Arkiv | november 2013

Bibeln om blodtransfusioner och att äta blod

blod 1Jehovas vittnen brukar likställa blodtransfusioner med synden att ÄTA BLOD, och eftersom det är förbjudet att äta blod (se Apg. 15:28-29) så tror de felaktigt att det även måste vara förbjudet att ge och ta emot blodtransfusioner (vilket även borde inkludera ens egna blod om det tagits från kroppen och sedan injiceras tillbaka igen). Blodtransfusioner leder blodet direkt in i blodcirkulationssystemet (kardiovaskulära systemet, eller hjärt- och kärlsystemet), och det går således aldrig genom matsmältningssystemet på det sättet som MAT gör. Förbudet att inte förtära blod står alltid sammankopplat med MAT eller dryck i Bibeln.

”A blood transfusion is no more eating blood than a skin graft is cannibalism” (James D. BalesJehovah’s Witnesses, p. 30).

Jehovas vittnen brukar vanligtvis medge att vi inte längre lever under gamla testamentets lagar, så därför borde det räcka med att läsa och tolka ovan vers i Apg. i sitt sammanhang för att påvisa felaktigheten med läran att det är en synd att ge och ta emot blodtransfusioner. En gång i tiden så förbjöds även vaccinationer bland Jehovas Vittnen (ända till 1970-talet) och organtransplantationer (ända till 1980-talet), men dessa förbuds revs sedan upp.

Här nedan i Nya Testamentet så ser vi att ”avhålla er från blod” handlar om MAT-situationer, och som exempel ges kött som offrats åt avgudar.

Apg. 15:19 Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud 20 utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod. 21 Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.”—28 Den helige Ande och vi har nämligen beslutat att inte lägga någon börda på er förutom följande nödvändiga föreskrifter: 29 Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt väl!”

Apg. 21:24 Ta dem med dig och rena dig tillsammans med dem och betala för dem, så att de kan låta raka huvudet. Då kommer alla att förstå att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv håller fast vid lagen och lever efter den. 25 Men när det gäller hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och gett dem besked om vårt beslut: De skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, från blod, kött från kvävda djur och otukt.”

Bibeln uppmuntrar oss att rädda liv i Markus 2.23–28, och historien visar att det aldrig var tänkt att låta lagen stå i vägen från självklarheter – såsom att rädda oskyldigt liv där vi har möjlighet till det.

Mark. 2 23 En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. 24 Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” 25 Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: 26 hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, om endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?” 27 Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. 28 Så är Människosonen Herre också över sabbaten.”

Även Lukas 13.10–17; 14.1–6, och Mattheus 12.9–14 visar att att Gud inte förbjuder oss att rädda liv, utan snarare förväntar sig att vi ska göra vad vi kan för att visa barmhärtighet och empati för människor i nöd. På liknande vis borde det inte vara emot lagen att GE eller TA EMOT blod via blodtransfusioner, eftersom människan själv vinner på detta. Redan idag så rinner ju blod i våra ådror, så vad skulle vara fel om ännu mer människoblod injicerades om behov skulle uppstå? Likaså finns det en nytta för människans hälsa att undvika att äta mat med blod. Gud gör inte bara lagar som är bra för människornas själar, utan även för vår fysiska hälsa.

Om det är ett principfel att acceptera blodtransfusion av människoblod i våra ådror, så borde det även vara fel att ha vårt eget blod i våra ådror. Om det exempelvis inte är fel att mitt blod cirkulerar i mina ådror så borde det inte stöta på något problem om ett av mina barn får ta emot lite av mitt blod (om vi nu skulle tillhöra samma blodgrupp) för att kunna rädda sitt liv i samband med en akut brist på blod. Mitt barn har ju en gång kommit från mig själv och närt sig av min kropp som fungerar tack vare mitt blodsystem. En gravid kvinna föder upp sitt barn i magen via sitt eget blod genom navelsträngen, så det bord rimligtvis inte vara en synd. I stället är det blod i MAT som förbudet i Bibeln handlar om, och det spelar ingen roll vilket landdjur (eller människa) som blodet kommer ifrån eftersom det är en synd att äta kött med blod i oavsett djur. Djurblod passar självfallet inte in i en människas blodsystem, men människoblod passar bra i våra blodsystem, och vi kan dela samma blod med varandra om vi bara tillhör en passande blodgrupp. Ursprungligen så kan vårt blod härröras ända till Adam och Eva, och det paret skapades av Gud som ”mycket goda” .

Nu kan vi visserligen inte förvänta oss ett förbud mot blodtransfusioner i Bibeln eftersom begreppet var okänt på Bibelns tid, men eftersom Gud förmodligen visste att det skulle bli en realitet i framtiden – där människor hamnar i fordonsolyckor och riskerar sina LIV om de inte får ta emot blod – så kanske det skulle vara önskvärt om Gud inte ständigt och jämt kopplade ihop förbudet med just MAT. Eller vill Gud förbrylla oss och få oss att känna oss osäkra på vad som gäller? I stället så är det mer logiskt att anta att förbudet alltid står kopplat till att ÄTA blodmat, just för att det är just det som förbudet begränsar sig till. Blod cirkulerar ju i våra kroppar även om vi undviker blodmat, så att ha blod i våra vener kan inte vara ett problem. Skulle Gud vara besviken på oss för att vi vägrar att ta emot blodtransfusioner, trots att vi inte kan hitta något sådant förbud i Bibeln? Synda är väl att gå emot Guds bud, och vad gäller blod så kan vi bara hitta ett förbud att inte ÄTA blod – vilket vi borde lyda.

Gamla Testamentet om att ÄTA blod

Vi lever inte under Gamla Testamentets lagar, och inte heller GT säger någonting annat än att det är synd att ÄTA (eller om man föredrar att kalla det ”dricka”) blod. Detta var inte bara en regel för israelerna, utan för alla. Skälet för att vi inte ska äta blod är att SJÄLEN är i blodet, och det är en sanning som givetvis inte bara gällde under det Gamla Testamentet. Om själen var i blodet under det gamla testamentets dagar så gäller det ju fortfarande.

1 Mosebok 9:4 Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte ÄTA,5 och för ert eget blod, som har er själ i sig, skall jag kräva räkenskap. Jag skall utkräva det av alla djur, likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv.

3 Mosebok 17:10 Och om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem FÖRTÄR något blod, skall jag vända mitt ansikte mot den som ÄTER blodet och utrota honom ur hans folk. 11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det. 12 Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall FÖRTÄRA blod. Främlingen som bor ibland er skall inte heller FÖRTÄRA blod.13 Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, skall han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord. 14 Ty varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni skall inte äta någon kropps blod, ty varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det skall utrotas.

5 Mosebok 12:22 Men du skall äta det så som man äter kött av gasell eller hjort. Både den som är oren och den som är ren får äta av det. 23 Men se till att du inte FÖRTÄR blodet, ty blodet är livet, och du får inte äta livet tillsammans med köttet. 24 Du får inte FÖRTÄRA det. Du skall hälla ut det på marken som vatten. 25 Du får inte FÖRTÄRA det, för att det må gå dig väl, och dina barn efter dig, när du gör det som är rätt i Herrens ögon.

1 Krön. 11:18 Då bröt de tre sig igenom filisteernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men David ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren. 19 Han sade: ”Må Gud låta det vara fjärran från mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, ja, med fara för sina liv har de burit hit det.” Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.

1 Sam. 14:31 Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmash till Ajalon. Folket var mycket uttröttat. 32 Man kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken och åt köttet med blodet i.33 Man berättade detta för Saul och sade: ”Se, folket syndar mot Herren genom att ÄTA kött med blodet i.” Då sade han: ”Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!” 34 Sedan sade Saul: ”Gå ut bland folket och säg till dem: Var och en skall föra hit till mig sin oxe och sitt får och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!” Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där.

Annonser

Did God move King David to make a census, or did Satan? Sin or no sin?

censusIn 2 Sam. 24 it says that God moved David to make a census of Israel’s military power, but in 1 Chron. 21 it says that Satan moved him to do so. Can these two statements be combined, or are they mutually exclusive?

One solution is that it concerns two different kinds of censuses, and another solution is that David did not perform a census the way God had described a proper census as per Ex. 30. A third option is the one described below.

Israel was already under God’s judgment to begin with, so there were no innocent men involved in this particular story. God is angry with Israel and punishes them by allowing Satan to ”unleash” David’s illegitimate pride to create a rift between them.

2 Sam. 24:1 And again the ANGER of the Lord was kindled AGAINST ISRAEL, and he moved David AGAINST THEM to say, Go, number Israel and Judah.2 For the king said to Joab the captain of the host, which was with him, Go now through all the tribes of Israel, from Dan even to Beersheba, and number ye the people, that I may know the number of the people.3 And Joab said unto the king, Now the Lord thy God add unto the people, how many soever they be, an hundredfold, and that the eyes of my lord the king may see it: but why doth my lord the king delight in this thing?

1 Chron. 21:1 And Satan stood up against Israel, and provoked David to number Israel.2 And David said to Joab and to the rulers of the people, Go, number Israel from Beersheba even to Dan; and bring the number of them to me, that I may know it.3 And Joab answered, The Lord make his people an hundred times so many more as they be: but, my lord the king, are they not all my lord’s servants? why then doth my lord require this thing? why will he be a cause of trespass to Israel?

