Tag Archive | fri vilja

Bergsjöbloggen och kalvinismen

Aug22

Detta skrevs som svar på en bloggartikel från BERGSJÖBLOGGEN. 
Min bloggartikel har kraftigt justerats idag 2020-07-31 eftersom Bergsjöbloggen tagits ner av skaparen som inte längre hyser reformerta/kalvinistiska åsikter.

******************

Jag kan börja med att poängtera att jag ingalunda fokuserade enbart på John Kalvins lära i min bloggartikel om TULIP utan fokuserade på just TULIP. 

Läs nedan hur Kalvin menar att ALLT sker enligt Guds vilja, inklusive Adam och Evas fall. T o m DJÄVULEN agerar precis så som Gud planerat enligt Kalvin:

CITAT FRÅN KALVIN 

“God NOT ONLY foresaw the FALL of the first man, and in him the RUIN of his posterity; but also at his own pleasure ARRANGED it” .(John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 3, XXIII)

“The first man fell because the Lord deemed it meet that he should.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 8)

“Creatures are so governed by the secret counsel of God, that nothing happens but what he has knowingly and willingly DECREED” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 16, Paragraph 3)

“We hold that God is the disposer and ruler of all things, –that from the remotest eternity, according to his own wisdom, He decreed what he was to do, and now by his power executes what he decreed. Hence we maintain, that by His providence, not heaven and earth and inanimate creatures only, but also THE COUNSELS AND WILLS OF MEN are so governed as to move exactly in the course which he has destined.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 16, Paragraph 8)

“thieves and murderers, and other evildoers, are instruments of divine providence, being employed by the Lord himself to execute judgments which HE has resolved to inflict.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 17, Paragraph 5)

“The devil, and the whole train of the ungodly, are in all directions, held in by the hand of God as with a bridle, so that they can neither conceive any mischief, nor plan what they have conceived, nor how muchsoever they may have planned, move a single finger to perpetrate, unless in so far as he permits, nay unless in so far as HE COMMANDS, that they are not only bound by his fetters but are even forced to do him service” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 17, Paragraph 11)

“But since he foresees future events only by reason of the fact that he decreed that they take place, they vainly raise a quarrel over foreknowledge, then it is clear that all things take place rather by his determination and bidding.“ (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 6)

Läs mer citat från Kalvin i min tidigare bloggartikel här 

Kalvin trodde att t o m syndafallet var förutbestämt av Gud. Sen kan det naturligtvis vara så att Kalvin precis som alla kalvinister ibland uttryckte sig som om han INTE trodde detta trots allt, men då talar han i så fall emot sin egen lära. Läran är i grunden att INGENTING sker emot Guds vilja och att ALLT sker precis som Gud vill ha det, för annars är inte Gud allsmäktig. 

Poängen med TULIP är att INGENTING sker enligt Guds vilja och detta innebär att människans NATUR (viljan att göra det onda) OCKSÅ är förutbestämd av Gud. Det är precis detta dilemma jag inleder min bloggartikel med, och jag nämnde också att ingen kalvinist kan lösa detta problem utan att slå knut på sig själv. Kalvinister vill på något sätt äta kakan och ha kakan kvar när man försöker skuldbelägga MÄNNISKAN trots den egna lära som säger att det är GUD som orsakat så att människan inte vill komma till ljuset. 

Nu har jag som sagt  inte fokuserat på vad John Kalvin trodde i min artikel utan vad TULIP lär och vad KALVINISTER tror (och det är inte säkert att kalvinister anammar alla John Kalvins läror), MEN som man kan se i citaten ovan så trodde faktiskt Kalvin att t o m syndafallet var förutbestämd av Gud. Reformerta tror inte på fri vilja som andra människor ser på fri vilja. För att människan “av fri vilja” ska komma till ljuset måste Gud först manipulera hennes vilja så att den blir “fri” att kunna söka och finna honom. Låter det som fri vilja? För att vara konsekventa med sin egen lära (TULIP) så måste reformerta tro att det var GUD som såg till att människan föddes ond, och att de inte vill komma till ljuset. Människan har då ingenting med saken att göra och är endast en nickedocka i Guds hand. Vill människan vara kvar i mörkret och göra ont så är detta ENBART för att Gud VILL att hon ska bete sig så, och Gud FÖRUTBESTÄMDE detta (enligt kalvinismen)

Jag har genom åren diskuterat med hur många kalvinister som helst och noterat att de är experter på att dra verser ur sitt sammanhang för att tvinga dessa verser att konformeras med deras egna åsikter. Det första misstaget kalvinisten ofta gör är att anta att frivilja-troende är arminians. Detta avslöjar kalvinistens brist på studier av sina motståndares åsikter. Friviljaren måste då börja med att berätta om sina åsikter eftersom kalvinisten bevisligen missat detta.

Gud skulle aldrig på måfå förhärda att neutralt hjärta och göra det ont, men Gud har vid några tillfällen använt sig av onda människors planer för att åstadkomma någonting gott. Vi kan som bekant läsa att Farao förhärdade sitt hjärta ett flertal gånger innan Gud gjorde det. Ett hårt hjärta kan göras hårdare, och vi kan även läsa om detta i Rom. 1. Ett hårt/förhärdat hjärta är ALLTID emot Guds vilja eftersom Gud mycket hellre hade önskat ett ljust hjärta som är öppet för kunskapen om Gud.

Bibelns Gud skickar inga oskyldiga människor till helvetet, men kalvinismens Gud gör det GARANTERAT. Kalvinismens Gud såg till att människor föddes onda och chanslösa. Deras Gud VILLE att dessa människor skulle välja ondska och mörker och såg endast till att några få uppväcktes från dvalan. De övriga var alltså fördömda från start, och notera att Gud förutbestämde innan världens begynnelse att dessa människor skulle hamna i helvetet! Således bestämdes det och orkestrerades att dessa människor skulle hamna i den eviga elden utan någon som helst anledning, och utan att SYND har någonting med saken att göra. De var ju inte ens födda när beslutet om evig förtappelse gjordes!

Kalvinister verkar ha väldigt lågt intresse för att läsa icke-reformerta böcker, men självklart inte alla.

Om vi är födda med en syndig natur så betyder detta att vi är födda i synd. Människan bad inte själv om att få bli född med en syndig natur. Så om denna idé är sann så har människan utmärkta ursäkter för sin synd på domedagen när Gud frågar henne varför hon syndat. “För att vi är födda med en syndfull natur förstås” kan vi svara. Bebisar som är en månad gamla kan inte ljuga eller synda på något sätt! Framför allt inte ofödda bebisar. Bebisar har ingen syndfull natur och de är oförmögna att synda.

Inte heller lär Westminster Confession of Faith ut att alla människor har möjlighet att vända om till Gud. Nej, återigen är läran att INGENTING sker emot Guds vilja, och att ALLTING är förutbestämt av Gud. Således kan människan aldrig i livet välja en väg som inte Gud vill att hon ska välja. Den kalvinistiska läran är alltså inte att människan frivilligt föll i synd eftersom hon ju inte hade något val! Gud FÖRUTBESTÄMDE ju att vissa skulle födas ej utvalda, och att andra skulle födas utvalda. Jesus dog inte ens för de ej utvalda! Varför skulle han göra det när Gud ju förutbestämt att de ska hamna i helvetet? 

Ett vanligt bedrövligt kalvinistiskt argument är att Gud (trots att han tvingade på människan en syndig natur) är så ödmjukt god att han ändå valde några som skulle bli frälsta trots att han inte behövde det. Gud KAN allså möjliggöra så att ALLA blir frälsta, men väljer i stället att tvinga de flesta människor att vara icke-utvalda, och orsakade därmed att de lever i mörker och oförmögna att söka och finna honom. Tack och lov så är denna monstergud inte Bibelns Gud.

En brottsling har valet att INTE utföra brott. Enligt TULIP så har däremot människor inte detta val. De MÅSTE vandra i mörkret och synda eftersom Gud förutbestämt det och eftersom INGENTING sker emot Guds vilja.

barn3Först förutbestämmer kalvinismens Gud människan att synda, sen blir han förgrymmad över att de syndar och kastar dem i helvetet. Där har du kalvinismen i ett nötskal. Kan en människa i helvetet ångra någonting om kalvinismen är sann? Kan de tänka “Jag borde verkligen ha sökt Gud och levt rätt för då hade jag inte hamnat här”? Nej, de kan inte tänka så eftersom det var GUD som ville att de skulle bli födda som icke-utvalda och helt utan chans att bli frälsta. Gud predestinerade dem till helvetet innan jorden ens fanns! De har absolut ingenting att ångra, utan de har all rätt att förbanna en sådan monstergud som orsakat deras plåga. Återigen; tack och lov är detta inte Bibelns kärleksfulla Gud! Bibelns Gud sänder människor till helvetet för att de SYNDAT av fri vilja trots att de hade valet att INTE synda.

Har människan denna onda natur ENLIGT Guds vilja eller EMOT Guds vilja? Båda svaren utgör problem för kalvinismen. Om man säger att den onda naturen är ENLIGT Guds vilja så är alltså Gud orsaken till vår synd och vi kan klandra honom för allt ont. Säger man att vi har den onda naturen EMOT Guds vilja måste man överge TULIP och kalvinismen eftersom läran är att INGENTING sker emot Guds vilja.

BIBELN säger att vi kan veta om vi är frälsta, men enligt kalvinismen så kan man aldrig veta det förrän på dödsbädden (eftersom man under sitt liv kan ändra kurs och därmed visa att man inte var frälst från första början). Även Kalvin lät väldigt osäker i slutet av sitt liv, och det kan man förstå eftersom han var en mördare, och vi har hittills inte hittat stöd för att han någonsin ångrade detta. Däremot så vet vi att Kalvin skrev sin Institutes när han var en oomvänd mördare. Enligt kalvinismen så kan en människa leva helt rätt och gudfruktigt hela sitt liv, men om han sedan väljer att leva i synd så heter det “han var inte frälst från första början för då skulle han fortsatt på den vägen”. Om samma person omvänder sig så heter det “ja, ett tydligt bevis för att han är en av de utvalda frälsta eftersom han ju omvände sig till slut vilket var väntat”. Man kan alltså aldrig veta.

Människan får inte välja, enligt kalvinismen. Hon är född i mörker endast för att Gud vill det, och hon stannar i mörker endast för att Gud vill det.

Lyssna inte på predikanter som lär ut att Jesus inte dog för alla människor utan endast vissa utvalda, att Gud förutbestämmer att vi ska synda, och att mord, våldsamheter, stöld, lögn, aborter, våldtäkt, små barn som blir lemlästade inträffar endast eftersom Gud vill det. 

Frågan du ska ställa dig är “Är människan fallen ENLIGT Guds vilja eller EMOT Guds vilja?” Kalvinismen lär oss glasklart att INGENTING sker emot Guds vilja , och detta betyder att Kalvinismens Gud är regissör av SYNDEN. Vi kan alltså klandra Gud för att vi syndar. Återigen, goda skäl att fly allting som luktar reformert. Det handlar endast om gnosticism i en ny förpackning. INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde någonting som liknade kalvinism de första 300 åren e Kr. Endast gnostikerna.

Vad är TULIP och varför sprids KALVINISM och gnosticism?

Aug10

Kalvinister tror mer eller mindre öppet på TULIP

Om en person säger sig tro på TULIP, så kan man förstå hans/hennes tro genom att helt enkelt studera vad bokstäverna i TULIP står för. Läs mer om punkterna längre ner. Man skulle kortfattat kunna förklara kalvinism med läran att människan inte har någon egen fri vilja, att Gud förutbestämmer ALLT och att INGENTING sker emot hans vilja. Detta gäller förstås bara om man vill vara konsekvent med TULIP, och det existerar heller ingen kalvinist som kan/vill vara helt konsekvent med sin egen lära. Lyckligtvis!

En del kalvinister skulle protestera direkt och säga “Jo, vi har visst fri vilja men  vi har endast viljan att agera inom vår egen natur!”. Men då måste man fråga sig 1) Vem gav oss denna natur?, och 2) Har vi denna onda natur enligt Guds vilja eller emot Guds vilja? Dessa frågor kan inga kalvinister svara på utan att slå knut på sig själva, men många jag samspråkat med säger öppet att Gud predestinerat även vår synd eftersom de menar att han predestinerat allt, och att han inte vore allsmäktig om minsta lilla inträffade emot hans vilja.

“If there is one single molecule in this universe running around loose, totally free of God’s sovereignty, then we have no guarantee that a single promise of God will ever be fulfilled.” ― R.C. Sproul, Chosen By God: Know God’s Perfect Plan for His Glory and His Children

John Kalvin (1509-1564) startade inte begreppet TULIP som ju kom till ca 50 år efter hans död, men TULIP har ändå sitt ursprung i hans resonemang och teologi. Kalvin var i sin tur tagit många av sina idéer från Augustinus som var en före detta gnostiker. Ingen har fört in så många falska läror till kyrkan som Augustinus, och vi tror än idag på många obibliska läror som härrör från hans tid. Läs mer om Augustinus många nya läror här. Förutom att tro på TULIP säger en del kalvinister att de också tror på lärosatsen i Westminster Confession of Faith från 1647. Även den lärosatsen innehåller en rad motstridigheter gömda bakom mycket ludd och fina ord, såsom att Gud förutbestämt allt, dock inte synd. Jaha, så synd sker alltså emot Guds vilja? Nej, det kan få kalvinister erkänna för då vore han ju inte allsmäktig. Så då borde vi slå fast att Westminster Confession of Faith inte kan vara ett bra rättesnöre? Hur kan Gud förutbestämma allt som sker samtidigt som människan har ansvar för sina handlingar – som ju är förutbestämda av Gud?

