd. The gate is narrow, but we can pass through if we let the Holy Spirit guide us, and Jesus says ”if any man enter in, he shall be saved”. We must come to Jesus and remain with him, and if we do and endure to the end, we are saved for eternity! In this life our task is to follow and obey the true shepherd, because the wonderful promises are tied to those who do. We should make absolutely sure to belong to the body of Christ, because the body of Christ IS going to heaven and that is certain. Here is the start of the chapter:

John 10:1 Verily, verily, I say unto you, He that entereth not by the door into the sheepfold, but climbeth up some other way, the same is a thief and a robber. 2But he that entereth in by the door is the shepherd of the sheep. 3To him the porter openeth; and the sheep hear his voice: and he calleth his own sheep by name, and leadeth them out. 4And when he putteth forth his own sheep, he goeth before them, and THE SHEEP FOLLOW HIM: for they know his voice. 5And a stranger will they not follow, but will flee from him: for they know not the voice of strangers. — 7Then said Jesus unto them again, Verily, verily, I say unto you, I am the door of the sheep. 8All that ever came before me are thieves and robbers: but the sheep did not hear them. 9I am the door: by me IF ANY MAN ENTER IN, HE SHALL BE SAVED, and shall go in and out, and find pasture. 10The thief cometh not, but for to steal, and to kill, and to destroy: I am come that they might have life, and that they might have it more abundantly. 11I am the good shepherd: the good shepherd giveth his life for the sheep. 12But he that is an hireling, and not the shepherd, whose own the sheep are not, seeth the wolf coming, and leaveth the sheep, and fleeth: and the wolf catcheth them, and scattereth the sheep. 13The hireling fleeth, because he is an hireling, and careth not for the sheep. 14I am the good shepherd, and know my sheep, and am known of mine. 15As the Father knoweth me, even so know I the Father: and I lay down my life for the sheep. 16And other sheep I have, which are not of this fold: them also I must bring, and they shall hear my voice; and there shall be one fold, and one shepherd.

It does say that Jesus gave his life for the sheep, and that is true because his sheep are part of the world for whom Jesus died. We can also read that Jesus gave his life for PAUL, and also Paul is part of the world for whom Jesus died.

Gal. 2:20 I am crucified with Christ: nevertheless I live; yet not I, but Christ liveth in me: and the life which I now live in the flesh I live by the faith of the Son of God, who loved ME, and GAVE HIMSELF FOR ME.

But doesn’t it say that Jesus gives his sheep eternal life? Doesn’t eternal mean eternal? Yes, of course it does, but “an eternal present” is still eternal even if it’s neglected or thrown away. God’s eternal kingdom is eternal whether we enter it or not, and it would be very strange if the wonderful promise to Jesus followers would only be “temporary life”. We are not offered salvation because we have earned it, but there are still conditions for salvation. A gift is free and it’s nothing that you pay for or earn, BUT it’s still 100% free even if you have a few conditions involved. If you give someone a present that he doesn’t even accept, it’s still a free gift. It’s also a free gift if he must first go to the post office to receive it, and it’s still free even if he throws it away. If you tell your son that he is going to get a new car when he graduates from school, including free gas for as long as he live and all insurance paid, it’s also considered a free gift. But isn’t the requirement that he first graduates from school? Yes, but he doesn’t pay a dime for the car and he doesn’t earn it. Nothing says that a person who graduates from school can expect a car, and no student has the right to ask “I’ve just graduated, so where is my car which I earned and which I expect to get?” No, someone offered this car as a gift, despite that he didn’t have to make such an offer in the first place. It’s also possible that the son takes the car and doesn’t take care of it or even neglects it. Note the conditions for getting eternal life:

John 6:54 Whoso eateth my flesh, and drinketh my blood, hath eternal life; and I will raise him up at the last day.

Romans 2:7 To them who by patient continuance in well doing seek for glory and honour and immortality, eternal life:

Hebr. 5:9 And being made perfect, he became the author of eternal salvation unto all them that OBEY HIM 

What happens if a christian does not obey all this? Still saved? Read more about Jesus sheep in this article.

How can he be clean that is born of a woman?- Job 25:4 + Job 15:14

Jan17

job

Job 25 (Bildad says…) 4 How then can man be justified with God? or how can he be clean that is born of a woman? 5 Behold even to the moon, and it shineth not; yea, the stars are not pure in his sight. 6 How much less man, that is a worm? and the son of man, which is a worm?

Job 15 (Eliphaz says…)14 What is man, that he should be CLEAN? and he which is born of a woman, that he should be righteous?15 Behold, he putteth no trust in his saints; yea, the heavens are not clean in his sight.16 How much more abominable and filthy is man, which drinketh iniquity like water?

Eliphaz the Temanite, Bildad the Shuhite and Zophar the Naamathite did not always have good advice to give Job. On the contrary, God criticized them for their folly and for not having described him (God) in a correct way. God particularly turns to Eliphaz, but also his friends are included in the criticism. Job, however, is viewed by God as a perfect and upright man who speaks what is right about him, and thanks to Job’s prayers concerning his friends God shows them mercy despite their many trespasses. (It’s important to pray about people because our prayers have great impact!). Fortunately, Job’s friends took the chance to be cleansed and they obeyed God and collected some animals to offer up to him with the aim to be cleansed from their sins. Wherever there is true repentance, there is a chance to be forgiven.

Job 42:7 And it was so, that after the Lord had spoken these words unto Job, the Lord said to Eliphaz the Temanite, My wrath is kindled against thee, and against thy two friends: for ye have not spoken of me the thing that is right, as my servant Job hath.8 Therefore take unto you now seven bullocks and seven rams, and go to my servant Job, and offer up for yourselves a burnt offering; and my servant Job shall pray for you: for him will I accept: lest I deal with you after your folly, in that ye have not spoken of me the thing which is right, like my servant Job.9 So Eliphaz the Temanite and Bildad the Shuhite and Zophar the Naamathite went, and did according as the Lord commanded them: the Lord also accepted Job.10 And the Lord turned the captivity of Job, when he prayed for his friends: also the Lord gave Job twice as much as he had before.

Job 1:1 There was a man in the land of Uz, whose name was Job; and that man was perfect and upright, and one that feared God, and eschewed evil.—8 And the Lord said unto Satan, Hast thou considered my servant Job, that there is none like him in the earth, a perfect and an upright man, one that feareth God, and escheweth evil?

When we read the Bible, it’s important to pay attention to who says what to whom, why and in what circumstances. The questions in the beginning are addressed to Job by his friends, in response to Job’s conviction that he has not been guilty of any trespasses of God’s law. So we can read the views of Job’s friends in our Bible, but their views are of course not the same as God’s views . Also comments from Satan can be read in the Bible, so it’s risky to just take a verse out of context and assume it’s the view of God. We already know that there are several righteous people described in the Bible (Abraham, Lot, Enoch, Noah, Simon, Paul, etc), so Job is certainly not alone.

The great concern among Job’s friends seems to be to convince him of his guilt before God, and that man in general is naturally unrighteous. This is the same story as we often hear today – the claim that we can never be righteous before God, unless he looks at us through Jesus as a filter, and that we can never successfully avoid sins. Below we can read that Job clothed himself with righteousness by helping the poor, the fatherless, the helpless and the widows. He was eyes to the blind, feet to the lame and father to the poor, and he sorted out problems to people he didn’t even know. Job was perfect, upright and righteous because he showed his faith in God by doing good deeds and avoiding sin. He loved his neighbor as himself! No one else was righteous for Job or instead of him, but he himself acted in a righteous way. God would never consider us righteous unless we also lived holy and righteous lives.

