Etikettarkiv | främling

Främlingen som BOR ibland er skall räknas som infödd hos er? 3 Mos. 19:34

3-mos-233 Mos. 19:33 När en FRÄMLING bor hos er i ert land, skall ni INTE FÖRTRYCKA HONOM. 34 Främlingen som BOR ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall ÄLSKA HONOM som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

En ”främling” eller ”utlänning” var en person som inte var ansluten till Israels folk, men alla hade å andra sidan möjligheten att ansluta sig till Israels folk OM de också gick med på kravet att underordna sig Israels Gud och leva under Israels lagar. Endast vid en sådan assimilering kunde de räknas som infödda och som bröder och systrar. Poängen med verserna ovan handlar om Guds uppmaning att Israel inte skulle förtrycka främlingen. Inte att främlingar skulle utlovas livslång försörjning på andras bekostnad oavsett deras sätt att leva (kanske under sina egna lagar). Under Mose lag var en fysisk omskärelse för männen ett centralt yttre tecken på ett omvänt hjärta och en vilja att tjäna Israels Gud.

2 Mos 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 EN OCH SAMMA LAG SKALL GÄLLA FÖR DEN INFÖDDE SOM FÖR FRÄMLINGEN SOM BOR MITT IBLAND ER.

Det är många som gärna vill läsa in mer i dessa två verser än vad som egentligen står för att kunna motivera en fortsatt massinvandring till Sverige, där de svenska medborgarna tvingas utlova livslång försörjning till invandrare resten av deras liv (inklusive deras anhöriga). Notera följande:

  1. Det handlar om en unik händelse i Israels historia, där Gud själv förklarar den ny ordningen i Kanaans land som Israel blivit utlovade av Gud själv. Läs gärna om vilka kananéerna var här. (Det var inte vilka Svenssons som helst.)
  2. De kananeiska invånarna var till största del Israels fiender men en del valde att stanna i landet. De främlingar som omnämns skulle däremot kunna handla om de främlingar som anslutit sig till Israel under Exodusvandringen och som inte var besläktade med t ex. Jakobs söner. För att räknas som ”infödd” hos Israelerna så gällde att ”En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er”, 2 Mos. 12:49. M a o så säger inte denna vers att de som redan bodde i landet kunde se fram emot en nyinflyttad grupp människor (Israelerna) som skulle komma att försörja dem för all evighet och helt utan motprestation.
  3. Verserna säger inte att ett folk har ansvaret att försörja ett annat folk. Om det alltid skulle vara urinvånarnas ansvar att stå för nyanländas försörjning, så borde väl i så fall de ursprungliga ”främlingarna” i Kaanans land ta ansvaret för Israelernas försörjning. 
  4. Det står ingenting alls om försörjning och ekonomsk hjälp i verserna.
  5. Verserna ger inga löften till alla människor på jorden att de har rätt att resa till valfria främmande lander där de kan förvänta sig livslång försörjning för sig själva och sina anhöriga så fort de korsar en landsgräns och önskar stanna.

Det fanns absolut inga löften om att all produktion i landet måste delas lika oavsett om man deltagit i produktionen eller ej. Att erbjuda arbete till främlingar var förstås bra, men sådana möjligheter var givetvis begränsade. I stället för att ovillkorligt försörja andra människor så skulle Israeliterna snarare lämna lite av sin skörd så att den fattiga och främlingen skulle kunna plocka ströax, fallfrukt och det som blir kvar i fruktträden. Israelerna fick inte ens till uppgift att använda sin tid att samla ihop detta åt andra, utan de behövande fick själva pallra sig iväg för att plocka. Utöver denna hjälp fanns tioendegivande var tredje år, och sen fanns förstås inget hinder att ge frivilligt – bara man såg till att de allra närmaste (inom sitt eget hushåll och sina egna bröder och systrar) fick all den ekonomiska hjälp och trygghet som de behövde. Vi människor har ansvar för våra egna närmaste och inte för alla människor på jorden. Gud har aldrig bett oss att vara ologiska, oansvarsfulla eller dumsnälla.

