Etikettarkiv | livets ord

Joakim Lundqvist, Livets Ord, och hans svartmålning av SD och Sverigedemokrater

rasism 3Joakim Lundqvist och hans problem med SD

Joakim Lundqvist är pastor i Livets Ord, Uppsala, vars kyrkobyggnad har (eller åtminstone har haft) en banderoll på kyrkväggen med orden ”Refugees Welcome”. Han var en av de pastorer som skrev under ”anti-SD-brevet” (författat av Stefan Swärd och Sven-Gunnar Hultman) December 2014, där det framgår att man inte kan vara kristen och sverigedemokrat på samma gång. Dokumentet innehåller inte de exakta orden, men innebörden är ändå hur tydlig som helst vilket jag skrivit om tidigare.

I artikeln 2014 framkommer det att undertecknarna anser att :

  1. Sverigedemokraterna är främlingsfientliga
  2. ”Det är ställt utom allt tvivel att den människosyn som präglar SD är allt annat än kristen”
  3. Den människosyn som sverigedemokraterna förmedlar står oerhört långt från Jesu ord”.

Joakim gör fortfarande saken tydlig med sin predikan under Europakonferensen juli, 2018, där han säger om SD:

 ”När vi ser på detta parti så ser vi att dess ideologi och rötter är oförenliga med en kristen människosyn och klassisk kristen tro

Detta låter som en beskrivning på självaste Antikrist!

Som om inte detta vore nog så nämner Joakim flera gånger ämnet nazism när det handlar om SD och insinuerar att detta skulle vara SD:s motor, kärna och ideologi. Väljer man att göra en sådan allvarlig anklagelse bör man ha fullständigt säkra bevis, men Joakim har bara tomma påståenden.

Min fråga: Anser Joakim att man kan vara kristen samtidigt som man är främlingsfientlig (som är en synd som bottnar i hat), har en människosyn som är allt annat än kristen, står oerhört långt ifrån Jesu ord samt har en ideologi som är oförenlig med en kristen människosyn och en klassisk kristen tro? Och som har nazism som ledstjärna?

  1. Om JA, så säger han därmed att man kan leva mitt uppe i grova synder och samtidigt vara frälst (helt utan ånger, omvändelse eller sann kristen tro).
  2. Om NEJ, så säger Joakim precis det som hans ord förmedlar – att man inte kan vara kristen samtidigt som man är sverigedemokrat (röstar på sverigedemokraterna).

Om inget av ovanstående stämmer in på Joakims uppfattning eftersom vi kanske missförstått honom, så undrar jag dels om varför han i så fall uttryckt sig som han gjort, och dels om det också kan vara så att Joakim själv missuppfattat en eller flera personer – t. ex Sverigedemokrater – vad gäller deras ideologi, politik och ståndpunkter? Eller är det bara Joakim som kan missförstås trots den tydliga domen han dömt mot sina medmänniskor bland Sverigedemokraterna?

Är det verkligen en bra idé att sprida varningar om människor som röstar på Sverigedemokraterna pga SD:s politik, såsom:

  • avsevärt lägre abortgräns än övriga partiers mål (v. 12)
  • ja till samvetsfrihet inom vården
  • stöd till landet Israel i ord och handling (vilket bl. a motioner bevisar)
  • fokus på kärnfamiljen som ideal – en mamma, en pappa, barn
  • lära om etik och moral i skolorna, och framför allt kristna värderingar
  • nej till samkönade äktenskap och att samkönade par ska få adoptera
  • konkret stöd till vårdbidrag
  • ja till kristna friskolor
  • kasta ut RFSU ur skolorna
  • stödja en levande kyrka och kristendomen som grundsten för nationen (kulturarv)
  • tillåta kristet innehåll i skolavslutningsceremonier
  • NEJ till globalistkolossen EU
  • NEJ till globalistkolossen NATO
  • nej till massinvandring som ju orsakat landets kollaps och rejält ökat otrygghet
  • ja till att hjälpa ännu fler människor i nöd (jämfört med övriga partier) genom hjälp på plats
  • etc, etc?

(Låt oss BE för att SD inte ändrar något av ovanstående till det sämre!)

Människor vet bäst själva varför de röstar på ett parti. För säkerhets skulle kan man fråga dem så slipper man risken att man tillskriver dem saker de inte står för.  Är Joakims svartmålning exempel på hur man älskar sin nästa som sig själv, och är denna splittring bland kristna (vi och dem) verkligen motiverad?