Job. 29:12 Because I delivered the poor that cried, and the fatherless, and him that had none to help him.13 The blessing of him that was ready to perish came upon me: and I caused the widow’s heart to sing for joy.14 I put on righteousness, and it clothed me: my judgment was as a robe and a diadem.15 I was eyes to the blind, and feet was I to the lame.16 I was a father to the poor: and the cause which I knew not I searched out.

Job was perhaps not always right in his ponderings about the big questions in life (he repented when he realized that he had strayed in his thoughts and when it dawned on him how mighty God really is, and the magnitude of his wisdom), but it’s not a sin to ask God questions, nor to be sad, puzzled, bewildered and to honestly confess before God that things seem unfair – at least from our own perspective. However, it would be a sin to blame God for the evil things that happen in this world, and for wrongdoings and unrighteousness within man. If there are things we don’t understand and if we feel that we’re in despair, it’s not a sin to express our feelings before God, and neither is it wrong to ask him for advice why things are as they are. It’s good to ask for advice, as long as we don’t blame God for something he is innocent of. Sometimes it’s beneficial for us to face obstacles, because they can often make us seek God more deeply, and there is a lot of truth in the saying ”whom the Lord loveth he chasteneth”.

In the book of Job, God is mostly having a dialogue with Job himself, but God’s criticism concerns man in general. When God explains his magnificent creation, Job is learning and his questions are being answered. He can see things more clearly and he finally understands the big picture and God’s mighty ways. Job says “I have heard of thee by the hearing of the ear but now mine eye seeth thee“. It started with much suffering and pain, but Job ended up having a much greater contact with his Lord. Job also received much blessings and continued to live multiple years on earth, but the most important goal in life is to live a life which is pleasing to God, love others as yourself and make sure your soul is saved.

Job 40:1 Moreover the Lord answered Job, and said,2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.

Job 42:1 Then Job answered the Lord, and said,2 I know that thou canst do every thing, and that no thought can be withholden from thee.3 Who is he that hideth counsel without knowledge? therefore have I uttered that I understood not; things too wonderful for me, which I knew not.4 Hear, I beseech thee, and I will speak: I will demand of thee, and declare thou unto me.5 I have heard of thee by the hearing of the ear: but now mine eye seeth thee.6 Wherefore I abhor myself, and repent in dust and ashes.

If none would be born “clean”, that would apply also to Jesus since he too was born by a woman.

Job 14:4 “Who can bring a clean thing out of an unclean? Not one.”

The whole sense of what Job is saying is that no one can bring other than frail and dying offspring from frail and dying parents. If this text teaches that a sinner invariably produces another sinner, then Mary, the mother of our Lord, was also born a sinner. So if Job 14:4 really does teach that a sinner must produce another sinner, there could be no way of escaping the blasphemous conclusion that Jesus also was born a sinner. Also note that not everything you read in Job can be taken literally, since many poetic expressions are used:

Job 1:21 Naked came I out of my mother’s womb, and naked shall I return thither

Do read also this article Rom. 3:10, concerning the righteous man Paul who quotes a few psalms which suggest there is no one righteous…

Vad är en människa att hon skulle vara ren? – Job 15:14

Jan14

job

Job 15:14 (Elifas säger…) Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?

Job 4:17 (Elifas säger…) Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?  

(Job 4:17 Shall mortal man be more just than God? shall a man be more pure than his maker? – KJV)

Job 25:4 (Bildad säger…) Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna vara ren?

Elifas från Teman, och Bildad från Sua och Sofar från Naama hade inte alltid goda råd att erbjuda Job. Tvärt om så kritiserade Gud dem för deras dåraktighet och för att inte beskriva honom på ett korrekt sätt. Gud vänder sig framför allt till Elifas med sin kritik, men alla tre får sig en släng av sleven. Gud ansåg däremot att Job talade de rätta sakerna inför honom (Gud), och tack vare Jobs ödmjuka böner för sina vänner så visade Gud nåd mot dem trots deras överträdelser. (Det är viktigt att be för våra medmänniskor eftersom böner påverkar!). Tack och lov tog de chansen att få bli renade, och de lydde Gud och samlade ihop djur för att offra som brännoffer för att få föråtelse för sina synder. Där det finns omvändelse finns det chans till förlåtelse.

Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty NI HAR INTE TALAT OM MIG VAD SOM RÄTT ÄR, SÅ SOM MIN TJÄNARE JOB HAR GJORT.” 9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde 10 Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft.

Job 1: 1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.—8 Då sade Herren till Åklagaren: “Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

När man läser Bibeln är det av yttersta vikt att man noterar vem det är som säger vad till vem, när då, varför då, och i vilket sammanhang. Frågorna i de tre verserna i inledningen är adresserade till Job av hans vänner i respons till Jobs övertygelse om att han inte var skyldig till några överträdelser av Guds bud. Jobs vänners åsikter finns alltså att läsa i vår Bibel, men det är förstås inte detsamma som Guds åsikter. Även kommentarer från Satan finns ju med i Bibeln. Vi vet redan att det finns flera rättfärdiga personer beskrivna i GT och Job själv hör till dem.

Jobs vänners stora problem (som vi kan se i verserna ovan) verkar ha varit samma problem som finns hos många kristna idag, nämligen övertygelsen att vi aldrig kan leva rättfärdigt och undvika synd. Nedan kan vi se att Job klädde sig själv i rättfärdighet genom att hjälpa fattiga, faderlösa, döende och änkor. Han var rättvis, ögon åt blinda, fötter åt halta, en fader för nödställda och han redde t o m ut problem för folk han inte kände. Job var alltså rättfärdig för att han visade sin tro med gärningar och därför hade han rättfärdigheten som klädnad – i och med att han alltid var beredd att hjälpa alla nödställda. Det var alltså ingen annan som var rättfärdig åt Job, utan det var han själv som levde rättfärdigt och tillräknades den rättfärdigheten. Nuförtiden menar en del kristna att vi kan endast vara rättfärdiga genom att ikläda oss Jesus rättfärdighet, men det är inte vad Bibeln säger. Gud skulle aldrig se oss som rättfärdiga såvida vi inte också levde rättfärdigt.

Job. 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade. 13 Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde JAG mig, den var MIN klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad. 15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda, och den okändes sak redde jag ut. 

Job själv hade visserligen alltid rätt i sina funderingar om livsfrågorna (och han omvände sig när han upplevde att han gått för hårt fram), men det är ingen synd att ställa frågor till Gud och inte heller att vara deprimerad, brydd, fundersam och bekänna inför Gud att saker och ting verkar vara orättvisa – i alla fall ur ens egen synvinkel. Däremot vore det en synd att klandra Gud för synder och orättvisor som sker på jorden, och anklaga honom för att ansvarig för att det finns orättfärdiga människor. Om man har problem med att förstå hur saker och ting hänger ihop och tycker att livet går emot en, så är det inte fel att uttrycka den hopplöshet man känner inför Gud. Inte heller är det fel att fråga honom varför livet är som det är, samt att be om både råd och om nåd. Det är inte fel att bekänna hur det känns, bara man ser upp för att anklaga Gud för något som han är oskyldig till. Ibland kan det vara nyttigt att gå igenom motgångar eftersom vi lär oss söka en djupare kontakt med Gud, och det finns en del sanning i ordet “den Gud älskar agar han”.

