Etikettarkiv | arken

En man som enligt Bibeln DÖR för att han rört ARKEN? – 2 Sam. 6 + 1 Krön. 13

arken.jpegInstruktioner för att bära Arken 

Till att börja med så kan vi läsa instruktionerna om arken och dess förflyttning, främst i 4 Mos. 4. Vi har även dessa instruktioner:

4 Mos. 1:50 utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger. 51 När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han DÖDAS.

4 Mos 4:5 När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de DÖ. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.—17 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 18 ”Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam, 19 utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära, 20 men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de DÖ.” 

2 Mos. 25:14 Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

4 Mos. 7:9 Åt Kehats barn däremot gav han ingenting, ty de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna.

Baserat på ovan information så ser vi att instruktionerna gällande arken var att 1) översteprästen (som var av Arons släkt) hade uppgiften att övertäcka de heliga föremålen så att ingen skulle behöva se/röra vid dem och därmed dö. 2) Endast Kehats släkt (leviter) skulle bära arken. 3) icke-leviter skulle inte kunna komma nära inpå Arken pga dödsrisken, och inte ens Kehats släktingar (leviter) skulle kunna röra vid Arken eller titta på de heliga föremålen ens för ett ögonblick pga dödsrisken 3) Arken skulle bäras av människor, där stängerna skulle vila på deras axlar – inte bärandes av/på djur eller på vagnar.

Hur gick förflyttningen till i verkligheten?

Men läs här hur Davids transport av Arken till Israel (från filisteerna) gick till i verkligheten:

2 Sam. 6:1 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. 3 De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.6 Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse.Och han dog där vid Guds arkDavid blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: ”Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?”10 Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.12 Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.

1 Krön. 13:1 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: ”Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den.” 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.5 David samlade då hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn. 7 De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.9 Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade. 10 Då upptändes Herrens  vrede mot Ussa,och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.11 Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.

Leviterna hade ansvar för Arken, och innehade även kunskapen att förklara för andra om de rätta instruktionerna och de enorma riskerna som var inblandade när det gäller Arken och dess transport.

Om man studerar och jämför instruktioner och det egentliga förfarandet, så kan vi se en rad skillnader. I Davids fall så transporterades Arken på vagn dragna av oxar (båda förbjudna) i stället för på människoaxlar. Ingen överstepräst nämns i sammanhanget, vilket kan bero på att ingen sådan fanns närvarande. Var föremålen ens täckta (av någon annan)? Endast Kehats släktingar fick bära Arken, men det finns inget stöd för att Ussa  var av levitisk släkt (tvärt om enligt släktregistren i exempelvis 1 Krön. 15). Inte nog med att Ussa inte var av rätt släkt – han rörde också vid Arken som inte ens Kehats släkt fick göra. Eftersom Ussa snabbt kunde lägga sin hand på Arken när djuret klev snett så betyder det att han befann sig nära Arken under vagntransporten. Sällskapet verkade helt ointresserade av Guds instruktioner vad gäller Arken med de heliga budorden. Följde sällskapet kanske filisteisk sed i stället för levitisk?

3 Mos. 20.23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.

Att David var upprörd och tagen över det som inträffade är inte svårt att förstå, och känslornas förvärrades förmodligen med tanke på att han själv hade ett stort ansvar i det som hände. love2

Rättvist?

Men är inte Gud orättvis som dödar en man pga en sådan händelse? Det kanske man skulle tycka om Gud sände en person till en evighet i helvetet trots att personen i fråga endast gjort ett oskyldigt misstag, men Ussa sändes inte till helvetet och var kanske inte heller helt oskyldig. Han dog fysiskt vilket vi allihop kommer att göra oavsett livsstil. Ussas liv förkortades, men Hanoks/Enoks liv förkortades ännu mer eftersom han levde helt enligt Guds önskemål (1 Mos. 5:23-24).

Vi vet inte hur stor insikt Ussa själv hade gällande hans sätt att agera emot Guds bud  (han borde vetat bättre) men det förändrar inte att Gud menar vad han säger gäller hans lagar. Han förmedlar inte viktiga bud med mycket allvarliga konsekvenser, för att sedan förklara att han bara skojade och vi kan inte räkna med att han ska se genom fingrarna vid överträdelser. Om man kastar sig utför ett höghus (eller oavsiktligt ramlar) så riskerar man att dö även om man levt ett rättfärdigt liv. En del kanske menar att det är en självklarhet och naturlagar, men Gud har skapat även naturlagarna som är en lika stor verklighet som lagarna gällande Arken. Vidare är det även så att oskyldiga människor dör varje dag, och det inkluderar aborter.

