Tag Archive | man

Exodus 3:14 God’s name I AM – Septuagint ego eimi – in different languages

i amThe Septuagint is a Greek version of the Old Testament, and the Old Testament was originally written in Hebrew (and small parts in Aramaic). The Septuagint had already existed before Jesus Christ was born, and it was the translation that Jesus himself used when he walked as a man on earth. Therefore it’s very interesting to see how the holy Spirit has rendered the translation of God’s word in the Septuagint. See for instance biblehub.com.

Exodus 3:14:  And God said unto Moses, I AM THAT I AM: and he said, Thus shalt thou say unto the children of Israel, I AM hath sent me unto you.

John 8:58 Jesus said unto them, Verily, verily, I say unto you, Before Abraham was, I AM 59 Then took they up stones to cast at him: but Jesus hid himself, and went out of the temple, going through the midst of them, and so passed by.

John 10:33 The Jews answered him, saying, For a good work we stone thee not; but for BLASPHEMY; and because that thou, being a man, MAKEST THYSELF GOD.

The main claim by those who deny the Deity of Jesus (such as muslims and Jehova’s witnesses), is that since the Greek translation is “ho on”, then John 8:58 doesn’t prove that Jesus is God because of the slightly different wording of that verse compared with Ex. 3:14 (in Hebrew). The Hebrew word ehyeh derives from the verb root hayah meaning “to be”, and the Septuagint translates ehyeh asher ehyeh of Exodus 3:14 into Greek as “ego eimi ho on” (compare with John 8:58). This earliest of all translations thus associates Exodus 3:14 with the concept of absolute existence. The Septuagint translation can of course not be an exact rendering of the Hebrew.

Translating ehyeh as “I am” presents a interpretational difficulty since the word is not followed by WHAT he is, but the same difficulty applies when translating it as “I will be”. Will be what? The crucial difference between the two options is that whereas the words “I am” standing alone can be understood as God’s self-designation, the “I will be” cannot. When it comes to the Jewish Bible translations produced during the last 2300 years, there has been no consensus as to how the Exodus 3:14 should be translated, but fortunately we do have the Septuagint – translated by holy men of God. Moreover, it was not only God who spoke in the bush but the angel of the Lord, and the angel of the Lord is likely JESUS CHRIST – or else we are stuck with numerous Bible contradictions. (Note, that the angel of the Lord is not a created angel.)

Just because the two expressions are different, it doesn’t mean that they are different in meaning, and both expressions are basically synonymous in meaning since they point to the timeless existence of the Lord Jesus Christ. Why couldn’t for instance “the eternal God, the alpha and the omega” and “the alpha and the omega, the beginning and the end”, be about the same person even though the words are slightly different? Had Jesus wished to say that he merely existed for a long time before Abraham—he could have said so by using the imperfect tense emen instead of the present tense eimi, and thus be saying “Before Abraham came into existence, I was”, but he didn’t say that.

If you find different renderings of John 8:58, it’s due to translators’ attempts to best express the Greek construction into the other language. We should be careful to not claim that a translation is “wrong” if there are different ways to convey the original meaning. Should the interpreter translate an expression by using a word for word translation (with the risk to confuse the reader), or should he instead try to convey the true meaning? If you’re unsure of the translation, then go to the original languages (Hebrew or Greek), to see the original expressions used, and also make a comparison with the Septuagint. However, no one should be required to study a foreign language in order to understand the Bible – which contains God’s simple words for his people. Exodus 3:14 is hardly the only Biblical reference to Jesus as God.

The Septuagint (the OT in Greek) equals “ego eimi”  with God the Creator

Deut. 32:39 See now that I, EVEN I, AM HE (ego eimi LXX), and there is no god with me: I kill, and I make alive; I wound, and I heal: neither is there any that can deliver out of my hand.40 For I lift up my hand to heaven, and say, I live for ever.

Isaiah 41:Who hath wrought and done it, calling the generations from the beginning? I the Lord, the first, and with the last; I am he (ego eimi LXX).—10 Fear thou not; for I am with thee: be not dismayed; for I am thy God: I will strengthen thee; yea, I will help thee; yea, I will uphold thee with the right hand of my righteousness.—13 For I the Lord thy God will hold thy right hand, saying unto thee, Fear not; I will help thee.

Isaiah 43:10 Ye are my witnesses, saith the Lord, and my servant whom I have chosen: that ye may know and believe me, and understand that I AM HE (ego eimi LXX)(ego eimi ego eimi – I AM I AM LXX) that blotteth out thy transgressions for mine own sake, and will not remember thy sins.

Isaiah 46:And even to your old age I am he (ego eimi LXX); and even to hoar hairs will I carry you: I have made, and I will bear; even I will carry, and will deliver you.To whom will ye liken me, and make me equal, and compare me, that we may be like?

Isaiah 48:12 Hearken unto me, O Jacob and Israel, my called; I am he; I am the first, I also am the last.13 Mine hand also hath laid the foundation of the earth, and my right hand hath spanned the heavens: when I call unto them, they stand up together.—15 I, even I, have spoken; yea, I have called him: I have brought him, and he shall make his way prosperous.16 Come ye near unto me, hear ye this; I have not spoken in secret from the beginning; from the time that it was, there am I: and now the Lord God, and his Spirit, hath sent me.17 Thus saith the Lord, thy Redeemer, the Holy One of Israel; I am the Lord thy God which teacheth thee to profit, which leadeth thee by the way that thou shouldest go.

Isaiah 51:12 I, even I, am he (ego eimi ego eimi – I AM I AM LXX) that comforteth you: who art thou, that thou shouldest be afraid of a man that shall die, and of the son of man which shall be made as grass;

Isaiah 52:Therefore my people shall know my name: therefore they shall know in that day that I am he (ego eimi LXX) hat doth speak: behold, it is I.

According to these passages Yahweh can say that he is the I AM because:i am 2

  • He gives life
  • He sustains and delivers
  • No one can deliver out of his hands
  • He is from ancient of days
  • He forgives and blots out sins
  • He alone declares the future and brings it to pass
  • He comforts his people

Compare his claims with the claims of the Jesus

  • He gives eternal life
  • He raises the dead
  • He sustains and delivers
  • He is able to prevent anyone from delivering out of his hands
  • He preserves believers from perishing
  • He came down from heaven, i.e is from ancient of days
  • He predicts the future and has it come to pass
  • He forgives and blots out sins
  • He gives comfort to his people

John. 6:16 And when even was now come, his disciples went down unto the sea,17 And entered into a ship, and went over the sea toward Capernaum. And it was now dark, and Jesus was not come to them.1And the sea arose by reason of a great wind that blew.19 So when they had rowed about five and twenty or thirty furlongs, they see Jesus walking on the sea, and drawing nigh unto the ship: and they were afraid.20 But he saith unto them, It is I (ego eimi); be not afraid.21 Then they willingly received him into the ship: and immediately the ship was at the land whither they went.

Matt. 8:24 And, behold, there arose a great tempest in the sea, insomuch that the ship was covered with the waves: but he was asleep.25 And his disciples came to him, and awoke him, saying, Lord, save us: we perish.26 And he saith unto them, Why are ye fearful, O ye of little faith? Then he arose, and rebuked the winds and the sea; and there was a great calm.27 But the men marvelled, saying, What manner of man is this, that even the winds and the sea obey him!

Ps. 107:24 These see the works of the Lord, and his wonders in the deep.25 For he commandeth, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof.26 They mount up to the heaven, they go down again to the depths: their soul is melted because of trouble.27 They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and are at their wit’s end.28 Then they cry unto the Lord in their trouble, and he bringeth them out of their distresses.29 He maketh the storm a calm, so that the waves thereof are still.30 Then are they glad because they be quiet; so he bringeth them unto their desired haven.31 Oh that men would praise the Lord for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

Matt. 14:24 But the ship was now in the midst of the sea, tossed with waves: for the wind was contrary.25 And in the fourth watch of the night Jesus went unto them, walking on the sea.26 And when the disciples saw him walking on the sea, they were troubled, saying, It is a spirit; and they cried out for fear.27 But straightway Jesus spake unto them, saying, Be of good cheer; it is I; be not afraid. (not known KJV)

John 8:23 And he said unto them, Ye are from beneath; I am from above: ye are of this world; I am not of this world.24 I said therefore unto you, that ye shall die in your sins: for if ye believe not that I am he (ego eimi), ye shall die in your sins.25 Then said they unto him, Who art thou? And Jesus saith unto them, Even the same that I said unto you from the beginning.—28 So Jesus said, When you have lifted up the Son of Man, then you will know that I AM and that I do nothing on my own but speak just what the Father has taught me.

John 13:18 I speak not of you all: I know whom I have chosen: but that the scripture may be fulfilled, He that eateth bread with me hath lifted up his heel against me.19 Now I tell you before it come, that, when it is come to pass, ye may believe that I am he (ego eimi).20 Verily, verily, I say unto you, He that receiveth whomsoever I send receiveth me; and he that receiveth me receiveth him that sent me.

The 10 times “ego eimi” is used without a predicate in John

  1. John 4:26 Jesus said to her “I who speak to you am He [ego eimi].”
  2. John 6:20 But He said to them, “It is I [ego eimi]; do not be afraid.”
  3. John 8:24 “I said therefore to you, that you shall die in your sins; for unless you believe that I am [ego eimi], you shall die in your sins.”
  4. John 8:28 Jesus therefore said, “When you lift up the Son of Man, then you will know that I am [ego eimi]”
  5. John 8:58 Jesus said to them, “Truly, truly, I say to you, before Abraham was born, I am. [ego eimi]”
  6. John 9:9 He kept saying, “I am [ego eimi] the one.”
  7. John 13:19 “From now on I am telling you before it comes to pass, so that when it does occur, you may believe that I am” [ego eimi].
  8. John 18:5 They answered Him, “Jesus the Nazarene.” He *said to them, “I am [ego eimi].” And Judas also who was betraying Him, was standing with them.
  9. John 18:6 When therefore He said to them, “I am,” [ego eimi] they drew back, and fell to the ground.
  10. John 18:8 Jesus answered, “I told you that I am [ego eimi]; if therefore you seek Me, let these go their way,”

Lightfoot (see Biblehub) suggests that the occurrences of the absolute “ego eimi” in John 8 and 13.19 should be translated “I am”, since the two words in the Greek are the same as those of the LXX in certain OT passages, like Deut. 32.39 and Is. 46.4 where God is the speaker, and thus confirms his Godhead.

Do read this article about the pre-existence of Jesus before the creation of the world.

In Exodus it is the Angel who is identified as Yahweh and the great I AM

Deut. 33:13 And of Joseph he said, Blessed of the Lord be his land, for the precious things of heaven, for the dew, and for the deep that coucheth beneath,—16 And for the precious things of the earth and fulness thereof, and for the good will of him that dwelt in the bush: let the blessing come upon the head of Joseph, and upon the top of the head of him that was separated from his brethren. 

Malachi 3:1 states that the temple belongs to the Angel of the covenant, i.e. “the Lord who you are seeking will come to his temple.” This again proves that the Angel is Yahweh. Malachi also calls this Angel “the Lord” which in Hebrew is Ha Adon, and this is never used for anyone other than Yahweh. The fact that Malachi had no problem applying this title to the Angel demonstrates that Malachi believed that this Angel was God. There are even some Jewish sources that link Malachi 3:1 to Exodus 23:20-23:

“BEHOLD, I SEND AN ANGEL. The Holy One, blessed be He, said to Moses: ‘He who guarded the patriarchs will also guard the children’; for so you find in the case of Abraham that when he blessed his son Isaac, he said: The L-rd, the G-d of heaven … He will send His angel before thee (Gen. xxiv, 7). And what did Jacob say to his children? ‘The angel who hath redeemed me from all evil, etc. (ibid. xlviii, 16). He hath redeemed me from the hand of Esau, from Laban, and he it was who fed and sustained me during the years of famine’ (referring all this to an angel – one sent by G-d for that particular purpose). G-d said to Moses: ‘Now also, He who guarded the fathers will protect the children,’ as it says, BEHOLD, I SEND AN ANGEL. Wherever the angel appeared, the Shechinah appeared, as it says, And the angel of the L-rd appeared unto him in a flame of fire. (Ex. iii, 2), and immediately after, it says, G-d called unto him (ibid., 4). Moreover, salvation cometh to Israel wherever they cry unto Him (whenever Israel cries unto G-d and the angel appears, he is a herald of salvation); at the thorn-bush – Behold, the cry of the children of Israel is come unto Me (ibid. 9); in the case of Gideon – And the angel of the L-rd came … and the angel of the L-rd appeared … and the L-rd … said: Go in this thy might, and save Israel (Judg. vi, 11-14). In the millennium, likewise, when he (the angel; he will be the herald announcing the coming of the L-rd and of true salvation) will reveal himself, salvation will come to Israel, as it says,Behold, I send My messenger, and he shall clear the way before Me (Mal. iii, i).” (Rabbi Dr. S.M. Lehrman, Midrash Rabbah: Volume III: Exodus [London: The Soncino Press, 1983], pp. 412-13)

Jewish Tradition viewed Malachi 3:1 as a prophecy of the Messiah:

The Lord is the King Messiah; He is also the Angel of the Covenant. Rabbi David Kimchi

The Lord is both the Divine Majesty, and the Angel of the Covenant, for the sentence is doubled. Aben Ezra

The Lord may be explained of the King Messiah. Mashmiah Jeshua, fol.76

For those who cannot look upon the Son Himself, behold Him in His reflected light, even thus do they regard THE IMAGE OF GOD, WHO IS HIS ANGEL, THE WORD [Logos], as God Himself. (De Plant Noe) Philo Judaeus   

I AM in different languages – Ex. 3:14

Is it likely that all Hebrew and Theology scholars across the globe, all made a huge translation error?