Visserligen säger Gud vid ett tillfälle “du som anklagar Gud”, men även om han samtalar med Job så är det inte säkert job2att han menar att det är just Job som anklagar honom, utan snarare “du där ute som anklagar Gud”. Gud listar ju upp massor av korrigeringar på felaktiga resonemang hos människan, genom hela Jobs bok, och det måste inte betyda att det är just Job som är den som hela tiden korrigeras. Däremot kan Job lära sig något av Guds förklaringar, och det är också det som är syftet. Job visar en stor ödmjukhet inför Gud, och förstår mer och mer alla utmärkta svar som Gud ger på Jobs rop av förtvivlan över livets motgångar. Gud älskar en person som visar ödmjuk omvändelse.

Job 39:35 (Gud säger…) Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.—37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.38 En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer

(Job 40:2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further. – KJV)

Job 42:1 Job svarade Herren och sade; 2 Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig.3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod. 4 Lyssna nu, så vill jag tala. Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap. 5 Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. 6 Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.

Om man ska försöka styra orden från Jobs vänner på ett litet bättre sätt, så skulle man hellre säga att även om människor kan välja att leva rättfärdigt (som vännerna alltså inte verkar tro), så kan man poetiskt säga att hela mänskligheten som är född av kvinna har hamnat i frivillig demoralisering pga frestelser och själviskhet. Jesus var också född av kvinna men han var inte demoraliserad, och verserna säger inte att varje kvinna har ärvt orenlighet och att varje man är född orättfärdig.

Om det är viktigt att läsa Jobs bok bokstavligt trots mängder av poetiska inslag, läser du den här versen bokstavligt ifrån samma bok?

Job 1:21 Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit.

Läs gärna denna artikel om Rom. 3:10 och rättfärdige Paulus citat från några psalmer att det inte finns några rättfärdiga.

How do we KNOW that we are the children of God?

Jan12

child of GodAccording to the Bible, we can actually “know” when we are the children of God  

Believing, obeying and loving God, have lots to do with it.

1 John. 2: 3 And hereby we do know that we know him, IF we keep his commandments.4 He that saith, I know him, and keepeth not his commandments, is a liar, and the truth is not in him.5 But whoso keepeth his word, in him verily is the love of God perfected: hereby know we that we are in him.

1 John 3:10 In this the children of God are manifest, and the children of the devil: whosoever DOETH NOT RIGHTEOUSNESS is not of God, neither he that loveth not his brother.

1 John 3:18 My little children, let us not love in word, neither in tongue; but in DEED and in truth.19 And hereby we know that we are of the truth, and shall assure our hearts before him.—24 And he that keepeth his commandments dwelleth in him, and he in him. And hereby we know that he abideth in us, by the Spirit which he hath given us.

1 John 5:2 By this we know that we love the children of God, when we love God, and keep his commandments.3 For this is the love of God, that we keep his commandments: and his commandments are not grievous.—18 We know that whosoever is born of God sinneth not; but he that is begotten of God keepeth himself, and that wicked one toucheth him not.19 And we know that we are of God, and the whole world lieth in wickedness.20 And we know that the Son of God is come, and hath given us an understanding, that we may know him that is true, and we are in him that is true, even in his Son Jesus Christ. This is the true God, and eternal life.

Mark. 12: 30 And thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind, and with all thy strength: this is the first commandment. 31 And the second is like, namely  this, Thou shalt love thy neighbour as thyself. There is none other commandment greater than these. 

The word “know” above, and in the verses below, comes from the Greek word ginóskó (Strong’s 1097), and it means to know, especially through personal experience. It’s for example used in Luke 1:34 when it comes to the virgin Mary and the issue of “knowing” someone really close and intimately – which she said she had not done, resulting in her amazement that she would soon be getting a son. It can also mean to just be aware of something. Naturally Jesus had knowledge of sin (he knew the meaning of it), but he never engaged  in sin, and therefore he knew no sin.

2 Cor. 5:21 For he hath made him to be sin for us, who knew no sin; that we might be made the righteousness of God in him.

Jesus knew all men, because he knew what was in man’s heart. You can’t fool God.

John 2:23 Now when he was in Jerusalem at the passover, in the feast day, many believed in his name, when they saw the miracles which he did.24 But Jesus did not commit himself unto them, because he knew all men, 25 And needed not that any should testify of man: for he knew what was in man.

It’s possible  to know God enough to realize his power and to know who he is, but in order to  really know God – as in having a close relationship with him – something more is needed. In order to be his children we also need to  glorify him, be thankful for what he has done, walk in his light, know him as he truly is, worship him, retain him in our knowledge, etc.

Romans 1:21 Because that, when they knew God, they glorified him not as God, neither were thankful; but became vain in their imaginations, and their foolish heart was darkened.22 Professing themselves to be wise, they became fools,—25 Who changed the truth of God into a lie, and worshipped and served the creature more than the Creator, who is blessed for ever. Amen.—28 And even as they did not like to retain God in their knowledge, God gave them over to a reprobate mind, to do those things which are not convenient;

There is a difference between knowing about someone, and knowing someone intimately. We have all been given the light, and we are all able to get know God. The world did not know God intimately, but if we love God and believe in him (and show it by our actions) then we are known by him. If we are not acknowledged by God, we are in big trouble.

John 1:9 That was the true Light, which lighteth every man that cometh into the world.10 He was in the world, and the world was made by him, and the world knew him not.

1 Cor. 1:21 For after that in the wisdom of God the world by wisdom knew not God, it pleased God by the foolishness of preaching to save them that believe.

1 Cor 2:12 Now we have received, not the spirit of the world, but the spirit which is of God; that we might know the things that are freely given to us of God.

1 Cor. 8:3 But if any man love God, the same is known of him.

John 16:3 And these things will they do unto you, because they have not known the Father, nor me.

John 17:3 And this is life eternal, that they might know thee the only true God, and Jesus Christ, whom thou hast sent.—6 I have manifested thy name unto the men which thou gavest me out of the world: thine they were, and thou gavest them me; and they have kept thy word.7 Now they have known that all things whatsoever thou hast given me are of thee.8 For I have given unto them the words which thou gavest me; and they have received them, and have known surely that I came out from thee, and they have believed that thou didst send me.—21 That they all may be one; as thou, Father, art in me, and I in thee, that they also may be one in us: that the world may believe that thou hast sent me.22 And the glory which thou gavest me I have given them; that they may be one, even as we are one:23 I in them, and thou in me, that they may be made perfect in one; and that the world may know that thou hast sent me, and hast loved them, as thou hast loved me.24 Father, I will that they also, whom thou hast given me, be with me where I am; that they may behold my glory, which thou hast given me: for thou lovedst me before the foundation of the world.25 O righteous Father, the world hath not known thee: but I have known thee, and these have known that thou hast sent me.

It’s something positive for us to call on God, to prophesy, to cast out devils and do miracles, but if we mix this with not doing the Father’s will (i. e. being disobedient), then we are not known by God. We are not among his children, because his children are those who “doeth the will of my Father”.

Matt. 7:21 Not every one that saith unto me, Lord, Lord, shall enter into the kingdom of heaven; but he that doeth the will of my Father which is in heaven.22 Many will say to me in that day, Lord, Lord, have we not prophesied in thy name? and in thy name have cast out devils? and in thy name done many wonderful works?23 And then will I profess unto them, I never KNEW you: depart from me, ye that work iniquity.