God sometimes bestows evil consequences (physical evil, or calamity) upon man’s evil actions (you reap what you sow). He also chooses what kind of evil to bestow, and if he would like to take the chance to bestow evil by means of other people (or Satan) who are already set on doing harm. Satan is often accusing both Israel and believers for various things, and he seeks to get God to punish his people. In 2 Samuel, it says that God was angry with Israel (due to the recent revolt under Sheba in I Chron. 20 and other acts by Amnon and Absalom), and this would be a good reason for God to allow Satan to do what he always wants to do – cause harm!

Here are a couple of examples of when it’s possible to suggest that God and/or Satan perform the evil:

In I Kings 22 (and. 2 Chronicles 18) which you can read about in this article, God decides to kill the evil king Ahab, and asks the heavenly hosts as to how to entice Ahab to enter into a battle in which he will die. A spirit volunteers to be a ”lying spirit” in the mouth of Ahab’s false prophets, and God accepts the offer and allows him to do it. Nevertheless, God is not guilty of lying (there is no darkness in God), but merely gives Ahab what he deserves (Jer 24.7).

In I Sam 16, after repeated failures to submit to God’s leadership, Saul is rejected as king. He remains on the throne and continues his non-committed lifestyle and reign – even indulging in sorcery and seances. God punishes him by sending an ”unclean spirit” to trouble him.

The motivation to cause calamity is a bit different in the book of Job, but God allows Satan to attack Job and he later confronts Satan with Job’s failure to sin even though we can read ”you incited me against him to ruin him”. In other words, Satan was the ”ruiner” but God was also a ”ruiner” – so sometimes it’s actually not a big difference to suggest that ”God moved a person to do this and that” or ”Satan moved a person to do this and that”. The idea of God acting through agents -for reasons of judgment, of mercy, of testing, etc – occurs a few times in scripture, but nowhere does it say that God acts in this way ALL THE TIME. When it comes to Joseph and his brothers, there were evil human intentions (Joseph’s brothers sinning by selling their brother), with God’s overarching purpose for good.

1 Sam might be understood in this way:

  • God is angry with Israel’s sin (and David’s handling of the royal family issues).
  • Satan sees his opportunity, accuses them of wrongdoing, and wins approval to inflict David’s and Israel’s wrongdoing back on themselves.
  • God, knowing that the punishment is well deserved, that the example of correction/contrition on David’s part will be recorded in Scripture forever as an example, and that He will be gracious ‘ahead of schedule’ and reveal the site of his temple/crucifixion, agrees to turn David and Israel over to him, for this specific punishment (cf. I Cor 5.5).
  • Satan, with this permission from God, moves David to begin the Census.

Moreover, there was no order from God to David to NOT count the men, and the taking of a census was allowed in the law

Ex. 30:11 And the Lord spake unto Moses, saying,12 When thou takest the sum of the children of Israel after their number, then shall they give every man a ransom for his soul unto the Lord, when thou numberest them; that there be no plague among them, when thou numberest them.13 This they shall give, every one that passeth among them that are numbered, half a shekel after the shekel of the sanctuary: (a shekel is twenty gerahs:) an half shekel shall be the offering of the Lord.14 Every one that passeth among them that are numbered, from twenty years old and above, shall give an offering unto the Lord.15 The rich shall not give more, and the poor shall not give less than half a shekel, when they give an offering unto the Lord, to make an atonement for your souls.16 And thou shalt take the atonement money of the children of Israel, and shalt appoint it for the service of the tabernacle of the congregation; that it may be a memorial unto the children of Israel before the Lord, to make an atonement for your souls.

Had the numbering been done correctly (with the census tax for atonement), then undoubtedly no plague would have been sent, and the people would have benefited from the atonement. The fact that Joab knew that David was doing this out of pride (and even to bolster his military ranks, 1 Chron 27.2,4) instead of out of some religious sentiment, gives an indication of that the religious guidelines were not going to be followed. Joab specifically knew that what he was ordered to do was wrong (1 Chron 21.3), so the issue might not have been the census itself but that it was done without regard to the religious dimension and proper process. The observation made in 1 Chron 27.23-24 about God’s promise to make Israel numerous, could be taken as a reference to the population-reducing judgment of God. Punishing people by giving them over to their own will (see the case with Pharoah and the statements in Romans 1) can sometimes be seen in scripure, but it is never done without plenty of prior opportunity to change and to open up to goodness and truth.

In 2 Sam 24.16 we can read: ”When the angel stretched out his hand to destroy Jerusalem, the LORD was grieved because of the calamity…”. God’s justice is always angry at sin, and his love is always grieved over the misery that sin causes.

You can read more in this article from christianthinktank.

God’s EVERLASTING (or eternal) COVENANT with Israel was broken

eternity 2Isaiah 24:5 The earth also is defiled under the inhabitants thereof; because they have transgressed the laws, changed the ordinance, BROKEN THE EVERLASTING COVENANT

The KJV doesn’t describe God’s covenants as ”eternal” covenants, but rather as ”everlasting” covenants (16 times in KJV), and this is a translation from the Hebrew word ”olam”, which apart from ”eternal” can mean ”forever”, and many compound this with the phrase ”throughout their generations”.

With Abraham, the sign of the covenant between him and God was circumcision. Salvation would not continue if at some point men decided they did not need to circumcise their male children.  Under Moses, the sign of the covenant was the Sabbath day, with the 10 commands being the covenant written out and placed in the Ark – representing the presence of God with them. Salvation would not continue if the Israelites broke those important commandments – without repenting or making an animal sacrifice. Water baptism is the sign of the new covenant, and the signs in the old covenants were completed in Christ. We are to be circumcised in heart and our Sabbath rest is in him, but we must hold to the commitment we made in the new covenant. The significance of the water baptism is our agreeing with God to keep the old man buried and to walk in the newness of life. If we still have sin that we are aware of and refuse to deal with, then sins are not taken away at all and we are in trouble. Modern false teachings have removed all fear of God and eternal judgment of those with sin, by teaching a false hope, a false gospel, and a false sense of security for those with unrepentant sins.

Ex. 31:12 And the Lord spake unto Moses, saying,13 Speak thou also unto the children of Israel, saying, Verily my sabbaths ye shall keep: for it is a sign between me and you throughout your generations; that ye may know that I am the Lord that doth sanctify you.14 Ye shall keep the sabbath therefore; for it is holy unto you: every one that defileth it shall surely be put to death: for whosoever doeth any work therein, that soul shall be cut off from among his people.15 Six days may work be done; but in the seventh is the sabbath of rest, holy to the Lord: whosoever doeth any work in the sabbath day, he shall surely be put to death.16 Wherefore the children of Israel shall keep the sabbath, to observe the sabbath throughout their generations, for a perpetual covenant.17 It is a sign between me and the children of Israel for ever: for in six days the Lord made heaven and earth, and on the seventh day he rested, and was refreshed.

An everlasting covenant?

Genesis 17:7 And I will establish my covenant between me and thee and thy seed after thee in their generations for an everlasting covenant, to be a God unto thee, and to thy seed after thee.—13 He that is born in thy house, and he that is bought with thy money, must needs be circumcised: and my covenant shall be in your flesh for an everlasting covenant.19 And God said, Sarah thy wife shall bear thee a son indeed; and thou shalt call his name Isaac: and I will establish my covenant with him for an everlasting covenant, and with his seed after him.

Leviticus 24:8 Every sabbath he shall set it in order before the Lord continually, being taken from the children of Israel by an everlasting covenant

Numbers 25:13 And he shall have it, and his seed after him, even the covenant of an everlasting priesthood; because he was zealous for his God, and made an atonement for the children of Israel

1 Chronicles 16:17 And hath confirmed the same to Jacob for a law, and to Israel for an everlasting covenant,

Isaiah 55:3 Incline your ear, and come unto me: hear, and your soul shall live; and I will make an everlasting covenant with you, even the sure mercies of David.

Isaiah 61:8 For I the Lord love judgment, I hate robbery for burnt offering; and I will direct their work in truth, and I will make an everlasting covenant with them.

Jeremiah 32:40 And I will make an everlasting covenant with them, that I will not turn away from them, to do them good; but I will put my fear in their hearts, that they shall not depart from me.

Ezekiel 16:60 Nevertheless I will remember my covenant with thee in the days of thy youth, and I will establish unto thee an everlasting covenant.

Ezekiel 37:26 Moreover I will make a covenant of peace with them; it shall be an everlasting covenant with them: and I will place them, and multiply them, and will set my sanctuary in the midst of them for evermore.

Hebrews 13:20 Now the God of peace, that brought again from the dead our Lord Jesus, that great shepherd of the sheep, through the blood of the everlasting (aiónios Strong’s 166) covenant (diathéké Strong’s 1242)

Greek Aiónios. Definition: age-long, and therefore practically eternal, unending; partaking of the character of that which lasts for an age, as contrasted with that which is brief and fleeting.

An everlasting covenant can be broken

God’s covenant has shown to be broken through rebellion – contrary to God’s will.