3 Mos. 23:22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

5 Mos. 24:19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

Gud gjorde skillnad på främlingar och bröder/systrar, där de sistnämnda är de som anslutit sig till Israel och låter sig styras av Israels lagar. Det var i första hand bröder/systrar och sina egna hushåll som Israelerna hade stort ansvar för att hjälpa ekonomiskt, och bröder skulle anställas för arbete i första hand. Israel hade också kravet att försörja levitiska präster, som ju inte hade egen mark att arbeta på men som ändå utförde viktiga sysslor som kom hela Israel tillgodo. Gud krävde aldrig att Israel skulle lova mer ekonomisk hjälp till andra än vad de kunde hålla, eller att Israelerna skulle tvingas ta lån för att försörja andra människor som valt att bosätta sig ibland dem. Skälet till att det inte borde finnas några fattiga bland israeliterna själva beror på att lydnad av Guds lagar genererar välsignelser och rikedom, vilket skulle lösgöra kapacitet för att hjälpa varandra ekonomiskt. Denna grund kan tyvärr inte appliceras på Sverige där det finns många agnostiker och ateister.

Israel utsågs aldrig att stå för försörjningen när det gäller andra folks barn, ålderdom, fattigdom eller 1-tim-5funktionsnedsättning. Kunde man inte arbeta av olika anledningar så förväntade sig Gud att familj och släktingar skulle hjälpa till. Om en sådan vilja eller förmåga inte fanns (trots att Gud lovat en sådan förmåga till de som lyder hans bud) så återstod att samla resterna efter andras skörd samt att sätta sin förhoppning till bidrag i form av tiondegivande. På den här tiden var det även en lyckoträff för många att kunna vara ”tjänare” (eller ”slavar”, trots att det ordet idag har en helt annan innebörd) för det skulle innebära tak över huvudet, regelbunden mat för sig själva och sina familjer livet ut samt beskyddande regler som gav dem rättigheter. När resurserna inte är oändliga så krävs det förnuft, planering och prioriteringar.

Det är klart att det kan vara bättre för var och en att vara frisk, rik och självständig (såvida inte just detta får personen att släppa sin tro på Gud) men det här livet är inte alltid rättvist – vare sig under det gamla testamentets tid eller idag. Däremot är det temporärt.

Bibeln lär oss att vi måste ta hand om våra närmaste först, och om vi inte gör det så skulle vi var värre än de som inte ens tror. Vi vore hycklare.

1 Tim. 5:4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.—Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott. 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och inte betunga församlingen, så att den kan sörja för dem som verkligen är änkor.

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.

Matt. 15:5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Rom. 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till DE HELIGA. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga BLAND DE HELIGA i Jerusalem.27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

De flesta som flyr till Sverige är inga egentliga flyktingar enligt FN:s definition, utan de är ekonomiska flyktingar. Man kan inte klandra dem eftersom Europa lockar dem till sig med storslagna löften, men faktum är att vi valt att hjälpa många afghanska unga män på bekostnad av andra som har större behov. Eftersom vi inte kan hjälpa alla ca 65.000 flyktingar, och inte heller hela den miljard av människor som lever under svåra förhållanden, så borde vi i stället hjälpa 1) de mest behövande på 2) det billigaste sättet 3) och via ett sätt som inte orsakar allvarliga konsekvenser för landet. Sverige har valt det totalt motsatta sättet och nu därför placerat landet på ruinens brant. Enligt Migrationsverket så beviljade Sverige år 2016 TRE gånger fler uppehållstillstånd än resten av Norden tillsammans!