A person can’t be known by God unless he keeps his commandments, according to what we have learned, and yet it’s possible for such a known person to return to a spiritual place where he is in bondage (like the ceremonial laws).

Gal. 4:9 But now, after that ye have known God, or rather are known of God, how turn ye again to the weak and beggarly elements, whereunto ye desire again to be in bondage?10 Ye observe days, and months, and times, and years.

Jesus knows his sheep, and the sheep know him, so salvation is based on synergism. Jesus sheep can be identified through their hearing of his voice and through their following of him, which is something they do by free will.

John 10: 14 I am the good shepherd, and know my sheep, and am known of mine.15 As the Father knoweth me, even so know I the Father: and I lay down my life for the sheep.16 And other sheep I have, which are not of this fold: them also I must bring, and they shall hear my voice; and there shall be one fold, and one shepherd.—27 My sheep hear my voice, and I know them, and they follow me:—38 But if I do, though ye believe not me, believe the works: that ye may know, and believe, that the Father is in me, and I in him.

2 Tim. 2:19 Nevertheless the foundation of God standeth sure, having this seal, The Lord knoweth them that are his. And, let every one that nameth the name of Christ depart from iniquity.—20 But in a great house there are not only vessels of gold and of silver, but also of wood and of earth; and some to honour, and some to dishonour.21 If a man therefore purge himself from these, he shall be a vessel unto honour, sanctified, and meet for the master’s use, and prepared unto every good work.22 Flee also youthful lusts: but follow righteousness, faith, charity, peace, with them that call on the Lord out of a pure heart.

“He that hath my commandments, and keepeth them, he it is that loveth me: and he that loveth me shall be loved of my Father”

Joh. 14:12 Verily, verily, I say unto you, He that believeth on me, the works that I do shall he do also; and greater works than these shall he do; because I go unto my Father.—20 At that day ye shall know that I am in my Father, and ye in me, and I in you.21 He that hath my commandments, and keepeth them, he it is that loveth me: and he that loveth me shall be loved of my Father, and I will love him, and will manifest myself to him.22 Judas saith unto him, not Iscariot, Lord, how is it that thou wilt manifest thyself unto us, and not unto the world?23 Jesus answered and said unto him, If a man love me, he will keep my words: and my Father will love him, and we will come unto him, and make our abode with him.24 He that loveth me not keepeth not my sayings: and the word which ye hear is not mine, but the Father’s which sent me.

We can know the tree by its fruit, and it’s up to us how we choose to make our tree. The children of God are those who do good – show good fruit.

Matt. 12:33 Either make the tree good, and his fruit good; or else make the tree corrupt, and his fruit corrupt: for the tree is known by his fruit.34 O generation of vipers, how can ye, being evil, speak good things? for out of the abundance of the heart the mouth speaketh.

Luke 6:43 For a good tree bringeth not forth corrupt fruit; neither doth a corrupt tree bring forth good fruit.44 For every tree is known by his own fruit. For of thorns men do not gather figs, nor of a bramble bush gather they grapes.

Peter truly believed Jesus was the son of God. He was sure of it (he knew it).

John 6:68 Then Simon Peter answered him, Lord, to whom shall we go? thou hast the words of eternal life.69 And we believe and are sure that thou art that Christ, the Son of the living God.

“If you CONTINUE in my word, then are ye my disciples.” ” If ye were Abraham’s children, ye would do the works of Abraham.”

John 8:31 Then said Jesus to those Jews which believed on him, If ye continue in my word, then are ye my disciples indeed;32 And ye shall know the truth, and the truth shall make you free.—34 Jesus answered them, Verily, verily, I say unto you, Whosoever committeth sin is the servant of sin.—39 They answered and said unto him, Abraham is our father. Jesus saith unto them, If ye were Abraham’s children, ye would do the works of Abraham.—42 Jesus said unto them, If God were your Father, ye would love me: for I proceeded forth and came from God; neither came I of myself, but he sent me.— 51 Verily, verily, I say unto you, If a man keep my saying, he shall never see death.—55 Yet ye have not known him; but I know him: and if I should say, I know him not, I shall be a liar like unto you: but I know him, and keep his saying. 

We are all expected to know God’s ways.

Hebr 3:8 Harden not your hearts, as in the provocation, in the day of temptation in the wilderness: 9 When your fathers tempted me, proved me, and saw my works forty years.10 Wherefore I was grieved with that generation, and said, They do alway err in their heart; and they have not known my ways.11 So I sware in my wrath, They shall not enter into my rest.)12 Take heed, brethren, lest there be in any of you an evil heart of unbelief, in departing from the living God.13 But exhort one another daily, while it is called To day; lest any of you be hardened through the deceitfulness of sin.14 For we are made partakers of Christ, if we hold the beginning of our confidence stedfast unto the end;15 While it is said, To day if ye will hear his voice, harden not your hearts, as in the provocation.

To know God is also to accept that Jesus is come in the flesh. If Jesus came in the flesh, he did not always in the flesh, and that is also what the Bible says. Jesus has always been together with his Father in the trinity from eternity past. Yet again, we can see that we love God if we show it by our actions.

1 John 4:2 Hereby know ye the Spirit of God: Every spirit that confesseth that Jesus Christ is come in the flesh is of God:—6 We are of God: he that knoweth God heareth us; he that is not of God heareth not us. Hereby know we the spirit of truth, and the spirit of error.7 Beloved, let us love one another: for love is of God; and every one that loveth is born of God, and knoweth God.8 He that loveth not knoweth not God; for God is love.—11 Beloved, if God so loved us, we ought also to love one another.12 No man hath seen God at any time. If we love one another, God dwelleth in us, and his love is perfected in us.13 Hereby know we that we dwell in him, and he in us, because he hath given us of his Spirit.14 And we have seen and do testify that the Father sent the Son to be the Saviour of the world.15 Whosoever shall confess that Jesus is the Son of God, God dwelleth in him, and he in God.16 And we have known and believed the love that God hath to us. God is love; and he that dwelleth in love dwelleth in God, and God in him.—20 If a man say, I love God, and hateth his brother, he is a liar: for he that loveth not his brother whom he hath seen, how can he love God whom he hath not seen?21 And this commandment have we from him, That he who loveth God love his brother also.

And finally, here is 1 John. 2-3 again, with a broader context. alla6

1 John 2:1 My little children, these things write I unto you, that ye sin not. And if any man sin, we have an advocate with the Father, Jesus Christ the righteous:2 And he is the propitiation for our sins: and not for ours only, but also for the sins of the whole world.3 And hereby we do know that we know him, if we keep his commandments.4 He that saith, I know him, and keepeth not his commandments, is a liar, and the truth is not in him.5 But whoso keepeth his word, in him verily is the love of God perfected: hereby know we that we are in him.6 He that saith he abideth in him ought himself also so to walk, even as he walked.— 13 I write unto you, fathers, because ye have known him that is from the beginning. I write unto you, young men, because ye have overcome the wicked one. I write unto you, little children, because ye have known the Father.14 I have written unto you, fathers, because ye have known him that is from the beginning. I have written unto you, young men, because ye are strong, and the word of God abideth in you, and ye have overcome the wicked one.—17 And the world passeth away, and the lust thereof: but he that doeth the will of God abideth for ever.18 Little children, it is the last time: and as ye have heard that antichrist shall come, even now are there many antichrists; whereby we know that it is the last time. —24 Let that therefore abide in you, which ye have heard from the beginning. If that which ye have heard from the beginning shall remain in you, ye also shall continue in the Son, and in the Father. —28 And now, little children, abide in him; that, when he shall appear, we may have confidence, and not be ashamed before him at his coming.29 If ye know that he is righteous, ye know that every one that doeth righteousness is born of him.

