Tag Archive | abraham

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

abrahamAbraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han ”också” tror att vi blir frälsta av ”tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro ”allena”, om vi med det menar en tro som  inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4  egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från MoseNär det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. ”Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att  vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är ”eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl  för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller ”moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och  idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i ”det dubbla kärleksbudet”, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:17 Då sade Herren: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?  19 Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”20 Sedan sade Herren: ”Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?25 Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över.  Vi kan lära oss att:

  1. Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
  2. Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
  3. Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
  4. Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
  5. Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
  6. Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
  7. Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: ”Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” Då sade Gud till honom i drömmen: ”Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henneMen ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: ”Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

  1. Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
  2. Abimelek hade inga problem med att ”tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
  3. Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
  4. Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
  5. Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
  6. Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”—-11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.”12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev    förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

  1. Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
  2. Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
  3. Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i  allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara ”tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av ”tro allena”.

Paulus i Romarbrevet  romans

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga ”En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han ”förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänatMen den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. 15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. 21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.22 Därför ”räknades det honom till rättfärdighet.23 Men dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.9 I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—17 I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälstajames

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i  samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

Jesus är ”JAG ÄR” precis som Gud Fader (Joh. 8:58)

Egó eimi (jag är) Joh. 8:58 och 10:30-33

Egó eimi är grekiska och betyder JAG ÄR i  Joh. 8:58

Det betyder INTE ”jag var”, ”jag har varit” eller ”jag är han” som vissa sekter säger. Jag läste att Egó eimi används 28 gånger i Johannes evangelium, och i Jehovas Vittnens bibel New World Translation översätts uttrycket korrekt med presensformen JAG ÄR 27 gånger. Gissa vilken gång de INTE väljer att översätta termen i presens? Joh. 8:58 förstås!

Joh. 8:54 Jesus svarade: ”Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ÄRAR MIG, han som ni kallar er Gud. 55 Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56 Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.” 57 Judarna sade: ”Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!” 58 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: JAG ÄR, redan INNAN Abraham blev till.” 59 DÅ tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.

Det finns flera problem för de som är förnekare av Jesus gudom här.

1) Gud Fader ger inte sin ära till NÅGON annan säger Bibeln i enligt Jesaja 42:8, vilket låter rimligt eftersom han ju ensam är GUD. Varför ärar han då JESUS, och just vid ett sådant känsligt sammanhang som handlar om att upphöja sonen och som mycket väl kan tolkas som att Jesus är Gud? Om någon försöker att visa på fall i Bibeln där människor äras och respekteras av Gud, betyder detta att Gud ljög i Jes. 42:8?

2) Jesus säger att Abraham SÅG Jesus dag och blev glad. NÄR gjorde han detta? Abraham fanns exempelvis inte vid jordens skapelse. En del säger att det kan ha varit när han träffade på Melkisedek, men vad säger treenighetsförnekarna? När inträffade denna händelse? Varför är denna händelse också förknippat med JAG ÄR?

3) Varför ville judarna döda honom, och varför reagerar de precis när Jesus sagt sitt JAG ÄR? Som renläriga judar utför de förstås inte dödsstraff såvida det inte finns fog för det, och vad menade de var Jesus stora synd som motiverade ett dödsstraff genom stening? Att påstå att man levt för 100o år sedan motiverar inte dödsstraff utan är bara ett dumt uttalande som inte smädar Gud. Att Jesus är evig och utan början och slut kan läsas på fler ställen, t ex i Hebr. 7:3.

4) Hur löser vi problemet om vi läser ”egó eimi” som ”jag har varit före Abraham”? (Vilket inte grekiskan medger.) Jesus föddes ju flera hundra år efter att Abraham levde så vad skulle Jesus ha menat med ett sådant uttryck?  Jesus säger inte att han VAR innan Abraham fanns (vilket skulle vara illa nog) utan t o m ”JAG ÄR, redan innan Abraham blev till”, och direkt vill judarna döda honom just efter detta påståendet. Inte ens JAG VAR skulle vara ett logiskt påstående eftersom Jesus varken ”är” eller ”var” när Abraham fanns. (Såvida han faktiskt inte fanns vid den tiden förstås i form av GUD…)

Alla frågor besvaras galant om vi accepterar Bibelns budskap att Jesus är Gud, och Johannes förklarar glasklart varför judarna ville döda Jesus. De ville döda honom för att han 1) gör sig själv lik Gud, och 2) gör sig själv till Gud.

Joh. 10: 30 Jag och Fadern är ett.”31 ÄN EN GÅNG tog judarna upp stenar för att stena honom. 32 Jesus sade till dem: ”Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?” 33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att DU HÄDAR och GÖR DIG SJÄLV TILL GUD, du som är en människa.”

Joh. 5:18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och GJORDE SIG SJÄLV LIK GUD.

Förresten så är kontexten vad gäller ”Jag och Fadern är ett” i Joh. 10:30 en helt annan än den i Joh. 17:21-22. I den sistnämnda passagen så handlar det om att vara ett i samma mål och syfte, men i Joh. 10 här ovan så handlar det om att vara ett med Gud med samma auktoritet och ande. Detta blir extra tydligt när vi läser att judarna direkt var framme med sina stenar för att döda Jesus. Självfallet är det inte dödsstraff på att ha samma mål och syfte som Gud, men däremot att lägga sig på samma suveräna nivå och göra sig likställd med Gud.

HO OHN” (jag är) i Gamla testamentet, Hebreiska ”ani hu”

Den grekiska frasen ”ho ohn” vilket används i LXX (Septuaginta) översättning av 2 Mosebok 3:14, är ”presens particip” medan ”eimi” är i ”presens indikativ”.  Båda är presensformer av samma infinitiv ”att vara” (einai) och båda visar på en evig existens när man ser till kontexten. Judarna runt Jesus kände förstås VÄL till den grekiska Septuaginten och såg självklart den naturliga jämförelsen med 2 Mos.3:14 där Guds heliga namn står omnämnd, och de förstod innebörden av detta. Omedelbart efter att Jesus sagt sitt ”Jag är” så vill de döda honom! De SÄGER också att de vill döda honom pga 1) hädelse och 2) att Jesus gör sig själv till Gud, så deras inställning kan inte misstolkas. Dödsstraff för hädelse (blashpemy) står att läsa om i 3 Mos.24:16.

Man kan läsa om ”jag-är-uttryck” främst i Jesaja 40-55, och temat för dessa partier är identifikationen av Jehova, och det låter onekligen som det också är en beskrivningen på Jesus Kristus när man läser exempelvis i Johannes evangelium. I Jesaja kan vi gång på gång läsa att det inte finns någon annan Gud än Gud, och att han inte ger sin ära till någon annan, men ändå vet vi att Jesus kallas GUD i Hebr 1:8, att han skapat allting med sina egna händer, och att han delar äran med sin Fader.

Septuaginta har översatt Guds namn ”JAG ÄR” med ego eimi!

Jesaja 40:3 En röst ropar i öknen: ”Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. 4 Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark.—9, Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: ”Se, er Gud!”

Jesaja 41:4 Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, Herren, är den förste och den siste. Jag är denne Gud.—10 Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.—13 Ty jag är Herren, din Gud,som fattar din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.

Jesaja 42:8 Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Jesaja 43: 9 Låt alla hedningar komma tillsammans, låt folken samlas. Vem bland dem förkunnade detta och lät oss höra om det som har skett? Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt.
Låt dem höra, så att de kan säga: ”Det är sant.” 10 Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare, som jag har utvalt,för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma.
 11 Jag, jag är Herren, förutom mig finns ingen frälsare. 12 Jag har förkunnat det och berett frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud. 13 Redan från första dagen är jag denne Gud. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då förhindra det?—25 ”Det är jag, jag som för min egen (ego eimi ego eimi) skull stryker ut dina överträdelser,  dina synder kommer jag inte mer ihåg”.

Jesaja 44:Så säger Herren, Israels Konung, och hans Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud.Vem är som jag? Låt honom ta till orda, ja, lägga fram för mig vad som har hänt alltsedan jag insatte det gamla folket, och vad som skall komma, ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.Frukta inte och var inte förskräckta. Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det? Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud förutom mig?  Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.—24 Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt, den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?

Jesaja 45:1 Så säger Herren till sin smorde, till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ner folken inför honom, lossa bältet från kungars höfter och öppna dörrar för honom, så att inga portar mer är stängda:—Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du skall inse att jag är Herren, som kallar dig vid ditt namn,    jag, Israels Gud.—5 Jag är Herren och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv, fastän du inte kände mig, för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom migJag är Herren och det finns ingen annan.Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta.—11 Så säger Herren, Israels Helige, som också är hans Skapare: Fråga mig om det som skall komma. Låt mig ha omsorg om mina söner och mina händers verk.12 Det är jag som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är mina händer som har spänt ut himlen, och hela dess här har jag givit befallning.1Det är jag som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.14  Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete  nubiernas och Sebas resliga folk med handel, det skall allt gå över i din hand och höra till dig. De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå.  ”Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer, ingen annan Gud.”15 Du är sannerligen en Gud som döljer sig, du Israels Gud, du Frälsare.—18 Ty så säger Herren, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den  har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.21 Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig.22 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.23 Jag har svurit vid mig själv,  ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed24 och säga om mig: Endast i Herren är rättfärdighet och styrka. Till honom skall man komma, och alla som varit förbittrade på honom skall blygas.

5 Mosebok 32:39 Se nu, jag, JAG ÄR GUD (ego eimi) det finns ingen Gud vid sidan av mig.

Hosea 13:4 Jag är Herren, din Gud,  alltsedan du var i Egyptens land. Du skall inte veta av någon annan Gud än mig, och ingen annan frälsare finns än jag.Det var jag som vårdade dig i öknen,i den brännande torkans land.

Så Yahve är JAG ÄR (ego eimi) som ger liv, släcker liv, deklarerar vad som händer i framtiden, kan bevara människor och kan förlåta synder.  Inte så konstigt att judarna ville döda Jesus genom att ta detta namn på sig själv!

Andra ställen med ego eimi

Även om alla grekiskkunniga teologer är överens om att ”jag är” är den enda korrekta översättningen i Joh. 8 så finns det några ställen i NT där det grekiska presensformen av ”ego eimi” kan översättas som ”jag har varit”.  Exempelvis Joh. 14:9. Men här så kommenterar Jesus ett krav i v. 8 ”Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss.” Det blir helt fel att låta Jesus säga ”Så länge JAG ÄR hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus”. Eller hur? Så översätter ingen kunnig översättare utan de skriver på korrekt grammatisk svenska ”så länge jag har varit….”. I Joh. 8 ges däremot inga sådana rättigheter att ändra på den presensform som står skrivet på grekiska. Jesus skulle ha kunnat uttrycka sig i dåtid (émén) men valde att uttrycka sig i presens, och detta går inte att tolka om.

Jesus ser sig själv som JAG ÄR och världens ljus

Vad säger Jesus om sig själv i Johannes 8? Notera nedan i listan att Jesus faktiskt gör sig skyldig till hädelse på ett flertal ställen (såvida han faktiskt inte är Gud). Redan i Joh. 8:19-20 kan vi se att det faktiskt fanns fog för judarna att gripa Jesus pga hans kommentarer om sig själv, men skälet att de inte gjorde detta är för att hans stund inte var inne och Guds hand var fortfarande över honom som skydd. Om judarna menar att Jesus gjort sig skyldig till någon annan hädelse än att han gjorde sig själv till Skaparguden, så skulle detta ju innebära att Jesus SYNDADE. Ändå noterar Johannes att Jesus INTE syndade i Joh. 8:46. Om judarna har rätt i sin sak, varför kan vi inte läsa vad saken GÄLLER (om vi nu inte kan acceptera vad texten säger). Är det inte ganska viktigt att redogöra för läsarna vad som faktiskt hände och att förklara varför Jesus fortfarande var syndfri trots anklagelserna? Om anklagelsen är FALSK, varför får vi inte veta vad den falska anklagelsen är – såvida vi nu inte har tillåtelse att koppla ihop den enormt långa lista av ”hädelser” här nedan med judarnas vilja att döda Jesus för att han som är en människa gör sig själv till Gud. Det kan inte vara tydligare att Jesus gör anspråk att vara Gud, världens ljus, begynnelsen, osv, vid ett flertal gånger bara i Johannes brev kapitel 8! Lägg sedan på alla andra kapitel där vi kan läsa samma sak. Notera också att han använder JAG ÄR flera gånger. Varje gång detta namn används så darrar judarna eftersom de är väl medvetna om att det är Guds namn och ingen annans. 

