Tag Archive | ljuga

Robert Ekh, Livets Ord, otrohet, skilsmässa och att bli tillrättavisad så att andra tar varning

omvändelse Att som pastor bli tillrättavisad inför alla så att andra kan ta varning

Många har säkert läst i media om Robert Ekhs (f.d. pastor på Livets Ord) information om sin otrohetsaffär – en affär som pågick i hemlighet i över två år enligt egna ord. Nyligen har det också lagts ut ett brev på internet som han skrivit till sin tidigare församling samt en rad andra människor där han ber om förlåtelse för att han gjort dem besvikna. Det är ett bra initiativ att framföra sitt eget perspektiv så har församlingen åtminstone ett svar att bedöma.

Jag hade inte tänkt skriva om just det här specifika fallet utan vad Bibeln säger om sådana fall rent generellt. Man tänker sig nämligen för både en och två gånger huruvida man borde kommentera detta som hänt med tanke på hur känsligt det är, men det främsta skälet att ändå beröra ett fall där en pastor syndat finner vi i dessa kända bibelverser:

1 Tim. 5:17 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. —19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför ALLA skall du tillrättavisa INFÖR ALLA, så att även de andra tar VARNING.21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Dessutom kanske man tänker på Paulus instruktioner för den korintiska församlingen, gällande en man som syndade svårt i 1 Kor. 5. Det är ingen perfekt parallell eftersom den mannen syndade på ett helt annat sätt än Robert, och han var inte pastor, men vi kan ändå läsa hur Paulus anser att man bör hantera en sådan syndare i den kristna församlingen. 1 Tim. 5:20 är än mer intressant eftersom den handlar om pastorer/äldste som bör vara klanderfria.

Det är alltså något väldigt speciellt med att vara en äldste (presbyteros, Strong’s 4245) som är den som ska ansvara för flocken. Vi borde inte anklaga en äldste baserat på andrahandsuppgifter eller diverse skvaller, såvida det inte finns minst två vittnen (det är allvarligt att komma med falska anklagelser gällande en pastor och i onödan svärta ner hans namn), men om dessa vittnen finns – och/eller ett erkännande – och synden är ett faktum så anser Paulus att det är viktigt att vi öppet tillrättavisar honom så att andra tar varning.

Kanske regeln ursprungligen kom till för att det finns en risk för att en syndande pastor annars kanske skulle fortsätta att påverka flocken på ett felaktigt sätt – antingen i sin egen församling eller i andra församlingar – om reaktionerna på hans synd blir bagatalliserade. Paulus gav Timotheus och Titus (som var färska pastorer) dessa instruktioner på ett mycket allvarligt sätt “inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna”. Det vore bra om det fanns andra äldste som ansvarade för att sådana tillrättavisningar görs, men om det inte finns några andra äldste i församlingen eller om de inte tar Paulus instruktioner på allvar, så borde en eller flera andra kristna se till att det framföra tillrättavisningarna på ett lämpligt sätt.

Paulus preciserar inte hur detta bäst bör göras, utan vi får helt enkelt göra det på ett så förnuftigt sätt vi kan samt ha i tankarna att målet är att VARNA andra (inte bara ett par stycken utan gärna “alla”) att inte kringgå målet att ha en oklanderlig och pålitlig pastor. Under Paulus tid så får man förmoda att varningarna nådde fram till hela den kristna gemenskapen på orten. Idag finns internet, och eftersom det finns församlingsledare som rör sig långt utanför sin egen församling och evangeliserar/missionerar i egen person eller via TV, radio, tidningar, MP3, samt skriver böcker/bloggar och gör podcaster, så borde varningarna nå flera kretsar. Paulus säger inte att vi ska “älta” det tragiska som hänt eller gotta oss i andras olycka och skandaler, men det är ändå viktigt att informationen går fram för att folk ska kunna ta varning. Samt självfallet att kunna få den äldste på rätt väg igen, även om hans funktion i församlingen gått till en annan. Det finns många sätt att sprida evangelium än att fungera som just äldste.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. 7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Det är svårt att tro att en hustru till en pastor som levt i otrohet och lögner under flera år skulle uppskatta om kristna vänner och bekanta i princip skippade det här med varningen, utan snarare förminskade det pastorn gjort genom en lång rad ursäkter. Från alla håll och kanter kanske det kommer försvar såsom “Ja det här är ju en tragedi för hans familj och det han gjorde var fel MEN—….” och så följer ett långt ursäktande försvarstal som kanske fortsätter med:

“…MEN, alla är vi syndare och vi borde inte kasta sten. Alla har vi våra svagheter och vi borde inte döma. Det är bara Gud som dömer! Varför ska vi peka finger? Nej, det är helt fel att trycka ner en som redan ligger, och dessutom kan ingen av oss helt sluta synda så varför skulle vi kritisera andra? Stackars honom som levt ett splittrande dubbelliv så länge – det måste verkligen vara hemskt, och vår kärlek går ut till honom och hans familj pga denna omskakande händelse. Vi tycker så synd om honom och vi förstår att han har det svårt just nu mitt i denna tragedi. Stackars man! Det här som hänt kan ju hända precis vem som helst, så han är absolut inte ensam. Han är bara en vanlig bräcklig människa precis som oss andra. Vem av oss är felfri? Nej, han kom bara ner i en svacka, och det är verkligen beklagligt att det här drabbade honom. Vi har redan förlåtit honom och vi hoppas att han helt enkelt reser sig igen och fortsätter att tjäna Gud, för Gud håller alltid en förlåtande hand över alla oavsett vad vi gör, etc etc.”

Om man försöker se genom fingrarna på det här sättet så försvinner tyvärr varningen till andra, utan snarare blir det en uppmuntran till andra att synd inte är så farligt och att inte ens en längre tids synd är allvarligt utan bara något som “drabbar” en utifrån, samt att det är väldigt synd om den som råkat ut för en sådan ofrånkomlig olycka som han råkat ut för. Ändå handlar ofta sådana fall om inte bara otrohet utan även lögner, hyckleri (eftersom man lärt andra att undvika liknande synder) och gravt kompromissande med pastorsämbetet – under en lång tid. Budskapet blir, att det värsta som kan hända en pastor som valt syndens väg är att folket ropar “stackare!” och han överöses med en extra dos kärlek från alla håll. Visst är det så att Guds nåd och erbjudande om förlåtelse erbjuds alla med ett sant omvänt hjärta, men det betyder inte att vi ska hoppa över Paulus instruktioner vad gäller de viktiga varningarna rörande pastorer som syndar.

Ord. 28:23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.

Det finns t o m en risk att man göra saken ändå värre än att försumma den viktiga öppna varningen, utan man kanske dessutom varnar andra – som kommer med kritik. I stället för att kritisera den syndande församlingsledaren (om alltså bevis finns) så försöker kompisarna i stället tysta kritiker i all välvilja. Kanske genom de vanliga förminskande orden “Du skall icke döma….“, och “Ingen är felfri så håll tyst om det här”.

Att ljuga under en längre tid orsakar brist på tillit – personen kan ju när som helst ljuga igen

Saken är den att i just det här fallet så hade pastorn under mer än två års tid levt ett dubbelliv med flera grova synder, vilket han idag på inga sätt motstrider. Han borde ha tänkt “Jag lever i otrohet och lögn, och jag har inga omedelbara planer på att sluta. Därför borde jag lämna min pastorstjänst för att inte synda ännu mer och svärta ner pastorsämbetet. Paulus förbjuder ju uttryckligen pastorer som lever som jag gör”.