Med tanke på DÖ-överenskommelsen så innebar en röst på exempelvis KD eller Moderaterna en röst på Miljöpartiet och ett socialistiskt verklighetsfrånvänt vanstyre. Vore då inte samarbete med SD bättre? Framför allt om man ser tillbaka på de senaste fyra åren och ser hur landet snabbt förfallit.

Eftersom det inte går att hitta exempel på rasism och främlingsfientlighet i SD:s principprogram så är det vanligt att man klagar på ”rötterna” (precis som o m det inte skulle gå att hitta mörka rötter även bland övriga partier, såsom vad gäller det rasbiologiska institutet) och även att dra till med osanningen att SD har ett nazistiskt grundinflytande (som Joakim gör). Bevis presenteras inte, utan vi ska bara tro Joakim på hans ord att han är den som känner till hur SD ”egentligen” fungerar och vet bäst om SD:s sanna ideologi. Om SD skulle uttrycka något annat ja då är det bara smink … Det innebär också att om SD skulle gett stöd för rasism i sitt principprogram så skulle det vara illa, men även om de inte gör det utan i stället uttrycker en kamp för kristna värderingar så är det likväl illa i Joakims ögon eftersom, som han förklarar, ”sådana element fanns även i Hitlers Tyskland”. Alltså: ”damned if you do, and damned if you don’t”.

Jimmie Åkesson har aldrig nekat till att det funnits personer inom SD som uttryckt sig rasistiskt, men dels så kan vi hitta samma fenomen i övriga partier, och dels så kanske det vore orätt att döma dagens sverigedemokrater baserat på deras företrädare för närmare 25-30 år sedan? När går det att förlåta? Bör man döma pastorer på samma sätt när de tar över en församling efter en tidigare pastor som gjort en del övertramp?

Joakim säger: ”När ett partis grundläggande ideologi avviker från vår tros fundament bör vi som församling markera det”

Kan man även förklara exakt vad som är avvikelsen så att folk vet?

Joakim säger: ”Det är katastrofalt om kristna förlag ger ut böcker som uppmuntrar till homosexuella relationer i frikyrkan. — Det är katastrofalt när kristna röster för Israel och det judiska folket tystnar”

Varför då inte rösta på SD som kämpar just för kristna/judiska värderingar?

Joakim säger:  ”Normalt sett talar jag inte så mycket om politik, men jag kände en tydlig maning inför den här kvällen att göra några uttalanden”

En maning från Gud att uttrycka allvarliga anklagelser mot sverigedemokrater?

Joakim säger: ”Vi behöver en ny regering i det här landet. Den här regeringen är inte bara dålig, den är katastrofal”

Decemberöverenskommelsen (DÖ) var en katastrof, men SD har som enda parti stått utanför denna katastrofala överenskommelse.

Joakim säger: ”För Sverigedemokraternas del finns det ett stort ideologiskt problem i deras politik, som går tillbaka till dess nazistiska grundinflytande. Visst finns det element i SD:s partiprogram som harmonierar med kristna värderingar, men sådana element fanns även i Hitlers Tyskland. Vi måste se djupare, till partiets kärna.”

En allvarlig anklagelse gentemot ca 1/4 av våra svenska röstare enligt mätningar (kanske t o m 1/3 av rösterna). Var är bevisen?

Joakim säger:  ”Därför att ideologin är ett partis motor, dess underström. Man kan försöka sminka över den, men i grunden är det ideologin och inte enstaka sakfrågor som avgör destinationen”

Låter som vi måste sitta vid Joakims fötter för att få veta vad SD egentligen har för kärna.

Mer från artikeln 31/7 2018:

Joakim säger: ”Det SD står för kan snarare beskrivas som nationalistisk solidaritet – tanken om att den egna gruppen, nationen, etniciteten är lite mer värd och förtjänar större privilegier än andra. Utifrån detta blir det till exempel viktigt att vara noggrann med vilka som är ”riktiga” svenskar och inte (Björn Söders uttalande).”