  • Jag är världens ljus (8:12)
  •  Jag är den som vittnar om mig själv. Om mig vittnar även Fadern som har sänt mig. (8:18).
  • Om ni kände mig, skulle ni också känna min Fader. (8:19).
  • Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. (8:23).
  • Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder. (8:24).
  • Begynnelsen, något som jag också har sagt er” (som svar på frågan vem han är) (8:25).
  • Det jag har hört av honom förkunnar jag för världen (8:26).
  • När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är (8:28)
  • Jag gör inte något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. (8:28).
  • Han som har sänt mig är med mig (8:29)
  • Jag gör alltid det som behagar honom (8:29).
  • Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria (8:31-32)
  • Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. (8:36)
  • Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader. (8:38).
  • Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. (8:40).
  • Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. (8:42)
  • Han har sänt mig (8:42).
  • Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte (8:46-47)
  • Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden (8:51).
  • Det är min Fader som ärar mig (8:54).
  • Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad. (8:56)
  • Jag Är, redan innan Abraham blev till. (8:58).

Om inte detta är hädelser nog för att storkna, så vad fattas? Jesus likställer sig med Gud genom att ideligen använda hans namn som var VÄLKÄNT hos judarna. Jesus är en personlighet i treenigheten och som människa på jorden så kommunicerade han med Fadern som är en annan person i treenigheten. Jesus bad ofta till sin Fader som är separat från honom själv trots att de delar samma treenighet. Jesus kan därför uttrycka sig själv som både Gud och Guds son, och han kan tala om Gud i jag-form eller i andra och tredje person. Han talar även om sig själv (Jesus Kristus) i tredje person. Jesus säger att han fanns tillsammans med Fadern innan världen var till. Ja, allting är t o m skapat genom Jesus.

Joh. 17:1 Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: ”Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig. Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

Joh. 13:18 Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig.19 Jag säger detta till er redan nu, innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett, att JAG ÄR

Joh. 8:23 Han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAG ÄR, skall ni dö i era synder.”

Vad menar Jesus med att hänvisa till ”gudar” i Joh. 10.35?  Läs om detta i denna artikel.

 

Är gärningslära en villolära? Det beror på…

Inte är det väl en ful gärningslära och villolära att säga att vi måste vara Gud trogna?

Inte blir väl Gud arg och besviken på oss om vi citerat Jak. 2:24 alltför ofta, och lär varandra att det är viktigt att lyda Gud? Muslimer tror vanligtvis att de, förutom att tro på Muhammed som Allahs profet, måste utföra en rad handlingar för att komma in i Allahs rike.  De tror att deras goda gärningar måste överträffa deras onda gärningar och därför kan de aldrig vara riktigt säkra på att de verkligen är frälsta eftersom de är osäkra på Allahs faktiska mätstock och hur de ligger till i vågskålen. Det gäller alltså att samla poäng (och att inte förlora poäng) och att tro att det är möjligt att förtjäna sin frälsning pga något som man gör. Detta är ett typexempel på ”frälst pga gärningar” även om det inte handlar om kristen tro utan islam. Denna idé om gärningar är inte biblisk. Bibeln lär att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, och en enda synd gör oss smutsiga. Det spelar alltså ingen roll om vi lever heligt resten av våra liv om vi en gång smutsat ner oss, för vi förblir orena. I Gamla Testamentet kan vi läsa om att människor blev renade från sina synder tack vare bekännande av sin synd i kombination med djuroffer, och i Nya Testamentet så kan vi som bekant läsa om JESUS slutgiltiga syndoffer som han gjorde för oss en gång för alla. Det betyder inte att vi är födda frälsta för villkoret är tro och omvändelse.

Vi är antingen frälsta av gärningar eller av nåd. Det är antingen eller. Antingen kan vi fixa vår egen frälsning genom gärningar och att samla poäng ELLER av en ren barmhärtighet från Guds sida. De allra flesta är överens om att det är det sistnämnda som gäller. Även om lagen inte var för svår för oss att lyda så har vi ändå valt att inte lyda den alla gånger, och då är det klippt för oss. Tack vare Jesus som dog för våra synder så kan vi bli renade. Men notera att det inte står någonstans att vi är frälsta av tro ALLENA (det står tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena), eller att vi kan bli frälsta trots att vi lever i pågående synd, eller trots att vi inte kan visa upp några goda gärningar. Tyvärr har kristna missförstått en del av  Paulus kommentarer om lagen, och får för sig att han säger att vi t o m kan bli frälsta utan att behöva lyda tio Guds bud. De menar att det förstås är eftersträvansvärt att lyda tio Guds bud men inte nödvändigt för frälsningen. Men sanningen är att det ÄR nödvändigt för frälsningen, och Paulus menar bara att det är de judiska ceremoniella lagarna (såsom omskärelse) som inte krävs och han menar givetvis också att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena.

Många tror att vi inte behöver GÖRA något för att bli frälsta, och så fort någon påstår att det också finns krav på gärningar så menar de att det handlar det om ”gärningslära” och därför en villolära. De är övertygade om att ”tro allena” gäller (trots att alltså Bibeln säger det motsatta), och då kan det heller inte finnas några som helst krav på något som vi måste GÖRA. Somliga tror inte ens att OMVÄNDELSE är ett krav eftersom det är något som man GÖR, och andra menar att vi inte ens kan TRO av oss själva och att denna gåva måste komma från Gud just för att det inte finns NÅGONTING (inte ens tro) som vi kan göra för vår frälsnings skull. De är livrädda för allting som luktar gärningar, och de kan till och med vara mer rädda för gärningskrav än de är för SYND! Det finns faktisktl kristna som tror att vi alltid syndar i ”tanke, ord och gärning”, och därför fruktar de inte synd särskilt mycket eftersom de menar att det är en naturlig del av alla människors liv – även kristnas. Däremot reagerar de kraftigt om någon påstår att gärningar och trohet mot Gud (något som man GÖR) har något med frälsning att göra. Då kan de raskt utropa ”Varning – Gärningslära – Se upp”!

Det finns många exempel i Bibeln på människor som blev rättfärdig pga de visade sin tro med GÄRNINGAR. Om inte Abraham hade valt att lyda Gud och lämnat sitt hemland såsom Gud bad honom så skulle Guds löften till honom och hans säd inte ha gått i uppfyllelse. Abraham prisades för sin tro i Bibeln, men det var för att han visade sin tro med sina GÄRNINGAR. Abraham offrade sin son Isak i TRO. Det är något som han GJORDE. Tänk om Abraham skulle försöka påstå att han hade tillräckligt med tro utan att för den skull behöva GÖRA någonting för att visa den.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Under Joshuas ledning så vandrade människor runt staden Jeriko sju gånger, och yttermuren föll. De TRODDE visserligen att Gud verkligen skulle åstadkomma det som han utlovat (låta dem erövra staden) men de var fortfarande tvungna att GÖRA något – nämligen att vandra runt muren, blåsa i trumpeter och ropa.  Murarna ramlade dock inte ner pga att de vandrade runt muren, för detta skulle kunna liknas med gärningslära. Murarna föll för att Gud gjorde så att de föll, men skulle Gud låta murarna falla om Joshua om hans folk INTE lydde Gud genom att vandra runt muren? Det tror jag knappast! Gud såg att de hade TRO och att de visade sin tro med sina GÄRNINGAR (lydnad i tro).

Hebreerbrevet 11:30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar.

Tänk också på blodet som israelerna blev tillsagda att smeta på dörrposterna i Egypten inför Exodus. Blodet i sig självt räddade dem inte, men tack vare att de LYDDE och GJORDE detta (strök blod på dörrposterna) så blev de räddade från den dödsängel som sedan kom och orsakade mycket död. Alla som står omnämnda i Hebr. 11 var tvungna att GÖRA något så det är uppenbart att lydnad och goda gärningar inte alltid är detsamma som det många ser som ”gärningslära”. Det är svårt att separera tro från lydnad och handling eftersom de hör ihop!

Många är så rädda för det här med gärningslära eftersom de får för sig att man då räddar sig själv och tar äran bort från Gud. De är rädda för att detta skulle leda till skrytsamhet. Men de behöver inte oroa sig! Vi tar inte äran bort från Gud om vi GÖR något och är honom trogna! Tänk dig en person (Kalle) som är långt ute på djupa vatten och håller på att drunkna i de mycket farliga strömmarna som han självmant begett sig ut i trots riskerna. Han kämpar för sitt liv och just när han inte orkar mer och håller på att ge upp så kommer en man i en båt och kastar en livboj åt honom för att rädda honom. Kalle hugger tag i livbojen, och sanningen är att hade mannen i båten inte dykt upp just vid det tillfället så hade Kalle inte klarat sig. När de kommer iland så väntar flera journalister som vill rapportera om händelsen och de berömmer mannen i båten för att ha räddat en person från en säker död. Tänk dig då att Kalle kliver fram och påstår att han räddat sig själv eftersom HAN minsann hade huggit tag i livbojen! Det vore fullständigt absurt, men tyvärr är de precis så som många ser på det här med gärningar. En del menar att Gud gör ALLT åt oss och att frälsningen är monergistisk.

Vi är förlorade till 100% utan Jesus. Nåd allena frälser oss eftersom vi inte lytt lagen till 100%. Men detta betyder inte att Gud inte har villkor eller att han inte kräver något ifrån oss. Han förväntar sig att vi ska leva HELIGT, och hör och häpna, vem är det som får evigt liv? Inte de som har tro allena…

Hebr. 5: Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

The ANGEL OF THE LORD is our God JESUS CHRIST

The Hebrew word for angel is ”malak” (Strong’s 4397) but this word can also mean ”messenger” or ”one who is sent”, so the messenger in question doesn’t necessarily have to be in the form of a created angel. (When it comes to Jesus Christ we know he was not created since he is the Creator himself and nothing/no one existed before him.) We must determine from context whether the word refers to the office of the sent one or to the nature of angels. We must also check if it says ”AN angel of the Lord or ”THE angel of the Lord” to determine whether there is a particular angel spoken about. The angel of the Lord seems to be a preincarnate form of  Jesus (who is God and part of the trinity), and that could explain why people have in fact seen God without dying.  That’s also why verses like this makes much sense:

John 17:And now, O Father, glorify thou me with thine own self with the glory which I had with thee BEFORE the world was.

No man can see God face to face and live

Exodus 33:20 And he said, Thou canst not see my face: for there shall no man see me, and live.

1 Tim. 6:16 Who only hath immortality, dwelling in the light which no man can approach unto; whom no man hath seen, nor can see: to whom be honour and power everlasting. Amen.

John 1:18 No man hath seen God at any time, the only begotten Son, which is in the bosom of the Father, he hath declared him. John. 5:37 And the Father himself, which hath sent me, hath borne witness of me. Ye have neither heard his voice at any time, nor seen his shape.

Jesus can be seen despite being God, while being in the flesh or in another manifestation (like the angel of the Lord)

God can be seen (without causing death) in other forms, such as when he appeared in the bush to Moses, as God in flesh in the form of Jesus Christ and also in the form of an angel of the LordThe Bible tells us that no one can see GOD and live, and yet the verses below show us that we CAN do this IF we can see a reincarnated form of God. Jesus is God, and when he walked on earth he was in human form in the flesh and that’s why we can see him and still live.

2 Cor. 4:4  In whom the god of this world hath blinded the minds of them which believe not, lest the light of the glorious gospel of Christ, who is the IMAGE of God (theou), should shine unto them.For we preach not ourselves, but Christ Jesus the Lord; and ourselves your servants for Jesus’ sake.For God, who commanded the light to shine out of darkness, hath shined in our hearts, to give the light of the knowledge of the glory of God in the FACE OF Jesus Christ.

Phil. 2:Let this mind be in you, which was also in Christ Jesus:Who, being in the FORM of God (theou), thought it not robbery to be equal with God (theo):But made himself of no reputation, and took upon him the form of a servant, and was made in the likeness of men:And being found in fashion as a man, he humbled himself, and became obedient unto death, even the death of the cross.Wherefore God (theos) also hath highly exalted him, and given him a name which is above every name

Hebr 1:1 God (theos), who at sundry times and in divers manners spake in time past unto the fathers by the prophets,Hath in these last days spoken unto us by his Son, whom he hath appointed heir of all things, by whom also he made the worlds;Who being the brightness of his glory, and THE EXPRESS IMAGE OF HIS PERSON, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high

Col. 2:Beware lest any man spoil you through philosophy and vain deceit, after the tradition of men, after the rudiments of the world, and not after Christ.For in him dwelleth all the fulness of the Godhead (theotés) BODILY.10 And ye are complete in him, which is the head of all principality and power

 John 1:1 In the beginning was the Word, and the Word was with God (theon), and the Word was God (theos).The same was in the beginning with God (theon).All things were made by him; and without him was not any thing made that was made.In him was life; and the life was the light of men.—14 And the Word WAS MADE FLESH, and dwelt among us, (and we beheld his glory, the glory as of the only begotten of the Father) full of grace and truth.15 John bare witness of him, and cried, saying, This was he of whom I spake, He that cometh after me is preferred before me: for he was before me.