Om han ber om förlåtelse i ett brev och säger att han omvänt sig så har vi å ena sidan ingen aning om han verkligen menar det, och å andra sidan har vi ingen rätt att inte tro honom på hans ord. “Hellre fria än fälla” som det heter, och vi gör väl i att tänka gott om andra människor. Dessvärre är en konsekvens av att en person visat sig kunna ljuga både rejält och länge att man kan ha svårt att lita på en sådan person. Att förlåta är en sak, men att lita på att en lögnare plötsligt talar sanning är inte en självklarhet.

Läser man det brev som Robert har skrivit så kan det finnas människor som helt enkelt känner sig osäkra på om innehållet är helt sant eller om det är uppblandat med osanning och överdrifter. Han förklarar i sitt brev hur långt nere i mörkret han tidigare levt (innan otrohetsaffären) och att han även övervägt självmord. Han avslutar sitt brev dramatiskt med “Fortfarande omtöcknad men levande, Robert”. Här har man alltså valet att tro på honom, eller att misstänka att brevet skrivits på ett sätt som uppbringar maximal sympati och förståelse. Häri ligger en orsak till Paulus instruktion om att varna. Om en person ljugit i över två år så vet man att det kan finnas resurser att ljuga lite till. Lögn efter lögn orsakar brist på tillit, vilket inte är ett bra resultat om man är pastor.

Robert beskriver alltså i sitt brev hur han var djupt nere på mörka botten, deprimerad, förtvivlad och självmordsbenägen. Han skriver att han för tre år sedan fick livsgnistan tillbaka tack vare sin nuvarande kvinna som han då träffade för första gången. Denna kontakt ledde till en kärleksrelation, och denna otrohetsaffär varade alltså i mer än två år innan han erkände den. Det betyder att startskottet för när Robert började må bra (eller i alla fall mycket bättre) sker när han började synda grovt genom otrohet, lögn, hyckleri och att kvarstanna som föreståndare emot Paulus instruktioner! M a o, när han började vara olydig mot den helige Ande (genom att synda) så mådde han mycket bättre än tidigare! Att leva helt tvärt emot vad den helige Ande uppmanar oss till borde få oss att må fruktansvärt dåligt.

Han skriver “Jag var dessutom själv delaktig i att bygga en kultur som jag idag inte kan omfamna”, men samtidigt vet vi också att han heller inte avslöjat denna kultur och in i det sista valde han även att behålla det förmånliga pensionsavtalet som kritiserats så stort i församlingen.

Min poäng här är hur som helst att 1) vi bör lyda Paulus genom att varna andra i stället för att nöja oss med att prata om Guds nåd och rada upp ursäkter, 2) det är helt logiskt att det är svårt att lita på en person som ljugit grovt under en längre tid, och det är ett skäl varför det är speciellt viktigt att en föreståndare inte ljuger, 3) det är inte säkert att en hustru till en otrogen föreståndare uppskattar att vi negligerar tillrättavisning (eller bara nämner det helt kort) och sedan tillbringar en A4-sida genom att tala om vad som olyckligtvis “drabbat” pastorn som det är så synd om.

Samtidigt är jag oerhört tacksam över att Guds löfte om att man kan bli 100% renad i Jesu blod vid omvändelse, oavsett vad man gjort och hur länge man gjort det.

Kristna som sprider förtal, skvallrar och reser upp halmgubbar

Feb11

Det är lätt hänt att inte ens kristna människor är medvetna om att de ibland behandlar andra människor på ett sätt som de själva inte vill bli behandlade, trots att de egentligen är väl medvetna om vad Bibeln säger om kärleken och behandlingen av andra. De kanske själva upprepar Matt. 7:12 som en pik till andra, utan att inse sina egna tillkortakommanden på den fronten.

Matt. 7:12 Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.

Det är framför allt en stor risk för förtal, mobbing, lögner, skvaller och uppresta halmgubbar när det handlar om människor (motståndare) som har åsikter som man själv inte håller med om. På det politiska området skulle man kunna kalla detta för “det goda hatet” (som inte är ett dugg bättre än andra fomer av hat), och det betyder ungefär att “ändamålen helgar medlen” där man räknar med att vissa människor faktiskt får tåla lite förtal och skvaller eftersom de har så vrickade idéer och inte förtjänar en bättre behandling. Att man själv kanske tillskrivit dem vrickade idéer, samt även vinklat på sanningen till deras nackdel, kanske man glömmer i sin iver att kasta smuts på en grupp människor som man bestämt sig för att aldrig tycka om.

Det finns vissa tekniker som används för att kasta smuts på folk i en diskussion

Halmgubbar – Att resa upp en halmgubbe innebär att man tillskriver människor åsikter de inte har, och sedan spenderar tid på att argumentera emot dessa åsikter – som alltså ingen inblandad har. Ibland kan argumenten emot halmgubbarna låta väldigt logiska och helt fantastiska, men vad spelar det för roll när ingen inblandad ens har åsikterna som kritiseras?

Skuld genom sammankoppling – Genom att peka ut en likhet mellan en motparts åsikter och en annan persons åsikter (ofta en klandervärd person såsom Hitler) så kan man därmed antyda att motpartens åsikter även i andra frågor måste klandervärda. Eftersom vi alla brukar ha ett antal likheter med andra människor så kan man använda denna argumentation i princip vilka sammanhang som helst.

Elephant hurling – Handlar om när man hänvisar till imponerande fakta/stöd som support för sin ståndpunkt utan att faktiskt lyckas bevisa ståndpunkten eftersom den fakta som man hänvisar till är undermålig eller inte ens existerar. Man kanske hänvisar till olika websidor, källor, människor, statistik, men när man studerar dem närmare så ser man att stödet inte finns. Man skulle också kunna använda sig utav mycket vevande med armarna, stora ord och dramatiska utrop, där man låter och syns mycket utan att få fram sakargument. “Massor av människor håller med mig”, eller “Alla tycker så” är också prov på elephant hurling.

Dimridåer – När man lägger ut dimridåer uttrycker man sig på ett sådant sätt (ofta med stora ord) så att man döljer besvärande fakta. Det är lättare att lägga ut förvillande argumentation – dimridåer – om man använder mycket text.

Ad hominem attacker – När man förolämpar personer och kallar dem epitet, i stället för att fokusera på sakfrågan. Ofta börjar förolämpande epitet komma när man saknar bra argument.

Avledningsmanövrar – Villospår (red herring). Man kanske lägger ut texten på ett sidospår för att leda bort fokuset från själva sakfrågan, och för att slippa besvärande följdfrågor.

Vi får döma, men vi ska döma rätt!

En del kristna får för sig att man inte får döma någon överhuvudtaget (samtidigt som de själva dömer…), men Bibeln lär ut att vi faktiskt får döma OM vi har kunskap nog för att kunna döma rättvist. Det är inte säkert att man får tillräckligt med information bara genom att läsa om en person eller om en grupp av människor i media – inte ens om tidningar och TV förmedlar samma nyhet. I Sverige är det framför allt journalister på den rödgröna sidan som har makten i media, och enligt undersökningar är det framför MP som är populärt bland journalister, följt av V. Det innebär förstås att mediagranskningen riskerar att bli vinklad, och gemensamt för svensk media brukar vara den kritiska inställningen (för att inte säga hatet) till SD. En annan typisk syndabock i media brukar vara Israel och judarna, och enligt en annan undersökning så är just svenskarna mest avogt inställda gentemot Israel i hela Europa.

M a o så kan vi inte luta oss tillbaka och tryggt lita på tidningarna eller TV-rapporteringen. Vi kan inte hävda att man dömt rätt med hänvisning till att “alla säger ju så…“, eller “det står ju i tidningarna”, när vi vet att journalister drivs av en likartad agenda. Ändå är det just media som många kristna åberopar när de dömer, trots att de inte gått direkt till källan (personen eller personerna i fråga) för att ge de anklagade chansen att försvara sig. Kristna borde “hellre fria än fälla”, och inte ansluta sig till ett drev utan att ha hämtat information frånbåde försvar och åklagare.

