Tag Archive | theos

THOMAS svarade honom “Min Herre och MIN GUD!” Joh. 20:28

Gud Fader kallar sin son GUD i Hebr. 1:8, och Thomas gör detsamma i Joh. 20:28. Gud är inte oordningens Gud (God of confusion), så om Fadern syftar på Jesus som GUD så borde vi göra likadant. Kallas man GUD är man antingen skaparGuden eller en falsk gud, vilket du kan läsa mer om här på engelska.

Joh. 20:24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,hade inte varit med dem när Jesus kom.25 De andra lärjungarna sade nu till honom: “Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: “Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: “Frid vare med er.” 27 Sedan sade han till Thomas: “Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” 28 Thomas SVARADE HONOM: “Min Herre och MIN GUD!” 29 Jesus sade till honom: “Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

Först några bibelvarianter så att du kan se att världens teologer och experter på grekiska översatt texten på samma sätt. Finns det några egentliga skäl till att världens översättare haft fel, förutom att deras resultat inte är det önskvärda?:

²⁸Tomas SVARADE och SADE TILL HONOM: »Min Herre och MIN GUD!» (1917)

²⁸And Thomas answered and said to him, `My Lord and my God;‘ (Young’s Literal)

²⁸Thomas answered and said to Him, “My Lord and my God!” (NASB)

²⁸Thomas antwortete und sprach zu ihm: Mein HERR und mein Gott! (Luther Bibel 1545)

²⁸Entonces Tomás respondió y le dijo: !!Señor mío, y Dios mío! (Reina Valera 1960)

²⁸Thomas lui répondit: Mon Seigneur et mon Dieu! Jésus lui dit: (Louis Segond)

Notera att Thomas svarade Jesus, och sade TILL HONOM (och inte till någon annan) “Min Gud”.

Det står att Thomas SVARADE HONOM, så det var JESUS och ingen annan som han kallade Herre och Gud

“Svarade” är översatt från det grekiska ordet apokrinomai (Strong’s 611) och “honom” är översatt från det grekiska ordet autos (Strong’s 846), vilket alltså är ett pronomen. “Thomas svarade och sade TILL HONOM”, är vad texten säger.

Såhär har KJV översatt autos:

him (1,952x), his (1,084x),their (318x), he (252x), her (242x), they (121x), same (80x), himself (58x), misc (1,678x)

Det är alltså ingen annan person som Thomas har i åtankarna när han säger till honom “Min Herre och Min Gud”, utan det är hela tiden Jesus som åsyftas, vilket förstås hela sammanhanget visar eftersom det är vad just Thomas tror OM JESUS som är i fokus i texten. Om det inte är Jesus som Thomas menar, vem i all sin dar skulle det annars vara?

Min Herre och Min Gud – “Mou kyrios kai mou theos”

Joh. 20:28 ἀπεκρίθη Θωμᾶς καὶ εἶπεν αὐτῷ ὁ κύριός μου καὶ ὁ θεόςμου

Mou kyrios kai mou theos (Strong’s 2316)

KJV har översatt theos enligt följande: God (1,320x), god (13x), godly (3x), God-ward (with G4214) (2x), misc (5x).

Som vi kan se så är den absolut vanligaste, och därför troligaste översättningen, GUD/JAHVE (skaparGuden) med 1320 gånger (!), men ordet kan också betyda falska gudar. Självfallet kallade inte Thomas Jesus för en falsk gud. Utöver detta kan ordet ha en betydelse av “godly”, men eftersom detta är ett adjektiv så åtföljs alltid detta ord av ett substantiv. Ingen sådan koppling mellan adjektiv + substantiv står angivet gällande det som Thomas kallade Jesus, som ju endast var “Min Gud”. Här nedan kan du läsa de verser som KJV översatt ordet med “godly”, och som du kan se så handlar de allihop utan undantag om just Gud:

1 Cor. 1:¹²For our rejoicing is this, the testimony of our conscience, that in simplicity and godly sincerity, not with fleshly wisdom, but by the grace of God, we have had our conversation in the world, and more abundantly to you-ward. (KJV)

Young’s Literal = “sincerity of God”

2 Cor. 7:9 Now I rejoice, not that ye were made sorry, but that ye sorrowed to repentance: for ye were made sorry after a godly manner, that ye might receive damage by us in nothing.10 For godly sorrow worketh repentance to salvation not to be repented of: but the sorrow of the world worketh death.11 For behold this selfsame thing, that ye sorrowed after a godly sort, what carefulness it wrought in you, yea, what clearing of yourselves, yea, what indignation, yea, what fear, yea, what vehement desire, yea, what zeal, yea, what revenge! In all things ye have approved yourselves to be clear in this matter.

Young’s literal = “sorry toward God” x 3

2 Cor. 11:2 For I am jealous over you with godly jealousy: for I have espoused you to one husband, that I may present you as a chaste virgin to Christ.