1 Tim. 3:15 But if I tarry long, that thou mayest know how thou oughtest to behave thyself in the house of God (theou)which is the church of the LIVING GOD (theou), the pillar and ground of the truth.16 And without controversy great is the mystery of godliness (eusebeias)God was MANIFEST IN THE FLESH, justified in the Spirit, seen of angels, preached unto the Gentiles, believed on in the world, received up into glory. Acts 20:28 Take heed therefore unto yourselves, and to all the flock, over the which the Holy Ghost hath made you overseers, to feed the church of God (theou), which he hath purchased with his own blood.

Col. 1: 12 Giving thanks unto the Father, which hath made us meet to be partakers of the inheritance of the saints in light:13 Who hath delivered us from the power of darkness, and hath translated us into the kingdom of his dear Son:14 In whom we have redemption through his blood, even the forgiveness of sins:15 Who is the IMAGE of the invisible God, the firstborn*) of every creature:16 For BY HIM were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created by him, and for him:17 And he is BEFORE all things, and by him all things consist.18 And he is the head of the body, the church: who is the beginning, the firstborn from the dead; that in all things he might have the preeminence.19 For it pleased the Father that in him should all fulness dwell;20 And, having made peace through the blood of his cross, by him to reconcile all things unto himself; by him, I say, whether they be things in earth, or things in heaven.

*) Firstborn: pre-eminence in rank as opposed to priority in time. This definition can be seen in passages where the term ”firstborn” is used of the pre-eminent son who was not the eldest, e.g. Psalm 89:27, where David is called ”firstborn” although he was actually the youngest son.

An apostle is defined as one who is sent out on missions and who has the authority of the one who sent him:

Hebr. 3:1 Wherefore, holy brethren, partakers of the heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our profession, Christ Jesus;Who was faithful to him that appointed him, as also Moses was faithful in all his house.

Mal. 3: 1 Behold, I will send my messenger [John the Baptiste], and he shall prepare the way before me: and the Lord, whom ye seek, shall suddenly come to his temple, even the messenger of the covenant [Malak = Angel, thus ”Angel of the Covenant”], whom ye delight in: behold, he shall come, saith the Lord of hosts.

1) HAGAR meets the Angel of the Lord and he promised to multiply Hagar’s  descendents, which is something that only God could promise and fulfill.  Hagar referred to the Angel of the Lord as El Roi (el = God ) the-God-Who-Sees Hagar

Gen. 16:But Abram said unto Sarai, Behold, thy maid is in thine hand; do to her as it pleaseth thee. And when Sarai dealt hardly with her, she fled from her face.And the angel of the Lord found her by a fountain of water in the wilderness, by the fountain in the way to Shur.And he said, Hagar, Sarai’s maid, whence camest thou? and whither wilt thou go? And she said, I flee from the face of my mistress Sarai.And the angel of the Lord said unto her, Return to thy mistress, and submit thyself under her hands.10 And the angel of the Lord said unto her, I will multiply thy seed exceedingly, that it shall not be numbered for multitude.11 And the angel of the Lord said unto her, Behold, thou art with child and shalt bear a son, and shalt call his name Ishmael; because the Lord hath heard thy affliction.12 And he will be a wild man; his hand will be against every man, and every man’s hand against him; and he shall dwell in the presence of all his brethren.13 And she called the name of the LORD that spake unto her, THOU GOD seest me: for she said, Have I also here looked after him that seeth me?

Note below he plays on Ishmael’s name ”God hears”, and twice in the verses below can we read ”God heard” and ”God has heard”:

Gen. 21:16 And she went, and sat her down over against him a good way off, as it were a bow shot: for she said, Let me not see the death of the child. And she sat over against him, and lift up her voice, and wept.17 And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What aileth thee, Hagar? fear not; for God hath heard the voice of the lad where he is.18 Arise, lift up the lad, and hold him in thine hand; for I will make him a great nation.19 And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.

2) Abraham and his visit by JAHVE (Jahve/God), in the form of an angel 

Abraham had an interesting visit one hot day outside his tent. Three men visited him and he called at least one of them for ”my Lord” (adonai) and he addressed him as God (Jehovah). He offered the three men water to wash their feet and food to eat, and they also ate with him. It appears as though only two men (angels) continued on to Sodom after their stay with Abraham, because when Gen.19 begins we can read that only two of them arrived at Lot’s house, and once again these angels decided to eat – but now in the company of Lot. (We can see further down below that the angel of the Lord who visited Manoah chose not to eat.) It looks like one of the three men (the Lord) remained with Abraham after the other two had left, since Abraham and the Lord continued to have a dialogue about sparing righteous individuals in Sodom – if there were any.

Gen. 18:1 And the Lord (Jehova) appeared unto him in the plains of Mamre: and he sat in the tent door in the heat of the day;And he lift up his eyes and looked, and, lo, three men stood by him: and when he saw them, he ran to meet them from the tent door, and bowed himself toward the ground,And said, My Lord (adonai), if now I have found favour in thy sight, pass not away, I pray thee, from thy servant:Let a little water, I pray you, be fetched, and wash your feet, and rest yourselves under the tree:And I will fetch a morsel of bread, and comfort ye your hearts; after that ye shall pass on: for therefore are ye come to your servant. And they said, So do, as thou hast said.And he took butter, and milk, and the calf which he had dressed, and set it before them; and he stood by them under the tree, and they did eat.—13 And the Lord said unto Abraham, Wherefore did Sarah laugh, saying, Shall I of a surety bear a child, which am old?14 Is any thing too hard for the Lord (Jehova)? At the time appointed I will return unto thee, according to the time of life, and Sarah shall have a son.15 Then Sarah denied, saying, I laughed not; for she was afraid. And he said, Nay; but thou didst laugh.16 And the men rose up from thence, and looked toward Sodom: and Abraham went with them to bring them on the way.17 And the Lord (Jehova) said, Shall I hide from Abraham that thing which I do;18 Seeing that Abraham shall surely become a great and mighty nation, and all the nations of the earth shall be blessed in him?19 For I know him, that he will command his children and his household after him, and they shall keep the way of the Lord (Jehova), to do justice and judgment; that the Lord (Jehova) may bring upon Abraham that which he hath spoken of him.20 And the Lord (Jehova) said, Because the cry of Sodom and Gomorrah is great, and because their sin is very grievous;21 I will go down now, and see whether they have done altogether according to the cry of it, which is come unto me; and if not, I will know.22 And the men turned their faces from thence, and went toward Sodom: but Abraham stood yet before the Lord (Jehova).23 And Abraham drew near, and said, Wilt thou also destroy the righteous with the wicked?24 Peradventure there be fifty righteous within the city: wilt thou also destroy and not spare the place for the fifty righteous that are therein?33 And the Lord (Jehovahwent his way, as soon as he had left communing with Abraham: and Abraham returned unto his place.

Only two angels continued on to Sodom. The third angel (the Angel of the Lord) remained with Abraham for a short while.

Gen. 19: 1 And there came two angels to Sodom at even; and Lot sat in the gate of Sodom: and Lot seeing them rose up to meet them; and he bowed himself with his face toward the ground;And he said, Behold now, my lords, turn in, I pray you, into your servant’s house, and tarry all night, and wash your feet, and ye shall rise up early, and go on your ways. And they said, Nay; but we will abide in the street all night.And he pressed upon them greatly; and they turned in unto him, and entered into his house; and he made them a feast, and did bake unleavened bread, and they did eat.But before they lay down, the men of the city, even the men of Sodom, compassed the house round, both old and young, all the people from every quarter

Question: Jesus claims that Abraham rejoiced for having seen his (Jesus) day and was glad when he saw it. If the above is not the occurrence when this happened, then WHEN did this extraordinary event take place? Surely Moses wouldn’t neglect to mention such an important meeting in his texts?:

John 8:56 Your father Abraham rejoiced to see my day: and HE SAW IT, AND WAS GLAD

It further seems as though God acted in two different locations at the same time:

1 Mos. 19:24 Then the Lord (Jahve) rained upon Sodom and upon Gomorrah brimstone and fire from the Lord (Jahve) out of heaven

You can read more quotes from the old church fathers in this article, which shows that they too understood these exact verses as though it’s about God himself in the form of Jesus who dines with Abraham. You will be overwhelmed by the strong evidence for Jesus deity if you read the quotes in that article and follow the link to even more quotes. 

Later, on Mt Moriah, where Abraham was to offer up his son Isaac, the Angel of the Lord identifies himself as the LORD GOD. The Lord (the Angel of the Lord) says ”By myself have I sworn”, and he notices that Abraham has not withheld his son from HIM (the Angel of the Lord).

Gen. 2210 And Abraham stretched forth his hand, and took the knife to slay his son.11 And the angel of the Lord called unto him out of heaven, and said, Abraham, Abraham: and he said, Here am I.12 And he said, Lay not thine hand upon the lad, neither do thou any thing unto him: for now I know that thou fearest God, seeing thou hast not withheld thy son, thine only son from ME..14 And Abraham called the name of that place Jehovahjireh: as it is said to this day, In the mount of the Lord it shall be seen.15 And the angel of the Lord called unto Abraham out of heaven the second time,16 And said, By myself have I sworn, saith the LORD, for because thou hast done this thing, and hast not withheld thy son, thine only son;17 That in blessing I will bless thee, and in multiplying I will multiply thy seed as the stars of the heaven, and as the sand which is upon the sea shore; and thy seed shall possess the gate of his enemies;18 And in thy seed shall all the nations of the earth be blessed; because thou hast obeyed MY VOICE

3) Jacob had a dream where the angel of the Lord spake to him

This angel of the Lord referred to himself as the Lord God, and when the same angel of the Lord approached Jacob many years later, he referred to himself as the God of Bethel to give him a reminder of who he was:

Gen. 28:13 And, behold, the Lord stood above it, and said, I am the Lord God of Abraham thy father, and the God of Isaac: the land whereon thou liest, to thee will I give it, and to thy seed14 And thy seed shall be as the dust of the earth, and thou shalt spread abroad to the west, and to the east, and to the north, and to the south: and in thee and in thy seed shall all the families of the earth be blessed..15 And, behold, I am with thee, and will keep thee in all places whither thou goest, and will bring thee again into this land; for I will not leave thee, until I have done that which I have spoken to thee of.16 And Jacob awaked out of his sleep, and he said, Surely the Lord is in this place; and I knew it not.17 And he was afraid, and said, How dreadful is this place! this is none other but the house of God, and this is the gate of heaven.18 And Jacob rose up early in the morning, and took the stone that he had put for his pillows, and set it up for a pillar, and poured oil upon the top of it.19 And he called the name of that place Bethel: but the name of that city was called Luz at the first.

Gen. 31:11 And the angel of God spake unto me in a dream, saying, Jacob: And I said, Here am I.12 And he said, Lift up now thine eyes, and see, all the rams which leap upon the cattle are ringstraked, speckled, and grisled: for I have seen all that Laban doeth unto thee.13 I am the God of Bethel, where thou anointedst the pillar, and where thou vowedst a vow unto ME: now arise, get thee out from this land, and return unto the land of thy kindred.

Below a very old Jacob (Israel) on his deathbed, identifies this angel with the God in whose presence his fathers Abraham and Isaac had livedThis is the same angel that appeared to him earlier in the dream.

Gen. 48:14 And Israel stretched out his right hand, and laid it upon Ephraim’s head, who was the younger, and his left hand upon Manasseh’s head, guiding his hands wittingly; for Manasseh was the firstborn.15 And he blessed Joseph, and said, God, before whom my fathers Abraham and Isaac did walk, the GOD which fed me all my life long unto this day,16 The Angel which redeemed me from all evil, bless the lads; and let my name be named on them, and the name of my fathers Abraham and Isaac; and let them grow into a multitude in the midst of the earth

Hosea 12:The Lord hath also a controversy with Judah, and will punish Jacob according to his ways; according to his doings will he recompense him.He took his brother by the heel in the womb, and by his strength he had power with God:Yea, he had power over the angel, and prevailed: he wept, and made supplication unto him: he found him in Bethel, and there he spake with us;Even the Lord God of hosts; the Lord is his memorial.

Also Abraham had an encounter with the Lord in Bethel, long before Jacob did.