“God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass: yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.” (WCF)

Pga internets inflytande så har dessvärre kalvinismen spridit sig alltmer även i Sverige. Alla kalvinister är anhängare av lärorna som finns inbyggda i systemet under benämningen TULIP (se nedan) även om inte alla använder sig utav dessa bokstäver. Kalvinister tror också till högre eller mindre grad på Kalvins läror även om det inte alls är säkert att de köper Kalvins läror rakt av. Om en person säger sig tro på TULIP är det inte fel att “döma honom” som en TULIP-anhängare. Det är förmodligen vad han/hon själv föredrar eftersom det finns ett erkännande om att tro på TULIP. En del vill inte kalla sig kalvinister, men däremot TULIP-anhängare, och det måste man förstås respektera.

1) Bokstäverna och innehållet i TULIP står och faller tillsammans. Det går visserligen att vara endast “P-troende” men då är man å andra sidan ingen kalvinist. Tror man på någon av de andra punkterna måste man tro på alla fem för att vara konsekvent. Detta är solklart när man läser vad de fem punkterna står för. Det finns många som menar sig bara tro på 2, 3 eller 4 men det är inte konsekvent.

2) Det existerar noll kalvinister som är konsekventa med sin egen lära. Det beror på att läran är motstridig i sig själv och resulterar i en Gud som är orsaken till synd och därmed värre än djävulen som ju bara lydigt måste agera såsom Gud tvingat honom till. Inte ens “hyper-kalvinister”  är helt konsekventa med sin lära. Alla kalvinister uttrycker sig i olika grad som om de inte vore kalvinister utan i stället trodde på människans fri vilja och att vi alla (utvalda eller ej) har möjlighet att agera emot Guds vilja. Många gånger kan vi bli förbluffade över att någon välkänd predikant faktiskt är kalvinist eftersom han uttryckt sig på ett motsatt sätt i sina predikningar.

3) De flesta kalvinister menar att de är missförstådda och att andra inte förstått deras läror. I stället är det de som inte förstått vad Guds suveränitet och människans fria vilja egentligen innebär. De får för sig att Gud inte kan vara “allsmäktig” såvida han inte förutbestämt ALLT. De har fått för sig att en allsmäktig/suverän Gud inte kan eller vill skapa människan med fri vilja och utesluter det alternativet som ens möjligt.

4) Kalvinister är experter på att anamma paradoxer, hitta på nya fina telogiska termer, förvränga ord och att ta verser ur sitt sammanhang. Tack vare sofistikerade begrepp och mycket fluff mellan raderna har de lyckats få många anhängare som tycker att systemet låter trovärdigt. Kalvinister besvarar ofta absurda teologiska resultat med “Guds tankar är högre än våra tankar”. Vilka absurda motstridigheter som helst kan lösas med det citatet…

5) I diskussioner med kalvinister får man ofta (inte alltid) kallas man ofta arminianer (arminians) och/eller pelagians om vi inte håller med dem om kalvinismen. Läs mer om detta här och här

6) Kalvinismen har fått en del anhängare för att det låter vackert och prestigelöst att upphöja Guds suveränitet (med den kalvinistiska tolkningen) och exklamera att “Gud är i centrum och inte människan”. Det fokuserar mycket på att det inte ska finnas någon anledning till stolthet eller skrytsamhet, så därför tror de att om vi har minsta finger med i spelet så skulle det svärta ner Guds suveränitet och hans ära – även om det bara handlar om att tacka ja till frälsningen. Om inte Gud gör precis ALLT åt oss (inklusive att tacka ja/nej åt oss, och att omvända oss åt oss, att undvika synd åt oss, etc) så menar de att han inte är allsmäktig. I själva verket är det kalvinismens lära som får vissa människor att vara stolta eftersom de ju tror att de är Guds utvalda – och alla kalvinister anser sig förstås vara utvalda.

7) Det finns en del före-detta kalvinister så det ÄR inte omöjligt att omvända dem, men det är mycket svårt eftersom det finns någon tilldragande i kalvinism som håller människor kvar. Många kalvinister är helt ointresserade av att läsa artiklar och böcker från icke-reformerta, utan i stället söker de bara mer och mer lektyr från kalvinister. De matar sig därmed regelbundet med kalvinism och lär sig detta resonemang, och blir till slut inte ens medvetna att de använder obibliska termer som de ger kalvinistiska tolkningar. Det finns många bra websidor som enkelt löser de problem som kalvinisterna trasslat in sig i.

8) INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde ut någonting som ens liknar kalvinism de första 300 åren e.Kr. Samtliga utan undantag lärde ut att människan har en fri vilja och inte alls är född syndig och oförmögen att göra gott. Hade verkligen alla fel så fort den sista aposteln gick ur tiden? De enda som lärde ut något som liknar kalvinism var gnostikerna.

T U L I P

T – Total depravity (eller Total Inability) innebär att alla är födda i synd och att ingen har en grundinställning (pga sin medfödda onda natur) som skulle kunna möjliggöra att de strävar efter att lära känna Gud. INGEN har alltså i grunden en möjlighet att finna Gud eftersom deras natur gör dem ovilliga till detta. Med andra ord är det GUD som måste “uppväcka” människor så att de kan söka honom, finna honom, omvända sig, och tro. Grejen är att han endast uppväcker vissa! Nämligen de som han vill ska räddas, och de som han uppväcker KOMMER att bli frälsta vare sig de vill eller ej. Gud gör dem  villiga och Gud är också den som ger tro – men alltså endast till vissa speciellt utvalda. Dessa utvalda får en säker plats i himlen och de övriga lämnar han ryggen, vilket innebär att de inte har en chans att bli frälsta eftersom de är kvar i sin ouppväckta onda natur som påtvingats dem. De  är därmed förlorade redan vid födseln, och faktiskt redan innan världen skapades eftersom det var då som Gud bestämde alla människors destination.

Kalvinister anser att människan i sin grund är “död” och med detta menar de att vi är helt oförmögna att utföra goda moraliska handlingar såvida inte Gud utvalt oss och uppväckt oss. Trots att “depraved” och “depravity” inte finns med som ord i Bibeln (KJV) är idén med T själva grunden till TULIP trots att Bibeln inte alls lär ut att alla människor är “döda” eller att “död” ens skulle ha en sådan betydelse som kalvinisterna vill ge det ordet. Det hjälper inte att berätta för kalvinister att den förlorade sonen ju var DÖD och FÖRLORAD och ÄNDÅ gjorde ett mycket gott moraliskt val (helt själv) när han ångrade sin synd och återvände till sin Far.

U – Unconditional election innebär att Gud valt vem som ska bli frälst och han baserar inte det på något som vi gör eller tror. Han handplockar människor helt utan motkrav eller villkor från vår sida och man skulle kunna säga att han kastar tärning för att slumpmässigt välja vem som ska hamna i himmel eller helvete. Detta val gjorde han INNAN jordens skapelse och följdaktligen långt innan vi fanns till. De som Gud utväljer KOMMER att bli frälsta så redan när människor föds är deras framtida destination redan förutbestämd och garanterad. De som han inte utväljer till frälsning ratas alltså inte pga någon synd, eftersom de utvaldes till ett liv i evigt helvete innan de ens fanns till och långt innan de kunde synda. Människor är alltså frälsta pga av Guds val, snarare än av tro (även om de som han valt förstås garanterat kommer att tro).

L – Limited atonemement betyder att Jesus inte dog för alla människor utan endast för några få. Det är alltså en begränsad skara som kan bli frälsta men de kommer å andra sidan tveklöst att bli frälsta. Endast de synder som de utvalda gjort sig skyldiga till är täckta genom Jesus död på korset, men inte övrigas synder. För de utvalda har därmed Jesus död stort värde men för de övriga spelar hans död ingen som helst roll eftersom detta syndoffer aldrig var ämnat för dem.

I – Irresistable grace betyder “oemotståndlig nåd” vilket innebär att Guds nåd har en sådan kraft att den drar de utvalda till honom och de kommer att svara JA när han drar och kallar. Den som Gud har bestämt till frälsning kommer garanterat att bli frälst. Den heliga ande kan inte bli motarbetad av de utvalda, och den heliga ande kommer snarare att se till att de utvalda samarbetar och tror. Deras natur manipuleras så att de “frivilligt” kommer till Gud.

P – Perseverance of the saints är samma sak  som “unconditional eternal security” (även om kalvinister protesterar) och betyder att de Gud kallar KOMMER att fortsätta att tro på honom till slutet. Det betyder att om någon tappar sin tro så var han aldrig en utvald från första början. Eller också kommer personen att återvända till sin tro senare om han är utvald. Man kan alltså aldrig veta eller känna sig säker på sin frälsning eftersom man kan leva ett långt liv till synes som en sann kristen, men ändå förlora sin tro i slutet av sina dagar – vilket skulle bevisa att man egentligen aldrig varit utvald och frälst en enda gång.

Varför är inte alla frälsta?

Vanliga kristna icke-kalvinister tror att människor hamnar i helvetet helt rättfärdigt eftersom de är syndare, vägrar att söka Gud vägrar att komma när han kallar, inte ger honom den respekt och tacksamhet han förtjänar, och för att de inte accepterat Jesus offer på korset som kan få deras synder förlåtna. Det är också det som Bibeln lär ut. Kalvinister däremot kan inte stämma in i detta eftersom de ju tvingas tro att människor inte hamnar i helvetet pga någon synd (eftersom de är utvalda till helvetet innan de ens föds) och eftersom de ej uvalda INTE var ämnade att bli frälsta från första början. Men de ej uvalda har ingen som helst anledning att visa respekt och tacksamhet för Gud eftersom han ju skapat dem för att bli framtida invånare i helvetet, och han tvingade på dem en syndfull natur som de inte hade något annat val än att följa. Om de själva hade fått välja så hade de förstås inte valt att få en sådan natur som leder till ett evigt liv i helvetet. Vem vid sina sinnens fulla bruk skulle frivilligt välja en evighet i en brasa? Man kan fråga sig vad vi ska med djävulen till när Gud gör allt jobbet åt honom?

Här nedan följer en liten lista över kalvinistiska (“reformerta”) teologer/predikanter som kanske är kända hos oss svenskar. Det är ingen hemlighet att dessa personer är reformerta och stödjer TULIP och det här är heller ingen “hatlista” av något slag. Jag vill bara att läsare och lyssnare ska vara uppmärksamma på vad predikanter och författare egentligen står för så att de är beredda att avslöja falska läror när de kommer. Om man redan från början vet att en predikant tror på Kalvins läror och/eller TULIP så vet man också vad predikanten utgår ifrån och vilken grundinställning han/hon har. Jag kan säga AMEN till massor av påståenden som nedanstående predikanter gjort, men jag kan även säga AMEN till påståenden från katoliker och framgångsteologer. Jag kan t o m säga AMEN till en rad påståenden från Jehovas vittnen, kristadelfianer och mormoner. Allt de säger är inte goja. Men SE UPP eftersom ju mer sanning en predikant producerar, desto mer slappnar vi av och riskerar att släppa in även villoläror i våra hjärtan.

En varg tillåts sällan predika, men en varg i fårakläder kanske släpps in och därmed kanske också villoläror slinker in och får fäste. Om en predikant medger att han är mormon kanske han inte ens släpps in i en kristen kyrka, men om en person bara säger att han är “kristen och Bibeltroende” kanske han tillåts predika, och framkommer det då att personen ifråga är reformert och TULIP-troende så är det förstås stor risk att han påverkar åhörarna med sina TULIP-doktriner även om han skulle predika 95% sanning och 5% villoläror. Många reformerta är heller inte helt öppna med sina TULIP-åsikter eftersom de vet att det kan stöta på patrull att medge att Jesus inte dött för alla och att Gud är den som förutbestämmer och orsakar att människor syndar. De föredrar att uttrycka sig mycket mer diffust och med mycket ludd för att framstå som mer diplomatiska. Nu kan det förstås vara så att kalvinister är vilseledda själva, men det ändrar inte på sakens natur – att de riskerar att vilseleda andra. Här kommer hur som helst listan…

  • Jonathan Edwards
  • Paul Washer
  • Mark Driscoll
  • John Bunyan
  • R C Sproul
  • Arthur Pink
  • John Piper
  • John MacArthur
  • Alistair Begg
  • Albert Mohler
  • William Carey
  • John Gill
  • Charles Spurgeon
  • James White
  • Louis Berkhoff
  • Albert Mohler
  • J.I. Packer
  • John Owen
  • George Whitefield
  • Cornelius Plantinga
  • Cornelius Van Til
  • Greg Bahnsen
  • B.B. Warfield
  • Louie Giglio
  • Francis Chan
  • Francis Schaeffer

Att vara kalvinist är inte detsamma som att inte vara frälst – Gud dömercalvinism 38

Jag är övertygad om att personerna ovan har lyckats få människor frälsta, men så är fallet även bland andra irrlärare. Vi kan aldrig veta hur mycket nytta och hur mycket skada de orsakat, men det viktiga är att vi är tydliga med var de har FEL i sin lära så att vi kan begränsa eventuell skada. Är det då så farligt med att kalvinismen sprids i Sverige? Ja, så fort det handlar om att själar kan förloras så är det farligt. Jag säger inte att kalvinister aldrig i livet kan vara frälsta (Gud vet, men inte jag), men en lära som smutskastar Gud kan skrämma bort människor från honom – som idén att Gud inte älskar alla människor tillräckligt för att dö för dem, och idén att Gud är den som orsakar att människor mördar, lemlästar, våldtar, stjäl, ljuger och aborterar bort foster. Det finns kalvinister (såsom James White) som på fullt allvar anser att även små barn som våldtas är förutbestämda till detta av Gud. Många kalvinister lär också att vi ständigt syndar i tanke, ord och gärningar och att vi ändå är frälsta, vilket förstås riskerar att hålla människor kvar i sin synd och in i en falsk trygghet trots att de är på väg till helvetet.