Young’s literal = “zeal of God”

1 Ti. 1:4 Neither give heed to fables and endless genealogies, which minister questions, rather than godly edifying which is in faith: so do.

Young’s Literal = “the building up of God”

Hebr. 12:28 Wherefore we receiving a kingdom which cannot be moved, let us have grace, whereby we may serve God acceptably with reverence and godly fear:

Young’s Literal = “serve God well-pleasingly”

3 John 1:6 Which have borne witness of thy charity before the church: whom if thou bring forward on their journey after a godly sort, thou shalt do well:

Young’s Literal = “worthily of God”

Som vi kan se, framför allt med hjälp av Young’s Literal, så handlar det även i ovan verser om skaparGuden. Det finns alltså ingen som helst anledning att se Joh. 20:28 som den enda avvikelsen på mönstret som säger att “theos” antingen syftar på skaparGuden eller på falska gudar.

“Men Herre GUUUUUD vad förvånad jag blir!”

Hur många gånger har vi inte sett amerikanska dokusåpor där exempelvis några personer träder in i sitt helt nygjorda hem (tack vare TV-teamet) och förbluffade ser sig omkring i allt det nya och utropar “OH MY GAAAWWD!“?

Det som personerna kanske inte inser är att de faktiskt missbrukar Guds namn. Förhoppningsvis så dömer Gud dem enligt deras egen kunskap i sina hjärtan, för om man med flit uttrycker sig på ett sådant sätt trots att den helige Ande och samvetet säger att det är helt fel, så tror jag att man döms på ett allvarligare sätt.Tidigare i mitt liv kunde jag ibland uttrycka mig med “Men Herre Gud vilken vacker dräkt du har på dig idag!”, men när jag fick större kontakt med Gud så kändes det bara HELT FEL och jag slutade med sådana uttryck som bara kändes osmakliga. Nu är i och för sig budet skrivet i det gamla testamentet och vi vet att vi inte är under Mose lag, men dels så tror jag inte att det bara plötsligt blev rätt att börja missbruka Guds namn i det nya testamentet (och vi är inte laglösa bara för att vi inte behöver följa Mose lag), och dels så kände ju inte Thomas till någonting annat än Mose lag och det som Jesus predikade för honom – och Jesus skulle självfallet inte lära sina lärljungar att det numera är ok att använda Guds namn i situationer där man bara vill uttrycka allmän förvåning. De ceremoniella delarna av Mose lag har upphört, men inte den moraliska delen – och Gud är fortfarande helig. Hädelse är inte plötsligt rätt.

2 Mos. 20:7 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. (+ 5 Mos. 5:11)

Det är alltså helt uteslutet att Thomas bara skulle ha uttryckt någon slags förvåning när han sade “Min Herre och min Gud”, och varför skulle en person som är uppvuxen som jude, och en av Jesu lärljungar, spontant missbruka Guds namn?

När Thomas svarade Jesus och sa till honom “Min Herre och min Gud”, så skulle Jesus haft ypperliga tillfällen att säga:

“Thomas, varför missbrukar du så spontant Herren din Guds namn? Eller kallar du möjligtvis MIG Gud? Det måste du genast sluta med för jag är INTE Gud!”

En sådan kommentar hade ju fått tyst på alla som anser att Jesus är Gud. Men aldrig någonsin rättade Jesus alla de människor som tillbad honom eller som ansåg att han var Gud. Fadern kallade honom Gud, Thomas gjorde det, och även fariséerna förstod att Jesus kallade sig själv för Gud trots att han bara var en vanlig människa enligt dem. Det var just därför som de ville stena Jesus. Varför rättade Jesus aldrig dem? Judarna visste väl att det inte gått inflation i ordet “Gud” och att vem som helst skulle kunna kalla sig det.

Joh. 10:33 Judarna svarade: “Det är inte för någon god gärning vi vill stenadig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.“

Judarna (och även Thomas) kände mycket väl till skriften och att det är helt fel att kalla sig själv för Gud eller att kalla en annan människa för Gud (läs mera om detta här).

I stället för att banna Thomas, eller åtminstone korrigera hans misstag eftersom ju Thomas antingen 1) kallar Jesus för Gud eller 2) missbrukar Guds namn, så svarar Jesus honom på ett mycket upplyftande och godkännande sätt – som en bekräftelse på att Thomas faktiskt är inne på helt rätt väg och har den rätta uppfattningen. Direkt efter att ha blivit kallad GUD av Thomas så säger Jesus:

“Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser”

Gud är vis och har alla möjligheter att uttrycka sig på ett sådant sätt som vi kan förstå, och författarna till böckerna i Bibeln skrev ner sina texter enligt gudomlig ingivelse från Gud. Om nu Gud inte anser att sonen tillhör Gudomen (treenigheten), varför innehåller då Bibeln så många ställen där Jesus kallas just GUD, där han tillbes, och där han benämns som den som skapat himmel och jord med sina egna händer? Och varför finns det inte en enda vers mellan 1 Mos. och Upp som en gång för alla gör slut på alla spekulationer om att Jesus skulle vara Gud genom att helt enkelt uttrycka att han inte alls är det? Jehovas vittnen, muslimer och andra har ju gjort sina försök, men de har alla misslyckats. Det vanligaste felet är att de tolkar ord på ett sätt om det inte handlar om Jesus och på ett helt annat sätt om det handlar om honom. Det är ett oärligt sätt att tolka Bibeln på.