Genesis 17:14 And the uncircumcised man child whose flesh of his foreskin is not circumcised, that soul shall be cut off from his people; he hath broken my covenant.

Leviticus 26:15 And if ye shall despise my statutes, or if your soul abhor my judgments, so that ye will not do all my commandments, but that ye break my covenant:—44 And yet for all that, when they be in the land of their enemies, I will not cast them away, neither will I abhor them, to destroy them utterly, and to break my covenant with them: for I am the Lord their God.

Psalm 55:20 He hath put forth his hands against such as be at peace with him: he hath broken his covenant.

Deuteronomy 31:16 And the Lord said unto Moses, Behold, thou shalt sleep with thy fathers; and this people will rise up, and go a whoring after the gods of the strangers of the land, whither they go to be among them, and will forsake me, and break my covenant which I have made with them.—20 For when I shall have brought them into the land which I sware unto their fathers, that floweth with milk and honey; and they shall have eaten and filled themselves, and waxen fat; then will they turn unto other gods, and serve them, and provoke me, and break my covenant.

Isaiah 33:8 The highways lie waste, the wayfaring man ceaseth: he hath broken the covenant, he hath despised the cities, he regardeth no man.

Jeremiah 11:10 They are turned back to the iniquities of their forefathers, which refused to hear my words; and they went after other gods to serve them: the house of Israel and the house of Judah have broken my covenant which I made with their fathers.

Jeremiah 33:20 Thus saith the Lord; If ye can break my covenant of the day, and my covenant of the night, and that there should not be day and night in their season;21 Then may also my covenant be broken with David my servant, that he should not have a son to reign upon his throne; and with the Levites the priests, my ministers

Ezekiel 16:59 For thus saith the Lord God; I will even deal with thee as thou hast done, which hast despised the oath in breaking the covenant.

Ezekiel 17:15 But he rebelled against him in sending his ambassadors into Egypt, that they might give him horses and much people. Shall he prosper? shall he escape that doeth such things? or shall he break the covenant, and be delivered?—18Seeing he despised the oath by breaking the covenant, when, lo, he had given his hand, and hath done all these things, he shall not escape.19 Therefore thus saith the Lord God; As I live, surely mine oath that he hath despised, and my covenant that he hath broken, even it will I recompense upon his own head.

Ezekiel 44:7 In that ye have brought into my sanctuary strangers, uncircumcised in heart, and uncircumcised in flesh, to be in my sanctuary, to pollute it, even my house, when ye offer my bread, the fat and the blood, and they have broken my covenant because of all your abominations.

Judges 2:1 And an angel of the Lord came up from Gilgal to Bochim, and said, I made you to go up out of Egypt, and have brought you unto the land which I sware unto your fathers; and I said, I will never break my covenant with you.

Zechariah 11:10 And I took my staff, even Beauty, and cut it asunder, that I might break my covenant which I had made with all the people.

The Hebrew Festivals were often referred to as being eternal: The Sabbath is called an ”eternal covenant” in Exodus 31:16-17.  Passover is called eternal in Exodus 12:13,17, and 13:10.  Shavuot or ”Pentecost” is identified as such in Leviticus 23:21, Yom Kippur (Day of Atonement) in Leviticus 16:29, 31, 34 and 23:31.  And Succot or ”booths” is likewise identified as such in Leviticus 23:41. The Levitical Priesthood and sacrificial system is identified as eternal in the Hebrew Scriptures.  The Priesthood itself is described as an eternal covenant in Numbers 25:12,13, see also Exodus 29:9 and 40:15.  Likewise of the Priestly vestments in Exodus 28:29,43.  Regarding Temple vessels we see the basin being commanded forever in Exodus 30:21 the Menorah in Leviticus 24:3 and the trumpets in Numbers 10:8.  The Shewbread is described as eternal in Leviticus 24:8 and scattered indications of eternal sacrifices such as in Leviticus 7:36 (and those sacrifices implicitly included in the festivals).

Lexical/Biblical data concerning OLAM

rainbow

Olam doesn’t mean ”continually in force throughout infinite time, no matter what happens to the world” and nor is it irreversible or something God cannot put to an end,  should conditions change as to warrant such a change. Meaning:

”Long duration, antiquity, futurity: a. indefinite futurity , c. prep. for ever , always (= during the lifetime );  slave for ever ;  serve for ever ; redemption at any time; ever pregnant (womb); of persecutors of Jeremiah; always at ease;  may the king live always ; so of the pious;  I will sing for ever (as long as I live); other emotions and activities continuous through life. b. = continuous existence , (1) of things: the earth; other phr., heavens and contents, ruined cities, ruined lands or a witness for ever , in a book; (2) of nations: Babylon, of Judah; (3) families; the dynasty of Saul; house of Eli; (4) national relations: continual enmity ; of exclusion from; various relations;  perpetual reproach , of dynasty of David, families ;  of God’s covenant:  everlasting covenant ; covenant with Noah ; God remembers it; will not break it, e. of God’s laws;temple to bear God’s name; consecrated; its ceremonies; Levit. priesthood; Aaronic priesthood. f. of God’s promises: his word; promised dynasty of David; of holy land; given, inherited; dwelt in; other blessings; Jerus. to abide”  [BDB] 

2 King. 17:37 And the statutes, and the ordinances, and the law, and the commandment, which he wrote for you, ye shall observe to do for evermore; and ye shall not fear other gods.

”For evermore” could be viewed as ”every day” or an idiom for eternal/always.

Ps. 112:Wealth and riches shall be in his house: and his righteousness endureth for ever.

That neither the Hebrew nor the Greek word in itself contains the idea of endlessness is shown both by the fact that they sometimes refer to events or conditions that occurred at a definite point in the past, and also by the fact that sometimes it is thought desirable to repeat the word, not merely saying “forever” but “forever and ever”. In Gen 6:4 it points to the time shortly before the flood. None of these past references has in it the idea of endlessness or limitlessness, but each points to a time long before the immediate knowledge of those living. (THAT II, p. 230) J. Barr (Biblical Words for Time (’1969), p. 73) says, “We might therefore best state the “basic meaning” as a kind of range between ‘remotest time’ and ‘perpetuity’”.

The NEW covenant that is prophesied about in Ezekiel, Isaiah and Jeremiah

The New Covenant of Jeremiah 31 was seen as a covenant superseding the Mosaic covenant. The Hebrew Bible sees these two covenants as being in contrast (this New covenant related to the ”Old” Covenant of Sinai), and one major difference is that ONLY the Newer Covenant is ”olam”. The Mosaic covenant is never called an ”olam berith” in the Hebrew Bible (unlike other covenants).

Ezekiel and second Isaiah look forward to an everlasting covenant between God and the nation ( Ezek 16:60 ; Isa 55:3 ; 61:8) which they describe elsewhere as a covenant in which God’s Spirit will indwell the people ( Ezek 36:27–28 ; Isa 59:21 ).  Malachi’s “messenger of the covenant” is cast as a priestly figure ( Mal 3:1 ; cf. 2:1–9 ). Ezekiel 37 again speaks of the great blessings to be enjoyed by the people of God, including cleansing, walking in God’s statutes, recognition as God’s people, and he says of this era of blessings: “I will make a covenant of peace with them; it shall be an everlasting covenant with them” ( v 26). Other important foreshadowings of the new covenant are found in Isa. 54:10 ; 55:3 ; 59:21 ; 61:8 ; Hos. 2:18–23 ; Mal. 3:1–4. Jeremiah’s words imply the receiving of a new heart by the people, as is expressly promised in the parallel prophecy of  Ezek. 11: 19 and 36:26.

The text doesn’t suggest that God will close his eyes and randomly give people a new heart regardless of their own actions, and even if they haven’t even sought him or repented for their sins. Neither does it say that those who are given new hearts will be programmed to do God’s will without any effort of their own and with no failure to do so. It’s rather clear that there are no people living today who are programmed to always do God’s will and who therefore are not affected by any temptations since they are predestined to never sin again. However, if we consider that the holy Spirit is viewed as our guide and Helper, and someone who can lead us on the right path provided that we allow ourselves to be led by Him, then the prophesies in Jeremiah, Ezekiel and Isaiah, about the future everlasting covenant might rather be a reference to the new covenant with Jesus Christ – whose death enabled us to get the holy Spirit as a sign/mark/seal and to be placed within us (which is what Hebr. 8-10 suggests). We will be sealed ”unto (FOR) the day of redemption”, so the seal is the initial phase on our journey to finally enter the eternal kingdom of God. A guarantee note or a seal can of course be broken if  the conditions are not met, but if we allow ourselves to walk in the Spirit, we will not fulfill the lust of our flesh. Especially the book of Hebrews talk a lot about the new covenant in Jesus Christ, which concerns the idea that we can have the law in our hearts.
eternity

Romans 8:1 There is therefore now no condemnation to them which are in Christ Jesus, who walk not after the flesh, but after the Spirit.

Galatians 5:16 This I say then, Walk in the Spirit, and ye shall not fulfil the lust of the flesh.

