Etikettarkiv | david

En man som enligt Bibeln DÖR för att han rört ARKEN? – 2 Sam. 6 + 1 Krön. 13

arken.jpegInstruktioner för att bära Arken 

Till att börja med så kan vi läsa instruktionerna om arken och dess förflyttning, främst i 4 Mos. 4. Vi har även dessa instruktioner:

4 Mos. 1:50 utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger. 51 När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han DÖDAS.

4 Mos 4:5 När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de DÖ. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.—17 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 18 ”Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam, 19 utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära, 20 men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de DÖ.” 

2 Mos. 25:14 Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

4 Mos. 7:9 Åt Kehats barn däremot gav han ingenting, ty de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna.

Baserat på ovan information så ser vi att instruktionerna gällande arken var att 1) översteprästen (som var av Arons släkt) hade uppgiften att övertäcka de heliga föremålen så att ingen skulle behöva se/röra vid dem och därmed dö. 2) Endast Kehats släkt (leviter) skulle bära arken. 3) icke-leviter skulle inte kunna komma nära inpå Arken pga dödsrisken, och inte ens Kehats släktingar (leviter) skulle kunna röra vid Arken eller titta på de heliga föremålen ens för ett ögonblick pga dödsrisken 3) Arken skulle bäras av människor, där stängerna skulle vila på deras axlar – inte bärandes av/på djur eller på vagnar.

Hur gick förflyttningen till i verkligheten?

Men läs här hur Davids transport av Arken till Israel (från filisteerna) gick till i verkligheten:

2 Sam. 6:1 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. 3 De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.6 Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse.Och han dog där vid Guds arkDavid blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: ”Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?”10 Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.12 Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.

1 Krön. 13:1 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: ”Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den.” 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.5 David samlade då hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn. 7 De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.9 Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade. 10 Då upptändes Herrens  vrede mot Ussa,och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.11 Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.

Leviterna hade ansvar för Arken, och innehade även kunskapen att förklara för andra om de rätta instruktionerna och de enorma riskerna som var inblandade när det gäller Arken och dess transport.

Om man studerar och jämför instruktioner och det egentliga förfarandet, så kan vi se en rad skillnader. I Davids fall så transporterades Arken på vagn dragna av oxar (båda förbjudna) i stället för på människoaxlar. Ingen överstepräst nämns i sammanhanget, vilket kan bero på att ingen sådan fanns närvarande. Var föremålen ens täckta (av någon annan)? Endast Kehats släktingar fick bära Arken, men det finns inget stöd för att Ussa  var av levitisk släkt (tvärt om enligt släktregistren i exempelvis 1 Krön. 15). Inte nog med att Ussa inte var av rätt släkt – han rörde också vid Arken som inte ens Kehats släkt fick göra. Eftersom Ussa snabbt kunde lägga sin hand på Arken när djuret klev snett så betyder det att han befann sig nära Arken under vagntransporten. Sällskapet verkade helt ointresserade av Guds instruktioner vad gäller Arken med de heliga budorden. Följde sällskapet kanske filisteisk sed i stället för levitisk?

3 Mos. 20.23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.

Att David var upprörd och tagen över det som inträffade är inte svårt att förstå, och känslornas förvärrades förmodligen med tanke på att han själv hade ett stort ansvar i det som hände. love2

Rättvist?

Men är inte Gud orättvis som dödar en man pga en sådan händelse? Det kanske man skulle tycka om Gud sände en person till en evighet i helvetet trots att personen i fråga endast gjort ett oskyldigt misstag, men Ussa sändes inte till helvetet och var kanske inte heller helt oskyldig. Han dog fysiskt vilket vi allihop kommer att göra oavsett livsstil. Ussas liv förkortades, men Hanoks/Enoks liv förkortades ännu mer eftersom han levde helt enligt Guds önskemål (1 Mos. 5:23-24).

Vi vet inte hur stor insikt Ussa själv hade gällande hans sätt att agera emot Guds bud  (han borde vetat bättre) men det förändrar inte att Gud menar vad han säger gäller hans lagar. Han förmedlar inte viktiga bud med mycket allvarliga konsekvenser, för att sedan förklara att han bara skojade och vi kan inte räkna med att han ska se genom fingrarna vid överträdelser. Om man kastar sig utför ett höghus (eller oavsiktligt ramlar) så riskerar man att dö även om man levt ett rättfärdigt liv. En del kanske menar att det är en självklarhet och naturlagar, men Gud har skapat även naturlagarna som är en lika stor verklighet som lagarna gällande Arken. Vidare är det även så att oskyldiga människor dör varje dag, och det inkluderar aborter.

Att Arken och dess innehåll var kopplade till en rad instruktioner var för människornas egen skull, (vilket är värt ett separat blogginlägg). Det handlar om nödvändigheten att känna vördnad och respekt för Guds ord som ger liv i evighet för människorna på jorden. Bland nödvändigheter för människans egen skull var även Kunskapens träd utplacerat i Edens lustgård. Varje gång Adam och Eva passerade det så krävdes ett beslut från deras sida att lämna det orört eftersom Guds bud och vilja är viktigare än kortvarig förbjuden sötma som skulle leda till döden. Det var inte för Guds skull som trädet fanns på plats utan för människornas skull, för att kunna vara vaksamma så att de alltid väljer livets väg i stället för svårmodet och dödens väg. Gud vill alltid det bästa för mänskligheten och han har skapat oss för att söka honom och finna honom (Apg 17).

Syndade Kung David när han åt av skådebrödet? Mark. 2:23-28 Jesus som livets BRÖD

skådebrödJesus är sabbatens Herre

Skådebrödet skulle kunna vara en gammatestamentlig bild av Jesus, hans framtida offer och det kommande levande brödet. Lev. 24:7 beskrivning om ren rökelse samt ett påminnelseoffer skulle kunna tyda på det, i kombination med att det skulle ätas av prästen Aron och hans söner på helig plats. Jesus beskrivs ofta som det levande brödet som vi ska äta av för att få liv.

3 Mos. 24:5 Du skall ta fint mjöl, och av det skall du baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa. 6 Du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det förgyllda bordet inför Herrens ansikte. 7 På varje rad skall du lägga ren rökelse, och den skall vara på bröden som ett påminnelseoffer, ett eldsoffer åt Herren. Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man ständigt lägga upp dem inför Herrens ansikte, en gåva av Israels barn till ett evigt förbund. De skall tillhöra Aron och hans söner, som skall äta dem på helig plats, ty de är högheliga och är hans del av Herrens eldsoffer. Detta är en evig stadga.

Joh. 6:50 Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

Jesus försvarade lärljungarnas axryckande (som skulle kunna betraktas som ”skördande” enligt judarna) på sabbatsdagen genom att återberätta historien om Kung David och skådebrödet. En av poängerna med att återberätta den historien var förmodligen att visa kritikerna på den skeva bilden att fortfarande högakta Kung David trots att han åt av skådebrödet under sabbaten, medan man inte är lika välvilligt inställda till att Jesus lärljungar gjorde något liknande på sabbaten. Borde man inte döma alla enligt samma lag? Men det fanns ytterligare en poäng med berättelsen – att också påvisa att Jesus och hans lärljungar hade rätten på sin sida. Rent principiellt var sabbaten gjord för människan, och inte människan för sabbaten. Sabbaten ä menad som en hjälp för människan, men samtidigt finns andra lagar och en verklighet som gör att man ibland har rätten att frångå sabbatsprincipen. Exempelvis måste vi alltid vara beredda att rädda medmänniskor (och även husdjur) från överhängande faror eller skador av akut art, och det argumentet gäller oavsett vilken dag det är. Annars har vi inte behandlat vår nästa som vi själva vill bli behandlade, vilket är det viktigaste budet utöver att älska Gud (3 Mos. 19:18, Mark 12:30-33).

Mark. 2:23 En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. 24 Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” 25 Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: 26 hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?27 Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. 28 Så är Människosonen Herre också över sabbaten.”

Här nedan är versionen enligt Mattheus. Notera att Jesus säger att prästerna visserligen bryter mot sabbaten (om de äter skådebröd på sabbaten) men ändå är utan skuld. Präster står alltså över sabbatskraven pga andra gudomliga krav som kommer i första hand. Jesus nämner också det som är större än templet. Templet är stort och helig, men Gud som är fokuset i templet är så mycket större! Människosonen är Herre över sabbaten, och han har därför tillåtelse att erbjuda lärljungarna att bryta av ax för att äta på sabbaten.