Gen. 12:7 And the Lord appeared unto Abram, and said, Unto thy seed will I give this land: and there builded he an altar unto theLord, who appeared unto him.And he removed from thence unto a mountain on the east of Bethel, and pitched his tent, having Bethel on the west, and Hai on the east: and there he builded an altar unto the Lord, and called upon the name of the Lord.

Jacob wrestles with a man who is identified as God – and Jacob saw God FACE TO FACE and asks for his NAME

A strange wrestling match with a prophetic meaning was made between Jacob and a man who he identifies as GOD.  Hosea describes Jacob (jaqob = wrestler) as an example of an Israelite who won victories through turning to God.

Gen. 32:1 And Jacob went on his way, and the angels of God met him.And when Jacob saw them, he said, This is God’s host: and he called the name of that place Mahanaim.—22 And he rose up that night, and took his two wives, and his two womenservants, and his eleven sons, and passed over the ford Jabbok.23 And he took them, and sent them over the brook, and sent over that he had.24 And Jacob was left alone; and there wrestled a man with him until the breaking of the day.25 And when he saw that he prevailed not against him, he touched the hollow of his thigh; and the hollow of Jacob’s thigh was out of joint, as he wrestled with him.26 And he said, Let me go, for the day breaketh. And he said, I will not let thee go, except thou bless me.27 And he said unto him, What is thy name? And he said, Jacob.28 And he said, Thy name shall be called no more Jacob, but Israel: for as a prince hast thou power with God and with men, and hast prevailed.29 And Jacob asked him, and said, Tell me, I pray thee, thy name. And he said, Wherefore is it that thou dost ask after my name? And he blessed him there.30 And Jacob called the name of the place Peniel: for I have seen GOD face to face, and my life is preserved.31 And as he passed over Penuel the sun rose upon him, and he halted upon his thigh.32 Therefore the children of Israel eat not of the sinew which shrank, which is upon the hollow of the thigh, unto this day: because he touched the hollow of Jacob’s thigh in the sinew that shrank.

Hosea 12:The Lord hath also a controversy with Judah, and will punish Jacob according to his ways; according to his doings will he recompense him.He took his brother by the heel in the womb, and by his strength he had power with God:Yea, he had power over the ANGEL, and prevailed: he wept, and made supplication unto him: he found him in Bethel, and there he spake with us;Even the Lord God of hosts; the Lord is his memorial.Therefore turn thou to thy God: keep mercy and judgment and wait on thy God continually.

Proverbs. 30:Who hath ascended up into heaven, or descended? who hath gathered the wind in his fists? who hath bound the waters in a garment? who hath established all the ends of the earth? WHAT IS HIS NAME, AND WHAT IS HIS SONS’S NAME, if thou canst tell?

Rev. 3:12 Him that overcometh will I make a pillar in the temple of my God, and he shall go no more out: and I will write upon him the name of my God, and the name of the city of my God, which is new Jerusalem, which cometh down out of heaven from my God: and I will write upon him MY NEW NAME.

Rev. 19:11 And I saw heaven opened, and behold a white horse; and he that sat upon him was called Faithful and True, and in righteousness he doth judge and make war.12 His eyes were as a flame of fire, and on his head were many crowns; and he had a NAME WRITTEN, THAT NO MAN KNEW, BUT HE HIMSELF.13 And he was clothed with a vesture dipped in blood: and his name is called THE WORD OF GOD (logos tou theou).

John 1:1 In the beginning was the Word, and the Word was with God, and THE WORD (logos) WAS GOD (theos).The same was in the beginning with God.3 All things were made by him; and without him was not any thing made that was made.

Judges. 13:Then the woman came and told her husband, saying, A man of God came unto me, and his countenance was like the countenance of an angel of God, very terrible: but I asked him not whence he was, neither told he me his name:16 And the angel of the Lord said unto Manoah, Though thou detain me, I will not eat of thy bread: and if thou wilt offer a burnt offering, thou must offer it unto the Lord. For Manoah knew not that he was an angel of the Lord.17 And Manoah said unto the angel of the Lord, What is thy name, that when thy sayings come to pass we may do thee honour?18 And the angel of the Lord said unto him, Why askest thou thus after my name, seeing it is SECRET? (wonderful, Strong’s 6383)

The Lord’s name is WONDERFUL (marvellous), and this is in relation to Jesus. Jesus is the corner stone which the jews rejected, and most of them still refuse to accept Jesus as the promised Messiah and God who has come in the flesh.

Jesaja 9:For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called WONDERFUL (Strong’s 6383), Counsellor, The mighty God, The everlasting Father, The Prince of Peace.

Matt. 21:42 Jesus saith unto them, Did ye never read in the scriptures, The STONE which the builders rejected, the same is become the head of the corner: this is the Lord’s doing, and it is MARVELLOUS in our eyes?

4) Moses saw God face to face (and a few other people)mose

The angel of the Lord below claimed ”I am the God of thy father, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob and Moses hid his face for he was afraid to look upon GOD.

Exodus 3:1 Now Moses kept the flock of Jethro his father in law, the priest of Midian: and he led the flock to the backside of the desert, and came to the mountain of God, even to Horeb.And the angel of the Lord appeared unto him in a flame of fire out of the midst of a bush: and he looked, and, behold, the bush burned with fire, and the bush was not consumed.And Moses said, I will now turn aside, and see this great sight, why the bush is not burnt.And when the Lord saw that he turned aside to see, GOD called unto him out of the midst of the bush, and said, Moses, Moses. And he said, Here am I.And he said, Draw not nigh hither: put off thy shoes from off thy feet, for the place whereon thou standest is holy ground.Moreover he said, I AM THE GOD of thy father, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob. And Moses hid his face; for he was afraid to look upon GOD.And the LORD said, I have surely seen the affliction of my people which are in Egypt, and have heard their cry by reason of their taskmasters; for I know their sorrows;And I am come down to deliver them out of the hand of the Egyptians, and to bring them up out of that land unto a good land and a large, unto a land flowing with milk and honey; unto the place of the Canaanites, and the Hittites, and the Amorites, and the Perizzites, and the Hivites, and the Jebusites.

Exodus. 24Then went up Moses, and Aaron, Nadab, and Abihu, and seventy of the elders of Israel:10 And they saw the GOD of Israel: and there was under his feet as it were a paved work of a sapphire stone, and as it were the body of heaven in his clearness.11 And upon the nobles of the children of Israel he laid not his hand: also they saw God, and did eat and drink

Num. 12:And the LORD spake suddenly unto Moses, and unto Aaron, and unto Miriam, Come out ye three unto the tabernacle of the congregation. And they three came out.And the LORD came down in the pillar of the cloud, and stood in the door of the tabernacle, and called Aaron and Miriam: and they both came forth.And he said, Hear now my words: If there be a prophet among you, I the Lord will make myself known unto him in a vision, and will speak unto him in a dream.My servant Moses is not so, who is faithful in all mine house.With him will I speak mouth to mouth, even apparently, and not in dark speeches; and the similitude of the Lord shall he behold: wherefore then were ye not afraid to speak against my servant Moses?

Acts 7:38 This is he, that was in the church in the wilderness with the angel which spake to him in the mount Sina, and with our fathers: who received the lively oracles to give unto us

5) Joshua and his meeting with the captain of the Lord’s host

When John attempted to worship an angel in Revelation 19:10; 22:8-9, he was told not to do it. Yet, Joshua, as seen below, worshiped ”the captain of the Lord’s host”. Notice that the captain of the Lord’s host told Joshua – just like the angel of the Lord told Moses in Exodus 3:5  – to take off his shoes because of the holy ground.

Joshua 5:13 And it came to pass, when Joshua was by Jericho, that he lifted up his eyes and looked, and, behold, there stood a man over against him with his sword drawn in his hand: and Joshua went unto him, and said unto him, Art thou for us, or for our adversaries?14 And he said, Nay; but as captain of the host of the Lord am I now come. And Joshua fell on his face to the earth, and did worship, and said unto him, What saith my Lord unto his servant?15 And the captain of the Lord’s host said unto Joshua, Loose thy shoe from off thy foot; for the place whereon thou standest is holy. And Joshua did so.

Compare with the Angel of the ord who is standing with a sword drawn in his hand:

Num. 22:23 And the ass saw THE ANGEL OF THE LORD standing in the way, and HIS SWORD DRAWN IN HIS HAND: and the ass turned aside out of the way, and went into the field: and Balaam smote the ass, to turn her into the way.

1 Chron. 21:16 And David lifted up his eyes, and saw THE ANGEL OF THE LORD stand between the earth and the heaven, HAVING A DRAWN SWORD IN HIS HAND stretched out over Jerusalem.

The word of God through Zechariah, who saw Joshua in a vision:

Zech. 3:1 And he shewed me Joshua the high priest standing before the angel of the Lord, and Satan standing at his right hand to resist him.And the Lord said unto Satan, The Lord rebuke thee, O Satan; even the Lord that hath chosen Jerusalem rebuke thee: is not this a brand plucked out of the fire?Now Joshua was clothed with filthy garments, and stood before the angel.And he answered and spake unto those that stood before him, saying, Take away the filthy garments from him. And unto him he said, Behold, I have caused thine iniquity to pass from thee, and I will clothe thee with change of raiment.And I said, Let them set a fair mitre upon his head. So they set a fair mitre upon his head, and clothed him with garments. And the angel of the Lord stood by.And the angel of the Lord protested unto Joshua, saying,Thus saith the Lord of hosts; If thou wilt walk in my ways, and if thou wilt keep my charge, then thou shalt also judge my house, and shalt also keep my courts, and I will give thee places to walk among these that stand by.Hear now, O Joshua the high priest, thou, and thy fellows that sit before thee: for they are men wondered at: for, behold, I will bring forth my servant the Branch.For behold the stone that I have laid before Joshua; upon one stone shall be seven eyes: behold, I will ENGRAVE the graving thereof, saith the Lord of hosts, and I will remove the iniquity of that land in one day.

6) ZECHARIAH’s meeting with the Angel of the Lord in a vision – a man on a red horse among myrtle trees

The above vision comes shortly after the below one. An ordinary angel revealed a message for Zechariah, and the man among the myrtle trees is the same as the Angel of the Lord. He in his turn is communicating with the Lord of Hosts (God the Father) so they are not exactly the same.

Zech. 1:Upon the four and twentieth day of the eleventh month, which is the month Sebat, in the second year of Darius, came the word of the Lord unto Zechariah, the son of Berechiah, the son of Iddo the prophet, saying,I saw by night, and behold a man riding upon a red horse, and he stood among the myrtle trees that were in the bottom; and behind him were there red horses, speckled, and white.Then said I, O my lord, what are these? And the angel that talked with me said unto me, I will shew thee what these be.10 And the man that stood among the myrtle trees answered and said, These are they whom the Lord hath sent to walk to and fro through the earth.11 And they answered the angel of the Lord that stood among the myrtle trees, and said, We have walked to and fro through the earth, and, behold, all the earth sitteth still, and is at rest.12 Then the angel of the Lord answered and said, O Lord of hosts, how long wilt thou not have mercy on Jerusalem and on the cities of Judah, against which thou hast had indignation these threescore and ten years?13 And the Lord answered the angel that talked with me with good words and comfortable words.14 So the angel that communed with me said unto me, Cry thou, saying, Thus saith the Lord of hosts; I am jealous for Jerusalem and for Zion with a great jealousy.15 And I am very sore displeased with the heathen that are at ease: for I was but a little displeased, and they helped forward the affliction.16 Therefore thus saith the Lord; I am returned to Jerusalem with mercies: my house shall be built in it, saith the Lord of hosts, and a line shall be stretched forth upon Jerusalem.

7) Gideon mentions that he has seen the Lord face to face, and ”the angel of the LORD is used interchangeably with ”the LORD and ”God”gideon

Judg 6:19 And Gideon went in, and made ready a kid, and unleavened cakes of an ephah of flour: the flesh he put in a basket, and he put the broth in a pot, and brought it out unto him under the oak, and presented it.20 And the angel of God said unto him, Take the flesh and the  unleavened cakes, and lay them upon this rock, and pour out the broth. And he did so.21 Then the angel of the Lord put forth the end of the staff that was in his hand, and touched the flesh and the unleavened cakes; and there rose up fire out of the rock, and consumed the flesh and the unleavened cakes. Then the angel of the Lord departed out of his sight.22 And when Gideon perceived that he was an angel of the Lord, Gideon said, Alas, O Lord God! for because I have seen an angel of the Lord face to face.23 And the Lord said unto him, Peace be unto thee; fear not: thou shalt not die.24 Then Gideon built an altar there unto the Lord, and called it Jehovahshalom: unto this day it is yet in Ophrah of the Abiezrites.