Dessutom så ansåg även de allra första kyrkofäderna att Jesus var Gud (som du kan läsa här), så antingen så lyckades Gud lura även dem med sina olyckliga uttryck i Bibeln, eller så är Jesus Gud som det faktiskt står.

God the Father calls his son GOD in HEBR. 1:8, because Jesus is GOD

Aug7

Hebr. 1:⁸But UNTO the SON he saith, THY THRONE, O GOD (theos), is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.⁹Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God (theos), even thy God (theos), hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows (KJV)

God is addressing his SON when he says “thy throne, O GOD….”, and if God the Father can call his son GOD, then so can we. The Greek text allows for a couple of alternative ways to understand the text; ”God is your throne for ever and ever…” or ”Your throne God, is for ever and ever …”. The world’s Bible translators and Greek scholars have chosen the last alternative for good reasons, and why should we believe that they were are all wrong? Because we personally don’t like their conclusions? It’s not logical to say and believe that God is Jesus THRONE, and nowhere else in the Bible can we see a similar statement. God is not a throne or a monument for Jesus, but he is his Father and a partner in the same Deity and they also SHARE the same throne since Jesus is sitting on the right hand of God on this throne. If someone has decided beforehand that Jesus cannot be God, then of course he would prefer the first alternative at the same time as he RULES OUT the second alternative, to not let it disturb his desired conclusion. Or else the only outcome would be that Jesus in fact IS God, precisely as God the Father has declared, but cult members (like Jehovas witnesses, christadelpians, etc) do their utmost to avoid any translation that smells “Jesus is God”, and of course muslims do the same.

Hebr. 1:⁸But of the Son he says,“Your throne, O God, is forever and ever (ESV)

Hebr. 1:⁸But of the Son He says,“Your throne, O God, is forever and ever (NASB)

Hebr. 1:⁸and unto the Son:`Thy throne, O God, [is] to the age of the age (Young’s Literal)

Hebr. 1:8 Mas del Hijo dice: Tu trono, oh Dios, por el siglo del siglo (Reina Valera 1960)

Hebr. 1:⁸Mais au sujet du Fils, il dit: Ton trône, ô Dieu, subsiste pour toute éternité (La Bible du Semeur)

Hebr. 1:⁸aber von dem Sohn: “Gott, dein Stuhl währt von Ewigkeit zu Ewigkeit (Luther Bibel 1545)

The verse is also a reference to psalm 45:6-8 with almost the exact same phrase:

Psalm 45:⁶Thy throne, O God (Elohim), is for ever and ever: the sceptre of thy kingdom is a right sceptre.⁷Thou lovest righteousness, and hatest wickedness: therefore God (Elohim), thy God (Elohim), hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.⁸All thy garments smell of myrrh, and aloes, and cassia, out of the ivory palaces, whereby they have made thee glad.

It’s common that Biblical texts make parallels between people, cities and nations and Ezekiel 28 is a good example of this since one section is about Satan despite that the chapter starts out speaking about an earthly the King (the King of Tyrus). Psalm 45 starts out addressing a King (which also applies to Jesus but not in a worldly sense) and continues by addressing GOD, so if this psalm is in relation to God then Hebr. 1 should be in relation to God as well because the phrases are the same! It’s hard to get around the fact that the son is indeed called GOD by his Father. We also know from the Bible that there is only one true God (not several true Gods) OR false gods, so which category fits Jesus? A false God or a true God?

Hebr. 1:1 God (theos), who at sundry times and in divers manners spake in time past unto the fathers by the prophets,²Hath in these last days spoken unto us by his Son, whom he hath appointed heir of all things, by whom also he made the worlds;³Who being the brightness of his glory, and the express image of his person, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high:⁴Being made so much better than the angels, as he hath by inheritance obtained a more excellent name than they.⁵For unto which of the angels said he at any time, Thou art my Son, this day have I begotten thee? And again, I will be to him a Father, and he shall be to me a Son?⁶And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.⁷And of the angels he saith, Who maketh his angels spirits, and his ministers a flame of fire.⁸But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.⁹Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.¹⁰And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:¹¹They shall perish; but thou remainest; and they all shall wax old as doth a garment;¹²And as a vesture shalt thou fold them up, and they shall be changed: but thou art the same, and thy years shall not fail.¹³But to which of the angels said he at any time, Sit on my right hand, until I make thine enemies thy footstool?¹⁴Are they not all ministering spirits, sent forth to minister for them who shall be heirs of salvation?