Däremot är det som sagt inte fel i sig att kritisera åsikter som man inte håller med om, men då ska man helst 1) se till att det inte är en halmgubbe eller att man inte övergeneraliserar, 2) se till att man har låtit den anklagade få komma till tals från källan direkt – utan mellanhänder. Annars finns det en risk att vi dömer en orättfärdig dom. Det här är förstås självklarheter, men det är uppenbart att även kristna kan vara så förblindade i sin kamp mot människor som de uppfattar som obibliska (fastän de kanske inte alls är det) att de inte märker att de glädjer sig åt negativa rapporter om dessa människor, samt ansluter sig till den rådande smutskastningskampanjen. Av någon anledning så antar de att även Gud glädjer sig åt att kristna hjälper till att tillskriva människor åsikter de inte har, för att sedan kunna gå med i hetsjakten och attackera dessa åsikter.

Johannes 7:24 Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!

Ordspråksboken 31:9 Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.

Ord. 24:28 Vittna inte mot din nästa utan orsak, inte vill du bedra någon med dina läppar?

Matt. 7:1 Döm inte, så blir ni inte dömda. 2 Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.3 Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 4 Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? 5 Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA.

Sprid inte falska rykten eller skvaller

Även kristna kan göra sig skyldiga till att gå med i helt onödiga mobbar-drev. Genom mobbning och förtal så kan vi dessvärre driva en människa till depression och självmord. Ofta är det inte en enda sak som får en människa att suicidera, utan det kan vara flera faktorer som spelar in. Att bli anklagad för något negativt som man är oskyldig till och att få denna nyhet spridd i media, kan vara en av faktorerna till att en människa tar steget att suicidera. Det är inte särskilt roligt att känna sig hatad och känna att människor tittat snett på en. Kristna människor ska helst se till att inte vara en bidragande faktor! En dag ska vi bli dömda för varje onödigt ord som vi sagt.

2 Mos. 23:1 Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne.2 Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål.

Jak. 3:5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. 9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.

Ord. 3:30 Gräla inte med någon utan orsak, då han inte har gjort dig något ont.

Ord, 11 9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.

Vi ska använda samma sorts vikt när vi dömer

Det är så lätt hänt att anse att övertramp är “undantag” när det gäller en grupp av människor som vi föredrar (samtidigt som vi yrkar på att vi måste vara villiga att förlåta och att “ingen är perfekt“, etc), samt att vi dömer en grupp som vi ogillar på ett helt annat sätt. Då kanske vi i stället kallar övertrampet för dessa människors “sanna ansikte” och att det är typiskt för gruppen. Vi kanske dömer människor och grupper beroende på hur mycket negativt vi kan läsa om dem i media.

Ord. 20:10 Två slags vikt och två slags mått, Herren avskyr bådadera.

Ord. 20:23 Herren avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo.

3 Mos. 29:15 Du skall inte handla orätt när du dömer. Du skall inte hålla med någon för att han är fattig och du skall inte vara partisk för den som har makt. Du skall döma din nästa med rättvisa.

3 Mos. 19:35 Ni skall inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd. 36 Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.

Förtala inte människor, och tillskriv dem inte åsikter de kanske inte har

Att sprida osanningar om andra människor eller grupper är att förtala dem. Det är samma sak om man sprider negativ information om människor som man tar för givet är sann men som inte är det. Innan vi sprider ut negativa omdömen om andra människor så borde vi noga se till att det vi vidarebefordrar faktiskt är sant. Inte ska väl vi kristna vara medskyldiga till att förtal frodas och sprids?

Ibland måste givetvis även negativ information få spridas, men gör gärna en liten ansträngning för att se till att det du sprider har stöd i verkligheten. Alla kan vi givetvis missta oss trots att vi kollar upp information, men många gånger kan dessa missförstånd undvikas om vi går till KÄLLAN DIREKT i stället för att nöja oss med information från ett håll som dessutom räknas som den anklagade personens motståndare.

Ord. 10:18 Den som döljer hat har falska läppar, den som sprider förtal är en dåre.

3 Mos. 19:16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

Jer. 18:18 Men de sade: ”Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger.”

2 Kor. 12:20 Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska. Jag är rädd att jag skall finna strid och avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal och skvaller,högmod och oordning.

1 Tim. 3:11 Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt.

Jak. 4:11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

1 Pet. 2:1 Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal.

1 Pet. 3:16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.

Du skall icke ljuga eller komma med falskt vittnesbörd om andra

Att med flit uttrycka halvsanningar om sin nästa är att skvallra och förtala. Att förtala genom halvsanningar är också att ljuga. Det behöver givetvis inte vara fel att uttrycka sig negativt om enskilda individer eller om grupper (det kan t o m vara nödvändigt för att kunna varna andra), men då är det viktigt att vi först gör vårt bästa genom att kontrollera sanningshalten. Vi själva vill förmodligen inte förtalas utan orsak, så varför förtala andra?

2 Mos. 20:16 Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

3 Mos. 19:11 Ni skall inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.

Matt. 15:19 Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.

Ord. 24:28 Vittna inte mot din nästa utan orsak, inte vill du bedra någon med dina läppar?

Förlåt människor – hur länge ska du hålla deras övertramp emot dem?

En del kristna är snabba på att tala om för andra att de snabbt måste förlåta, även om de råkat ut för individer som gjort sig skyldig till grova övertramp under en längre tid som de vare sig ångrar sig eller ber om förlåtelse för. Men samtidigt kan dessa påtryckande kristna själva vägra att förlåta andra människor som inte alls gjort sig skyldiga till överträdelser (utöver halmgubbar). Det kan exempelvis handla om partiledare som blir dömda för sina företrädares ageranden, och dessa ageranden blir de påminda om igen och igen – vilket är tecken på ovillighet att förlåta – trots att det som sagt inte ens handlar om de dömdas egna ageranden. Partiledare borde inte behöva be om förlåtelse för vad deras företrädare sagt och gjort.

Matt. 18:35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.

Lukas 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

Lukas 6:27 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.

1 Joh. 2:9 Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret.—11 Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret.Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

1 Joh. 4:20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.

Ps. 41:8 De som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker ut sådant som skall skada mig

Om man är kristen men svär precis innan man dör, kommer man till helvetet då?

Sep6

Jag tror att synd alltjämt separerar oss från Gud, och att Satan ljög som lovade Eva att man INTE dör om man är olydig mot Gud. (“Ni skall visst inte dö!”, var hans fagra men osanna löfte.) Eftersom det är många kristna som inte håller med mig – då de fått för sig att “frälst av nåd” betyder att man numera har råd att synda emellanåt och även att vi inte ens KAN sluta synda – så brukar jag, och andra som tror som jag, ofta få frågan som lyder ungefär såhär:

Tänk dig att en sant kristen och rättfärdig man hamnar i en bilolycka – en kristen som gjort många goda gärningar i sitt liv – och skrämd av olyckan så svär han tilll precis innan han dör – eller låt oss säga att precis innan han dör så LJUGER han för en person som sitter bredvid honom. Hamnar han i helvetet för ett sådant misstag?!

De tror då att man fastnat i en fälla och att man då moloken måste erkänna “OK, kristna får väl synda trots allt, och vi kan förmodligen synda samtidigt som vi är frälsta”, men så långt behöver det verkligen inte gå. Det räcker egentligen med att visa att man kan ställa frågan också åt det andra hållet: “Hur många synder kan en kristan göra och ändå vara frälst?” För Adam och Eva räckte det med en synd för att orsaka separation från Gud och DÖD. Den fiktiva händelsen om synden före bilolyckan är statistiskt sett väldigt osannolik, och vi kanske ska akta oss för att bygga teologiska läror på något som kanske inte ens inträffat. Det korta svaret man skulle kunna ge är att endast Gud kan ge den rätta domen eftersom endast han känner en människas hjärta, men det finns flera punkter som jag skulle vilja ta upp i sambandet som kanske hjälper oss att hitta svaret.