8) Manoah and his wife encounter the angel of the Lord, and Manoah fears that he will DIE for having seen GOD

The Bible doesn’t say that we will die for having seen an angel face to face, but it does say that we will die if we see GOD face to face. Manoa and his wife knew this too, and that’s why they were prepared to die once they realized who they had been having a conversation with.

Judg 13:And there was a certain man of Zorah, of the family of the Danites, whose name was Manoah; and his wife was barren, and bare not.And the angel of the Lord appeared unto the woman, and said unto her, Behold now, thou art barren, and bearest not: but thou shalt conceive, and bear a son.Now therefore beware, I pray thee, and drink not wine nor strong drink, and eat not any unclean thing:For, lo, thou shalt conceive, and bear a son; and no razor shall come on his head: for the child shall be a Nazarite unto God from the womb: and he shall begin to deliver Israel out of the hand of the Philistines.Then the woman came and told her husband, saying, A man of God came unto me, and his countenance was like the countenance of an angel of God, very terrible: but I asked him not whence he was, neither told he me his name:—Then Manoah intreated the Lord, and said, O my Lord, let the man of God which thou didst send come again unto us, and teach us what we shall do unto the child that shall be born.And God hearkened to the voice of Manoah; and the angel of God came again unto the woman as she sat in the field: but Manoah her husband was not with her.10 And the woman made haste, and ran, and shewed her husband, and said unto him, Behold, the man hath appeared unto me, that came unto me the other day.—13 And the angel of the Lord said unto Manoah, Of all that I said unto the woman let her beware.14 She may not eat of any thing that cometh of the vine, neither let her drink wine or strong drink, nor eat any unclean thing: all that I commanded her let her observe.15 And Manoah said unto the angel of the Lord, I pray thee, let us detain thee, until we shall have made ready a kid for thee.16 And the angel of the Lord said unto Manoah, Though thou detain me, I will not eat of thy bread: and if thou wilt offer a burnt offering, thou must offer it unto the Lord. For Manoah knew not that he was an angel of the Lord.17 And Manoah said unto the angel of the Lord, What is thy name, that when thy sayings come to pass we may do thee honour?18 And the angel of the Lord said unto him, Why askest thou thus after my name, seeing it is secret?19 So Manoah took a kid with a meat offering, and offered it upon a rock unto the Lord: and the angel did wonderously; and Manoah and his wife looked on.20 For it came to pass, when the flame went up toward heaven from off the altar, that the angel of the Lord ascended in the flame of the altar. And Manoah and his wife looked on it, and fell on their faces to the ground.21 But the angel of the Lord did no more appear to Manoah and to his wife. Then Manoah knew that he was an angel of theLord.22 And Manoah said unto his wife, We shall surely die, because we have seen God.23 But his wife said unto him, If the Lord were pleased to kill us, he would not have received a burnt offering and a meat offering at our hands, neither would he have shewed us all these things, nor would as at this time have told us such things as these.

9) ISAIAH experiences that he has seen the King, the Lord of hosts before his eyes, and for this reason he fears that he is undone

Isaiah 6:1 In the year that king Uzziah died I saw also the Lord sitting upon a throne, high and lifted up, and his train filled the temple.—Then said I, Woe is me! for I am undone; because I am a man of unclean lips, and I dwell in the midst of a people of unclean lips: for mine eyes have seen the King, the Lord of hosts.—Also I heard the voice of the Lord, saying, Whom shall I send, and who will go for us? Then said I, Here am I; send me. 

10) BILEAM meets the Angel of the Lord, or can asses speak and have wisdom?

God says ”the word which I shall say unto thee, that shalt thou do”, and the exact same thing says the Angel of the Lord – in first person. It would have been so easy for the Angel of the Lord to say (at any time during his encounter with people) that he is speaking ON BEHALF OF God, but he does just the opposite when he continuously speaks as though he is God himself. (Does he do this to fool people into believing that the Angel of the Lord is GOD, and therefore another manifestation of GOD – namely Jesus?). Note that the Angel of the Lord stands with a drawn sward, just like the captain of the host of the Lord, in Joshua 5.

Num. 22:20 And God came unto Balaam at night, and said unto him, If the men come to call thee, rise up, and go with them; but yet the word which I shall say unto thee, that shalt thou do.21 And Balaam rose up in the morning, and saddled his ass, and went with the princes of Moab.22 And God’s anger was kindled because he went: and the angel of the Lord stood in the way for an adversary against him. Now he was riding upon his ass, and his two servants were with him.23 And the ass saw the angel of the Lord standing in the way, and his sword drawn in his hand: and the ass turned aside out of the way, and went into the field: and Balaam smote the ass, to turn her into the way.24 But the angel of the Lord stood in a path of the vineyards, a wall being on this side, and a wall on that side.25 And when the ass saw the angel of the Lord, she thrust herself unto the wall, and crushed Balaam’s foot against the wall: and he smote her again.26 And the angel of the Lord went further, and stood in a narrow place, where was no way to turn either to the right hand or to the left.27 And when the ass saw the angel of the Lord, she fell down under Balaam: and Balaam’s anger was kindled, and he smote the ass with a staff.28 And the Lord opened the mouth of the ass, and she said unto Balaam, What have I done unto thee, that thou hast smitten me these three times?29 And Balaam said unto the ass, Because thou hast mocked me: I would there were a sword in mine hand, for now would I kill thee.30 And the ass said unto Balaam, Am not I thine ass, upon which thou hast ridden ever since I was thine unto this day? was I ever wont to do so unto thee? and he said, Nay.31 Then the Lord opened the eyes of Balaam, and he saw the angel of the Lord standing in the way, and his sword drawn in his hand: and he bowed down his head, and fell flat on his face.32 And the angel of the Lord said unto him, Wherefore hast thou smitten thine ass these three times? behold, I went out to withstand thee, because thy way is perverse before me:33 And the ass saw me, and turned from me these three times: unless she had turned from me, surely now also I had slain thee, and saved her alive.34 And Balaam said unto the angel of the Lord, I have sinned; for I knew not that thou stoodest in the way against me: now therefore, if it displease thee, I will get me back again.35 And the angel of the Lord said unto Balaam, Go with the men: but only the word that I shall speak unto thee, that thou shalt speak. So Balaam went with the princes of Balak.

11) DANIEL and the Angel of the Lord in the burning furnacedaniel

Dan. 3:24 Then Nebuchadnezzar the king was astonished, and rose up in haste, and spake, and said unto his counsellors, Did not we cast three men bound into the midst of the fire? They answered and said unto the king, True, O king.25 He answered and said, Lo, I see four men loose, walking in the midst of the fire, and they have no hurt; and the form of the fourth is like the Son of God.28 Then Nebuchadnezzar spake, and said, Blessed be the God of Shadrach, Meshach, and Abednego, who hath sent his angel, and delivered his servants that trusted in him, and have changed the king’s word, and yielded their bodies, that they might not serve nor worship any god, except their own God.

Dan. 6:20 And when he came to the den, he cried with a lamentable voice unto Daniel: and the king spake and said to Daniel, O Daniel, servant of the living God, is thy God, whom thou servest continually, able to deliver thee from the lions?21 Then said Daniel unto the king, O king, live for ever.22 My God hath sent his angel, and hath shut the lions’ mouths, that they have not hurt me: forasmuch as before him innocency was found in me; and also before thee, O king, have I done no hurt.

Below it seems like the Angel of the Lord/Jesus is speaking to Daniel, based on the description of his person that we recognize from the book of Revelations. The angel Gabriel didn’t start speaking to Daniel until v. 10 in the same chapter.

Dan. 10:Then I lifted up mine eyes, and looked, and behold a certain man clothed in linen, whose loins were girded with fine gold of Uphaz:His body also was like the beryl, and his face as the appearance of lightning, and his eyes as lamps of fire, and his arms and his feet like in colour to polished brass, and the voice of his words like the voice of a multitude.

The Ancient of days looks just like Jesus based on his description, and thousand thousands ministered to him. No one is supposed to worship and angel. Moreover, he has the power to judge people, and this is a right that is only given to God. Notice the sword again.

Dan 7:I beheld till the thrones were cast down, and the Ancient of days did sit, whose garment was white as snow, and the hair of his head like the pure wool: his throne was like the fiery flame, and his wheels as burning fire.10 A fiery stream issued and came forth from before him: thousand thousands ministered unto him, and ten thousand times ten thousand stood before him: the judgment was set, and the books were opened.

Rev. 1:12 And I turned to see the voice that spake with me. And being turned, I saw seven golden candlesticks;13 And in the midst of the seven candlesticks one like unto the Son of man, clothed with a garment down to the foot, and girt about the paps with a golden girdle.14 His head and his hairs were white like wool, as white as snow; and his eyes were as a flame of fire;15 And his feet like unto fine brass, as if they burned in a furnace; and his voice as the sound of many waters.16 And he had in his right hand seven stars: and out of his mouth went a sharp twoedged SWORD: and his countenance was as the sun shineth in his strength.

12) ELIJAH meets the Angel of the Lord

1 King. 19:Then Jezebel sent a messenger unto Elijah, saying, So let the gods do to me, and more also, if I make not thy life as the life of one of them by to morrow about this time.—And as he lay and slept under a juniper tree, behold, then an angel touched him, and said unto him, Arise and eat.And he looked, and, behold, there was a cake baken on the coals, and a cruse of water at his head. And he did eat and drink, and laid him down again.And the angel of the Lord came again the second time, and touched him, and said, Arise and eat; because the journey is too great for thee.

2 King. 1:And Ahaziah fell down through a lattice in his upper chamber that was in Samaria, and was sick: and he sent messengers, and said unto them, Go, enquire of Baalzebub the god of Ekron whether I shall recover of this disease.But the angel of the Lord said to Elijah the Tishbite, Arise, go up to meet the messengers of the king of Samaria, and say unto them, Is it not because there is not a God in Israel, that ye go to enquire of Baalzebub the god of Ekron?Now therefore thus saith the Lord, Thou shalt not come down from that bed on which thou art gone up, but shalt surely die. And Elijah departed—14 Behold, there came fire down from heaven, and burnt up the two captains of the former fifties with their fifties: therefore let my life now be precious in thy sight.15 And the angel of the Lord said unto Elijah, Go down with him: be not afraid of him. And he arose, and went down with him unto the king.16 And he said unto him, Thus saith the Lord, Forasmuch as thou hast sent messengers to enquire of Baalzebub the god of Ekron, is it not because there is no God in Israel to enquire of his word? therefore thou shalt not come down off that bed on which thou art gone up, but shalt surely die.17 So he died according to the word of the Lord which Elijah had spoken. And Jehoram reigned in his stead in the second year of Jehoram the son of Jehoshaphat king of Judah; because he had no son.

13) KING DAVID meets the Angel of the Lord, who has a conversation with GOD (so separate but yet the same)

Also King David had a visit by the Angel of the Lord who again had a sword. Here God is communicating with the Angel of the Lord and he asks him to cease with his destruction of Jerusalem that he had asked him to do. This proves that God and the Angel of the Lord cannot be synonymous, but they could of course both be members of the same trinity (if for instance the Angel of the Lord is a manifestation of Jesus Christ.)

1 Chron. 21:14 So the Lord sent pestilence upon Israel: and there fell of Israel seventy thousand men.15 And God sent an angel unto Jerusalem to destroy it: and as he was destroying, the Lord beheld, and he repented him of the evil, and said to the angel that destroyed, It is enough, stay now thine hand. And the angel of the Lord stood by the threshingfloor of Ornan the Jebusite.16 And David lifted up his eyes, and saw the angel of the Lord stand between the earth and the heaven, having a drawn sword in his hand stretched out over Jerusalem. Then David and the elders of Israel, who were clothed in sackcloth, fell upon their faces.17 And David said unto God, Is it not I that commanded the people to be numbered? even I it is that have sinned and done evil indeed; but as for these sheep, what have they done? let thine hand, I pray thee, O Lord my God, be on me, and on my father’s house; but not on thy people, that they should be plagued.18 Then the angel of the Lord commanded Gad to say to David, that David should go up, and set up an altar unto the Lord in the threshingfloor of Ornan the Jebusite.—20 And Ornan turned back, and saw the angel; and his four sons with him hid themselves. Now Ornan was threshing wheat.—27 And the Lord commanded the angel; and he put up his sword again into the sheath thereof.—30 But David could not go before it to enquire of God: for he was afraid because of the sword of the angel of the Lord.

Psalm 34:This poor man cried, and the Lord heard him, and saved him out of all his troubles.7 The angel of the Lord encampeth round about them that fear him, and delivereth them.O taste and see that the Lord is good: blessed is the man that trusteth in him.