Detta stämmer inte. SD förespråkar hjälp på plats (som leder till att fler människor i sann nöd kan få hjälp), vilket innebär att SD inte alls anser att vissa folk är mer ”värda” än andra. Men rimligtvis så kan inte svenska skattemedel delas ut rättvist över hela världen. Svenska medel bör gå till svenskar liksom spanska medel bör gå till spanjorer. Förstår inte Joakim detta? Kommuner går back med flera miljoner/år (närmare 100 miljoner i vissa kommuner), och staten tar lån för att klara massinvandringen samt utarmar svensk välfärd. Kriminaliteten och otryggheten är enorm på många platser. Vidare gör sig även Joakim skyldig till förtal av Björn Söder som har en poäng med sitt uttalande om svenskar, vilket inte är att människor är olika mycket värda. Däremot är inte alla människor svenska medborgare, och inte heller anser alla svenska medborgare att de är svenskar utan kanske snarare samer, judar, eller något annat. Detta är inte Björn Söders påhitt och inte heller ett företeende som är något problem för honom. Tvärtom så har han uttryckt att minoriteter har rätt att få tillhöra sin minoritet.

Joakim säger: ”När en människa lider nöd – oavsett vem, oavsett var – är vi kallade att göra vad vi kan för att hjälpa och underlätta. ”

Och då räknas inte hjälp på plats som ju skulle innebära hjälp till många fler i sann nöd? Räknas endast massinvandring till Sverige av ekonomiska asylsökare där de och deras anhöriga utlovas komplett finansiering resten av sina liv? Var står det i Bibeln?

Joakim säger: Det är ingen tvekan om att detta tal om en ’essens’ som ’kan vara unik för vissa grupper’ öppnar för att dela in människor i ‘vi och dem’, och för skapandet av ett samhälle där vissa är lägre och andra högre stående än andra – exakt samma tankegångar som började frodas i Tyskland på 30-talet, och vars konsekvens vi känner till.

Nu är Joakim inne på nazismen igen och att han vet bättre än SD vad SD menar med ”essens”. Förnekar verkligen Joakim att vi människor är olika pga arv, miljö, kultur, religion, tradition, etc? Är vi alla verkligen helt lika? Om Joakim är osäker på vad SD menar med essens så vore det bättre om Joakim frågade någon hos SD, och kanske ännu hellre den som skrev texten vilket är Mattias Karlsson. Det vore en bättre lösning än att tänka det absolut värsta om sina medmänniskor.

Joakim ondgör sig över Lars Enarssons generalisering men har själv inga problem att generalisera över SD och Sverigedemokrater. Den fortsatta häxjakten på medmänniskor inom SD känns fruktansvärt onödig.

Lars Enarssons replik i Världen Idag.

Artikel om varför SD kämpar för en kristen människosyn mer än KD. Exempel:

KD: ”Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar” (KD:s hemsida)  

SD: ”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral.— Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.” (SD:s principprogram)

Robert Ekh, Livets Ord, otrohet, skilsmässa och att bli tillrättavisad så att andra tar varning

omvändelseAtt som pastor bli tillrättavisad inför alla så att andra kan ta varning

Många har säkert läst i media om Robert Ekhs (f.d. pastor på Livets Ord) information om sin otrohetsaffär – en affär som pågick i hemlighet i över två år enligt egna ord. Nyligen har det också lagts ut ett brev på internet som han skrivit till sin tidigare församling samt en rad andra människor där han ber om förlåtelse för att han gjort dem besvikna. Det är ett bra initiativ att framföra sitt eget perspektiv så har församlingen åtminstone ett svar att bedöma.

Jag hade inte tänkt skriva om just det här specifika fallet utan vad Bibeln säger om sådana fall rent generellt. Man tänker sig nämligen för både en och två gånger huruvida man borde kommentera detta som hänt med tanke på hur känsligt det är, men det främsta skälet att ändå beröra ett fall där en pastor syndat finner vi i dessa kända bibelverser:

1 Tim. 5:17 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. —19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför ALLA skall du tillrättavisa INFÖR ALLA, så att även de andra tar VARNING.21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Dessutom kanske man tänker på Paulus instruktioner för den korintiska församlingen, gällande en man som syndade svårt i 1 Kor. 5. Det är ingen perfekt parallell eftersom den mannen syndade på ett helt annat sätt än Robert, och han var inte pastor, men vi kan ändå läsa hur Paulus anser att man bör hantera en sådan syndare i den kristna församlingen. 1 Tim. 5:20 är än mer intressant eftersom den handlar om pastorer/äldste som bör vara klanderfria.

Det är alltså något väldigt speciellt med att vara en äldste (presbyteros, Strong’s 4245) som är den som ska ansvara för flocken. Vi borde inte anklaga en äldste baserat på andrahandsuppgifter eller diverse skvaller, såvida det inte finns minst två vittnen (det är allvarligt att komma med falska anklagelser gällande en pastor och i onödan svärta ner hans namn), men om dessa vittnen finns – och/eller ett erkännande – och synden är ett faktum så anser Paulus att det är viktigt att vi öppet tillrättavisar honom så att andra tar varning.