2 Mos. 3:14 Gud sade till Mose: “Jag är den Jag Är.” Och han sade vidare: “Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.” (SFB)

14 Gud sade till Mose: »Jag är den jag är.» Och han sade vidare: »Så skall du säga till Israels barn: ‘Jag är’ har sänt mig till eder. (1917)

 14 Og Gud sa til Moses: Jeg er den jeg er ; og han sa: Så skal du si til Israels barn: “Jeg er” har sendt mig til eder. (Det norsk bibelselskap 1930)

14 Þá sagði Guð við Móse: “Ég er sá, sem ég er.” Og hann sagði: “Svo skalt þú segja Ísraelsmönnum: ,Ég er` sendi mig til yðar.” Icelandic Bible

14 Alors Dieu dit à Moïse:—Je suis celui qui est. Puis il ajouta: Voici ce que tu diras aux Israélites: Je suis m’a envoyé vers vous. (La Bible du Semeur)

14 Dieu dit à Moïse: Je suis celui qui suis. Et il ajouta: C’est ainsi que tu répondras aux enfants d’Israël: Celui qui s’appelle «Je suis» m’a envoyé vers vous. Nouvelle Edition de Genève – NEG1979

14 Y respondió Dios a Moisés: YO SOY EL QUE SOY. Y dijo: Así dirás a los hijos de Israel: YO SOY me envió a vosotros.  Reina-Valera 1960

14 Dios dijo a Moisés:— Soy el que soy.Y añadió:— Esto responderás a los israelitas: “Yo soy” me envía a ustedes. La Palabra (Hispanoamérica)

14 Gud svarede Moses: “Jeg er den, jeg er!Og han sagde: “Således skal du sige til Israeliterne: JEG ER har sendt mig til eder!”  (Dette er Biblen på dansk)

14 Dio disse a Mosè: «Io sono colui che sono!». Poi disse: «Dirai agli Israeliti: Io-Sono mi ha mandato a voi». (Conferenza Episcopale Italiana)

14 God said to Moses, “I am who I am.”And he said, “Say this to the people of Israel, ‘I am has sent me to you.’” (ESV)

14 And God answered Moses, I AM THAT I AM. Also he said, Thus shalt thou say unto the children of Israel, I AM hath sent me unto you. (Geneva Bible)

14 And God said unto Moses, I Am That I Am: and he said, Thus shalt thou say unto the children of Israel, I Am hath sent me unto you. (KJV)

14 God said to Moses, “I AM WHO I AM”; and He said, “Thus you shall say to the sons of Israel, ‘[c]I AM has sent me to you.’” (NASB)

14 And Elohim said unto Moshe, Eh-heh-yeh ashair Ehheh- yeh (I AM WHO I AM); and He said, Thus shalt thou say unto the Bnei Yisroel, EHHEH-YEH (I AM) hath sent me unto you. (Orthodox Jewish Bible)

14 God said to Moses, “I am who I am.This is what you are to say to the Israelites: ‘I am has sent me to you.’” (NIV)

14 Gott sprach zu Mose: “Ich bin, der ich bin!“ Und er sprach: So sollst du zu den Kindern Israel sagen:“Ich bin“, der hat mich zu euch gesandt. (Schlachter 1951) 

14 “Zijn naam is: Ik ben Die Ik ben“, was het antwoord. “Zeg maar tegen hen: ‘Ik Ben’ heeft mij gestuurd! (Het Boek, NL)

14 Respondeu Deus a Moisés: EU SOU O QUE SOU. Disse mais: Assim dirás aos olhos de Israel: EU SOU me enviou a vós. (João Ferreira de Almeida Atualizada)

14 God said to Moshe, “Ehyeh Asher Ehyeh [I am/will be what I am/will be],” and added, “Here is what to say to the people of Isra’el: ‘Ehyeh [I Am or I Will Be] has sent me to you.’ (Complete Jewish Bible)

Church fathers believed that Jesus is the I AM and Godone god

THE FIRST APOLOGY OF JUSTIN MARTYR

CHAPTER LXII – Its Imitation By Demons

And the devils, indeed, having heard this washing published by the prophet, instigated those who enter their temples, and are about to approach them with libations and burnt-offerings, also to sprinkle themselves; and they cause them also to wash themselves entirely, as they depart [from the sacrifice], before they enter into the shrines in which their images are set. And the command, too, given by the priests to those who enter and worship in the temples, that they take off their shoes, the devils, learning what happened to the above-mentioned prophet Moses, have given in imitation of these things. For at that juncture, when Moses was ordered to go down into Egypt and lead out the people of the Israelites who were there, and while he was tending the flocks of his maternal uncle(1) in the land of Arabia, our Christ conversed with him under the appearance of fire from a bush, and said, “Put off thy shoes, and draw near and hear.” And he, when he had put off his shoes and drawn near, heard that he was to go down into Egypt and lead out the people of the Israelites there; and he received mighty power from Christ, who spoke to him in the appearance of fire, and went down and led out the people, having done great and marvelous things; which, if you desire to know, you will learn them accurately from his writings.’

CHAPTER LXIII – How God Appeared To Moses

And all the Jews even now teach that the nameless God spake to Moses; whence the Spirit of prophecy, accusing them by Isaiah the prophet mentioned above, said ‘The ox knoweth his owner, and the ass his master’s crib; but israel doth not know Me, and My people do not understand.'(2) And Jesus the Christ, because the Jews knew not what the Father was, and what the Son, in like manner accused them; and Himself said, ‘No one knoweth the Father, but the Son; nor the Son, but the Father, and they to whom the Son revealeth Him.'(3) Now the Word of God is His Son, as we have before said. And He is called Angel and Apostle; for He declares whatever we ought to know, and is sent forth to declare whatever is revealed; as our Lord Himself says, ‘He that heareth Me, heareth Him that sent Me.'(4) From the writings of Moses also this will be manifest; for thus it is written in them, And the Angel of God spake to Moses, in a flame of fire out of the bush, and said, I am that I am, the God of Abraham, the God of Isaac, the God of Jacob, the God of thy fathers; go down into Egypt, and bring forth My people.'(5) And if you wish to learn what follows, you can do so from the same writings; for it is impossible to relate the whole here. But so much is written for the sake of proving that Jesus the Christ is the Son of God and His Apostle, being of old the Word, and appearing sometimes in the form of fire, and sometimes in the likeness of angels; but now, by the will of God, having become man for the human race, He endured all the sufferings which the devils instigated the senseless Jews to inflict upon Him; who, though they have it expressly affirmed in the writings of Moses, ‘And the angel of God spake to Moses in a flame of fire in a bush, and said, I am that I am, the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob,’ yet maintain that He who said this was the Father and Creator of the universe. Whence also the Spirit of prophecy rebukes them, and says, ‘Israel doth not know Me, my people have not understood Me.'(6) And again, Jesus, as we have already shown, while He was with them, said, ‘No one knoweth the Father, but the Son; nor the Son but the Father, and those to whom the Son will reveal Him.'(7) The Jews, accordingly, being throughout of opinion that it was the Father of the universe who spake to Moses, though He who spake to him was indeed the Son of God, who is called both Angel and Apostle, are justly charged, both by the Spirit of prophecy and by Christ Himself, with knowing neither the Father nor the Son. For they who affirm that the Son is the Father, are proved neither to have become acquainted with the Father, nor to know that the Father of the universe has a Son; who also, being the first-begotten Word of God, is even God. And of old He appeared in the shape of fire and in the likeness of an angel to Moses and to the other prophets; but now in the times of your reign,(8) having, as we before said, become Man by a virgin, according to the counsel of the Father, for the salvation of those who believe on Him, He endured both to be set at nought and to suffer, that by dying and rising again He might conquer death. And that which was said out of the bush to Moses, ‘I am that I am, the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob, and the God of your fathers,'(9) this signified that they, even though dead, are let in existence, and are men belonging to Christ Himself. For they were the first of all men to busy themselves in the search after God; Abraham being the father of Isaac, and Isaac of Jacob, as Moses wrote.

DIALOGUE WITH TRYPHO

CHAPTER XXXIV – Nor Does Psalm LXXII Apply to Solomon, Whose Faults Christians Shudder at.

Further, to persuade you that you have not understood anything of the Scriptures, I will remind you of another psalm, dictated to David by the Holy Spirit, which you say refers to Solomon, who was also your king. But it refers also to our Christ. But you deceive yourselves by the ambiguous forms of speech. For where it is said, `The law of the Lord is perfect, ‘you do not understand it of the law which was to be after Moses, but of the law which was given by Moses, although God declared that He would establish a new law and a new covenant. And where it has been said, `O God, give Thy judgment to the king, ‘since Solomon was king, you say that the Psalm refers to him, although the words of the Psalm expressly proclaim that reference is made to the everlasting King, i.e., to Christ. For Christ is King, and Priest, AND GOD, AND LORD, AND ANGEL, and man, and captain, and stone, and a Son born, and first made subject to suffering, then returning to heaven, and again coming with glory, and He is preached as having the everlasting kingdom: so I prove from all the Scriptures.  

How can he be clean that is born of a woman?- Job 25:4 + Job 15:14

job

Job 25 (Bildad says…) 4 How then can man be justified with God? or how can he be clean that is born of a woman? 5 Behold even to the moon, and it shineth not; yea, the stars are not pure in his sight. 6 How much less man, that is a worm? and the son of man, which is a worm?

Job 15 (Eliphaz says…)14 What is man, that he should be CLEAN? and he which is born of a woman, that he should be righteous?15 Behold, he putteth no trust in his saints; yea, the heavens are not clean in his sight.16 How much more abominable and filthy is man, which drinketh iniquity like water?

Eliphaz the Temanite, Bildad the Shuhite and Zophar the Naamathite did not always have good advice to give Job. On the contrary, God criticized them for their folly and for not having described him (God) in a correct way. God particularly turns to Eliphaz, but also his friends are included in the criticism. Job, however, is viewed by God as a perfect and upright man who speaks what is right about him, and thanks to Job’s prayers concerning his friends God shows them mercy despite their many trespasses. (It’s important to pray about people because our prayers have great impact!). Fortunately, Job’s friends took the chance to be cleansed and they obeyed God and collected some animals to offer up to him with the aim to be cleansed from their sins. Wherever there is true repentance, there is a chance to be forgiven.

Job 42:7 And it was so, that after the Lord had spoken these words unto Job, the Lord said to Eliphaz the Temanite, My wrath is kindled against thee, and against thy two friends: for ye have not spoken of me the thing that is right, as my servant Job hath.8 Therefore take unto you now seven bullocks and seven rams, and go to my servant Job, and offer up for yourselves a burnt offering; and my servant Job shall pray for you: for him will I accept: lest I deal with you after your folly, in that ye have not spoken of me the thing which is right, like my servant Job.9 So Eliphaz the Temanite and Bildad the Shuhite and Zophar the Naamathite went, and did according as the Lord commanded them: the Lord also accepted Job.10 And the Lord turned the captivity of Job, when he prayed for his friends: also the Lord gave Job twice as much as he had before.

Job 1:1 There was a man in the land of Uz, whose name was Job; and that man was perfect and upright, and one that feared God, and eschewed evil.—8 And the Lord said unto Satan, Hast thou considered my servant Job, that there is none like him in the earth, a perfect and an upright man, one that feareth God, and escheweth evil?

When we read the Bible, it’s important to pay attention to who says what to whom, why and in what circumstances. The questions in the beginning are addressed to Job by his friends, in response to Job’s conviction that he has not been guilty of any trespasses of God’s law. So we can read the views of Job’s friends in our Bible, but their views are of course not the same as God’s views . Also comments from Satan can be read in the Bible, so it’s risky to just take a verse out of context and assume it’s the view of God. We already know that there are several righteous people described in the Bible (Abraham, Lot, Enoch, Noah, Simon, Paul, etc), so Job is certainly not alone.

The great concern among Job’s friends seems to be to convince him of his guilt before God, and that man in general is naturally unrighteous. This is the same story as we often hear today – the claim that we can never be righteous before God, unless he looks at us through Jesus as a filter, and that we can never successfully avoid sins. Below we can read that Job clothed himself with righteousness by helping the poor, the fatherless, the helpless and the widows. He was eyes to the blind, feet to the lame and father to the poor, and he sorted out problems to people he didn’t even know. Job was perfect, upright and righteous because he showed his faith in God by doing good deeds and avoiding sin. He loved his neighbor as himself! No one else was righteous for Job or instead of him, but he himself acted in a righteous way. God would never consider us righteous unless we also lived holy and righteous lives.

Job. 29:12 Because I delivered the poor that cried, and the fatherless, and him that had none to help him.13 The blessing of him that was ready to perish came upon me: and I caused the widow’s heart to sing for joy.14 I put on righteousness, and it clothed me: my judgment was as a robe and a diadem.15 I was eyes to the blind, and feet was I to the lame.16 I was a father to the poor: and the cause which I knew not I searched out.

Job was perhaps not always right in his ponderings about the big questions in life (he repented when he realized that he had strayed in his thoughts and when it dawned on him how mighty God really is, and the magnitude of his wisdom), but it’s not a sin to ask God questions, nor to be sad, puzzled, bewildered and to honestly confess before God that things seem unfair – at least from our own perspective. However, it would be a sin to blame God for the evil things that happen in this world, and for wrongdoings and unrighteousness within man. If there are things we don’t understand and if we feel that we’re in despair, it’s not a sin to express our feelings before God, and neither is it wrong to ask him for advice why things are as they are. It’s good to ask for advice, as long as we don’t blame God for something he is innocent of. Sometimes it’s beneficial for us to face obstacles, because they can often make us seek God more deeply, and there is a lot of truth in the saying ”whom the Lord loveth he chasteneth”.

In the book of Job, God is mostly having a dialogue with Job himself, but God’s criticism concerns man in general. When God explains his magnificent creation, Job is learning and his questions are being answered. He can see things more clearly and he finally understands the big picture and God’s mighty ways. Job says “I have heard of thee by the hearing of the ear but now mine eye seeth thee“. It started with much suffering and pain, but Job ended up having a much greater contact with his Lord. Job also received much blessings and continued to live multiple years on earth, but the most important goal in life is to live a life which is pleasing to God, love others as yourself and make sure your soul is saved.

Job 40:1 Moreover the Lord answered Job, and said,2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.

Job 42:1 Then Job answered the Lord, and said,2 I know that thou canst do every thing, and that no thought can be withholden from thee.3 Who is he that hideth counsel without knowledge? therefore have I uttered that I understood not; things too wonderful for me, which I knew not.4 Hear, I beseech thee, and I will speak: I will demand of thee, and declare thou unto me.5 I have heard of thee by the hearing of the ear: but now mine eye seeth thee.6 Wherefore I abhor myself, and repent in dust and ashes.

If none would be born “clean”, that would apply also to Jesus since he too was born by a woman.

Job 14:4 “Who can bring a clean thing out of an unclean? Not one.”

The whole sense of what Job is saying is that no one can bring other than frail and dying offspring from frail and dying parents. If this text teaches that a sinner invariably produces another sinner, then Mary, the mother of our Lord, was also born a sinner. So if Job 14:4 really does teach that a sinner must produce another sinner, there could be no way of escaping the blasphemous conclusion that Jesus also was born a sinner. Also note that not everything you read in Job can be taken literally, since many poetic expressions are used:

Job 1:21 Naked came I out of my mother’s womb, and naked shall I return thither

Do read also this article Rom. 3:10, concerning the righteous man Paul who quotes a few psalms which suggest there is no one righteous…

Om en man tar sig en hustru och får motvilja mot henne? 5 Mos. 22

brudOm en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får MOTVILJA mot henne  och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: “Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, FANN JAG INGA BEVIS PÅ ATT HON VAR JUNGFRU”, 5 Mos. 22:13-14

Man kan säga att Guds lagar i Gamla Testamentet finns där för att 1) straffa överträdare och göra dem ansvariga för sina handlingar, 2) försvara rättigheterna för de svaga och 3) hålla männskorna i schack och avskräcka dem från att begå brott – som ju får andra att lida. Att på den här tiden påstå att en nybliven hustru inte är oskuld vore förödande för henne själv, hennes familj och faktiskt även för maken och hans familj. En israelisk man som levde under den här tiden skulle därför inte ens komma på tanken att göra ett sådant allvarligt påstående såvida han inte verkligen hade fog för det – eftersom han själv skulle vara en av de största förlorarna och tvingas gå igenom en stor smälek och ett bittert nederlag. Notera också att det inte är ett krav för mannen att dra i nödspaken ens om han inser att kvinnan inte är oskuld, men lagen ger honom en sådan rättighet om han verkligen har skäl för det och väljer den vägen. Den unga kvinnan kan ha fått sin mödomshinna sprucken pga en tidigare olycka, och det vore självfallet något som hon (och förmodligen hennes föräldrar) noga skulle ha påpekat för den tillblivande mannen, och det kan rent hypotetiskt vara så att hon kan erkänna ett tidigare sexuellt umgänge men att mannen ändå väljer att gifta sig med henne. Det senare alternativet var förmodligen ovanligt, och rent generellt var det förmodligen ovanligt att överhuvudtaget behöva åberopa lagen i 5 Mos. 22 eftersom den var väldigt allvarligt formulerad och resulterade i att äktenskapsmoral inpräntades hos israels folk så länge som lagarna beaktades och straffen delades ut. Därför var avvikelse från regeln att bevara sig själv ren ända till äktenskapet något unikt, för få ville dra skam över sig själva och andra familjemedlemmar.

5 Mos. 22:13 Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne 14 och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: “Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru”15 då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten. 16 Och flickans far skall säga till de äldste: “Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. 17 Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru.” Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden. 18 Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom. 19 De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.20 Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, 21 då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.

Det var vanligt med arrangerade äktenskap under den här tiden, men det betyder inte att föräldrar helt utesluter söners och döttrars egna viljor när de gäller att hitta lämpliga giftermålskandidater. Som en kärleksfull förälder så vill man gärna att barnen ska vara lyckliga i sina äktenskap och barnen kunde givetvis tipsa föräldrarna om någon lämplig tillkommande som de kanske förälskat sig i, varpå kontakt kunde tas med den personens föräldrar. I övrigt kunde givetvis tid ges för att ungdomarna skulle kunna lära känna varandra för att se om de kunde tänka sig att dela livet tillsammans. Det är givetvis inte så att alla arrangerade äktenskap är lyckade på vår jord ens om det handlar om judiska/kristna föräldrar, men det kan man inte beskylla Bibeln för utan i många fall föräldrarna som inte tagit hänsyn till sina barn – eller som baserat sina val på fel grunder.