Att Arken och dess innehåll var kopplade till en rad instruktioner var för människornas egen skull, (vilket är värt ett separat blogginlägg). Det handlar om nödvändigheten att känna vördnad och respekt för Guds ord som ger liv i evighet för människorna på jorden. Bland nödvändigheter för människans egen skull var även Kunskapens träd utplacerat i Edens lustgård. Varje gång Adam och Eva passerade det så krävdes ett beslut från deras sida att lämna det orört eftersom Guds bud och vilja är viktigare än kortvarig förbjuden sötma som skulle leda till döden. Det var inte för Guds skull som trädet fanns på plats utan för människornas skull, för att kunna vara vaksamma så att de alltid väljer livets väg i stället för svårmodet och dödens väg. Gud vill alltid det bästa för mänskligheten och han har skapat oss för att söka honom och finna honom (Apg 17).

Historien om Noas flod är inte baserad på Gilgamesh epos som källa

the ark.jpgGilgamesheposet och 1 Mosebok härrör sig från samma händelse

Händelseförloppet i 1 Mosebok med dess detaljer har stort stöd inom historia, arkeologi samt andra antika texter vilket gör berättelsen trovärdig. Vad gäller historien om Noas flod finns det många likartade berättelser bland olika kulturer vilket tyder på att de är baserade på en ursprunglig sann händelse som spridits muntligt och även skrivits ner. Berättelserna har många likheter men skiljer sig också åt i olika hög grad, vilket är naturligt när det gäller ögonvittnen och muntliga historier som återgetts över tid. Att skildringarna skiljer sig lite åt är alltså inget bevis i sig för att det inte skulle handla om en och samma händelse som inträffat för mycket länge sedan.

Vilken av berättelserna kan tänkas överensstämma bäst med den faktiska händelsen? Är det per automatik den som vi (hittills) kan identifiera som den allra äldsta?

En viktig pusselbit är förstås att försöka åldersbestämma de skriftliga redogörelserna eftersom ju äldre en version är ju närmare kan den placeras den verkliga händelsen – vilket ökar sannolikheten att texten är den mest orörda och korrekta (jämför t ex Bibeln och Koranen). MEN, detta är bara en generell sanning och stämmer inte alltid med verkligheten. När det gäller en så gammal och storartad händelse som Noas flod som inträffade för ca 4500 år sedan, så måste vi exempelvis räkna med att en mängd olika skriftliga texter hunnit förstöras eller försvunnit, och därför kan vi inte med säkerhet veta om äldst = mest oförvanskad och sann. En viktig frågeställning:

  1. Kan vi vara säkra på att den idag äldsta skriftliga berättelsen automatiskt är ohotat äldst och att inga äldre versioner någonsin kommer att grävas upp/hittas i framtiden (som kanske redogör historien på ett annat sätt)?
  2. Kan vi vara säkra på att den först nerskrivna versionen överensstämmer bäst med den verkliga händelsen, jämfört med en något senare nerskriven version inom en annan kultur? (T ex gällande en folkgrupp som förflyttat sig längre bort från händelsen och därmed skrivit ner texter senare än folk som fortsätter att bo kvar nära händelsens centrum?)
  3. Kan vi vara säkra på att människor inte valt att kasta väldigt luggslitna texter (på lertavlor eller papyrus), efter att de kopierat av dem och därmed förnyat dem?

Gilgamesheposet innehåller en mycket gammal flodhistoria liknande den vi kan se i 1 Mosebok. Få forskare tror att Gilgamesheposet är författat med 1 Mosebok som källa just eftersom Gilgamesh anses vara äldst. Men frågan är om 1 Mosebok omvänt måste haft Gilgamesh som en källa att efterlikna? Är inte det mest trovärdiga att berättelserna är baserade på en tidig händelse som sedan bevarats muntligt inom folkgrupper och skrevs ner vid olika tidpunkter?