1 John 3:1 Behold, what manner of love the Father hath bestowed upon us, that we should be called the sons of God: therefore the world knoweth us not, because it knew him not.2 Beloved, now are we the sons of God, and it doth not yet appear what we shall be: but we know that, when he shall appear, we shall be like him; for we shall see him as he is.—6 Whosoever abideth in him sinneth not: whosoever sinneth hath not seen him, neither known him.7 Little children, let no man deceive you: he that doeth righteousness is righteous, even as he is righteous.8 He that committeth sin is of the devil; for the devil sinneth from the beginning. For this purpose the Son of God was manifested, that he might destroy the works of the devil.9 Whosoever is born of God doth not commit sin; for his seed remaineth in him: and he cannot sin, because he is born of God.10 In this the children of God are manifest, and the children of the devil: whosoever doeth not righteousness is not of God, neither he that loveth not his brother.—14 We know that we have passed from death unto life, because we love the brethren. He that loveth not his brother abideth in death.15 Whosoever hateth his brother is a murderer: and ye know that no murderer hath eternal life abiding in him.16 Hereby perceive we the love of God, because he laid down his life for us: and we ought to lay down our lives for the brethren.17 But whoso hath this world’s good, and seeth his brother have need, and shutteth up his bowels of compassion from him, how dwelleth the love of God in him?18 My little children, let us not love in word, neither in tongue; but in deed and in truth.19 And hereby we know that we are of the truth, and shall assure our hearts before him.20 For if our heart condemn us, God is greater than our heart, and knoweth all things.21 Beloved, if our heart condemn us not, then have we confidence toward God.22 And whatsoever we ask, we receive of him, because we keep his commandments, and do those things that are pleasing in his sight.23 And this is his commandment, That we should believe on the name of his Son Jesus Christ, and love one another, as he gave us commandment.24 And he that keepeth his commandments dwelleth in him, and he in him. And hereby we know that he abideth in us, by the Spirit which he hath given us.

Another form of “know” is the Greek word eidó (Strong’s 1492) with the meaning to know or remember:

Matt. 25:10 And while they went to buy, the bridegroom came; and they that were ready went in with him to the marriage: and the door was shut.11 Afterward came also the other virgins, saying, Lord, Lord, open to us.12 But he answered and said, Verily I say unto you, I know you not.

Gör först insidan av bägaren REN så blir också utsidan REN – Matt. 23:26

Jan11

cleanJesus kritiserade fariseerna för att de inte var RENA på insidan

Fariseerna var däremot duktiga på att lyda de ceremoniella lagarna inom Mose lag/toran (och ibland så gjorde de dessutom dessa lagar ännu svårare att lyda än vad som behövdes). Det var dock värre ställt med de allra viktigaste lagarna som handlar om det dubbla kärleksbudet, och det innebär att fariseerna var hycklare eftersom de inte levde som de lärde, och eftersom de var oomvända syndare. De lydde inte lagen för mycket – som några missletts att tro – utan för litet. Jesus uppmanade dem att göra insidan av bägaren ren, och han hävdade inte att han själv (Jesus) hade för avsikt att göra detta åt dem, eller att han kommer att betrakta dem som rena trots att de inte var det. Om inte vår rättfärdighet övergår fariseernas, så kommer vi inte in i himmelriket.

Matt. 5: 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Att vi inte är andligt rena är ju ett problem som separerar oss från Gud, och lösningen är att omvända sig och därmed bli renad i Jesu blod, samt börja leva ett heligt och rättfärdigt liv. Fariseerna som Jesus samtalade med levde förstås under det gamla testamentets tid, men man kunde bli andligt renad även under den tiden.  Då gällde fortfarande djuroffersystemet, och man räknades som ren om man omvände sig från sina synder och offrade ett djur vars blod symboliskt renade personen från de begångna synderna. Då liksom nu så gäller det att leva rättfärdigt för att räknas som rättfärdig, för Gud skulle aldrig betrakta smuts som rent.

Hes. 18:21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Hosea 8:5 Din kalv, Samaria, stinker. Min vrede är upptänd mot dem. Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet?

1 Kor. 6:18 Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. 19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? 

Ordet “ren” här nedan i Matt. 23:26 är en översättning från det grekiska ordet katharos (Strong’s 2513), som förutom ren kan betyda renad, syndfri, oskyldig, oklanderlig, skuldfri, etc.

Matt. 23:23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.—25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet.26 Du blinde farisé, GÖR FÖRST INSIDAN AV BÄGAREN REN (Strong’s 2511), så blir också utsidan ren (Strong’s 2513).

Andra verser med samma ord:

Matt 5:8 Saliga är de RENhjärtade, de skall se Gud.

Apg. 18:5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. 6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: “Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.”

Titus 1:15 För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. 16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.

Notera här nedan att Jesus menar att hans lärljungar var rena (faktiskt innan han var klar med att tvätta deras fötter), med undantag för Judas som ju pga sin synd inte var ren.

Joh. 13:10 Jesus svarade: “Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla.” 11 Han visste vem som skulle förråda honom. Därför han att de inte alla var rena.12 När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: “Förstår ni vad jag har gjort med er?

Lärljungarna som Jesus samtalade med (här var inte Judas med) var rena – pga sin omvändelse och för att de var trogna Jesus – men trots detta riskerade de att bli avhuggna från Jesus pga brist på gärningar. Grenar i en vinstock kan huggas av pga brist på frukt.

Joh. 15:2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Vi kan ha både ett rent hjärta och ett rent samvete

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.

1 Tim. 3:8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.

2 Tim. 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

2 Tim. 2:22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta.

Församlingen UNITED i MALMÖ – behövs ingen omvändelse?

Jan10

frågeteckeÄr poängen, enligt United i Malmö under ledning av Magnus Persson, att vi omöjligt kan lyda Gud fullt ut men att lösningen är Jesus lydnad av Gud Fader i stället för oss, så att vi fortfarande kan vara frälsta? När jag läser artiklarna i Dagen hoppas jag hela tiden att jag missförstått något, men det här budskapet (frälst i sin synd) dyker upp ganska ofta. Däremot har jag hittills inte läst något om OMVÄNDELSE – som både Johannes Döparen och Jesus hade stort fokus på – men sen har jag heller inte läst alla artiklar som finns att läsa (eller lyssnat på predikningar).

Jag kan säga Amen till mycket som Magnus skriver, men här tar jag upp ämnet om synd, lag, nåd och rättfärdighet eftersom det är så kolossalt viktiga bitar och eftersom vår frälsning hänger på hur vi lever våra liv. (Jak. 2:24). Det här gäller artiklar i tidningen Dagen här, här, här, här och här och här

Ingen pastor predikar ju “Lev hur du vill, för Gud bryr sig inte”, utan de flesta predikar nog att vi behagar Gud genom att leva heliga liv. Dessvärre så kanske vi uttrycker oss olyckligt och säger en hel del mellan raderna (eller på raderna) som kan missförstås. Det räcker med att säga ungefär “Du bör inte synda, men syndar du så är du lika mycket accepterad av Gud i alla fall”, och en svag kristen kan då finna stöd i sin synd. Magnus Perssons åsikter här nedan är inte unika (tvärt om), men sen kanske vissar pastorer tar upp dessa ämnen oftare än andra.