Psalm 35:Let them be confounded and put to shame that seek after my soul: let them be turned back and brought to confusion that devise my hurt.Let them be as chaff before the wind: and let the angel of the Lord chase them.Let their way be dark and slippery: and let the angel of theLord persecute them.

14) Ezekiel sees a human figure whom he identifies as the glory of the Lord coming to speak to him, and the man identifies himself as the sovereign Yahweh or Lord

Ez. 1:26 And above the firmament that was over their heads was the likeness of a throne, as the appearance of a sapphire stone: and upon the likeness of the throne was the likeness as the appearance of a man above upon it.27 And I saw as the colour of amber, as the appearance of fire round about within it, from the appearance of his loins even upward, and from the appearance of his loins even downward, I saw as it were the appearance of fire, and it had brightness round about.28 As the appearance of the bow that is in the cloud in the day of rain, so was the appearance of the brightness round about. This was the appearance of the likeness of the glory of the Lord. And when I saw it, I fell upon my face, and I heard a voice of one that spake.

Ez. 2:And he said unto me, Son of man, I send thee to the children of Israel, to a rebellious nation that hath rebelled against me: they and their fathers have transgressed against me, even unto this very day.For they are impudent children and stiffhearted. I do send thee unto them; and thou shalt say unto them, Thus saith the Lord God.And they, whether they will hear, or whether they will forbear, (for they are a rebellious house,) yet shall know that there hath been a prophet among them..And thou shalt speak my words unto them, whether they will hear, or whether they will forbear: for they are most rebellious.But thou, son of man, hear what I say unto thee; Be not thou rebellious like that rebellious house: open thy mouth, and eat that I give thee.And when I looked, behold, an hand was sent unto me; and, lo, a roll of a book was therein;10 And he spread it before me; and it was written within and without: and there was written therein lamentations, and mourning, and woe.

15)  1) The Lord, and 2) The angel of God (the angel of the Lord), and 3) Jesus Christ, went before the Israelites in the desert in a pillar of a cloud and in a pillar of fire

God promises to send his angel ahead of the children of Israel as they go through the desert and the Israelites were told to obey  this angel ”since my Name is in him”. God would never share his name with anyone else, or share his glory (especially not with a created angel), so this indicates the angel of the Lord here is no one but God. Only God can forgive sin yet the angel of the Lord had this capacity.

Exodus 3:And the LORD said, I have surely seen the affliction of my people which are in Egypt, and have heard their cry by reason of their taskmasters; for I know their sorrows;And I am come down to deliver them out of the hand of the Egyptians, and to bring them up out of that land unto a good land and a large, unto a land flowing with milk and honey; unto the place of the Canaanites, and the Hittites, and the Amorites, and the Perizzites, and the Hivites, and the Jebusites.

Exodus 13:21 And the Lord went before them by day in a pillar of a cloud, to lead them the way; and by night in a pillar of fire, to give them light; to go by day and night:22 He took not away the pillar of the cloud by day, nor the pillar of fire by night, from before the people.

Exodus 14:19 And the angel of God, which went before the camp of Israel, removed and went behind them; and the pillar of the cloud went from before their face, and stood behind them:20 And it came between the camp of the Egyptians and the camp of Israel; and it was a cloud and darkness to them, but it gave light by night to these: so that the one came not near the other all the night.—24 And it came to pass, that in the morning watch the Lord looked unto the host of the Egyptians through the pillar of fire and of the cloud, and troubled the host of the Egyptians,25 And took off their chariot wheels, that they drave them heavily: so that the Egyptians said, Let us flee from the face of Israel; for the Lord fighteth for them against the Egyptians.26 And the Lord said unto Moses, Stretch out thine hand over the sea, that the waters may come again upon the Egyptians, upon their chariots, and upon their horsemen.

Exodus 19:And the Lord said unto Moses, Lo, I come unto thee in a thick cloud, that the people may hear when I speak with thee, and believe thee for ever. And Moses told the words of the people unto the Lord.—16 And it came to pass on the third day in the morning, that there were thunders and lightnings, and a thick cloud upon the mount, and the voice of the trumpet exceeding loud; so that all the people that was in the camp trembled.17 And Moses brought forth the people out of the camp to meet with God; and they stood at the nether part of the mount.18 And mount Sinai was altogether on a smoke, because the Lord descended upon it in fire: and the smoke thereof ascended as the smoke of a furnace, and the whole mount quaked greatly.19 And when the voice of the trumpet sounded long, and waxed louder and louder, Moses spake, and God answered him by a voice.20 And the Lord came down upon mount Sinai, on the top of the mount: and the Lord called Moses up to the top of the mount; and Moses went up.

Exodus 20:1 And God spake all these words, saying,I am the Lord thy God, which have brought thee out of the land of Egypt, out of the house of bondage.

Exodus 23:19 The first of the firstfruits of thy land thou shalt bring into the house of the Lord thy God. Thou shalt not seethe a kid in his mother’s milk.20 Behold, I send an Angel before thee, to keep thee in the way, and to bring thee into the place which I have prepared.21 Beware of him, and obey his voice, provoke him not; for he will not PARDON your transgressions: for my name is in him.22 But if thou shalt indeed obey his voice, and do all that I speak; then I will be an enemy unto thine enemies, and an adversary unto thine adversaries.23 For mine Angel shall go before thee, and bring thee in unto the Amorites, and the Hittites, and the Perizzites, and the Canaanites, the Hivites, and the Jebusites: and I will cut them off.

Exodus 24:1 And he said unto Moses, Come up unto the Lord, thou, and Aaron, Nadab, and Abihu, and seventy of the elders of Israel; and worship ye afar off.10 And they saw the God of Israel: and there was under his feet as it were a paved work of a sapphire stone, and as it were the body of heaven in his clearness.11 And upon the nobles of the children of Israel he laid not his hand: also they saw God, and did eat and drink.—15 And Moses went up into the mount, and a cloud covered the mount.16 And the glory of the Lord abode upon mount Sinai, and the cloud covered it six days: and the seventh day he called unto Moses out of the midst of the cloud.17 And the sight of the glory of the Lord was like devouring fire on the top of the mount in the eyes of the children of Israel.18 And Moses went into the midst of the cloud, and gat him up into the mount: and Moses was in the mount forty days and forty nights.

Exodus 32:34 Therefore now go, lead the people unto the place of which I have spoken unto thee: behold, mine Angel shall go before thee: nevertheless in the day when I visit I will visit their sin upon them.

Exodus 33:And I will send an angel before thee; and I will drive out the Canaanite, the Amorite, and the Hittite, and the Perizzite, the Hivite, and the Jebusite:

Exodus 33:12 And Moses said unto the Lord, See, thou sayest unto me, Bring up this people: and thou hast not let me know whom thou wilt send with me. Yet thou hast said, I know thee by name, and thou hast also found grace in my sight.13 Now therefore, I pray thee, if I have found grace in thy sight, shew me now thy way, that I may know thee, that I may find grace in thy sight: and consider that this nation is thy people.14 And he said, MY PRESENCE SHALL GO WITH THEE, and I will give thee rest.15 And he said unto him, If thy presence go not with me, carry us not up hence.16 For wherein shall it be known here that I and thy people have found grace in thy sight? is it not in that thou GOEST WITH US? so shall we be separated, I and thy people, from all the people that are upon the face of the earth.

Isaiah 63:I will mention the lovingkindnesses of the Lord, and the praises of the Lord, according to all that the Lord hath bestowed on us, and the great goodness toward the house of Israel, which he hath bestowed on them according to his mercies, and according to the multitude of his lovingkindnesses.For he said, Surely they are my people, children that will not lie: so he was their Saviour.In all their affliction he was afflicted, and THE ANGEL OF HIS PRESENCE SAVED THEM: in his love and in his pity he redeemed them; and he bare them, and carried them all the days of old.10 But they rebelled, and vexed his holy Spirit: therefore he was turned to be their enemy, and he fought against them.11 Then he remembered the days of old, Moses, and his people, saying, Where is he that brought them up out of the sea with the shepherd of his flock? where is he that put his holy Spirit within him?12 That led them by the right hand of Moses with his glorious arm, dividing the water before them, to make himself an everlasting name?13 That led them through the deep, as an horse in the wilderness, that they should not stumble?14 As a beast goeth down into the valley, the Spirit of the Lord caused him to rest: so didst thou lead thy people, to make thyself a glorious name

Num. 12:And the Lord spake suddenly unto Moses, and unto Aaron, and unto Miriam, Come out ye three unto the tabernacle of the congregation. And they three came out.And the Lord came down in the pillar of the cloud, and stood in the door of the tabernacle, and called Aaron and Miriam: and they both came forth.

Num. 20:15 How our fathers went down into Egypt, and we have dwelt in Egypt a long time; and the Egyptians vexed us, and our fathers:16 And when we cried unto the Lord, he heard our voice, and sent an angel, and hath brought us forth out of Egypt: and, behold, we are in Kadesh, a city in the uttermost of thy border

Deut. 5:The Lord talked with you face to face in the mount out of the midst of the fire,(I stood between the Lord and you at that time, to shew you the word of the Lord: for ye were afraid by reason of the fire, and went not up into the mount;) saying,6 I am the Lord thy God, which brought thee out of the land of Egypt, from the house of bondage.

Nehemia 9:Thou art the Lord the God, who didst choose Abram, and broughtest him forth out of Ur of the Chaldees, and gavest him the name of Abraham;—And didst see the affliction of our fathers in Egypt, and heardest their cry by the Red sea;10 And shewedst signs and wonders upon Pharaoh, and on all his servants, and on all the people of his land: for thou knewest that they dealt proudly against them. So didst thou get thee a name, as it is this day.11 And thou didst divide the sea before them, so that they went through the midst of the sea on the dry land; and their persecutors thou threwest into the deeps, as a stone into the mighty waters.12 Moreover thou leddest them in the day by a cloudy pillar; and in the night by a pillar of fire, to give them light in the way wherein they should go.13 Thou camest down also upon mount Sinai, and spakest with them from heaven, and gavest them right judgments, and true laws, good statutes and commandments:

Judg 2:1 And an angel of the Lord came up from Gilgal to Bochim, and said, I made you to go up out of Egypt, and have brought you unto the land which I sware unto your fathers; and I said, I will never break my covenant with you.2 And ye shall make no league with the inhabitants of this land; ye shall throw down their altars: but ye have not obeyed my voice: why have ye done this?Wherefore I also said, I will not drive them out from before you; but they shall be as thorns in your sides, and their gods shall be a snare unto you.And it came to pass, when the angel of the Lord spake these words unto all the children of Israel, that the people lifted up their voice, and wept.

1 Cor. 10:1 Moreover, brethren, I would not that ye should be ignorant, how that all our fathers were under the cloud, and all passed through the sea;And were all baptized unto Moses in the cloud and in the sea;And did all eat the same spiritual meat;And did all drink the same spiritual drink: for they drank of that spiritual Rock that followed them: and THAT ROCK WAS CHRIST.—Neither let us tempt Christ, as some of them also tempted, and were destroyed of serpents.

Acts 7:30 And when forty years were expired, there appeared to him in the wilderness of mount Sina an angel of the Lord in a flame of fire in a bush.31 When Moses saw it, he wondered at the sight: and as he drew near to behold it, the voice of the Lord came unto him,32 Saying, I am the God of thy fathers, the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob. Then Moses trembled, and durst not behold.—35 This Moses whom they refused, saying, Who made thee a ruler and a judge? the same did God send to be a ruler and a deliverer by the hand of the angel which appeared to him in the bush.36 He brought them out, after that he had shewed wonders and signs in the land of Egypt, and in the Red sea, and in the wilderness forty years.—38 This is he, that was in the church in the wilderness with the angel which spake to him in the mount Sina, and with our fathers: who received the lively oracles to give unto us:39 To whom our fathers would not obey, but thrust him from them, and in their hearts turned back again into Egypt

Other verses

Zechariah 12:In that day shall the Lord defend the inhabitants of Jerusalem; and he that is feeble among them at that day shall be as David; and the house of David shall be as God, as the angel of the Lord before them.And it shall come to pass in that day, that I will seek to destroy all the nations that come against Jerusalem.10 And I will pour upon the house of David, and upon the inhabitants of Jerusalem, the spirit of grace and of supplications: and they shall look upon me whom they have PIERCED, and they shall mourn for him, as one mourneth for his only son, and shall be in bitterness for him, as one that is in bitterness for his firstborn.