Om en ung man går igenom proceduren att lära känna en ung kvinna och hennes familj och bestämmer sig för att gifta sig, så vore det ologiskt att han sedan plötsligt får motvilja mot henne, men det kan förstås inträffa OM han misstänker att kvinnan inte är att lita på eftersom hon inte verkar vara oskuld och heller ingenting sagt om detta. Nu är inte blödningar helt tillförlitliga tecken på att en kvinna är oskuld vilket även Talmud indikerar, men det är det vanligaste tecknet och ett av flera möjliga tecken/bevis. Tecken på oskuld skulle kunna vara:

  1. Kvinnan hävdar själv att hon är oskuld/orörd
  2. Kvinnan blöder, eller får åtminstone flytningar
  3. Mannen känner någon form av fysiskt motstånd under själva ögonblicket
  4. Kvinnan får ONT!

Om mannen saknar en eller flera av ovan tecken och har en allmän känsla att kvinnan far med osanning, då kan han ta det enormt stora steget att dra i nödbromsen och påkalla uppmärksamhet angående detta till de berörda familjerna. Det ska återigen mycket till för att mannen drar på sig en sådan skam, och han skulle inte göra det såvida han verkligen inte var säker på sin sak. Det är dessutom kvinnans LIV som står på spel, och varför gå igenom proceduren att gifta sig om man vill skicka bruden till döden och dra smälek över sig och två familjer? Eftersom blödningar inte är helt tillförlitliga så säger judiska skrifter att en tillförlitlig kvinna (typ barnmorska) skulle kunna assistera för att kontrollera sanningshalten i mannens påstående. Om mannen skulle ha fel i sitt påstående (osäkert om detta någonsin inträffat i Israels historia), så måste han dels betala en stor summa pengar till kvinnans far, och dels måste han gifta sig med henne och ansvara ekonomiskt för henne så länge hon lever. Kvinnan har egentligen valet mellan pest och kolera, men att få en ekonomisk trygghet under resten av sitt liv måste ändå betraktas som ett bättre alternativ än att förbli ogift i sin fars hushåll (hon skulle inte kunna förvänta sig någon ny friare) och tära på hans ekonomi, för att sedan sluta livet som en fattig änka utan någon som tog hand om henne. Kvinnan skulle alltså göra ett bättre val att fortsätta vara gift med den person som falskt anklagade henne för att inte vara oskuld, och förhoppningsvis kunde hon ändå glädja sig åt barn, släkt, vänner och grannar – och kanske t o m en hoplappad relation till mannan? Alternativet finns faktiskt att mannan ber kvinnan och hennes familj om förlåtelse för sin falska anklagelse. (Om nu detta hypotetiska fall ens inträffat.)

Det går inte att jämföra trygghetssystemet för 4000 år sedan med dagens system där en ung arbetslös kvinna kan förvänta sig hjälp av samället vad gäller socialbidrag, bostadsbidrag och arbetslöshetsersättning. Jag har hört många klaga på Mose lag vad gäller det här med fortsatt giftermål trots en falsk anklagelse om kvinnans oskuld, men jag har inte hört en enda person komma med ett bättre och tryggare alternativ för kvinnan. Ofta handlar deras förslag om att ANDRA ska hjälpa till ekonomiskt, men då handlar det endast om TEMPORÄR och SPORADISK ekonomisk hjälp där kvinnan är helt i händerna på att någon ska ge henne lite allmosor om hon har tur. Men visst är väl kvinnan som råkat så illa ut värd PERMANENT ekonomisk trygghet, och hur ska hon få det om hon inte ingår i något hushåll? Hennes far kanske har det knapert som det är, och han kanske har flera döttrar som han ska gifta bort med brudgåvor. Dessutom så lever han ju inte i evighet och kanske är till åren kommen redan när hans dotter gifte sig med mannan som falskt anklagade henne. Är det bättre alternativet att hon måste arbeta som tjänstekvinna i något hushåll, eller tycker någon att en by ska gå ihop och turas om att betala för henne enligt ett rullande schema? Hur skulle kvinnan uppleva ett sådant förnedrande system där hon känner sig som hela byns evighetsbörda? Hon skulle nog önska att hon slapp vakna upp varje morgon för att slippa vara allas paria. Nej, hur man än vrider och vänder på problemet så verkar Gud ha träffat alldeles rätt med sin lag i 5 Mos. 22. Tack vare den lagen så har förmodligen många unga kvinnors liv räddats, eftersom en man skulle tänka sig för två gånger innan han kom med någon ful anklagelse och OM han ändå skulle ta ett sådant steg så träder ändå en permenent trygghet in för kvinnans del. Det är helt rätt att en mannen som faktiskt svärtade ner kvinnans namn i onödan också ska vara den som betalar priset för en sådan allvarlig anklagelse.  Det ska ingen annan behöva göra.

Men hur är det om det handlar om en kvinna som inte är förlovad/trolovad/gift och som förlorar sin oskuld t ex genom sexuellt umgänge med sin pojkvän eller annan manlig person? Då finns fortfarande lagen om att kvinnan har rätt att bli gift med den mannen, för mannen ses som ytterst ansvarig. Däremot så är det inget tvång att så ska ske, och framför allt kan man förstå att kvinnans far inte skulle gå med på att tvinga sin dotter att gifta sig med en man som t o m skulle kunna vara hennes våldtäktsman. Som kärleksfull förälder är det vanligt att man vill se sin dotter så lycklig som det bara går i ett äktenskap, och att då tvinga en dotter att gifta sig med en våldtäktsman som tagit hennes oskuld emot sin vilja, det är det få fäder som skulle välja:

5 Mos. 22:28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

2 Mos. 22:16 Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 OM HENNES FAR VÄGRAR ATT GE HENNE ÅT HONOM, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

5 Mos. 22 fortsätter med att säga att utomäktenskaplig förbindelse är en stor styggelse och båda skyldiga ska dö. Det gäller även en jungfru som är förlovad/trolovad, fast inte om hon blir våldtagen förstås. Hon kan ju ropa på hjälp, och hänsyn tas också till kvinnan om händelsen skulle inträffa på ett ställe där ingen skulle kunna höra ett rop på hjälp. hon och han

5 Mos. 22:22 Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.23 Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, 24 skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.25 Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö. 26 Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. 27 Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

Det är en fiffig idé av Gud att skapa kvinnan med en mödomshinna (hymen), som utgör ett hinder och som kan användas som ett tecken på oskuld. Det eliminerar att kvinnan blir rörd i onödan, och därmed eliminerar det risken för att oönskade barn kommer till (för att inte tala om könssjukdomar). Tack och lov för alla Guds lagar som är väl uttänkta och som genom historien beskyddat den svage. Gud kan inte förbjuda människor att behandla andra väl, och han programmerar oss inte att alltid lyda hans lagar, men vad gäller Israel så såg han till att skapa allvarliga lagar med tydliga konsekvenser om man överträdde dem, och han såg till att den svage beskyddades OM någon mot förmodan skulle bryta lagarna. Det var viktigt att Israel levde moraliskt rätt och som ett gott föredöme för andra, eftersom hela världen var tänkt att frälsas genom dem. Om det därför skulle visa sig att Israel levde precis som alla andra, genom otukt och trolldom, så skulle både Israel och Israels Gud hånas och ses ner på. Lagarna var till för människornas bästa. 

En del kanske menar att det är bättre att skilja sig idag än på 1950-talet – eller för 4000 år sedan – eftersom det är så vanligt med skilsmässor nuförtiden vilket innebär att det inte är så dramatiskt. Men kan man verkligen säga att saker och ting är bättre bara för att man har fler olycksbröder och olyckssystrar? Otrohet och skilsmässor innebär sorger för både vuxna och barn, så vore det inte trevligare om skilsmässor vore extremt ovanliga? Om skilsmässor vore ovanliga så borde det innebära att färre vore olyckliga pga skilsmässor. Enormt överviktiga människor kanske känner sig udda och förfördelade för att de upplever att de tar upp mer än sin egen plats i ett färdmedel som buss, bil, tåg eller flygplan, och att de alltid känner sig klumpiga och har svårt att hitta kläder i rätt storlek. Men blir deras problem verkligen mindre om det finns ännu fler överviktiga som delar deras negativa upplevelser? Är verkligen vår egen plåga mindre bara för att vi ser att vi ser fler människor som går igenom samma jämmer? I stället borde vi glädja oss åt att så få människor som möjligt går igenom svårigheter.

5 Mos. 24:24 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt husoch hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

En kvinna som blivit rörd blir också ett våldsoffer och det går inte göra något som hänt ogjort. Ett ännu värre slag för en kvinna under den här tiden vore om hon därefter lämnades ensam och att mannen skulle vägra att gifta sig med henne – vilket denna historia om Amnon och hans halvsyster Tamar visar.

2 Sam. 13:1 Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon blev förälskad i henne. Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne.—11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, tog han tag i henne och sade: “Kom och ligg med mig, min syster.” 12 Men hon svarade honom: “Nej, min bror, kränk mig inte. Sådant får inte ske i Israel. Gör inte en sådan galenskap! 13 Vart skulle jag då ta vägen med min skam? Och du skulle hållas för en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skall inte neka dig att få mig.” 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.15 Därefter greps Amnon av ett mycket starkt hat till henne. Det hat han kände mot henne var större än den kärlek han hade haft till henne. Amnon sade till henne: “Stig upp och gå din väg!” 16 Då sade hon till honom: “Du har ingen orsak till denna stora ondska. Att förskjuta mig vore värre än det andra som du har gjort med mig.” Men han ville inte lyssna på henne–20 Då sade hennes bror Absalom till henne: “Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Tig nu om detta, min syster. Han är ju din bror. Låt inte det här gå dig djupt till sinnes.” Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ENSAM OCH ÖVERGIVEN.

En präst får inte ta en sköka eller vanärad kvinna till hustru. Prästen är helgad åt Gud.

3 Mos. 21:Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty PRÄSTEN är helgad åt sin Gud.

Ska kvinnan TIGA i församlingen och inte säga något alls? 1 Kor. 14:33-34

woman silent 21 Kor. 14:33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de TIGA i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 

Temat här är alltså ORDNING – med betoning på FRIDFULLHET – i den kristna församlingen, med målet att undvika en miljö som inte är baserad på något annat än lugn och ro.

Kapitlet inleds med att beskriva ordningen i församlingen gällande profetior och tungotal, och Paulus menar att regler borde följas gällande de situationer när man ställer sig upp för att profetera/tala i tungor, just för att åstadkomma uppbyggelse till så många som möjligt i en harmonisk miljö. Det är inte bara att flyga upp ur sin stol och börja babbla i tungor bara för att man känner för det, utan vi måste tänka på allas bästa. Här nedan är hela sammanhanget och Paulus tips på ordning och reda i våra församlingar. Notera att det är en påbjudan till “var och en” att ge en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Det är inte bara för MÄN, utan även KVINNOR har rättighet att göra just detta. Paulus säger att ALLA kan profetera så att ALLA kan bli undervisade.

1 Kor. 14:26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 

När en person profeterar så är det inte tänkt att man ska tänka “manliga profetior” och “kvinnliga profetior”, för profeternas andar underordnar sig varandra. Det skulle inte vara logiskt om en kristen kvinna först måste be alla män lämna lokalen innan hon kunde ge den profetia som hon känner i sin ande att hon vill ge (och då endast för kvinnor), och inte heller verkar Paulus mena att kvinnor och män ska separeras och få undervisning var och en för sig – eftersom Paulus lite senare ber kvinnorna fråga sina män hemma om de inte förstår något som sagts i kyrkorummet.

1 Kor. 14:32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? 37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

Av ovan förstår vi att kvinnorna ska underordna sig som “lagen säger”, och lagen ger bara människorna lagar som är bäst för dem själva. Lagen säger inte att mannen diktatoriskt ska styra sin fru och behandla henne själviskt på minsta vis (vi ska behandla varandra som vi själva vill bli behandlade), utan lagen är till för att bevaka de svagas rättigheter. (Läs mer i denna artikel om en kvinna alltid ska underordna sig mannen.) Men det finns förstås skyldigheter också, och när vi läser korinthierbrevet kan man tänka sig att Paulus hade de korintiska kvinnorna i tankarna när han gjorde sina utläggningar, och det kan hända att han inte hade helt igenom goda erfarenheter av störande kvinnor från blandade miljöer. Inte så att korinthierbrevet endast gäller korintiska kvinnor (brevet gäller alla kvinnor), men man måste ändå ha viss förståelse varför Paulus ber kvinnorna att fråga sina män hemma i stället för i församlingen. Det borde vara ett tecken på att de BRUKADE fråga sina män om saker de inte förstod mitt under en predikan, vilket förmodligen resulterade i både viskningar och diskussioner som åstadkom störande brus. Kanhända att de frågade ganska mycket för att de till skillnad mot dagens kvinnor inte hade någon utbildning och därmed inte förstod alla utläggningar, men det är ändå ingen ursäkt att prata under en predikan.

Joel profeterade om att både söner och döttrar i framtiden skall profetera, drömma och se syner när den helige Ande utgjuts över dem, och när det gäller gåvan att profetera så vore den ju värdelös om man inte har några åhörare till det man profeterar om.

Joel 2:28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och TJÄNARINNOR skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Får kvinnor undervisa andra män eller ska de tiga?

1 Tim. 2:Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen [sin man/make], utan hon skall leva i stillhet13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, [under det att hon lever i sin kallelse som mor  – som är det vanliga för kvinnor] OM fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till själva undervisningen vid kristna sammankomster, men det speglar situationen i ett äktenskap eftersom det där är mannen som är överhuvudet över kvinnan – och det var dessutom under Paulus tid vanligtvis mannen som hade utbildning och inte kvinnan. I sådana fall faller det sig extra naturligt att mannen undervisar kvinnan i ett äktenskap, precis som det är en församlingsföreståndare som undervisar församlingen. Under Paulus tid var det ytterst ovanligt att det fanns kvinnor som hade utbildning och som undervisade sina män, och det är bra att tänka på denna kulturella skillnad. Paulus verkar fokusera på det här med STILLHET, eftersom han säger att kvinnan I STILLHET ska ta emot undervisning och underordna sig, och att en kvinnan inte ska göra sig till herre över sin man – och givetvis inte andras män heller. I stället ska hon leva i stillhet, som verkar vara motsatsförhållandet till att försöka göra sig herre över mannen, eftersom han säger “utan hon skall leva i stillhet“.  Kvinnan ska vid kristna sammankomster inte störa med frågor, argumentera emot, skvallra eller vara rebellisk, när den officiella ledaren borde sköta undervisningen i lugn och ro. Det betyder INTE att en föreståndare alltid har rätt, men det finns bättre sammanhang att ta upp frågeställningar och invändningar. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be, sjunga psalmer, vittna, översätta tungotal, profetera och säga något ord till undervisning.

“när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26)

Paulus inleder med att säga “Hur skall det då vara, bröder?”, och Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i vissa passager för att det står ”bröder” och inte i andra, trots exakt samma ordalydelse, är inte konsekvent. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14. Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden.

woman silent

Kvinnor som undervisar män utanför den kristna gemenskapen

Ovan verser handlar om hur vi ska uppträda vid kristna sammankomster, men det ändrar inte på att både män och kvinnor ska göra vad de kan för att sprida evangeliet till så många som möjligt – både män och kvinnor – utanför den kristna församlingen. Det kan ofta vara naturligt att det är männen som går ut just två och två för att predika på vägarna – eftersom kvinnor är det svagare kärlet – men det finns många olika sätt att sprida Guds ord på. Vi behövs allihop och vi kan använda de egenskaper som Gud gett oss.

Apg. 18:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. PRISKILLA och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.

Även om det finns verser som verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av motargumenten att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (“Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”) där endast MANNEN är i fokus trots att det handlar om BÅDE män och kvinnor. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus trots att det handlar om både män och kvinnor:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, snarare än civilstatus och kön.