Adam Clarke Commentary on Hebrews 1:8:

“Thy throne, O God, is for ever and ever – If this be said of the Son of God, i.e., Jesus Christ, then Jesus Christ must be God; and indeed the design of the apostle is to prove this. The words here quoted are taken from Psalm 45:6, Psalm 45:7, which the ancient Chaldee paraphrast, and the most intelligent rabbins, refer to the Messiah. On the third verse of this Psalm, ‘Thou art fairer than the children of men,’ the Targum says: ‘Thy beauty, מלכא משיחא malca Meshicha, O King Messiah, is greater than the children of men.’ Aben Ezra says: ‘This Psalm speaks of David, or rather of his Son the Messiah, for this is his name, Ezekiel 34:24 : And David my servant shall be a prince over them for ever.’ Other rabbins confirm this opinion.

“This verse is very properly considered a proof, and indeed a strong one, of the divinity of Christ; but some late versions of the New Testament have endeavored to avoid the evidence of this proof by translating the word thus: ‘God is thy throne for ever and ever;’ and if this version be correct, it is certain that the text can be no proof of the doctrine. Mr. Wakefield vindicates this translation at large in his History of Opinions; and ὁ Θεος being the nominative case is supposed to be sufficient justification of this version. In answer to this it may be stated that the nominative case is often used for the vocative, particularly by the Attics, and the whole scope of the place requires it should be so used here; and with due deference to all of a contrary opinion, the original Hebrew cannot be consistently translated any other way; כסאך אלהים עולם ועד kisacha Elohim olam vaed, ‘Thy throne, O God, is for ever and to eternity.’ It is in both worlds, and extends over all time, and will exist through all endless duration. To this our Lord seems to refer, Matthew 28:18 : ‘All power is given unto me, both in Heaven and Earth.’ My throne, i.e., my dominion, extends from the creation to the consummation of all things. These I have made, and these I uphold; and from the end of the world, throughout eternity, I shall have the same glory – sovereign unlimited power and authority, which I had with the Father before the world began; John 17:5. I may add that none of the ancient Versions has understood it in the way contended for by those who deny the Godhead of Christ, either in the Psalm from which it is taken, or in this place where it is quoted. Aquila translates אלהים Elohim, by Θεε, O God, in the vocative case; and the Arabic adds the sign of the vocative ya, reading the place thus: korsee yallaho ila abadilabada, the same as in our Version. And even allowing that ὁ Θεος here is to be used as the nominative case, it will not make the sense contended for without adding εστι to it, a reading which is not countenanced by any Version, nor by any MS. yet discovered. Wiclif, Coverdale, and others, understood it as the nominative, and translated it so; and yet it is evident that this nominative has the power of the vocative: Forsothe to the sone God thi troone into the world of worlde: a gerde of equite the gerde of thi reume. I give this, pointing and all, as it stands in my old MS. Bible. Wiclif is nearly the same, but is evidently of a more modern cast: But to the sone he seith, God thy trone is unto the world of world, a gherd of equyte is the gherd of thi rewme. Coverdale translates it thus: ‘But unto the sonne he sayeth: God, thi seate endureth for ever and ever: the cepter of thy kyngdome is a right cepter.’ Tindal and others follow in the same way, all reading it in the nominative case, with the force of the vocative; for none of them has inserted the word εστι is, because not authorized by the original; a word which the opposers of the Divinity of our Lord are obliged to beg, in order to support their interpretation.”

Excuses – Anyone can be called God, so it’s not a big deal that Jesus too was called God in Hebr. 1:8?

We can read that Moses was to be AS GOD for Pharao, and it’s not to be understood as though Moses is one God among many other gods. That would only make God the Creator to be a liar for suggesting that he is the only God if the truth is that polytheism is a reality. JAHVE (God) is only applied to our only Creator God in the Bible, but here Elohim is used.

Ex. 7:1 And the Lord said unto Moses, See, I have made thee a god (Elohim) to Pharaoh: and Aaron thy brother shall be thy prophet. (KJV)

Ex. 7:1 And the Lord said to Moses, “See, I have made you LIKE God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (ESV)

Ex. 7:7 Then the Lord said to Moses, “See, I make you AS God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (NASB)

God said something similar about Aaron, and his position in relation to Moses:

Ex. 4:¹⁵And thou shalt speak unto him, and put words in his mouth: and I will be with thy mouth, and with his mouth, and will teach you what ye shall do.¹⁶And he shall be thy spokesman unto the people: and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and THOU SHALT BE TO HIM INSTEAD OF GOD. (KJV)

Ex. 4:¹⁶He shall speak for you to the people, and he shall be your mouth, and YOU SHALL BE AS GOD TO HIM. (ESV)

Ex. 4:¹⁶Moreover, he shall speak for you to the people; and he will be as a mouth for you and YOU WILL BE AS GOD TO HIM. (NASB)

Most of the time when we read about GOD in the Bible it’s obviously in relation to our only Creator God, but sometimes we can also read about God (using the word Elohim and never Jahve) in relation to FALSE gods, which are no real gods at all according to the Bible. The only exception is when Jesus referred to gods in John. 10:34, which in turn is a reference to Ps. 82:6

Ps. 82:⁶I have said, Ye are gods; and all of you are children of the most High.⁷But ye shall die like men, and fall like one of the princes.