Exempel (grönt enligt texterna i Dagen):

“Vägen är given – vi behöver helt enkelt bli bättre människor. Vi behöver ta tag i våra liv, skärpa till oss och bruka allvar. Men det finns få saker som så tillintetgör vårt behov av Guds nåd som inbillningen att jag kan göra mig kvitt det onda och bli from och god på egen hand.—När jag inser att synden är en del av mig, och att domen med rätta vilar tung över mig, då är det bara de goda nyheterna i evan-geliet som kan ge sinnet ro och hjärtat frid. När jag sätter min tro till Kristus och förtröstar på att hans död är ett fullgott offer för all min dåtida, nutida och framtida synd, så släpper fördömelsen sitt tyranniska grepp. När åklagarens röst ljuder och samvetet väsnas – svara då enkelt: Det är fullbordat! Domen är redan utdelad. Jesus tog min plats. Det är tron på denna sanning som gör dig fri. ”Den som tror på honom blir inte dömd”. (7/4 2014)

Du skrev å ena sidan att vi vi behöver bli bättre människor genom att VI tar tag i våra liv och skärper OSS, och å andra sidan säger du att vi måste inse att synden är en del av oss? Så vilket är det? Ska vi tro på att vi kan leva heliga liv genom att skärpa oss så bli bättre människor (genom att vandra efter Anden i stället för köttet) eller ska vi kapitulera och erkänna att synden alltid är en del av oss och något som vi aldrig kan bli av med? Det är antingen eller. Vi kan inte ha synd och vår frälsning samtidigt.

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.

Detta ordet GÖR kan få människor att bli rädda och skrika “Gärningslära!, men det är ord från Jesus själv. Vi får bra hjälp att leva rätt – vi kan välja att vandra med den helige Ande. Bara vi förstår att det är VI som måste göra det. Ingen kommer att leva rätt åt oss så att vi ska slippa.

1 Joh. 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Jesus dog för alla våra synder, även de framtida, men det betyder förstås inte att de framtida synderna är förlåtna innan vi ens utför dem (det påstods inte heller, men jag bara säger det). Vi riskerar fortfarande att bli dömda om vi tjänar två herrar, vilket betyder att vi fortfarande riskerar att dö andligt om vi inte vill släppa all synd. Det är Satan som ljög i Eden och utlovade att vi INTE ska dö om vi syndar mot Gud.

“exempel kan vara att ha syndabekännelsen som ett fast moment i gudstjänsten.– Det är viktigt att få sätta ord på sin synd och skuld, och att ständigt få bli påmind om nåd och förlåtelse i Kristus.– Det finns också en särskild poäng med syndabekännelsen i förhållande till frikyrkligheten, som ofta kan anklagas för antingen präktighet eller hyckleri. Där kan det vara bra för icke troende att få höra församlingen tillsammans bekänna sin synd och otillräcklighet, och att Kristus är vårt enda hopp.”

Vi kan ju inte få förlåtelse utan att vi bekänner våra synder och utan att vi omvänder oss, så visst är det en mycket god idé att undervisa om behovet av en syndabekännelse, MEN det kan finnas en risk med att ha en Syndabekännelse som en fast punkt i varje gudstjänst (som ju till stor del är riktad till församlingsmedlemmar), eftersom det kan tolkas som att en kristen person normalt sett har behov av att göra en daglig – eller åtminstone veckovis – syndabekännelse. Om man måste göra en daglig/veckovis syndabekännelse så innebär det i sin tur att man och syndar dagligen /veckovis, för annars skulle man ju inte behöva göra en sådan bekännelse. Är det budskapet som vi vill ge varandra, att det är normalt för kristna att synda regelbundet? Det finns en risk att en Syndabekännelse blir slentrian, och som ett slags “Abra Kadabra” som man kan säga som en ramsa varje söndag för att bli godkända inför Gud, och som varar ungefär till nästa söndag då ramsan måse sägas om igen.

Jesus lärde oss visserligen “Fader Vår” där en syndabekännelse är inkluderad, men denna bön är ett exempel som Jesus gav sina lärljungar när de bad honom att lära dem att be (Lukas 11). Det är framför allt ett lysande exempel för någon som är ny i sin tro och kanske ber till Gud för första gången, för då är ju en syndabekännelse väldigt central för den personens liv. Men denna bön med syndabekännelse passar även in på vilken kristen som helst som gjort sig skyldig till ny synd även senare i sitt kristna liv. Innan man går vidare i sina böner så borde detta med synden kommma högst upp på “böne-agendan” för det är viktigt att få rening från synden för att kunna vara rättfärdig. Alltså är Fader Vår ett lysande exempel på bön för alla kristna, och det är aldrig fel att repetera denna bön som en påminnelse för oss. Men Jesus säger förstås inte att vi måste be den bönen varje gång vi ber, eller att den måste ha exakt den ordalydelsen.

Jesus fortsätter med att förklara innebörden i bönen, och att det är viktigt att ha allting rätt ställt vad gäller våra skulder inför Gud och inför andra. Jesus säger t o m i samma kapitel att det är väldigt centralt att ha INSIDAN ren, och vi kan inte ha insidan ren såvida vi inte är befriade från våra synder och är rena. Om det vore så enkelt att vi kan bli befriade från synd bara vi ber en daglig Fader Vår, då riskerar svaga kristna att unna sig synder som de har extra besvärligt med – för lösningen är ju den här bönen. Jag säger inte att detta är Magnus ståndpunkt, men jag menar bara att budskapet kan misstolkas om man alltid har en Syndabekännelse på agendan. Om man inte syndat den veckan så passar en sådan bön inte in, och en sådan bön riskerar att ge legitimitet till regelbunden synd. Samtidigt kan det upplevas som onormalt att inte ha ett behov av en sådan syndakännelse varje vecka. (Det normala kristna livet skulle alltså vara att synda.) Jag vet inte heller på vilket sätt det är bra för utomstående att få höra att församlingsmedlemmar syndar precis som de själva syndar, och att det inte är någon skillnad på troende eller icke-troende i det avseendet? Inte är väl budskapet att Kristus är vårt enda hopp just eftersom vi aldrig kan sluta synda? Budskapet borde vara Titus 2:11-12, att vi tack vare Guds nåd och den helige Ande kan avhålla oss från synd – självfallet efter att först ha blivit renade i Jesu rättfärdiga blod.

“Det är lätt att föreställa sig hur Sackaios skälver till av fruktan när Jesus plötsligt stannar och ser upp mot honom i trädet. Han är avslöjad. Han är funnen. Han är sedd. Kanske påminns han om sin synd, sin otillräcklighet, sitt omoraliska och orättfärdiga liv. Kommer han att bli offentligt utpekad och dömd inför alla församlade? Förmodligen känner sig Sackaios mindre än någonsin inför mötet med renheten, heligheten och rättfärdigheten som är personifierad i Jesus. Men det är inte ord av vrede och dom som kommer över Jesu läppar, utan ord av nåd. Han blir omsluten av kärlek i stället för avvisad. —Nåden börjar där stoltheten tar slut. De självgoda är allt för fulla av sig själva för att erfara barmhärtigheten. Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner.