Min personliga tro är att Paulus inte avsåg att kvinnor skulle ha absolut högsta auktoritet i en kristen församling, och på hans tid var det heller ingenting kontroversiellt med detta eftersom kvinnor i regel inte hade utbildning och/eller var den som var hemma för att ta hans om barn och hushåll. (Hur principfast han hade den här regeln – om det nu skulle dyka upp en kandidat i ett övrigt torftigt ledarklimat – är svårt att sia om. Man kan ju tycka att det måste vara bättre med en rättfärdig och duktig kvinnlig församlingsledare än ingen ledare alls – eller en dålig församlingsledare. ) Däremot så tror jag att det är öppet hur församlingsledare (som kan vara en eller flera) väljer att delegera uppgifter i en kristen församling. Idag kanske en pastor låter kvinnliga ledare ta hand om “söndagsskola” med lekar/undervisning för barn, men hela tiden gäller det för församlingsledarna att ha kontrollen över vad som lärs ut eftersom ansvaret ligger på dem. Paulus hade ju vissa krav på en församlingsledare och ber Timotheus och Titus att inte vara för snabba att “lägga händerna på” (godkänna) andra församlingsledare eftersom det är av högsta vikt att de klarar villkoren. Paulus visste också att falska lärare ganska omgående skulle dyka upp i de kristna församlingarna, eftersom han var medveten om att inte alla skulle lyda hans varningar om hur man tillsätter församlingsledare.

Det finns en fara med församlingsledare som vill vara “snälla”, och som öppnar upp för kvinnliga predikanter i sina församlingar för att visa att man inte är inskränkt eller en omodern typ som vill stänga dörren för kvinnor. Då kanske man väljer en populär och karismatisk kvinna som är duktig att tala, men som dessvärre haltar vad gäller det kristna budskapet. Det är förstås olyckligt, och precis lika olyckligt om en manlig  okvalificerad person får chansen att stå för undervisningen. Men det kan självfallet vara så att både män och kvinnor i en församling (framför allt nuförtiden)  har en MYCKET bättre inblick i teologi och bibelfrågor än pastorn, och det är således inte fel om en pastor faktiskt tar till sig undervisning från både män och kvinnor om han känner att han själv haltar. Då är det av högsta vikt att han är såpass förankrad i Bibeln att han ändå vet vad som är sund undervisning eller inte, så att han inte dras med i varje teologivåg han får höra. Är man som sagt en församlingsföreståndare så har man ju sedan ansvaret att lära ut Guds ord till andra. Det är inte bara viktigt att vara väl insatt i bibelverser, utan det gäller att ha en god förmåga att undervisa andra och leda andra. Idag kanske blivande församlingsföreståndare börjar med att gå på bibelskola, och det kan leda till att man blir ännu duktigare och tryggare i Bibeln men det kan precis lika gärna leda till att man får en totalt uppochnervänd bild av Guds ord – som man sedan tyvärr fortsätter att lura i andra. Vi vet nog alla att det finns pastorer som är helt ute och cyklar när de talar inför sina åhörare, som i en del fall faktiskt har sundare läror än sin egen pastor. Sen är vi heller inte mer än människor så alla kan förstås göra och säga fel, men med ett ödmjukt hjärta så kanske man är villig att se över sina doktriner och dubbelkolla med vad skriften verkligen säger.

Kvinnor som lär ut Guds ord i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och TALADE OM HONOM FÖR ALLA DEM som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

The only true God in John 17:3 does not exclude Jesus

kors 7And this is life eternal, that they might know thee the only true God, and Jesus Christ, whom thou hast sent (John 17:3)

If Jesus must be excluded if God is “the only true…God”, then why is not Jesus excluded elsewhere where God is said to be “the only” something? And why is GOD not excluded when JESUS is said to be “the only....” something? If you check the verses below you will see examples of where either God or Jesus is called “the only”, and yet most antitrinitarians have no problem including the other one. It’s only when it comes to John 17:3 where they for some reason do NOT want to include Jesus, and we already know the reason. If they did, they have to let go of a beloved verse which they have always viewed as proof for that Jesus isn’t God, and now they are left with nothing.

God…

  • Is the only one who is God – John 17:3, Is. 43:10, Is. 45:18, Ps. 86:10 (yet JESUS is too 1 Hebr. 1:8, 1 John 5:20, John 20:28)
  • Is the only one who is Lord (despotes, Strong’s 1203) – Jude 4 (yet JESUS is too 2 Pet. 2:1)
  • Is the only one who is King of Kings – 1 Tim. 6.15 (yet JESUS is too Rev. 17:14, Rev. 19.16)
  • Is the only one who is  Lord of Lords – 1 Tim. 6.15 (yet JESUS is too Rev. 17:14, Rev. 19.16)
  • Is the only one to be exalted on that day – Is. 2:11, 17 compare also with Ps. 118:16 (yet JESUS is too  Acts. 2:33, Acts 5:31, Phil 2:9)
  • Is the only one who is immortal – 1 Tim. 6.16 (yet JESUS is too Hebr. 1:8-12)
  • Is the only one who is Savior – Is. 43:11, Is. 45:21-22 (yet JESUS is too Titus 2:13, 2 Pet. 1:1, Acts. 13:23, Acts. 4:12, 1 Tim. 1:15)
  • Is the only one who make wonders/miracles – Ps. 72:18, Ps. 136:4 (yet JESUS too Matt. 4:23, 8:27, Acts. 4:10)
  • Is the only Creator and NO ONE was with him – Is. 25:24, Neh. 9:6 (yet JESUS is too Hebr. 1:10, Col 1:16-17)
  • Is the only one who we should worship – Rev. 14:7, Matt. 4:10, Neh. 9:6 (yet JESUS too Matt. 28:9, 28:17)
  • Is the only one who has Glory and who doesn’t share his glory with anyone – Is. 42:8, Is. 48:11 (yet JESUS too Phil. 2:9-13)

Jesus…

  • Is the only one who is Lord – 1 Cor. 8:6 (yet GOD too Deut. 10:17, Is. 42:8)
  • Is the only one who is Holy – Rev. 15:3-4 (yet GOD too Ex. 5:11, Is. 57:15)

The fear of accepting that Jesus is GOD in flesh

Antitrinitarians often cite John. 17:3 as an attempt to deny the deity of Jesus, by suggesting that Jesus would never call his Father “the only true God” had he been God himself because there is only ONE God. It’s absolutely true that God is ONE, but why not ONE Godhead? Why cannot three persons be in the same trinity? Can God not be in any way he wants? Can God not be in a burning bush at the same time as he is in heaven, and at the same time as he oversees every single step that all people on earth make during the same second? Can he not be on every continent at the same time? Jesus can be on the right side of God, just like he is in the midst of a group who gathers together in his name.

Matthew 18:19 Again I say unto you, That if two of you shall agree on earth as touching any thing that they shall ask, it shall be done for them of my Father which is in heaven.20 For where two or three are gathered together in my name, there am I in the midst of them.

I’d like to believe that Jesus is present in our midst (albeit not in flesh) when two or more are gathered together in his name. Does this mean that he is unable to also be in the midst of other groups of people who gather together in his name somewhere else on earth – if they happen to gather together at the same time? Must we sit there with the hope that he is not already fully booked and unable to attend our meetings because his schedule is full and he is busy elsewhere? I’d like to believe that none of the persons in the Godhead have any problems at all to be in several places at the same time, and consequently Jesus doesn’t have any problems with sitting at the right hand side of God (the Father) despite being God himself. One pile of sand can be divided into three piles of sand, and our Lord can likewise be split apart should he want to. The persons in the Godhead are not divided in essence but they can split apart and act independently, but in unity, within the trinity.

Gal. 4:But when the fulness of the time was come, God sent forth his Son, made of a woman, made under the law,To redeem them that were under the law, that we might receive the adoption of sons.

What would be a better way for Jesus to phrase himself? Should he have said:  “…that they might know thee the only true God, and myself Jesus Christ – the second only true God”? That would make it sound there were several true Gods, and there would be a risk that the people around him would misunderstand him, be confused and even enraged – way too soon in history because it wasn’t time for his death just yet. Jesus only wanted to show them that there is indeed ONE true God, and that is the one that he communicates with just like the people around him. Did he communicate with himself? No, he communicated with another person in the same Godhead. Jesus constantly prayed to God the Father (often called just GOD), and the last time was when he was on the cross. As God in FLESH Jesus communicated with God the Father in the same way as all other people – by praying –  but he of course has a very special relationship since he shares the same Godhead. When Jesus was not in flesh (Jesus has always been with the Father from eternity past) but in spirit, he didn’t communicate through prayers. Since Jesus is both God and man, he would properly say that his Father is the only true God. Are there other true Gods? Of course not. There is only ONE. He was not denying His own divinity but affirming the truth that God is one, as the scriptures properly say.

“But Jesus is speaking about this “only true God” in third person and that should mean that Jesus himself couldn’t be God“? It’s true that he referred to God in third person but he also refers to himself in third person! If Jesus cannot be God due to referring to God in third person, then neither can he be Jesus Christ by the same logic.

Jesus is not only God, but the son of God. He isn’t Joseph’s true son, so he must be someone else’s true son, and he is God the Father’s son (or sprung from the trinity). But it was also Jesus own decision to be born on earth, as he has always been a part of the trinity. I personally believe that when Jesus was born on earth, he behaved just like all other babies, and I don’t believe he had wisdom enough to know he was God at the age of 3 weeks, 3 months, etc. I don’t believe he knew he was God as a baby, because he was just a baby and behaved like babies normally do. As soon as he grew up and had the capacity to reason, he knew he was divine, and again, it was his own decision to be born as a man (first baby) on earth for our sake. His mission was to spread the gospel and die as a sin offering for all mankind, and he is also called son of man. As a man on earth, he too communicated with God (the Father). Jesus was also one of us.

Phil. 2:Let this mind be in you, which was also in Christ Jesus:Who, being in the form of God, thought it not robbery to be equal with God:But made himself of no reputation, and took upon him the form of a servant, and was made in the likeness of men:And being found in fashion as a man, he humbled himself, and became obedient unto death, even the death of the cross.Wherefore God also hath highly exalted him, and given him a name which is above every name:10 That at the name of Jesus every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth;11 And that every tongue should confess that Jesus Christ is Lord, to the glory of God the Father.

GOD is the true Godthe first and the last

Jer. 10:10 But the Lord is the true God, he is the living God, and an everlasting king: at his wrath the earth shall tremble, and the nations shall not be able to abide his indignation.

God the Father is the one true God

Joh. 17:3 And this is life eternal, that they might know thee the only true God, and Jesus Christ, whom thou hast sent 

Jesus Christ is the true God – 1 John 5:20

1 John 5:19 And we know that we are of God, and the whole world lieth in wickedness.20 And we know that the Son of God is come, and hath given us an understanding, that we may know him that is true, and we are in him that is true, even in his Son Jesus Christ. This is the true God, and eternal life.

The most natural way to read “this” or “this one” above (or in similar statements) is to make it refer to the most previous person mentioned, which would here be Jeus Kristus. Or else John should have clarified exactly who he was referring to, if the most natural way of reading his text is supposed to be avoided. God is not a God of confusion. Take note of  John’s way of starting out his letter in  1 John 1:1, where he states that the eternal life (Jesus) was with the Father – which is repeated in 1 John 15:19-20.  Jesus is also the true light. It doesn’t make sense, if monotheism is true, to have two separate persons/Gods who both are called the eternal life, the true light, IAM, alpha and omega, the Lord of Lords, Savior, Creator, etc, and who on top of all are being worshiped. Either Jesus is God, or we have a God Senior and a God Junior, which is polytheism.

Ps. 27:1 The Lord is my light and my salvation; whom shall I fear? the Lord is the strength of my life; of whom shall I be afraid?

1 Joh. 1:1 That which was from the beginning, which we have heard, which we have seen with our eyes, which we have looked upon, and our hands have handled, of the Word of life;2 (For the life was manifested, and we have seen it, and bear witness, and shew unto you that eternal life, which was with the Father, and was manifested unto us;)

1 Joh. 2:Again, a new commandment I write unto you, which thing is true in him and in you: because the darkness is past, and the true light now shineth.—22 Who is a liar but he that denieth that Jesus is the Christ? He is antichrist, that denieth the Father and the Son.23 Whosoever denieth the Son, the same hath not the Father: he that acknowledgeth the Son hath the Father also.24 Let that therefore abide in you, which ye have heard from the beginning. If that which ye have heard from the beginning shall remain in you, ye also shall continue in the Son, and in the Father.25 And this is the promise that he hath promised us, even eternal life.

1 John 5:11 And this is the record, that God hath given to us eternal life, and this life is in his Son.12 He that hath the Son hath life; and he that hath not the Son of God hath not life.

John 1:1 In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God.2 The same was in the beginning with God.3 All things were made by him; and without him was not any thing made that was made.4 In him was life; and the life was the light of men.5 And the light shineth in darkness; and the darkness comprehended it not.6 There was a man sent from God, whose name was John.7 The same came for a witness, to bear witness of the Light, that all men through him might believe.8 He was not that Light, but was sent to bear witness of that Light.That was the true Light, which lighteth every man that cometh into the world.10 He was in the world, and the world was made by him, and the world knew him not.11 He came unto his own, and his own received him not.12 But as many as received him, to them gave he power to become the sons of God, even to them that believe on his name:

John. 6:68 Then Simon Peter answered him, Lord, to whom shall we go? thou hast the words of eternal life.

Joh. 11:25 Jesus said unto her, I am the resurrection, and the life: he that believeth in me, though he were dead, yet shall he live:26 And whosoever liveth and believeth in me shall never die. Believest thou this?27 She saith unto him, Yea, Lord: I believe that thou art the Christ, the Son of God, which should come into the world.

Joh. 20:31 But these are written, that ye might believe that Jesus is the Christ, the Son of God; and that believing ye might have life through his name.

Evangelical scholar Robert M. Bowman Jr. about John. 5:20:

Three considerations favor the Son. First, the closest antecedent for “this one” is Jesus Christ (“in his Son Jesus Christ. This one…”). Second, in 1:2 the “eternal life” is Jesus Christ (who was “with the Father”), an apparent example ofinclusio (repetition of a theme or idea at the beginning and end of a text). Third, the confession form “This one is…” (houtos estin) strongly favors Jesus Christ, rather than the Father, as the subject, since John uses this language repeatedly with regard to Christ (John 1:30, 33, 34; 4:29, 42; 6:14, 42, 50, 58; 7:18, 25, 26, 40, 41; 1 John 5:6; of the man born blind, John 9:8, 9, 19, 20; of the disciple, John 21:24; of the anti-Christ, 1 John 2:22; 2 John 1:7), but not once for the Father. John has just used this formula for Christ earlier in the same chapter (1 John 5:6). (Robert M. Bowman, The Biblical Basis of the Doctrine of the Trinity: An Outline StudyPart IV. The Son, Jesus Christ, Is God*)

Dr. Robert A. Morey:

“That there may be a few rare exceptions to a general rule does not mean that one should approach a text of Scripture with the a priori assumption that it will be an exception to the normal rules of grammar.Instead, we should approach a text with the a priori assumption that the normal rules of grammar and syntax will apply unless there are cleargrammatical reasons to depart from those rules. “Please notice that we said ‘grammatical’–not ‘theological’–reasons. Just because the grammar of a text leads to an idea which contradicts what you believe, this does not give you the right to throw grammar to the wind. Theology cannot overthrow or ignore the grammar of the sacred text. It can only bow before it…”

“The Greek text of 1 John 5:20 is simple and straightforward. John used houtos fifty-five times in his writings. Thus, we are not talking about a rare usage of a rare word. There are plenty of places in John’s writings where houtos was used in the same kind of construction as found in 1 John 5:20 and no one has any problem with houtos referring back to the antecedent… Why then all the hysteria over whether houtos refers to Jesus in 1 John 5:20? Obviously, it is not the grammar or syntax of the Greek that causes people to question whether houtos refers to Jesus Christ per se. It is that it refers to Him as God. That is the real issue. “If the text read, ‘Iesou Christo. houtos estin zoe Aionios (‘Jesus Christ. This is Eternal Life’), there would be no controversy whatsoever.Houtos would be seen as referring to ‘Iesou Christo. But once you add ho alethinos theos to the phrase, then the controversy begins.”