Hebrews 8:8 For finding fault with them, he saith, Behold, the days come, saith the Lord, when I will make a new covenant with the house of Israel and with the house of Judah:9 Not according to the covenant that I made with their fathers in the day when I took them by the hand to lead them out of the land of Egypt; because they continued not in my covenant, and I regarded them not, saith the Lord.10 For this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days, saith the Lord; I will put my laws into their mind, and write them in their hearts: and I will be to them a God, and they shall be to me a people

Hebrews 9:8 The Holy Ghost this signifying, that the way into the holiest of all was not yet made manifest, while as the first tabernacle was yet standing: 9 Which was a figure for the time then present, in which were offered both gifts and sacrifices, that could not make him that did the service perfect, as pertaining to the conscience;—11 But Christ being come an high priest of good things to come, by a greater and more perfect tabernacle, not made with hands, that is to say, not of this building;—15 And for this cause he is the mediator of the new testament, that by means of death, for the redemption of the transgressions that were under the first testament, they which are called might receive the promise of eternal inheritance.16 For where a testament is, there must also of necessity be the death of the testator.17 For a testament is of force after men are dead: otherwise it is of no strength at all while the testator liveth. 

Hebrews 10:7 Then said I, Lo, I come (in the volume of the book it is written of me,) to do thy will, O God.—15 Whereof the Holy Ghost also is a witness to us: for after that he had said before,16 This is the covenant that I will make with them after those days, saith the Lord, I will put my laws into their hearts, and in their minds will I write them;—19 Having therefore, brethren, boldness to enter into the holiest by the blood of Jesus,20 By a new and living way, which he hath consecrated for us, through the veil, that is to say, his flesh;21 And having an high priest over the house of God;22 Let us draw near with a true heart in full assurance of faith, having our hearts sprinkled from an evil conscience, and our bodies washed with pure water.-–28 He that despised Moses’ law died without mercy under two or three witnesses:29 Of how much sorer punishment, suppose ye, shall he be thought worthy, who hath trodden under foot the Son of God, and hath counted the blood of the covenant, wherewith he was sanctified, an unholy thing, and hath done despite unto the Spirit of grace?

Read more about the prophesies which are fulfilled by means of Jesus Christ and the holy Ghost.

Isa. 55:Incline your ear, and come unto me: hear, and your soul shall live; and I will make an everlasting covenant with you, even the sure mercies of David. 

Ezek.36:25 Then will I sprinkle clean water upon you, and ye shall be clean: from all your filthiness, and from all your idols, will I cleanse you.26 A new heart also will I give you, and a new spirit will I put within you: and I will take away the stony heart out of your flesh, and I will give you an heart of flesh.27 And I will put my spirit within you, and cause you to walk in my statutes, and ye shall keep my judgments, and do them.

Jeremiah31:31 Behold, the days come, saith the Lord, that I will make a new covenant with the house of Israel, and with the house of Judah:32 Not according to the covenant that I made with their fathers in the day that I took them by the hand to bring them out of the land of Egypt; which my covenant they brake, although I was an husband unto them, saith the Lord:33 But this shall be the covenant that I will make with the house of Israel; After those days, saith the Lord, I will put my law in their inward parts, and write it in their hearts; and will be their God, and they shall be my people.

Jeremiah 50:In those days, and in that time, saith the Lord, the children of Israel shall come, they and the children of Judah together, going and weeping: they shall go, and seek the Lord their God.They shall ask the way to Zion with their faces thitherward, saying, Come, and let us join ourselves to the Lord in a perpetual covenant that shall not be forgotten.My people hath been lost sheep: their shepherds have caused them to go astray, they have turned them away on the mountains: they have gone from mountain to hill, they have forgotten their restingplace.

Ezek 16.57 Before thy wickedness was discovered, as at the time of thy reproach of the daughters of Syria, and all that are round about her, the daughters of the Philistines, which despise thee round about.58 Thou hast borne thy lewdness and thine abominations, saith the Lord.59 For thus saith the Lord God; I will even deal with thee as thou hast done, which hast despised the oath in breaking the covenant.60 Nevertheless I will remember my covenant with thee in the days of thy youth, and I will establish unto thee an everlasting covenant.61 Then thou shalt remember thy ways, and be ashamed, when thou shalt receive thy sisters, thine elder and thy younger: and I will give them unto thee for daughters, but not by thy covenant.62 And I will establish my covenant with thee; and thou shalt know that I am the Lord:63 That thou mayest remember, and be confounded, and never open thy mouth any more because of thy shame, when I am pacified toward thee for all that thou hast done, saith the Lord God.

Isa. 42: I the Lord have called thee in righteousness, and will hold thine hand, and will keep thee, and give thee for a covenant of the people, for a light of the Gentiles;To open the blind eyes, to bring out the prisoners from the prison, and them that sit in darkness out of the prison house.

Jesus applied this to Himself, early in His ministry to Israel.

You can read further in this article from christian thinktank 

Vad säger BIBELN om att bära SMYCKEN och att SMINKA sig?

smycken 3

Bibeln säger inte att det är fel att använda smycken, men däremot ombeds vi att ha ett gott omdöme vad gäller kläder, håruppsättningar, smycken och dekorationer. 

Här nedan ser vi hur Isaks tillkommande fru Rebecka fick en hel del smycken som gåvor via Isaks tjänare – som just var på jakt efter en passande fru åt sin herre. Isak var ju en mycket helig och gudfruktig man enligt Bibeln, och det var förmodligen hans tjänare också. Tjänaren lovprisade Gud som han menade hade lett honom på rätt väg vad gäller hans mål att hitta en passande hustru för Isak, och det vore därför konstigt om smycken vore en oförnuftig gåva när nu tjänaren å Isaks vägnar gav just smycken till Rebecka. Det verkar som Gud var den som ledde dem på rätt väg, tack vare deras ödmjuka och gudfruktiga hjärtan.

1 Mos. 24:15 Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru.—21 Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar26 Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren 27 och sade: ”Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt.” 23 och han frågade: ”Vems dotter är du? Säg mig det. Och finns det plats för oss i din fars hus över natten?”—29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. 30 Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan.—

47 Jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka. Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg, så att jag åt min herres son skulle få en dotter från hans släkt. 49 Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det också, så att jag kan vända mig åt annat håll, till höger eller vänster.”50 Då sade Laban och Betuel: ”Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, vare sig ont eller gott.51 Se, där står Rebecka framför dig. Tag henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son, som Herren har sagt.” 52 När Abrahams tjänare hörde detta, föll han ner på marken införHerren. 53 Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor.

Nu var ju Josef en väldigt speciell person som stod precis under Farao i makt vad gäller Egypten, men hans ring och guldkedja runt halsen kanske ändå kan indikera att det inte var syndigt på något vis att bära smycken. Just nedan tillfälle kanske handlade om ett speciellt högtidligt tillfälle där Josef symboliskt kläddes med smycken och fina kläder, medan han inte gick utsmyckad på det sättet till vardags.

1 Mosebok 41:42 Och farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals.

Amalekiten som dödade Saul överlämnade Sauls diadem och armband – som Saul burit vid dödsögonblicket – till Kung David.

2 Sam. 2: Den unge mannen som hade berättat detta för honom svarade: ”Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, och vagnar och ryttare ansatte honom. När han vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit. Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Jag har gripits av dödsångest, för livet är ännu kvar i mig. 10 Jag gick fram till honom och dödade honom, för jag visste ju att han inte skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som han hade om armen, och jag har tagit med dem hit till min herre.” 

Dom och nåd över Jerusalem enligt profeten Hesekiel. Nu är nedan beskrivning förstås väldigt symbolisk, men det visar ändå att Gud på inga sätt tar avstånd från smycken eftersom han själv illustreras med att smycka Jerusalem. I det här fallet handlar det om armband på armar, kedja om hals, ring i näsa, örhängen i öron och krona (eller diadem) på huvud – så smyckena är alltså tänkta som dekorationer på kroppen (och inte bara värdesaker att ha på en hylla, eller som köpemedel).

Hes. 16:1  Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Du människobarn, låt Jerusalem förstå vilka vidrigheter hon bedriver,— Jag tvättade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. 10 Jag klädde på dig brokigt vävda kläder, satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden. 11 Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina armar och en kedja om din hals. 12 Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud13 Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet.14 Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader jag hade satt på dig, säger Herren,Herren.15 Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till att bedriva hor. Du slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt.16 Dina kläder tog du och gjorde av dem brokiga offerhöjder, där du bedrev hor. Något sådant har aldrig förekommit och skall inte heller mer ske. 17 Du tog dina härliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade givit dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med

Hesekiel fortsätter med att berätta en liknande berättelse om dom gentemot folkgrupper som syndat mot Gud.

Hes. 23:40 De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken41 Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. 42 Sorglöst sorl hördes därinne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckesbröder från öknen. Dessa satte armband på kvinnornas armar och praktfulla kronor på deras huvuden43 Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu skall de bruka henne som en hora, just henne. 44 Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna. 

Det finns flera exempel i Bibeln på människor som klätt sig i säckväv när de varit riktigt olyckliga eller ångerfulla – alternativt rivit sönder sina kläder. Det kan förklara varför israelerna under Exodus valde att inte klä sig med smycken när de uppfattat hur besviken Gud var på dem, eller om det nu var Gud som initierade handlingen. En sådan handling symboliserar djup ånger, omvändelse och hopp om att Gud ska höra deras böner. (Jämför gärna med hur folket i Nineve reagerade på Jonas profetia.)