Om händelsen verkligen handlar om en sant kristen man med en stark relation med Gud, så borde den helige Ande arbetat i hans hjärta och leda honom bort från synder – såsom fula ord och lögner. OM en kristen person ändå syndar så borde den helige Ande ögonblickligen ge personen ett mycket dåligt samvete, för inte syndar väl en sant kristen person utan att ens vara medveten om det eller känna skuld? En sant kristen person borde väl sätta lögnen i halsen? Det dubbla kärleksbudet handlar om att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv, så alla former av elakheter handlar då om att missa detta bud. Då inkluderar jag inte motiverad kritik av en annan människa, eller irritation, ilska, besvikelse, uppgivenhet, osv som man kanske kan känna gentemot en annan människa, eftersom det inte är synder i sig.

Gud känner givetvis mannen som dog och om det verkligen handlar om en sant kristen man som agerat utanför sitt vanliga “jag”, så kanske Gud även ger honom ett par minuter extra tid för att han ska omvandla sin skam till omvändelse och därmed förlåtelse? För, återigen, om det handlar om en person med den helige Ande så borde ett okristet beteende leda till ett skrikande samvete och en omedelbar reaktion. Om det däremot handlar om en person som faktiskt syndar ibland genom lögner, svordomar, förtal, fusk, hånfullhet gentemot andra, osv, och inte verkar bekymra sig nämnvärt, då kanske Gud inte ger någon respit.

Jag har själv råkat ut för en allvarlig bilolycka (jag krockade med en buss), och i själva krockögonblicket så var uppenbarligen det mest naturliga för mig att tala i tungor, för det var nämligen det som låg närmast till hands och därför det som jag gjorde. Jag har hört liknande historier från andra som varit med om olyckor och andra plötsliga händelser. Att då höra att det skulle vara naturligt för en kristen att svära till, låter för mig helt otroligt för då kan man undra vad som finns en en sådan persons hjärta? Bibeln säger “Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen“.

Vi ska dömas efter vad vi vet och efter vår vilja att just lära känna Guds vilja och vara nära honom: Rom 2: ¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Det är inte JAG (och de som håller med mig) som har hittat på att synd separerar oss från Gud och att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, utan det är ju Guds ord. Hur mycket man anser sig kunna tänja på hans regler, och ändå anse sig ha ryggen fri, är förstås något man måste se upp med för Jesus säger att om vi vill vara hans efterföljare så ska vi förneka oss själva och bära vårt kors dagligen. JA, det finns plats för misslyckanden för Gud är barmhärtig och förlåter ett ödmjukt hjärta, men han ser även om vi inte menar vår omvändelse utan tar hans förlåtelse för given när vi tillåter oss själva att synda på nåden.

Bibeln gör faktiskt lite skillnad på “synd” och “synd”, och det handlar ofta om vårt samvete som vi inte kan hålla hemlig inför Gud. Men människor kan även förhärda sitt samvete så att de inte längre känner någon skuld för hur de lever sina liv, och då dömer Gud ett förhärdat hjärta som de själva orsakat. Se bland annat denna bloggartikel om vad synd är. Jesus sa till Pontius Pilatus i Joh. 19:11 att de som överlämnade honom till Pilatus hade en större skuld.

Om personen i bilolyckan skulle ha onda avsikter, exempelvis om han skulle ha vapen i bagaget och på väg att råna en bank, så vore det något djupt ondskefullt i en sådan människa eftersom han ju ämnat agera hjärtlöst mot andra människor trots att han lärt känna Gud. Då handlar det inte om att låta ett fult ord slinka ur munnen, utan det handlar om en ond gärning som måste ha planerats långt innan han ens satte sig i bilen, och som innebär att han INTE älskar andra som sig själv. Skulle han dö innan han kommer fram till banken och innan han kommer på bättre tankar, så dör han i sin synd. Även om han inte hunnit utföra det han planerat.

Vi kan lugnt låta Gud vara vår domare, och vi vet att han är fullständigt rättvis. Låt oss inte hamna i något dike där vi går synder för svåra eller för lätta, för då urvattnar vi synden. Att frestas är ingen synd, men däremot att falla för frestelser, och att i onödan såra någon av misstag är ingen synd, såvida vi inte uttrycker oss väldigt ovist – och om och om igen.

Skidåkare / skiløpere i svenskt reportage reagerar som om de vore skyldiga till doping

Mar2

När jag såg programmet Uppdrag granskning 27/2 2013 kunde jag inte undgå att göra vissa iakttagelser. En del ledare och skidåkare har definitivt farit med osanning, vilket betyder att de antingen misstagit sig eller ljugit. I vissa fall går det inte att skylla på misstag. Uppdrag granskning har kontaktat de skidåkare som har väldigt höga blodvärden och som skulle ligga högt även om mätresultatet skulle visat i överkant. Det är väl kanonbra att de tar upp den här frågan eftersom det onekligen låter väldigt misstänksamt, och vi vill väl alla att göra vad vi kan för att hitta potentiella fuskare? Eller?!

Jag älskar norrmän men norska skidåkare från 1990-talet är generellt sett inte mina idoler när jag nu upptäckt hur ytterst ovilliga vissa utav dem är att visa sina blodvärden eller ens diskutera Doping. De slår bakut så fort ämnet kommer på tal och tyvärr betraktas detta av naturliga anledningar som tecken för skuld eftersom det absolut ser ut som de har något att dölja. Det vore lögn att säga annat. Det är inget bevis på skuld förstås, men det handlar ändå om gigantiska misstankar om att vissa utpekade skidåkare är skyldiga eftersom det ännu inte finns en godtagbar förklaring till dessa skyhöga blodvärden.

Northug är förstås en senare talang och inte kopplad till några misstankar, men däremot beter han sig som en barnunge och verkar trivas att orsaka kiv och splittringar inom skideliten och med det förlöjliga hela sporten. Men om hans mål är att dra ett löjes skimmer över sin sport och få människor att känna avsmak för norska skidåkare (trots att de är oskyldiga) så har han lyckats väl. Svenskar med onormalt höga blodvärden och som försöker lägga locket på är förstås precis lika mycket misstänkta, men eftersom de inte var framgångsrika under 1990-talet så har det inte varit lika mycket fokus på dem. Men det finns förstås potentiella fuskare i alla nationer och jag tror absolut inte att Sverige är ett undantag. Det finns knölar i alla länder.

– Det är någon form av blodmanipulation är helt klart, men vilken typ kan jag inte uttala mig om, säger professorn och antidopingexperten Bengt Saltin.

Han säger vidare att ett visst mästerskap är smutsigare än andra ur dopningssynpunkt (bland de som man lyckats upptäcka) är VM i Thunder Bay 1995, som var ett VM där superstjärnor som Björn Dählie och Vladimir Smirnov skördade stora framgångar. Före 1997 fanns det inga gränsvärden för längdåkarna eftersom det här med plötsligt höga blodvärden var en ny realitet. Man såg att blodvärdena steg men förstod inte varför, och därför sattes dessa kontroller igång. Den första gränsen sattes till 185 för män och 165 för kvinnor. Väldigt högt! Idag är de lagda på mer lämpliga skalor. Medelvärdet bland svenska och norska åkare i början på 2000-talet sjönk till 14,6-14,8. Enligt uppgifter ska alla medaljörer från VM 1995 haft blodvärden över 175. Dispens krävs för över 170 och det är fullständigt onaturligt att tre medaljörer ligger över 170 och ännu fler topplatserade med dem. I Lahtis var det ca 30 personer som låg alldeles för högt. Det är onormalt, säger internationella skidförbundets (FIS) egen anti-dopningsexpert, Rasmus Damsgaard. 1 på 20 kan ha naturligt höga blodvärden men att samtliga i skidtäten skulle ha sådana blodvärden kan inte stämma. Detta skulle man kunna reda ut om man fick se blodvärdena som dessa personer har i vanliga fall, men det har visat sig att många skidåkare är väldigt ovilliga att avslöja detta. Inser de att detta leder till stora misstankar om fusk? Ja, det tror jag att de inser, och om fallet är att de också har fuskat så har det i så fall sin förklaring till varför de inte gärna delar med sig av sina normala värden och får slut på diskussionerna.