Psalms contain much poetry which mirrors the reality, and Jesus point is that if those are “called” gods who are set up to do the work of God here on earth as God’s representatives and judges, then this term would be applicable to him as well since he is God in flesh and has come to earth to do the will of his Father – both as a representative and as a manifestation of him. Despite this psalm (which of course the Jews knew very well) there is no evidence of that a God’s representative/judge on earth has ever literally been called and addressed as God. As soon as Jesus made a reference to his right to be called GOD, they wanted to kill him and they openly stated that they wanted to stone him precisely because he, a mere man, made himself to be GOD (John 10:33). Evidently that was a sin in the eyes of the Jews, because only GOD should be called GOD! Again, each time we read about the term GOD, it’s most of the time in relation to our Creator God, and secondly in relation to false gods who are no real gods. So WHY pretending that people being called God is commonly done, and that this would be the reason to why also Jesus was called God? Being called GOD by the Father means you’re God!

If we constantly run into a bunch of gods any given day, and if we can be called THEOS as well, shouldn’t the authors of the Bible make sure to explain whether they are talking about THEOS the Creator or other “ordinary” THEOS who are not really Creator-gods? In reality we never have any difficulties understanding which THEOS the authors are talking about because we have learned that there is only ONE THEOS/God, and all others gods are no real gods at all but made up IDOLS.

It seems like the only place where some people have difficulties understanding who the authors are talking about, are those instances where JESUS is claimed to be THEOS, because no other verses with THEOS are disputed! Hebr 1 starts out talking about THEOS (God) and about his son, so if we the chapter starts out talking about our CREATOR THEOS, why not believing that the subject always concerns our real Creator God? When we read “therefore God, even thy God, hath anointed thee”, both the Father and the son are called THEOS, so why not believing they are both THEOS and our Creator? That doesn’t result in multiple gods, but multiple persons in the godhead.

Not only is Jesus called GOD, but many godly attributes are connected to him throughout Hebr. 1 so this is not about people like you and me even if we were to be workers of God’s here on earth. We can read that he:

is heir of all things
is the brightness of his glory
is the express image of his persoon
upholds all things by the word of his power
by himself purges us from our sins
sits down at the right hand of the Majesty
is better than the angels (despite that we can read in Phil. that he is lower than the angels as man on earth)
is begotten, unlike the angels
shall be WORSHIPED by the angels (we are to worship God alone)
has an eternal throne
has a sceptre of righteousness which is the sceptre of his kingdom (attributes to God in OT)
is called GOD, LORD and ANOINTED
has in the beginning laid the foundation of the earth, and the heavens are the works of HIS hands (despite that the exact same thing can be said about GOD)
remains the same and is eternal

These are attributes which can hardly be linked to those representatives/judges that we read about in psalm 82:6! The fact that some people try to use Joh. 10:34+Ps. 82:6 as support for their idea that it’s not a big deal to be called God, only shows their desperation when they run out of good arguments.

God alone created everything with his own hands – and the son did too!

God doesn’t share his honor with anyone (Isaiah 42:8) but shares it with his son. Note also the expressions in Hebr. 1:10-12:

Hebr. 1:¹⁰And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:¹¹They shall perish; but thou remainest; and they all shall wax old as doth a garment;¹²And as a vesture shalt thou fold them up, and they shall be changed: but thou art the same, and thy years shall not fail.

The above is a reference to the psalm below with identical phrases. This psalm is in relation to GOD who created all things with his own hands, and if these attributes are linked to GOD in this psalm, why would the exact same attributes and phrases not be linked to God in Hebr. 1?

Psalm 102:²⁴I said, O my GOD, take me not away in the midst of my days: thy years are throughout all generations.²⁵Of old hast thou laid the foundation of the earth: and the heavens are the work of thy hands.²⁶They shall perish, but thou shalt endure: yea, all of them shall wax old like a garment; as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed:²⁷But thou art the same, and thy years shall have no end.