Eftersom allting är förutbestämt och redan avgjort så tvingas kalvinister att tro att evangelisation och böner inte påverkar någonting ett endaste dyft, men trots det evangeliserar och ber de  i alla fall (för att Gud av någon anledning bett dem att göra det). Det är hur som helst ingen bra inställning att tro att vi aldrig kan påverka någon utgång med bön eller evangelisation, och att aldrig kunna säga till en medmänniska att Gud älskar henne och vill att hon ska ge sitt liv till honom – eftersom det troliga (enligt kalvinismen) är att Gud inte vill att hon ska bli frälst.

Många kalvinister protesterar säkert vilt när de läser detta eftersom de inte känner igen sig och kanske inte hört sina reformerta favoritpredikanter nämna sådana läror, men tror de på TULIP så är detta vad de faktiskt måste tro för att vara konsekventa.Om man tar bort all “fluff” mellan raderna är det lättare att se vad slutresultatet faktiskt blir. Paul Washer kan vi ibland höra predika om hur viktigt det är att omvända sig (och han är därmed inte konsekvent med sin egen lära eftersom människan inte själv kan välja att omvända sig) men samtidigt säger han också att det inte kan gå ens minuter innan vi måste synda eftersom människan i grunden är så omöjlig. Så vad är det då för vits med omvändelse om vi ständigt syndar?

2 Timotheosbrevet 4:3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen

Läs gärna mitt inlägg till Bergsjöbloggen här, för att se exempel på hur svårt det är för en kalvinist att vara trogen sin egen lära om TULIP.

Farao förhärdade sitt hjärta – emot Guds vilja

Jul17

Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden (Rom. 9:17)

 (Even for this same purpose have I raised thee up – KJV)

Guds poäng är att han inte ÄN  har eliminerat Farao, just för att kunna visa sin makt för människorna på jorden. Gud förskonade Faraos liv ett tag och även landet Egypten. Rom. 9:17-18 är en referens till 2 Mosebok:

2 Mosebok 9:15 Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;16 men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.17 Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och icke släpper dem,18 se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu

Notera att Farao lade hinder i vägen för Guds folk och vägrade låta dem gå. Det var Faraos egen idé och inte Guds idé.

“Förhärda” i 2 Mosebok översätts från tre olika hebreiska ord för att förklara Faraos hjärtas tillstånd – Kabed, Qasah och Hazaq. Plågorna som drabbade Farao och egyptierna kallades för “straffdomar” (2 Mosebok 7:4). Det fanns skäl till detta eftersom Gud ville straffa dem för att de inte agerat enligt Guds vilja.  Om Egypten hade agerat som Assyrierna (se Jonas bok) så skulle katastroferna kunna ha undvikits.

2 Thess. 2:9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten. 

Allt som allt var det tio stycken plågor och huvudsyftet med dem var att få Farao att släppa israelerna fria. Gissningsvis så utfördes de olika plågorna under en tidsperiod av 6 månader. Spåmännen erkände till slut Guds inverkan:

2 Mosebok 8:18 Spåmännen ville då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap. 19 Då sade spåmännen till farao: “Detta är Guds finger.” 

Även Farao (och tjänarna) erkände Guds tecken, men glömde snart det erkännandet.

2 Mosebok 9:27 Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: “Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig och jag och mitt folk har gjort orätt. 28 Be till Herren, för hans dunder och hagel har varat länge nog. Så skall jag släppa er och ni skall inte behöva bli kvar längre.”

2 Mosebok 10:16 Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sade: “Jag har syndat mot Herren, er Gud, och mot er. 17 Men förlåt nu min synd den här enda gången och be till Herren, er Gud, att han tar bort bara denna dödsplåga från mig.”

2 Mosebok 9:20 Den av faraos tjänare som fruktade Herrens ord lät sina slavar och sin boskap söka skydd i husen, 21 men den som inte brydde sig om Herrens ord lät sina slavar och sin boskap bli kvar ute på marken.

Många egyptier (12.38) anslöt sig till israelerna och räddades undand dödsängelns angrepp, och filistéerna i Kanaans land ärade Israels Gud och kände till vad som hände med Farao:

1 Sam. 4:8 Ve oss! Vem kan rädda oss från denne mäktige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen. 

Farao förhärdade sitt hjärta ett flertal gånger innan Gud sägs ha gjort det. OM Farao INTE förhärdade sitt hjärta innan Gud gjorde det skulle det betyda att hans hjärta INTE var hårt/förhärdat dessförinnan. Det är vanligtvis inte vad reformerta troende anser, eftersom de menar att de som inte är utvalda har HELT förhärdade hjärtan som Gud inte ska behöva förhärda ytterligare.

Hebr. 3:7 Därför säger den helige Ande:I dag, om ni hör hans röst,8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.9 Där frestade de mig och satte mig på prov,fastän de såg mina gärningar under fyrtio år.10 Därför blev jag vred på detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.11 Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.12 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. 13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.—15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.

Detta betyder att det är vårt ansvar att ändra våra hjärtans inställning och att se till att vi inte förhärdar våra hjärtan. Om du skulle gå ut och evangelisera för några personer och uppmuntra dem att ge sina liv till Gud, så kanske någon av dem verkligen skulle känna sig manad att göra just detta. Han kanske känt sig dragen till Gud sedan tidigare. Men vad skulle då kompisarna säga, och skulle det inte betyda att all synd måste upphöra? Pga tvekan och rädsla för vad omgivningen skulle säga så kanske personen ifråga väljer att göra sitt hjärta hårt och tacka nej till erbjudandet, samtidigt som han t o m förnekar Gud. Vem orsakade då att personen förhärdade sitt hjärta? Ja, på sätt och vis kan man säga att det var du som evangelist! Hade det inte varit för dig så hade personen inte behövt förhärda sitt hjärta den dagen. Å andra sidan kan man säga att det var personen själv, eftersom det var hans eget beslut att tacka nej till Guds kallelse trots att han kände att mötet var gudomligt. Det kan hända att du stöter på den här personen vid andra tillfällen och påminner honom om det nödvändiga beslutet att ge sitt liv till Gud, och vid varje tillfälle som han tackar nej emot sitt samvete, så kan man säga att han förhärdar sitt hjärta (eller DU gjorde).  Evangelister är ständigt orsak till att människor “förhärdar sina hjärtan”, när de vägrar att ta emot evangeliet trots bättre vetande. På liknande sätt kan man säga att Farao kunde förhärda sitt hjärta samtidigt som det var Gud som manade fram förhärdningen. Vägrar vi att lyda och samarbeta med Gud så förhärdar vi våra hjärtan. Innan Farao stötte på israelernas Gud så kan man säga att hans hjärta inte var “förhärdat” eftersom han tidigare inte behövde ta ställning till några val från Gud. (Jag säger inte att han därför var frälst, eftersom han ändå kunde levt emot sitt eget samvete.) Jag kan tillägga att det inte heter “en gång förhärdad, alltid förhärdad”, men en människa måste se upp om hon väljer att göra sitt hjärta hårt om och om igen. Hjärtat riskerar att bli helt igenom genomhårt och samvetet blir mer och mer rymligt. Chanserna till omvändelse kan försvinna och en dag kan det vara helt för sent.

Farao sägs ha förhärdat sitt eget hjärta i nedanstående verser:

  • 2 Mosebok 8:15 Men när farao såg att han fått lindring,stängde han till sitt hjärta och hörde inte på dem
  • 2 Mosebok 8:32 Men farao stängde till sitt hjärta också den här gången och släppte inte folket
  • 2 Mosebok 9:34 Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och stängde till sitt hjärta, både han och hans tjänare. (Här kan vi läsa att Farao framhärdade i sin SYND. Vad slags synd? Att vägra släppa israelerna, eller hur? Om det är GUD som tvingade på Farao ett förhärdat hjärta som gör att han syndar, så är det egentligen GUD som syndar. Alltså fungerar inte en sådan tolkning.)
  • 1 Samuelsboken 6:6 Varför förhärdar ni era hjärtan, som farao och egyptierna gjorde? När han använde sin makt mot dem, släppte de då inte israeliterna och lät dem gå?

Verser i 2 Mosebok som inte ger någon information om VEM som förhärdade Faraos hjärta:

  • 7:13 Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem
  • 7:14  Faraos hjärta är tillslutet, han vägrar att släppa folket
  • 7:22 Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem
  • 8:19  Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem
  • 9:7 Men faraos hjärta förblev tillslutet och han släppte inte folket.
  • 9:35 Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn

Gud sägs ha förhärdat Faraos hjärta vid nedanstående tillfällen i 2 Mosebok: 

  • 4:21 Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket.
  • 7:3 Jag skall förhärda faraos hjärta 
  • 9:12 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem
  • 10:1  ty jag har förhärdat hans och hans tjänares hjärtan för att göra dessa tecken mitt ibland dem
  • 10:20 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt
  • 10:27 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt
  • 11:10 men Herren gjorde faraos hjärta hårt
  • 14:4 Och jag skall göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är Herren.
  • 14:8 Och Herren gjorde faraos, den egyptiske kungens, hjärta hårt
  • 14:17 jag skall förhärda egyptiernas hjärtan

Exempel på förhärdade hjärtan

Hebreerbrevet 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.

Hesekiel 3:7 Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. 8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. 

Psaltaren 95:7—I dag, om ni hör hans röst,8 så förhärda inte era hjärtan som i Meriba, som på Massas dag i öknen

Psaltaren 17:10 Sitt hjärta förhärdar de, med sin mun talar de stora ord.

Ordspråksboken 28:14 Salig är den människa som alltid fruktar Gud, den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka.

Isaiah 63: Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar och varför förhärdar du våra hjärtan, så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull. (Man kan alltså vara medveten om hjärtats hårdhet och be att Gud griper in. Att Gud gör hjärtan hårda beror på deras egna synder. )

5 Mosebok 10: 16 Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade. 17 Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.

5 Mosebok 15:7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, 8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: “Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig.

5 Mosebok 30:1 När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit Herren, din Gud, fördriver dig, 2 och du vänder om till Herren, din Gud, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ, 3DÅ skall Herren, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig.—6 Herren, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då ska du få leva. (Notera villkoret för att Gud ska omskära hjärtan.)

1 Kung. 8:57 Må då Herren, vår Gud, vara med oss, så som han har varit med våra fäder. Må han inte överge oss eller lämna oss,58 utan vända våra hjärtan till sig, så att vi alltid går på hans vägar och håller fast vid de bud och stadgar och föreskrifter som han har givit våra fäder. 59 Må dessa mina ord med vilka jag bönfallit inför Herren, vara nära Herren, vår Gud, dag och natt, så att han skaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel dag efter dag, 60 för att alla folk på jorden skall veta att Herren är Gud och ingen annan. 61 Låt era hjärtan vara hängivna Herren, vår Gud, så att ni alltid lever efter hans stadgar och håller hans bud, så som ni nu gör.”

1 Krön. 29:18 Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas håg och tankar för evigt vara redo till sådant och vänd deras hjärtan till dig. 19 Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till.” (Vi kan påverka med våra böner.)

Krön. 36:13 Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till HERREN, Israels Gud.

Jer. 4:4 Omskär er för Herren,  avlägsna ert hjärtas förhud, ni Juda män och ni Jerusalems invånare. Annars skall min vrede bryta fram som en eld för era onda gärningars skull,  och den skall brinna så att ingen kan släcka den.

Josua 11:20 Ty från HERREN kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som HERREN hade befallt Mose.

Dem som han har förutbestämt har han också kallat och förklarat rättfärdiga – Rom. 8:29-30

Jun12

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Rom. 8:30

Vi kan gå igenom hela Rom. 8 med hjälp av Reformationsbibeln som förmodligen är den bästa svenska översättningen (även om även den har sina brister). Vad gäller just Rom. 8 så är 1917 års översättning bättre än Svenska Folkbibeln eftersom den bättre än SFB översätter det grekiska ordet “sarkos” som betyder “kött” på svenska.  Som exempel kan nämnas Rom. 8:8 där SFB lagt till ordet “syndiga” före ordet “natur” i versen så att slutresultatet blir “syndiga natur” (i stället för att rätt och slätt skriva “kött”) trots att det alltså inte alls står så i originalspråket. Detta ord är tillagt för att ge stöd åt den gnostiska idén att vi alla har en syndfull natur/kött. Men Jesus hade samma sorts kött som vi (sarkos) så vårt kött kan inte per automatik vara syndfullt.  (I andra sammanhang kan Svenska Folkbibeln ha en bättre översättning än 1917 års översättning.)

Rom. 1:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Notera villkoret för att inte vara bland de fördömda. Vi måste vara I JESUS! Tyvärr har både SFB och 1917 års översättning strukit några ganska viktiga ord i slutet av versen genom att inte ta med att vi måste se till att INTE VANDRA efter köttet. Som du ser har Reformationsbibeln här ovan fått med denna viktiga upplysning. Det är samma sorts krav som vi även kan hitta direkt efter de berömda verserna i Ef. 2:8-9., och även Gal. 5:16.