Eftersom en professor och andidopningsexpert gör detta uttalande (om att det handlar om blodmanipulation) vill väl samtliga skidbasar noga undersöka saken och vända på varenda sten för att få upp sanningen på bordet? De tar väl en paus från vad de håller på med just nu och kastar sig med iver in i historiegrävandet för att få mer ljus på saken? Ack nej. I stället slår de ifrån sig direkt och misstänkliggör allt och alla, och verkar UTESLUTA att något fusk kan ha förekommit. Det påminner lite grand om:

Joh. 3:²⁰Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

HUR kan de ansvariga så snabbt utesluta alternativet att fusk har förekommit, och varför visa sig så totalt ointresserade av att forska vidare i saken? Är det som uppkommit inte allvarligt nog? Är inte ett blodvärde på 198 ganska anmärkningsvärt? Eller är de livrädda för vad som kan komma fram i byken? Det HAR ju faktiskt förekommit mycket fusk i idrotten, så varför skulle det vara osannolikt att även norrmän och svenskar varit inblandade? Bara för att skidledarna säger det så bestämt och gärna vill se sina hjältar helt igenom rena? Det krävs ganska mycket “tro” för att tro att inget fusk har förekommit, och den känslan höjs när man ser hur skidåkare är svåra att få tag på trots idoga försök (Dählie, di Centa) eller som bara ställer upp på intervju om ämnet Doping inte kommer upp (Ulvang). Exakt så agerar fuskare, så är det konstigt att känslan späs på?

Bengt-Erik Bengtsson, högsta ansvariga för det internationella skidförbundet

Bengtsson är den som skrev under ett dokument från VM-tävlingen i Lahtis där några väldigt obekväma blodvärdesnivåer uppvisades. Han är förmodligen den som det var lättast att skärskåda eftersom han for med osanning direkt i TV-rutan inför Uppdrag granskning. Det visade sig att han blåljugit under VM-tävlingarna i Lahtis när han bestämt hävdade att det INTE var några problem med Manuela di Centas blodvärden – trots att han mycket väl visste att de var skyhöga 173 och att hon egentligen inte skulle få starta! (Hon rasade av någon märklig anledning ihop efter sitt blodtest och vi kunde se Bengtsson leda henne ut genom ett rum.) Han ursäktade sig i Uppdrag granskning med att politiker ljuger värre och att han egentligen borde ha sagt “Inga kommentarer” eftersom han inte hade rätt att uttala sig. Varför gjorde han inte det då? Tar det inte emot att LJUGA så kopiöst rätt i TV-rutan? Men sen kommer det värsta. I Uppdrag Gransknings program så vidhåller han sin lögn! Han summerar hela historien med “Men det var inga problem med blodvärdet”. Hallå? Att en kvinna har ett blodvärde på 175, vilket betyder att hon egentligen inte ska få starta är väl ett ENORMT problem för skidtävlingen i fråga?! Det är ju ett enormt högt värde även för en MAN, och det är nästan märkligt att en kvinna ens kan stå på benen med ett sådant värde. Att hon rasade ihop efter sitt blodtest kanske inte ens var ett skådespel? Kan det överhuvudtaget finnas ett större problem för just den tävlingen? Sen verkar Bengtsson också vilja skylla på att det är strömmar uppifrån som tvingar honom till sitt agerande, som att skidsporten till varje pris måste skyddas och hållas ren. Men är inte han en av dem som gärna håller oönskade värden kvar i dunklet genom att hjälpa di Centa att inte behöva föra sina värden in i ljuset?

Vidare så måsta man fråga sig varför han lät så många skidåkare starta trots att det var massor av dem som hade alldeles för höga värden? Var det kanske för att det knappt skulle finnas några välbekanta ansikten kvar som tävlade och att det skulle vara pinsamt för hela tävlingen? Bengtsson påstår att de som hade för höga värden fick göra om sina värden efter att de fått rådet av sina tränare att komma tillbaka efter en timme då de hunnit dricka massor med vatten.

Samma utrustning som användes i Lahtis använde det internationella skidförbundet och forskarna vid alla sina blodtester på 90-talet.

Hur i all världen kan de få sina blodvärden sänkta genom att dricka massor med vatten?
Är det inte t o m farligt att dricka kopiösa mängder vatten och sedan bege sig ut och tokköra i spåret?
Varför tilläts skidåkare att ta om sina tester? Var finns dokumentationen att omtag av tester ens får göras? Om nu omtagning av tester får göras så borde väl de SENAST tagna testerna vara de som gäller och som betraktas som officiella? Varför skrev då Bengtsson under de första värdena, som visar på skyhöga blodvärden? Borde han inte skriva under de senaste provsvaren som faktiskt är de som visar att skidåkarna faktiskt är godkända att starta i tävlingen? Varför finns ingen notering om att det gjordes fler tester? Är det inte snarare så att det aldrig förekom flera omprov och att det dokument som Bengtsson skrev under faktiskt är det enda som gäller?
Om blodvärden kan fluktuera med en sådant lätthät, varför används en sådan blodvärdesscanning överhuvudtaget? Om man kan gå från 173 till normala nivåer på en timme kanske det omvända också gäller, så varför då ens hålla på med sådan scanning om den inte är mer värd än att sätta ett pekfinger i vädret och kolla hur det blåser? Nej, sanningen är att denna typ av scanning har visat sig mycket tillförlitlig och avviker inte mycket från ordentliga labtester. Därför används det som ett officiellt instrument av FIS för att se om skidåkare håller sig inom gränsvärdet.

Teamet har kollat med de som omnämns i programmet så att det inte finns indikationer på genetiskt förhöjda blodvärden

Vladimir Smirnov, Kazakstan

Han blev den store VM-kungen med tre guld och en bronsmedalj VM 1995. Han hade också det absolut högsta blodvärdet av de som testades, 198! Wow! Borde inte han få pris eftersom han var villig att riskera sitt liv mest av alla? När han fick frågor om detta enorma värde och att det planerades för ett reportage om skidåkares rekordhöga värden under ett visst antal år, säger han bl a “Det skadar idrotten otroligt mycket!” Han tycker alltså att vi inte ska rota så mycket i det här att en man har 198 i blodvärden i stället för det normala som är under 150, utan han vill att vi ska låta saken vara och inte dra upp saken i ljuset för att inte skada idrotten. Finns det ingen risk att det är ett visst antal skidåkare som orsakat idrotten mycket skada genom att fuska? Om det skulle vara så, är det inte av högsta vikt att undersöka detta så långt det är möjligt? Däremot får man förmoda att Smirnov hoppas att hans enastående medaljskörd och skidtider alltid ska finnas med i vårt minne och för alltid stå med i alla skididrottsböcker? Det här med att han hade 198 i blodvärde och därmed inte skulle ha fått starta (om loppet utförts vid ett senare tillfälle när maxgränsen sattes till en mer trovärdig nivå) är väl inte så mycket att dividera om kanske?

