Om en man tar sig en hustru och får motvilja mot henne? 5 Mos. 22

Sep20

Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får MOTVILJA mot henne och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: “Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, FANN JAG INGA BEVIS PÅ ATT HON VAR JUNGFRU”, 5 Mos. 22:^13-14

Man kan säga att Guds lagar i Gamla Testamentet finns där för att 1) straffa överträdare och göra dem ansvariga för sina handlingar, 2) försvara rättigheterna för de svaga och 3) hålla männskorna i schack och avskräcka dem från att begå brott – som ju får andra att lida. Att på den här tiden påstå att en nybliven hustru inte är oskuld vore förödande för henne själv, hennes familj och faktiskt även för maken och hans familj. En israelisk man som levde under den här tiden skulle därför inte ens komma på tanken att göra ett sådant allvarligt påstående såvida han inte verkligen hade fog för det – eftersom han själv skulle vara en av de största förlorarna och tvingas gå igenom en stor smälek och ett bittert nederlag. Notera också att det inte är ett krav för mannen att dra i nödspaken ens om han inser att kvinnan inte är oskuld, men lagen ger honom en sådan rättighet om han verkligen har skäl för det och väljer den vägen. Den unga kvinnan kan ha fått sin mödomshinna sprucken pga en tidigare olycka, och det vore självfallet något som hon (och förmodligen hennes föräldrar) noga skulle ha påpekat för den tillblivande mannen, och det kan rent hypotetiskt vara så att hon kan erkänna ett tidigare sexuellt umgänge men att mannen ändå väljer att gifta sig med henne. Det senare alternativet var förmodligen ovanligt, och rent generellt var det förmodligen ovanligt att överhuvudtaget behöva åberopa lagen i 5 Mos. 22 eftersom den var väldigt allvarligt formulerad och resulterade i att äktenskapsmoral inpräntades hos israels folk så länge som lagarna beaktades och straffen delades ut. Därför var avvikelse från regeln att bevara sig själv ren ända till äktenskapet något unikt, för få ville dra skam över sig själva och andra familjemedlemmar.

5 Mos. 22:¹³Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne ¹⁴och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: “Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru”, ¹⁵då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten. ¹⁶Och flickans far skall säga till de äldste: “Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. ¹⁷Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru.” Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden. ¹⁸Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom. ¹⁹De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.²⁰Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, ²¹då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.

Det var vanligt med arrangerade äktenskap under den här tiden, men det betyder inte att föräldrar helt utesluter söners och döttrars egna viljor när de gäller att hitta lämpliga giftermålskandidater. Som en kärleksfull förälder så vill man gärna att barnen ska vara lyckliga i sina äktenskap och barnen kunde givetvis tipsa föräldrarna om någon lämplig tillkommande som de kanske förälskat sig i, varpå kontakt kunde tas med den personens föräldrar. I övrigt kunde givetvis tid ges för att ungdomarna skulle kunna lära känna varandra för att se om de kunde tänka sig att dela livet tillsammans. Det är givetvis inte så att alla arrangerade äktenskap är lyckade på vår jord ens om det handlar om judiska/kristna föräldrar, men det kan man inte beskylla Bibeln för utan i många fall föräldrarna som inte tagit hänsyn till sina barn – eller som baserat sina val på fel grunder.

Om en ung man går igenom proceduren att lära känna en ung kvinna och hennes familj och bestämmer sig för att gifta sig, så vore det ologiskt att han sedan plötsligt får motvilja mot henne, men det kan förstås inträffa OM han misstänker att kvinnan inte är att lita på eftersom hon inte verkar vara oskuld och heller ingenting sagt om detta. Nu är inte blödningar helt tillförlitliga tecken på att en kvinna är oskuld vilket även Talmud indikerar, men det är det vanligaste tecknet och ett av flera möjliga tecken/bevis. Tecken på oskuld skulle kunna vara:

Kvinnan hävdar själv att hon är oskuld/orörd
Kvinnan blöder, eller får åtminstone flytningar
Mannen känner någon form av fysiskt motstånd under själva ögonblicket
Kvinnan får ONT!

