En evighet i brinnande helvete är inte vad Bibeln lär ut

Matt 13 .jpegBetydelsen av det grekiska ordet aion

Guds gåva till de rättfärdiga är EVIGT LIV. Syndens lön däremot är EVIG DÖD, som är de orättfärdigas lön. Alternativen handlar alltså om evigt liv vs evig död. Inte om evigt liv vs evig bestraffning i en flammande eld.

När en person dör, som inte velat ha något med Gud att göra och som levt i synd och mörker, så hamnar den personen inte direkt i ett brinnande helvete. Den personen inväntar i stället den yttersta dagen (Jesu återkomst) då han/hon kommer att vakna upp ur graven och få sin helt korrekta dom. Sedan kommer bestraffningen, men Bibeln säger inte att den varar utan slut.

I liknelsen om fåren och getterna i Matt. 25 här nedan så får vi inte bara veta att gärningar är vad som skiljer dessa åt (både fåren och getterna hade nämligen en tro på Gud) och att det vi gör spelar roll för vår frälsning (jämför också Jak. 2:24 som säger att vi är rättfärdiga av gärningar och inte av tro allena), men även att ”den eviga elden” är beredd åt djävulen och hans änglar. Det innebär också en risk att de som följer djävulen också följer honom in i elden, men frågan är vad det grekiska ordet för ”evig” betyder. Om de som levt rättfärdigt förtjänar att leva för evigt, så borde det betyda att de övriga (de orättfärdiga) förtjänar att INTE leva för evigt utan snarare att dö. Syndens lön är som bekant DÖDEN. Alla ska vi en gång dö, men de som är Guds barn ska en dag ärva Guds rike och få evigt liv.

Matt. 25:41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har GJORT för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

”Evig” ovan är översatt från det grekiska adjektivet αἰώνιος (aiónios, Strong’s 166), och kommer från substantivet aiṓn (Strong’s 165). Det kan betyda en lång tid utan slut men det är inte en nödvändigt översättning. Framför allt måste man tänka på att det är skillnad på att bestraffas i en eld för evigt jämfört med att det snarare är straffet (död och separation från Gud) som är evigt utan slut. Bestraffningen/plågan varar inte nödvändigtvis i evighet men däremot straffet.

Liddell and Scott’s Greek lexikon om aion: “1. A space or period of time, especially a lifetime, life. — Also one’s time of life, age: the age of man. — 2. A long space of time, eternity. —3. A space of time clearly defined and marked out, an era, age — this present life, this world.”

Om syndens lön är döden så innebär det att en slutgiltig dödsdom på domedagen (då alla chanser till förbättring är uttömda) innebär ett evigt/oåterkalleligt straff – på så sätt att det handlar om ett slutgiltigt beslut och en tillvaro (nämligen döden) som varar för evigt. Fåren i liknelsen ovan kan se fram emot motsatsen – evigt liv till skillnad från evig död. Att de ogudaktiga hamnar i elden står alltså klart, men det är inte klart att individerna i den fortsätter att leva i evighet utan slut för att de av någon anledning inte brinner upp. Men om fallet skulle vara att de inte brinner upp så har de ju också evigt liv liksom fåren, vilket ju inte var de ogudaktigas straff. Det var ju den slutgiltiga döden som var deras straff, och det handlar om utsläckande av liv. Straffet gäller för evigt eftersom det är oåterkalleligt, men straffandet varar inte för evigt. (På svenska har vi det vanliga korsordsordet ”eon”, som handlar om en mycket lång tid.)

matt. 13.jpegSka människor plågas dag och natt i evigheternas evigheter – utan slut?

Om djävulen, vilddjuret och den falske profeten kan vi läsa att de ska plågas ”forever and ever” (KJV), eller:

Upp. 20:10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

Dessa ”eoners eoner” skulle givetvis kunna handla om tider av plåga som aldrig tar slut, men inte heller detta är säkert trots att vi kan läsa om aion två gånger i rad. Framför allt handlar versen endast om de omnämnda personerna som åstadkommit obeskrivlig plåga för människorna på jorden. Eftersom vi även kan läsa att de ska plågas ”dag och natt” kan vi åtminstone vara säkra på att det inte handlar om att kastas i elden och sedan dö inom sekunder/minuter enligt normala omständigheter, utan Gud kommer att se till att plågan för dessa individer i stället sträcker sig ofantligt mycket längre. Det handlar om dagar och nätter under eoners eoner. Svårt att säga hur lång tid detta kan vara, och kanske det heller inte spelar så stor roll för hur vi lever våra liv? Däremot vore det olyckligt att tillskriva den rättfärdige Guden negativa egenskaper och tillvägagångssätt som han inte skulle befatta sig med, om sanningen egentligen är en helt annan.