Kanske regeln ursprungligen kom till för att det finns en risk för att en syndande pastor annars kanske skulle fortsätta att påverka flocken på ett felaktigt sätt – antingen i sin egen församling eller i andra församlingar – om reaktionerna på hans synd blir bagatalliserade. Paulus gav Timotheus och Titus (som var färska pastorer) dessa instruktioner på ett mycket allvarligt sätt ”inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna”. Det vore bra om det fanns andra äldste som ansvarade för att sådana tillrättavisningar görs, men om det inte finns några andra äldste i församlingen eller om de inte tar Paulus instruktioner på allvar, så borde en eller flera andra kristna se till att det framföra tillrättavisningarna på ett lämpligt sätt.

Paulus preciserar inte hur detta bäst bör göras, utan vi får helt enkelt göra det på ett så förnuftigt sätt vi kan samt ha i tankarna att målet är att VARNA andra (inte bara ett par stycken utan gärna ”alla”) att inte kringgå målet att ha en oklanderlig och pålitlig pastor. Under Paulus tid så får man förmoda att varningarna nådde fram till hela den kristna gemenskapen på orten. Idag finns internet, och eftersom det finns församlingsledare som rör sig långt utanför sin egen församling och evangeliserar/missionerar i egen person eller via TV, radio, tidningar, MP3, samt skriver böcker/bloggar och gör podcaster, så borde varningarna nå flera kretsar. Paulus säger inte att vi ska ”älta” det tragiska som hänt eller gotta oss i andras olycka och skandaler, men det är ändå viktigt att informationen går fram för att folk ska kunna ta varning. Samt självfallet att kunna få den äldste på rätt väg igen, även om hans funktion i församlingen gått till en annan. Det finns många sätt att sprida evangelium än att fungera som just äldste.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. 7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Det är svårt att tro att en hustru till en pastor som levt i otrohet och lögner under flera år skulle uppskatta om kristna vänner och bekanta i princip skippade det här med varningen, utan snarare förminskade det pastorn gjort genom en lång rad ursäkter. Från alla håll och kanter kanske det kommer försvar såsom ”Ja det här är ju en tragedi för hans familj och det han gjorde var fel MEN—….” och så följer ett långt ursäktande försvarstal som kanske fortsätter med:

”…MEN, alla är vi syndare och vi borde inte kasta sten. Alla har vi våra svagheter och vi borde inte döma. Det är bara Gud som dömer! Varför ska vi peka finger? Nej, det är helt fel att trycka ner en som redan ligger, och dessutom kan ingen av oss helt sluta synda så varför skulle vi kritisera andra? Stackars honom som levt ett splittrande dubbelliv så länge – det måste verkligen vara hemskt, och vår kärlek går ut till honom och hans familj pga denna omskakande händelse. Vi tycker så synd om honom och vi förstår att han har det svårt just nu mitt i denna tragedi. Stackars man! Det här som hänt kan ju hända precis vem som helst, så han är absolut inte ensam. Han är bara en vanlig bräcklig människa precis som oss andra. Vem av oss är felfri? Nej, han kom bara ner i en svacka, och det är verkligen beklagligt att det här drabbade honom. Vi har redan förlåtit honom och vi hoppas att han helt enkelt reser sig igen och fortsätter att tjäna Gud, för Gud håller alltid en förlåtande hand över alla oavsett vad vi gör, etc etc.”

Om man försöker se genom fingrarna på det här sättet så försvinner tyvärr varningen till andra, utan snarare blir det en uppmuntran till andra att synd inte är så farligt och att inte ens en längre tids synd är allvarligt utan bara något som ”drabbar” en utifrån, samt att det är väldigt synd om den som råkat ut för en sådan ofrånkomlig olycka som han råkat ut för. Ändå handlar ofta sådana fall om inte bara otrohet utan även lögner, hyckleri (eftersom man lärt andra att undvika liknande synder) och gravt kompromissande med pastorsämbetet – under en lång tid. Budskapet blir, att det värsta som kan hända en pastor som valt syndens väg är att folket ropar ”stackare!” och han överöses med en extra dos kärlek från alla håll. Visst är det så att Guds nåd och erbjudande om förlåtelse erbjuds alla med ett sant omvänt hjärta, men det betyder inte att vi ska hoppa över Paulus instruktioner vad gäller de viktiga varningarna rörande pastorer som syndar.