I nationalekonomen Tino Sanandajis senaste bok (”Massutmaningen – ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende”) så kan vi se att Sverige valt ett ofantligt dåligt och kostsamt sätt att hjälpa främlingar. Det tar 15 år för (60 procent av) flyktingarna och deras anhöriga att komma i arbete i Sverige, vilket innebär att de inte hinner bidra till Sveriges välfärd innan de går i pension. En genomsnittlig flykting kostar 70.000 kronor per år. År 2015 kostade Migrationsverket ungefär dubbelt så mycket som FN:s hela internationella flyktinghjälp! 2016 är gissningsvis ännu värre. Det innebär att man hade kunnat hjälpa betydligt fler om man hade gjort det på plats. Vidare har massinvandringen orsakat enorma brister i välfärden i Sverige och orsakat enorm otrygghet på våra gator. 17 procent av Sveriges befolkning är född utomlands och utlandsfödda utgör 53 procent av dem med långa fängelsestraff. 76 procent av gängkriminella i Sverige har invandrarbakgrund. Den importerade brottsligheten tär på resurserna, men det är något som helst inte ska yppas.

Det som egentligen är mest tragiskt är att även många kristna anslutit sig till detta riskfyllda och undermåliga sätt att upphöja mångkulturen, samtidigt som de fortfarande tror att de går Guds ärenden när de demoniserar sverigedemokrater genom att kalla dem för rasister och fascister. När ska denna masspsykos släppa? Hur många fler poliser och sjuksystrar måste säga upp sig? Hur många fler bilar och skolor måste brinna? Hur många fler gruppvåldtäkter och mord måste ske? Det drabbar många oavsett hudfärg.

Läs gärna fler bibelverser om hur vi hjälper främlingen här.

Matt. 26:11 De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.

Annonser

Jesus också flykting? Bibeln lär att vi ska ta hand om våra närmaste i första hand.

1-tim-5

”Men om någon inte tar hand om SINA NÄRMASTE, SÄRSKILT då sin egen familj, så har han förnekat tron och ÄR VÄRRE ÄN DEN SOM INTE TROR” (1 Tim. 5:8)

Att ge bort så stora portioner av sin inkomst till andra att man knappt har råd att ta hand om sina närmaste – i första hand den egna familjen men även andra närstående – det verkar enligt Bibeln vara en värre synd än att inte ha någon tro överhuvudtaget. Det låter onekligen som det är en skymf att tvingas berätta för nära släktingar: ”Jag vet att du är i stor nöd, men jag har valt att i stället ge bort stora delar av mina pengar till främlingar som jag inte känner vilket resulterar i att jag tyvärr inte kan jag hjälpa dig särskilt mycket alls”. Om alla i denna värld skulle se till att prioritera sin familj, sina släktingar, närmaste grannar i första hand, så skulle världen se bra mycket bättre ut. Om vi därefter har möjlighet så kan vi gärna hjälpa människor utanför dessa kretsar. Helst av egen fri vilja beroende på ens möjligheter, snarare än kollektivt tvång.

Men finns det inte stora delar av världen där man inte har ekonomisk förmåga att hjälpa vare sig sig själv eller sina närmaste? Vem ska då hjälpa? Jovisst lever stora delar av människorna på jorden i mer eller mindre fattigdom (siffran 1 miljard förekommer ibland, därav ca 50-60 miljoner som befinner sig på flykt) men prioriteringsordningen måste ändå vara att vi i första hand hjälper de som vi har direkt ANSVAR för, t ex barn som vi själv valt att sätta till världen, föräldrar, medlemmar i vårt eget hushåll och sedan nära släktingar (som kanske även är grannar). Först i sista hand bör vi hör och häpna tänka på ”främlingens” försörjning som vi faktiskt inte har direkt ansvar för. Det betyder inte att jag bör dränka min familj med lyx så att jag sedan inte har mycket kvar att ge till främlingen, men jag vill bara nämna prioriteringsordningen baserat på vårt eget ansvar. Jag själv kanske inte har orsakat så att stora mängder av människor lever i fattigdom i andra delar av världen, men om jag själv skaffar barn så har jag kravet på mig att försörja dem i första hand. Ingen fattigdom i världen fritar mig från mitt ansvar att sörja för mina egna barn och mina närmaste. Jag har inte rätt att rycka maten ur händerna på mina barn och låta dem gå småhungriga med ursäkten att det finns en miljard fattiga människor som jag också måste bidra med försörjning till. Det går inte att slippa sitt ansvar för familjemedlemmar genom ursäkten att man föredrar att inkludera stora folkmassor i den penningsumma som man kan avvara varje månad.

