Etikettarkiv | faller

Tips angående hundar som fäller hår, såsom en labrador

Hundhår! Vad göra?

Vad gör man om man skaffat hund som fäller hår överallt, och när man märker att man även transporterar hundhår till jobbet (där de sprider sig vidare)?

Hundar kan tappa hår pga STRESS (förståeligt om en hund måste byta miljö och dessutom tvingas göra en omfattande resa till det nya hemmet), och/eller VÄDEROMSLAG. 

Hundhår 3

Använd bra verktyg

Råden i korthet:

  1. Självfallet se till att hunden äter hundfoder av hög kvalitet, och där en inriktning är bra päls.
  2. Äggula och fiskolja (äggvita undviks ofta för att den inte ska reducera det nyttiga intaget av äggulan som är det centrala för en bra päls).
  3. Bra hårborttagningsverktyg med täta och korta taggar.
  4. Bra dammsugare med inriktning på pälsdjur, samt diskret sladdlös dammsugare med samma inriktning för att slippa ha en elektrisk dammsugare stående permanent på golvet.
  5. Välj max en dag i veckan när ni storstädar genom att dammsuga och skura golv. Övriga dagar kanske ni klarar er med sladdlös dammsugare.
  6. Undvik material såsom teddy och fleece som drar till sig hår. Använd gärna vanligt påslakan som bäddmaterial och använd gärna sköljmedel som reducerar statiskhet.
  7. Ha en stor hundmatta el dyl. av lämpligt material  redo vid dörren som hunden kan stå på när den tagit en promenad (som inte kräver dusch). Samt ha en annan matta/handduk redo efter dusch som den rena hunden kan torka på.

Vi själva skaffade en omplaceringshund från Irland, en vit labrador, och den första månaden uttryckte vi tacksamhet för att hunden inte fällde hår. Det gjorde inte vår förra hund heller, en kortbent Jack Russel terrier, så vi kände att vi varit förskonade vad gäller hundhår. Men efter någon månad i Sverige började problemet. Hunden tappade hår mer än en gammal julgran barrar i februari. Det var hår precis överallt.

Jag började använda klädvårdsrulle på kläderna efter att de varit i tvättmaskinen, men eftersom det krävdes arbete både utanpå och innanför kläderna (även underkläder) så förstod jag ganska snart att det inte var ett bra system. Det skulle gå åt alldeles för många klädrullar och tvättmaskinen skulle inte må bra av så mycket hundhår. Vi började med ett system där vi åtminstone lade våra strumpor i en separat tygväska för att saneras innan tvätt, men det var ändå ett omfattande jobb att försöka duscha av håren (gick inte), och där jag ändå tvingades dra av hår utanpå och innanför strumporna innan jag lade dem i tvättmaskinen. Även efter tvätt fick jag dra av hår på samma strumpor, liksom på en del kläder som särskilt attraherat hår.

Hundhår 1

I början var det dubbelt så mycket hår

Av en händelse fick vi höra talas om en familj som råkat ut för exakt samma sak. Omplaceringshund från Irland. Bra första månaden innan jul. Sedan omfattande hundhårsfällande. De började då ge hunden en äggula med fiskolja varannan dag i 2-3 veckor (kanske inte måste vara just fiskolja), och antingen hjälpte den kuren eller också slutade deras hund tappa hår på egen hand.

Vi började då göra samma sak, och faktiskt, efter 3 veckor lättade problemet. Från att problemet var GIGANTISKT så reducerades det till att vara hanterbart. När det var som värst så fick jag gå och handla med en jacka översållad med hundhår. Visst hade jag använt en klädroller på jackan först (på vissa kläder krävs kanske 10-20 blad av en klädroller eftersom den måste används även på insidan av kläderna) men eftersom jag haft hunden bredvid mig i bilen så hade förstås håren spridit sig. Folk måste ha undrat när de sett min håriga jackrygg. ”Vad sägs om en klädvårdsrulle innan man går och handlar?” Bilens inredning var alltid översållad med vita hundhår varje gång hunden vistats i den. Vi använde dammsugare ibland och även klädroller, men det krävdes ett sådant arbete efter varje hundbesök.