Ord. 28:23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.

Det finns t o m en risk att man göra saken ändå värre än att försumma den viktiga öppna varningen, utan man kanske dessutom varnar andra – som kommer med kritik. I stället för att kritisera den syndande församlingsledaren (om alltså bevis finns) så försöker kompisarna i stället tysta kritiker i all välvilja. Kanske genom de vanliga förminskande orden ”Du skall icke döma….”, och ”Ingen är felfri så håll tyst om det här”.

Att ljuga under en längre tid orsakar brist på tillit – personen kan ju när som helst ljuga igenomvändelse 2

Saken är den att i just det här fallet så hade pastorn under mer än två års tid levt ett dubbelliv med flera grova synder, vilket han idag på inga sätt motstrider. Han borde ha tänkt ”Jag lever i otrohet och lögn, och jag har inga omedelbara planer på att sluta. Därför borde jag lämna min pastorstjänst för att inte synda ännu mer och svärta ner pastorsämbetet. Paulus förbjuder ju uttryckligen pastorer som lever som jag gör”. 

Om han ber om förlåtelse i ett brev och säger att han omvänt sig så har vi å ena sidan ingen aning om han verkligen menar det, och å andra sidan har vi ingen rätt att inte tro honom på hans ord. ”Hellre fria än fälla” som det heter, och vi gör väl i att tänka gott om andra människor. Dessvärre är en konsekvens av att en person visat sig kunna ljuga både rejält och länge att man kan ha svårt att lita på en sådan person. Att förlåta är en sak, men att lita på att en lögnare plötsligt talar sanning är inte en självklarhet.

Läser man det brev som Robert har skrivit så kan det finnas människor som helt enkelt känner sig osäkra på om innehållet är helt sant eller om det är uppblandat med osanning och överdrifter. Han förklarar i sitt brev hur långt nere i mörkret han tidigare levt (innan otrohetsaffären) och att han även övervägt självmord. Han avslutar sitt brev dramatiskt med ”Fortfarande omtöcknad men levande, Robert”. Här har man alltså valet att tro på honom, eller att misstänka att brevet skrivits på ett sätt som uppbringar maximal sympati och förståelse. Häri ligger en orsak till Paulus instruktion om att varna. Om en person ljugit i över två år så vet man att det kan finnas resurser att ljuga lite till. Lögn efter lögn orsakar brist på tillit, vilket inte är ett bra resultat om man är pastor.

Robert beskriver alltså i sitt brev hur han var djupt nere på mörka botten, deprimerad, förtvivlad och självmordsbenägen. Han skriver att han för tre år sedan fick livsgnistan tillbaka tack vare sin nuvarande kvinna som han då träffade för första gången. Denna kontakt ledde till en kärleksrelation, och denna otrohetsaffär varade alltså i mer än två år innan han erkände den. Det betyder att startskottet för när Robert började må bra (eller i alla fall mycket bättre) sker när han började synda grovt genom otrohet, lögn, hyckleri och att kvarstanna som föreståndare emot Paulus instruktioner! M a o, när han började vara olydig mot den helige Ande (genom att synda) så mådde han mycket bättre än tidigare! Att leva helt tvärt emot vad den helige Ande uppmanar oss till borde få oss att må fruktansvärt dåligt.

Han skriver ”Jag var dessutom själv delaktig i att bygga en kultur som jag idag inte kan omfamna”, men samtidigt vet vi också att han heller inte avslöjat denna kultur och in i det sista valde han även att behålla det förmånliga pensionsavtalet som kritiserats så stort i församlingen.

Min poäng här är hur som helst att 1) vi bör lyda Paulus genom att varna andra i stället för att nöja oss med att prata om Guds nåd och rada upp ursäkter, 2) det är helt logiskt att det är svårt att lita på en person som ljugit grovt under en längre tid, och det är ett skäl varför det är speciellt viktigt att en föreståndare inte ljuger, 3) det är inte säkert att en hustru till en otrogen föreståndare uppskattar att vi negligerar tillrättavisning (eller bara nämner det helt kort) och sedan tillbringar en A4-sida genom att tala om vad som olyckligtvis ”drabbat” pastorn som det är så synd om.

Samtidigt är jag oerhört tacksam över att Guds löfte om att man kan bli 100% renad i Jesu blod vid omvändelse, oavsett vad man gjort och hur länge man gjort det.