Matt. 12:1 Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. 2 När fariseerna såg det, sade de till honom: ”Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten.” 3 Han svarade dem: ”Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga 4 hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden, som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna? 5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? 6 Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. 7 Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. 8 Ty Människosonen är sabbatens Herre.”

Sabbatsdagen och vilodagen har alltid varit till för människornas fysiska och psykiska välbefinnande, även om traditionerna kring denna dag har sett lite olika ut under historiens gång. Om det bodde främlingar ibland israelerna så var även de tvungna att ta efter denna sed. Sabbaten var ett av många signum för judarna som folk, och det var av många skäl viktigt att hålla sig till alla Guds bud för att kunna vara det mönsterfolk som Gud ville. Med en allmän vilodag i veckan så förhindrade man dessutom ägare till tjänstefolk att låta tjänstefolket arbeta alla dagar i veckan, med mindre än att de går emot lagen. Det gick alltså inte under ett teokratiskt styre (som det var frågan om på Mose tid) att se mellan fingrarna på buden som om de gudomliga buden egentligen inte var särskilt viktiga.

2 Mos. 20:8 Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar.11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

2 Mos. 34:21 Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.

Jer. 17:21 Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar.22 För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder.—-Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.

2 Mos. 31:15 Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden.

Vem skulle inte välja att försvara sig mot hot även under sabbaten? Vem skulle inte välja att rädda en människa eller husdjur i nöd även under sabbaten? Sabbaten gavs inte till människan som ett hinder föratt sträcka ut en hjälpande hand till människor och djur i nöd. Om vi väljer att inte hjälpa en människa i nöd för att det är sabbat så har vi visserligen hållit sabbaten, men brutit det viktigare budet att älska och behandla sin nästa som sig själv. Jesus Kristus säger själv att det ÄR tillåtet att göra gott även på sabbaten. Mattheus fortsätter i kapitel 12:

Matt. 12:9 Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga. 10 Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: ”Är det tillåtet att bota på sabbaten?” De ville nämligen ha något att anklaga honom för. 11 Han svarade dem: ”Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? 12 Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.” 13 Sedan sade han till mannen: ”Räck ut din hand.” Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. 14 Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom. 15 När Jesus fick veta det, drog han sig undan.

Här är händelsen som Jesus syftade på vad gäller kung David:

1 Sam. 21:21 David kom till prästen Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev förskräckt när han fick se David och frågade honom: ”Varför kommer du ensam och har ingen med dig?” 2 David svarade prästen Ahimelek: ”Kungen har gett mig ett uppdrag, och han sade till mig: Ingen får veta något om det ärende som jag sänder dig i och som jag har gett dig befallning om. Mina män har jag visat till det och det stället. 3 Ge mig nu vad du har till hands, fem bröd eller vad som kan finnas.” 4 ”Vanligt bröd har jag inte ”, svarade prästen. ”Endast heligt bröd finns – om bara dina män har avhållit sig från kvinnor.” 5 David svarade prästen: ”Jag försäkrar dig att kvinnor har varit skilda från oss sedan i förrgår. När jag drog ut, var mina mäns tillhörigheter heliga fastän ärendet är av vanligt slag. Hur mycket renare skall de då inte vara i dag? Då gav prästen honom det heliga, ty det fanns inte något annat bröd än skådebröden. De hade legat inför Herrens ansikte, men man hade burit undan dem för att lägga fram nybakat bröd samma dag som det gamla togs bort.

Jesus som överstepräst – Jesus var också PRÄST!bröd

I Malaki kan vi läsa om en budbärare som ska komma till sitt tempel, och Jesus själv liknar sig som både tempel och byggmästare till templet. För judarna fanns det ingenting större än Guds tempel, förutom Gud själv som är den som tillbes i templet. Jesus Kristus är både Gud i kött och Guds son som både är instiftare till Guds hus samt betrodd av sin Fader att råda över huset. Eftersom Jesus är både alltings ursprung (ihop med sin Fader i treenigheten) samt levde som en översteprästlig människa på jorden, så hade han även auktoritet att råda över sabbaten och ge tillstånd även till andra att sätta sabbaten i rätt perspektiv i jämförelse med andra bud.

Mal. 3:1 Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig. Och den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger Herren Sebaot.

Hebr. 3:1 Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till.2 Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus. 3 Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset.4 Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt.5 Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. 6 Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av.

Hebr. 5:1 En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2 Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag 3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv. Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.[a] 6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. 9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, 10 och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.

Hebr. 9:11 Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen

Läs även om Jesus som präst i Hebr. 2:17, 4:14-15, 6:20, 7:26-28, 8:1-3, 9:7-11,

Författaren till Hebreerbrevet jämför Jesus rättigheter med Arons. Båda har fått sin rätt att råda som präst av Gud själv: Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.5 Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son—”. Jesus syndade alltså inte när han godkände att hans lärljungar åt av ax under sabbaten. Men Jesus verkar även mena att även kung David var oskyldig trots att han åt av skådebrödet. Kan man i så fall även kalla kung David präst, förutom att han var smord kung och profet (såsom Jesus)?

Kung David offrade som en präst iklädd prästliga linnekläder (2 Samuel 6:12-14). Han var inte en levit (det prästliga judiska släktet) men det var inte heller Jesus eller Melkisedek. De mannar som var med kung David när han åt av skådebrödet tilläts också att äta av det – av kung David som fick godkännande av tempelprästen. Prästen kände givetvis till att skådebrödet endast var till för präster att ätas vid vissa tidpunkter på ett visst sätt, och ändå ansåg han att kung David kvalificerade sig för att äta. Denna brödsbrytelse låter som en symbolisk bild av Jesus, och att vi kan få evigt liv om vi äter av hans bröd, liksom att vi är hans hus (tempel) när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp i honom.

Jesus var kung, profet och präst fastän han egentligen inte arbetade som präst i egentlig mening. Det verkar som även kung David skulle kunna betraktas på dessa tre sätt. Utöver Jesus och David finns inga andra som dessa tre egenskaper passar in på.

Prästen gav kung David att äta av skådebrödet, och han i sin tur gav tillstånd till sina mannar. På liknande sätt har Jesus fått tillstånd att råda över sabbaten och att ge tillstånd till sina lärljungar att skörda/äta på sabbaten.

Prästen som gav David brödet var Ahimelek som var Abiatars far (1 Sam. 21:2-3, 1 Sam. 22:20). Det var alltså ”sonen” som gav David rätt att äta av brödet och inte ”Fadern”. Man skulle kunna göra en jämförelse med att det var sonen Jesus som gav sina lärljungar rätten att äta på sabbatsdagen och inte Fadern – även om både Fadern och sonen är ett och har samma mål (Joh. 5:19).

I 1 Sam. 21:2 kan vi läsa ”Kungen har gett mig ett uppdrag, och han sade till mig: Ingen får veta något om det ärende som jag sänder dig i och som jag har gett dig befallning om. Mina män har jag visat till det och det stället”. Även detta låter som en bild av Jesus som inte heller inledningsvis ville avslöja sitt ärende på jorden, och även att hans lärljungar hade större kunskap om honom än andra.

Matt. 16:20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

Mark. 4:10 När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. 11 Då sade han till dem: ”Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser

Här kan du läsa mer om Kung David om hans år i synd, innan han omvände sig.

Vad säger Bibeln om uttrycket ”fara fram som ett JEHU” och om LÖPNING?

jehuAtt fara fram som ett Jehu

Uttrycket ”snabb som ett Jehu” eller ”att fara fram som ett Jehu” är inspirerat från Bibeln, närmare bestämt Kungaböckerna, men Jehus snabbhet handlar inte om löpning utan om hans sätt att köra häst och stridsvagn.

Jehu var Israels kung mellan ca 842–815 f.Kr under en tid när området Israel var uppdelat mellan Israel och Juda. Innan Jehu blev kung så var han befälhavare för stridsvagnar vid fronten mot Damaskus och Assyrien, och han deltog tillsammans med profeten Elia i ett uppror mot Omri-dynastin. Efter maktövertagandet bröts den tidigare alliansen med fenicierna och Israel tvingades se kung Salmanassar III:s Assyrien. som auktoritet. (Det finns en svart obelisk på British museum som isar hur Jehu underkastar sig Salmanassar.) Jehu efterträddes av sin son Joachas.

Herrens idé att göra Jehu till kung, och en profetia:

1 Kung. 19:13 Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: ”Vad gör du här, Elia?” —15 Herren sade till honom: ”Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. 16 Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe.17 Och det skall bli så att den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda. 18 Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss.”

2 Kung. 9:1 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: ”Spänn bältet om livet och tag den här oljeflaskan med dig och gå till Ramot i Gilead. 2 När du har kommit dit, sök då upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi. Gå in till honom och bed honom resa sig upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i den innersta kammaren. 3 Tag oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja.”