Om 1 Mosebok skulle ha tagit sin berättelse från Gilgamesheposet så har författaren i så fall både ändrat och lagt till en lång rad detaljer som inte finns med i förlagan. Det handlar om väldigt stora avvikelser, såsom att gå från polyteism till monoteism, att tillägga att floden var världsvid, att justera det moraliska motivet för floden, att lägga till information om att vatten även kom från andra källor än ovanifrån, att till skillnad från förlagan beskriva konstruktionen på båten i detalj, att ändra måtten på båten så att den till skillnad från förlagans version blir stabil och idealisk som transport, att lägga till den exakta tiden för vistelsen ombord, att i detalj beskriva vilken månad resan startade och slutade, att ändra ordningen på de fåglar som flög ut från arken samt lägga till information om olivkvist, att lägga till beskrivningen att resenärerna handlar om fyra par som var värdiga att överleva, att beskriva släktleden från dessa par in i minsta detalj, att använda sig av specifika namn på människor, städer och länder som förekommer i mellanöstern och Europa än idag, etc. All denna nya information i 1 Mosebok tyder på att den röriga och detaljfattigare Gilgamesh ingalunda använts som källa. Om man använder en viss källa som förlaga brukar man inte i så stor omfattning frångå förlagan genom att hitta på helt egna sidohistorier och väsentligt nya detaljer.

Det viktigaste detaljen i jämförelsen är att båten i Gilgamesheposet handlar om en totalt sjöoduglig kubformad båt medan båten enligt 1 Mosebok handlar om en helt idealiskt byggd båt för sitt ändamål och som skulle kunna flyta helt stabilt trots påfrestningar. Om den här historien därför endast är baserat på livlig fantasi, så handlar det om en skribent som har en enormt stor kännedom om skeppsbyggnation, fysik, botanik, människor, historia, etc.

Bakgrunden till 1 Mosebokthe ark 3.jpg

Om man tänker sig scenariet att Bibelns beskrivningar är sanna (ett högst rimligt tankeexperiment med tanke på Bibelns många detaljer som överensstämmer med verkligheten), så utgår vi ifrån att människor talade samma språk under tiden för floden och ända fram till språkförbistringen i Babel drygt 100 år senare. Siffran är baserad på att Peleg, Ebers son, levde i den fjärde generationen efter floden, då både språkförbistring och jordförändringar anses ha skett (ordet ”arkipelag är värt ett kapitel för sig).

1 Mos. 10:25 Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, ty under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan.

1 Mos. 11:1 Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. 2 Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinars land och bosatte sig där. 3 De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 4 Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.5 Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. 6 Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. 9 Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

Hebreiska sägs ha kommit från Eber, och Noas sonson Aram sägs vara ursprunget för arameiska. Man kan alltså spekulera i om dessa är två exempel på språkgrenar som haft sin början i Babels språkförbistring. Vi vet inte vilket språk som den första människan Adam använde sig utav men det var förmodligen inte hebreiska. 1 Mosebok skrevs (eller sammanfattades) på hebreiska vilket anses vara ett senare språk än akkadiska/sumeriska. Tankegången är att Mose hade tillgång till tidigare nerskrivna berättelser/krönikor (många krönikor omnämns också i det gamla testamentet) som tidigare generationer skrivit ner före honom. Mose skulle kunnat göra sammanfattningar av dem samt lagt till eget material (och även hans efterföljare Joshua).

Resonemanget är att Adam först skrev ner sin historieskildring, sedan tog senare generationer över för att lägga till egna ögonvittnesskildringar om sin egen tid. Enligt Den redliges bok (omnämnd i Bibeln vid två tillfällen) så tog Noa med sig dokumentationen ombord på arken, för att fortsätta att bevara historiebeskrivningen till senare generationer som levde efter floden. När språkförbistringen sedan blev ett faktum i Babel så fanns förstås ett behov att översätta dokumentationen till ett eller flera andra språk, och framför allt kanske just hebreiska eftersom detta verkar vara det språk som Shems släktgren använde sig utav (och som sedan Mose kom att använda). Shem var enligt Den redliges bok den som tog ansvaret att bevara dokumentationen från tiden före floden.