Ef. 2:10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: VANDRA i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 

Skulle vi fortfarande vara frälsta även om vi INTE vandrade i de goda gärningarna? Glöm det. Når vi inte upp till kravet är vi förlorade, och häpnadsväckande nog (för oss som är så influerade av Luther) så är vandra något som vi måste GÖRA. Inte så att någonting vi gör (eller tror) någonsin kan få oss att förtjäna frälsning, men det är ändå ett villkor för frälsningen.

2. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3. Ty det som var omöjligt för lagen, i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att den rättfärdighet, som lagen kräver, skulle bli fullbordad i oss, som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Här ser vi samma villkor igen – att vi måste VANDRA i Anden och inte efter köttet, och bara då är vi befriade från lagens förbannelse. Tack vare Jesus syndoffer för oss så kan vi bli renade från våra gamla synder, men målet är att inte smutsa ner sig igen. Det står att Jesus är sänd “i syndigt kötts liknelse”. Det är faktiskt enda gången vi kan läsa något om syndigt kött i Bibeln. Det står “syndigt kött” eftersom det är köttet vi kan tänkas synda med. Jesus valde att inte synda med sin kropp och därför står det att han föddes i syndigt kötts liknelse. Alla som har kött och som kan synda (förutom Jesus) har ju också valt att synda så det är ett passande namn. Ingen syndar dock av ren nödvändighet, och absolut inte för att vi är födda med syndfulla kroppar. Då hade detta även drabbat Jesus som hade en mänsklig mamma. (Jesus föddes förresten av en jungfru för att vara ett tecken enligt Jesaja, och inte för att undfly någon sorts mystisk syndgen.) De här verserna säger inte att vi endast är befriade från straffet för vår olydnad medan vi är kvar i våra synder, utan vi är fria OM vi lever efter Anden.

5. Ty de som är köttsliga, de är köttsligt sinnade, men de som är andliga, de är andligt sinnade. 6. Ty köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det. 8. Men de som är köttsliga, kan inte behaga Gud. 9. Men ni är inte köttsliga, utan andliga, om Guds Ande annars bor i er, ty den som inte har Kristi Ande, han hör inte honom till. 

Att ha ett köttsligt sinne innebär alltså DÖD enligt Paulus.  Att lyda köttet (att synda) är att vara “köttsligt sinnad” och då lever vi i fiendskap med Gud.

10. Men om Kristus är i er, så är väl kroppen död, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11. Om nu hans Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så skall också han, som uppväckte Kristus från de döda, göra era dödliga kroppar levande för sin Andes skull, som bor i er. 12. Därför, bröder, står vi inte i skuld till köttet, så att vi skall leva efter köttet. 13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de är Guds barn.

Paulus intygar att OM vi lever efter köttet så ska vi dö (Satan sade motsatsen till Eva i Eden, nämligen att synd INTE leder till döden) och om vi leds av Anden så får vi leva. Det är det ena eller den andre som gäller och vi kan inte tjäna två herrar. Vi kan även veta VEM som är “Guds barn” och det är de som drivs av Guds Ande. Anden skulle aldrig leda oss till synd utan bort från synd, så vi vet att vi är Guds barn om vi lyder Jesus. Som kristna måste vi alltid vara försiktiga eftersom djävulen går omkring som ett rytande lejon för att få oss på fall, och det är reellt hot.  Tack och lov så har Gud lovat oss en väg ut  ur varje frestelse, och den har vi möjlighet att välja. Det hänger på oss, och om vi syndar måste vi omvända oss.

15. Ty ni har inte fått träldomens ande, så att ni återigen måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader. 16. Anden själv vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. 17. Är vi nu barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi annars lider med honom, för att vi också med honom må bli förhärligade. 

Vi är i träldom så länge som vi lever efter köttet och vi har då skäl att frukta för våra själar.  Om vi är Guds barn (vi måste hålla ut till slutet) så är vi också arvingar till Guds rike. Vi är garanterade en plats i hans rike, på villkor att vi förstås fortsätter att vara Guds barn. Om vi lider med honom, bär vårt kors dagligen och håller ut till slutet trots prövningar, så blir vi även förhärligade med honom. Guds barn blir förhärligade, men frågan är om vi väljer att vara Guds barn och förbli Guds barn.

8. Ty jag håller före, att denna tidens lidanden inte är värda att jämföras med den härlighet som skall uppenbaras på oss. 19. Ty med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. 20. Ty skapelsen har blivit underkastad förgängelsen, inte av fri vilja, men för hans skull, som lade den därunder, med en förhoppning, 21. att också skapelsen en gång skall bli frigjord från förgängelsens träldom till den frihet, som hör Guds barns härlighet till. 22. Ty vi vet, att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas intill nu.

Vi lever i en värld som är underkastad förgängelsens träldom och hela skapelsen suckar. Detta är självklart inte den värld som Gud hade önskat sig och hoppats på när han skapade den.  Gud visste förstås att den fria viljan kunde leda till en sådan förgängelse, och syndens lön är absolut döden. Vi ska dock bli räddade ur denna värld om vi är I HONOM!

23. Och inte endast den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukter, suckar också inom oss själva och väntar efter barnaskapet, vår kropps förlossning. 24. Ty i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp, vars fullbordan man ser, är inte mer ett hopp, ty hur kan man hoppas på det som man ser? 25. Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi det med tålamod.

Som Guds barn kan vi fortsätta att leva på hoppet att vi ska få nya oförgängliga kroppar, som vi är garanterade om vi håller ut till slutet. Vi måste påminna varandra om att några få års lidande inte är någonting jämfört med den underbara värld som ligger framför oss. Det kommer inte att finnas några tårar, någon smärta eller saknad.

26. Likaså hjälper också Anden vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi skall be om, såsom vi borde, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar. 27. Och han, som rannsakar hjärtan, han vet vad Andens sinne är, ty han manar gott för de heliga efter Guds behag. 

Våra böner kan påverka mycket, och därför är det viktigt för oss att be. Vi kan ändra på saker och ting i framtiden. Paulus säger i sina brev till Korinthierna att vi ska be på två sätt 1) med vår ande, och 2) med vårt förstånd. Det första alternativet betyder att vi inte ber med förståndet eftersom vi inte kan förstå vad vi ber. Detta passar bra in på att tala i tungor. 

28, Men vi vet, att för dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter [hans] rådslut.

Ordet ”HANS” i versen ovan finns inte med originalpråket, men det finns där för att göra läsningen lättare. Notera återigen villkoret. Allt samverkar till det bästa FÖR DEM SOM ÄLSKAR GUD.  Om vi älskar Gud så accepterar vi Jesus syndoffer och håller oss till honom.  Som Guds barn (som vi blir av egna val) är vi utvalda och speciella. I liknelsen i Matteus, om Kungen som ordnade en bröllopsfest till sin son, kan vi läsa “Många är kallade men få är utvalda”. De som var utvalda var de som accepterade inbjudningen och valde att komma till festen och som även såg till att vara ordentligt klädda. En viss individ hade inte sett till att ha lämplig klädsel och blev därför utkastad, och han bröt helt klart mot Kungens önskemål vad gäller klädkoden.  Att ha på sig fina kläder är vårt ansvar. Gud kommer verkligen inte att välja vem som ska komma in i hans rike utan att blanda in oss, vår vilja och vårt beteende.

29. Ty dem vilka han förut har känt, dem har han också förut bestämt att bli hans Sons avbilder, för att han skall vara den förstfödde bland många bröder. 30. Men dem som han har förutbestämt, dem har han också kallat, och dem som han har kallat, dem har han också rättfärdiggjort, och dem som han har rättfärdiggjort, dem har han också förhärligat.

Kristi Kropp (församlingen) ska ärva Guds rike och detta är förutbestämt.  Frågan är vem som väljer att ansluta sig till Kristi kropp. Gud vet att en skara verkligen kommer att göra det och de är som sagd förutbestämda att ärva hans rike och bli förhärligade.  Vi är rättfärdiggjorda när vi är renade från våra gamla synder och vi har trygghet i det hopp som finns i Jesus så länge som vi håller oss i honom. Rom. 8:29 handlar om de som ÄLSKAR GUD som står angivet i vs 28. Löftena är alltså kopplade till DEM och inga andra.  I1 Peter 1:2 så är de utvalda förutbestämda enligt Guds förkunskap. De som väljer att bli kristna är ju sedan tidigare lovade att få den Helige Ande som kan leda dem till hela sanningen.  Paulus menar också att KRISTI KROPP är sedan tidigare känd, förutbestämd och utvald genom Guds eviga plan och de är dem som kommer att hålla ut till slutet och bli förhärligade. Enskilda individer kan ta del av löftena så länge som de är en medlem i denna kropp . En person som inte är en del av den kristna församlingen har ingen del av löftena.  Det som är förutbestämt är inte vem som ska tillhöra Kristi kropp och därmed bli räddad, utan vad som kommer att hända med de som ÄR medlemmar. De kommer att bli sonens avbilder och bli förhärligade. Gud förutbestämmer konsekvenserna för det val vi gör, om vi ska bli Guds barn eller ej, men han förutbestämmer inte själva valet.

31. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, hur skall han inte också skänka oss allt med honom? 33. Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdigar. 34. Vem är den som vill fördöma? Kristus är den som har lidit döden, ja, än mer, som också har uppstått, och som sitter på Guds högra sida och manar gott för oss.

Det finns några som tror att “är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” betyder att det inte finns något som kan hota våra själar så länge som vi bara tror på Gud. Det är sant på sätt och vis OM vi visar vår tro genom lydnad. Om vi ser till att vi tillhör Jesus så kan fienden visserligen döda våra kroppar, men aldrig våra själar.  Om Jesus har renat oss från våra synder och vi har hållit oss själva rena efter det (och omvänt oss från eventuella nya synder som vi gjort oss skyldiga till) så finns det ingen som kan använda våra synder emot oss. Vi har blivit rättfärdiggjorda eftersom Jesus gjort oss rena! Men Jesus manar inte gott för oss per automatik. För att bli förlåtna måste vi bekänna våra synder och omvända oss. Endast då manar Jesus gått för oss.

35. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? 36. Såsom det är skrivet: För din skull blir vi dödade hela dagen, vi har blivit aktade såsom slaktfår.37. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom, som har älskat oss. 38. Ty jag är övertygad om, att varken död eller liv, varken änglar eller furstendömen eller makter, varken de ting, som nu är, eller de ting, som skall komma,39. varken höghet eller djuphet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre. 

De “oss” som Paulus talar om är de som är I JESUS. De är alltid älskade av Gud, och Gud kommer inte heller att upphöra att älska världen på det sätt att han alltid hoppas på att så många människor som möjligt ska omvända sig och och tro på honom. Men vi vet att det finns villkor för Guds kärlek och acceptans. Om vi älskar honom och visar det genom lydnad så kan ingenting separera oss från hans kärlek.

Ps. 145:Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälsar dem. 20 Herren bevarar alla dem SOM ÄLSKAR HONOM, men alla ogudaktiga förgör han.

John 14:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Origen:

”that those whom God foreknew would become the kind to conform themselves to Christ by their sufferings, he even predestined them to be conformed and similar to his image and glory. Therefore there precedes a foreknowledge of them, through which is known what effort and virtue they will possess in themselves, and thus predestination follows, yet foreknowledge should not be considered the cause of predestination.” vcf

Efesierbrevet säger att de som valt att tro är de utvalda, och vilka löftena gäller

Jun6

Efesierbrevet 1

Eftersom det finns en del som tar Efesierbrevet som stöd för att Gud kastar tärning och på måfå väljer ut ett fåtal människor som föräras möjligheten att tro på honom så att de kan bli frälsta – och att han gjort detta val innan han lade världens grund – så vill jag gärna visa på vad Paulus faktiskt säger (och inte säger) i Efesierbrevet. Det är inte alls så att Gud väljer vem som ska komma till himmel/helvete oberoende av våra val, utan vi har alla möjligheten att bli frälsta. OM vi väljer att tro på honom och älska honom så finns det några fantastiska löften kopplade till det valet, eftersom Gud för länge sedan utvalt Kristi kropp att ärva hans rike. Frågan är om vi väljer att tillhöra Kristi kropp och därmed få en plats på skutan som är på väg till himlen? Skutan är absolut på väg dit, men är DU med på skutan, och väljer du att stanna på skutan tills den når slutdestinationen? Efesierbrevet handlar om de som är MED på skutan, och löftena gäller dem. Notera att de “utvalda” i Efesierbrevet 1-2 alltid handlar om plural eftersom det handlar om framtiden för Kristi kropp vilket alltid handlar om flera personer.