2 Mos. 33: När folket hörde detta stränga tal blev de sorgsna och ingen tog på sig sina smycken.Och Herren sade till Mose: ”Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så skall jag besluta vad jag skall göra med dig.” Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.

Det gavs även smycken till uppenbarelsetältet, och om nu smycken är av ondo (kanske för att de var krigsbyten) så skulle de förmodligen inte vara passande i Guds heliga uppenbarelsetält.

2 Mos. 35:20 Israels hela menighet gick då bort ifrån Mose. 21 Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt Herren till arbetet på uppenbarelsetältet, till tjänsten där och till de heliga kläderna. 22 De kom, både män och kvinnor, och var och en bar med villigt hjärta fram spännen, örhängen, fingerringar och halssmycken, alla slags värdesaker av guld, var och en som kunde offra en gåva av guld åt Herren

4 Mos 31:48 Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, trädde fram till Mose 49 och sade till honom: ”Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss.50 Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han har kommit över av guldsmycken: armband, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte.51 Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder.52 Guldet som gavs som gåva åt Herren, från överbefälen och underbefälen, utgjorde sammanlagt 16 750 siklar. 53 Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. 54 Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen, och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.

Tydligen så var det vanligt att ismaeliter bar guldöronringar, och vi kan läsa att midjanitiska kungar burit både örhängen och halsprydnader. Vidare bar deras kameler guldhalskedjor. Dyrbara smycken kan förstås vara ett tecken på rikedom, och det är inte helt ovanligt att man just vill visa upp rikedom genom att smycka sig själva och sina tillhörigheter. Det låter som både onda och goda bär smycken, men sen är det också en fråga om mängd av smycken på kroppen och också tillfälle.

Domarboken 8: 23 Men Gideon svarade dem: ”Jag skall inte härska över er, och min son skall inte heller härska över er, utan Herren skall härska över er.” 24 Gideon sade vidare till dem: ”En sak begär jag av er: Att var och en av er ger mig den öronring han har fått som byte.” Fienderna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter. 25 De svarade: ”Dem ger vi dig gärna.” De bredde ut ett klädesplagg, och var och en kastade där den öronring han hade fått som byte.26 Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom de kedjor som hade suttit kring halsen på deras kameler27 Gideon lät göra en efod av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus.—33 När Gideon var död, var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit till gud åt sig. 34 Israels barn tänkte inte på Herren sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring. 35 Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort mot Israel.

Hosea 2:13 Så skall jag straffa henne för hennes baalsdagar, då hon tände rökelse åt baalerna och smyckade sig med ring och bröstspänne och följde efter sina älskare men glömde mig, säger Herren.

Som brud vill man gärna vara extra fin, och klä sig i vackra kläder och smycken.
smycken

Jesaja 61:10 Jag gläder mig storligen i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud, lik en brud som pryder sig med sina smycken

Jeremia 2:32 Inte glömmer en jungfru sina smycken eller en brud sin utstyrsel? Men mitt folk har i alla tider glömt mig.

Ordspråksboken visar att smycken inte bara finns pga själva värdet (guldet i sig), utan det kan användas till utsmyckning av kroppen.

Ordspråksboken 1:9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja kring din hals.

Ordspråksboken 3:22 De skall ge liv åt din själ och bli ett smycke för din hals.

Ordspråksboken 25:12 Som en ring av guld och ett dyrbart smycke är en vis förmanare för ett lyssnande öra.

Höga visan gör en del liknelser med vackra smycken.

Höga Visan 1:10 Dina kinder är så vackra med sina smycken, din hals med sina rader av pärlor.11 Vi vill göra dig smycken av guld med silverkulor på.

Höga Visan 4:9 Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud. Du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.

Höga Visan 7:1 Hur vackra är inte dina fötter i sandaler, du furstedotter! Dina höfters rundning är som ett bröstspännes kupor, verk av en konstnärs händer.

Nya testamentet

Jesus gav en liknelse där Fadern sätter en ring på hans sons hand – den förlorade sonen. Alltså kan det inte vara en synd att bära ring.

Lukas 15:Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!

Här nedan handlar det om föreskrifter för gudstjänsten. Paulus förbjuder inte kvinnor att bära smycken och smink, men han anser att de måste ett gott omdöme när de klär sig. Det viktigaste är att klä sig anständigt, och att inte klä sig utmanande och därmed få män på fall. Kvinnor måste för den saken skulle inte gå klädda i stora heltäckande skynken som det är svårt att röra sig i, men heller inte i korta kjolar och minimala toppar. Om man sammantaget klär sig helt emot Paulus instruktioner så är det risk för att hjärtat inte är på rätta stället, och att man har fel fokus i livet. Det är ju tänkt att vi ska vara bra förebilder både för andra kristna och för utomstående, så därför borde vi göra reklam för Guds rike och inte ge en bild av oss som skulle kunna tyda på att vi inte menar det vi predikar – att leva heligt,  att inte locka andra i frestelse och att vara tacksamma för det vi har. 

1 Tim. 2:På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.

Även Petrus är inne på samma spår. Att använda ”fina kläder” är ju ingen synd i sig (det finns massor med verser som visar gudfruktiga människor med fina högtidsdräkter) för det finns inget egenvärde att gå klädd i fula och smutsiga kläder, men dyra fina kläder ihop med mycket annat prål kan ge en helt fel bild av en kristen kvinna (eller man). Jag tror Gud välsignar oss om vi visar ett gott omdöme vad gäller det sätt vi klär oss på, och speciellt om vi beslutar oss för att göra det trots att människor i vår omgivning klär sig i ”coola” (men för minimala) kläder – och som leder till att vi ser lite avvikande ut eftersom vi inte visar lika mycket naken hud som de runtomkring oss. På samma sätt kan vi ge en helt fel bild av kristna människor om vi bor i pampiga och påkostade lyxhus, åker i fina bilar, bär dyra märkeskläder och åker eget flyg. Det tar ju dessutom tid att ta hand om stora arealer/boytor och en stor vagnpark, och borde vi inte kunna använda vår tid bättre? Rikedom är dock inte synd i sig – läs gärna denna artikel, och ingenting att skämmas för.

1 Petrus 3:1 På samma sätt skall ni hustrur underordna er era män, så att den man som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom sin hustrus liv, när han ser hur gudfruktigt och rent hon lever. Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män

Vad säger Bibeln om att sminka sig?smycken 4

Det står inte i Bibeln att det är en synd att bättra på sina färger i ansiktet med smink, och ett ansikte kan ofta upplevas som skönast när man inte ens märker att det är sminkat – utan man tänker kanske bara på att kvinnan i fråga ser ut att vara allmänt naturligt vacker. Men sen kan det gå till överdrift när man använder flera lager av ögonskugga, rouge och brunkräm – så att det syns på långt håll och kanske bara upplevs som ”billigt”.

Bibeln visar att man kan sminka och smycka sig för att visa rikedom, för att göra sig vacker (exempelvis som brud) och för att vara inbjudande (som en sköka i hopp om att få kunder). Det låter med andra ord precis som läget är nuförtiden.

Jeremia 4:30 Du ödelagda, vad vill du göra? Om du än klär dig i scharlakan och pryder dig med smycken av guld, om du än gör dina ögon stora med smink, så gör du dig vacker förgäves. Dina älskare föraktar dig, de står efter ditt liv.

Hesekiel 23:40 De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken.

Här nedan handlar det om den onda kvinnan Isebel.

2 Kon. 9:30 Så kom Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret. 31 När Jehu kom in genom porten ropade hon: ”Står allt rätt till, du Simri, som har mördat din herre?” 32 Han såg upp mot fönstret och sade: ”Vem står på min sida? Vem?” Då tittade två eller tre hovmän ner på honom. 33 Han sade: ”Kasta ner henne!” De kastade då ner henne, så att hennes blod stänkte på väggen och på hästarna. Och han körde över henne.34 Därefter gick Jehu in och åt och drack. Sedan sade han: ”Tag rätt på henne, den förbannade, och begrav henne. Hon är ju en kungadotter.” 35 Men när de gick för att begrava henne, fann de ingenting annat än huvudskålen, fötterna och händerna kvar av henne. 36 De vände tillbaka och berättade detta för Jehu. Då sade han: ”Detta är vad Herren talade genom sin tjänare tisbiten Elia, när han sade: På Jisreels åkerfält skall hundarna äta upp Isebels kött.37 Isebels döda kropp skall ligga som gödsel på marken på Jisreels åkerfält, så att ingen skall kunna säga: Detta är Isebel.”

Drogen som orsakar förlust av DEN FRIA VILJAN – och jämförs med KALVINISM

Det här är en utmärkt video som handlar om ämnet/drogen Skopolamin (sanningsserum), som kan orsaka ett hypnotiskt tillstånd som gör att brukaren förlorar sin fria vilja samt inväntar order/uppmaningar som han ”gärna” följer – oavsett vad uppmaningarna gäller. Det handlar alltså om en livsfarligt ämne som kriminella använder sig utav för att komma åt ägodelar, eller för att utnyttja människor på andra sätt. Om den här drogen orsakar så att offret ”gärna” lyder order att tömma sitt eget bankkonto för att ge förövarna, kan man verkligen säga att han gjort så med fri vilja? Hans vilja var ju inte fri utan manipulerad! En manipulerad vilja är inte fri. Om man endast har möjlighet att välja ETT alternativ, så har man ingen fri vilja.