Enligt Biskop Usshers annaler så inträffade Babels språkförbistring ca 2242 f.Kr, och kort därefter ser vi hur civilisationerna i Babylon, Egypten och Grekland började ta form (2234 f.Kr. — 2089 f.Kr.) De civilisationer som etablerades närmast Babel hade förstås möjligheten att skriva ner texter före andra civilisationer som etablerades längre bort från händelsernas centrum. Det tar en viss tid att resa över stora avstånd och även att etablera fungerande och permanenta samhällen. Därför kan vi inte med säkerhet veta att de äldsta skriftliga berättelserna är de som återgett den verkliga händelsen på det mest korrekta sättet. Det skulle lika gärna kunna vara någon av de senare texterna, skrivna av människor som rest långt och därför nedtecknat historien något senare – på sitt eget språk som de kanske fått från Babel.

Gilgamesh och Atrahasi

Berättelsen om kung Gilgamesh av Uruk i Mesopotamien skrevs ner under sumerisk tid på kilskrift omkring 2000 f.Kr. Gilgamesh ansågs vara till två tredjedelar gud och till en tredjedel människa (mamma gudinna och pappa människa). Detta påminner om både grekisk och nordisk mytologi, och ur biblisk synvinkel skulle det kunna handla om människor både före eller efter floden då människorna blev oerhört mycket äldre än idag.

Det egentliga eposet sammanställdes på akkadiska under gammalbabylonisk tid omkring 1200 f.Kr., med gamla berättelser som grund – berättelser som upphittats på lertavlor runtom mellanöstern. Sammanställningen är skriven på tolv lertavlor som hittades i ruinerna efter Assurbanipalbiblioteket (förstördes 612 f.Kr). Det sägs vara läkaren och exorcisten Sin-leqi-unninni som är författare, och det är förstås svårt att säga om man kan lita på hans beskrivning. Det finns således inte en ursprunglig text av Gilgamesheposet, utan en sammanställning av skrifter som man försökt synkronisera på bästa sätt till en sammanhängande text. De allra äldsta kända referenserna till den stora floden sägs härstamma från Atrahasiseposet från omkring 1700 f.Kr (eller äldre) genom ett fåtal lertavlor man hittat (ej kompletta).

”It is generally conceded that the Flood was not part of the original epic, which may have referred to it, but only briefly. The long account in Tablet 11 seems to be told for its own sake. It seriously interrupts not only the flow of dialogue between Utnapishtim and Gilgamesh but the otherwise smooth and natural transition from the end of the Tablet 10, where Utnapishtim tells Gilgamesh about the assembly of the gods after the Flood, to Utnapishtim’s rhetorical question. Finally, the story as told here is not an independent account; it draws on an identifiable source, the myth of Atrahasis.” /William Moran, American assyriologist

Det är förstås svårt att säga om delar av skrifterna var avsedda att i detalj beskriva en faktiskt händelse så sanningsenligt som möjligt (såsom kristna betraktar 1 Mosebok), eller om några av författarna föredrog att beskriva en berömd och faktisk händelse på ett poetiskt och spännande sätt – kanske för att förhöja hjältestatusen hos huvudpersonerna. Det kan vi bara spekulera om, men eftersom det handlar om skrifter som har över 4000 år på nacken så bör vi vara väldigt försiktiga med att begränsa möjliga scenarier. Lertavlorna, liksom 1 Mosebok, skulle som sagt kunna baseras på en sann händelse i grunden även om de av olika skäl (glapp i texterna,  missförstånd, tillägg, etc) skiljer sig åt. Det gör inte en eventuell verklig händelse mindre sann, och 1 Mosebok kan mycket väl vara den historiebeskrivning som bäst överensstämmer med den faktiska händelsen. Det skulle t o m vara så att beskrivningen stämmer överens fullt ut.

https://creation.com/images/pdfs/other/timeline_of_the_bible.pdf

http://blogs.ausd.net/users/riversandstars2012/uploads/riversandstars2012/TheGilgameshEpicAMasterpiecefromAncientMesopotamia.pdf

http://creation.com/many-flood-legends

Utrustning för vintillverkning, daterad till Noas dagar, funnen nära Ararat

Artikel från http://www.genesis.nu (om skapelsetro)

I ett grottkomplex i Armenien har arkeologerna hittat den hitintills äldst daterade utrustningen för vintillverkning. Den grotta där fynden gjorts ligger strax utanför en by vid namn Areni, som fortfarande är känd för sin vintillverkning. Platsen är belägen i sydöstra Armenien, vid gränsen till Iran.