Här kommer sammanhanget med ”snabb som ett Jehu”. Ordagrant står det De kör som Jehu, Nimsis son, kör, för han kör som en galning”:

2 Kung. 9:14 Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade en sammansvärjning mot Joram. Joram hade med hela Israel legat vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, kungen i Aram. 15 Men kung Joram hade vänt tillbaka till Jisreel för att läka de sår som arameerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, kungen i Aram. Och Jehu sade: ”Om ni vill det, så låt inte någon slippa ut ur staden som sedan kan gå och berätta detta i Jisreel.” 16 Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram låg sjuk där, och Ahasja, Juda kung, hade farit dit för att besöka Joram.17 När väktaren, som stod på tornet i Jisreel, fick se Jehu komma med sitt följe, sade han: ”Jag ser ett följe.” Då befallde Joram att man skulle sända en ryttare att möta dem och fråga: Är det fred? 18 Ryttaren red mot Jehu och sade: ”Kungen frågar: Allt står väl rätt till?” Då svarade Jehu: ”Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig.” Väktaren rapporterade: ”Den du skickade i väg har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka.” 19 Då sände han en annan ryttare. När denne hade hunnit fram till dem sade han: ”Kungen frågar: Allt står väl rätt till?” Jehu svarade: ”Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig.” 20 Väktaren meddelade på nytt: ”Han har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka. De kör som Jehu, Nimsis son, kör, för han kör som en galning.21 Då sade Joram: ”Spänn för.” Och man spände för hans vagn. Joram, Israels kung, och Ahasja, Juda kung, for ut, var och en i sin vagn. De for för att möta Jehu, och de träffade honom på jisreeliten Nabots åkerstycke. 22 När Joram fick se Jehu sade han: ”Allt står väl rätt till, Jehu?” Denne svarade: ”Hur skulle det kunna göra det så länge som din mor Isebels avgudaväsen och hennes många trolldomskonster finns kvar?”23 Då vände Joram vagnen och flydde, medan han ropade till Ahasja: ”Förräderi, Ahasja!” 24 Men Jehu hade tagit bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen, så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ner i sin vagn. 

Det var uppenbarligen status att ha ett gäng snabba grabbar springande framför häst och vagn:

2 Sam. 15:1 En tid härefter skaffade Absalom sig vagn och hästar och femtio man som sprang framför honom.

1 Kung. 1:5 Adonia, Haggits son, hade höga tankar om sig själv och sade: ”Det är jag som skall bli konung.” Han skaffade sig vagnar och ryttare och dessutom femtio man som sprang framför honom.

1 Sam. 8:11 Han sade: ”Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Era söner skall han ta för att de skall göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och de skall springa framför hans vagnar.

Jer. 12:5 Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig, hur skulle du då kunna tävla med hästar? Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land, men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår?

Några kända Bibliska löpare

En man som verkligen var bra på att springa var ELIA som sprang framför Ahab – som for med häst och vagn – mellan Karmel och Jisreel. Men han fick förstås en hel del kraft direkt från Gud.

1 Kung. 18:42 Då begav sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna.—45 I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel. 46 Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.

En annan duglig löpare var en viss benjaminit som sprang mellan Eben-Haeser och Silo på en och samma dag, och det var en avsevärd sträcka:

(Eli dör) 1 Sam. 4:1 Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. 2 Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet.—12 En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud.

En annan berömd löpning gjordes av Esau när han mötte sin tvillingbror Jakob efter flera års separation:

1 Mos. 33:1 Jakob lyfte blicken och fick se Esau komma med fyrahundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. 2 Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist. 3 Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ner till jorden, innan han kom fram till sin bror. 4 Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.

Kung David var också en kvick löpare, och bra att slunga sten förstås:

1 Sam. 17:17 Nu sade Isai en gång till sin son David: ”Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret.

1 Sam. 17:47 Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.”48 När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen. 49 David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. 50 Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51 Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet.

Ps. 119:31 Jag håller mig till dina vittnesbörd,låt mig inte komma på skam, Herre.32 Jag vill löpa på dina budords väg, ty du tröstar mitt hjärta.

Tjänaren Gehasi är bl a känd för att ha sprungit efter Naaman för att försöka få ett antal gåvor, och Naaman var mannen som fick 15 år extra till sitt liv:

2 Kung. 5:20 tänkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjänare: Se, min herre har släppt i väg denne Naaman från Aram utan att ta emot vad han hade fört med sig. Så sant Herren lever, jag skall springa efter honom och försöka få något av honom.21 Och Gehasi gav sig i väg efter Naaman. När Naaman såg någon komma springande efter sig, steg han genast ner från vagnen och gick emot honom och sade: ”Allt står väl rätt till?”

En viss person var känd pga sitt sätt att springa, och det var Ahimaas. Han var även snabb eftersom han hann ifatt en springande nubier som hade ett litet försprång över Jordanslätten. Historien handlar om David som sörjer Absaloms död:

2 Sam. 18:19 Ahimaas, Sadoks son, sade: ”Låt mig springa i väg till kungen med det glada budskapet att Herren har dömt honom fri från hans fienders hand.” 20 Men Joab sade till honom: ”I dag blir du ingen glädjebudbärare. En annan dag kan du bära fram goda nyheter, men i dag förkunnar du inga goda nyheter eftersom kungens son är död.”21 Därefter sade Joab till en nubier: ”Gå och berätta för kungen vad du har sett.” Nubiern föll ner för Joab och sprang sedan i väg. 22 Men Ahimaas, Sadoks son, sade än en gång till Joab: ”Vad som än må ske, låt mig också få springa i väg efter nubiern.” Joab sade: ”Varför vill du springa i väg min son, då detta inte är ett glädjebud som ger någon lön?” 23 Han svarade: ”Vad som än händer, vill jag springa i väg.” Då sade Joab till honom: ”Spring då.” Och Ahimaas rusade i väg över Jordanslätten och hann förbi nubiern.24 Under tiden satt David inne i porten. Och väktaren gick upp på porttaket invid muren. Då fick han ögonen på en man som kom springande ensam. 25 Väktaren ropade för att meddela kungen, och kungen sade: ”Är han ensam så har han ett glädjebud att frambära”. Och han kom allt närmare. 26 Därefter fick väktaren se en annan man komma springande, och väktaren ropade till portvakten: ”Se, ännu en man kommer springande ensam.” Kungen sade: ”Också han kommer med ett glädjebud.” 27 Väktaren sade: ”Efter sättet att springa verkar den förste vara Ahimaas, Sadoks son”. Då sade kungen: ”Det är en god man, han kommer säkert med ett gott budskap.”

I Nya Testamentet är det förmodligen Paulus man mest tänker på vad gäller löpning:

1 Kor. 9:24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Hebr.12:1 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.2 Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

Vad säger Bibeln mer om LÖPNING?medalj

Joh. 12:19 Men fariseerna sade till varandra: ”Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom.”

1 Mos. 18:7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att tillreda den.

1 Mos. 24:15 Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. —17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: ”Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka.” — 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.—28 Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan.

1 Mos. 29:12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade detta för sin far.

Dom.15:14 När han kom till Lehi, sprang filisteerna skrikande emot honom. Då föll Herrens Ande över honom, och repen kring hans armar blev som lintrådar när de antänds av eld, och banden liksom smälte bort från hans händer.

1 Sam. 10:21 När han sedan lät släkt efter släkt i Benjamins stam gå fram, träffades Matris släkt av lotten. Därpå träffades Saul, Kish son, av lotten, men när de sökte efter honom, kunde de inte finna honom. 22 Och de frågade Herren än en gång: ”Har mannen kommit hit än?” Herren svarade: ”Se, han gömmer sig bland trossen.” 23 De sprang dit och hämtade honom, och när han stod bland folket var han huvudet högre än alla andra.

Jes.40:30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.31 Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.

Ps. 19:5 De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände. Åt solen har han gjort en hydda i dem,6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare, den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.7 Den går upp vid himlens ena ände och går sin kretsgång till den andra. Ingenting undgår dess hetta. 

Ord. 4:12 När du går skall inget hindra dina steg, när du springer skall du inte falla.

Höga Visan 2:8 Hör min väns röst! Se, där kommer han! Han springer över bergen, han hoppar fram på höjderna.

Amos 8:11 Se, dagar skall komma, säger Herren, Herren, då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. 12 De skall driva omkring från hav till hav och springa hit och dit från norr till öster för att söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.