Hundhår 4Soffan ska vi helst inte tala om. Det var oändligt med hår även under sittdynorna och det var inte bara att svepa med dammsugarmunstycket för att snabbt suga upp dem. Nej, de långa vita starka håren vägrade nästan att sugas upp och en del av dem hade flätat sig in i tyget. Men även lösa hår fick man ibland plocka för hand och trycka djupt ner i dammsugarmunstycket samt hoppas på att de inte skulle hoppa tillbaka. Jag märkte att det gick att ha hundhår 20-30 cm från en ”statisk” möbel och ändå kunde håret horisontellt dra sig tillbaka till möbeln när jag släppte det. (Gravitationsmodellen är inte bevisad utan objekts rörelser kan förklaras med exempelvis densitet, flytkraft och statiskhet.)

Så fort jag satte mig i soffan så blev det automatiskt så att jag letade hundhår bredvid mig för att plocka upp dem. På bordet har jag en glasburk med ett praktiskt hål i locket som jag använder för att stoppa hår i och när jag samlat tillräckligt mycket för att det ska bli en stor hårboll så kastar jag hårbollen. Den första tiden så hade jag ett tänt ljus i glaslykta där jag brände hår, men nu använder jag glasburken sedan glaslyktan sprack mitt itu … Hellre glasburk med hår än en stor sladddammsugare placerad mitt på vardagsrumsgolvet.

Vår stora matta dammsuger jag med en bra dammsugare, och efter det så använder jag borstmunstycket för att suga upp resten. Om jag måste jag bättra på arbetet så kan jag använda vår sladdlösa dammsugare. När det var som värst kunde arbetet kräva minst 20 minuter bara för mattan, och dagen efter tvingades jag göra om jobbet.

I början insåg vi förstås att mattorna var fulla med hår eftersom vi kunde se det, men på det ljusa trägolvet i björk så syntes inga hår. Vid ett tillfälle så hade vi släckta lampor och lyste på golvet med en ficklampa. Jag skrek när jag såg mängden av vita hundhår som fanns i stora mängder över hela golvet!

Jag hade köpt en stor fin och fluffig hundsäng för hunden, men den vägrade att sova i den. En labrador kan tycka att den är för varm. Kanske bra att vi skänkte bort den för den mörkbruna sängen var totalt översållad med vita hundhår så fort hunden bara satt sig i den för ett kort ögonblick. Ja, hunden behövde faktiskt inte röra hundsängen för att den skulle samla hår, för hår drogs till den ändå. Vi provade även ett par lediga fleecefiltar som sovmaterial, men när de på nolltid samlade tiomiljoner hundhår och skakades utomhus så kanske bara 5 hundhår ramlade av trots ett frenetiskt skakande. Hundhår kunde även hittas i överflöd på upphängda jackor som aldrig ens använts ihop med hunden. Jag vet inte hur många klädvårdsrullar som jag använt bara på en kort tid … Hundhår hittas fortfarande på tangentbordet när jag öppnar datorlocket, och om vi har otur även på spisen eller i maten.

En labrador är en bra hundras om man känner sig otrygg och önskar en stor hund med vassa tänder, vilket kan vara en tillgång i det nya Sverige (folk behöver inte få reda på att hunden inte skulle göra en fluga förnär) samt om man vill ut och gå/springa med hunden eller bara ha som sällskapsdjur. Bara man klarar av lite hundhår, för just labradorer kommer på första plats bland de hundraser som fäller hår. Har du en annan hundras så kanske du inte ens kommer att fortsätta att ha problem med hundhår efter den första tiden.