Komplett anläggning. Enligt arkeologerna är det en komplett anläggning man funnit i grottan, för att tillverka, jäsa och lagra vin,. Här finns bland annat en enkel vinpress och lerkärl för jäsning och lagring av vinet. Enligt forskarna tyder det mesta på att vinet tillverkats på på det traditionella sättet, genom att druvorna trampats och saften fått rinna ner i jäskärl. Bland fynden finns även gammalt vin och rester från pressade druvor, kärnor och växtdelar från vinrankor. Även en bägare, som tillverkats av något djurhorn, samt en lerskål att dricka ur finns bevarade, tillsammans med lerskärvor från andra skålar. Forskarna har analyserat druvresterna och funnit att de kommer från en odlad druva – Vitis vinifera – vilken fortfarande används för vintillverkning.

Arkeologiska fynd om gammal vintillverkning stämmer överens med Bibelns berättelse om vintillverkning på Noas tid.

I ett bibelhistoriskt perspektiv blir fyndet extra intressant, med tanke på att grottan i Armenien inte ligger särskilt långt från Araratbergen, där arken med Noas familj strandade enligt 1 Mos 8:4. Fynden i den armeniska grottan har daterats med kol 14 – metoden till lite drygt 6000 år. Då kol 14 – metoden inte är i jämnvikt blir åldern för hög på äldre fynd. Men det bör ändå stämma ganska bra med tiden strax efter Noa, då människosläktet börjat växa till, och kanske andra familjer och så småningom folkslag bosatte sig i området.

Förste vingårdsmannen. Enligt 1 Mos 9:20 var Noa den förste som planterade en vingård. Mer än så berättar inte Bibeln, annat än i relation till att han var en åkerman och i samband med de följder som vinodlingen fick. Med tanke på att Noa benämns som en åkerman odlade han förmodligen mer än bara vindruvor, men det är druvorna som är intressanta för sammanhanget. Bibeln konstaterar sedan att när Noa “drack av vinet blev han drucken” (1 Mos 9:20). Av sammanhanget förstår vi att han till och med blev så drucken att han sedan låg redlöst berusad i sitt tält. En knappast överraskande information, med de kunskaper vi har om alkoholhaltiga dryckers följdverkningar, i synnerhet om man intar det i större mängder.

Den vinodling som Noa startade upp var det många som tog efter, och än idag odlar många vin här i området. Det är resterna efter en av de första vinfabrikerna som någon eller några anlade, förmodligen ganska snart efter Noas första vingård, som nu hittats i en grotta i Armenien.

Förändrat klimat. Men – för Noa och även hans familj var det kanske just alkoholen som var överraskande. Förmodligen kände de inte till att vinet jäste efter att det lagrats ett tag. Det var antagligen en effekt av att klimatet förändrats efter floden.

Det finns goda skäl, bland annat genom fossil och andra geologiska fynd, att tro att det innan floden fanns ett fuktigare klimat med högre lufttryck. Skapelsetroende forskare pratar om ett “ånghölje”, med mycket större mängder vattenånga i atmosfären runt vår planet före floden. Även evolutionsforskare talar om högre luftfuktighet och ett högre lufttryck tidigare i historien. (Vilket bland annat ges som förklaring till att de stora flygödlorna kunde lyfta.) I ett sådant klimat går jäsningsprocesser mycket långsamt, till skillnad mot den försämrade miljön efter floden då så mycket i naturen förändrats och lufttrycket blivit lägre.

Det var naturligtvis inget som Noa kände till eller kunde räkna ut. Han fick dock bitter erfarenhet av det, då den druvjuice han sparat nu hade jäst och snabbt blev starkt alkoholhaltig. Noa hade säkerligen pressat druvor till juice redan tidigare, då de druvor som växte vilt före floden förmodligen var både saftiga och näringsrika. Helt annorlunda mot dagens vildvin, där druvorna som regel är odugliga att äta, och till och med giftiga.

Källor: Journal of Archaeological SciencePhysOrg.com och ICR