Rut. 3:10 Då sade han: ”Välsignad är du av Herren, min dotter! Du har nu visat ännu större trohet än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika.

1 Sam. 20:35 Följande morgon gick Jonatan ut på marken vid den tid han hade bestämt med David. Och han hade en liten pojke med sig. 36 ”Spring och leta reda på pilarna, som jag skjuter”, sade han till pojken. Medan pojken sprang, sköt Jonatan pilen över honom. 37 När pojken kom till det ställe dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter honom: ”Pilen ligger ju framför dig, längre bort.” 38 Jonatan ropade vidare efter pojken: ”Fort, skynda dig, stanna inte!” Pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. 39 Men han visste inte vad det var fråga om, bara Jonatan och David visste det. 40 Jonatan lämnade sina vapen åt pojken som han hade med sig och sade till honom: ”Gå, tag med dem till staden!”

1 Kung. 20:30 De återstående flydde in i staden Afek, men stadsmuren föll ner över de 27 000 man, som var kvar. Ben-Hadad flydde och kom in i staden och sprang från rum till rum.

1 Kung. 22:25 Mika svarade: ”Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig.(+ 1 Krön. 18:24)

2 Kung. 24:26 Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?” Hon svarade: ”Ja.”

Job. 13:7 Deras ungar växer sig starka ute på marken, de springer sin väg och vänder ej tillbaka.

Daniel 8:5 När jag funderade på detta, se, då kom en bock västerifrån. Han hade ett väldigt horn i pannan och gick fram över hela jorden, dock utan att röra vid marken. 6 Han närmade sig baggen med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och han sprang emot honom i raseri.

Seek ye first the kingdom of God! Jesus kingdom or his Father’s kingdom?

kingdomSeeking the kingdom of God should be our highest priority

We are not supposed to be careless about our needs and do nothing while we expect God to provide for us by letting someone regularly knock on our door and hand over money and a few bags of groceries. The general idea is that if we don’t work in order to provide for ourselves and our families, then neither should we expect to get something to eat. In Matt. 6:31-34 Jesus point is that miracles can indeed happen (we can get food, clothes or a sum of money) if we end up in severe circumstances and if we seek the kingdom of God first. If we seek the kingdom of God first, it results in us having the main goal to stay faithful to God, and also to be eager to keep a close contact with him and spread the gospel to others.

Matt. 6:31 Therefore take no thought, saying, What shall we eat? or, What shall we drink? or, Wherewithal shall we be clothed?32 (For after all these things do the Gentiles seek:) for your heavenly Father knoweth that ye have need of all these things.33 But seek ye first the kingdom of God, and his righteousness; and all these things shall be added unto you.34 Take therefore no thought for the morrow: for the morrow shall take thought for the things of itself. Sufficient unto the day is the evil thereof.

2 Thess. 3:10 For even when we were with you, this we commanded you, that if any would not work, neither should he eat.

Jesus reason for making his statement (to not worry about what to eat or drink), is to warn us from serving two masters. In this day and age it’s a risk that we live too much in the world and think about worldly agendas and problems instead of focusing on God and his kingdom. We can’t serve both God and mammon and still survive.

Matt. 6:24 No man can serve two masters: for either he will hate the one, and love the other; or else he will hold to the one, and despise the other. Ye cannot serve God and mammon.25 Therefore I say unto you, Take no thought for your life, what ye shall eat, or what ye shall drink; nor yet for your body, what ye shall put on. Is not the life more than meat, and the body than raiment?

The final return of Jesus will definitely be apparent for everyone, but when it comes to the kingdom of God it can be said to be within us and will not be able to be observed in the same way. It’s also something that we can look forward to in the future. Thanks to the holy Spirit who is within us, we can get a foretaste of the love that we can expect in God’s kingdom.

Luke 17:20 And when he was demanded of the Pharisees, when the kingdom of God should come, he answered them and said, The kingdom of God cometh not with observation:21 Neither shall they say, Lo here! or, lo there! for, behold, the kingdom of God is within you.22 And he said unto the disciples, The days will come, when ye shall desire to see one of the days of the Son of man, and ye shall not see it.23 And they shall say to you, See here; or, see there: go not after them, nor follow them.24 For as the lightning, that lighteneth out of the one part under heaven, shineth unto the other part under heaven; so shall also the Son of man be in his day.

The kingdom of God is of course GOD’s kingdom, so why does Jesus often say it’s his (Jesus) kingdom? 

The above question must of course be addressed to anti-Trinitarian. Jesus talks about ”MY table in MY kingdom”, and why does he do that if the kingdom belongs to his Father alone? Isn’t it particularly unfortunate to express oneself in such a way that takes honor away from his Father, and to confuse so many honest readers to believe that Jesus has a kingdom of his own as though he would be God? Anti-trinitarians would of course respond that the only reason for Jesus to have a kingdom is because his Father had given it to him, which would be further evidence for the Father’s superiority (they say). I’ve already addressed Jesus free will subordination here, but on top of this it would make more sense if Jesus made sure to always give all honor to his Father (who doesn’t share his honor with anyone according to Isaiah) by always referring to his kingdom as ”my Father’s kingdom” or just ”God’s kingdom”. Surely the kingdom doesn’t cease to be God’s kingdom also after having given it to Jesus? So it would never be wrong to consistently use the terms ”my Father’s kingdom” or ”God’s kingdom”, but Jesus often calls it his own.

Luke 22:28 Ye are they which have continued with me in my temptations.29 And I appoint unto you a kingdom, as my Father hath appointed unto me;30 That ye may eat and drink at MY TABLE IN MY KINGDOM, and sit on thrones judging the twelve tribes of Israel.

Matt. 20 20 Then came to him the mother of Zebedees children with her sons, worshipping him, and desiring a certain thing of him.21 And he said unto her, What wilt thou? She saith unto him, Grant that these my two sons may sit, the one on thy right hand, and the other on the left, in THY kingdom. 22 But Jesus answered and said, Ye know not what ye ask. Are ye able to drink of the cup that I shall drink of, and to be baptized with the baptism that I am baptized with? They say unto him, We are able.23 And he saith unto them, Ye shall drink indeed of my cup, and be baptized with the baptism that I am baptized with: but to sit on my right hand, and on my left, is not mine to give, but it shall be given to them for whom it is prepared of my Father.

Matt. 26:29 But I say unto you, I will not drink henceforth of this fruit of the vine, until that day when I drink it new with you in my Father’s kingdom.

John 18:36 Jesus answered, MY kingdom is not of this world: if MY kingdom were of this world, then would my servants fight, that I should not be delivered to the Jews: but now is MY kingdom not from hence.

Ps. 45:6 Thy throne, O God, is for ever and ever: the sceptre of THY kingdom is a right sceptre.

Acts 20:25 And now, behold, I know that ye all, among whom I have gone preaching the kingdom of God, shall see my face no more.

The kingdom of God and the Kingdom of heaven are the same

Example concerning the rich young man who sought eternal life.

Matt. 19:16 And, behold, one came and said unto him, Good Master, what good thing shall I do, that I may have eternal life?17 And he said unto him, Why callest thou me good? there is none good but one, that is, God: but if thou wilt enter into life, keep the commandments.18 He saith unto him, Which? Jesus said, Thou shalt do no murder, Thou shalt not commit adultery, Thou shalt not steal, Thou shalt not bear false witness,19 Honour thy father and thy mother: and, Thou shalt love thy neighbour as thyself.20 The young man saith unto him, All these things have I kept from my youth up: what lack I yet?21 Jesus said unto him, If thou wilt be perfect, go and sell that thou hast, and give to the poor, and thou shalt have treasure in heaven: and come and follow me.22 But when the young man heard that saying, he went away sorrowful: for he had great possessions.23 Then said Jesus unto his disciples, Verily I say unto you, That a rich man shall hardly enter into the kingdom of heaven.24 And again I say unto you, It is easier for a camel to go through the eye of a needle, than for a rich man to enter into the kingdom of God.

Example, when Jesus explained to his disciples why he spoke in parables

Matt. 13:10 And the disciples came, and said unto him, Why speakest thou unto them in parables?11 He answered and said unto them, Because it is given unto you to know the mysteries of the kingdom of heaven, but to them it is not given.

Mark 4:9 And he said unto them, He that hath ears to hear, let him hear.10 And when he was alone, they that were about him with the twelve asked of him the parable.11 And he said unto them, Unto you it is given to know the mystery of the kingdom of God: but unto them that are without, all these things are done in parables:12 That seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand; lest at any time they should be converted, and their sins should be forgiven them.13 And he said unto them, Know ye not this parable? and how then will ye know all parables?