Om mannen saknar en eller flera av ovan tecken och har en allmän känsla att kvinnan far med osanning, då kan han ta det enormt stora steget att dra i nödbromsen och påkalla uppmärksamhet angående detta till de berörda familjerna. Det ska återigen mycket till för att mannen drar på sig en sådan skam, och han skulle inte göra det såvida han verkligen inte var säker på sin sak. Det är dessutom kvinnans LIV som står på spel, och varför gå igenom proceduren att gifta sig om man vill skicka bruden till döden och dra smälek över sig och två familjer? Eftersom blödningar inte är helt tillförlitliga så säger judiska skrifter att en tillförlitlig kvinna (typ barnmorska) skulle kunna assistera för att kontrollera sanningshalten i mannens påstående. Om mannen skulle ha fel i sitt påstående (osäkert om detta någonsin inträffat i Israels historia), så måste han dels betala en stor summa pengar till kvinnans far, och dels måste han gifta sig med henne och ansvara ekonomiskt för henne så länge hon lever. Kvinnan har egentligen valet mellan pest och kolera, men att få en ekonomisk trygghet under resten av sitt liv måste ändå betraktas som ett bättre alternativ än att förbli ogift i sin fars hushåll (hon skulle inte kunna förvänta sig någon ny friare) och tära på hans ekonomi, för att sedan sluta livet som en fattig änka utan någon som tog hand om henne. Kvinnan skulle alltså göra ett bättre val att fortsätta vara gift med den person som falskt anklagade henne för att inte vara oskuld, och förhoppningsvis kunde hon ändå glädja sig åt barn, släkt, vänner och grannar – och kanske t o m en hoplappad relation till mannan? Alternativet finns faktiskt att mannan ber kvinnan och hennes familj om förlåtelse för sin falska anklagelse. (Om nu detta hypotetiska fall ens inträffat.)

Det går inte att jämföra trygghetssystemet för 4000 år sedan med dagens system där en ung arbetslös kvinna kan förvänta sig hjälp av samället vad gäller socialbidrag, bostadsbidrag och arbetslöshetsersättning. Jag har hört många klaga på Mose lag vad gäller det här med fortsatt giftermål trots en falsk anklagelse om kvinnans oskuld, men jag har inte hört en enda person komma med ett bättre och tryggare alternativ för kvinnan. Ofta handlar deras förslag om att ANDRA ska hjälpa till ekonomiskt, men då handlar det endast om TEMPORÄR och SPORADISK ekonomisk hjälp där kvinnan är helt i händerna på att någon ska ge henne lite allmosor om hon har tur. Men visst är väl kvinnan som råkat så illa ut värd PERMANENT ekonomisk trygghet, och hur ska hon få det om hon inte ingår i något hushåll? Hennes far kanske har det knapert som det är, och han kanske har flera döttrar som han ska gifta bort med brudgåvor. Dessutom så lever han ju inte i evighet och kanske är till åren kommen redan när hans dotter gifte sig med mannan som falskt anklagade henne. Är det bättre alternativet att hon måste arbeta som tjänstekvinna i något hushåll, eller tycker någon att en by ska gå ihop och turas om att betala för henne enligt ett rullande schema? Hur skulle kvinnan uppleva ett sådant förnedrande system där hon känner sig som hela byns evighetsbörda? Hon skulle nog önska att hon slapp vakna upp varje morgon för att slippa vara allas paria. Nej, hur man än vrider och vänder på problemet så verkar Gud ha träffat alldeles rätt med sin lag i 5 Mos. 22. Tack vare den lagen så har förmodligen många unga kvinnors liv räddats, eftersom en man skulle tänka sig för två gånger innan han kom med någon ful anklagelse och OM han ändå skulle ta ett sådant steg så träder ändå en permenent trygghet in för kvinnans del. Det är helt rätt att en mannen som faktiskt svärtade ner kvinnans namn i onödan också ska vara den som betalar priset för en sådan allvarlig anklagelse. Det ska ingen annan behöva göra.

Men hur är det om det handlar om en kvinna som inte är förlovad/trolovad/gift och som förlorar sin oskuld t ex genom sexuellt umgänge med sin pojkvän eller annan manlig person? Då finns fortfarande lagen om att kvinnan har rätt att bli gift med den mannen, för mannen ses som ytterst ansvarig. Däremot så är det inget tvång att så ska ske, och framför allt kan man förstå att kvinnans far inte skulle gå med på att tvinga sin dotter att gifta sig med en man som t o m skulle kunna vara hennes våldtäktsman. Som kärleksfull förälder är det vanligt att man vill se sin dotter så lycklig som det bara går i ett äktenskap, och att då tvinga en dotter att gifta sig med en våldtäktsman som tagit hennes oskuld emot sin vilja, det är det få fäder som skulle välja:

5 Mos. 22:²⁸Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, ²⁹då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

2 Mos. 22:¹⁶Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. ¹⁷OM HENNES FAR VÄGRAR ATT GE HENNE ÅT HONOM, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

5 Mos. 22 fortsätter med att säga att utomäktenskaplig förbindelse är en stor styggelse och båda skyldiga ska dö. Det gäller även en jungfru som är förlovad/trolovad, fast inte om hon blir våldtagen förstås. Hon kan ju ropa på hjälp, och hänsyn tas också till kvinnan om händelsen skulle inträffa på ett ställe där ingen skulle kunna höra ett rop på hjälp.