Isaiah 44:24 says that God was alone in his creation, so how come there is no mention of Jesus? That’s because Jesus is God, so God was indeed alone when he made his creation:

Isaiah 44:²⁴Thus saith the Lord, thy redeemer, and he that formed thee from the womb, I am the Lord that maketh all things; that stretcheth forth the heavens alone; that spreadeth abroad the earth BY MYSELF;

Isaiah 42:⁵Thus saith God the Lord, he that created the heavens, and stretched them out; he that spread forth the earth, and that which cometh out of it; he that giveth breath unto the people upon it, and spirit to them that walk therein:

Col. 1:¹³Who hath delivered us from the power of darkness, and hath translated us into the kingdom of his dear Son:¹⁴In whom we have redemption through his blood, even the forgiveness of sins:¹⁵Who is the image of the invisible God, the firstborn of every creature:¹⁶For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created by him, and for him:¹⁷And he is before all things, and by him all things consist.

Why fight against the Bible’s clear teaching that Jesus is God? Why siding with Antichrist who fights against the teaching that Jesus is the word, who was God, who came to earth in flesh and died for our sins?

2 John 1:⁷For many deceivers are entered into the world, who confess not that Jesus Christ is come in the flesh. This is a deceiver and an antichrist

John 8:24 I said therefore unto you, that ye shall die in your sins: for if ye believe not that I AM he, ye shall die in your sins.

Jesus är “JAG ÄR” precis som Gud Fader (Joh. 8:58)

Oct17

Egó eimi (jag är) Joh. 8:58 och 10:30-33

Egó eimi är grekiska och betyder JAG ÄR i Joh. 8:58

Det betyder INTE “jag var”, “jag har varit” eller “jag är han” som vissa sekter säger. Jag läste att Egó eimi används 28 gånger i Johannes evangelium, och i Jehovas Vittnens bibel New World Translation översätts uttrycket korrekt med presensformen JAG ÄR 27 gånger. Gissa vilken gång de INTE väljer att översätta termen i presens? Joh. 8:58 förstås!

Joh. 8:54 Jesus svarade: “Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ÄRAR MIG, han som ni kallar er Gud. 55 Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56 Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.” 57 Judarna sade: “Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!” 58 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: JAG ÄR, redan INNAN Abraham blev till.” 59 DÅ tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.

Det finns flera problem för de som är förnekare av Jesus gudom här.

1) Gud Fader ger inte sin ära till NÅGON annan säger Bibeln i enligt Jesaja 42:8, vilket låter rimligt eftersom han ju ensam är GUD. Varför ärar han då JESUS, och just vid ett sådant känsligt sammanhang som handlar om att upphöja sonen och som mycket väl kan tolkas som att Jesus är Gud? Om någon försöker att visa på fall i Bibeln där människor äras och respekteras av Gud, betyder detta att Gud ljög i Jes. 42:8?

2) Jesus säger att Abraham SÅG Jesus dag och blev glad. NÄR gjorde han detta? Abraham fanns exempelvis inte vid jordens skapelse. En del säger att det kan ha varit när han träffade på Melkisedek, men vad säger treenighetsförnekarna? När inträffade denna händelse? Varför är denna händelse också förknippat med JAG ÄR?

3) Varför ville judarna döda honom, och varför reagerar de precis när Jesus sagt sitt JAG ÄR? Som renläriga judar utför de förstås inte dödsstraff såvida det inte finns fog för det, och vad menade de var Jesus stora synd som motiverade ett dödsstraff genom stening? Att påstå att man levt för 100o år sedan motiverar inte dödsstraff utan är bara ett dumt uttalande som inte smädar Gud. Att Jesus är evig och utan början och slut kan läsas på fler ställen, t ex i Hebr. 7:3.

4) Hur löser vi problemet om vi läser “egó eimi” som “jag har varit före Abraham”? (Vilket inte grekiskan medger.) Jesus föddes ju flera hundra år efter att Abraham levde så vad skulle Jesus ha menat med ett sådant uttryck? Jesus säger inte att han VAR innan Abraham fanns (vilket skulle vara illa nog) utan t o m “JAG ÄR, redan innan Abraham blev till”, och direkt vill judarna döda honom just efter detta påståendet. Inte ens JAG VAR skulle vara ett logiskt påstående eftersom Jesus varken “är” eller “var” när Abraham fanns. (Såvida han faktiskt inte fanns vid den tiden förstås i form av GUD…)

Alla frågor besvaras galant om vi accepterar Bibelns budskap att Jesus är Gud, och Johannes förklarar glasklart varför judarna ville döda Jesus. De ville döda honom för att han 1) gör sig själv lik Gud, och 2) gör sig själv till Gud.

Joh. 10: 30 Jag och Fadern är ett.”31 ÄN EN GÅNG tog judarna upp stenar för att stena honom. 32 Jesus sade till dem: “Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?” 33 Judarna svarade: “Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att DU HÄDAR och GÖR DIG SJÄLV TILL GUD, du som är en människa.”

Joh. 5:¹⁸Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och GJORDE SIG SJÄLV LIK GUD.