Luke 8:9 And his disciples asked him, saying, What might this parable be?10 And he said, Unto you it is given to know the mysteries of the kingdom of God: but to others in parables; that seeing they might not see, and hearing they might not understand.11 Now the parable is this: The seed is the word of God.12 Those by the way side are they that hear; then cometh the devil, and taketh away the word out of their hearts, lest they should believe and be saved.13 They on the rock are they, which, when they hear, receive the word with joy; and these have no root, which for a while believe, and in time of temptation fall away.

Example, when Jesus explained the parable about the mustard seed

Matt. 13:31 Another parable put he forth unto them, saying, The kingdom of heaven is like to a grain of mustard seed, which a man took, and sowed in his field:32 Which indeed is the least of all seeds: but when it is grown, it is the greatest among herbs, and becometh a tree, so that the birds of the air come and lodge in the branches thereof.

Mark. 4:30 And he said, Whereunto shall we liken the kingdom of God? or with what comparison shall we compare it?31 It is like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, is less than all the seeds that be in the earth:

Luke 13:18 Then said he, Unto what is the kingdom of God like? and whereunto shall I resemble it?19 It is like a grain of mustard seed, which a man took, and cast into his garden; and it grew, and waxed a great tree; and the fowls of the air lodged in the branches of it.

Example, when John the Baptist and Jesus urged people to repent in order to be saved

Matt. 3:1 In those days came John the Baptist, preaching in the wilderness of Judaea,2 And saying, Repent ye: for the kingdom of heaven is at hand. Matt. 4:17 From that time Jesus began to preach, and to say, Repent: for the kingdom of heaven is at hand.18 And Jesus, walking by the sea of Galilee, saw two brethren, Simon called Peter, and Andrew his brother, casting a net into the sea: for they were fishers.

Mark. 1:14 Now after that John was put in prison, Jesus came into Galilee, preaching the gospel of the kingdom of God,15 And saying, The time is fulfilled, and the kingdom of God is at hand: repent ye, and believe the gospel.16 Now as he walked by the sea of Galilee, he saw Simon and Andrew his brother casting a net into the sea: for they were fishers.

See more examples by reading Matt, 5:3 + 10 Luke 6:20-22, and by reading Matt. 11:11 + Luke 7:28, and by reading  Matt. 19:14 + Mark. 10:14

 The famous THRONE of God that is in heaven is sometimes referred to as Jesus throneright side of God2

Unless we’re talking about the twelve thrones of the patriarchs in the new Jerusalem, the throne of God in heaven is always stated in singular form. God sits on this throne, but Jesus is often depicted as sitting on his right hand side. Both the Father and the son are capable of being in several places at the same time (Jesus is for instance able to be in the midst of groups of 2-3 people who pray in his name) so nothing is out of line with the idea that they are separate individuals on this particular throne. (The trinity contains three ”persons” in one and the same God.) Sometimes the throne in heaven is referred to as being Jesus’ throne.

The four beasts around the throne called the one sitting on the throne ”God almighty”, and they declare that the reason for him to be worthy and to receive glory, honor and power is because he has created all things. As we will remember, both God the Father and Jesus are referred to as having created all things, which indicates that they are one and the same God. Similar expressions, and more, are attributed to the lamb (Jesus) ”Worthy is the Lamb that was slain to receive power, and riches, and wisdom, and strength, and honour, and glory, and blessing”, and they all worshiped him.

Rev. 4:1 After this I looked, and, behold, a door was opened in heaven: and the first voice which I heard was as it were of a trumpet talking with me; which said, Come up hither, and I will shew thee things which must be hereafter.2 And immediately I was in the spirit: and, behold, a throne was set in heaven, and one sat on the throne.3 And he that sat was to look upon like a jasper and a sardine stone: and there was a rainbow round about the throne, in sight like unto an emerald.4 And round about the throne were four and twenty seats: and upon the seats I saw four and twenty elders sitting, clothed in white raiment; and they had on their heads crowns of gold.5 And out of the throne proceeded lightnings and thunderings and voices: and there were seven lamps of fire burning before the throne, which are the seven Spirits of God.6 And before the throne there was a sea of glass like unto crystal: and in the midst of the throne, and round about the throne, were four beasts full of eyes before and behind.7 And the first beast was like a lion, and the second beast like a calf, and the third beast had a face as a man, and the fourth beast was like a flying eagle.8 And the four beasts had each of them six wings about him; and they were full of eyes within: and they rest not day and night, saying, Holy, holy, holy, Lord God Almighty, which was, and is, and is to come.9 And when those beasts give glory and honour and thanks to him that sat on the throne, who liveth for ever and ever,10 The four and twenty elders fall down before him that sat on the throne, and worship him that liveth for ever and ever, and cast their crowns before the throne, saying,11 Thou art worthy, O Lord, to receive glory and honour and power: FOR thou hast created all things, and for thy pleasure they are and were created.

Rev. 5:1 And I saw in the right hand of him that sat on the throne a book written within and on the backside, sealed with seven seals. —5 And one of the elders saith unto me, Weep not: behold, the Lion of the tribe of Judah, the Root of David, hath prevailed to open the book, and to loose the seven seals thereof.6 And I beheld, and, lo, in the midst of the throne and of the four beasts, and in the midst of the elders, stood a Lamb as it had been slain, having seven horns and seven eyes, which are the seven Spirits of God sent forth into all the earth.7 And he came and took the book out of the right hand of him that sat upon the throne.8 And when he had taken the book, the four beasts and four and twenty elders fell down before the Lamb, having every one of them harps, and golden vials full of odours, which are the prayers of saints.9 And they sung a new song, saying, Thou art worthy to take the book, and to open the seals thereof: for thou wast slain, and hast redeemed us to God by thy blood out of every kindred, and tongue, and people, and nation;—11 And I beheld, and I heard the voice of many angels round about the throne and the beasts and the elders: and the number of them was ten thousand times ten thousand, and thousands of thousands;12 Saying with a loud voice, Worthy is the Lamb that was slain to receive power, and riches, and wisdom, and strength, and honour, and glory, and blessing.13 And every creature which is in heaven, and on the earth, and under the earth, and such as are in the sea, and all that are in them, heard I saying, Blessing, and honour, and glory, and power, be unto him that sitteth upon the throne, and unto the Lamb for ever and ever.14 And the four beasts said, Amen. And the four and twenty elders fell down andworshipped him that liveth for ever and ever.

Daniel 7:9 I beheld till the thrones were cast down, and the Ancient of days did sit, whose garment was white as snow, and the hair of his head like the pure wool: his throne was like the fiery flame, and his wheels as burning fire.

It’s a common Biblical expression that ”the throne of David” shall endure for ever, even though everyone naturally understands that King David’s reign naturally won’t last for ever in a literal sense. Jesus Christ, however, is from the seed of David and his throne is promised to be established for ever. ”His throne” can be applied to both God the Father and Jesus Christ.

1 King. 2:45 And king Solomon shall be blessed, and the throne of David shall be established before the Lord for ever.

2 Chron. 18:18 Again he said, Therefore hear the word of the Lord; I saw the Lord sitting upon his throne, and all the host of heaven standing on his right hand and on his left.

Ps. 9:7 But the Lord shall endure for ever: he hath prepared his throne for judgment.

Ps. 45:6 Thy throne, O God, is for ever and ever: the sceptre of thy kingdom is a right sceptre.

Hebr. 1:8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.

Ps. 89:3 I have made a covenant with my chosen, I have sworn unto David my servant,4 Thy seed will I establish for ever, and build up thy throne to all generations. Selah.5 And the heavens shall praise thy wonders, O Lord: thy faithfulness also in the congregation of the saints.6 For who in the heaven can be compared unto the Lord? who among the sons of the mighty can be likened unto the Lord?7 God is greatly to be feared in the assembly of the saints, and to be had in reverence of all them that are about him.—13 Thou hast a mighty arm: strong is thy hand, and high is thy right hand.14 Justice and judgment are the habitation of thy throne: mercy and truth shall go before thy face.—28 My mercy will I keep for him for evermore, and my covenant shall stand fast with him.29 His seed also will I make to endure for ever, and his throne as the days of heaven.-–35 Once have I sworn by my holiness that I will not lie unto David.36 His seed shall endure for ever, and his throne as the sun before me.37 It shall be established for ever as the moon, and as a faithful witness in heaven. Selah.

Ps. 103:19 The Lord hath prepared his throne in the heavens; and his kingdom ruleth over all.