Alla brev i hela Nya Testamentet angår oss som lever idag, även om vi kan se att Paulus adresserar en viss kyrka eller grupp. Vi måste alltid ha i åtanke vem det är Paulus kommunicerar med så att vi förstår sammanhanget. Paulus börjar Efesierbrevet med att adressera kristna människor som därför är HELIGA. Vi är antingen syndare ELLER heliga, och är vi syndare har vi ingen del av Guds rike. Man brukar säga att man är “syndare frälst av nåd”, och det stämmer förstås, men om man är en syndare som omvänt sig och blivit renad i Jesu blod så är man inte längre en syndare utan en person som är helig och rättfärdig, och som Gud därför ser som fullkomlig. Om vi väljer att synda igen så är vi förstås inte längre heliga/rättfärdiga utan vi är återigen i behov av rening eftersom Gud definitivt SER våra synder:

Efesierbrevet 1: 1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till DE HELIGA som bor i Efesus och som TROR på Kristus Jesus. —

När Paulus här talar om OSS så talar han om både judar och hedningar som är kristna. Paulus lägger ner ganska mycket tid i sina brev åt att försöka få judarna att förstå det här med frälsningen och att de INTE är på väg till Guds rike bara för att de är födda judar och “utvalda”, likaså att förklara det gudomliga i att hedningar har chansen att bli frälsta genom TRO. Det som Gud bestämt från världens grund är INTE vem han valt ska bli frälst respektive inte ska bli frälst, utan det som är bestämt är att de som är I HONOM (“OSS” i v.4) är utvalda att vara heliga och fläckfria inför Gud tack vare Jesu blod. Kravet är alltså att vi måste vara I HONOM för att kunna nå detta stadium eftersom det är GENOM HONOM som vi kan bli renade från våra synder och därmed FLÄCKFRIA. Notera alla de “genom honom” och “i honom” som står nämnda i verserna. Det som är förutbestämt är alltså att de som är I HONOM skall GENOM JESUS tas upp som hans barn. De som INTE är “i honom” är därmed INTE friköpta genom hans blod och alltså förlorade. Paulus talar om “oss” och “vi” – alltså de som är HELIGA, och det är dessa som löftena gäller:

3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt OSS I HONOM för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han GENOM JESUS KRISTUS förutbestämt att VI skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss I den Älskade skall prisas. 7 I HONOM är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 

Hemligheten och planen är alltså att alla som valt att vara I KRISTUS ska få ta del av arvet, eftersom vi (församlingen) är förutbestämda till detta. Det är FÖRSAMLINGEN som är på väg till Guds rike och hans arv, och frågan är om vilka som väljer att ansluta. Villkoret är som alltid att vi måste vara I HONOM där frälsningen går att få. Notera att det står om människor som kommit till tro och som tagit emot den utlovade anden. Det är något som VI gör, och Gud gör det inte åt oss. Anden är en handpenning för oss, men precis som andra kontrakt så kan detta kontrakt brytas om vi inte följer avtalet. Om du köper en bil på avbetalning och slutar göra dina månatliga inbetalningar (som du skrivit under på att du ska göra) så kommer bilen till slut att beslagtas, trots att bilen en gång var i din ägo och du förfogade fritt över den:

9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att I KRISTUS sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I HONOM har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I HONOM har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, I HONOM har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

DE HELIGA kan förvänta sig arvet, och makten är stor bland OSS SOM TROR. FÖRSAMLINGEN är på väg till himlen:

—18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.— 22 Allt lade han under hans fötter,  och honom som är huvud över allting gav han åt FÖRSAMLINGEN, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Efesierbrevet 2 blood

Ef. 2 används ibland för att försöka påvisa att vi alla är födda som andligt döda, men så står det inte i texten. Hur blir vi andligt döda? Jo, genom överträdelser och synder. Vi vet sedan tidigare att synder alltid separerar oss från Gud, så det är förstås en dålig idé att synda. Hur blir vi då levande från vårt självvalda smutsiga liv? Jo, förstås genom Jesus Kristus som genom sitt blod kan rena oss från våra synder. Det hänger då på oss att komma till honom så att han kan rena oss. Paulus skriver till efesierna att de TIDIGARE levde på världens vis, och lägg märke till att för att kunna göra sådana överträdelser som beskrivs så måste vi först vara VUXNA. Bebisar kan inte välja att leva på världens vis, eller att följa härskaren över luftens välde och de kan inte antas vara olydnadens söner. Inte heller kan de följa sina syndiga begär och göra det som köttet och sinnet vill – som det står i v. 3. Ef. 2 handlar alltså INTE om hur vi är födda utan hur vi blir om vi väljer att förhärda våra hjärtan och leva ut våra synder och på så sätt platsa som olydnadens söner:

Efesierbrevet 2:1 Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA GENOM ERA ÖVERTRÄDELSER OCH SYNDER.2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 

Vi är alltså inte FÖDDA som “vredens barn” (eller “hemfallna åt vredesdomen” som det står i 1917 års översättning). Varför skulle små oskyldiga bebisar vara hemfallna åt vredesdomen? Vad har Gud för skäl att vara VRED på små barn? Låt inte lura dig över att det står “barn”, för det är snarare vuxna som benämns som  “Guds barn” eller “Djävulens barn” beroende på deras val och beteende. Vi kan identifiera Guds barn (och Djävulens barn) genom att studera hur människor lever, så det är alltså vi själva som har makten att hamna i rätt grupp genom att undvika synd och leva rätt:

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. —9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNINGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

De som bokstavligt talat är fysiska barn tillhör alltid Gud och riskerar aldrig att förlora sina själar eftersom de inte kan se skillnaden mellan ont och gott och kan inte synda. De som av naturen är “vredens barn” är de som tagit för vana att synda så till den grad att synden blir ETT med deras liv och fullständigt naturligt för dem.  För en alkoholist kan det efter år av rus ses som fullständigt naturligt att dricka sig berusad, och denna vana i kombination med en vägran att omvända sig, har fått honom att till naturen vara ett vredens barn:

3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var DÖDA GENOM VÅRA ÖVERTRÄDELSER, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —

Summerat kan vi se att vredens barn har kapacitet att välja nedanstående livsstil. De kan göra följande:

  • Välja att överträda Guds lag och synda
  • Välja att leva på världens vis
  • Välja att följa härskaren över luftens välde (Satan)
  • Välja att vara olydnadens söner (vara ohörsamma enligt 1917 års översättning)
  • Välja att vandra i sitt kötts begärelse (1917 års översättning)
  • Välja att göra vad köttet och sinnet vill
  • Ha ett behov av att levandegöras från sitt andligt döda tillstånd (vilket innebär att de tidigare var ofrälsta pga synder)

Alltså kommer inte bebisar och små barn på fråga i det här sammanhanget eftersom de omöjligt kan utföra någonting i denna lista. Sen kan vi läsa om människor som av naturen inte alls är “vredens barn” utan av naturen gör vad lagen befaller:

Rom. 2: 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Sen kommer vi till den vers som förmodligen är den allra mest citerade i hela Bibeln, kanske för att vi så gärna vill höra att vi kan bli frälsta I våra synder – trots att det inte står så:

8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 

Det som är Guds gåva är möjligheten att bli frälst genom nåd. Vi är antingen frälsta genom lagen eller genom nåd. För att bli frälst genom lagen måste vi lyda den till punkt och pricka. Har vi gjort det? Nej. Alltså är vi frälsta av NÅD, och genom TRO – som är villkoret.  Att plötsligt börja göra goda gärningar kan alltså inte frälsa oss eftersom vi tidigare gjort oss skyldiga till synd. Inte heller är kravet att vi måste uppnå en viss grad av gärningar varje dag som ger oss poäng nog för att förbli frälsta. Nej, endast genom Jesus kan vi bli renade från vår tidigare synd. Betyder detta att vi inte längre riskerar våra själar om vi fortsätter att bryta tio Guds bud? Jo, det är precis lika viktigt som det alltid varit att lyda Gud, och synd separerar oss alltid från honom. Likaså är vi förlorade om vi är ljumma och inte kan visa gärningar med vår tro. Tro utan gärningar är död, och gärningar utan tro är också död. Vers 10 är inte alls lika ofta citerad, och den säger att det är tänkt att vi ska VANDRA i goda gärningar. Tror du att Gud tänker vandra i dessa gärningar åt dig? Nej, det är inte hans ansvar utan ditt, men vi kan inte göra någonting utan Jesus och behöver alltså vara I HONOM:

10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand.

Paulus fortsätter att berätta om de goda nyheterna om vad som kan åstadkommas GENOM Jesu blod, för alla – både judar och hedningar – som tror på honom. Det är genom blodet vi är renade och även förenade med varandra i Kristi kropp. Det handlar alltså om Kristi kropp och om församlingen som är Guds familj. De underbara löftena är alltså kopplade till församlingen som är utvald till arvet, men väljer DU att tillhöra församlingen? Du vet kravet…

12 Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu har NI, SOM ÄR I KRISTUS JESUS och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. — 16 Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. 17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty GENOM HONOM har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

När vi talar om de “utvalda” kan vi gärna ha liknelsen i Matteus 22 i färskt minne. Den handlar om en Kung som bjuder in gäster till en bröllopsmiddag för sin son. Därifrån får vi den berömda frasen “många är kallade men få är utvalda”. De som är utvalda i liknelsen är de som frivilligt accepterar inbjudningen och som också kommer till festen – till skillnad mot andra som visserligen är med på gästlistan men som väljer att INTE komma trots att det är Kungens vilja. De UTVALDA är alltså utvalda för att de själva valt det genom att acceptera inbjudningen. Detsamma gäller oss. Vi kan själva placera oss bland de UTVALDA om vi väljer Gud och visar det i våra handlingar.

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

May21

Romarbrevet 9 – kalvinisternas favorit

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, 2 ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. 3 Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. 4 De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 5 De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Uppenbarligen så tror inte Paulus att Gud har förutbestämt vem som ska komma till himlen respektive helvete eftersom han önskar att han vore fördömd i sina bröders ställe (judarna/israeliterna) trots att inte alla judar tror att Jesus är Messias.  Om Gud Fader inte ämnade att Jesus skulle dö för alla människor utan endast några få (de lyckligt utvalda) varför har då Paulus en önskan att dö för människor som inte ens är Jesustroende? Det vore ologiskt att dö för människor som Jesus inte var villig att dö för. Paulus verkar inte heller känna till (om han nu var en kalvinist) att saker och ting sker  exakt som Gud planerat från världens skapelse, så hans “sorg och ständig vånda” vore helt obefogade känslor att ha inför icke utvalda judar. Varför känna sorg över att människor hamnar (himmel eller helvete) exakt där Gud vill ha dem? Paulus har ingen som helst orsak att känna sorg över människor som Gud inte känner någon sorg över.  Men tack och lov är ett “begränsat försoningsoffer” (limited atonement) inte bibliskt!

6 Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, 7 och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. 8 Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.9 Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.

Inte alla israeler är Abrahams barn även om de är släkt med honom genom blodet. Endast de som är “löftets barn” räknas till hans säd och de är barn genom TRO. Abraham själv visade sin tro genom sina handlingar och han räknades som rättfärdig av det skälet. Vidare kom den utlovade Messias kom  genom hans blod, via Sara som var en fri kvinna (och inte genom Hagar som var en slavkvinna/tjänarinna och inte fri).

Gal. 3:7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

10 Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.11-12 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar

Det faktum att ofödda barn inte har gjort vare sig gott eller ont indikerar att läran om den syndfulla naturen inte stämmer. Bebisar är neutrala och de är inte kapabla till att synda. Vi kan läsa om VAL här men notera att det inte handlar om att utvälja individer till att TRO. Barnen det handlar om här är Jakob och Esau och de är inte bara personer utan även LÄNDER och FOLK.  God utvalde Jakob till att frambringa Messias.  Esau handlade illa med sin förstfödslorätt och trots det så förväntade han sig ändå att han skulle ha kvar den rätten just för att han var förstfödd. Jakob agerade aktivt för att få den. En likhet kan dras med judarna som förväntade sig att få rätten till Kungariket just för att de är födda till judar och är “Guds utvalda folk”. Paulus menar att frälsningen inte fungerar på det sättet utan vi är frälsta av TRO (visat i handlingar) och att detta löfte gäller även hedningarna.

13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Vers 12. Tjänade personen Esau någonsin den yngre brodern Jakob? Nej, inte vid något tillfälle tjänade han honom. Däremot så tjänade FOLKET som kom från Esau det folk som kom ifrån Jakob. Gud hade goda skäl att hata Esau både som person och som ett folk. Läs mer om Jakob och Esau här.

14 Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! 15 Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. 16 Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Poängen här är att Gud har all rätt i världen att utföra sin frälsningsplan på det sättet han själv finner lämplig, och han behöver inte fråga oss om lov. Judarna antog att de hade en fördel som “Guds utvalda folk”, för att lagen gavs till dem och eftersom de är av Abrahams säd, men Paulus säger nej. Frälsningserbjudandet ges även till hedningarna och vi är inte frälsta genom att vara födda judar och/eller att följa den judiska ceremoniella lagen, utan genom tro på Jesus Kristus som dog för hela världen. Notera att det INTE står att Gud inte vill visa alla barmhärtighet. Det som står är att GUD bestämmer vem han vill visa barmhärtighet. Har Gud rätt att visa barmhärtighet på vissa VILLKOR? Ja, absolut, och det står inte helleri texten att Gud visar barmhärtighet VILLKORSLÖST. Vi vet genom andra ställen i Romarbrevet och i resten av Bibeln att vi är frälsta på villkor, och de villkoren är omvändelse och tro. Om Gud vill visa barmhärtighet och förbarmande mot dem som ödmjukat sina hjärtan –  och inte mot de som har förhärdat sina hjärtan – så har han all rätt att göra så, och han skulle inte vara orättfärdig genom en sådan handling.  Gud yttrade dessa ord (om barmhärtighet) till Moses och vi vet att Gud också hade villkor gentemot israeliterna. Han valde att inte visa barmhärtighet  mot de som gjorde uppror mot honom.