5 Mos. 22:²²Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.²³Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, ²⁴skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.²⁵Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö. ²⁶Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. ²⁷Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.²⁸Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, ²⁹då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

Det är en fiffig idé av Gud att skapa kvinnan med en mödomshinna (hymen), som utgör ett hinder och som kan användas som ett tecken på oskuld. Det eliminerar att kvinnan blir rörd i onödan, och därmed eliminerar det risken för att oönskade barn kommer till (för att inte tala om könssjukdomar). Tack och lov för alla Guds lagar som är väl uttänkta och som genom historien beskyddat den svage. Gud kan inte förbjuda människor att behandla andra väl, och han programmerar oss inte att alltid lyda hans lagar, men vad gäller Israel så såg han till att skapa allvarliga lagar med tydliga konsekvenser om man överträdde dem, och han såg till att den svage beskyddades OM någon mot förmodan skulle bryta lagarna. Det var viktigt att Israel levde moraliskt rätt och som ett gott föredöme för andra, eftersom hela världen var tänkt att frälsas genom dem. Om det därför skulle visa sig att Israel levde precis som alla andra, genom otukt och trolldom, så skulle både Israel och Israels Gud hånas och ses ner på. Lagarna var till för människornas bästa.

En del kanske menar att det är bättre att skilja sig idag än på 1950-talet – eller för 4000 år sedan – eftersom det är så vanligt med skilsmässor nuförtiden vilket innebär att det inte är så dramatiskt. Men kan man verkligen säga att saker och ting är bättre bara för att man har fler olycksbröder och olyckssystrar? Otrohet och skilsmässor innebär sorger för både vuxna och barn, så vore det inte trevligare om skilsmässor vore extremt ovanliga? Om skilsmässor vore ovanliga så borde det innebära att färre vore olyckliga pga skilsmässor. Enormt överviktiga människor kanske känner sig udda och förfördelade för att de upplever att de tar upp mer än sin egen plats i ett färdmedel som buss, bil, tåg eller flygplan, och att de alltid känner sig klumpiga och har svårt att hitta kläder i rätt storlek. Men blir deras problem verkligen mindre om det finns ännu fler överviktiga som delar deras negativa upplevelser? Är verkligen vår egen plåga mindre bara för att vi ser att vi ser fler människor som går igenom samma jämmer? I stället borde vi glädja oss åt att så få människor som möjligt går igenom svårigheter.

5 Mos. 24:24 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, ²och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, ³och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, ⁴då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

En kvinna som blivit rörd blir också ett våldsoffer och det går inte göra något som hänt ogjort. Ett ännu värre slag för en kvinna under den här tiden vore om hon därefter lämnades ensam och att mannen skulle vägra att gifta sig med henne – vilket denna historia om Amnon och hans halvsyster Tamar visar.

2 Sam. 13:1 Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon blev förälskad i henne. ²Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne.—¹¹Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, tog han tag i henne och sade: “Kom och ligg med mig, min syster.” ¹²Men hon svarade honom: “Nej, min bror, kränk mig inte. Sådant får inte ske i Israel. Gör inte en sådan galenskap! ¹³Vart skulle jag då ta vägen med min skam? Och du skulle hållas för en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skall inte neka dig att få mig.” ¹⁴Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.¹⁵Därefter greps Amnon av ett mycket starkt hat till henne. Det hat han kände mot henne var större än den kärlek han hade haft till henne. Amnon sade till henne: “Stig upp och gå din väg!” ¹⁶Då sade hon till honom: “Du har ingen orsak till denna stora ondska. Att förskjuta mig vore värre än det andra som du har gjort med mig.” Men han ville inte lyssna på henne–²⁰Då sade hennes bror Absalom till henne: “Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Tig nu om detta, min syster. Han är ju din bror. Låt inte det här gå dig djupt till sinnes.” Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ENSAM OCH ÖVERGIVEN.

En präst får inte ta en sköka eller vanärad kvinna till hustru. Prästen är helgad åt Gud.

3 Mos. 21:⁷Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty PRÄSTEN är helgad åt sin Gud.