Visst verkar det logiskt att hjälpa så många som möjligt? Om detta vore allas rättesnöre så borde vi rösta på Sverigedemokraterna som just satsar på ett sådant system. I stället prioriterar vi i Sverige på ett helt galet sätt när vi föredrar att hjälpa 1 asylsökande ung man (kallad flyktingbarn i media) till ett liv i Sverige trots avsaknad av asylbehov, framför att för samma kostnad kanske hälpa 100 enormt behövande barn att överleva i sina närområden. Alla har inte råd att betala smugglare för att resa genom flera länder till Sverige som lockar med guld och gröna skogar. Många kristna inom sjuklövern tror felaktigt att det handlar om frågan att hjälpa eller inte hjälpa, när det snarare handlar om HUR vi bäst kan hjälpa så många som möjligt för samma kostnad. Helst på ett sådant sätt att vårt land inte går under – för när även vi blir ett överbelånat och utarmat u-land så kan vi inte hjälpa någon. Genom SD:s politik så kan för samma kostnad flest människor få hjälp och de allra mest behövande får hjälpen. Det är ett ganska viktigt förfarande eftersom det också räddar vårt eget land från att bli bankrutt och sakta men säkert gå under. Vi bör inte göra skillnad på människor genom att låsa asylsökande och ”ensamkommande barn” få förtur till arbeten, bostäder, friskolor, läkarvård, tandvård, etc, och ändå ser vi gång på gång hur svenska skattebetalare måste stå tillbaka för att nykomlingar måste prioriteras:

Jak. 2: 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Älska din nästa som dig själv – vem är vår nästa?2-cor-9

Bibeln går inte in i detalj hur vi hjälper vår nästa på bästa sätt, men vi har i alla fall en del information som är fullt tillräcklig.

”Nästa” är i exempelvis Matt. 5:43 översatt från det grekiska adverbet plēsion (Strong’s 4139). ”Nästa” kan betyda en vän eller granne, och enligt judarna så kunde det betyda vilken jude som helst inom eller utanför Israels land. Det grekiska ordet pélas, som är kopplat till ordet, handlar om en slags närhet så grundbetydelsen skulle alltså kunna handla om en nära god vän, släkting, granne eller medtroende. I Lukas 10 får vi en bra bild på vad Jesus menar med vår ”nästa” eftersom han berättar liknelsen om den barmhärtige samariten som hjälpte en främmande person i akut nöd som han råkat träffa på. Enligt Jesus kan plēsion alltså betyda vem som helst, oavsett nationalitet och religion som vi antingen lever nära eller någon som vi råkar stöta på. Jag tycker inte vi får bilden genom Jesus liknelse att det handlar om ett automatiskt tvång att försörja främlingar som i stora grupper kliver över gränsen till vårt land, och som sedan kallar även på sina anhöriga som också förväntar sig att bli försörjda livet ut på vår bekostnad – även om vi måste ta stora lån för att klara den självpåtagna uppgiften. Jag anser inte att Jesus uppmuntrar oss att ge av tvång, eller att lova mer hjälp till andra än vi kan klara av. Att behöva ta lån (som är fallet med Sverige idag) är ett tecken på att man lever över sina tillgångar, liksom att höja skatter till en nivå som inte är bra för företagande/ekonomi, eller när man måste dra ner på välfärden från godtagbara nivåer av försvar, sjukvård, äldrevård, skola, infrastruktur, etc. Om vi är oansvariga med våra pengar och vad vi lovar så kan man likna det med att kasta sig utför stupet och förvänta sig att Gud ska rädda oss från det trassel som vi själva orsakat.