17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Farao härdade sitt hjärta flera gånger innan vi kan läsa att Gud gjorde det. Gud har rätt att härda hjärtan som är ovilliga att ödmjuka sig till honom (han härdar dem ännu mer), och vi kan läsa mer om hur detta går till i Rom. 1:18:32. Läs min bloggartikel om Farao här.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

”Vem är du som går till rätta med Gud?” är frågan (eller “vem är du som svarar tillbaka mot Gud?”). Det betyder att vi inte BORDE svara tillbaka till Gud och argumentera med honom. Har det någonsing hänt i historien att människor HAR svarat tillbaka mot Gud? JA! Det finns ofantligt många exempel på detta, och inte nog med det – det finns även änglar och människor som gjort uppror mot honom! Vill Gud att vi ska göra uppror mot honom? Självklart inte! Varje gång som människor svarar tillbaka och gör uppror mot honom så sker det EMOT hans vilja. Vi är olydiga mot Gud genom att göra uppror, så texten handlar inte om vad människor inte KAN göra utan vad de inte BORDE göra. Låt oss heller inte glömma att sammanhanget fortfarande handlar om Guds rätt att utföra sin frälsningsplan på det sätt han själv väljer – inklusive varianten att han endast frälser de som väljer att omvända sig och tro på honom. Texten säger ingenstans att Gud alltid styr våra steg eller tvingar på någon vare sig frälsning eller fördömelse. Alla har chansen att komma till honom och vi väljer själva.

21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.

Sammanhanget är fortfarande att frälsningserbjudandet även gäller hedningarna. Vi kan läsa att Gud skulle kunna välja att “ med stort tålamod” ha “fördrag” med vredens kärl. Varför kan vi läsa ordval som att ha “fördrag” och “med stort tålamod” som om kärlen hade en egen vilja och var motsträviga mot Gud? Om Gud förutbestämmer allt som sker så borde han väl se till att saker och ting sker utan krångel och utan att behöva visa fördrag och tålamod? Vi kan även läsa nedan att vi förväntas rena oss själva, och om vi väljer den vägen så kan vi bli kärl till heder. Om vi förhäver oss mot Gud och gör det svårt för honom att forma oss till det han vill så är vi kärl som är färdiga att förstöras (vi orsakar själva att vi är kärl färdiga att förstöras). Vår rättmätiga plats är då på soptippen, MEN för vår skulle så kan Gud alltså visa fördrag med oss med stort tålamod. Vilka kärl är det som blir till heder? Skulle det kunna vara de som omvänder sig och som är villiga att ödmjuka sig? Vilka kärl är de som är färdiga att förstöras? Skulle det kunna vara de som har rebelliska hjärtan och ovilliga att låta sig formas? Kärlen som är villiga att omforma sig efter Guds vilja är desamma som barmhärtighetens kärl, och de är i förväg bestämda att träda in i hans härlighet. Det är upp till oss att rena oss själva så att vi kan bli det som Gud vill och tillhöra dessa kärl, och då kommer de underbara löftena att gälla oss.

2 Tim 2: 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Jer 18: 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Läs min bloggartikel om krukmakaren och leran här

25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.26 Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn 27 Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.28 Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.29 Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Här kan vi se grunden till problemet. Stötestenen som judarna snubblade på och som kan separera dem från Gud är JESUS KRISTUS. Judarna riskerade att missa Guds frälsningsplan genom att fortsätta att förneka Messias, och detta är vad som ger Paulus sorg.  Villkoret för frälsningen är tro på Jesus och detta kan mycket väl innebära, till judarnas förvåning, att exkludera just judar och i stället inkludera hedningar. Judarna antog att de var Guds egendomsfolks och att frälsningen var begränsad till dem. Ovan kan vi se att tro måste föregå frälsning och är ett villkor för frälsningen.  Judarna, Guds utvalda, sökte att få frälsning genom lagen snarare än genom tro.  Det står ingenting här om att Gud väljer ut vem som ska ha tro och bli frälst utan bara om nödvändigheten att människorna har tro. Det spelar ingen roll om du är jude eller grek , för Gud har valt att rädda var och en som tror på Jesus.  Tror vi på Jesus så älskar vi honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. På det sättet kan vi se om vi är Guds barn. Det är visserligen inget krav att lyda judarnas ceremoniella lagar men självfallet är vi aldrig någonsin befriade från att lyda den moraliska lagen som är tio Guds bud. 

Romans 10:12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Romans 11: 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Kalvinism – en gnostisk och ologisk lära som skapar en tyrannisk gud

Apr20

Vad skulle du kalla en brandman som kastar sig in i ett brinnande hus och räddar ett gäng människor innan huset till slut rasar? En hjälte, eller hur? Han räddade visserligen inte alla människor men hann med att rädda NÅGRA från lågorna. Fantastiskt!

Men vad skulle du säga om den här brandmannen var den som STARTADE BRANDEN innan han kastade sig in i huset för att rädda människor? Då skulle du förmodligen inte se upp till honom längre, utan AVSKY honom! Vad skulle du sedan säga om du får veta att den här brandmannen bestämde sig för VILKA han skulle rädda redan INNAN han kastade sig in i huset och började rädda folk? Om han stötte på människor i det brinnande huset som inte fanns med på hans redan “räddningslista” så ratade han dem helt enkelt och sökte vidare tills han träffade på dem som han bestämt sig för skulle räddas.

Ingen vettig människa skulle vilja ha någonting att göra med en sådan elak och vedervärdig brandman utan hjärta och empati, men SÅ HÄR FUNGERAR KALVINISMEN!

Många kalvinister skulle förstås protestera och säga att jag “missförstått” kalvinismen, men det är bara att läsa innantill vad Westminster Confession of Faith lär ut och/eller studera vad TULIP står för. Kalvinister tror inte att Jesus dött för ALLA människor utan bara vissa speciellt utvalda. Jag har träffat på en stor mängd kalvinister och 0% av dem är konsekventa med sin egen lära. Detta för att den är så fullständigt absurd och motstridig. Grunden är i princip att Gud förutbestämt ALLT.

Se denna video om du behärskar engelska och vänta framför allt tills du kommer till själva liknelsen med brandmannen.

Augustinus och kyrkofädernas åsikter om Fri Vilja

Apr8

De första ca 300 åren efter Jesu död

Den tidigaste kristna menade att det INTE var så att människor valde att göra det onda för att deras natur var ond/syndig, medan andra människor väljer det goda för att deras natur är god, för alla människor är av samma natur. Alla har fri vilja och kan välja mellan gott och ont. Gnostikerna satte sig emot detta och skrev till och med sina egna skrifter kända som De gnostiska skrifterna, där de använde kända namn som Maria, Thomas etc för att försöka ge stöd åt sina läror. Många av gnostikernas läror lyckades inte få fotfäste men vad gäller människans natur, fri vilja och syndens natur har falska läror tyvärr blivit accepterade och fortsätter att läras ut i våra kyrkor.

Gällande “Fri vilja” erkände John Kalvin om kyrkofädernas lära “As to the Fathers, (if their authority weighs with us,) they have the term constantly in their mouths”. Han sade “The Greek fathers above others have taught the power of the human will” och “they have not been ashamed to make use of a much more arrogant expression calling man ‘free agent’ or ‘self-manager’ just as if man had a power to govern himself”. Han sade också “The Latin fathers have always retained the word ‘free will’ as if man stood yet upright”.

Om urkyrkan var så enad i flera hundra år gällande den här läran, när skedde splittringen och vem orsakade den? Svaret är ganska uppenbart när vi ser till historien. Det var inte förrän på 400-talet som gnostiska och manikeiska influenser började infiltrera kyrkan och förgiftade den med sina läror. Augustinus anslöt sig till Kyrkan och blev biskop. Han började sedan att motarbeta det som Kyrkan alltid lärt ut om fri vilja och människans natur, och lärde ut den gnostiska synen.

John Gibb och William Montgomery sade “For nearly nine years Augustine was a Manichaean Auditor. At first he was a zealous partisan who contended publicly for his new faith, and did not hesitate to ridicule the doctrines of the Church and especially the Old Testament Scriptures”.

Märkligt nog så lärde Augustinus ut Fri vilja när han först anslöt sig till Kyrkan och debatterade mot manikeerna. Han sade “We [Christians] assert the liberty of the will, whereby our actions are rendered either moral or immoral, and keep it free from every bond of necessity, on account of the righteous judgment of God”. Samt: “The religious mind confesses and maintains that we do by our free will whatsoever we know and feel to be done by us only because we will it”. Och han sade “we sin voluntarily and not by necessity”. Men när han sedan började debattera med pelagianer så gick Augustinus tyvärr tillbaka till läran om totalt fördärv som manikéerna lärde. Beausobre märkte också denna förändring och att Augustinus försvarade Fri vilja “so long as he had to do with the Manichaeans. But when he came to dispute with the Pelagians, he changed his system. Then he denied that kind of freedom which before he had defended; and, so far as I am able to judge, his sentiments no longer differed from theirs [the Manichaeans] concerning the servitude of the will. He ascribed the servitude to the corruption which original sin brought into our nature; whereas the Manichaeans ascribed it to an evil quality, eternally inherit in matter.”

Synd var nu inte längre ett etiskt problem där människan själv hanterar sina val, utan ett metafysiskt problem där människan syndar av ren nödvändighet. De som kritiserade Augustinus för att lära ut Manekeism i stället för den sunda läran blev snart förföljda och fördömda som irrlärare när Augustinianism ernått Kyrklig auktoritet. De biskopar inom kyrkan som fortsatte att lära ut vad urkyrkan alltid lärt ut om Fri vilja och synd av val i stället för nödvändighet blev då bortdragna från sina talarstolar, fick sina ägodelar konfiskerade, och blev exkommunicerade av både kyrka och stat. Liksom Kalvinismen som kom efteråt, så använde Augustinianism politiska och statliga makter för att tysta alla former av opposition så att de nya lärorna kunde spridas som en farsot utan motstånd.

Det finns stora likheter men också några skillnader mellan Augustinianism och Gnostisism. Medan gnostikerna menade att människan natur var syndfull och fördärvad och att hon inte hade fri vilja eftersom hon var skapad av en underlägsen gud, så höll Augustinus med om att människans natur var syndfull och fördärvad och att hon inte hade fri vilja men han menade att det var Gud som gjorde det så pga Adams synd. Medan gnostikerna menade att köttet var syndfullt och att Jesus därför inte var kommen i köttet så trodde Augustinus att köttets lust var syndigt och att denna synd var ärftlig eller överförd från förälder till barn genom fysisk intimitet, och att Jesus undvek denna ärftliga åkomma genom att bli född av en jungfru. Därför höll Augustinus med gnostikerna i princip. Så Augustinianism är modifierad Manikeism eller semi-gnostisim.

De stora grundarna till den moderna kristna teologin har varit Augustinus, Luther och Kalvin. Augustinus var influerad av Manikeism och Luther och Kalvin var influerade av Augustinianskt tankesätt. Därför är det inget konstigt att Augustinus nekade till Fri vilja som Manikéerna gjorde, och Luther och Kalvin nekade till Fri vilja som Augustinus gjorde. Luther var t o m en Augustiniansk munk, och systemet med munkar och nunnor är influerat av idén att fysisk intimitet är syndigt. Luther refererade till Augustinus tretton gånger i sin bok “The Bondage of the Will” och 24 gånger i “Works of Martin Luther”. John Kalvin refererade till Augustinus tvåhundrasextiofem gånger i “Institutes on Christian Religion”. Luther försvarade sin position mot Fri vilja genom att säga “Augustinus är helt och hållet på min sida”. Kalvin sade “Let us now hear Augustine in his own words, lest Calvin be charged with being opposed to all antiquity”. Men Kalvin var förstås avvikande mot alla de äldre kyrkofäderna före Augustinus.

John Kalvin sade “all ancient theologians, with the exception of Augustine, are so confused, vacillating, and contradictory on this subject, that no certainty can be obtained from their writings”. Kalvin trodde att män som Klement av Rom, Ignatius, som personligen kände apostlarna inte förstod apostlarnas epistlar medan Augustinus, som inte kände apostlarna, uppenbarligen gjorde det. Kalvin erkände: “It may, perhaps, seem that I have greatly prejudiced my own view by confessing that all of the ecclesiastical writers, with the exception of Augustine, have spoken too ambiguously or inconsistently on this subject, that no certainty is attainable from their writings”.

Reformatorerna ämnade styra tillbaka Kyrkan till den tidiga kristendomen, men kom inte längre tillbaka än till Augustinus som ju lärde irrläror. De borde ha gått tillbaka mycket längre i tiden. Encyclopedia of Religion and Ethics säger “it is Augustine who gave us the Reformation. For the Reformation, inwardly considered, was just the ultimate triumph of Augustine’s doctrine the Reformation came, seeing that it was, on its theological side, a revival of Augustinianism”.

Gnostisism, Augustinianism, Lutheranism och Kalvinism har mycket gemensamt som vi kunnat läsa här. Det är på sätt och vis samma gamla gnostisism i nytt format. Andra läror bygger på dessa gnostiska tänkesätt, såsom “easy believism”, predestinationsläran, nödvändighet av andligt uppväckande, ovillkorlig försäkran om evigt liv, etc. Men ingen gnostisk idé har fått en sådan spridning och acceptans bland kyrkor världen över såsom idén att människan är född med en syndfull natur.

Augustinus: “As nothing else is done for children in baptism but their being incorporated into the church, that is, connected with the body and members of Christ, it follows, that when this is not done for them, they belong to perdition.” 