Det är mycket möjligt att Sackaios resonerade som Magnus säger, och vi vet ju att Gud har kärlek för oss människor och inte vill att någon ska gå förlorad, men det hade varit bra att upplysa om att Sackaios aldrig skulle ha blivit omsluten och förlåten såvida inte Sackaios hade en genuin omvändelse i sitt hjärta. “Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner”, säger Magnus. Om man är en person som anser att Fadern inte frälser oss ovillkorligt, utan att han ställer krav på oss att vi ska omvända oss och leva heliga liv, så är det alltså något negativt? Hur är man om man är en “förträfflig äldre broder”? Inget som man ska eftersträva? Är detta någon som undviker synd alldeles för mycket, och /eller någon som menar att det finns krav på oss för att vi ska bli frälsta?

“Fundamentalister och fariséer har genom alla tider ivrigt och högljutt protesterat när nådens erbjudande framstår som alltför generöst och överflödande. Nåden har en sådan förnärmande effekt på alla oss som resonerar i termer av vad som är rim och reson. För den självgode är nåden något besvärande, men för syndaren är den befriande. Nåden väljer alltid dem först som vi skulle välja sist. Nåden hittar alltid hem hos dem som känns väldigt långt borta. Nåden spelar alltid hemmamatch på bortaplan. Jesus finner en Abrahams son under huden på en av fundamentalisterna stämplad syndare. Förvisso finns det många berättelser i evangelierna där Jesus konfronterar synd, men det gäller allt som oftast de självgoda och självrättfärdiga.”

En farisé likställs alltså med en fundamentalist? Nådens erbjudande är absolut fantastiskt, för vi erbjuds ju att bli frälsta trots att vi inte förtjänar det. ALLA erbjuds att bli frälsta, men inte utan villkor. En sann nåd är den nåd som hjälper oss att undvika synd och att leva rättfärdigt här och nu i detta liv (Titus 2:11-12). En falsk nåd är den motsatta – den som lär att nåden är ett slags täcke som man kan ha på sig för att dölja synden för Gud, och som gör att man kan räknas som rättfärdig trots att man lever orättfärdigt. (Jag säger inte här heller att Magnus är av den åsikten, men jag vill bara visa var man kan missförstå honom.) Påståendet att syndaren ser nåden som befriande kan missförstås, och det är bättre att lägga till att syndaren får förlåtelse OM han omvänder sig, vilket betyder att helt lägga om sitt liv och placera den gamla människan bakom sig. Ser Jesus en syndare som en frälst Abrahams son? Nej, Jesus stänger faktiskt dörren för syndare – så länge som han lever i synd. “Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.” Jesus ber oss t o m att hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda, just för att slippa helvetet. Det kanske är obekvämt att tänka på, men det är inte desto mindre sanningen. Det är glädje i himlen för var och en som omvänder sig, för då har ännu en person gått från död till liv. Jesus har också en enorm kärlek för oss människor, och det som han gjorde på korset för oss (medan vi ännu var syndare) är den yttersta kärlekshandlingen.

“Vi är genom synden fattiga, blinda, slavar och betryckta. Men Jesu förkunnelse är inte medborgarrättskämpens upp-till-kamp-appell. Inte heller är det motivationstalarens fem nycklar till ett bättre liv eller terapeutens ömma råd om att acceptera och bearbeta vår livssituation. Jesu förkunnelse förflyttar fokuset från oss själva och vår synd till honom själv som den utifrån kommande befriaren. Jesus har gjort vårt problem till sitt. Detta är goda nyheter om verkligt hopp och verklig nåd, frihet och glädje för oss.”

Här ovan låter det som att vi INTE ska fokusera på att försöka bearbeta vår syndiga livssituation. Ska det tolkas som att vi inte behöver ändra på en syndig livsföring? I stället ska vi alltså placera vår synd på Jesus och låta honom ta hand om den för han har gjort vårt syndaproblem till sitt problem, säger Magnus. Detta, är alltså vad nåden betyder, och detta är de goda nyheterna? Inte att vi att vi kan få hjälp att lyda Anden i stället för köttet, och därmed undvika synd, utan lösningen är att vi har kvar vår synd men placerar den på Jesus? Jag kan ha missförstått, men uttrycken är olyckliga. Bibeln säger dock att Jesus dog för oss pga världens synd som var ett problem eftersom det är helt emot Guds vilja, och då kan inte lösningen och resultatet av Jesu död på korset vara att vi i lugn och ro kan fortsätta med exakt samma synd – som ju var det ursprungliga problemet.

“Eller kanske fundamentalisternas hårda stämma som påminner om lagens krav och hur långt vi har kvar om vi ska nå fram till Gud? Var förkunnas det rena evangeliet om nåd över allt förnuft och nåd över alla gränser? Var förkunnas det saliga budskapet om Kristus som uppfyllde lagens krav för mig och tog min synd, min skuld och mitt straff på sig? Finns det en förkunnelse som inte gör mig hopplöst självmedveten i självförverkligandets jäkt, utan som fäster mina ögon på Jesus, på hans nåd och barmhärtighet? “

Vi läser om fundamentalister igen, och om lagens krav. Jag håller med om att vi inte ska fortsätta att predika nödvändigheten att lyda Mose lag med dess 613 bud, varav de flesta ceremoniella. Däremot ska vi förstås predika lydnad av Gud, som handlar om det dubbla kärleksbudet och som detaljeras i tio Guds bud. De buden blir vi aldrig “befriade” ifrån, och vi är inte ens fria så länge som vi syndar. Då är vi i stället slavar under synden och inte fria. Magnus talar igenom om nåd över alla gränser och om Kristus som uppfyllde lagens krav åt oss och dessutom tog både synd och straff på sig. (Det här med den moderna försoningsläran kan du läsa om under denna flik.) Jag skulle vilja ändra på mycket av en ordalydelsen. Jag säger hellre att Jesus dog som ett syndoffer FÖR oss, och han tog synden endast symboliskt på sig. Jesus lydde inte Gud i stället för oss, så att vi ska slippa lyda Gud. Han lydde Gud och kunde därför sedan dö som ett syndfritt offer på korset för oss alla, och det betyder att vi kan bli renade i hans blod (och att det gamla djuroffersystemet är förbi). Jesus tog heller inte vårt straff på sig. Är inte vårt straff evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig?:

“När vi hör lagen från talarstolen lämnar vi kyrkan uppfyllda av vad vi bör vara och behöver göra för att Gud ska vara nöjd med oss. När vi hör evangelium lämnar vi däremot kyrkan upplyfta av vad Jesus redan gjort för oss.”

Ja, det är olyckligt om det är Tora/Mose lag som predikas från predikstolen. I stället borde det vara det dubbla kärleksbudet/tio Guds bud och det absoluta kravet på OMVÄNDELSE som predikas. “Repent or perish”, var det som Jesus började sin predikobana med på jorden, och det är oerhört viktigt att förstå skillnaden mellan lagen (Tora, Mose lag, laggärningar), och lydnad av GUD och/eller Guds bud. Det är två helt skilda saker. Vi är inte frälsta bara vi accepterar ett färdigt paket innehållande det som Jesus gjorde för oss. Vi blev inte frälsta för 2000 år sedan när Jesus dog för oss på korset, och vi är heller inte födda frälsta. Vi har gått från död till liv när vi OMVÄNT oss, och vi blir slutligt frälsta (kliver in i Guds rike), om vi håller ut till slutet. För det heter inte “en gång rättfärdiggjord, alltid rättfärdiggjord“.