“The evidence for Jesus being called ‘the true God’ and ‘Eternal Life’ is quite strong:

1. The general rule on pronouns is that it modifies the immediate antecedent. This means Jesus Christ…

2) While John elsewhere refers to Jesus as ‘Eternal Life’ (1 John 1:2), the Father is never called ‘Eternal Life.’ More importantly, in the immediate context, since Jesus is ‘eternal life,’ then to have Him in your heart is to have eternal life (1 John 5:11-12). In John’s writings, refers to zoe Aionios ‘Eternal Life’ Jesus.

3) John applies the adjective alethinos ‘true’ to Jesus many times…

4) That the Father is called ‘true God’ in John 17:3 and the Son is called ‘true God’ in 1 John 5:20 is no more a contradiction than the fact that they are both called the ‘true One’ (1 John 5:20; cf. Rev. 3:7).

5) The interpretation that ‘the true God’ refers to the Father leads to a meaningless tautology. Lenski explains: In the first place, if houtos has as its antecedent ‘the real God’ (the Father), then the statement is a tautology; John would say: ‘This real God is the real God.’ He would say it after having twice said: we know the real God and are in the real God.” (Morey, The Trinity: Evidence and Issues [World Bible Publishers, Inc., Iowa Falls, IA 1996], Part IV: The New Testament Evidence, Chapt. 17. God the Son, pp. 354-357) ”

A common objection to the most obvious understanding of 1 Joh. 5:20 – where houtos refers to the last person spoken of – is to present a verse where it’s NOT possible to read the verse in such a way. If such a verse could be found, the idea is that we are then exempt from reading ANY verse in the Bible according to the ordinary pattern if we don’t really want to – and particularly John 5:20 which is the “problematic verse” that must be “solved”. Such verses are not easy to find, but 1 John 2:22 is at least one example, and voilá – this discovery is used to find legitimate reasons to override the implications of John 5:20. So instead this verse is read in such a way that it agrees with the preferred doctrine, which is “there is no way that Jesus is God”. Not due to grammatical reasons, but due to one’s own personal views (just like Dr. Robert A. Morey warns about). This is not an honest way to read the Bible, and it’s nothing but cherry-picking. 

On top of this, there is a major difference between the two verses. Houtos must not refer to the last person spoken about but then this must be made clear in the context! To clarify who is the Antichrist, John adds the information (in caps below) that he who denies the Father and the Son is the Antichrist. No matter what language we speak, we would normally want listeners/readers to understand what we say, and if there is a chance that someone might misunderstand us we would rather want to express ourselves in such a way that misunderstandings can be avoided. If we want to deviate from the most common way to use houtos, extra clarification is needed. 

1 John 2:22 Who is a liar but he that denieth that Jesus is the Christ? He [houtos] is antichrist, THAT DENIETH THE FATHER AND THE SON.

Jesus is covered in GLORY and yet the Bible says God doesn’t share his glory with anyone…ljus

Isaiah 42:I am the Lord: that is my name: and my glory will I not give to another, neither my praise to graven images.

Also Jesus is called true God and Lord

1 John 5:20 And we know that the Son of God is come, and hath given us an understanding, that we may know him that is true, and we are in him that is true, even in his Son Jesus Christ. This is the TRUE GOD, and eternal life. (more literally:…he is the true God)

Jude 4:For certain people have crept in unnoticed who long ago were designated for this condemnation, ungodly people, who pervert the grace of our God into sensuality and deny our ONLY Master and Lord, Jesus Christ. (ESV)

Rom. 9:of whom are the fathers and from whom, according to the flesh, Christ came, who is over allthe eternally blessed GOD. Amen. (NKJV)

Hebr. 1:But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.

John. 20:27 Then saith he to Thomas, Reach hither thy finger, and behold my hands; and reach hither thy hand, and thrust it into my side: and be not faithless, but believing.28 And Thomas answered and said unto him, My Lord and MY GOD.29 Jesus saith unto him, Thomas, because thou hast seen me, thou hast believed: blessed are they that have not seen, and yet have believed.

Lord of Lords – there is only ONE – and yet both God the Father and Jesus Christ are called Lord of Lords

Other lords but God are mentioned in the Bible (like 26:13) and it’s not uncommon for a servant to call his master “lord”, but the Bible also says there is one particular LORD who is LORD OF LORDS, and he ALONE is LORD.

Isaiah 37:20 Now therefore, O Lord our God, save us from his hand, that all the kingdoms of the earth may know that thou art the Lord, even thou ONLY.

Deuteronomy 10:17 For the Lord your God is God of gods, and Lord of lords, a great God, a mighty, and a terrible, which regardeth not persons, nor taketh reward:

Psalm 136:3 O give thanks to the Lord of lords: for his mercy endureth for ever.

1 Tim. 6:14 That thou keep this commandment without spot, unrebukable, until the appearing of our Lord Jesus Christ:15 Which in his times he shall shew, who is the blessed and only Potentate, the King of kings, and Lord of lords;16 Who only hath immortality, dwelling in the light which no man can approach unto; whom no man hath seen, nor can see: to whom be honour and power everlasting. Amen.

Revelation 17:14 These shall make war with the Lamb, and the Lamb shall overcome them: for he is Lord of lords, and King of kings: and they that are with him are called, and chosen, and faithful.

Revelation 19:11 And I saw heaven opened, and behold a white horse; and he that sat upon him was called Faithful and True, and in righteousness he doth judge and make war.12 His eyes were as a flame of fire, and on his head were many crowns; and he had a name written, that no man knew, but he himself.13 And he was clothed with a vesture dipped in blood: and his name is called The Word of God.14 And the armies which were in heaven followed him upon white horses, clothed in fine linen, white and clean.15 And out of his mouth goeth a sharp sword, that with it he should smite the nations: and he shall rule them with a rod of iron: and he treadeth the winepress of the fierceness and wrath of Almighty God.16 And he hath on his vesture and on his thigh a name written, King Of Kings, And Lord Of Lords.

Matt. 22:42 Saying, What think ye of Christ? whose son is he? They say unto him, The son of David.43 He saith unto them, How then doth David in spirit call him Lord, saying,44 The Lord said unto my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool?45 If David then call him Lord, how is he his son?46 And no man was able to answer him a word, neither durst any man from that day forth ask him any more questions.

God the Father is the ONLY savior, and Jesus Christ as well, and both created the earth – ALONE

Creation

Isaiah 43:11 I, even I, am the Lord; and beside me there is no saviour.

Titus. 2:13 Looking for that blessed hope, and the glorious appearing of the great God and our SAVIOUR Jesus Christ;14 Who gave himself for us, that he might redeem us from all iniquity, and purify unto himself a peculiar people, zealous of good works.

Isaiah 44:24 Thus saith the Lord, thy redeemer, and he that formed thee from the womb, I am the Lord that maketh all things; that stretcheth forth the heavens alone; that spreadeth abroad the earth by myself;

According to John 1:3 and Col. 1:16-17 Jesus made all things, and absolutely NOTHING was before him. So God the Father could not have been before him since he is definitely something! Is God a liar?

Col. 1:16 For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created by him, and for him:17 And he is before all things, and by him all things consist.

Col. 2:Beware lest any man spoil you through philosophy and vain deceit, after the tradition of men, after the rudiments of the world, and not after Christ.For in him dwelleth all the fulness of the Godhead bodily.10 And ye are complete in him, which is the head of all principality and power:

There is only ONE God hat we shall worship, and JESUS allowed himself to be worshiped

It would have been so easy to quench the idea that Jesus is not God by showing Jesus correcting those who worshiped him, but not once did he do that. To Jesus will every knee bow and every tongue confess:

Isaiah 45:21 Tell ye, and bring them near; yea, let them take counsel together: who hath declared this from ancient time? who hath told it from that time? have not I the Lord? and there is no God else beside me; a just God and a Saviour; there is none beside me.22 Look unto me, and be ye saved, all the ends of the earth: for I am God, and there is none else.23 I have sworn by myself, the word is gone out of my mouth in righteousness, and shall not return, That unto me every knee shall bow, every tongue shall swear.

Zech. 12:10 And I will pour upon the house of David, and upon the inhabitants of Jerusalem, the spirit of grace and of supplications: and they shall look upon ME WHOM THEY HAVE PIERCED, and they shall mourn for him, as one mourneth for his only son, and shall be in bitterness for him, as one that is in bitterness for his firstborn.”

Matthew 4:10 Then saith Jesus unto him, Get thee hence, Satan: for it is written, Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve.

Acts. 4:10 Be it known unto you all, and to all the people of Israel, that by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom ye crucified, whom God raised from the dead, even by him doth this man stand here before you whole.11 This is the stone which was set at nought of you builders, which is become the head of the corner.12 Neither is there salvation in any other: for there is none other name under heaven given among men, whereby we must be saved.

Varför straffade Gud en man som samlade ved på sabbaten? (4 Mos. 15:35)

ved

Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. —Och Herren sade till Mose: “Mannen skall straffas med döden (4 Mos. 15:32+35)

Är inte Gud lite blodtörstig som straffar en man som samlar ihop lite ved på Sabbaten? Nej, inte om det handlar om en öppen rebelliskhet från mannens sida och där själva vedinsamlingen bara är ett ytligt resultat av mannens rebelliska hjärta. Det handlar inte om ett oskyldigt misstag från mannens sida.

I sammanhanget här nedan kan vi notera att Gud först noga går igenom skillnaden mellan att synda medvetet och att synda “av misstag”. Även de som syndar av misstag är väl medvetna om att de faktiskt syndat, för annars skulle det inte finnas skäl att ta upp saken och offra djur (som man gjorde under gamla testamentet) för en synd som de inte ens är medvetna om att de begått. Det kan då handla om att de för sent insett att de faktiskt brutit mot Guds lag genom sitt handlande, och då handlar det oftast (eller alltid) om en mindre förseelse om nu Guds lag i övrigt är väl inpräntad i människors sinnen. Man mördar inte, stjäl inte, begår inte äktenskapsbrott och tillber inte andra gudar av misstag. Idag har vi den Heliga Ande till hjälp och han uppmärksammar oss på synd och varnar för att göra felaktiga beslut. Synd är ju både i Gamla och Nya testamentet att bryta mot Guds lag, och för det krävs en egen fri vilja och ett alternativ vid varje tillfälle att INTE synda.

Hur som helst är det intressant att Gud först går igenom det här med att synda medvetet och omedvetet, och sedan går direkt till det exemplet med mannan som måste stenas för att han samlar ihop ved. Gud förklarade att man kan offra en årsgammal get om man syndar av misstag, men något sådant alternativ erbjuder inte Gud till den här mannen, vilket måste betyda att mannen syndar med berått mod trots att han visste att det var emot Guds vilja och beslut.

4 Mosebok 15:27 Om en enskild person av misstag syndar, skall han som syndoffer föra fram en årsgammal get. 28 Prästen skall bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. 29 Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem skall samma lag gälla när någon begår en synd av misstag.30 Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk31 Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.” 32 Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen33 De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. 34 Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. 35 Och Herren sade till Mose: “Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.” 36 Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Syftet med ved är att göra upp eld, och göra upp eld gör man vanligtvis för att baka och laga mat. Problemet är att Gud gav israelerna ett bud att inte baka och koka något på sabbatsdagen, och det var ett bud för deras egen skull. Det kunde helt enkelt göra extra stora portioner dagen innan och skulle slippa samla ved och förbereda mat en dag i veckan som de i stället skulle kunna använda för att vila från sin vardag och sina rutiner.

2 Mos. 16:23 Då sade han till dem: “Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon.”

I stället samlade alltså mannen ved och hånade i och med detta både sin skapare och hans lagar, trots att det är vår Herre som har våra liv i sina händer och vill leda oss rätt. Männen som ertappade mannen med ved var osäkra på hur de skulle behandla honom och väntade in Guds rådslut, och budet var alltså dödsstraff. Med det ville Gud visa hela israel att det är viktigt att hörsamma honom i alla frågor – återigen för deras egen skull. Om Gud skulle börja se mellan fingrarna på att det förekom trollkonster, avgudadyrkan, rebelliskhet och omoral bland hans egendomsfolk så skulle detta vara dålig reklam för honom själv vilket skulle leda till att andra folkslag skulle förakta judarnas Gud i stället för att ansluta sig till honom för att få liv. Tanken var ju att israel skulle vara ett gott föredöme för andra folk – som en storebror som kan leda andra rätt. Om de då skulle visa sig vara likadana rebelliska syndare som alla andra så skulle det inte tjäna något syfte och skulle orsaka att många människor avvisade deras Gud. Det var alltså av yttersta vikt för israelerna att hålla sig till Guds lagar. Sen kan man tillägga att det visserligen är allvarligt med en fysisk död, men det är ännu allvarligare med en andlig död eftersom det handlar om evigheten.

Det förekommer en annan välkänd bibelpassage som handlar om att samla ved emot Guds vilja, och här handlar det om mycket allvarliga saker eftersom det rör hela familjers ansträngning för att offra till andra gudar. Gud menar att de faktiskt kränker sig själva med sådana handlingar, eftersom det är de själva som går förlorade genom avgudadyrkan. De barn som det handlar om måste ha varit stora nog för att hugga ner träd för ved och också kunna bära hem grenarna.

Jer. 7:17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar.19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam? 20 Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.

Amos 5:25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?26 Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun, er guds stjärna, era gudabilder som ni gjort åt er?27 Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus, säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.

De assyrisk-babyloniska gudarna Sakkut och Kewan uttalas här med vokalerna från det hebreiska ordet shiqquts (vederstygglighet) för att ange det vederstyggliga med avgudar. Här är några andra verser om att offra till himlens härskara, inkl. himlens drottning:

Apg 7:42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? 43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

5 Mos 4:19 Och när du lyfter dina ögon upp till himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem.

2 Kung. 23:4 Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Aseran och åt himlens hela härskara. Och han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskaraOch han förde Aseran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände upp den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.

Jer. 44:17 utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. 18 Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger. 19 Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne.”

Jer. 19:13 Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar.

Vad Bibeln säger om polygama och SAMKÖNADE äktenskap

ringarBibeln har diverse regler gällande äktenskapet mellan man och kvinna, men aldrig mellan man och man, eller kvinna och kvinna, eftersom en sådan kombination är otänkbar.

Bibeln förklarar på de första sidorna i Bibeln att tankegången om äktenskapet är att en man ska lämna sitt hem och hålla sig till sin hustru, och att de sedan ska få barn. Inga andra alternativ för äktenskapet erbjuds. Om äktenskapet är det är tänkt att:

  1. vara mellan man och kvinna
  2. vara mellan två personer
  3. inte vara mellan syskon
  4. vara för hela livet

Syskonäktenskap var förstås helt legitimt i början av vår skapelse när Adam och Evas barn gifte sig med varandra, men då fanns det heller ingen som helst risk för defekta gener som kunde föras vidare och orsaka kroppsliga defekter i avkomman eftersom föräldrarnas gener var helt perfekta. Det var inte förrän vid tiden för Moses som syskonäktenskap förbjöds. Det finns INGA Bibliska exempel på samkönade äktenskap, vilket är förståeligt eftersom det är helt emot Guds skapelse och intention med oss människor och du kan läsa mer om vad Bibeln säger om utlevd homosexualitet här. Även om ursprungsidén är att ett äktenskap endast ska gälla två personer finns bibliska exempel på personer som frångått en sådan idealisk union för alla parter, och det är noterbart att INGA av dessa polygamiska äktenskap har varit lyckade. Det blir sällan lyckat om man går sin egen väg – emot Guds vilja. Men visst finns det chans för ånger och omvändelse.

Bibeln har EN hustru och EN man som ideal för ett äktenskap

Notera i verserna nedan att 1) trots så många exempel så finns det inga som stödjer samkönade äktenskap och 2) exemplen talar endast om TVÅ personer i äktenskapet. Om Gud hade velat ge stöd åt samkönade äktenskap eller polygamiska äktenskap varför finns det då inga verser som visar Guds uppmuntran till detta? Endast motsatsen kan vi läsa i skrifterna.