Silvio Fauner

Idag är han chef för italienska landslaget men 1997 var han själv en världsstjärna med VM-guld på meritlistan. Han hade ett blodvärde på 192 – vilket är extremt högt och långt över det gränsvärde på 185 som gällde vid tiden för loppet i Lahtis. Ändå tilläts han starta. Det finns inga förklaringar. Han mumlade bara att han inte dopat sig.

Björn Dählie

Oj vad han påminner i utseende och sätt till Lance Armstrong! Tyvärr litar jag inte på någon av dem för fem öre eftersom de inte gett mig orsak till det.

Dählie var tydligen VÄLDIGT svårt att få tag på. Teamet sökte honom i ett par veckors tid, men han vägrade ringa tillbaka och svarade inte i telefon trots att han kände till ärendet och BORDE ha varit intresserad att göra ALLT i sin makt för att svara på relevanta frågor för att hjälpa till med kasta så mycket LJUS som det bara är möjligt på idrotten han menar att han håller så kär. Inser han inte att det dykt upp ett enormt stort PROBLEM för skididrotten? För blodvärden på 170-198 är väl ett problem? Till slut tog teamet hjälp av den norska skidledningen för att få kontakt med Dählie, men han ringde fortfarande inte tillbaka. Förrän…han först sett till att han kontaktat FIS. Dählie erkänner att han insåg vad temat var (varför ringer han då inte tillbaka omedelbums?) och säger:

“Jag visste ju vad temat var så jag har kontaktat FIS och jag förstår att FIS antidopningsexpert, Rasmus Damsgaard, säger det motsatta idag. Att det inte varit något onormalt med mina prov eller andra norrmäns prov”.

Jaha så DÅ först vågar Dählie ringa tillbaka? När han först gjort vad han kunnat för att få FIS på bättre sida? Konstigt nog gjorde Damsgaard en liten kovändning efter att ha varit i kontakt med Dählie och det norska skidförbudet. Inte så att han tog tillbaka det han sagt i Upprag gransning och larmet om blodvärdena, men ändå låter Damsgaard mer försiktig efter detta samtalet. När teamet kontaktar FIS och anti-dopningsexperten Rasmus Damsgaard säger han att han aldrig sett några blodvärden på Björn Dählie. Vem är det som talar osanning? Damsgaard eller Dählie? Varför bör vi inte tro på det som FIS anti-dopningsexpert säger?

– Jag kan säga att jag minns inte det. Han får berätta när han sänt det till mig, men detta kan jag inte bekräfta, säger Rasmus Damsgaard.

Damsgaard får frågan om det stämmer det som Dählie säger, att han (Damsgaard) har sett hans blodvärden från 90-talet.

– Det som skett före 2001 det har jag inget om. Det har jag inga filer på över huvud taget, svarar Damsgaard.

Alltså kvarstår problemet att Dählie visat skyhöga värden och det finns ingen förklaring till detta. Man kan inte skylla på höghöjdsträning (enligt flera experter) och Dählie vill heller inte visa sina normala värden. I stället anlitar han advokater för att de ska föra hans talan! Oj, vad det påminner om Lance Armstrong. Ja Dählie säger att han kan se vem som helst i ögonen ang. sin oskuld, men tyvärr uttryckte Armstrong sig likadant. Alla dopade uttrycker sig likadant. Armstrong tappade räkning på hur många han stämde på sin väg för att skydda sig själv, men ändå visade sig att han var en bluffmakare hela tiden. Jag var inte ett dugg förvånad över Armstrongs skuld, och jag är inte det minsta förvånad över Dählies liknande beteende.

Den ansvarige läkaren vid VM 95 bekräftar att Dählie testats vid ett tillfälle under VM, och att man testade skidåkarnas blod vid totalt fyra tillfällen. Enligt norska skidförbundet finns heller inget stöd för uppgiften om att Dählie haft ett högt värde i normala fall, och alltså borde han inte vara en av dem som har höga värde pga sina gener. Teamet har frågat den norska skidledningen om de rätta värdena men inte fått ett enda blodvärde presenterat. Om Dählies blodvärden är felaktiga vad är då det rätta värdet har teamet frågat men får inget svar.

Teamet försökte intervjua den norska läkaren när de träffade honom i Oslo men han ville inte ställa upp framför kameran.

Vegard Ulvang

Han var inte med i programmet men han måste nämnas. Vegard gick tydligen med på att intervjuas såvida ämnet Doping inte kom upp. Varför, Vegard? Tyvärr är detta det främsta tecknet på skuld, och det vet vem som helst i branchen. Har man inget att dölja så kan man med sträckt rygg diskutera ämnet, och älskar man sin idrott och vill forsätta att se den ren så borde det vara ett ämne som man gärna talar om.

Lars Håland och Thomas Aalsgård

Jag minns fortfarande Aalsgards come back efter en LÅNG tids frånvaro. Han borde inte ha hamnat bland de 30 bästa. Så vinner han guld! Tyvärr var jag skeptisk redan då eftersom det lät nästan för bra för att vara sant. Att Tomas övertalade läkare att få ta dopingprov efteråt förändrar ingenting. Det är snarare Aalsgårds normalvärden som är intressanta. Samma sak med Lars Håland. (Jag var tvungen att googla hans förnamn eftersom jag inte kommer ihåg honom.) Lars Håland som bara tre månader innan tävlingen i Lahtis bestämt sig för att göra comeback åkte in på femte plats med ett mycket högt blodvärde – 175. Då måste man anta att något inte står rätt till.

Erling Jevne

Har 14,7 – två månader för OS i Salt Lake City. På OS har han sedan 17,0. Finns ingen förklaring.

Manuela di Centa

Se tidigare text.

Uppdrag granskning har utan framgång försökt nå Manuella Di Centa för en kommentar.

Marit Mickelsplass

Hade skyhöga blodvärden på 162 el. dylikt. Hon är en av dem som tipsar om att kanske Höghöjdsträning kan var orsaken, men 48 timmar efter att man kommit ner på normala höjder så går värdena tillbaka till de normala. Det finns alltså ingen förklaring.

Kristen Skjeldal

Skjeldal har tydligen uppvisat normalvärden på 15,2, men han har även visat på blodvärden på upp mot 17,6. Han verkar vara arg för att det kommer frågor angående detta, men förstår han inte att frågorna är ytterst relevanta eftersom det inte finns någon förklaring till detta SAMT att det framkommit att skidåkare HAR fuskat med EPO? Då är det väl ingenting att vara sur för att man får frågor? Eller tycker han som alla andra att vi ska låta Smirnov med hans 198-värde och andra konstiga resultat bara bero? Han klagar på Saltins kunskap, men kom med förslag i stället hur du kan förklara dina värden. Skjeldal tror inte på experternas uppgifter att höghöjdsträning inte kan förklara de höga siffrorna, trots att experterna är ense i denna fråga. Varför ska vi inte tro på vad experterna säger? För att det inte passar?

Ordina

Har aldrig varit på tapeten i härvan, MEN varför vill hon också att hela historien ska vara kvar i dunkel? Ska vi tänka på Myllylä tycker hon? Stökar vi runt för mycket bland misstänkta dopare så kan det leda till dödsfall? Även Ordina borde vara intresserad av att vända på stenar för att hitta sanningen.

Slutsummering

Det som är intressant är att idrottarna har låga blodvärden fram tills viktiga tävlingar. Då stiger blodvärdet. Detta borde göra ALLA fruktansvärt misstänksamma och vara OERHÖRT ivriga att kolla upp saker och ting. Medelvärdet bland svenska och norska skidåkare sjönk i början på 2000-talet till 14,6-14,8, vilket är normala nivåer. VARFÖR var värdena uppe i 170-198 tidigare, och VARFÖR sjönk de så hastigt?!