Vi bör i första hand se till att försörja våra egna äldre, ge våra egna hemlösa tak över huvudet, ge våra egna barn en trygg skolgång, stödja våra egna funktionshindrade, ge våra egna medborgare bra sjukvård, etc. Vi har trots allt valt att betala skatt i Sverige för att ge trygghet åt alla som är medborgare i Sverige. Verkligheten säger att våra inbetalda skatter inte räcker att försörja alla behövande i hela världen. När vi går till arbetet borde tanken vara att få in pengar så att vi kan försörja vår egen familj. Vi bör inte tänka att vår familj bara är några personer i mängden som vi borde försörja, och att familjemedlemmar bör ta sin kölapp, för att få ekonomisk hjälp av oss, på samma sätt som andra människor för att ”alla har lika mycket värde” och ingen är förmer än den andra. Inkomsten för vårt arbete bör gå till den egna familjen, kommunalskatten bör täcka behov för kommuninvånarna och det vi betalar till staten borde gå till medborgare i Sveriges land. Vi själva får bestämma på vilka grunder främlingar kan bli medborgare, och det är här det gått snett – eftersom vi varit alldeles för naivt givmilda och spridit lånade pengar på andra samtidigt som vi utlovar permanent flöde av pengar även i framtiden.

Det ÄR synd om fattiga och vi bör absolut inte utgå ifrån att de får ”skylla sig själva”, men vi måste inse vår begränsning och acceptera att vi omöjligt kan utlova hjälp till alla som räknas som fattiga och behöver hjälp. Det är fel att undanhålla normalt finansiellt stöd och trygghet till sina närmaste, för att i stället dela ut pengar till andra.

Paulus säger om församlingarna i Makedonien att de gett efter sin förmåga, ja t o m över sin förmåga på sina håll men dock helt frivilligt. Denna frivillighet verkar Paulus noga med att vilja intyga:

2 Kor. 3:8 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga.

Paulus säger vidare:

2 Kor. 9:7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

Varför då göra tvärt emot och tvinga medborgare att ge till ändamål som de kanske inte vill, med hjälp av lån, höga skatter och raserande av vår välfärd (välfärd är inte extralyx, utan sjukvård, äldrevård, skola, försvar, polis, etc)? Personligen tycker jag det är tragiskt att behöva ge av mina skattepengar till Fatah i Palestina, eller till unga afghanska män som pga ekonomiska skäl önskar leva i Sverige. Eller för den delen pengalån till Ukraina, miljöprojekt i Karibien eller sanitära toaletter till 60 miljoner människor. Inte för att andra människor inte är värda finansiellt stöd, utan för att vi inte har råd.

Jesus som flykting?flykting

Jesus var under en period flykting tillsammans med sina föräldrar Josef och Maria när de flydde till grannlandet Egypten – alltså till något som skulle kunna betraktas som närområdet. Där stannade de tills faran var över och återvände sedan tillbaka till sitt eget land så fort den omedelbara faran var över. Jesus och hans familj valde alltså inte ut det land som erbjöd flest sociala rättigheter och pengar, och inte heller reste de genom 8-10 länder för att nå till ett sådant land. Nej, de flydde bara över gränsen med målet att återvända till hemlandet så fort saker och ting lugnat ner sig i landet. Egyptens ledare erbjöd ingen som helst finansiell hjälp till flyktingar som kom till landet, vare sig kortsiktigt eller långsiktigt. Inte heller kan vi läsa i Bibeln att Jesus uppmuntrar andra människor som är fattiga eller hotade, att sälja sina tillhörigheter och börja en resa genom flera länder – kanske genom att betala människosmugglare med erfarenhet av sådana resor – för att nå det land som erbjuder de flesta förmånerna för sig själva och sina anhöriga som sedan kan resa efter.