Det finns en uppsjö av citat från de gamla kyrkofäderna vad gäller stöd till att människan har en fri vilja

De exempel som finns här borde räcka för att visa att Fri vilja – och inte att människan syndar av nödvändighet pga sin natur – var den universella synen i den tidigaste kristenheten.

KLEMENT

Vi kan läsa i Fil 4:3 att Paulus refererar till “mina medarbetare” i att sprida evangelium, och han namnger Klement vars namn “är skriven i Livets Bok”. Historieböckerna namnger denna man såsom Klement av Rom.

“It is therefore in the power of every one, since man has been made possessed of free-will, whether he shall hear us to life, or the demons to destruction.”

 Klement sade att Fri vilja gavs för att “he who is good by his own choice is really good; but he who is made good by another under necessity is not really good, because he is not what he is by his own choice“. Klement menade också att skälet till att syndare är orsaken till Guds straff för deras olydnad är att en syndare har en möjlighet att lyda Gud. Han sade “For no other reason does God punish the sinner either in the present or in the future world, except because He knows that the sinner was able to conquer but neglected to gain the victory”.

Skälet för att en syndare är straffbar för sin synd är alltså för att en syndare har en möjlighet att INTE synda. Han säger att en syndare är straffad, inte pga brist på kapacitet utan för oaktsamhet.

IGNATIUS 

Ignatius var en lärljunge till aposteln Johannes och dog martyrdöden i Colosseum i Rom genom att bli uppäten av lejon. Han lärde att människan är syndare av val och inte av naturen.

“If anyone is truly religious, he is a man of God; but if he is irreligious, he is a man of the devil, made such, not by nature, but by his own choice.”  (The Epistle of Ignatius to the Magnesians chap 5 (Long Version)

“There is set before us life upon our observance [of God’s precepts], but death as the result of disobedience, and every one, according to the choice he makes, shall go to his own place, let us flee from death, and make choice of life.” (The Epistle of Ignatius to the Magnesians chap 5, Long Version)

IRENAEUS 

Aposteln Johannes hade även en apostel som heter Polycarpos. Polycarpos var biskop i Smyrna när Uppenbarelseboken skrevs. Kyrkan i Smyrna var en av de kyrkor i Uppenbarelseboken som Jesus inte hade någon kritik till (Upp. 2:8-11). Polycarpos var en personlig vän med Ignatius och även han dog martyrdöden i Colosseum liksom Ignatius. Polycarpos hade en trogen lärljunge som heter Irenaeus. Han vederlade gnostikerna genom att säga:

“Men are possessed with free will, and endowed with the faculty of making a choice. It is not true, therefore, that some are by nature good, and others bad.” (Against Heresies, Book IV, Chapter XXXVII)

“Man is endowed with the faculty of distinguishing good and evil; so that, without compulsion, he has the power, by his own will and choice, to perform God’s commandments.” (Against Heresies, Book IV, Chapter XXXIX)

“Man is possessed of free will from the beginning, and God is possessed of free will (in whom likeness man was created)”. Irenaeus (A Dictionary of Early Christian Beliefs by David Bercot, p. 287, Published by Hendrickson Publishers)

“This expression, ‘How often would I have gathered thy children together, and thou wouldst not,’ set forth the ancient law of human liberty, because God made man a free agent from the beginning, possessing his own soul to obey the behests of God voluntarily, and not by compulsion of God.” (The Ante-Nicene Fathers, Volume One, Published by BRCCD, p. 1117)

“Forasmuch as all men are of the same nature, having power to hold and to do that which is good, and having power again to lose it, and not to do what is right; before men of sense, (and how much more before God!) some are justly accused, and receive condign punishment, because they refuse what is just and right”. Och “Those who do not do it [good] will receive the just judgment of God, because they had not worked good when they had it in their power to do so. But if some had been made by nature bad, and others good, these latter would not be deserving of praise for being good, for they were created that way, nor would the former be reprehensible, for that is how they were made. However, all men are of the same nature. They are all able to hold fast and to go what is good. On the other hand, they have the power to cast good from them and not to do it”.

 JUSTIN MARTYREN

Justin Martyren var en evangelist och arbetade intensivt för Herren tills han också dog martyrdöden i Rom.

“We have learned from the prophets, and we hold it to be true, that punishment, chastisement, and rewards are rendered according to the merit of each man’s actions. Otherwise, if all things happen by fate, then nothing is our own power. For if it is predestined that one man be good and another man evil, then the first is not deserving of praise and the other to be blamed. Unless humans have the power of avoiding evil and choosing good by free choice, they are not accountable for their actions ‘whatever they may be’ for neither would a man be worthy of praise if he did not himself choose the good, but was merely created for that end. Likewise, if a man were created evil, he would not deserve punishment, since he was not evil of himself, being unable to do anything else than what he was made for.” Justin Martyr (First Apology Chap. 43)

 TERTULLIANUS

Tertullianus var en annan kyrkoledare och apologist och är känd för sin textskrivarproduktivitet.

“No reward can be justly bestowed, no punishment can be justly inflicted, upon him who is good or bad by necessity, and not by his own choice.”  Tertullian (Doctrine of the Will by Asa Mahan, p. 61, Published by Truth in Heart)

METODIUS

Metodius var en kristen martyr som levde nära slutet av trehundratalet.

 “Those [pagans] who decide that man does not have free will, but say that he is governed by the unavoidable necessities of fate, are guilty of impiety toward God Himself, making Him out to be the cause and author of human evils.” Methodius (The Banquet of the Ten Virgins discourse 8, chap. 16)

“The Divine Being is not by nature implicated in evils. Therefore our birth is not the cause of these things”. Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p. 696)

“possessing free will, and not by nature evil” Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p 698)

“There is nothing evil by nature, but it is by use that evil things become such. So I say, says he, that man was made with free-will, not as if there were already evil in existence, which he had the power of choosing if he wished, but on account of his capacity of obeying or disobeying God. For this was the meaning of the gift of free will? and this alone is evil, namely, disobedience”. Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p. 746)

“God did not make evil, nor is He at all in any way the author of evil; but whatever failed to keep the law, which He in all justice ordained, after being made by Him with the faculty of free-will, for the purpose of guarding and keeping it, is called evil. Now it is the gravest fault to disobey God, by overstepping the bounds of that righteousness which is consistent with free-will”. Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p. 750)

EUSEBIUSIUS

Eusebiusius var en biskop och anses vara “Kyrkohistoriens Fader” pga sina många texter om densamma. Han skrev: “On the Life of Pamphilus”, “Chronicle of Universal History”, och “On the Martyrs”.

“The Creator of all things has impressed a natural law upon the soul of every man, as an assistant and ally in his conduct, pointing out to him the right way by this law; but, by the free liberty with which he is endowed, making the choice of what is best worthy of praise and acceptance, because he has acted rightly, not by force, but from his own free-will, when he had it in his power to act otherwise, As, again, making him who chooses what is worst, deserving of blame and punishment, as having by his own motion neglected the natural law, and becoming the origin and fountain of wickedness, and misusing himself, not from any extraneous necessity, but from free will and judgment. The fault is in him who chooses, not in God. For God is has not made nature or the substance of the soul bad; for he who is good can make nothing but what is good. Everything is good which is according to nature. Every rational soul has naturally a good free-will, formed for the choice of what is good. But when a man acts wrongly, nature is not to be blamed; for what is wrong, takes place not according to nature, but contrary to nature, it being the work of choice, and not of nature!” Eusebius (The Christian Examiner, Volume One, Published by James Miller, 1824 Edition, p. 66)

“The devil in his oracles hangs all things upon fate, and taking away that which is in our power, and arises from self-motion of free will? brings this also into bondage to necessity” Eusebius (The Cause of God and Truth by John Gill, 1838 Edition, p. 502)

Episcopius

“What is plainer than that the ancient divines, for three hundred years after Christ, those at least who flourished before St. Augustine, maintained the liberty of our will, or an indifference to two contrary things, free from all internal and external necessity!” Episcopius (An Equal Check to Pharisaism and Antinomianism by John Fletcher, Volume Two, p. 209, Published by Carlton & Porter)

Pelagius, som är historiskt känd för att ha lärt ut fri vilja under samma tid som Augustinus levde, var i harmoni med urkyrkan med sin åsikt.

“In all there is free-will equally by nature”. 

Origen

“The Scriptures emphasize the freedom of the will. They condemn those who sin, and approve those who do right. We are responsible for being bad and worthy of being cast outside. For it is not the nature in us that is the cause of the evil; rather, it is the voluntary choice that works evil”. Han sade också “the heretics introduce the doctrine of different natures”. Origen (A Dictionary of Early Christian Beliefs by David Bercot, p. 289, Published by Hendrickson Publishers)

“the heretics introduce the doctrine of different natures.” Origen (A Dictionary of Early Christian Beliefs by David Bercot, p. 291, Published by Hendrickson Publishers)

Augustinus bön till Maria:

“Blessed Virgin Mary, who can worthily repay you with praise and thanksgiving for having rescued a fallen world by your generous consent? What songs of praise can our weak human nature offer in your honor, since it was through you that it has found the way to salvation? Accept then such poor thanks as we have to offer, unequal though they be to your merits. Receive our gratitude and obtain by your prayers the pardon of our sins. Take our prayers into the sanctuary of heaven and enable them to bring about our peace with God. May the sins we penitently bring before Almighty God through you be pardoned. May what we beg with confidence be granted through you. Take our offerings and grant our request; obtain pardon for what we fear, for you are the only hope of sinners. We hope to obtain the forgiveness of our sins through you. Blessed Lady, in you is our hope of reward. Holy Mary, help the miserable, strengthen the discouraged, comfort the sorrowful, pray for your people, plead for the clergy, intercede for all women consecrated to God. May all who venerate you, feel now your help and protection. Be ready to help us when we pray, and bring back to us the answers to our prayers. Make it your continual care to pray for the People of God, for you were blessed by God and were made worthy to bear the Redeemer of the world, Who lives and reigns forever.” (Saint Augustine year 430 Dictionary of Mary Catholic Book Publishing Co.: New Jersey, 1997, 1985, p. 531.)

(Denna artikel är till vissa delar översatt från en artikel av Jesse Morell, från boken “The Natural Ability of Man: A Study On Free Will & Human Nature”. Där kan man läsa fotnoter till citaten jag nämnde ovan, och du kan även läsa artikeln och fotnoter i länken: http://openairoutreach.wordpress.com/2011/04/04/did-augustine-corrupt-the-church-with-gnostic-doctrine/)

De kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv Apg.13:48 – Gud väljer INTE vem som ska tro

Mar24

Apg 13:48När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. (1917)

I Svenska Folkbibeln är  det grekiska verbet tasso (Strong’s 5021) – här i formen tetagmenoi  – översatt till “bestämda”. Det som denna vers säger är att de människor som hade evigt liv var de troende.  Ett liknande påstående skulle kunna vara “Alla de som vann sprang i loppet “. Det grekiska ordet visar inte på någonting som är förutbestämt enligt Adam Clark (“Commentary on Acts 13:48”, och begreppet kan betyda föreskriva, dispositionera sig eller att sätta sig i verket. Adam Clarke menar att t man kan ha en disposition, eller villighet/öppenhet för att tro. Idén att Gud förutbestämmer vem som ska tro på honom – och att komma till frälsning –  motsägs redan två verser innan i samma kapitel. Människorna i Apg 13:48 och deras öppenhet att ta emot budskapet jämförs med judarnas, som hade chansen att tro och ta emot budskapet men valde att inte göra det:

Apg 13:46 Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: “Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.  

De som inte “anser sig själva värdiga det eviga livet” var de som inte trodde, men de som “det var beskärt att få evigt liv” var de som trodde. Om de trodde eller inte var alltså beroende på om de de förkastade eller accepterade det budskap som predikades för dem. De som härdade sina hjärtan trodde inte, men de som ödmjukade sig gjorde det.  Om vi tackar nej till frälsningsbudskapet så är det vi som sänder oss själva till helvetet, och det är självklart ett mycket dåligt val.  Gud själv vill inte att en enda själ ska gå förlorad utan att ALLA ska omvända sig. Det är precis samma sak som det vi läser i Romarbrevet 1 och i resten av Bibeln.

Det finns ingen egentlig agent till verbet vilket betyder att det inte står klart vem som är aktör i meningen.  Det skulle kunnna vara subjekten själva, såsom “de som satt sig själva till att klara provet klarade det“. Fribergs lexikon översätter  “as many as had become disposed toward eternal life” som en möjlig variant. Max Zerwick föreslår “who had been set (in the way)” i “Zerwick and Grosvenor’s A Grammatical Analysis of the Greek New Testament”. Det lexikon med den största autkoriteten för NT studier (BDAG) översätter inte verbet till “predestinera” utan “to be in place”.  Henry Alford översätter med “as many as were disposed” i hans 4 volymer stora verk “The Greek New Testament”.

Här nedan kan vi läsa om en trollkarl som GICK EMOT Paulus och Barnabbas och försökte hindra Guds vilja att ske:

Apg 13:8 Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra landshövdingen från att komma till tro. 9 Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 och sade: “Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar? 11 Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen.” I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. 12 När landshövdingen såg det som hände, kom han till tro, slagen med häpnad över Herrens lära. 

Vad skulle ha hänt om Paulus och Barnabbas inte varit närvarande? Då skulle trollkarlen varit mer obunden att göra Guds raka vägar krokiga. Paulus ord får det att låta som det här inte var första gången som trollkarlen hindrade Guds vilja från att ske.  Vi kan också läsa att landshövdingen började tro pga det som han SÅG  Men om människor är predestinerade till att tro och bli frälsta innan jorden ens skapades, varför kopplas landshövdingens tro ihop med vad han såg och hörde?  Bibeln säger att tro kommer av att höra Guds ord och att vi förväntas åtminstone tro för gärningarnas skull:

Joh. 14:11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

Vi kan läsa att ordet är sänt till bröder och söner av Abrahams släkt, och andra som fruktar Gud:

Apg. 13:26 Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt.