Matt. 25:31 When the Son of man shall come in his glory, and all the holy angels with him, then shall he sit upon the throne of his glory:  

Luke 1:32 He shall be great, and shall be called the Son of the Highest: and the Lord God shall give unto him the throne of his father David:

Acts 2:30 Therefore being a prophet, and knowing that God had sworn with an oath to him, that of the fruit of his loins, according to the flesh, he would raise up Christ to sit on his throne;

Hebr. 8:1 Now of the things which we have spoken this is the sum: We have such an high priest, who is set on the right hand of the throne of the Majesty in the heavens;

The ”thrones” in plural seem to be related to the thrones in the new Jerusalem – the thrones of judgment. More specifically, the twelve tribes of Judah who will be judged from twelve thrones belonging to the apostles. But we can also read a psalm about thrones prepared for those who keep God’s covenant.

 

Ps.132:12 If thy children will keep my covenant and my testimony that I shall teach them, their children shall also sit upon thy throne for evermore.

Ps. 122:5 For there are set thrones of judgment, the thrones of the house of David.6 Pray for the peace of Jerusalem: they shall prosper that love thee.

Jer. 1:15 For, lo, I will call all the families of the kingdoms of the north, saith theLord; and they shall come, and they shall set every one his throne at the entering of the gates of Jerusalem, and against all the walls thereof round about, and against all the cities of Judah.

Jer. 17:25 Then shall there enter into the gates of this city kings and princes sitting upon the throne of David, riding in chariots and on horses, they, and their princes, the men of Judah, and the inhabitants of Jerusalem: and this city shall remain for ever.

Matt. 19:28 And Jesus said unto them, Verily I say unto you, That ye which have followed me, in the regeneration when the Son of man shall sit in the throne of his glory, ye also shall sit upon twelve thrones, judging the twelve tribes of Israel.

Rev. 3:20 Behold, I stand at the door, and knock: if any man hear my voice, and open the door, I will come in to him, and will sup with him, and he with me.21 To him that overcometh will I grant to sit with me in my throne, even as I also overcame, and am set down with my Father in his throne. 

Paul makes it clear that nothing and no one was before Jesus since he created ”all things” in heaven and on earth. Whether we’re talking about visible or invisible things, or whether we’re talking about THRONES, dominions, principalities, powers, etc. NOTHING existed before Jesus Christ since he was absolutely FIRST. This means that God the Father couldn’t have existed one single second prior to Jesus existence, but he could certainly have existed simultaneously as him. God is eternal, and God the Father and Jesus Christ both belong to the eternal Godhead.

Col. 1:16 For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created by him, and for him

Did God move King David to make a census, or did Satan? Sin or no sin?

censusIn 2 Sam. 24 it says that God moved David to make a census of Israel’s military power, but in 1 Chron. 21 it says that Satan moved him to do so. Can these two statements be combined, or are they mutually exclusive?

One solution is that it concerns two different kinds of censuses, and another solution is that David did not perform a census the way God had described a proper census as per Ex. 30. A third option is the one described below.

Israel was already under God’s judgment to begin with, so there were no innocent men involved in this particular story. God is angry with Israel and punishes them by allowing Satan to ”unleash” David’s illegitimate pride to create a rift between them.

2 Sam. 24:1 And again the ANGER of the Lord was kindled AGAINST ISRAEL, and he moved David AGAINST THEM to say, Go, number Israel and Judah.2 For the king said to Joab the captain of the host, which was with him, Go now through all the tribes of Israel, from Dan even to Beersheba, and number ye the people, that I may know the number of the people.3 And Joab said unto the king, Now the Lord thy God add unto the people, how many soever they be, an hundredfold, and that the eyes of my lord the king may see it: but why doth my lord the king delight in this thing?

1 Chron. 21:1 And Satan stood up against Israel, and provoked David to number Israel.2 And David said to Joab and to the rulers of the people, Go, number Israel from Beersheba even to Dan; and bring the number of them to me, that I may know it.3 And Joab answered, The Lord make his people an hundred times so many more as they be: but, my lord the king, are they not all my lord’s servants? why then doth my lord require this thing? why will he be a cause of trespass to Israel?

God sometimes bestows evil consequences (physical evil, or calamity) upon man’s evil actions (you reap what you sow). He also chooses what kind of evil to bestow, and if he would like to take the chance to bestow evil by means of other people (or Satan) who are already set on doing harm. Satan is often accusing both Israel and believers for various things, and he seeks to get God to punish his people. In 2 Samuel, it says that God was angry with Israel (due to the recent revolt under Sheba in I Chron. 20 and other acts by Amnon and Absalom), and this would be a good reason for God to allow Satan to do what he always wants to do – cause harm!

Here are a couple of examples of when it’s possible to suggest that God and/or Satan perform the evil:

In I Kings 22 (and. 2 Chronicles 18) which you can read about in this article, God decides to kill the evil king Ahab, and asks the heavenly hosts as to how to entice Ahab to enter into a battle in which he will die. A spirit volunteers to be a ”lying spirit” in the mouth of Ahab’s false prophets, and God accepts the offer and allows him to do it. Nevertheless, God is not guilty of lying (there is no darkness in God), but merely gives Ahab what he deserves (Jer 24.7).

In I Sam 16, after repeated failures to submit to God’s leadership, Saul is rejected as king. He remains on the throne and continues his non-committed lifestyle and reign – even indulging in sorcery and seances. God punishes him by sending an ”unclean spirit” to trouble him.

The motivation to cause calamity is a bit different in the book of Job, but God allows Satan to attack Job and he later confronts Satan with Job’s failure to sin even though we can read ”you incited me against him to ruin him”. In other words, Satan was the ”ruiner” but God was also a ”ruiner” – so sometimes it’s actually not a big difference to suggest that ”God moved a person to do this and that” or ”Satan moved a person to do this and that”. The idea of God acting through agents -for reasons of judgment, of mercy, of testing, etc – occurs a few times in scripture, but nowhere does it say that God acts in this way ALL THE TIME. When it comes to Joseph and his brothers, there were evil human intentions (Joseph’s brothers sinning by selling their brother), with God’s overarching purpose for good.

1 Sam might be understood in this way:

  • God is angry with Israel’s sin (and David’s handling of the royal family issues).
  • Satan sees his opportunity, accuses them of wrongdoing, and wins approval to inflict David’s and Israel’s wrongdoing back on themselves.
  • God, knowing that the punishment is well deserved, that the example of correction/contrition on David’s part will be recorded in Scripture forever as an example, and that He will be gracious ‘ahead of schedule’ and reveal the site of his temple/crucifixion, agrees to turn David and Israel over to him, for this specific punishment (cf. I Cor 5.5).
  • Satan, with this permission from God, moves David to begin the Census.

Moreover, there was no order from God to David to NOT count the men, and the taking of a census was allowed in the law

Ex. 30:11 And the Lord spake unto Moses, saying,12 When thou takest the sum of the children of Israel after their number, then shall they give every man a ransom for his soul unto the Lord, when thou numberest them; that there be no plague among them, when thou numberest them.13 This they shall give, every one that passeth among them that are numbered, half a shekel after the shekel of the sanctuary: (a shekel is twenty gerahs:) an half shekel shall be the offering of the Lord.14 Every one that passeth among them that are numbered, from twenty years old and above, shall give an offering unto the Lord.15 The rich shall not give more, and the poor shall not give less than half a shekel, when they give an offering unto the Lord, to make an atonement for your souls.16 And thou shalt take the atonement money of the children of Israel, and shalt appoint it for the service of the tabernacle of the congregation; that it may be a memorial unto the children of Israel before the Lord, to make an atonement for your souls.

Had the numbering been done correctly (with the census tax for atonement), then undoubtedly no plague would have been sent, and the people would have benefited from the atonement. The fact that Joab knew that David was doing this out of pride (and even to bolster his military ranks, 1 Chron 27.2,4) instead of out of some religious sentiment, gives an indication of that the religious guidelines were not going to be followed. Joab specifically knew that what he was ordered to do was wrong (1 Chron 21.3), so the issue might not have been the census itself but that it was done without regard to the religious dimension and proper process. The observation made in 1 Chron 27.23-24 about God’s promise to make Israel numerous, could be taken as a reference to the population-reducing judgment of God. Punishing people by giving them over to their own will (see the case with Pharoah and the statements in Romans 1) can sometimes be seen in scripure, but it is never done without plenty of prior opportunity to change and to open up to goodness and truth.

In 2 Sam 24.16 we can read: ”When the angel stretched out his hand to destroy Jerusalem, the LORD was grieved because of the calamity…”. God’s justice is always angry at sin, and his love is always grieved over the misery that sin causes.