1 Mos. 2:24 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.

Ords. 5:18 Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,20 Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna och sluta en annans hustru i din famn?

Ords. 12:4 En idog hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben.

Ords. 18:22 Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd ifrån Herren.

Ords. 30:18 Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå:19 örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.

Ords. 31:10 En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd.11 På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.12 I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont.

Ps. 128:3 Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn kring ditt bord. Ty se, så blir den man välsignad som fruktar Herren.

Predikaren 9: Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud. Njut livet med EN HUSTRU som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen.

Här nedan kan vi läsa om vad Mose lag säger och vad Jesus anser om äktenskapet

5 Mosebok 25:När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger.

Matt. 22:24 “Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.

5 Mos. 17:14 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: “Jag vill sätta en kung över mig, liksom alla hednafolk omkring mig”, —” 17 Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte skall avfalla, och han skall inte skaffa sig mycket silver och guld.

5 Mos. 24:1 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel

Matt. 5:31 Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. 32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott

Matt. 19:Han svarade: “Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinnaoch sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.” De sade till honom: “Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?Han svarade: “Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.” 10 Hans lärjungar sade till honom: “Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig.”

Mark. 10:Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: “Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?” Han svarade dem: “Vad har Mose befallt er?” De sade: “Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig.” Då sade Jesus till dem: Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. 6 Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinnaDärför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustruoch de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett köttVad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.” 10 När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. 11 Han svarade dem: “Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne. 12 Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott.”

Paulus har mycket att säga om äktenskapet, och han ger många instruktioner för hur mannen och kvinnan i äktenskapet ska förhålla sig till varandra. Om Paulus hade varit öppen för polygama äktenskap och/eller samkönade äktenskap, borde han då inte ha skrivit lite om hur man ska förhålla sig till varandra i sådana äktenskap? Vi vet att mannen är kvinnans överhuvud i ett äktenskap och att hustrun inte bestämmer över sin kropp utan mannen och tvärt om, men hur blir det om det finns flera kvinnor eller män i äktenskapet? Paulus är helt tyst om detta, gissningsvis för att det är HELT UTESLUTET att något sådant skulle få förekomma. Det kan resten av Bibelns många texter om äktenskapet intyga. Kvinnan ska underordna sig mannen, men vilken man om det finns flera? Och hur är det om det inte finns någon man alls i äktenskapet?

1 Kor. 7:1 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin manMannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin manHustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.—10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man – 11 skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man – och en man får inte överge sin hustru.12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga. 15 Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. 16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?27 Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru.  29 Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade,—33 Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags,34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags.39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.

Ef. 5:22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, — 28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv.29 Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, 30 eftersom vi är lemmar i hans kropp. 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött32 Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.

Titus 1:När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga

Kol. 3:18 Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. 19 Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem

Exempel på polygami i Bibelngiftermål

Gud är inget fan av vare sig polygami eller skilsmässa, men pga av människans egen vilja och hennes hjärtas hårdhet – så har han accepterat dem. Vad skulle egentligen alternativet vara om en man redan skilt sig, eller gift sig med flera hustrur och befläckat dem? Då står man ju inför fullbordat faktum och då gäller det att se till att på bästa sätt ordna resten av dessa människors liv så att ingen blir förfördelad. Det är inte säkert att Gud på denna tid under gamla testamentet skulle kräva att alla kvinnor (utom en) i ett polygamt äktenskap måste lämna hushållet och helt på egen hand försöka få tak över huvudet och regelbunden mat för dagen. På den här tiden fanns inte det stöd från samhället som vi är vana vid idag och därför var det väldigt viktigt – framför allt om det fanns barn inblandade – att man tillhörde ett hushåll för att uppnå en långsiktig trygghet för resten av livet. Om en kvinna inte längre är jungfru blir det väldigt svårt att klara sig på egen hand eftersom hon redan är en mans kvinna, vilket leder till att ingen annan man vill gifta sig med henne för att inte begå äktenskapsbrott. Så fort man avviker från det som Gud tänkt sig för oss (och Gud vill oss alltid det bästa) så orsakar det problem för en eller flera personer.

Noa var en rättfärdig man som tog sin enda hustru med sig på Arken, och likaså had hans söner endast EN hustru var. Självfallet fanns det inga exempel på samkönade äktenskap, vare sig i detta fall eller i resten av Bibeln mellan 1 Mosebok och Uppenbarelseboken. Det finns däremot flera exempel på polygam äktenskap och det allra första exemplet är Lemek som gifte sig med två hustrur. Enligt The book of Jasher (sekulär judisk historia) så skulle orsaken till två hustrur vara Lemeks önskan att ha en hustru som skulle föda hans barn medan den andra skulle kunna fortsätta vara smal, barnlös och tillgänglig. Att den andra hustrun inte fick barn skulle bero på att hon drack några sorts medikamenter som höll henne barnlös, men även denna hustru önskade så småningom att få barn och slutade därmed dricka denna medicin. Här kommer Bibelns exempel på polygami:

1) Lemek

1 Mos. 4:19 Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. 20 Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

2) Abraham (1 Mos) lät sig övertalas av Sara att ta sig en annan hustru för att få barn – hennes kammarjungfru.

3) Salomo (1 Kung 11) hade 700 fruar och 300 bihustrur.

1 Kung. 11:När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit.

4) Jakob (1 Mos. 29:30 ) lurades av Laban att gifta sig med två fruar,vilket därför inte var hans eget fel. Däremot var det hans eget val att även gifta sig med deras kammarjungfrur.

5) Esau (1 Mos. 26:34; 28:9), 6) Ashur (1 Krön. 4:5) 5), 7) Gideon (Domarboken 8:30), 8) Elkana (1 Samuel 1:2), 9) Kung David (1 Samuel 25:39-44, 2 Samuel 3:2-5; 5:13, 1 Krön. 14:3), 10) Rehobeam (2 Krön. 11:18-23) 11) Abia (2 Krön 13:21), 12) Jehoream (2 Krön 21:14), 13) Joash (2 Krön. 24:3), 14) Ahab (2 Kings 10), 15) Jojakin (2 Kings 24:15), 16) Belsassar (Daniel 5:2; 1 Krön 2:8)

Utöver dessa personer som hade flera fruar (ibland även både fruar och bihustrur/konkubiner) så fanns det på denna tid även människor som endast hade en fru (så officiellt inte polygami) men som ändå hade en eller flera bihustrur. Kung Saul är ett exempel på detta. Han hade en fru och en bihustru (2 Sam. 21:8). Inte heller ett sådant förhållande är något som Gud skulle ha godkänt eller uppmuntrat. Vi kan läsa om polygami i Mose lag och då som relaterat till lag och rättigheter – för att bevaka rättigheterna för de kvinnor som delar man med flera andra kvinnor. Det sista polygama äktenskapet i Bibeln rör sig om Jakobs äktenskap med sina fruar.

Annie Lööfs åsikter om Polygami 2013, exempel på debatt här i Aftonbladet

Annie Lööf, Centerpartiets partiledare,  säger tack och lov att hon inte längre tror på polygama äktenskap. Hon skrev dock 2006: ”Denna fråga har blivit en bild för att förklara vad staten ska fixa och inte fixa. En rent ideologisk fråga. Jag tycker inte staten och lagar ska avgöra hur och med vem min granne eller jag själv väljer att leva. Det kan vi göra bäst själva. Skulle min granne välja två män och gifta sig med dem så skulle jag varken flytta därifrån eller bry mig. Det är hennes/hans val.”

Nu ska vi inte låta lura oss. Om vi skulle ha polygami i Sverige skulle i runda slängar 10 av 10 polygama äktenskap handlar om äktenskap mellan EN man och flera kvinnor. Om ett äktenskap inte behöver vara mellan en man och en kvinna, och om antalet i äktenskapet är fritt, varför kan då inte syskon gifta sig med varandra? T ex, två eller flera bröder? Varför kan inte en mamma och  en dotter gifta sig? Varför kan inte ett kompisgäng gifta sig, åtminstone under den tid som de pluggar? Ska det finnas begränsingar i antal i ett polygamt äkteskap och var går gränsen? Kan en hel by gifta sig med varandra?

Någon har inte tänkt.

Kan en man som inte tror bli HELGAD genom sin HUSTRU? (1 Kor. 7:14)

Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man”

Vad kan då detta betyda? Ja, det betyder INTE att någon kan åka snålskjuts in i himlen genom att gifta sig med en en person som är troende. Om det skulle vara fallet så skulle vi ha en rad verser som vi måste ignorera vilket inte låter sig göras. Exempelvis:

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Sammanhanget handlar om Paulus åsikter om giftermål (och Paulus vill aldrig gå emot det som Jesus lär ut) och huruvida det är lämpligt att stanna kvar i ett äktenskap trots att man blivit kristen till skillnad mot sin partner. Paulus menar att det ÄR den enda rätta vägen att stanna kvar i äktenskapet, vilket bekräftar Jesus egen lära i ämnet.

1 Kor. 7:12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom14 Ty mannen som inte tror är helgad (hegiastai) genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin [troende] man. Annars vore era barn orena (agatharta), men nu är de heliga15 Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. 16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Skälet som Paulus ger för att en person som blivit kristen ska stanna i äktenskapet trots att partnern inte är kristen är för att undvika att BARNEN blir “orena“. Inte “orena” på det sättet som en människa blir genom att synda för det skulle ju separera dem  andligt från Gud (det kan inte bebisar/barn bli) men “orena” på det sättet att de nu är barn till föräldrar som är skilda och detta utan skäl. Vi vet ju från Jesus lära att en kvinna/man är bundna till sina makar så länge de lever – såvida det inte handlar om det enda tillåtna undantaget OTUKT:

Matt. 5:32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Matt. 19:Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.

Jag vill inte gärna använda ordet “bastard” eftersom de har sådana negativa associationer men du kanske förstår poängen gällande vad barnen riskerar att råka ut för. De kom visserligen inte till utom äktenskapet, vilket i så fall skulle vara en synd, men att skiljas utan legitimt skäl skulle också vara en synd som även detta skulle orsaka samma form av “orenhet“! Det handlar inte om att Gud skulle älska barnen mindre för att de hamnar i en sådan situation att de är orena utan bara att han vill dem och föräldrarna VÄL och helt enkelt vill undvika situationer som inte gagnar någon i familjen. Gud vill det allra bästa för barnen och idealet är ett hem med både en mamma och en pappa, vilket är ett önskemål som kvarstår trots att en av föräldrarna blivit pånyttfödd och frälst till skillnad mot partnern. Endast en partner som tror är tillräckligt för att äktenskapet ska ses som helgat, och det betyder alltså att även den otroende partnern finns i detta helgade äktenskap under det “helgade familjeparaplyet”Men det har alltså ingenting med hans egen FRÄLSNING att göra! Visst kan det hända att välsignelser skvätter över på partner och barn, mycket tack vare den troendes böner och Guds vilja att svara på bön och åstadkomma ett lyckligt liv, men vad gäller frälsningen så krävs till syvende och sist alltid ett personligt ställningstagande.

Man skulle kunna se “helgad” i det här fallet som att det fortfarande handlar om ett legitimt giftermål trots att det skett en förändring vad gäller en av partnernas förhållande till Gud. Att bli helgad betyder inte att bli frälst utan betyder ofta att bli separerad från; åsidosatt; speciell; göra helig, etc. I sammanhanget kan vi förstå det som att personen är åsidosatt med tanke på rollen i äktenskapet och inte gällande sin frälsning.

I Svenska Folkbibeln så finns det ett ordtillägg där det står att kvinnan blir helgad genom sin TROENDE man, men detta står inte i grundtexten. 1917 års översättning är mer trogen till grundtexten i just det här fallet.

1 Kor. 7:14 Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. 

Informationen om att en man är helgad genom sin hustru, och en hustru genom sin man kommer direkt efter denna information från Paulus:

13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom

Det är alltså därför som Paulus ger sitt välkända svar om varför de bör stanna kvar i äktenskapet. Som troende kanske man får för sig att en skilsmässa är det enda rätta eftersom:

2 Korinthierbrevet 6:14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?

Men i fall där det redan finns ett existerande giftermål som är godkänt av Gud (vilket alltså inte gäller samkönade äktenskap) så skall det trots detta inte brytas eftersom det är ett giftermål som redan ingåtts. Vi kan också veta att Paulus inte kan ha menat att en person kan bli frälst genom att gifta sig med en troende person eftersom vi kan läsa:

1 Kor. 7:16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Det står alltså klart att en person INTE är frälst bara för att han gjort ett lyckat äktenskapsval.

Utlevd HOMOSEXUALITET är synd enligt BIBELN

Älskar vi våra medmänniskor så varnar vi dem, och utlevd homosexualitet ökar riskerna för sjukdomar, depression, en alltför tidig död och framför allt separation från Gud. 

Den här versen tycker jag passar in mycket bra när vi talar om människor som väljer att leva ut sin homosexualitet:

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg FRÄLSER HANS SJÄL FRÅN DÖDEN och överskyler många synder.

Eftersom utlevd homosexualitet handlar om risken för att förlora sin SJÄL är förstås detta ämne mycket allvarligt och ingenting vi ska försöka släta över med “jamen vi syndar allihop“, eller “ingen är fullkomlig“. Älskar vi våra medmänniskor vill vi frälsa deras SJÄLAR och inte dunka dem i ryggen och övertyga dem om att Gud älskar dem som de är trots att de syndar. Självfallet ska vi dock välja våra ord när vi samtalar med dem som det handlar om, dock utan att kompromissa. Ibland måste man få komma med svar och korrigeringar, som kanske inte är populära i alla läger, utan att kallas för homofob eller få kommentaren “Du skall icke döma”.

Homosexualitet och samhället

Enligt en artikel i Dagen säger sångaren och artisten Gabriel Forss att det var dåvarande biskop Caroline Krook som gett honom det stora stödet för uppfattningen att en person kan vara kristen samtidigt som han lever i samkönad förbindelse. Skälet skulle vara att det som vi ser som homosexualitet idag inte var bekant för Paulus när han förbjöd homosexualitet i sina brev Nya Testamentet, utan endast den variant när en äldre man våldför sig på en yngre man. Detta är emellertid helt fel och är endast ett ansträngt försök att hitta stöd för att inte behöva vara lydiga mot Gud. Du kan läsa mer detaljer om homosexualitet i olika århundraden i Caragounis bok “Homoerotik”, där han visar att olika former av homosexualitet visst fanns för 2000 år sedan, så ALLA former av homosexualitet var därför fel enligt Paulus. Är då Caragounis inte lika hygglig som Caroline Krook, eftersom han till skillnad mot henne inte erbjuder en väg för homosexuella att leva ut sin läggning som de verkligen önskar? Och är det inte oartigt och fördömande, och får homosexuella i samkönade relationer att känna sig kränkta och åstadkommer att de lever i fruktan? Nej, det är bättre att leva i fruktan och därmed kanske anstränga sig för att gå Guds väg, än att känna ett falskt stöd som ger dem ett bedrägligt mod att utöva synd som leder till evig DÖD.

Ords. 28:23 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

Heb 3:12 Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, 13utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

Efesierbrevet 5:11 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.

2 Tim. 4:2 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. 3Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, 4en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

Det sorgliga är att Krook uttryckte sig så galet om homosexualitet i TV, och man kan bara undra hur många fler stackars homosexuella som känt att de fått råg i ryggen och lever ut sin synd pga hennes ord – som är precis de ord som de så gärna vill höra från en auktoritet. Självfallet har man inga ursäkter för sin synd på domedagen och vi kan inta skylla på att andra fått oss att synda, men den som påverkar andra att synda får också ett straff (om personen inte omvänder sig). Jesus sade något mycket intressant om de som påverkar andra att synda:

Matt. 5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och LÄR människorna så, han skall kallas den MINSTE i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.