Att “frukta” är något som VI gör. Om det är Gud som väljer ut vem som ska tro på honom, varför kan vi aldrig läsa några verser som säger ungefär “och Gud kommer se till att han placerar gudsfruktan i er så att ni kan tro”?

“Det glada budskapet” förkunnas för “er”, och varför skulle “er” inte desamma som nämnts i versen ovanför och i andra verser i samma kapitel?

Apg. 13 32 Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, 33 det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig.

Paulus fortsätter här nedan att  säga “bröder” (i den grekiska originaltexten står det “män och bröder”) och att syndernas förlåtelse är predikat för dem. Vi kan även läsa “var och en som tror förklaras rättfärdig i honom”. Ett fantastiskt erbjudande till alla. Vi är också varnade: “Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er”.  Så Paulus säger att erbjudandet gäller alla, men det finns villkor för frälsningen som hänger på oss. Det finns alltid en risk att vi förlorar vår frälsning om vi inte vandrar i ljuset.

 Apg 13:38 Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er,39 och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er: 

Det som Paulus varnar för kan hända med oss, som det hände med profeterna är att vi kan gå under om vi väljer att förakta frälsningsbudskapet.  VILL Gud att människor ska förakta honom och inte tro på honom?  Nej, saker och ting kan ske tvärt emot Guds vilja just för att han gett oss fri vilja.  Vi är också varnade för att vi måste FÖRBLI i Guds nåd. Det finns alltså en risk för att vi väljer en annan väg om vi inte passar oss.  

Apg 13:41 “Se, ni föraktare, häpna och GÅ UNDER: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er”. —–43 Och då man skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd.

Här kan vi återigen läsa att frälsningserbjudandet ges även till hedningarna intill jordens yttersta gräns. Inte bara några lyckligt utvalda.

Apg. 13:47 Ty så har Herren befallt oss:Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.”

Pelagius has been falsely judged by his critics

Oct25

Unlike Augustine, Pelagius knew Greek. Pelagius did not teach that man can save himself. He only taught that a man can live a righteous life via free will choice. The idea that man can save himself is what came from Augustine’s accusations against him, as Calvinists do with Arminians today when they accuse them of teaching “works salvation”. True Pelagianism is truth according to what the early Church taught, not as Augustine described it. What Augustine described is without a doubt heresy, but it’s not what Pelagius actually taught. This is evident in the writings of Pelagius, as well as in the fact that the councils could find no fault in his teachings 2 times that he appeared before them in his own defense. When he was finally marked as a heretic the third time around, it was when he could not be present to defend himself (in Tunisia where Augustine resided) and Augustine and Jerome were present to misrepresent his position.

Most of the information we have about Pelagius rests in the hands of his enemies. That is not enough for a righteous judgment. If God judged us by the words of our enemies, we would be outraged at the injustice. It is unfair for us to condemn a man based on the evidence presented by his enemies, and not from the man himself. We would also be guilty of slander if we continue to claim that an innocent person is an “heretic” even though he might not be. Let’s be careful so God won’t judge us one day for slander, false accusations and causing division.

Pelagianism teaches only that man can choose to do right and choose not to sin. It does not teach that a person can be holy without God or His grace. This is a lie given through the heretic Augustine. Augustine was a liar seeking to have him condemned, as he was offended by his preaching against his teachings to the people. Augustine was teaching a “sinning religion”, and people were following it and living it. Pelagius could not stand for this heresy, so he began to teach against it. In his efforts he brought out the a man CAN choose to not sin, because he is not so spiritually dead that he could not make such a choice. Augustine turned this around with false accusations against him, misrepresenting him as if he was teaching that man could save himself. This is not what he was teaching at all. And his own writings prove it – which were not even discovered until this past century. Augustine tried to make sure of that by having them burned or destroyed, but a few slipped through the cracks. Now Augustine is exposed for the liar and gospel pervert that he is.

Calvinism began with Gnosticism – which is very clearly shown by many quotes given by the early Church. Tertullian and Hippolytus and Irenaeus all wrote extensively against the Gnostic groups, telling of the things they believed and how the Church has always disagreed with them, calling them heretics. Augustine was infested with Gnosticism, which Calvin also adopted.

Here is a quote from an article below on the Letter to Demetrius:

“The moral life of purity, for Pelagius, can only be achieved by drawing upon both “the good of nature and the good of grace” (9:1); this will be the dominant theme of his exhortation. Pelagius’s reflections on the human person are not unlike those of the Eastern Fathers. They share the same starting point of moral reflection, that is, the innate goodness of man because God has created him in His image and likeness. Pelagius writes, “you ought to measure the good of human nature by reference to its Creator” (2:2).”

The above quote shows the balanced thought of Pelagius teaching. His accusers only point out that he taught “the good of nature” and the “innate goodness of man”, and completely leave out the blanche of his teaching that tells of the “good of grace” and “because GOD has created him in His image and likeness”. Pelagius thought was in giving glory to God in His creation, in that men have a mind and free will to choose that has been given by the creator, which makes them able to choose to do right. Of course man has to know right and wrong first, but the ability is with him once he knows the difference.

Prior to Pelagius being ‘found’ guilty of heresy, he was cleared by two synods of bishops. These synods were provoked by Augustine’s influence. Then the council of Carthage, where Augustine was bishop, declared Pelgius a heretic. A few years later, Augustine and two others brought heresy charges against Pelagius to the bishop of Rome. Pelagius was cleared again, a third time. The bishop of Rome declared Pelagius a heretic a few years later under pressure from Imperial Rome and not before that time. It was perceived that the effects of Pelagius’ doctrine would undermine Imperial rule and so political pressure was then applied and the bishop of Rome declared Pelagius a heretic. Another interesting note is that Pelagius was well received and there was generally no problem with his teaching. The charges against him only arose when some one else, Caelestius, who was building on Pelagian teaching denounced infant baptism. Then and only then the problem arose. Infant baptism was under assault – if they were not born guilty and therefore did not need to be baptized to be saved then ecclesiastical power structure was going to be undermined. That kick started the whole controversy against Pelagius: they synods and councils did not occur until the implications of his teaching threatened infant baptism. See Peter Brown’s “Augustine of Hippo” there are 3 chapters that deal with Augustine-Pelagian controversy that document everything posted.

Pelagius is often ascribed views he doesn’t have

From Jesse Morell:

Matt Slick of CARM wrote that “Pelagianism…. taught that people had the ability to fulfill the commands of God by exercising the freedom of human will apart from the grace of God.  In other words, a person’s free will is totally capable of choosing God and/or to do good or bad without the aid of Divine intervention.”[29] This is an example, not of Pelagian heresy, but of Pelagian hearsay.

I would suspect that Matt Slick learned about Pelagianism from its opponents, and not from actually reading the writings of the Pelagians. This is a common practice for Calvinists, but what if that is how their doctrine was treated? What if someone stated what Calvinism teaches, by stating the opponents? Augustine accused Pelagius of denying the grace of God, but this was an accusation not a fact.

Had Matt Slick actually read some of the few writings that still exist today from the original Pelagians, he would have read in Julian of Eclanum’s Pelagian Statement of Faith: “We [Pelagians] maintain that men are the work of God, and that no one is forced unwillingly by His power either into evil or good, but that man does either good or ill of his own will; but that in a good work he is always assisted by God’s grace, while in evil he is incited by the suggestions of the devil.”[30]

Pelagius himself said, “I anathematize the man who either thinks or says that the grace of God, whereby ‘Christ Jesus came into the world to save sinners,’ is not necessary not only for ever hour and for every moment, but also for every act of our lives: and those who endeavor to dis-annul it deserve everlasting punishment.”[31]

Pelagius said, “This grace we do not allow to consist only in the law but also in the help of God. God helps us through His teaching and revelation by opening the eyes of our heart, by pointing out to us the future so that we may not be preoccupied with the present, by uncovering the snares of the devil, by enlightening us with the manifold and ineffable gift of heavenly grace.”[32]

Pelagius said, “God always aids by the help of his grace. God aids us by his doctrine and revelation, while he opens the eyes of our heart; while he shows us the future, that we may not be engrossed with the present; while he discloses the snares of the devil; while he illuminates us by the multiform and ineffable gift of heavenly grace. Does he who says this, appear to you to deny grace? Or does he appear to confess both divine grace and the freewill of man?”[33]

Pelagius said in a letter to Innocent, “Behold, before your blessedness, this epistle clears me, in which we directly and simply say, that we have entire freewill to sin and not to sin, which, in all good works, is always assisted by divine aid. Let them read the letter which we wrote to that holy man, bishop Paulinus, nearly twelve years ago, which perhaps in three hundred lines supports nothing else but the grace and aid of God, and that we can do nothing at all of good without God. Let them also read the one we wrote to that sacred virgin of Christ, Demetrias, in the east, and they will find us so praising the nature of man, as that we may always add the aid of God’s grace. Let them likewise read my recent tract which we were lately compelled to put forth on freewill, and they will see how unjustly they glory in defaming us for denial of grace, who, through nearly the whole text of that work, perfectly and entirely profess both free will and grace.”[34]

Pelagius taught that the freedom of the human will was not lost by the original sin of Adam, but that grace was necessary for man to rightly use his free will. He also taught that free will itself was a gracious gift given to us at Creation. He did not deny grace as necessary or as an aid for free will. The only grace he denied was Augustinian grace, which said that free will was lost by original sin and therefore man’s ability to obey needed to be restored by grace. However, one of the best Greek-English Lexicons, Thayer’s, defined grace as “divine influence upon the heart” which is precisely how Pelagius viewed grace in contradiction to Augustine.

It was Augustine’s view of grace that was inconsistent with free will, not Pelagius’. As Augustine said, “I have tried hard to maintain the free choice of the human will, but the grace of God prevailed.”[35] Pelagius affirmed both the freedom of the will and the necessity for the grace of God, while Augustine denied the freedom of the will because of His mistaken view of grace.

This is why John Wesley said, “I verily believe, the real heresy of Pelagius was neither more nor less than this: The holding that Christians may, by the grace of God, (not without it; that I take to be a mere slander,) ‘go on to perfection;’ or, in other words, ‘fulfill the law of Christ.’”[36] And also “Who was Pelagius? By all I can pick up from ancient authors, I guess he was both a wise and a holy man.”[37]

John Wesley said, “Augustine himself. (A wonderful saint! As full of pride, passion, bitterness, censoriousness, and as foul-mouthed to all that contradicted him… When Augustine’s passions were heated, his word is not worth a rush. And here is the secret: St. Augustine was angry at Pelagius: Hence he slandered and abused him, (as his manner was,) without either fear or shame. And St. Augustine was then in the Christian world, what Aristotle was afterwards: There needed no other proof of any assertion, than Ipse dixit: “St. Augustine said it.”[38]

On the issue of the freedom of the will, Pelagius was in perfect agreement with the Early Church while Augustine was in agreement with the heretical Gnostics:

Dr Wiggers said, “All the fathers…agreed with the Pelagians, in attributing freedom of will to man in his present state.”[39]

Episcopius said, “What is plainer than that the ancient divines, for three hundred years after Christ, those at least who flourished before St. Augustine, maintained the liberty of our will, or an indifference to two contrary things, free from all internal and external necessity!”[40]

Catholic councils that calvinists appeal to

There were three councils that condemned Pelagianism; the Council of Ephesus in the year 431; the Council of Carthage in the year 418; and the Council of Orange in the year 529. This is because Pelagius was not invited nor present to defend himself but his opponents and adversaries stated his doctrine for him. When Pelagius was able to defend himself, the Council of Diospolis in 415 declared Pelagius orthodox. And Pope Zosimus also declared Pelagius’ orthodoxy in 417. He was always acquitted when present to clarify and defend his views. If these are our authorities to determine orthodoxy, do we accept the ones in favor of Pelagius or the ones against him?

In addition, the Council of Orange and the Council of Carthage were not ecumenical councils. They did not consist of Bishops from the entire church, which mean that the rulings of the Councils were not universally affirmed by the Eastern and Western churches.

If heresy is heresy because a council says so, or because of majority vote, Calvinism must be more heretical than Pelagianism was because there were more councils that condemned Calvinism than condemned Pelagianism. The Calvinist doctrines of predestination, limited atonement, and irresistible grace were condemned throughout history. Lucidus was condemned by the Council of Oral in 473, Council of Arles in 475, and Council of Orange in 529. And Gottschalk (Gotteschalcus) was condemned by the Council at Mentz in 848 and the Council of Chiersey (Quiercy) in 849. And what do Calvinists think of the Council of Constance in 1414 for John Huss, or the Council of Worms in 1521 for Martin Luther, or the Council of Trent in 1561 for the Protestants? Are these Councils not the voice of Orthodoxy as Ephesus and Carthage supposedly were?

In fact, the Council of Orange that condemned Pelagianism also condemned the doctrines of Calvinism. If the council is authoritative in the former case, it must be equally authoritative in the latter as well. But if it was mistaken in the latter case, maybe it was mistaken in the former as well. Tony Miano essential condemns his own theology by appealing to church councils and assuming their authority.

Many thanks to Lyndon Conn, Joshua Harris and Jesse Morell