Enligt Enoks bok så handlar stjärnornas/änglarnas straff om tiotusen år. De stjärnor som åsyftas är här sju specifika stjärnor, och det skulle kunna handla om de stjärnor som Bibeln beskriver som ”irrande” stjärnor (till skillnad från de fasta stjärnorna) – som idag kallas ”planeter”. Det finns dock en ännu värre framtid för en del andra änglar (förmodligen de som fick barn med kvinnor på jorden), och deras straff sägs vara för evigt (vilket mycket väl bokstavligen skulle kunna vara för evigt utan slut):

1 Enoch 21:1. And I proceeded to where things were chaotic. 2. And I saw there something horrible: I saw neither a heaven above nor a firmly founded earth, but a place chaotic and horrible. 3. And there I saw seven stars of the heaven bound together in it, like great mountains and burning with fire. 4. Then I said: ‘For what sin are they bound, and on what account have they been cast in hither?’ 5. Then said Uriel, one of the holy angels, who was with me, and was chief over them, and said: ‘Enoch, why dost thou ask, and why art thou eager for the truth? 6. These are of the number of the stars of heaven, which have transgressed the commandment of the Lord, and are bound here till ten thousand years, the time entailed by their sins, are consummated.’ 7. And from thence I went to another place, which was still more horrible than the former, and I saw a horrible thing: a great fire there which burnt and blazed, and the place was cleft as far as the abyss, being full of great descending columns of fire: neither its extent or magnitude could I see, nor could I conjecture. 8. Then I said: ‘How fearful is the place and how terrible to look upon!’ 9. Then Uriel answered me, one of the holy angels who was with me, and said unto me: ‘Enoch, why hast thou such fear and affright?’ And I answered: ‘Because of this fearful place, and because of the spectacle of the pain.’ 10. And he said unto me: ‘This place is the prison of the angels, and here they will be imprisoned for ever.’

I nedanstående liknelse kan vi se att ordet aión omöjligt kan betyda en tid utan slut. Här kan vi tvärt om läsa att skördetiden är tidsålderns (aiōnos) slut, vilket i sig betyder att den tidsåldern inte varar för evigt. Efter den tidsåldern tar en annan sorts tidsålder vid då skörden är inbärgad. Då blir det sedan vila från arbetet och de rättfärdiga ska lysa som solen. De ondes barn (djävulens barn) kastas i elden och plågas åtminstone så pass länge att de hinner gråta och skära tänder i eldens hetta.

Matt. 13:30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.”—36 Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” 37 Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns (αἰῶνός), slut och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut.  41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43 Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Sodom och Gomorra sägs i Juda brev ha fått ett straff i EVIG (aiónios) eld. Evig eld? Brinner Sodom och Gomorra fortfarande? Nej, självfallet inte, och Petrus intygar att städerna förvandlats till aska (de finns inte mer) och utgör ett exempel på vad som ska hända de ogudaktiga! Tänk över detta noga! Oomvända syndare (de orättfärdiga) ska alltså förvänta sig ett likadant öde som Sodom och Gomorra om de inte omvänder sig innan frälsningsdörren stängs. Eftersom Sodom och Gomorra förvandlats till aska (de har upphört att existera), så vet vi att de ogudaktiga kan förvänta sig samma öde. Om du hävdar att stycket nedan handlar om de ogudaktigas fysiska kroppar (som blir till aska) och inte deras själar (som skulle plågas i evighet), så blir det Petrus säger obegripligt eftersom han endast ringar in ödet för de ogudaktiga. Han hävdar inte att BÅDE de ogudaktiga och de rättfärdiga ska råka ut för Sodom och Gomorras exempel.

Juda 1:5 Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde6 Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom7 Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i EVIG eld.

2 Pet. 2:6 Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen. — 6 Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. 

Här finns ytterligare stöd för att en eon inte alltid betyder en ålder utan slut, eftersom vi kan läsa om denna innevarande tidsålder samt en kommande tidsålder:

Ef. 1:20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 

Paulus skriver till Filemon angåendet det eventuella återvändandet av hans tjänare Onesimus. Han frågar sig om de två kanske varit separerade en tid för att Filemon sedan skulle få honom tillbaka ”för alltid” ( aión) som en älskad broder. Givetvis behåller ingen en tjänare både i denna tid och i nästa tidsålder (i det nya Jerusalem), vilket innebär att  aión här ändå inkluderar ett slut:

Filemon 1:14 Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. 15 Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, 16 inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.

Paulus talar om ”den här världen”aión), med hänvisning till den nuvarande värld som är förgänglig:

2 Tim. 4:10 Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien.

Att vara präst ”för evigt”aión) nedan innebär innevarande tidsålder som har ett slut. Kristus roll som överstepräst jämförs med Melkisedeks ämbete som inte varade för evigt. Kristus  roll som överstepräst upphör när den här tidsåldern med synd upphör, då en annan tidsålder tar vid. I det nya Jerusalem finns inget behov av överstepräster:

Hebr. 5:6 Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.7 Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

Om en hemlighet varit dold i ”oändliga tider”, och sedan avslöjats och uppenbarats, så hade dessa oändliga tider ändå ett slut trots allt:

Rom. 16:25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad  

death2Den oomvända syndaren går miste om evigt liv – han DÖR

Mördare kommer inte att få evigt liv (vare sig bekvämt eller obekvämt). De har inget evigt liv i sig:

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 

Själva idén med att Jesus dog för världen är för att ge människorna evigt liv, dock inte utan krav. Vi måste tro på honom (och älskar vi honom så lyder vi honom). Övriga är därmed inte utlovade evigt liv utan lever kvar i förbannelsen som säger att syndens lön är döden. För att inte förbli förlorade måste de komma ur knipan genom tro och omvändelse, och det är onekligen stor glädje i himlen över var och en som omvänder sig.