Videon ger en ypperlig jämförelse med kalvinism (som är grundat på monergism), som just lär att ”ingenting sker emot Guds vilja” och att människor föds som utvalda/ej utvalda, och att de utvalda aldrig någonsing kan bli befriade från den syndfulla natur som av ren nödvändighet gör att de syndar och heller inte vill veta av Jesus. Den reformerta linjen är grundat på TULIP, och den filosofin säger att Jesus inte dog för alla människor utan endast några få (de utvalda). Övriga har därmed ingen chans att någonsin finna Gud och bli frälsta, och de tvingas därför att bli kvar i sitt mörker.

Visst är det väl de skurkar som orsakar detta hypnotiska tillstånd som är skyldiga, och inte de stackare som råkar ut för drogen emot sin vilja? Det borde betraktas som en självklarhet att det är de som orsakar tillståndet som är bovarna, men är man kalvinist så slutar man att tänka logiskt. Då tror man i stället (om man vill vara konsekvent med kalvinismen) att det är de värnlösa offren som är skyldiga till sitt olyckliga tillstånd – trots att det själva inte hade något som helst val, och absolut ingenting att säga till om.

Kalvinister försöker säga ”Jamen de VILL av fri vilja vara kvar i sitt mörker helt enligt sin onda natur!”, men om den viljan är manipulerad och dessutom påtvingad, så har de ju inget val! De borde därför inte bestraffas över någonting som står helt utanför deras egen kontroll, men däremot borde de som orsakar det onda hypnotiska tillståndet sättas bakom lås och bom.

Gud går inte hand i hand med djävulen, utan varje gång en människa syndar så sker det emot Guds vilja, och människan ifråga skulle kunna ha valt en helt annan väg.

Det är skillnad på att lyda Mose LAG (tora) och att lyda Guds BUD (Anden)

biblesMose lag innehåller 613 olika bud, och det har aldrig varit tänkt att vi hedningar ska behöva lyda de judiska ceremoniella buden som ingår i den lagen. Man skulle därför kunna säga att den här lagen uppfyllts i Jesus, och att vi nu lever under ett helt nytt testamente där vi inte är under Mose lag överhuvudtaget – oavsett vilken av lagarna vi talar om. DÄREMOT är vi under ”Andens” lag, på så sätt att det är tänkt att vi ska ha Guds bud i våra hjärtan och vandra efter dem (vilket är något som man GÖR), och då menar jag inte Mose 613 bud utan Guds grundbud som gällt allt sedan Adams dagar. Det har alltid varit fel att mörda, ljuga, stjäla och begå äktenskapsbrott (långt innan Mose föddes) och så kommer det alltid förbli.

Nu innehåller givtevis även Mose lag de moraliska buden/det dubbla kärleksbudet, så borde inte det betyda att vi slipper att lyda dem också eftersom vi är befriade från hela Mose lag? Nej, för sanningen är ju den att det dubbla kärleksbudet gäller även separat från Mose lag. Att dessa bud dessutom finns med i Mose lag är dock ganska naturligt, för de är ju de allra viktigaste buden och delgavs Mose allra först. Så även om man säger att ”Mose lag gäller inte längre”, så blir vi aldrig befriade från de bud som gällt redan INNAN Mose lag fanns och som hela tiden gäller separat from Mose lag. Att det därför är skillnad på Mose lag och Guds bud (eller lag och lag, för Guds bud är ju lag), kan vi se i nedan exempel).

Exempel på att det är skillnad på att lyda Mose lag (en lag som gällt fram till Jesus), och att lyda Guds bud

1) Till att börja med så kan vi starta med verserna som visar själva grunden till problemet som Paulus och Petrus hade gällande judarnas missförstånd vad gäller lagen, och orsaken till att framför allt Paulus skrev ganska många brev där han berörde innebörden av lagen och behovet av att lyda Anden. Det var nämligen så att några fariseer lärde ut att judekristna fortfarande måste omskära sig, som ju var en del av Mose lag (men som inte är ett bud utanför Mose lag i det nya testamentet som vi lever under idag). DETTA är vad Paulus blev besviken på vad gäller romare, galater och hebreer – och INTE för att de ville ”återvända” till bud såsom ”du skall icke döda, stjäla, ljuga eller begå äktenskapsbrott”. Självfallet skulle inte Paulus ens komma på tänken att läxa upp människor för att de menar att det är livsviktigt för frälsningens skull att inte döda, stjäla, ljuga eller begå äktenskapsbrott! Dessa bud gäller ju separat från Mose lag. Här börjar Paulus bekymmer:

Apg: 15:1 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från MoseNär det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och BEFALLA DEM ATT LYDA MOSE LAGApostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. — 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 

2) Ett par kapitel innan kan vi läsa om Mose lag, och att det görs en skillnad på lydnad av den och lydnad av Guds bud. Paulus konverserar ju med BRÖDER, och även om de inte är under Mose lag så VARNAR han dem att de måste se till att inte drabbas av det som profeterna varnade om – vilket handlar om andlig död genom otro/olydnad. Vi vet ju att vi kan få syndernas förlåtelse om vi omvänder oss och TROR (till skillnad från att lyda Mose lag med alla dess bud).

Apg. 13:37 När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen.37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen. 38 Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, 39 och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:41 Se, ni föraktare, häpna och gå under: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er”.

3) Här nedan ansåg Jakob att de inte borde lägga på ok på hedningarna vad gäller vilka lagar de ska hålla för frälsningens skull, och han menade att de ENDAST skulle behöva ”avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod”. That’s it! Inte ett ord om att de borde lyda buden ”Du skall icke döda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott”! Så betyder det att Jakob inte ansåg att hedningarna skulle behöva lyda de lagarna eftersom han inte nämner dem? Nej, det betyder det självklart INTE, utan Jakob syftade ju bara på Mose lag vad gäller de ceremoniella buden, och INTE de självklara buden som gällt allt sedan Adams dagar! De anses ju som fullständigt självklara och behöver inte ens nämnas.

Apg. 15:13 När de hade slutat tala, sade Jakob: ”Bröder, hör på mig. 14 Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. 15 Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter:16 Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen,17 för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren, som gör detta,18 det som är känt från evighet.19 Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud 20 utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod21 Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.”

4) Här nedan ser vi att Paulus lovar att vi INTE gör vad köttet begär OM vi vandrar efter Anden – och Anden leder oss som bekant bort från kors 6synd. Löftet är också att OM vi leds av Anden står vi INTE under lagen. Det innebär att om vi ser till att lyda Jesus, så står vi inte under lagen och blir heller inte fördömda. Den helige Ande är vår store Hjälpare! Om vi däremot inte vandrar i Anden så vandrar vi ju efter köttet, och då säger Paulus att vi är andligt döda eftersom vi inte kan tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta. Men Gud vill inte att någon ska gå förlorad och är mer än villig att förlåta våra överträdelser om vi i hjärtat omvänder oss!

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Rom 8:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.—13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de är Guds barn. 

Rom. 8:Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden (1917)

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag förmanar er såsom gäster och främlingar, att ni aktar er för de köttsliga begärelserna, som strider mot SJÄLEN.

Paulus talar om ynkliga ”människostadgar” och frågar galaterna hur de ens kan tänka sig att vända tillbaka till dem (omskärelse). Skulle han kalla ”Du skall icke döda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott” för ”ynkliga människostadgar” och banna galaterna för att återvända till sådana stadgar? Aldrig i livet!

Gal. 4:Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under?

Lyder vi köttet och syndar så säger Paulus att vi inte får ärva Guds rike, och han listar synder som alla inkluderas i tio Guds bud/det dubbla kärleksbudet:

Gal. 5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

5) 1 Kor. 7:19 visar tydligt att det är en skillnad på Lagen inkl. de ceremoniella buden vs lydnad av Guds bud (lyda Anden). Övriga verser säger samma sak, och att det handlar om en tro som är verksam i kärlek, och älskar vi Gud och vår nästa så behandlar vi varandra med kärlek och lyder alltså tio Guds bud (som ju handlar om att visa kärlek till vår nästa).

1 Kor. 7.19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD. 

Gal. 5:Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i KÄRLEK.

Gal. 6:15 Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en NY SKAPELSE.

2 Kor. 5:17 Alltså, om någon är I KRISTUS är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.

Gal. 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. —18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Rom 6: 16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet?

6) Att Mose lag gäller endast fram till Jesus tid (och det nya testamentet) är tydligt. Men sen ser vi ju att vi ideligen varnas för att vi riskerar att huggas av vinstocken pga brist på frukt, så bara för att Mose lag endast gällt t o m Jesus betyder det alltså inte att det numera inte finns några bud/lagar att följa. Tio Guds bud fortsätter att gälla, och vi fortsätter att riskera andlig död om vi vägrar att lyda dem.

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? DEN BLEV TILLAGD FÖR ÖVERTRÄDELSERNAS SKULL för att gälla TILLS avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var BEVAKADE AV LAGEN, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare FRAM TILL Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro25 Men SEDAN TRON HAR KOMMIT, står vi inte längre under någon övervakare.