Uppmaning att ta hand om våra familjer och de som bor i vårt hus, i första hand

En del kristna människor i Sverige idag får det att låta som om det fanns bibelverser som uppmanar oss västerlänningar till att utlova livslång försörjning för alla som korsar våra landsgränser och vill bosätta sig ibland oss. Finns bibelverser där Gud uppmanar Israel att försörja främlingar resten av deras liv, om främlingarna dyker upp i landet och ville stanna där för att bli försörjda av de som redan bor där? Kan vi läsa att Israels folk måste jobba längre dagspass för att klara den extra arbetsbördan, och kan vi läsa hur de förväntas ta lån för att klara försörjningsuppdragen som aldrig tar slut eftersom fler och fler anhöriga dyker upp? Förväntades Israel leva över sina tillgångar, och förväntades de placera sina egna familjemedlemmar på osäker ekonomisk grund pga det viktiga uppdraget att dela sina tillgångar med alla som har låg levnadsstandard och som dyker upp, vilket är många (i takt med ryktena om en sådan generositet)?

Bibeln lär oss snarare att vi har ett ansvar för vår egna familj och de som bor under vårt tak. Förr i tiden var det förstås vanligt att både barn och föräldrar bodde i samma hushåll, så alltså borde ansvaret täcka även väldigt nära släktingar. Det är av naturliga skäl framför allt seniorer som kan tänkas behöva hjälp av andra eftersom unga människor lättare kan arbeta och försörja sig själva. Jesus själv verkade praktisera idén att ta hand om sina närmaste.

Jak. 2:15 Om en BRODER ELLER SYSTER inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Joh. 19:25 Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg SIN MOR och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, se din son.” 27 Sedan sade han till lärjungen: ”Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen HENNE hem till sig.

Det fanns gott om fattiga människor även under Jesu tid, och han bad inte sin lärljunge Johannes att välja ut en fattig människa på måfå för att låta denne bo hos Johannes. Jesus ansåg inte att hans mamma skulle vara en av mängden av människor som måste konkurrera om en trygg plats, och han syndade inte genom att välja ut just henne som hjälpmottagare bland andra fattiga. Vi måste hjälpa våra egna i första hand!

Hjälp enligt Nya Testamentet

Innan man vänder sig till församlingen för att få hjälp (eller någon annan utomstående) så har man ansvar för att göra vad man kan för att ta hand om nära släktingar och medlemmar i sitt eget hushåll, för att inte betunga andras pengakassor som skulle kunna användas till annat. Paulus går så långt att han menar att vi förnekat vår tro om vi inte tar hand om den närmaste familjen. Änkor skulle kunna räknas som personer som har få möjligheter att försörja sig själva om de inte har vuxna och friska barn, eller om barnen bor långt borta eller helt enkelt inte har möjlighet att hjälpa.

2 Thess. 3: 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er,8 vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag FÖR ATT INTE LIGGA NÅGON AV ER TILL LAST. 9 Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att DEN SOM INTE VILL ARBETA INTE HELLER SKALL ÄTA. 11 Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. 12 Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta SITT EGET bröd.

Paulus hade t o m krav på hur en församlingsänka (en ensam kvinna som tar emot ekonomisk hjälp från en kristen församling) skulle leva för att kvalificera sig som en församlingsänka som får ta emot det givmilda kristna människor samlat in. Att Paulus ställde krav beror förstås på att det finns begränsat med pengar som inte räcker till alla som vill ha, och då borde de kvinnor som allra mest förtjänar det få bli en mottagare för ekonomisk hjälp. Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.” Paulus gav exempel på vilken sorts frukt som den kristna församlingen bör titta efter. Men om man hade änkor i sitt eget hushåll så hade man alltså ansvar att ta hand om dem: 

1 Tim. 5: 4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.—MEN OM NÅGON INTE TAR HAND OM SINA NÄRMASTE, SÄRSKILT DÅ SIN EGEN FAMILJ, SÅ HAR HAN FÖRNEKAT TRON och är värre än den som inte tror.Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott. 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och INTE BETUNGA FÖRSAMLINGEN, så att den kan sörja för dem som VERKLIGEN ÄR ÄNKOR.