You can read more in this article from christianthinktank.

Jesus lät sig TILLBES, och lärde oss att tillbe och tjäna endast GUD

”Tillbe” är översatt från det grekiska ordet proskyneó (Strong’s 4352). Även om ”tillbe” är den vanligaste översättningen så kan ordet även ha betydelse att gå ner på knä inför någon och visa aktning/vördnad. Sammanhanget hjälper till att se betydelsen. Det vore oärligt att översätta ordet med ”tillbe” varje gång det handlar om Gud Fader och till ”falla ner inför” varje gång det handlar om Jesus. Då har man ju bestämt sig på förhand att manipulera texten så att den stämmer överens med det resultat man vill ha.

KJV översätter ordet med: worship (60 gånger).

NASB: worship (32), worshiped (17), worshipers (1), worshiping (1), worships (1), bow down (1), bow down before (1), bowed down (1), bowed down before (2), bowing before (1), bowing down (1), prostrated himself before (1)

Trots att ”proskyneó” står i relation till Jesus i 25% av gångerna i Jehovas Vittnen engelska Bibel (The New World Translation) så har översättarna valt att inte översätta ordet med ”tillbe” en endaste gång. Om ordet däremot kan läsas i relation till djävulen, demoner, avgudar etc, så har de valt att översätta exakt samma ord med ”tillbe”!  Detta är inget ärligt sätt att översätta Bibeln på!

”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna”

Jesus ger inte något erbjudande att man kan tillbe någon annan än just Gud. Så varför låter han sig så ofta tillbes om han inte vore Gud? För att Gud vill lura oss att tro att Jesus är Gud fastän han inte är det?

Matt. 4:9 Och han sade: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” 10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.”

Lukas 4:8 And Jesus answered and said unto him, Get thee behind me, Satan: for it is written, Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve.

När Jesus nämnde ”Det står skrivet”, så syftar han på nedanstående bud från Gud, där tillbedjan står i relation till Gud.

5 Mos. 6:13 Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du avlägga din ed. 14 Ni skall inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er, 15 ty en nitälskande Gud är Herren, din Gud, i din mitt. Se därför till att inteHerrens, din Guds, vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.

I Gamla Testamentet så används ”tillbe” många gånger i relation till Gud (översatt från hebreiska), med upprepade varningar till Israel att inte tjäna andra Gudar. ”Tillbe” och ”tjäna” används både ihop och separat, och oavsett vilket så är orden starkt förknippade med Gud.

2 Mos. 34:14 Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han.

5 Mos. 30:17 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem,

Daniel 3:14 sade Nebukadnessar till dem: ”Är det sant att ni, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, inte dyrkar mina gudar och inte tillber den staty av guld som jag har låtit ställa upp?—28 Nebukadnessar tog då till orda och sade: ”Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De förtröstade så på honom att de överträdde kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud.

Apg. 7:41 Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? 43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

Det är tänkt att vi ska tillbe honom som skapat himmel, jord och hav. Vem är det? Gud (Yahweh) har självfallet gjort allt detta (alldeles själv, och ingen var med honom enligt Bibeln), men även Jesus skapade allting med sina egna händer. Det enda sättet att förklara detta och inte göra Gud till en lögnare, är att acceptera Bibelns klara budskap att Jesus är Gud.

Upp. 14:7 Han sade med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.”

Hebr. 1:8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet,och rättens spira är ditt rikes spira. 9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens oljamer än dina medbröder.10 Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund,och himlarna är dina händers verk.

Kol. 1:16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till (KJV BY HIM) honom.17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom

Anti-trinitianer kanske insisterar på att Jesus inte skulle tillbe någon Gud om han vore Gud själv, men då har de inte förstått den klassiska treenighetsläran. Jesus var också människa som vi, och han kommunicerade med sin Fader genom bön och tillbedjan. Läs gärna my article om hur Jesus frivilligt gjorde sig lägre än änglarna och såg sin Fader (fortfarande i himlen som Jesus lämnat) som sin auktoritet.

Joh. 17: 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.— 24 Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.

Att tillbe andra människor eller saker är att bryta mot det första budet; att inte ha några andra Gudar än Gud

Apg. 7:43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att TILLBE. Men jag skall föra er bortom Babylon.

Upp. 16:Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.

Upp. 19:20 Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel. 

Bibelverser där vi kan se att Jesus blir tillbeddworship 4

Om Jesus inte är Gud kan man undra varför han lät sig tillbes så många gånger, och varför han ingen gång korrigerade alla de som tillbad honom genom att förklara det olämpliga i att tillbe en vanlig människa. Det hade definitivt fått alla treenighetstroende att tänka till. INGEN GÅNG grep Jesus in och talade människor tillrätta. Man kan säga, att för en person som säger att vi endast ska tillbe GUD så tillbes han själv ofantligt mycket! Betyder det att Jesus är en hädare och en hycklare (och lögnare) ELLER betyder det att han faktiskt är GUD?

De vise männen tillbad Jesus vilket var listigt av dem eftersom vi kan läsa om denne furste att han var Mäktig Gud samt andra gudomliga namn. Ett litet barn kan inte ens uppfatta att någon faller ner och visar vördnad, så även detta talar för att de vise männen faktiskt föll ner inför honom för att TILLBE – där åldern inte spelar någon roll.

Mat. 2:2 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa mänfrån Östern till Jerusalem och frågade: ”Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att TILLBE honom.” — Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: ”Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och TILLBE det.” —11 Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och TILLBAD det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra. 

Jes. 9:6 Ty ett barn blir oss fött,  en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.7 Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike.

Jes. 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

Matt. 14:33 Och de som var i båten TILLBAD honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son.”

Matt. 28:9 Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och TILLBAD honom.

Matt. 28:16 De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå.17 Och när de såg honom, TILLBAD de honom, men andra tvivlade18 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden.

Lukas 24:50 Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.51 Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen.52 De TILLBAD honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. 53 Och de var alltid i templet och prisade Gud.

Joh. 9:35 Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: ”Tror du på Människosonen?” 36 Han svarade: ”Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom.” 37 Jesus sade: ”Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det.” 38 Då sade mannen: ”Jag tror, Herre.” Och han TILLBAD honom.

Hebr. 1:Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.

Upp. 5:12 Och de sade med hög röst: ”Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.” 13 Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga: ”Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter.” 14 Och de fyra väsendena sade: ”Amen”. Och de äldste föll ner och tillbad.

Upp. 7: De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10 Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.” 11 Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud.

Upp 11: 16 Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sade:—18 Folken vredgades, och din vredes dag har kommit, tiden när de döda skall dömas och när du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärvar jorden. (Notera att denna beskrivning av Gud passar perfect in på Jesus som ska döma jorden.)

Det finns även andra ställen där ”proskyneó” används men där den svenska översättningen (till skillnad mot andra översättningar såsom KJV) valt att nöja sig med att ”falla ner inför” även om även detta är ett tecken på tillbedjan av Gud. 

Mat. 8:Då kom en spetälsk fram och föll ner (worshiped KJV) för honom och sade: ”Herre, om du vill, kan du göra mig ren.

Mat. 9:18 Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner (worshiped KJV) för honom och sade: ”Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.”

Mat. 15:24 Han svarade: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.” 25 Men hon kom och föll ner (worshiped KJV) för honom och sade: ”Herre, hjälp mig!”

Matt. 18:25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad (worshiped KJV): Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. (A parable where the King is a picture of the Father.)

Mat. 20:20 Modern till Sebedeus söner gick då fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä (worshiped KJV) och ville be honom om något21 Han frågade henne: ”Vad vill du?” Hon sade till honom: ”Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra.

Mark. 5:När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner (worshiped KJV) för honom och skrek: ”Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!”

Upp. 3:Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter (worshiped KJV), och de skall förstå att jag har dig kär.

Andra ställen där ordet översätts med TILLBE

Joh. 4:19 Kvinnan sade: ”Herre, jag märker att du är en profet. 20 Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.” 21 Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”

Hebr. 11:19 Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.20 I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. 21 I tron välsignade den döende Jakob var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav. 

Om någon faller på knä inför våra fötter som ber vi väl dem att stiga upp? Dock inte Jesus…worship 3

Om någon skulle falla ner och tillbe och prisa oss så skulle förmodligen den vanliga reaktionen vara en känsla av obehag (eftersom vi vet att vi inte är någon Gud som ska tillbes) samt att be personen sluta och resa upp honom. Exakt den reaktionen visade också PETRUS och ängeln som Johannes tillbad. De förklarade också varför – Petrus för att han är en vanlig människa, och ängeln för att han är en vanlig medtjänare. Så Petrus och Ängeln reagerade som man kan förvänta sig, så varför gjorde inte Jesus det? Förmodligen för att han är GUD och därför förtjänar att tillbes. Varför skulle de flesta Bibelöversättare ha fel? För att det inte passar in med det önskade resultatet?