“Deras religiösa segregation var exkluderande och byggde murar mot omvärlden. Det var ett uttryck för deras teologi om frälsning genom separation från och reaktion mot synd. Jesus var inkluderande och byggde broar till omgivningen som ett uttryck för en teologi om frälsning genom inkarnation och substitution – att Gud själv blev människa och offret för vår synd och vårt straff.

Jesus var väldigt exkluderande eftersom han gjorde klart att vi inte kommer in i Guds rike såvida vår rättfärdighet inte övergår fariseernas. Människor delas i Bibeln upp i syndare och icke-syndare, och icke-syndare är de som “gör” rättfärdighet, och Paulus ber oss att inte låta lura oss. Vi ska alltså inte tro att vi kan vara rättfärdiga såvida VI (inte någon annan åt oss), inte lever rättfärdigt.

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Jesus tog som sagt inte straffet i stället för oss så att vi ska slippa. Om han tog straffet för framtidens synder för 2000 år sedan, så borde alla sedan ha blivit födda frälsta, men så är det ingen kristen som resonerar. Vi är inte frälsta pga det Lutherska “saliga bytet”, där Jesus tar vår synd på sig och vi får hans rättfärdighet injicerad in i oss så att vi alltid är positionellt rättfärdiga även om vi syndar (bara vi tror på Gud). Vi kan inte lura Gud. Han ser vår synd!

“Det var så fariséerna gjorde Israel färdigt för frälsning – genom att exkludera alla orena och ovärdiga. Av Lukas berättelse längre fram om Sackeus förstår vi att publikanerna själva var smärtsamt medvetna och djupt skamfyllda över sina val och handlingar.”

Det räcker inte att vara medveten och skamsen äver sin synd. Det finns många agnostiker som är djupt bedrövade över en synd som de gjort sig skyldiga till eftersom de vet att de handlat fel och sårat en annan människa. Det räcker inte med bekännelse av synd såvida vi inte också omvänder oss! Gud var också exkluderande. Här är hans egna ord;

Upp. 21:7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

“Hur agerar vi som kyrka? Är vi som fariséerna eller mer som Jesus? Isolerar vi oss genom att exkludera de ovärdiga och orena och markera mot hedningarna och syndarna? Eller är vi lite mer som Jesus – ständigt kritiserade av fariséerna för vårt skandalösa umgänge med dem där utanför – när vi söker och närmar oss den som är förlorad genom att kommunicera och inkludera?”

Som kyrka borde vi göra som Jesus – varna för synden som ju separerar oss från Gud. Tro det eller ej, men det är Satan som är den som inkluderar, för det är ju han som lögnaktigt fick den då helt igenom rena Eva att tro på hans mörka lögn “INGALUNDA SKALL NI DÖ!”. Sanningen är ju den totalt omvända. Lyder vi inte Gud så dör vi! En sådan världsberömd lögn borde vi kristna avslöja och vända oss emot, men i stället så sprider vi vidare samma lögn i våra kyrkor. “Syndar du min vän? Hys ingen oro, för Jesus tog ditt straff! Det är bara fariseerna som menar att vi bör leva på ett speciellt sätt för att vara frälsta. Gud är en inkluderande Gud! Du har fått Jesus rättfärdighet och han har tagit din synd och ditt straff!” Vi ska inte göra vägen till himlen bredare än vad den är. Finns det något värre än att övertyga en person att han/hon är på väg till himlen när han/hon i själva verket är på väg till helvetet? (Jag upprepar att jag inte säger att Magnus arbetar så, men jag vill hela tiden komma till kärnan att saker och ting kan missförstås om de uttrycks olyckligt.)

“Inom mig bor det både en präktig och religiös farisé såväl som en svag, skandalös och skamfylld publikan.”

Båda är lika förlorade såvida de inte omvänder sig.

“Som farisé tycker jag att Gud är skyldig mig lite extra uppmärksamhet, eftersom jag gärna jämför mig dem som syndar annorlunda än jag gör.“

Om jag ska välja ut en mening som stör mig mest av allt, så kanske det är ovan mening. Vi är alltså ALLA syndare, enligt Magnus, och den enda skillnaden är på sin höjd att våra synder ser annorlunda ut gentemot varandra. Men syndar gör vi alltså hur vi än vrider och vänder på det? Då kan man lite mer förstå varför Magnus inte lär ut något krav på omvändelse, för varför ska man omvända sig om vi fortsätter att vara syndare? Det vore ju bara ännu en synd (lögn) i raden av andra synder. Vi kan alltså inte döma ett träd efter frukten, för vi syndar ju allihop – troende eller icke-troende? Vi kan alltså tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, för det är ju normalt för kristna att synda? Bibeln har det motsatta budskapet. Synd har under alla tiden separerat oss från Gud, och det är ingen skillnad idag. Lösningen är inte att kasta in handuken och mena att vi aldrig kan sluta synda, samtidigt som vi ändå är frälsta eftersom Jesus klarade kraven åt oss ochi stället för oss. Lösningen är att omvända sig, använda sig av Guds nåd och lyda den helige Ande, så att vi faktiskt undviker synd och därmed betraktas som rättfärdiga. Det är när vi vandrar rättfärdigt som vi är rättfärdiga (efter att först ha blivit renade i Jesu blod). Det är inte när vi döljer vår synd och duckar bakom Jesus. OM vi syndar kan vi få förlåtelse om vi verkligen omvänder oss, men om vi regelbundet alternerar mellan synd och “omvändelse” så har vi i sanning inte omvänt oss.

“Som publikan står jag skyldig inför Gud påmind om min egen synd och skuld och ber om nåd. En av poängerna med de tre liknelserna i Lukas 15 är att Gud inte handlar med oss som varken fördömda publikaner eller förträffliga fariséer utan som förlorade får, förlorade mynt och förlorade söner som han söker för att finna, försona och förvandla i Kristus. Låt firandet börja!”

Nej, poängen med de tre berättelserna är just OMVÄNDELSE, vilket Jesus också summerar med i var och en av berättelserna:

Lukas 15:6 När han sedan k-o-mmer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som OMVÄNDER SIG – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som OMVÄNDER SIG.”

21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty MIN SON VAR DÖD men har fått liv IGEN, han var FÖRLORAD men är ÅTERFUNNEN. Och festen började.

Notera att Fadern själv kallade sin son för död och förlorad under sin frånvaro i synd, vilket är ganska väntat, för hur kan man vara frälst medan man lever i rebelliskhet och ibland skökor i oomvänd synd? Inte kommer himlen att vara fylld med oomvända syndare? Är verkligen vägen till Guds rike så bred?

1 Pet. 4:Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Det underbara löftet:

Gal. 5: 16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Jag tänker så här: Satans mål är att få folk att synda. Varför det? Jo, för då går folk förlorade, och det är Satans enda stora mål här i livet. Adam och Eva hade inga problem med att TRO PÅ GUD, men att bara tro på Gud var inte tillräckligt för att få fortsätta att vara andligt levande. Ja, såvida vi inte likställer en tro på Gud med LYDNAD, för det var just OLYDNADEN som orsakade andlig (och även fysisk) död för Adam och Eva. Alla har dock chansen att omvända sig – tills en dag då alla chanser är förbrukade och man tillryggalagt sitt jordaliv. Utan att vi kanske tänker på det så hjälper vi Satan på traven genom att förmedla ett budskap som går ut på att vi INTE är i farozonen om vi syndar.