Psaltaren 22:16 For dogs have compassed me: the assembly of the wicked have inclosed me: they PIERCED MY HANDS AND MY FEET.17 I may tell all my bones: they look and stare upon me.18 They part my garments among them, and cast lots upon my vesture.

Isaiah 53:But he was wounded for our transgressions, he was bruised for our iniquities: the chastisement of our peace was upon him; and with his stripes we are healed.

Isaiah 37:36 Then the angel of the Lord went forth, and smote in the camp of the Assyrians a hundred and fourscore and five thousand: and when they arose early in the morning, behold, they were all dead corpses (2 King. 19:25)

2 Chron. 32:21 And the Lord sent an angel, which cut off all the mighty men of valour, and the leaders and captains in the camp of the king of Assyria. So he returned with shame of face to his own land. And when he was come into the house of his god, they that came forth of his own bowels slew him there with the sword.

John 19:33 But when they came to Jesus, and saw that he was dead already, they brake not his legs:34 But one of the soldiers with a spear pierced his side, and forthwith came there out blood and water.—36 For these things were done, that the scripture should be fulfilled, A bone of him shall not be broken.37 And again another scripture saith, They shall look on him whom they PIERCED.  (Zech. 12:10)

Rev. 1:And from Jesus Christ, who is the faithful witness, and the first begotten of the dead, and the prince of the kings of the earth. Unto him that loved us, and washed us from our sins in his own blood,And hath made us kings and priests unto God and his Father; to him be glory and dominion for ever and ever. Amen.Behold, he cometh with clouds; and every eye shall see him, and they also which PIERCED him: and all kindreds of the earth shall wail because of him. Even so, Amen.8 I am Alpha and Omega, the beginning and the ending, saith the Lord, which is, and which was, and which is to come, the Almighty.

Deut. 4:35 Unto thee it was shewed, that thou mightest know that the Lord he is God; there is none else beside him.—  39 Know therefore this day, and consider it in thine heart, that the Lord he is God in heaven above, and upon the earth beneath: there is none else.

New Testament

The phrase the Angel of the Lord is present 12 times in the NT.

John the Baptiste prepared the way for the Lord JESUS, who is the same LORD (Jahve) as Isaiah spoke about. 

Mal. 3:1 Behold, I will send my messenger, and he shall prepare the way before me: and the Lord, whom ye seek, shall suddenly come to his temple, even the messenger of the covenant, whom ye delight in: behold, he shall come, saith the Lord of hosts.

Isa. 40:The voice of him that crieth in the wilderness, Prepare ye the way of the Lord (Yahve) make straight in the desert a highway for our God.

Mt. 3:1 In those days came John the Baptist, preaching in the wilderness of Judaea,And saying, Repent ye: for the kingdom of heaven is at hand.For this is he that was spoken of by the prophet Esaias, saying, The voice of one crying in the wilderness, Prepare ye the way of the Lord, make his paths straight.

Acts. 19:Then said Paul, John verily baptized with the baptism of repentance, saying unto the people, that they should believe on him which should come after him, that is, on Christ Jesus

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

Romarbrevet 9 – kalvinisternas favorit

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Uppenbarligen så tror inte Paulus att Gud har förutbestämt vem som ska komma till himlen respektive helvete eftersom han önskar att han vore fördömd i sina bröders ställe (judarna/israeliterna) trots att inte alla judar tror att Jesus är Messias.  Om Gud Fader inte ämnade att Jesus skulle dö för alla människor utan endast några få (de lyckligt utvalda) varför har då Paulus en önskan att dö för människor som inte ens är Jesustroende? Det vore ologiskt att dö för människor som Jesus inte var villig att dö för. Paulus verkar inte heller känna till (om han nu var en kalvinist) att saker och ting sker  exakt som Gud planerat från världens skapelse, så hans ”sorg och ständig vånda” vore helt obefogade känslor att ha inför icke utvalda judar. Varför känna sorg över att människor hamnar (himmel eller helvete) exakt där Gud vill ha dem? Paulus har ingen som helst orsak att känna sorg över människor som Gud inte känner någon sorg över.  Men tack och lov är ett ”begränsat försoningsoffer” (limited atonement) inte bibliskt!

Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israeloch inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.

Inte alla israeler är Abrahams barn även om de är släkt med honom genom blodet. Endast de som är ”löftets barn” räknas till hans säd och de är barn genom TRO. Abraham själv visade sin tro genom sina handlingar och han räknades som rättfärdig av det skälet. Vidare kom den utlovade Messias kom  genom hans blod, via Sara som var en fri kvinna (och inte genom Hagar som var en slavkvinna/tjänarinna och inte fri).

Gal. 3:Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

10 Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.11-12 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar

Det faktum att ofödda barn inte har gjort vare sig gott eller ont indikerar att läran om den syndfulla naturen inte stämmer. Bebisar är neutrala och de är inte kapabla till att synda. Vi kan läsa om VAL här men notera att det inte handlar om att utvälja individer till att TRO. Barnen det handlar om här är Jakob och Esau och de är inte bara personer utan även LÄNDER och FOLK.  God utvalde Jakob till att frambringa Messias.  Esau handlade illa med sin förstfödslorätt och trots det så förväntade han sig ändå att han skulle ha kvar den rätten just för att han var förstfödd. Jakob agerade aktivt för att få den. En likhet kan dras med judarna som förväntade sig att få rätten till Kungariket just för att de är födda till judar och är ”Guds utvalda folk”. Paulus menar att frälsningen inte fungerar på det sättet utan vi är frälsta av TRO (visat i handlingar) och att detta löfte gäller även hedningarna.

13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Vers 12. Tjänade personen Esau någonsin den yngre brodern Jakob? Nej, inte vid något tillfälle tjänade han honom. Däremot så tjänade FOLKET som kom från Esau det folk som kom ifrån Jakob. Gud hade goda skäl att hata Esau både som person och som ett folk. Läs mer om Jakob och Esau här.

14 Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! 15 Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. 16 Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Poängen här är att Gud har all rätt i världen att utföra sin frälsningsplan på det sättet han själv finner lämplig, och han behöver inte fråga oss om lov. Judarna antog att de hade en fördel som ”Guds utvalda folk”, för att lagen gavs till dem och eftersom de är av Abrahams säd, men Paulus säger nej. Frälsningserbjudandet ges även till hedningarna och vi är inte frälsta genom att vara födda judar och/eller att följa den judiska ceremoniella lagen, utan genom tro på Jesus Kristus som dog för hela världen. Notera att det INTE står att Gud inte vill visa alla barmhärtighet. Det som står är att GUD bestämmer vem han vill visa barmhärtighet. Har Gud rätt att visa barmhärtighet på vissa VILLKOR? Ja, absolut, och det står inte helleri texten att Gud visar barmhärtighet VILLKORSLÖST. Vi vet genom andra ställen i Romarbrevet och i resten av Bibeln att vi är frälsta på villkor, och de villkoren är omvändelse och tro. Om Gud vill visa barmhärtighet och förbarmande mot dem som ödmjukat sina hjärtan –  och inte mot de som har förhärdat sina hjärtan – så har han all rätt att göra så, och han skulle inte vara orättfärdig genom en sådan handling.  Gud yttrade dessa ord (om barmhärtighet) till Moses och vi vet att Gud också hade villkor gentemot israeliterna. Han valde att inte visa barmhärtighet  mot de som gjorde uppror mot honom.

17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Farao härdade sitt hjärta flera gånger innan vi kan läsa att Gud gjorde det. Gud har rätt att härda hjärtan som är ovilliga att ödmjuka sig till honom (han härdar dem ännu mer), och vi kan läsa mer om hur detta går till i Rom. 1:18:32. Läs min bloggartikel om Farao här.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

”Vem är du som går till rätta med Gud?” är frågan (eller ”vem är du som svarar tillbaka mot Gud?”). Det betyder att vi inte BORDE svara tillbaka till Gud och argumentera med honom. Har det någonsing hänt i historien att människor HAR svarat tillbaka mot Gud? JA! Det finns ofantligt många exempel på detta, och inte nog med det – det finns även änglar och människor som gjort uppror mot honom! Vill Gud att vi ska göra uppror mot honom? Självklart inte! Varje gång som människor svarar tillbaka och gör uppror mot honom så sker det EMOT hans vilja. Vi är olydiga mot Gud genom att göra uppror, så texten handlar inte om vad människor inte KAN göra utan vad de inte BORDE göra. Låt oss heller inte glömma att sammanhanget fortfarande handlar om Guds rätt att utföra sin frälsningsplan på det sätt han själv väljer – inklusive varianten att han endast frälser de som väljer att omvända sig och tro på honom. Texten säger ingenstans att Gud alltid styr våra steg eller tvingar på någon vare sig frälsning eller fördömelse. Alla har chansen att komma till honom och vi väljer själva.

21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.

Sammanhanget är fortfarande att frälsningserbjudandet även gäller hedningarna. Vi kan läsa att Gud skulle kunna välja att ” med stort tålamod” ha ”fördrag” med vredens kärl. Varför kan vi läsa ordval som att ha ”fördrag” och ”med stort tålamod” som om kärlen hade en egen vilja och var motsträviga mot Gud? Om Gud förutbestämmer allt som sker så borde han väl se till att saker och ting sker utan krångel och utan att behöva visa fördrag och tålamod? Vi kan även läsa nedan att vi förväntas rena oss själva, och om vi väljer den vägen så kan vi bli kärl till heder. Om vi förhäver oss mot Gud och gör det svårt för honom att forma oss till det han vill så är vi kärl som är färdiga att förstöras (vi orsakar själva att vi är kärl färdiga att förstöras). Vår rättmätiga plats är då på soptippen, MEN för vår skulle så kan Gud alltså visa fördrag med oss med stort tålamod. Vilka kärl är det som blir till heder? Skulle det kunna vara de som omvänder sig och som är villiga att ödmjuka sig? Vilka kärl är de som är färdiga att förstöras? Skulle det kunna vara de som har rebelliska hjärtan och ovilliga att låta sig formas? Kärlen som är villiga att omforma sig efter Guds vilja är desamma som barmhärtighetens kärl, och de är i förväg bestämda att träda in i hans härlighet. Det är upp till oss att rena oss själva så att vi kan bli det som Gud vill och tillhöra dessa kärl, och då kommer de underbara löftena att gälla oss.

2 Tim 2: 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Jer 18: Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Läs min bloggartikel om krukmakaren och leran här

25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.26 Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn 27 Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.28 Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.29 Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Här kan vi se grunden till problemet. Stötestenen som judarna snubblade på och som kan separera dem från Gud är JESUS KRISTUS. Judarna riskerade att missa Guds frälsningsplan genom att fortsätta att förneka Messias, och detta är vad som ger Paulus sorg.  Villkoret för frälsningen är tro på Jesus och detta kan mycket väl innebära, till judarnas förvåning, att exkludera just judar och i stället inkludera hedningar. Judarna antog att de var Guds egendomsfolks och att frälsningen var begränsad till dem. Ovan kan vi se att tro måste föregå frälsning och är ett villkor för frälsningen.  Judarna, Guds utvalda, sökte att få frälsning genom lagen snarare än genom tro.  Det står ingenting här om att Gud väljer ut vem som ska ha tro och bli frälst utan bara om nödvändigheten att människorna har tro. Det spelar ingen roll om du är jude eller grek , för Gud har valt att rädda var och en som tror på Jesus.  Tror vi på Jesus så älskar vi honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. På det sättet kan vi se om vi är Guds barn. Det är visserligen inget krav att lyda judarnas ceremoniella lagar men självfallet är vi aldrig någonsin befriade från att lyda den moraliska lagen som är tio Guds bud. 

Romans 10:12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Romans 11: 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

James 2 says that we are justified by WORKS and not by faith alone

Ye see then how that by works a man is justified, and not by faith only (James 2:24)

In order to avoid the implications of what this verse is saying – that we are not justified by faith alone – people suggest that we are justified by our works before PEOPLE, whereas we are justified by our faith (alone) before GOD. But does understanding hold up to scrutiny? Let’s see what James 2 is saying about Abraham:

James 2:21Was not Abraham our father justified by WORKS, when he had offered Isaac his son upon the altar22Seest thou how faith wrought with his works, and by works was faith made perfect? 23And the scripture was fulfilled which saith, Abraham believed God, and it was imputed unto him for righteousness: and he was called the Friend of God. 24Ye see then how that BY WORKS a man is justified, and NOT by faith only25Likewise also was not Rahab the harlot justified by works, when she had received the messengers, and had sent them out another way? 26For as the body without the spirit is dead, so FAITH WITHOUT WORKS IS DEAD ALSO.