Skidåkare har under hela 1990-talet har visat på högre och högre blodvärden med mätinstrument some FIS anser tillförlitliga nog. Men plötsligt när EPO gick att spåra så rasade värdena ner till normal nivå direkt. VARFÖR ska vi tro att detta är en slump?

Rasmus Damsgaard: Man behöver inte vara geni för att inse orsaken.

Detta är som sagt en stor indikation på FUSK, och är inte de icke-fuskande idrottarna värda en noggrann undersökning? Skulle inte ovanstående personer vara besvikna om de visste att de inte tagit otillåtna medel och under hela sin karriär tvingats tävla mot fuskare, vilket i sin tur skulle resultera i att de själva aldrig kunde nå prispallen pga denna orättvisa? Dopare kan alltså bli miljonärer i slutänden, men de som kört med rena kort får hitta andra inkomster. För att säkerställa att det INTE gått till på ett fult sätt är det väl bra att tillsätta en sanningskommission?

Äktheten i dom blodprov som togs i Lahtis har bekräftats av flera experter och FIS högsta ansvarige, Bengt-Erik Bengtsson som också skrev under testen. Undersökningar som gjorts visar att om man har samma blod visar dom bärbara HB-mätarna nästan exakt samma siffror som i en laboratorium.
Magnus Svenungsson säger att de frågat norska skidåkare om att få se deras blodvärden. Det hade varit så enkelt att kunna avfärda allt med att visa upp dom. Om svenska och norska skidförbunden inget har att dölja, varför ger dom inte ut alla testvärden som tagits?
Alla blodprover som togs i OS 94 Lillehammer spolades ner i avloppet. Var det smart? Vem bestämde det?
Torgny Mogren föreslog att aktiva åkare under den här tiden skulle kunna underteckna ett dokument som gör att man kan publicera deras HB värden. Bra idé, för det finns väl inget att dölja, eller hur? De handlar inte om skolbetyg eller IQ-värden utan blodplättar som inte är något att skämmas för. Ja, såvida man inte fuskar förstås.
Det är FIS egna anti-dopningsexperter som talar om det onaturliga med att ha blodvärden över 170.
Landslagsläkaren Magnus Dyborn: I det här allmäna tonläget som vi har nu och de diskussioner som förs, så är det viktigt att vi har en full transparens.
Magnus Svenungsson: Det är inget konstigt med mätaren. Här finns kvinnor med normala värden från 138 och män med normala värden på 146. Dom vann inte! Däremot dom med högst värden. En tillfällighet? Jag tycker att det är märkligt att angripa mätutrustningen. Det skulle i så fall innebära att skidåkare fått startförbud på grund av felaktig mätning.

Varför skriver jag en bloggartikel om det här nu när min Blogg har en kristen inriktning? Det var länge sedan jag såg på en skidtävling. Jag gjorde det förr i tiden men inte nu. Jag skriver med tanke på det här med fusk, omvändelse och evigt liv. Idrottare som går till graven utan att ha erkänt år av fusk och lögner är ju faktiskt oomvända syndare som inte har del i Guds rike. Det är skakande! Är det värt det?

Matteus 16:26 Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?

Är jag då alltför dömande när jag pekar ut personer som faktiskt inte blivit påkomna med doping? Jag anklagar dem inte för doping utan bara det som är ren fakta. De har haft onaturligt höga blodvärden, ingen av dem har kunnat påvisa detta genetiskt, enligt expertis finns inga förklaringar för dessa enormt höga värden, enligt samma expertis handlar det om manipulation av blodet, och blodvärdena gick ner till normal nivå så fort man kunde börja spåra EPO. Sist men inte minst har personer gjort allt för att låta allt detta få vara kvar i dunklet. Skidbasarna för både det norska och det svenska landslagen verkar vara mer irriterade och besvärade över vad som uppkommit i stället för att visa intresse för att undersöka saker och till närmare. Vad har de att dölja? Varför inte köra med öppna kort och visa upp alla prov som går att visa och uppmuntra alla sina skidåkare att även de visar allt som går att visa? Det är väl bra för idrotten och bra att slippa leva med eviga misstankar om brott? Tänk tanken att fusk faktiskt kan ha förekommit! Det skadar väl inte att ta reda på? I stället verkar inställningen vara:

“There is nothing to find here. Move along, move along…”

Efter karriären blev Di Centa invald i IOK – Internationella Olympiska kommittén
Efter karriären blev Smirnov invald i WADA – WORLD ANTI-DOPING AGENCY
Efter karriären blev Ulvang vald till ny ordförande för längdåkningskommittén i FIS

http://www.nytimes.com/1994/02/28/sp…-are-over.html

WINTER OLYMPICS; Smirnov’s Long Race and Wait Are Over
…….
Smirnov’s victory came at the expense of Mika Myllylae of Finland, who took the silver medal, and Sture Sivertsen of Norway, who took the bronze. It also came at the expense of Smirnov’s Norwegian friends Bjorn Daehlie and Vegard Ulvang, who finished fourth and 10th.

“I am disappointed for myself, but the best thing about today is that Vladimir finally did it,” said Ulvang, the triple Olympic gold medalist in Albertville two years ago who could manage only one silver medal here

Smirnov was inundated with letters from supportive Norwegians, some of which contained paper medals colored gold. Since then, he has begun pitching coffee on Norwegian televisionand continued his adventures with Ulvang, spending three weeks climbing mountains and riding horses with him in Mongolia last summer.
Här kan man läsa om hur Damsgaard var den enda som fick göra dopingprov på Armstrong efter krav från honom och Astana. Han tog även emot en likadan tävlingscykel som CSC cyklar med av Bjarne Riis. Efter detta tog Anti Doping Danmark avstånd från Damsgaard. http://www.b.dk/kultur/dopingjaegerens-cykel

Hmmm?

Länk till Aftonbladets artikel och här är artikeln som visar att Per Elofsson hade perfekta blodvärden. Per Elofsson reagerar på rätt sätt när han frivilligt visar upp sina blodvärden. DET BORDE VÄL EN MISSTÄNKT SKIDÅKARE GÖRA OM HAN VET ATT HAN HAR RENT MJÖL I PÅSEN OCH VILL GÖRA SLUT PÅ ALLA DÅLIGA RYKTEN?

Prästen Aleksander Radler, DDR, ångrar sig när han blivit avslöjad?

Aug1

Alexander Radler var inte bara en syndare och förrädare i förfluten tid när han aktivt tjallade på oskyldiga ungomar som ville fly DDR. Nej, VARJE DAG – sedan gått sedan dess – då han vägrat att erkänna sin stora synd så har han också exakt samma synd som färskvara för just den dagen. Radler förnekade sin skuld så sent som fram till 2012 då han slutligen (när det inte fanns någon återvänd) erkände vad han gjort.

Se Dagens artikel här och här.

Ords. 28:13 Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.

Om man verkligen ångrar sin synd säger Bibeln att man ska omvända sig inför Gud. Skälet för det är att synderna då utplånas tack vare Jesu blod och man blir renad. Att omvända sig betyder inte bara att man säger “förlåt” utan att riktigt mena det och sedan gör om samma synder efter några dagar. Omvändelse betyder att hissa vit flagg och ha en sann målsättning att helt lämna den gamla människan bakom sig.