Apg. 10:25 När Petrus skulle gå in, kom Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och TILLBAD. 26 Men Petrus reste honom upp och sade: ”Stig upp! Också jag är en människa.” 

Upp. 19:10 Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: ”Gör inte det! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder, som har vittnesbördet om Jesus. Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande.”

Upp. 22:Det är jag, Johannes, som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat mig detta. Men han sade till mig: ”Gör inte det! Jag är tjänare liksom du och dina bröder profeterna och de som håller fast vid orden i denna bok. Gud skall du tillbe.”

Jesus säger som sagt att vi endast ska tillbe GUD, men Gud Fader själv säger att JESUS ska tillbes när han träder in i världen. Antingen har en utav dem fel, eller också är Jesus GUD och det är därför som han ska tillbes:

Hebreerbrevet 1:6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.

Lustigt nog så har även Vakttornet (som ändrar sig då och då) erkänt att Jesus tillbads, även om de felaktigt menar att Jesus är en Gud bland flera:

”The fact that our Lord received worship is claimed by some to be an evidence that while on earth he was God the Father disguised in a body of flesh and not really a man. Was he really worshiped, or is the translation faulty? Yes we believe our Lord Jesus while on earth was really worshiped, and properly so. While he was not the God, Jehovah, he was a God. The word ‘God’ signifies a ‘mighty one,’ and our Lord was indeed a mighty one. So it is stated in the first two verses of the gospel of John. It was proper for our Lord to receive worship in view of his having been the only begotten of the Father. . .” (The Watchtower, July 15, 1898, p. 216.)

Om vem som helst kan tillbes för att det anses som vanlig respekt så kan man fråga sig varför Jesus, Petrus och ängeln Gabriel inte verkar ha känt till detta när de menar att vi endast ska tillbe Gud, och varför Jesus gick emot sitt eget förbud och lät sig tillbes?

1 Krön 29:20 ärefter sade David till hela församlingen: ”Lova HERREN, ER GUD” Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders GUD, och de bugade sig och föll ner för HERREN och för kungen. 21 Dagen därefter slaktade de slaktoffer åt HERREN och offrade brännoffer åt HERREN: —- 22 De åt och drack med stor glädje inför HERRENS ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung.

Ovan skriftställe är alltså det som Jehovas Vittnen brukar använda för att komma bort från det faktum att JESUS TILLBES i massor av Bibelställen. Självfallet så anser inte Kung David att han kan tillbes liksom Gud för då bryter han ju Guds främsta bud, men det är inget fel att församlingen lovar HERREN (inte David), och att de när de bugar och böjer sig ner inför Herren och faktiskt även tar av sig hatten och bockar även för David.smile Ingen idé att göra en höna av en fjäder utan att läsa hela skriften utan att göra så att den motsäger sig själv. Hur lyder texten om man översätter den ord för ord?

”Now bless the assembly to all David said to the Lord and did and bowed of their fathers the God the Lord the assembly and all the morrow the Lord offerings and offered and sacrifices the Lord”

King David said ”In sin did my MOTHER conceive me”, but it’s no support for a sinful nature Ps. 51:5

Behold, I was shapen in iniquity, and in sin did my mother conceive me (Ps. 51:5)

This verse concerns two people – King David and his mother*). No one else is spoken about so we can’t assume that all the people in the world are referred to here. The event spoken of is the conception of David and not the birth of David, and David is not saying that he was born as a sinner but possibly that his mother was in sin when she got pregnant. It could very well be that she was sinning when she conceived him, and a case could be made that this verse is talking about the defilement of David’s mother – because she was previously the wife (or concubine) of a heathen king.

The book of psalms is a poetic book and this means that it can be taken literally or figuratively depending on the context, so we must therefore be careful so we won’t end up starting a new doctrine based on pure poetry. It’s never a good idea to take a verse from Psalms, Proverbs or other poetic texts, to make a doctrine out of it which is contrary to other more clear verses in the Bible. We can reach all kinds of crazy conclusions with such methods. This particular verse in Psalms has often been used as an attempt to prove that David and ALL people under the sun are born in sin, but it fails miserably.

Some facts concerning David and his mother

David had two half-sisters (1 Chron. 2:13-16), and their father was not Jesse but Nahash (2 Sam. 17:25) who was an Ammonite king (1 Sam. 11:1). David’s mother might have been a second wife of Jesse. Perhaps the first wife of Jesse was considered superior to his second wife, because this would explain why David’s half brothers viewed themselves as superior to David and why David was not called before Samuel among the other sons – as he was possibly viewed as an illegitimate child (1 Sam. 16:11). We can speculate further that perhaps David’s mother was not married to Jesse when she became pregnant, or maybe she was still the concubine of, or married to Nahash when she conceived David. Moreover, we can’t rule out that it might be as per this story, reminding us about Jacob and Leah + her sister Rachel. If this story is applicable, then Jesse is indeed David’s father without even knowing it due to a sneaky plan carried out by his wife, and David’s brothers would regard him as an illegitimate and hated son of their mother. Either way, this poetic psalm simply cannot be used as support for that man is born with a sinful nature.

Psalm 69:8 I am become a stranger unto my brethren, and an alien unto my mother’s children.— 19 Thou hast known my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee.—21 They gave me also gall for my meat; and in my thirst they gave me vinegar to drink.22 Let their table become a snare before them: and that which should have been for their welfare, let it become a trap.

David was not blaming his sin on his birth, but he was simply stating that even the circumstances related to his birth were surrounded by sin, and he also says that he was ”wonderfully” and ”marvelously” made by God in the womb (Ps. 139:13-14). David is in Psalms 51 speaking to the Lord but he is not trying to ask God for forgiveness for that he (David) had the nerve to be born with a sinful nature – because that would hardly be David’s fault. On the contrary, sin at birth would be something that he could blame God for IF it were true – which it isn’t.

Psalms 51 starts out saying

Psalm 51:1 Have mercy upon me, O God, according to thy lovingkindness: according unto the multitude of thy tender mercies blot out MY transgressions.2 Wash me throughly from MINE iniquity, and cleanse me from MY sin.3 For I acknowledge MY transgressions: and MY sin is ever before me. Against thee, thee only, have I sinned, and done this evil in thy sight: that thou mightest be justified when thou speakest, and be clear when thou judgest.

If a person has an intimate relationship and conceives against the law of God, whose sin is it? The person who conceives or the baby that is conceived? Clearly it’s the former since the one being conceived doesn’t have any choice in the matter – which our righteous God is well aware of. We are sinners when we break the law of God, and it’s not a sin to be conceived or to be born into this world – neither is it evil.

Psalms 51 goes on to say:

Psalm 51:7 Purge me with hyssop, and I shall be clean: wash me, and I shall be whiter than snow. 8Make me to hear joy and gladness; that the bones which thou hast broken may rejoice…

Few would read this in a LITERAL sense. Can hyssop really make our sins go away, and can broken bones rejoice? Poetry might speak the whole truth or it might mirror the truth poetically. David was in jeopardy of losing the Spirit, because God had broken the covenant with him:.

Psalm 51:11 ”Cast me not away from thy presence; AND TAKE NOT THY HOLY SPIRIT FROM ME.” 

In Ps. 51:14 David is talking about ”bloodguiltyness”, and it’s possible that he compares himself with his mother who also sinned in a similar way during his conception. This could explain his comparison with his mother in the previous verses.

Also compare with these verses:

Psalm 22:But thou art he that took me out of the womb: thou didst make me hope when I was upon my mother’s breasts.10 I was cast upon thee from the womb: thou art my God from my mother’s belly.

Psalm 139:14 I will praise thee; for I am fearfully and wonderfully made: marvellous are thy works; and that my soul knoweth right well.

None of the early church fathers the first 250+ years AD (with no exception) taught that man is born with a sinful nature (which you can read in this article with quotes from Ignatius, Irenaeus, etc) and the popularity of the idea of original sin can actually be traced back to Augustine (a former gnostic) and blamed on him. If neither the Bible nor the old church fathers taught original sin, but the contrary, we know we are on the wrong path if we still teach it.

Do read my blog post about Romans 5 (and the non-existent sinful nature) in this article

*) According to Midrashim, King David’s mother was Nitzebet.