Att upphäva eller ändra på bud som fortfarande gäller och förmå människor att bryta mot gällande bud betyder att den personen blir MINST i himmelriket. Notera dock att det inte står att man åtminstone kommer IN i himmelriket även om man skulle synda själv. Synd separerar oss alltid från Gud. Versen direkt efter lyder:

Matt 5:20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Det kan faktiskt vara så att man själv inte lever i synd, men att man alltjämt lockar ANDRA att synda. Detta är i och för sig en synd i sig själv, men ibland lockar vi omedvetet andra att bryta Guds bud och synda, t ex om vi missförstått någon lära från Bibeln och tolkar den på så sätt att det faktiskt finns utrymme till synd. Synd blir det om vi stänger våra öron till korrigeringar och framhärdar i en felaktig tolkning. Gud kommer en dag att ge rättvisa domar angående detta och som lärare (som ett biskopsämbete är) har man ett stort ansvar eftersom man ses som en auktoritet och därför har ett stort inflytande:

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.

Man och kvinna – är kombinationen som Bibeln talar om

Vi kan i princip läsa att Gud inte stödjer homosexualitet redan på de första sidorna i Bibeln där människan får direktiv att föröka sig:

1 Mosebok 1:27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!

Detta vore omöjligt för samkönade par att lyda. Vissa par kan förstås inte få barn trots att de försöker men i en samkönad relation är försöken dömda att misslyckas från start. Jesus lydde inte direktivet om förökning men han kom å andra sidan inte till jorden för att bilda familj och sedan lämna fru och barn i sticket när han så snart måste lämna jordelivet. Jesus är ju också GUD och direktiven i 1 Mosebok handlar om instruktioner för människor. Gud gav denna instruktion inte bara till Adam och Eva, utan detta var ett generellt direktiv för människan som sådan och därför fanns ingen anledning att räkna upp exempel, detaljer eller undantag. (Tänk vilken tjock bok Bibeln skulle vara om Gud var tvungen att vara övertydlig så fort han yttrade sig.) Direktivet var generellt och tydligt, så vi förstår grundidén varför Gud skapade man och kvinna. Han lovade förstås inte att alla försök till barnalstring alltid kommer att lyckas och inte om det finns andra detaljerade regler kring detta eller undantag.

Under Moses tid kom ytterligare en regel att det var förbjudet att gifta sig med ett syskon. Detta pga risken för genetiska defekter i avkomman – en risk som inte fanns tidigare eftersom Adam och Eva inte bar på några defekter som skulle kunna gå i arv. Men ryms då inte samkönade relationer i Guds uttalande? Nej, då borde han ha varit tydligare med detta och inte samtidigt säga att homosexualitet är styggelse – vilket Paulus menar är hans position. Det skulle vara lätt för Gud (eller Jesus, eller profeter eller apostlar) att en gång för alla förtydliga att även två män eller två kvinnor kan gifta sig, för att göra slut på alla diskussioner, men ingen gång uttryckte han sig så. Utan tvärt om.

Men hur är det då med Paulus, Samuel och en del andra som inte heller lydde direktivet om att uppfylla jorden? Kan inte de användas som stöd för att två män kan gifta sig trots att de blir barnlösa? Nej, de gånger vi kan läsa i Bibeln om män som lever i frivillig celibat och är barnlösa är de som fått en unik kallelse från Gud att vara t ex profet eller apostel, och syftet är då att  i stället  att tjäna Gud på heltid i stället för att fokusera på en familj. Kan man säga att det finns många samkönade par som detta passar in på? Jag känner inte till ett enda sådant fall. Däremot känner jag till många fall där samkönade par adopterar barn, och då är förstås deras mål  med livet helt annorlunda än Bibelns ogifta män. Det finns alltså ingen rimlig anledning att samkönade äktenskap skulle vara ett godtagbart undantag från Guds sida. Framför allt inte när vi läser vidare i Bibeln…

1 Mosebok 2:18 Herren Gud sade: “Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.“—21 Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. 22 Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. 23 Mannen sade:”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna,  ty av man har hon tagits.”24 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. 25 Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.

Matteus 19:Han svarade: “Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.”— 10 Hans lärjungar sade till honom: “Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig.” 

Gud verkar mena att kvinnan ska vara medhjälpare till mannen, men hur blir situationen om det är två män i ett äktenskap eller två kvinnor? Vem har då rollen som medhjälpare? Det alternativet verkar inte finnas. Om det nu skulle vara ett godtagbart alternativ för en man att lämna sin far och mor för att hålla sig till en annan man, varför står det inte så? Det skulle vara så lätt för Mose att formulera sig på ett sådant sätt att direktivet skulle passa in på olika kombinationer i ett äktenskap, men han väljer endast att koppla ihop en man med en KVINNA. Direktivet kommer i ett sammanhang där Gud inte kan syfta bara på Adam och Eva (Adam hade ju ingen mänsklig far eller mor att lämna) utan detta handlar om hela mänskligheten. Det NORMALA är alltså att en man lämnar sina föräldrar och gifter sig med en kvinna. För en unik apostel som Paulus kanske detta generella påbud till mänskligheten inte passar in, men det står absolut inte att det skulle vara ok för honom att lämna sina föräldrar för att gifta sig med en MAN. Jesus förklarar dock att det finns undantag för att inte gifta sig:

Matt. 19:12 Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig.

Det första skälet skulle kunna handla om personer som pga fysiska defekter (inkl. mentalt funktionshindrade) inte kan eller bör skaffa avkomma pga att det finns risker för genetiska defekter och/eller att de inte kan ta hand om barn ordentligt pga sina handikapp. Det skulle också kunna handla om eunucker, som till största delen människor mycket riktigt gjort sådana. Det är möjligt att det även skulle kunna handla om människor med homosexuell läggning  – eftersom det på sätt och vis är människor som gjort dem så via olika kulturer, traditioner, uppväxt och påverkan. Då ska man alltså INTE gifta sig (in i samkönade äktenskap). Det sista skälet som Jesus nämner har jag redan beskrivit, och det är de som för himmelrikets skulle inte gifter sig – såsom Paulus. Ingenstans kan vi se undantag för samkönade giftermål.  

Jesaja 56:3 Den främling som har slutit sig till Herren skall inte säga:”Säkert kommer Herren att skilja mig från sitt folk.” Inte heller skall eunucken säga: “Jag är ett förtorkat träd.”Ty så säger Herren: De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund,åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.

Paulus ger instruktioner för hur en relation mellan en man och hans hustru ska se ut

Sen kan man också fråga sig varför det är så många verser i Bibeln som förklarar hur en relation mellan en man och en hustru skall vara inom ett äktenskap utan att någonsin (inte en enda gång) lyfta fram alternativet att ett äktenskap skulle kunna vara mellan två män, eller mellan två kvinnor. Framför allt Paulus verkar ta för givet att ett äktenskap är mellan en man och en kvinna och förklarar deras olika roller i sitt hem, och även deras roller i en församling. Läs nedan och se hur Paulus och Petrus tar för givet att OM en man väljer att gifta sig så måste det vara med en kvinna, och OM en kvinna gifter sig så måste det vara med en man.

Romarbrevet 7:3 Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru.

Kolosserbrevet 3:18 Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. 19 Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem.

1 Petrusbrevet 3:1 På samma sätt skall ni hustrur underordna er era män, så att den man som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom sin hustrus liv, när han ser hur gudfruktigt och rent hon lever.  —Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män,så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre. Hennes barn har ni blivit, när ni gör det som är gott och inte låter skrämma er. På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet. Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade.

Efesierbrevet 5:22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp.24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den,26 för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet.  28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. 32 Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.

1 Korinthierbrevet 7 1 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin manHustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrunHåll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning. —10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:En hustru får inte skilja sig från sin man – 11 skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man – och en man får inte överge sin hustru.12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. 13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom.14 Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga.  16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru? —24 Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.—27 Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru.— 29 Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade,33 Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags. –39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.

Utlevd homosexualitet (inte homosexualitet i sig själv) benämns som en avskyvärt handliing

3 Mosebok 18:22 Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.

Är ovan vers otydlig? Kan den läsas som det står, eller har vi orsaker att inte vilja läsa versen som det står? Vi kanske kan ursäkta denna tydliga vers med att det är från det gamla testamentet men varför skulle något vara avskyvärt i det gamla testamentet för att plötsligt vara helt acceptabelt i det nya? Vi kan utläsa från versen att det normala är att en man ligger med en kvinna eftersom jämförelsen lyder “SOM en man ligger med en kvinna”. Direkt efter kan vi läsa att förbudet (man med man) verkligen handlar om intimitet eftersom detta är kontexten:

3 Mosebok 18:23 Du skall inte ligga med något djur, så att du genom det blir oren. Inte heller skall en kvinna ställa sig framför ett djur för att para sig med det. Det är naturvidrigt.

3 Mosebok 20:11 Om någon ligger med en kvinna som är hans fars hustru, blottar han sin fars nakenhet. De skall båda straffas med döden. De bär på blodskuld. 12 Om någon ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden. De har begått en avskyvärd handling. De bär på blodskuld. 13 Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld. 

Varför frågar fariséerna här nedan endast Jesus om det är tillåtet att skilja sig från sin hustru (och inte man eller hustru), och varför förklarar Jesus för sina lärljungar “Den som skiljer sig från sin  hustru och gifter sig med en annan KVINNA, han begår äktenskapsbrott mot HENNE”. Varför tar både frågeställarna och Jesus för givet att en man kan välja att gifta om sig med en annan kvinna och inte med en annan man? Kanske för att det är helt uteslutet att något sådant skulle vara tillåtet:

Mark 10:Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: “Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?” Han svarade dem: “Vad har Mose befallt er?” De sade: “Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig.” Då sade Jesus till dem: “Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.”10 När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. 11 Han svarade dem: “Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.12 Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott.”

Ett annat exempel på att en man som tar en MAN till make inte verkar finnas på kartan:

3 Mosebok 20:14 Om någon till hustru tar en kvinna och dessutom hennes mor, så är det en skändlighet. Man skall bränna upp både honom och dem i eld, för att ingen skändlighet skall finnas ibland er.

Om någon nu tycker att Gud inte varit klar nog med vad han menar med sitt förbud, på vilket sätt skulle han kunna uttryckt sig klarare? Varför räcker det inte med att säga “du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna”? Varför försöker vi göra Guds vägar krokiga?

Arsenekoitai (män som ligger med män) och malakoi 

Paulus förklarar i tydliga ordalag att samkönade sexuella relationer är synd. Det finns ingen utväg:

Rom. 1: 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det ONATURLIGA. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män (arsenes) bedrev otukt med män (arsenes) och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är MOT NATUREN.

1 Tim. 1:Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet (arsenokoitai ) för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.

Arsenokoitai  betyder enligt grekiska lexikon “män som ligger med män” och samma ord som används för “de som utövar homosexualitet” i 1 Kor. 6:9.

1 Kor. 6:Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga (pornoi) eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare (moichoi) eller de som utövar homosexualitet (arsenokoitai) eller de som låter sig utnyttjas för sådant (malakoi), 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Arsenokoitai översätts allså med homosexuell, och malakos (malakoi i plural) översätts med “de som låter sig utnyttjas för sådant”. I KJV översätts malakoi med ett enda ord: effeminate. (Den svenska översättningen listar dessa två ord i omvänd ordning gentemot den grekiska grundtexten för att låta det som malakoi relaterar till stå först.) Det är en populär lära att Arsenokoitai skulle betyda manlig prostitution, men detta är någonting som man måste läsa in i texten samtidigt som man måste ignorera annan information. Malakos betyder bokstavligen “de mjuka”. Det kan översättas med mjuka män som spelar den kvinnliga sexrollen. Paulus myntade begreppet arsenokoite från versen jag tidigare nämnde i 3 Mosebok där det handlar om förbjuden sexuell förbindelse.

Meta arsenos ou koimethese koiten gyniakos (3 Mos.18:22)

Paulus skrev på grekiska och eftersom Paulus citerar Mosebokens förbud genom att använda sin grekiska Bibel (Septuaginta) så är det tydligt att han fortfarande ser förbudet som legitimt. I 1 Kor 6:9 så listas arsenokoites separat från avgudadyrkan så han ser inte på ordet som endast förknippat med kultism. “Arsene“‘ betyder alltid en  manlig person och “koite” som finns med två gånger i NT betyder säng och har sexuella kopplingar:

Rom. 13:13 Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund.

Hebr. 13:Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.

Så de två orden ihop (man och säng) handlar om en sexuell relation. Det finns alltså inget stöd för att det endast skulle handla om samband som inkluderar prostitution och/eller förgripande på pojkar. I 1 Tim 1:10 så står ordet arsenokoitai självständigt och det kan därför inte heller vara begränsat till en sexuell relation med en äldre och en manlig yngling.

meta arsenos ou koimethese koiten gynaikos (med en man ligg inte [som någon] ligger med en kvinna)

Paulus skulle kunnat ha använt sig av ett eller en kombination av flera andra ord om han velat visa att han endast menar sexuella förbindelser mellan man och pojke är förbjuden (tribades, kinaidoi, paiderastai, paidomanes, paidophthoros, androbates, arrenomanes). Men som bekant valde han ett ord som han fick direkt från orden i 3 Mosebok, och det borde finnas skäl för detta. Gud är inte en Gud som förvillar oss och är otydlig.

Synden i SODOM

Några vill göra gällande att synden i Sodom handlar om deras avoga beteende och våldsamhet snarare än homosexualitet.

1 Mosebok 19:Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag. De kallade på Lot och sade till honom: “Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem.”

Känna är översättningen av det hebreiska ordet yadha och det måste inte nödvändigtvis betyda att “ha sex med”, men sammanhanget visar att det faktiskt är precis det som det handlar om. Verserna efter ger ordet denna betydelse. När Lot får den hemska förfrågan så erbjuder han sina döttrar med informationen att de aldrig haft någon man, så med all tydlighet så uppfattar även Lot att Sodoms män frågar efter sexuellt umgänge. De var dock inte intresserade av döttrarna, troligtvis just för att de var kvinnor och inte män. Annars föredrar män just unga kvinnor, men definitivt inte Sodoms män.

1 Mosebok 19:Då gick Lot ut till dem i porten, stängde dörren efter sig och sade: “Mina bröder, gör inte så illa! Jag har två döttrar som aldrig haft någon man. Låt mig föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot de här männen, eftersom de har sökt skydd under mitt tak.”

I Hesekiel kan vi läsa att Sodom även kritiseras för sin själviskhet, men det motsäger förstås inte vad vi just kommit fram till. I Hesekiel 14:50 så kallas Sodoms synd för en skändlighet. Det är samma ord som beskriver homosexuell synd i 3 Mosebok 18:22.   Det är även samma ord som används när barn offras till Molok. Även idag används “sodomi” som en beskrivning av olika former av homosexualitet. I Judas brev kan vi läsa återigen att det sodomiterna kommer att straffas för (förutom andra synder) är att de bedrev otuk och följde onaturliga begär. De jämförs med änglarna som även dem lämnade sin rätta plats och gjorde något som var onaturligt för dem, nämligen att komma ner till jorden och ha sex med människor (kvinnor). (Se 1 Mosebok 6:4.)

Judas brev Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.– Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin RÄTTA hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde ONATURLIGA begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld. Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de. 

Att leva ut sin homosexualitet betyder ENORMA risker vad gäller sjukdom och för tidig död

Statistiken är tydlig med vilka sjukdomar som är överrepresenterade bland homosexualla, men tyvärr har denna information svårt att nå fram eftersom resultatet inte är politiskt korrekt i Sverige och många andra länder. Däremot är det lättare för en statistiker att få sina teorier spridda om resultatet är fördelaktigt för den politiskt korrekta världen. Jag skulle personligen önska att dessa risker informerades om redan i skolan, i stället för att tvinga barn att ta del av RFSU:s propaganda om att tonåringar och barn borde experimentera med sex med sig själva eller med olika partners (inte nödvändigtvis en åt gången) bara de två reglerna lyds att alla ska vara med på det och skyddet måste vara tillräckligt.