Joh. 3:14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 

Att tro på Jesus och vara Guds barn innebär att man har evigt liv och inte kommer under domen. Gravar ska öppnas och folk ska gå ut ur dem. De som gjort gott skall uppstå till LIV, i kontrast till de som gjort ont som skall uppstå till DOM. Liv är alltså i motsatsförhållande till dom, som innebär en säker själslig död. Det innebär även plåga, men dock inte för evigt utan slut:

Joh 5:24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt GÖR det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och DOM åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.

Hebr. 6:2 med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. 

Vi kan visserligen inte frälsa oss själva, men eftersom Gud möjliggjort frälsning för alla så har vi också möjlighet att arbeta för att klara kraven. Det är på den yttersta dagen som vi utlovas att kunna uppstå för att få evigt liv och bli odödliga. Återigen så utlovas inte de förlorade att få evigt liv på ett sämre ställe:

Joh. 6:27 Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.”—- 40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”—  54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen

Det handlar om att vinna evigt liv, eller att förlora sitt liv. Det står inte mellan evigt liv i himlen och evigt liv i helvetet:

Joh. 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv

Det står mellan antingen fördömelse och död, eller frikännande och liv:

Rom. 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. —21 för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Slutet på ett liv där man tjänat synden (utan att omvända sig) är döden. Det står inte att slutet på ett sådant liv är en evighet i brinnande eld. Syndens lön är döden (inte en evighet i en eld), men Guds gåva är evigt liv. Återigen: a) evigt liv, eller b) evig död (vilket handlar om upphörande av liv):

Rom. 6:20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Synd leder till undergång (död), och rättfärdighet leder till liv. Återigen liv eller död. Inte liv eller evigt lidande:

 Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. 

Att få en fällande dom innebär helt klart lidande, men det står inte att det handlar om ett evigt lidande utan slut. Även om inte plågan är evig så är fördärvet evigt och oåterkalleligt. Själslig död handlar om evigt fördärv, vilket innebär en evig separation från Herrens ansikte och slutet på all form av liv. Straffet är slutgiltig död, och inte evig plåga utan slut:

2 Thess. 1:6 Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er 7 och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt 

Old Testament – olambook of life 2

Hebreiska ordet olam överensstämmer med det grekiska ordet aion, och även här kan vi se att ”eviga” tider inte säkert handlar om tider utan slut. Exempelvis så ersattes den ”eviga” stadgan om påsken med Jesus offer på korset (Hebr. 9:24-26):

2 Mos. 12:21 Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! —24 Detta skall ni hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt.  

Aron och hans söner var tänkta att uppbära prästskapet för evigt (1 Krön. 23:13, 2 Mos. 40:15), men detta tog också slut vid Kristi kors (Hebr. 7:11-14).

En tjänare som önskade stanna hos sin Herre skulle stanna för evigt (2 Mos. 21-1-6), vilket förstås inte kan fortsätta in i nästa liv.

De ogudaktiga skall inte brinna i evighet utan slut. De skall snarare brinna upp och inte lämna vare sig rot eller kvist. De skall vara som stoft under de rättfärdigas fötter.

Mal. 4:1 Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist.2 Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.3 Ni skall trampa ner de ogudaktiga, ty de skall vara som stoft under era fötter på den dag då jag utför mitt verk, säger Herren Sebaot.

Ps. 68:2 Gud står upp, hans fiender skingras,de som hatar honom flyr för hans ansikte.Som rök drivs bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter av eld, förgås de ogudaktiga inför Gud.

Ps. 68:21 Gud är för oss en Gud som frälsar, hos Herren Herren finns räddning från döden.

Jämför:

Joh. 15:6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Matt. 3:12 12 Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks.”

Till slut så kan man tycka att det också verkar helt logiskt att en kärleksfull Gud inte skulle bestraffa någon genom att låta honom brinna varje sekund, dag och natt, månad efter månad, år efter år i all oändlighet. Det skulle vara svårt att se syftet för ett sådant beslut, men framför allt så lär inte Bibeln att de gudlösa har en sådan bestraffning att vänta.

Exakt hur bestraffningen och belöningen går till vet vi förstås inte, men det vore onödigt att skrämma upp folk om evig plåga i elden om Bibeln inte lär något sådant. Det kan snarare riskera att skrämma dem bort från en Gud som de inte förstår sig på, och/eller  få dem att känna sig olyckliga över nära och kära som kanske inte bekänt sig till Jesus.

Se också min artikel om helvetet, såsom informationen att Hades (helvetet eller graven) en dag ska kastas i Gehenna som är den brinnande sjön.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s