Förresten så är kontexten vad gäller “Jag och Fadern är ett” i Joh. 10:30 en helt annan än den i Joh. 17:21-22. I den sistnämnda passagen så handlar det om att vara ett i samma mål och syfte, men i Joh. 10 här ovan så handlar det om att vara ett med Gud med samma auktoritet och ande. Detta blir extra tydligt när vi läser att judarna direkt var framme med sina stenar för att döda Jesus. Självfallet är det inte dödsstraff på att ha samma mål och syfte som Gud, men däremot att lägga sig på samma suveräna nivå och göra sig likställd med Gud.

“HO OHN” (jag är) i Gamla testamentet, Hebreiska “ani hu”

Den grekiska frasen “ho ohn” vilket används i LXX (Septuaginta) översättning av 2 Mosebok 3:14, är “presens particip” medan “eimi” är i “presens indikativ”. Båda är presensformer av samma infinitiv “att vara” (einai) och båda visar på en evig existens när man ser till kontexten. Judarna runt Jesus kände förstås VÄL till den grekiska Septuaginten och såg självklart den naturliga jämförelsen med 2 Mos.3:14 där Guds heliga namn står omnämnd, och de förstod innebörden av detta. Omedelbart efter att Jesus sagt sitt “Jag är” så vill de döda honom! De SÄGER också att de vill döda honom pga 1) hädelse och 2) att Jesus gör sig själv till Gud, så deras inställning kan inte misstolkas. Dödsstraff för hädelse (blashpemy) står att läsa om i 3 Mos.24:16.

Man kan läsa om “jag-är-uttryck” främst i Jesaja 40-55, och temat för dessa partier är identifikationen av Jehova, och det låter onekligen som det också är en beskrivningen på Jesus Kristus när man läser exempelvis i Johannes evangelium. I Jesaja kan vi gång på gång läsa att det inte finns någon annan Gud än Gud, och att han inte ger sin ära till någon annan, men ändå vet vi att Jesus kallas GUD i Hebr 1:8, att han skapat allting med sina egna händer, och att han delar äran med sin Fader.

Septuaginta har översatt Guds namn “JAG ÄR” med ego eimi!

Jesaja 40:3 En röst ropar i öknen: “Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. 4 Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark.—9, Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: “Se, er Gud!”

Jesaja 41:4 Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, Herren, är den förste och den siste. Jag är denne Gud.—10 Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.—13 Ty jag är Herren, din Gud,som fattar din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.

Jesaja 42:8 Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Jesaja 43: 9 Låt alla hedningar komma tillsammans, låt folken samlas. Vem bland dem förkunnade detta och lät oss höra om det som har skett? Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt.
Låt dem höra, så att de kan säga: “Det är sant.” 10 Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare, som jag har utvalt,för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma. 11 Jag, jag är Herren, förutom mig finns ingen frälsare. 12 Jag har förkunnat det och berett frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud. 13 Redan från första dagen är jag denne Gud. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då förhindra det?—25 “Det är jag, jag som för min egen (ego eimi ego eimi) skull stryker ut dina överträdelser,  dina synder kommer jag inte mer ihåg”.

Jesaja 44:⁶Så säger Herren, Israels Konung, och hans Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud.⁷Vem är som jag? Låt honom ta till orda, ja, lägga fram för mig vad som har hänt alltsedan jag insatte det gamla folket, och vad som skall komma, ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.⁸Frukta inte och var inte förskräckta. Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det? Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud förutom mig?  Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.—²⁴Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt, den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?

Jesaja 45:1 Så säger Herren till sin smorde, till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ner folken inför honom, lossa bältet från kungars höfter och öppna dörrar för honom, så att inga portar mer är stängda:—³Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du skall inse att jag är Herren, som kallar dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.—⁵Jag är Herren och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv, fastän du inte kände mig, ⁶för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren och det finns ingen annan.⁷Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta.—¹¹Så säger Herren, Israels Helige, som också är hans Skapare: Fråga mig om det som skall komma. Låt mig ha omsorg om mina söner och mina händers verk.¹²Det är jag som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är mina händer som har spänt ut himlen, och hela dess här har jag givit befallning.¹³Det är jag som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.¹⁴ Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete nubiernas och Sebas resliga folk med handel, det skall allt gå över i din hand och höra till dig. De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå.  “Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer, ingen annan Gud.”¹⁵Du är sannerligen en Gud som döljer sig, du Israels Gud, du Frälsare.—¹⁸Ty så säger Herren, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.—²¹Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig.²²Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.²³Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed²⁴och säga om mig: Endast i Herren är rättfärdighet och styrka. Till honom skall man komma, och alla som varit förbittrade på honom skall blygas.

5 Mosebok 32:39 Se nu, jag, JAG ÄR GUD (ego eimi) det finns ingen Gud vid sidan av mig.

Hosea 13:4 Jag är Herren, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land. Du skall inte veta av någon annan Gud än mig, och ingen annan frälsare finns än jag.⁵Det var jag som vårdade dig i öknen,i den brännande torkans land.