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och FRAMFÖR ALLT MOT DEM SOM DELAR VÅR TRO. 

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen.2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Jesus ansåg att man var en hycklare om man exempelvis inte såg till att föräldrar (och förmodligen även andra äldre familjemedlemmar och ens egna barn) inte fick den ekonomiska hjälp som de borde ha fått av en arbetande son. Det går inte an att skänka pengar till offergåvor och/eller till andra människor och ändamål, om man inte först prioriterar sin egen släkt:

Matt. 15:4 Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. 5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Markus 14:7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

Paulus och insamlandet till De Heliga – andra kristna med samma mål

Inom den kristna församlingen så delade man frivilligt med sig till varandra. Återigen kan vi alltså se att vi har störst ansvar att hjälpa medlemmar i sin egen grupp, och först därefter se efter vad man kunde avvara till andra människor utanför gruppen. Vi kan inte begära att andra grupper ska ta sig an medlemmar i vår grupp, för de har nog med att hjälpa sina egna gruppmedlemmar. Alla kan inte hjälpa alla, men om vi delar in oss i grupper och ser till att vi ansvarar för vårt eget hushåll i första hand, och vår tillhörighetsgrupp i andra hand, och övriga människor i tredje hand, så skapar vi både ett trygghetssystem och ett ansvar för en fungerande ekonomi. Dessutom vore det orättvist om en grupp med medlemmar som jobbar, sliter, sparar, hjälper varandra och bygger upp ett trygghetskapital, ska behöva dela med sig av detta till en annan grupp människor som inte jobbar särskilt mycket, inte sparar, men som däremot skaffar flera barn utan att ta hand om dem, och kanske t o m är skurkar. Om man ska tvingas hjälpa människor som man vet är slarviga, otacksamma och slösaktiga, så brister kedjan och förtroendet för systemet. Notera här nedan att det gemensamma ägandet var frivilligt och endast handlade om den kristna gemenskapen som delade samma livssyn:

Apg. 2:45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde

Apg. 4:3Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.

Apg. 11:29 Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen.

Rom. 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till DE HELIGA. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga BLAND DE HELIGA i Jerusalem.27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 16:1 När det gäller insamlingen till DE HELIGA, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst. 3 När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva.

2 Kor. 8:3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt DE HELIGA.

2 Kor. 9:1 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till DE HELIGA.5 Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. 12 Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud

Jak. 2:15 Om EN BRODER ELLER SYSTER inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

2 pet. 3Hjälp i det Gamla Testamentet

5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av DIN BRODER, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

5 Mos. 15:7 Om det finns någon fattig hos dig, EN AV DINA BRÖDER, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. 11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

3 Mos. 25:35 Om DIN BRODER blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta DIN BRODER leva hos dig. 37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. —.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av HANS BRÖDER kan lösa tillbaka honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet.54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Nehemja var upprörd över att israeliska bröder och systrar inte togs om hand, och blev av med åkrar, vingårdar och hus pga att deras eget folk begärde det utav dem då de inte kunde betala igen:

Nehemja 5:6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. 7 Jag överlade med mig själv och förebrådde de förnäma männen och föreståndarna, och sade till dem: ”Det är ocker ni bedriver mot era BRÖDER!” Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem. 8 Jag sade till dem: ”Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder, som var sålda åt hednafolken. Skall nu ni sälja era egna bröder? Eller skall de sälja sig åt oss?” De teg och kunde inte svara ett ord. 9 Jag sade: ”Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? 10 Också jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna redan idag tillbaka till dem deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och tag inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem.”