Paulus säger inte att det numera är fritt att lyda/inte lyda Guds bud, och att vår frälsning inte är avhängigt något som vi gör/inte gör. Han säger inte att lydnad av Gud bara är något som är ”eftersträvansvärt”, och inget som har något med vår frälsning att göra – utan högst gäller gåvor i himlen. Nej, han talar ju om Mose lag här ovan – om ceremoniella bud, kostlagar, osv. Han menar självfallet inte att de moraliska buden/tio Guds bud/det dubbla kärleksbudet endast gällt fram till Jesus död på korset och inte en dag längre! Vi läste ju nyss denna vers:

Gal. 5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund,  vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: DE SOM LEVER SÅ SKAL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

Paulus säger samma sak i resten av sina brev. Exempel:

Ef. 5:Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. Ni skall veta att INGEN OTUKTIG ELLER OREN ELLER GIRIG – en sådan är en avgudadyrkare – SKALL ÄRVA KRISTI OCH GUDSRIKELÅT INGEN BEDRA ER MED TOMT PRAT. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

1 Kor 6:9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. VARKEN otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare SKALL ÄRVA GUDS RIKE.

1 Thess 4:3 Ni vet ju, vilka bud vi gav er genom Herren Jesus. 3. Ty detta är Guds vilja, er helgelse, att ni avhåller er från otukt, 4. och att var och en av er vet att ha sitt eget kärl i helgelse och ära, 5. inte i begärelses lusta så som hedningarna, som inte känner Gud, 6. och att ingen förgår sig eller bedrar sin broder i någon sak, ty Herren är en hämnare över allt detta, vilket vi också tidigare har sagt och betygat för er. Ty Gud har inte kallat oss till orenhet, utan till helgelse. 8. DEN SOM FÖRAKTAR DETTA, FÖRAKTAR INTE NÅGON MÄNNISKA UTAN GUD, som har gett oss sin Helige Ande.

7) Här nedan gör Paulus igen skillnad på Mose lag och att Guds bud. Han menar att det är ett hårdare straff om vi till skillnad mot olydnad av Mose lag (som ju var allvarligt) smädar den helige Ande genom vår olydnad och synd.vatten

Hebr 10:26. För om vi syndar med vett och vilja sedan vi har fått kunskap om sanningen, återstår för oss inte mer något offer för synderna, 27. utan en förskräcklig väntan på domen, och hetta av en eld som skall förtära motståndarna. 28. Den som bryter Mose lag måste dö utan barmhärtighet, efter två eller tre vittnesmål. 29. Hur mycket hårdare straff tror ni då inte att den förtjänar som förtrampar Guds Son och håller för orent förbundets blod, genom vilket han är helgad, och som smädar nådens Ande?

8) När Jesus fick frågan vilka bud som vi måste följa för att få evigt liv, så rabblar inte Jesus upp 613 judiska bud (Gamla Testamentet), och inte heller säger han ”Unge man, numera finns inget du kan GÖRA för att få evigt liv, för nu räcker det med tro allena för att få evigt liv” (Nya Testamentet?). Nej, han nämner innehållet i de moraliska buden/tio Guds bud/det dubbla kärleksbudet – de som gällt sedan tidernas begynnelse. De gäller alltjämt, och Jesus själv säger att vi inte kan få evigt liv såvida vi inte lyder dem. Denna ståndpunkt ändras inte i och med Jesu död på korset, för då hade inte hans apostlar fortsatt att predika precis samma budskap.

Matt 19:16. Och se, en man gick fram och sade till honom: Gode mästare, vad gott skall jag göra, för att få evigt liv? 17. Då sade han till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. Men vill du gå in i livet, så HÅLL BUDORDEN. 18. Han sade till honom: Vilka? Jesus sade: Du skall inte dräpa, du skall inte göra hor, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd. 19. Hedra din far och din mor och: Du skall älska din nästa såsom dig själv.

9) Uppenbarligen kan människor AV NATUREN fullgöra lagen, och då kan han döma en jude som har lagens bokstav men INTE fullgör lagen eftersom han är en lagbrytare och faktiskt andligt oomskuren trots sin fysiska omskärelse. Om man bor ute i djungeln och inte har vetskap om Mose lag, så kan man inte av naturen förstå att man inte ska blanda vissa tygsorter, stena en trollpacka om det finns ett visst antal vittnet, etc men man kan däremot fullgöra lagen av naturen genom att lyda sitt samvete som ju är skänkt av Gud. Alla människor vet i grunden att det är fel att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott, eftersom vi inser att vi skulle såra andra människor om vi utför dessa handlingar. En oomskuren (alltså en hedning) kan uppfylla lagens krav, säger Paulus, men det gör han inte genom att lyda de 613 buden i Mose lag. Så det faktum att Paulus menar att man kan hålla lagen trots att man inte lyder Mose lag som inkluderar lagen om omskärelsen, visar med all tydlighet att det är skillnad på Mose lag och att lyda Guds bud. Vi är frälsta om vi är omskurna till vårt INRE, och inte bara till det YTTRE som exempelvis fariseerna var. De var duktiga på att lyda de ceremoniella buden (och lade till och med till ytterligare bud som var hårdare), men Jesus gjorde klart medan han levde att de INTE var rena till det inre eftersom de inte lydde de viktigaste budet – det dubbla kärleksbudet. Det var därför som Jesus sa att vår rättfärdighet måste övergå deras rättfärdighet om vi ska ärva Guds rike.

Rom 2:12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.17 Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. 18 Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. 19 Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker,20 en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen. 21 Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte skall stjäla, du stjäl. 22 Du som säger att man inte skall begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen. 23 Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. 24 Ty Skriften säger: För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.25 Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. 26 Om nu en oomskuren UPPFYLLER LAGENS KRAV, skall han då inte räknas som omskuren?27 En sådan som till kroppen är oomskuren MEN HÅLLER LAGEN skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen. 28 Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. 29 Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.

10) När Jesus levde på jorden hade han ju chansen att förklara mer utförligt om det nya testamentet som skulle träda i kraft genom sin död på korset, men han lärde aldrig att det skulle innebära slutet på behovet att vara lydiga mot Gud. Tvärtom menar han att den som håller buden (vilket innebär att vi kan) och lär andra människor att göra likadant, skall kallas stor i himmelriket. Han säger inte att vi åtminstone slinker in bakvägen i hans rike även om vi syndar – bara vi tror på honom – utan han menar att vår rättfärdighet måste övergå fariséernas om vi ska få tillträde till hans rike.

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.19 DEN SOM DÄRFÖR UPPHÄVER ETT AV DESSA BUD och lär människorna så, han skall kallas den MINSTE i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Rom. 3:31 Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Hebr. 5:Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

11) Enligt nedan verser har vi uppfyllt lagen OM vi älskar vår nästa och visar det i våra handlingar (lydnad av Anden och inte köttet). Alltså är hjärta i vattendet skillnad på Mose lag med dess 613 bud (som gällt tills Jesus) och att lyda Guds bud. Den som älskar Gud lyder honom, och evigt liv ges till den som LYDER Gud (Hebr. 5:9).

Rom 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga

John 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. — 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Apg 5:32. Vi är hans vittnen till detta, och likaså den Helige Ande, som Gud har gett dem som LYDER honom.

Joh 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte LYDER Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Mark 9:45. Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt än att ha två fötter och bli kastad till helvetet, till den outsläckliga elden, 46. där deras mask inte dör, och elden inte släcks.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Matt.22:36 ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Johannes 15:12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Läs vidare om syftet med lagen i den här artikeln

Vi TILLRÄKNAS inte JESUS rättfärdighet – utan vi är rättfärdiga via VÅR TRO som visas i gärningar

hypocrite

Vi ombeds att vara rena LIKSOM JESUS ÄR REN

Löftet är inte”Om ni bara tror på Jesus så lovar han att konfirmera er som positionellt rena och rättfärdiga oavsett om ni verkligen är det eller ej”.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. — 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT är rättfärdig, LIKSOM han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Omvändelse handlar inte bara om att säga förlåt för att man syndat, utan omvändelse är att vara såpass störd av synd att man väljer att göra allt i sin makt för att inte synda igen. Bibeln säger inte att de som lär ut att man kan och borde sluta synda är villolärare, utan i Bibeln kallas de för ”rättfärdiga”, som dessutom ska bli störst i himmelriket – om de lever som de lär (Matt. 5).

Jesus kom inte för att befria oss från Guds straff. Han kom för att befria oss från SYND så att vi därmed slipper Guds straff – OM vi ser till att hålla ut till slutet i vår kamp mot synden. Guds fantastiska nåd hjälper oss! Inte så att vi kan använda nåden som ett slags skydd att dölja vår synd under, utan den hjälper oss att verkligen säga nej till synden:

Titus. 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Tack och lov så har Jesus också sagt ”Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” (Matt. 11:30), men om vi fortfarande inte vill spendera tid med Jesus och att inte vill oss ledas av Anden utan köttet, så gör vi saker och ting svårare för oss. Om vi fortfarande syndar är vi fortfarande under Guds vrede och riskerar fortfarande hans straff – och detta gäller både otroende och troende.