Så Yahve är JAG ÄR (ego eimi) som ger liv, släcker liv, deklarerar vad som händer i framtiden, kan bevara människor och kan förlåta synder. Inte så konstigt att judarna ville döda Jesus genom att ta detta namn på sig själv!

Andra ställen med ego eimi

Även om alla grekiskkunniga teologer är överens om att “jag är” är den enda korrekta översättningen i Joh. 8 så finns det några ställen i NT där det grekiska presensformen av “ego eimi” kan översättas som “jag har varit”. Exempelvis Joh. 14:9. Men här så kommenterar Jesus ett krav i v. 8 “Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss.” Det blir helt fel att låta Jesus säga “Så länge JAG ÄR hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus”. Eller hur? Så översätter ingen kunnig översättare utan de skriver på korrekt grammatisk svenska “så länge jag har varit….”. I Joh. 8 ges däremot inga sådana rättigheter att ändra på den presensform som står skrivet på grekiska. Jesus skulle ha kunnat uttrycka sig i dåtid (émén) men valde att uttrycka sig i presens, och detta går inte att tolka om.

Jesus ser sig själv som JAG ÄR och världens ljus

Vad säger Jesus om sig själv i Johannes 8? Notera nedan i listan att Jesus faktiskt gör sig skyldig till hädelse på ett flertal ställen (såvida han faktiskt inte är Gud). Redan i Joh. 8:19-20 kan vi se att det faktiskt fanns fog för judarna att gripa Jesus pga hans kommentarer om sig själv, men skälet att de inte gjorde detta är för att hans stund inte var inne och Guds hand var fortfarande över honom som skydd. Om judarna menar att Jesus gjort sig skyldig till någon annan hädelse än att han gjorde sig själv till Skaparguden, så skulle detta ju innebära att Jesus SYNDADE. Ändå noterar Johannes att Jesus INTE syndade i Joh. 8:46. Om judarna har rätt i sin sak, varför kan vi inte läsa vad saken GÄLLER (om vi nu inte kan acceptera vad texten säger). Är det inte ganska viktigt att redogöra för läsarna vad som faktiskt hände och att förklara varför Jesus fortfarande var syndfri trots anklagelserna? Om anklagelsen är FALSK, varför får vi inte veta vad den falska anklagelsen är – såvida vi nu inte har tillåtelse att koppla ihop den enormt långa lista av “hädelser” här nedan med judarnas vilja att döda Jesus för att han som är en människa gör sig själv till Gud. Det kan inte vara tydligare att Jesus gör anspråk att vara Gud, världens ljus, begynnelsen, osv, vid ett flertal gånger bara i Johannes brev kapitel 8! Lägg sedan på alla andra kapitel där vi kan läsa samma sak. Notera också att han använder JAG ÄR flera gånger. Varje gång detta namn används så darrar judarna eftersom de är väl medvetna om att det är Guds namn och ingen annans.

Jag är världens ljus (8:12)
Jag är den som vittnar om mig själv. Om mig vittnar även Fadern som har sänt mig. (8:18).
Om ni kände mig, skulle ni också känna min Fader. (8:19).
Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. (8:23).
Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder. (8:24).
“Begynnelsen, något som jag också har sagt er” (som svar på frågan vem han är) (8:25).
Det jag har hört av honom förkunnar jag för världen (8:26).
När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är (8:28)
Jag gör inte något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. (8:28).
Han som har sänt mig är med mig (8:29)
Jag gör alltid det som behagar honom (8:29).
Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria (8:31-32)
Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. (8:36)
Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader. (8:38).
Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. (8:40).
Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. (8:42)
Han har sänt mig (8:42).
Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte (8:46-47)
Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden (8:51).
Det är min Fader som ärar mig (8:54).
Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad. (8:56)
Jag Är, redan innan Abraham blev till. (8:58).

Om inte detta är hädelser nog för att storkna, så vad fattas? Jesus likställer sig med Gud genom att ideligen använda hans namn som var VÄLKÄNT hos judarna. Jesus är en personlighet i treenigheten och som människa på jorden så kommunicerade han med Fadern som är en annan person i treenigheten. Jesus bad ofta till sin Fader som är separat från honom själv trots att de delar samma treenighet. Jesus kan därför uttrycka sig själv som både Gud och Guds son, och han kan tala om Gud i jag-form eller i andra och tredje person. Han talar även om sig själv (Jesus Kristus) i tredje person. Jesus säger att han fanns tillsammans med Fadern innan världen var till. Ja, allting är t o m skapat genom Jesus.

Joh. 17:1 Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: “Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig. ²Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. ³Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. ⁴Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. ⁵Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

Joh. 13:¹⁸Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig.¹⁹Jag säger detta till er redan nu, innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett, att JAG ÄR

Joh. 8:²³Han sade till dem: “Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. ²⁴Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAG ÄR, skall ni dö i era synder.”