Som homosexuell är det större sannolikhet för att må andligt dåligt (även att ha självmordstankar) och att hamna i fysiskt skadliga relationer. Sjukdomar som de till större del kan drabbas av är syfilis, gonorré, klamydia, hepatit A & B, herpes, HIV och aids. Det är även MYCKET vanligare att ha sex med olika partners i den homosexuella världen. Jag läste t ex en kommentar från en annan känd svensk homosexuell (nämligen sångaren Mattias Holmgren) som fick frågan om han har eller har haft problem med svartsjuka. Svaret var ungefär (inget direkt citat) “I vår bransch, där i princip alla i gänget haft relation med alla så är det vanligt med svartsjuka”.  Läs gärna Dr Jerry Bergmans artikel i detta ämne. Här kommer ett stycke just om sjukdomar:

“A major problem relative to homosexuality is that many venereal and other diseases are far more a problem with homosexual behaviour than heterosexual. For non-promiscuous couples who take proper cleanliness measures, the transmission of disease among heterosexuals is extremely rare, and then usually almost always due to lack of hygiene. During homosexual behaviour, sperm can penetrate the partner’s colon wall. When inside the body, the sperm adversely effects the immune system, resulting in the person being more vulnerable to disease. This is especially a problem, in that homosexual practices commonly transmit many diseases which are uncommon among heterosexuals. For example, homosexuals as a group are far more apt to have rare bowel diseases, which are generally lumped together under the designation ‘gay bowel syndrome’. One study indicated that one half of homosexuals eventually contract the colon disease parasitic amebiasis, while rectal gonorrhea and infectious hepatitis A are far higher among the homosexual population. Fox, in response to this concern, noted:

‘First, the colon and rectum are made for the elimination of fecal matter and not for sexual experience. Fecal matter is eliminated because it is indigestible and contains disease-causing materials. With sexual penetration, the rectal muscles are often torn or over-expanded, and the fragile lining of the colon is almost always torn. The tearing of the colon allows fecal matter to penetrate into the body, bringing with it infectious disease.

Many homosexuals frequent medical doctors who specialize in treating homosexuals in order to best deal with their special health concerns. While these doctors may not advertise themselves as such in the telephone book, the homosexual social network as well as the homosexual press is a common source patients use to contact these specialized physicians. Estimates of the infectious disease rate among homosexuals is about ten times higher than that of the general population—not only venereal diseases, but also hepatitis B and others. Other common diseases include urethritis, viral herpes, pediculosis infestation and others. Of course, it is not only the type of behaviour that they indulge in which puts them at a much higher risk, but also their high level of promiscuity—one survey indicated that homosexual males have an average of over 50 sexual partners in their lifetime. Another study found that 28% had more than 1,000 partners, 15% had 500 to 1,000, 32% from 100 to 500, and only 25% had less than 100 partners in their lifetime. While surveys in this area vary, depending upon the sampling population, sample size and specific questions asked, all reveal that an enormous amount of promiscuity is a normal part of the gay lifestyle. The writer’s personal interviews, although a small sample, nonetheless provide good reason to believe that these survey results are reasonably accurate. The level of the problem can be debated, but there is no question that the problem is serious, with AIDS being the most publicized example.

Det står alltså klart att utlevd homosexualitet är direkt skadligt för kroppen och trots att även rökning är skadligt är det statistiskt sätt “sundare” att vara rökare än att vara homosexuell eftersom man riskerar att tidigarelägga sin död ännu tidigare som homosexuell. Läs även studien:ƒ 2002, American Journal of Sociology (AJS) 107: 1179-1205, (ISSN: 0002-9602), “OppositeSex Twins and Adolescent Same-Sex Attraction“ by Peter S. Bearman (Columbia University) and Hannah Brückner (Yale University).

Var går gränsen?

Om ni inte ett äktenskap endast är till för en man och en kvinna, var drar vi gränsen om vi nu ska ändra på äktenskapået som begrepp, och vem är det som bestämmer? Är det ok att två män gifter sig med varandra? Två systrar? Två bröder? Tre bröder? En mamma och hennes dotter? En person och ett tvillingpar? En man och flera kvinnor? En kvinna och flera män? Kan man gifta sig med en hel by? Inte går det väl att säga nej med ursäkten att “så kan man väl inte göra” eller “så har vi aldrig gjort i Sverige”, och man nu är villig att ändra på den innebörd av ett äktenskap som vi alltid haft historiskt sett.

Det finns hopp! 

En gemensam faktor för de allra flesta homosexuella är att deras pappa varit väldigt frånvarande under deras uppväxt och/eller att deras uppväxt varit otrygg. Det är slående hur vanligt detta är (även om det förstås finns undantag). Att vara homosexuell är ingen synd i sig (att vara attraherad av samma kön) men att utöva homosexualitet är helt klart synd enligt det vi sett ovan. Alternativen är då att leva i celibat eller att bli helad. Det sistnämnda kan vara problematiskt på det sättet att personen kanske inte är med i en karismatisk församling som använder sig av andegåvorna och inte heller känner någon kristen med helandets gåva. Personen i fråga kanske inte heller helhjärtat vill bli av med sina homosexuella känslor. Men du kan läsa vittnesmål på nätet (åtminstone om du kan engelska) om personer som blivit helade.

Man kan inte resonera på så sätt att “För mig är det helt naturligt att bli attraherad av samma kön, och det borde betyda att det också måste vara RÄTT eftersom jag känner att jag inte har något VAL”. Jag tror att vi alla kan lista upp flera olika sorts läggningar och känslor som de som innehar dem tycker är fullkomligt naturliga, men de behöver därför inte vara rätt att bejaka. Det finns t o m människor som försöker ursäkta sina många otrohetsaffärer med att säga att de inte “kan” sluta, eller att en förälder haft samma problem när han/hon var ung och att det därför skulle vara “ärftligt”.

Att alkoholism skulle vara ärftligt kan diskuteras. Det är i och för sig mycket vanligt att barn till en eller två föräldrar med alkoholproblem får liknande problem själva, men man kan fundera på om vad som spelar störst roll av arv och miljö. Eftersom barn inte smakat en droppe alkohol i magen och inte heller de första åren av sina liv så kan man inte säga att man “föds” som alkoholist. Då skulle man ju kunna säga om en 10-åring som avlider och har föräldrar som dricker att “han dog som en alkoholist”. Man kan ju inte vara en drinkare/alkoholist innan man ens har tagit sitt första glas. Den dag de själva väljer att ta sitt första glas kan inte vara “ärftlig” eller något som är helt omöjlig att förhindra eftersom det handlar om egna val. Man kan inte skylla på föräldrarna för att man tackar ja till sin första sup. Det är alltid individen själv som gör valet, men naturligtvis påverkar influenser runtomkring honom, och hur vi reagerar på vår omvärld och de olika influenserna kan bero på genetiska faktorer.

Det är inte alls säkert att det är lätt att ändra sin livsstil – framför allt inte om man levt enligt ett visst mönster i flera år – men för Gud är allt möjligt! Men du måste rannsaka dig själv och fundera på om du verkligen sätter Gud på första plats och att du verkligen ser till att ALL synd (inte bara utlevd homosexualitet) försvinner från ditt liv. Inte så att du måste skriva på en handling att aldrig synda mer i ditt liv MEN detta måste vara målet. Vi kan aldrig lura Gud, så om du har i baktanken att du tänker ge utrymme för synd då och då även i framtiden så ser Gud detta. Vi kan inte tjäna två herrar och vi är slavar under den herre vi lyder.  Lyder vi synd är vi alltså slavar under synden och inte frälsta. Vi är tillsagda att ta vårt kors och följa honom, för annars kan vi inte vara hans lärljungar. Om vi vet att Jesus kommer tillbaka om en vecka eller en månad så kan vi som kristna säkert anstränga oss och leva syndfritt under den tiden, men det kan vara knepigare om vi inte vet när han kommer tillbaka – som fallet är – och att det lika gärna kan hända om 40 år. Det kan för många kännas en lång tid att leva syndfritt, men försök att tänka “vilken synd är värd att komma till helvetet för”? Om du under en längre tid levt ut din homosexualitet så tror jag inte att du kan klara att komma ur den vanan på egen hand. Du måste få hjälp av den heliga ande att leva rent.

Det kan vara lätt att tycka att det inte är “rättvist” att tvingas uppleva att man inte har något val men “drabbats” av homosexualitet från en tidig ålder, men man skulle också kunna ha andra olyckliga lotter och nackdelar här i livet, såsom att vara fattig, blind, döv, utan armar,  deprimerad, notorisk samlare, ensam,  ha diabetes, ha problem med fetma, ha föräldrar som är alkoholister, dö vid 15 års ålder, förlora ett barn, ha fobier, vara oattraktiv, gå igenom en skilsmässa, ha kort stubin, ha förkärlek till droger, lockas att vara otrogna, etc. Vi har olika saker att kämpa med här i livet och vi har fått olika mängder “pund” att förvalta. Gud vet precis vilka förutsättningar vi har och vad vi gör för att leva rättfärdigt trots våra frestelser. Vi kan dock aldrig hitta godtagbara ursäkter för att bryta mot tio Guds bud eftersom de är gjorda så att vi kan hålla dem. (Att vi människor trots detta valt att inte alltid hålla dem är en annan sak.) Men vi KAN få hjälp!:

1) Det första Jesus säger att vi ska göra är att OMVÄNDA oss. Inför Gud bekänner vi all synd som vi kan erinra oss och vi ångrar oss. Vi hissar alltså vit flagg och lämnar den gamla människan bakom oss. Att “omvända sig” är inte att rabbla upp dagens synder för att sedan repetera dem dagen efter, för att göra om samma procedur även den dagen. Nej, omvändelse betyder att i sanning ångra våra synder och vända helt om. Visst, det kan vara känslor i ditt liv som du känner att du inte bara kan “ta bort” eftersom de sitter så djupt, och som du känner frestar dig att synda….

2) …då vänder du dig till Gud. Bibeln lovar att tro kommer av att höra Guds ord, så ta tid för att studera Guds ord. Är du ingen “läsare” kan du lyssna på MP3 eller CD-skivor och du kan lyssna på predikningar, men då är det viktigt att du väljer predikningar från sanna gudsmän (evangelister som har för vara att undvika ordet “omvändelse” predikar inte hela sanningen). Läs gärna Bibeln HÖGT så att du kan fokusera tankarna. Då undviker du att tankarna irrar hit och dit.

3) BE MYCKET. Om du inte är van kan det kännas ovant och t o m tråkigt, men prova även här att BE HÖGT. Tacka Gud och prisa honom! Lyssna gärna på lovsånger samtidigt. Tänk på vad Jesus gjorde för hela mänskligheten på korset, och tänk på att livet är KORT. Se till att du håller ut till slutet. Men du måste ha bibelord och bön som BRÄNSLE i ditt liv. Be gärna andra att be för dig, och fråga gärna äldste, eller kristna med helandets gåva, att smörja dig med olja för att bli helad. Om du verkligen har bestämt dig för att lämna ditt gamla liv kanske du kan kombinera din bön med fasta.

4) Fundera på hur DU kan bli använd av Gud och sprida hans ord. Vi kan alla göra någonting. Detta leder till välsignelse.

5) Tänk på att Satan INTE vill att du ska lämna ett syndigt liv så han kommer förstås att göra allt i sin makt för att fresta dig och påminna om livet du måste lämna. Här är Paulus rekommendation:

Ef. 6:10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.

Gud älskar dig och vill ditt bästa. Han önskar dig ett mycket bättre liv än ett liv i synd och förnedring och framför allt vill han i framtiden se dig i himmelriket där det finns en plats för dig.

Our righteousness is like filthy rags due to our INIQUITIES – Isaiah 64:6

But we are all as an unclean thing, and all our righteousnesses are as filthy rags; and we all do fade as a leaf; and our iniquities, like the wind, have taken us away (Isaiah 64:6)

This is the famous “filthy rags” verse that sometimes is used as an attempt to support the idea that whatever we do – whether we are agnostics or christians – our best deeds are still viewed as filthy and unclean before God. But this is not what the verse is saying – particularly not if we view it in context. We can read that there are indeed people who wait for God and remember Him, and we can read about people who work righteousness. We can read about the REASON why certain people’s righteousness is like filthy rags before God and that it’s DUE TO INIQUITY. Sins always separate us from our Holy God. This is the entire context:

Isaiah 64:4For since the beginning of the world men have not heard, nor perceived by the ear, neither hath the eye seen, O God, beside thee, what he hath prepared for him that WAITETH for him5Thou meetest him that rejoiceth and WORKETH RIGHTEOUSNESS, those that REMEMBER thee in thy ways: behold, thou art wroth; for we have sinned: in those is continuance, and we shall be saved. 6But we are all as an unclean thing, and all our righteousnesses are as filthy rags; and we all do fade as a leaf; and our INIQUITIES, like the wind, HAVE TAKEN US AWAY. 7And there is none that calleth upon thy name, that stirreth up himself to take hold of thee: for thou hast hid thy face from us, and hast consumed us, BECAUSE OF OUR INIQUITIES. 8But now, O LORD, thou art our father; we are the clay, and thou our potter; and we all are the work of thy hand. 9Be not wroth very sore, O LORD, neither remember iniquity for ever: behold, see, we beseech thee, we are all thy people.

In the next chapter we can see more evidence of that it’s iniquities that cause God to view also our righteousness as filthy rags. There is no obligation to commit iniquities. God doesn’t want people to be rebellious and walk in a way that is unholy to him. We can read below that people walk after their own thoughts, provoke him to anger, offer sacrifices to false gods, make abominable things, blaspheme him, forsake him, refuse to answer him, refuse to hear him, make evil things before his eyes, do things he does not delight in, etc. People couldn’t possibly be predestined to “choose” something that God does not take delight in, so this must mean that people have a free will to obey or disobey God. The next chapter says:

Isaiah 65: 2I have spread out my hands all the day unto a REBELLIOUS people, which walketh in a way that was not good, AFTER THEIR OWN THOUGHTS; 3A people that PROVOKETH me to anger continually to my face; that sacrificeth in gardens, and burneth incense upon altars of brick; 4Which remain among the graves, and lodge in the monuments, which eat swine’s flesh, and broth of ABOMINABLE THINGS is in their vessels;— 7Your INIQUITIES, and the iniquities of your fathers together, saith the LORD, which have burned incense upon the mountains, and BLASPHEMING ME upon the hills: therefore will I measure their former work into their bosom.—11But ye are they that FORSAKE the LORD, that FORGET my holy mountain, that prepare a table for that troop, and that furnish the drink offering unto that number. 12THEREFORE will I number you to the sword, and ye shall all bow down to the slaughter: BECAUSE WHEN I CALLED, YE DID NOT ANSWER; when I spake, ye did not hear; but did EVIL BEFORE MY EYES, and did CHOOSE THAT WHEREIN I DELIGHTED NOT13Therefore thus saith the Lord GOD, Behold, my servants shall eat, but ye shall be hungry: behold, my servants shall drink, but ye shall be thirsty: behold, my servants shall rejoice, but ye shall be ashamed:

It also makes perfect sense that God isn’t impressed even with our good deeds if we at the same time perform shameful things in other areas of our lives. (And as we know obedience is better than offerings.) If we confess our sins and REPENT on the other hand, then we are CLEANSED and regarded as righteous before God since we have no sins on our account any more. But we will never be considered “righteous” as long as we live unrighteous lives. 

Our good works CAN please God IF we live righteously, and then they are NOT viewed as “filthy rags”:

Matthew 25:21His lord said unto him, Well done, thou good and faithful servant: thou hast been faithful over a few things, I will make thee ruler over many things: enter thou into the joy of thy lord.

Acts 10:34 Then Peter opened his mouth, and said, Of a truth I perceive that God is no respecter of persons: 35But in every nation he that feareth him, and WORKETH RIGHTEOUSNESS, is accepted with him.

2 Pet 2:7 And delivered just Lot, vexed with the filthy conversation of the wicked: 8(For that righteous man dwelling among them, in seeing and hearing, vexed HIS righteous soul from day to day with their unlawful deeds)

Rom. 2:Who will render to every man according to his deeds: 7To them who by patient continuance in well doing seek for glory and honour and immortality, eternal life:

Luke 6:45A good manout of the good treasure of his heart bringeth forth that which is good; and an evil man out of the evil treasure of his heart bringeth forth that which is evil: for of the abundance of the heart his mouth speaketh.

The better option is to live holy lives, because then we don’t provide “filthy rags” before God.