Here is the incident where Abraham offered up his son Isaac:

Genesis 22:And Abraham rose up early in the morning, and saddled his ass, and took two of his young men with him, and Isaac his son, and clave the wood for the burnt offering, and rose up, and went unto the place of which God had told him.Then on the third day Abraham lifted up his eyes, and saw the place afar off.And Abraham said unto his young men, ABIDE YE HERE WITH THE ASS; and I AND THE LAD WILL GO YONDER and worship, and come again to you.And they came to the place which God had told him of; and Abraham built an altar there, and laid the wood in order, and bound Isaac his son, and laid him on the altar upon the wood.—11 And the angel of the Lord called unto him out of heaven, and said, Abraham, Abraham: and he said, Here am I.12 “Do not lay a hand on the boy“, he said. “Do not do anything to him. NOW I KNOW that you fear God, because you have not withheld from me your son, your only son.”—18 And in thy seed shall all the nations of the earth be blessed; BECAUSE thou hast obeyed my voice.19 So Abraham returned unto his young men, and they rose up and went together to Beersheba; and Abraham dwelt at Beersheba.

If James 2:21-24 is supposed to show that christians are justified by works before people, then James couldn’t have chosen a worse example since there were NO people around to see Abraham nearly sacrificing his son which James described as ”Was not Abraham our father justified by works, when he had offered Isaac his son upon the altar?” Abraham was alone when he offered up his son, and not even his servants were around to see it (which is also confirmed by the secular history as per The Book of Jasher). We can read that God says ”Now I know” when he beheld Abraham offering his son. Clearly Abraham’s famous work which labelled him ”righteous” (the most famous example) was before GOD and not before people. We can get this established also here:

Romans 2:13 For not the hearers of the law are just BEFORE GOD, but the doers of the law shall be justified  

The passage earlier in James 2 says this:

James 2:14What doth it profit, my brethren, though a man say he hath faith, and have not works? can faith save him? 15If a brother or sister be naked, and destitute of daily food, 16And one of you say unto them, Depart in peace, be ye warmed and filled; notwithstanding ye give them not those things which are needful to the body; what doth it profit? 17Even so faith, if it hath not works, is dead, being alone. 18Yea, a man may say, Thou hast faith, and I have works: shew me thy faith without thy works, and I will shew thee my faith by my works. 19Thou believest that there is one God; thou doest well: the devils also believe, and tremble20But wilt thou know, O vain man, that faith without works is dead? 

The context is about WORKS (and not about the constitution of God or angels). James compares faith without works with the faith that demons have, and even though he confirms that demons also have faith they don’t have the right fruit to go with it. Faith without works is dead, and works without faith is dead as well. We can’t merit salvation with our works, but works is still a condition for salvation and therefore needed. If we don’t show good fruit, Jesus promises we will be cut off the vine so it’s something very essential for our salvation. We know that sinning doesn’t mean reduced rewards in heaven, but our SOULS are at stake:

Rom 6:21 What benefit did you reap at that time from the things you are now ashamed of? Those things result in DEATH!

Romans 6:16: Know ye not, that to whom ye yield yourselves servants to obey, his servants ye are to whom ye obey; whether of sin UNTO DEATH, or obedience unto righteousness.

1 Pet 2:11 Dear friends, I urge you, as aliens and strangers in the world, to abstain from sinful desires, which war against your SOUL.

Romans 8: 6For to be carnally minded is DEATH; but to be spiritually minded is life and peace. 7Because the carnal mind is enmity against God: for it is not subject to the law of God, neither indeed can be. 8So then they that are in the flesh cannot please God. —13For if ye live after the flesh, YE SHALL DIE: but if ye through the Spirit do mortify the deeds of the body, YE SHALL LIVE. 

John 3:36 He who believes in the Son has eternal life; but he who does not obey the Son WILL NOT SEE LIFE, but the wrath of God abides on him.

Mark 9:47.And if your eye causes you to sin, pluck it out. It is better for you to enter the kingdom of God with one eye than to have two eyes and be thrown into HELL

Matt. 7:21 Not everyone who says to me Lord, Lord, will enter the kingdom of heaven, but only he who DOES the will of my Father who is in heaven.

1 Peter 4:18 And if it is with difficulty that the righteous is saved, what will become of the godless man and sinner?

1 Cor. 9.“Know ye not that the unrighteous shall not inherit the kingdom of God? Be not deceived…”

Matt. 16:24 Whoever wants to be my disciple must deny themselves and take up theircross and follow me.

Ephesians 2:8-9 doesn’t promise us that we can serve two masters and still be saved

The oft mentioned verses in Eph. 2:8-9 doesn’t speak against the above. We are either saved by the law OR by grace through faith (one or the other), and we know it could not be the former since that option requires 100% obedience at all times which we have not achieved. Thankfully God offers the gift of salvation by faith, but this doesn’t mean that obeying the MORAL law (the ten commandments) is from now on just ”optional” to obey, albeit ”good” if we manage to obey them. No, we are supposed to have these laws in our hearts and we are not under the law IF we live by the spirit. The ten commandments are just as important to obey today as they have always been (ever since the time of Adam) since iniquities continue to separate us from God. We are free from ceremonial laws but certainly not from the ten commandments. Being cleansed in the blood of Jesus doesn’t mean that we are still saved if we continue to get filthy in the future. See also how Paul on one hand says we are NOT under the law, but on the other hand lists numerous examples of sins which separate us from God.

Gal.5:18 BUT IF YE BE LED OF THE SPIRIT, YE ARE NOT UNDER THE LAW. 19 Now the works of the flesh are manifest, which are these; Adultery, fornication, uncleanness, lasciviousness, 20 Idolatry, witchcraft, hatred, variance, emulations, wrath, strife, seditions, heresies, 21Envyings murders, drunkenness, revellings, and such like: of the which I tell you before, as I have also told you in time past, that they which do such things shall not inherit the kingdom of God. 

1 Corinthians 7:19 Circumcision is nothing, and uncircumcision is nothing, but the keeping of the commandments of God.

Rom.3:30Seeing it is one God, which shall justify the circumcision by faith, and uncircumcision through faith.31Do we then make void the law through faith? God forbid: yea, We ESTABLISH THE LAW.

Justified by the works of the law?

God cannot lie so he cannot justify the wicked (Ex. 23:7; Deut. 25:1; Prov. 17:15; Nah. 1:3). While the law condemns the guilty, God has the authority to forgive and pardon the sinner. Justification by grace is when those who are guilty and deserve punishment are pardoned and forgiven. Justification by works of the law is merited and deserved, while justification by grace is unmerited and undeserved. Jesus used the word justification synonymous with forgiveness (Lk. 18:10-14). God will not set aside the penalty of a sinner who still plans on sinning. God says that it is an ”abomination” to ”justifieth the wicked”. (Prov. 17:15). God said ”I will not justify the wicked” (Ex. 23:7). God is ”angry with the wicked every day” (Ps. 7:11).  We  must give up our wickedness if we want to escape the anger of God and the punishment of hell.  ”Let the wicked forsake his way, and the unrighteous man his thoughts: and let him return unto the Lord, and he will have mercy upon him; and to our God, for he will abundantly pardon” (Isa. 55:6-7). Those who are described as being ”justified” in the Scriptures are also described as being ”sanctified” and ”washed” (1 Cor. 6:11). Those who will inherit the kingdom of God are ”them which are sanctified”. (Acts 20:32)  When a sinner repents he actually becomes a holy saint. Without this repentance or moral transformation, there is no forgiveness or eternal life.

Jesus righteousness is not imputed into us

Are we cleansed in the blood of Christ upon repentance (resulting in our purification), or do we cover up our filth with an injection of the righteous blood of Jesus? If we need to get Jesus righteous blood into our veins, then we are saved by WORKS – namely the works that Jesus did for us when he obeyed the law perfectly. Those who repent and believe are justified by God’s grace through the atonement. Our new clean status will last as long as we keep ourselves clean, because God will not pretend that we are righteous when we in reality mix holy living with unholy living.

We do not earn our salvation by anything we do or believe since we have sinned.Justification by works of the law is when you are pronounced innocent because your record is perfect in the sight of the law. Justification by grace is when you are pronounced forgiven even though you have been guilty of sin in your life. Christ died for us but He did not obey for us.  We are imputed righteous through Christ, but we do not receive the imputed righteousness of Christ. Biblical imputed righteousness is when you are forgiven and treated as if you had always been righteous even though you haven’t been.

Paul quoted Psalms 31:1-2 when he said.

”Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputeth righteousness without works, saying, blessed are they whoses iniquities are forgiven, and whose sins are covered. Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin” (Rom. 4:5-8).

To be imputed righteous is when your sins are forgiven and covered, and after that moment we need to continue living in obedient faith. There is no way that God would declare us righteous and forgiven while we continue to practice unrighteousness. Abraham OBEYED God and THEREFORE his faith was credited (imputed) to him as RIGHTEOUSNESS. God did not have to pretend that he was righteous because his heart was upright and obedient in faith. It was his FAITH that was imputed as righteousness (Rom. 4:5), and it doesn’t state that it was Christ’s righteousness that was being imputed.

Lag och Evangelium. Rättfärdig genom gärningar och inte av tro allena (Jak. 2:24)

Jak. 2:24 I sen alltså att det är av GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE av tro allenast (1917)

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro (SFB)

För att försöka parera denna vers (och egentligen stora delar av Jakobsbrevet) – som säger att vi INTE är rättfärdiga av tro allena – så föreslår en del att vi är rättfärdiga av gärningar inför MÄNNISKOR, medan vi är rättfärdiga av tro (allena) inför GUD. Men passar denna tolkning in vid närmare betraktelse? Så här säger Jakobsbrevet 2 om Abraham:

Jak.2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Här är sammanhanget där Abraham offrade sin son Isak, och det står klart att det är pga det Abraham gjorde INFÖR GUD (inte inför människor) som han kallades för rättfärdig och som gav honom rik välsignelse:

1 Mosebok 22:Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. — 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.” 12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. NU vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.” —15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: EFTERSOM du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. 18 I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, DÄRFÖR att du lyssnade till min röst.”19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Om Jakobrevet 2:24 är tänkt att visa att vi är rättfärdiga av gärningar inför människor så kunde Jakob inte ha valt ett sämre exempel. Abraham var ensam när han offrade sin son, och inte ens hans tjänare var närvarande för att se händelsen (vilket även intygas i den sekulära judiska historieboken ”Den rättrådigas bok” som refereras till i Bibeln). Vi kan läsa att Gud säger ”nu vet jag” när han ser att Abraham lydigt tänker offra sin son. Helt klart är att Abrahams gärningar inte är inför människor utan inför Gud. Speciellt om vi också kan läsa:

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.

Det tidigare stycket i Jakobsbrevet 2 säger:

Jak.2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.18 Nu säger kanske någon: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?

Jakob jämför tro utan gärningar med demonernas tro. De tror också att Jesus är Guds son vilket de också erkänner högt, men de är inte frälsta eftersom de inte har gärningar att visa med sin tro. Så är det också med oss eftersom tro utan gärningar är död och gärningar utan tro är död. Vi kan inte förtjäna frälsning av något vi gör, men gärningar är ändå ett vllkor för frälsningen och därför nödvändiga. Om vi inte visar god frukt så lovar Jesus till och med att hugga av oss från vinträdet så det är mycket allvarligt. Synd innebär inte bara reducerade gåvor i Guds rike, utan det är våra SJÄLAR som är i fara:

Rom 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.

Romans 8:6Och köttets sinne är DÖD, medan Andens sinne är liv och frid7Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 8Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.— 13Ty om i leven efter köttet, så skolen I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva. (1917)

Mark 9:47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

De berömda verserna Ef. 2:8 talar inte emot vad jag skrivit ovan. Vi är antingen frälsta genom lagen eller av nåd genom tro (antingen eller), och vi vet att det inte kan vara det förstnämnda eftersom det alternativet kräver 100% lydnad vilket ingen uppnått. Tack och lov har Gud i sin kärlek erbjudit frälsning som en gåva genom tro, men det betyder inte att lydnad av den moraliska lagen (de tio budorden) numera är valfritt även om det är eftersträvansvärt. Det är tänkt att vi ska ha dessa budord i våra hjärtan och de är precis lika viktiga att lyda som tidigare eftersom synd alltid separerar oss från Gud. Det är den ceremoniella lagen som vi är fria ifrån. Att bli renade i Jesu blod betyder inte att Jesus frälser oss även om vi återigen smutsar ner oss i framtiden och det heter inte ”en gång renad alltid renad”. Omvändelse är ett krav för att få vara Guds barn. Se även nedan hur Paulus å ena sidan säger att vi inte är under lagen, och å andra sidan listar synder som får oss att förlora vår frälsning.

Gal.5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.