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Romarbrevet 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

Romarbrevet 2:5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

Jesus rättfärdighet kan INTE transfereras/injiceras in i oss, och vi kan INTE anses som rättffärdiga SÅVIDA VI INTE LEVER RÄTTFÄRDIGT

Vår rättfärdighet beror inte på att en annan människas rättfärdighet injicerats i oss, utan vår rättfärdighet beror på hur vi väljer att leva våra liv!

Det svenska ordet som översatts till ”tillräknas” här nedan i Rom. 4 kommer från det grekiska ordet logizomai (Strong’s 3049) och översätts helst med ”anses”, ”betraktas”, ”tillskrivs” eller ”tillräknas”.

På engelska är definitionen TO RECKON eller TO CONSIDER, men kan också betyda count, charge with; reason, decide, conclude; think, suppose.  Det grekiska ordet härrörs från det grekiska ordet ”logos” in the sense of an account or reckoning. Ordet förekommer 41 gånger i Nya Testamentet, och 4 av de gångerna har KJV översatt med ”impute”. Tyvärr har den översättningen missförståtts och tolkats som en slags transferering av Jesus rättfärdighet in i oss, men så är inte fallet eftersom vi vet att ordet snarare betyder ”anses som”.

Vi borde aldrig lura oss själva (eller andra) med idén att vi kan gömma oss bakom Jesus rättfärdighet och tro att Gud inte ser vår synd, eller att  Jesus rättfärdighet kan komma oss tillgodo på så sätt att det kan injiceras eller tillräknas oss så att vi kan vara positionellt rättfärdiga i Jesus samtidigt som vi rent praktiskt lever orättfärdigt. Det är VI som själva måste leva rättfärdigt, och vi kan aldrig rida rygg på en annan människa och tro att vi kan glida in i himmelriket tack vare en annan människas rättfärdighet. Däremot måste vi till att börja med förstås omvända oss och bli renade i Jesu rättfärdiga blod, men SEDAN är det tänkt att VI ska fortsätta att hålla oss rena genom att leva rättfärdigt.

Det är vanligt att Rom. 4 citeras vad gäller rättfärdighet, och där vi kan se logizomai översatt med ”tillräknad”. Notera att det inte är JESUS RÄTTFÄRDIGHET som ”tillräknas” oss!  Däremot kan vår TRO tillräknas oss som rättfärdighet, och vi vet också att om vi tror och älskar Jesus så vet vi också att vi lyder honom. Vidare är Jakob noga med att säga att tro utan gärningar är död. Paulus uttrycker det med att vi är slavar under den vi lyder – så lyder vi synd är vi slavar under synden och därmed döda.

När det kommer till Rom. 4:6, så är det inte så att en människa blir extra uppskattad och prisad om hon ser till att INTE ha några gärningar att komma med, utan endast blir rättfärdig av tro. Det skulle ju betyda att ju färre gärningar en människa har desto saligare är hon, och desto bättre är det. Nej, Paulus poäng är att få judarna att förstå att de inte är frälsta pga lydnad av TORAHN (613 bud), utan en människa är ju faktiskt salig om hon i stället omvänder sig från sina synder, tror på Jesus och bestämmer sig för att älska honom av hela sitt hjärta. För saliga är ju de vilkas överträdelser är FÖRLÅTNA, för det betyder ju frihet och frälsning. Den människan är ju lycklig eftersom synden inte längre tillräknas henne, eftersom de är strukna från syndakontot!  Gäller detta underbara löfte endast judarna? Nej, både de omskurna (judar som fått torahn) och hedningar (oomskurna och som inte fått torahn), har ju detta löfte! Det är ju TRON som frälser och inte om man är född jude och har lagen i sina händer!

Abraham ges som ett exempel, för han räknades ju som rättfärdig INNAN Mose lag ens kom. Inte alla som har Abraham som förfader är frälsta, utan de är andligt omskurna de som TROR såsom han gjorde – och han visade upp en makalös tro eftersom han inte ens undanhöll sin egen son. De människorna som VANDRAR (något som man GÖR) som Abraham vandrade (Abraham lydde Gud), är andligt omskurna och sanna Abrahams barn. Vi kan absolut inte FÖRTJÄNA vår frälsning genom något vi  gör (har vi syndat så är det loppet kört) så det enda andra alternativet är att vi är frälsta av NÅD genom TRO. Bara vi ser till att inte lägga till ”och alltså spelar inte längre gärningar någon roll för vår frälsning”, för så står det inte. Det är bara det att vi inte kan bli frälsta av att plötsligt göra en massa goda gärningar (om det finns synd med i bilden), och/eller genom att vara födda judar och mena sig ha lagen.

Rom. 4:Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet.Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.Därför prisar också David den människa salig, som Gud TILLRÄKNAR rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskyldaSalig är den man som Herren inte TILLRÄKNAR synd.Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron RÄKNADES Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den TILLRÄKNAD honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet TILLRÄKNAS dem.12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.—22 Därför ”RÄKNADES det honom till rättfärdighet.”23 Men dessa ord ”det RÄKNADES honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att TILLRÄKNAS oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 

Jämför med Jakob som säger att Abrahams tro visade sig i GÄRNINGAR, och utan dessa gärningar är man DÖD. Alltså kan vi inte bli och förbli frälsta utan gärningar, och därför säger Jakob att ”en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro”. Om Jakob kan uttrycka sig så, så kan vi göra det också. 1917 års översättning är här bättre, och där läser vi ”I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST”. Paulus talade om att man inte blir frälst av laggärningar (lydnad av de 613 buden i torahn, varav de flesta är ceremoniella lagar) eftersom det räcker med en enda synd för att den vägen är stängd, men däremot är vi frälsta av tro och lydnad av den helige Ande. Om vi leds av Anden (som leder oss bort från synd) så är vi INTE under lagen.

Jak. 2: 18 Nu säger kanske någon: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig GENOM GÄRNINGAR OCH INTE BARA GENOM TRO25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Paulus är inte besviken på galaterna för att de menar att det fortfarande är ett krav att lyda tio Guds budfaith alone 3

Paulus är i Galaterbrevet inte förgrymmad över att galaterna återvänt till gamla utgångna lagar såsom du skall icke döda, stjäla, begå äktenskapsbrott, ljuga, etc.  De buden har ju alltid gällt och kommer alltid att gälla. Han var besviken över att galaterna fortfarande ville hålla sig fast vid omskärelsens lag som ju är en ceremoniell lag i torahn. Även här jämför Paulus med Abraham som ju visade sin tro med sina handlingar. Så när Paulus använder sig av ordet ”lagen” här nedan så menar han torahn, och han gör en skillnad på laggärningar och att lyda Anden som ju leder oss bort från synd. De ceremoniella lagarna i torahn gäller dock inte i dag, så det är inte synd att bryta emot dem. Paulus fokuserar på att det är TRO (som självfallet visar sig i en Abrahams-lydnad) som frälser, och inte att lyda omskärelsens lag eller andra torah-lagar. Rättfärdighet kan inte komma av lagen för att vi brutit den minst en gång. Torah var vår övervakare (hjälpte oss att hålla oss i schack) tills Jesus kom, och numera är det tänkt att vi ska låta oss ledas av Anden och ha de moraliska buden i våra hjärtan, och de ingår i tio Guds bud. Att älska Gud och vår nästa är ett bud som A L L T I D har gällt och alltid kommer att gälla, och det är ett grundbud som vi aldrig blir befriade från. Det är snarare SYND som vi kan bli befriade från, och det blir vi om vi omvänder oss, tror på Jesus Kristus och lyder kärleksbudet.

Gal. 3:Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? Han trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet.Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro.12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. — Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla TILLS avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Att Paulus inte är av uppfattningen att synd (bryta mot Guds bud) inte längre separerar oss från Gud är väldigt uppenbart i samma kapitel eftersom han menar att synd fortfarande leder till döden. Alternativen för oss är att vandra i Anden (då lyder vi de moraliska buden), eller vandra efter köttet (synd och andlig död).

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Att Gud inte tillräknar oss våra överträdelser betyder att han – när vi omvänder oss – FÖRLÅTER OSS vilket innebär att vår synd försvinner och att vi betraktas SOM OM vi aldrig syndat, och vi räknas alltså som rättfärdiga. Inte för att vi fått Jesus rättfärdighet, utan för att VI blivit renade i hans rättfärdiga blod och eftersom VI sedan lever rättfärdigt och GÖR rättfärdighet (om vi nu leds av Anden). Gud behöver alltså inte fuska och se mellan fingrarna på vår synd, för synden är ju bokstavligen BORTA, och vi är verkligen 100% helt RENA. Men det innebär inte ”en gång förlåten och renad, alltid förlåten och renad”, för smutsar vi ner oss igen så är vi ju tillbaka till samma utgångsläge.

2 Kor. 5:19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han TILLRÄKNADE inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. filthy pig

2 Pet. 2: 18 De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under. 20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna RÄTTFÄRDIGHETENS VÄG än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

Att vi inte är frälsta av tro allena (tro utan gärningar) och att vi inte är frälsta såvida vi inte visar vår tro med att GÖRA RÄTTFÄRDIGHET, kan du läsa om i den här artikeln. Du kan läsa mer om Abraham i den här artikeln.