Bibeln om sparvar som faller till marken, samt om hårstrån som är räknade

SparvarGud känner till även när sparvar faller döda till marken

Bibeln förklarar att inte ens en sparvs död går Gud obemärkt förbi.

Matt. 10:28 Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. 29 Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. 30 På er är till och med alla hårstrån räknade.31 Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

Vi kan läsa ”utan er Faders vilja” i v. 29, men i originaltexten står endast (översatt till svenska) ”utan er Fader”, vilket många andra översättningar också fått det till (såsom King James Bible). I Lukas version av händelsen förklaras samma sak med inte en enda av dem är bortglömd hos Gud”.

Luk. 12:4 Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. 5 Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. 6 Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud.7 Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

Utgiften för ovan nämnda sparvar var låg, och sparvar är väldigt oansenliga djur som ofta förekommer i stora mängder. Ändå intresserar sig Gud för varje liten sparvs liv, eftersom djur och människor ingår i Guds goda skapelse. Guds kärlek och omtanke fungerar inte på ett sådant sätt att djur och människor aldrig behöver dö från den här världen, men lidande och död har ändå en begränsning. Vi har något större och något bättre att se fram emot, och livet efter detta varar för evigt. När vi börjar leva i det nya Jerusalem så kommer vi inte att utbrista att våra uppförsbackar på jorden inte var värt besväret, för i Guds rike råder total salighet och där finns inga tårar.

Upp. 21: Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”

Det var från början inte tänkt att djur (”levande djur” – i princip de som andas och har blod) skulle ätas, men det var innan Adam och Eva syndade och innan de drevs ut från Edens lustgård samt bort från Livets träd som ger liv. Efter den händelsen härskade döden över både djur och människor eftersom våra liv måste begränsas för att slippa leva i evighet i en kall och hård värld drabbad av lidande. Syndens lön är döden, och döden i sig betraktas som en fiende som ska besegras (1 Kor. 15:26). Ändå är döden i den här världen, efter att synden kom in i bilden, något helt nödvändigt och kan ses som ett förbarmande från Guds sida. Han har en bättre väg för oss.

Det var inte förrän efter floden som Gud gav tillåtelse till köttätande.

1 Mos. 29 Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. 30 Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så.

1 Mos. 9:9 Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. 2 Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta4 Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta, 5 och för ert eget blod, som har er själ i sig, skall jag kräva räkenskap. Jag skall utkräva det av alla djur, likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv.

I Jesu undervisning om sparvarna så ingår också budskapet att vi är ännu mer värda  inför Gud än de billiga sparvarna, och Gud har t o m koll på antal hårstrån på våra huvuden. Visst är det naturligt att frukta för sitt liv om fienden är nära, men vår inställning bör vara att inte vara rädda för människor som maximalt kan döda våra kroppar. Den vi allra mest bör frukta och respektera är Skaparen som ju har makt att göra mer än så. Vid den slutliga domstolen har Skaparen makt att kasta personer i Gehenna (de som inte vill ha något med honom att göra) vilket är långt mer allvarligt än att en människokropp dör och förmultnar. En förmultnad kropp kan få liv igen i Guds värld, men inte en kropp som kastas i Gehenna.

Den första människan som dog blev mördad av sin egen bror. Gud förhindrar inte människor att begå brott i en värld som är skapad med fri vilja, men Guds ögon ser allt och han glömmer inte.

1 Mos. 4:10 Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!

Jesus gör återigen en jämförelse med fåglarna här nedan. Det Jesus talar om handlar om TRO, som också resulterar i trygghet och förväntan. Om vi låter världens bekymmer lägga sig som ett lock på vårt andliga liv så kommer vi också ha svårare med vår tilltro till vad Gud kan göra. Den avslöjade hemligheten är sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också”.

Matt. 6:25 Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31 Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Den frid som Jesus ger är annorlunda än den frid som världen kan ge:

Joh. 14:27 Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.