Om Aleksander verkligen vill visa att han menar sin omvändele och förlåtelse så räcker det inte med att bekvämt skriva ett brev som publiceras, och sedan fortsätta att gömma sig utan att kontakta någon enda av de personer som han vet att han syndat mot GROVT. Han visar inte att han menar sin förlåtelse och tyvärr kan de som förfördelats precis lika gärna tro att han skrivit brevet för att han inte har något annat val eftersom han blev påkommen med synd. Varför inte försöka visa att det INTE förhåller sig så och aktivt söka upp de drabbade? Vi hör hela tiden visan att “jo vi ska alla förlåta oavsett vad någon gjort mot oss”, och visst stämmer det att vi ska ha en förlåtande attityd, MEN varför kan inte den som felat göra det lita lättare för de som råkat ut för hans grymhet? Den som råkat ut för att en medmänniska och vän syndat emot henne/honom och som lett till att hon/han tillbringat ett helt liv i förundran, besvikelse, lidande, kval, ångest, förtvivlan, etc, har väl ett behov av att få tala ut om med den som orsakat en sådan plåga? Nu är ju fortfarande Aleksander Radler vid liv och helt frisk med talförmågan kvar, så vad stoppar honom från att ta kontakt med de som han syndat emot och personligen be om ursäkt? Visst, de står fortfarande där beredda med en förlåtande attityd, men i stället för att lättvindigt be dem att “förlåt, glöm och gå vidare” så borde man i stället uppmuntra även Aleksander Radler att få det rätt ställt mellan honom och Gud (och de han gjort illa genom att visa att han menar sin förlåtelse. Detta skulle avsevärt hjälpa de han gjort illa att kunna lägga detta bakom sig. Skulle han vilja hjälpa till med detta eller är det för obekvämt för honom? Kanske t o m pinsamt att behöva ha direktkontakt? Om Aleksander haft ett fullständigt rent hjärta hade han väl bokat flygbiljetter bums och rakryggat våga stå öga mot öga med de som råkat ut för hans grymhet?

1 John 1:⁹OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Apg 2:³⁷När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?” ³⁸Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, SÅ ATT ERA SYNDER BLIR FÖRLÅTNA. DÅ skall ni få den helige Ande som gåva.

Notera att det står OM. Vad händer då om man INTE bekänner sina synder och omvänder sig, utan snarare döljer synden som man är mycket medveten om att man gjort sig skyldig till? Då är man separerad från Gud och inte frälst. Radler börjar bekänna sin synd först när det står utom allt tvivel att han är skyldig. Den första tiden förnekade han all inblandning i det spioneri som han står anklagad för, men sen måste han ha insett att det inte längre gick att förneka det som är uppenbart, och nu kommer alltså omvändelsen.

“Jag blev indragen i oetisk informationsgivning av den då kanske viktigaste teologen i DDR Hans-Georg Fritzsche”. Bra försök att skylla på en viktig teolog. Jag tror Radler mycket väl förstod att det han höll på med av nödvändighet måste döljas från världens ögon, och borde detta smusslande och mörkande inte betyda att handlingarna faktiskt inte tålde ljus – inte ens Guds ljus – och att de var smutsiga även i hans ögon? Jag tror Radler hade ett samvete, men kanske lockelsen att få vara en viktig spion och en man av betydelse lockade ännu mer. Jag är säker på att han fick mycket beröm för att han inte var en passiv angivare, utan att han tog steget längre och försökte vinna människors hjärtan för att de skulle öppna sig inför honom.

“För den som begår misstaget att på ett eller annat sätt en gång ställa upp blir det promlematiskt att dra sig ur”, säger han. Är det en ursäkt som Gud skulle acceptera? Även om fängelse skulle vara risken för en som inte längre vill medverka så är väl det bättre en att förlora sin SJÄL? Dessutom verkar Radler ha gjort bra mycket mer än vad Stasi egentligen bett om. Var kommer den kreativiteten ifrån?

“Jag borde ha lyssnat till min inre moraliska kompass och brutit med den destruktiva krafterna”. Ja det kan man lätt säga! Men ändå pågick detta i år efter år – 25 år för att vara exakt! Vad hjälper det att tycka “jag borde sluta” när man tvärt om anstränger sig för att göra ÄN MER skada och långt mer än det som förväntas av cheferna? Tänkte han “jag borde sluta” i så många år? Även om Radler upphörde med sina synder de senaste åren (vet ej om så är fallet) så är likväl varje dag utan ett erkännande en synd i sig. En lärare i Guds ord får en strängare dom.

Jak. 3:1Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.

“Jag har lärt mig mycket teologi av honom, han var verkligne en teologisk gigant”. Jaså? Är det att vara en teologisk gigant att lära ut att en människa kan ha sin synd och sin frälsning samtidigt? Eller lärde Hans-Georg ut att synd leder till döden samtidigt som han vägrade att lyssna på sitt eget budskap? De sämsta teologerna är de som inte varnar för synd.

“Å ena sidan mitt arbete för Gud, och de mörka minnena som ju är oförenliga med det kristna budskapet å andra sidan”. Tydligen inte värre än att fortsätta på den vägen i 25 år.

“De fel som jag offentligen förnekade har jag inte begått, utan det är andra som smärtar”. Det ändrar inte på det faktum att han hade chansen att åtminstone medge att han levt som en simpel angivare.

Jag tycker bara detta låter i samma stil som en idrottsman som ertappats med förbjudna substanser under en stor idrottstävling. När det inte längre finns någon återvändo så kommer förstås krokodiltårarna och “det jag gjort var helt fel och jag ångrar mig”. Men hade de INTE ertappats hade de med allra största säkerhet solat sig i glansen av sin vinst och inte sagt ett pip till någon.

Klokt att avsäga sig prästämbetet. Varje dag som han haft på sig prästkläderna har han ljugit inför Gud och varit en hycklare.

Absolut ska man förlåta en person som ber om förlåtelse, och ofta kan inte VI döma om personen ifråga verkligen har en sann omvändelse så därför måste vi ta det säkra före det osäkra. Man kan förlåta trots att man ändå är skeptisk inombords (man ska inte ljuga mot sig själv och intala sig själv att man inte är skeptisk om detta inte är sant) och vi bör låta den slutgiltiga domen vara mellan Gud och Radler.

Om Radler vill visa att han verkligen menar vad han säger skulle han kunna tillbringa sin pension med att försöka söka upp de han syndat emot (skvallrat om) och be om förlåtelse. Ett allmänt förlåt i en tidning Dagen – här och här och här – är inte samma sak. Några har verkligen farit enormt illa under stora delar av sina liv pga hans vidrigheter, så det kan väl vara värt några månaders möda att söka upp offren eftersom han spenderat 25 år att sätta dit dem? Radler kanske ska vara tacksam att han blev påkommen så att han hade chansen att omvända sig.

Lukas 13:³Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

”Kan eller måste man ställa högre krav på en präst än på en så kallat vanlig människa. Svaret tycks vara självmotsägande: Självklart ska man ställa högre krav på en präst, men samtidigt vet vi alla att han eller hon aldrig kommer att kunna uppfylla dem.” Och varför det? Är detta något som den “viktiga” teologen Hans-Georg har lärt honom? Jak. 3:1 säger tydligt att det förväntas mer av en som agerar som en lärare, och att undvika att synda förväntas inte bara av en präst utan av ALLA kristna. Det är framför allt inte svårt att undvika att spionera och syssla med angiveri, och det är inte svårt att göra ett öppet erkännande och omvända sig. Däremot kanske det inte känns särskilt bekvämt, och det är lättare att hitta ursäkter. (Det vanliga är att säga “ingen kan sluta synda”, eller liknande.)

“Den här processen har tvingat mig att gå till botten med mitt liv, erkänna de fel jag gjort för min omgivning och slutligen be om förlåtelse.” Det är väl förmodligen så det är, men man kan undra om Radler verkligen tänkte ta med sig sina hemligheter till graven om han nu inte skulle ha blivit påkommen med sin synd? Hur skulle det då gå på domedagen när han måste stå framför Gud? Förhoppningsvis kanske denna storm kan påverka honom att inte bara göra en nödvändig politisk korrekt “omvändelse”, utan även rannsaka sitt hjärta och fundera på varför han hållt tyst i alla dessa år, och få till en sann omvändelse.