3 Mos. 19:9 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10 Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.—13 Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.—16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

3 Mos. 23:22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

5 Mos. 24:19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

Rut 2:5 Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: ”Vem tillhör den där unga kvinnan?” 6 Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: ”Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet.”—15 När hon sedan steg upp för att plocka ax befallde Boas sina tjänare och sade: ”Låt henne också få plocka mellan kärvarna och behandla henne inte illa. 16 Ja, ni kan till och med dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, och ni får inte klandra henne för det.”17 Hon plockade ax på åkern ända till kvällen. När hon klappade ut det som hon hade plockat, var det ungefär en efa korn.

5 Mos. 23:24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.

5 Mos. 24:14 Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina BRÖDER eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land.15 Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.

3 Mos. 25:1 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. 3 Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden,4 men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6 Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, ALLA SOM BOR HOS DIG. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.

Jesaja 58:6 Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige  skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan FÖR DEN SOM ÄR DITT KÖTT OCH BLOD.—10 om du delar med dig åt den hungrige AV DET DU HAR och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.11 Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.

Läs gärna en liknande artikel om hur vi bör hjälpa främlingen enligt Bibeln.

David Nyström förtalar Gunilla Gomér och alla SD:are i artikel i Dagen

hycklare

Grovt förtal förtjänar ett försvar

Jag noterar att David Nyström väljer att ljuga, förtala, och dela in kristna människor i ”vi och demi en artikel i tidningen Dagen där han går till angrepp mot alla sverigedemokrater och kristna sverigedemokrater i synnerhet. Jag anklagar honom inte här för att hata, men däremot upplever jag vindar av hat och bitterhet när han sprider sina osakliga fördomar och t o m förtalar en kristen syster – Gunilla Gomér inför hela Sverige. (Gunillas svar här.) Vad ont har hon gjort för att få en sådan kniv i ryggen av en kristen broder? Eftersom även jag läst en del på hennes Facebooksida så vet jag att hon inte förtjänar en så grov och osaklig attack, och jag väljer därför att försvara henne. Dessvärre blir inte mitt försvar lika spritt som Davids förtal. Nedan i grönt är vad han påstår (efter ett inledande stycke där han pratar så vackert om att leva som en kristen) och som läsarna förväntas tro rakt igenom:

”I sociala medier hårdnar retoriken. En kristen profil, Gunilla Gomér, tills nyligen ordförande för den i frikyrkliga kretsar välkända organisationen Ja till Livet, har nu blivit sverigedemokratisk politiker. Varje vecka publiceras allt grövre inlägg på hennes Facebooksida – det raljeras över romska tiggare, ondgörs över muslimer, och sjuka (apatiska) flyktingbarn misstänkliggörs. Och det är bara ett exempel. Jag själv kan inte publicera en rad på Facebook som manar till öppenhet och tolerans, utan att mötas med motargument från kristna. Varje artikel i kristna medier som manar till kärlek, öppenhet och barmhärtighet blir aggressivt bemött med anklagelser om ”naivitet”.

Baserat på hans ord så kan förstås läsare tro att det mer eller mindre (förmodligen mer?) är Gunilla själv som raljerar över romska tiggare, misstänkliggör bevisat sjuka flyktingbarn, etc. Det låter som en anklagelse att hon nedvärderar dem och anser att de är mindre värda, får skylla sig själva, inte förtjänar att ha det bra, eller något annat negativt som motiverar att hennes namn svärtas ner bland hela Sveriges kristenhet. Varför annars en sådan attack? Han säger vidare att VARJE artikel i kristen media som han publicerar blir aggressivt bemött av…Gunilla? (som är den person det handlar om) samt att VARJE VECKA publiceras ALLT GRÖVRE inlägg på hennes sida. Har du statistik på det, eller är det ok att överdriva om en medmänniska om syftet är gott? Kan det inte i stället vara så att Gunilla, och en del som kommenterar hennes inlägg, reagerar på orättvisor i form av människosmugglare som skor sig på utsatta människor, 22-åringar som säger att de är ensamkommande barn, problemet med kåkstäder, politiker och kändisar som på fullt allvar förespråkar öppna gränser, etc? Eller får man inte tala om sådana saker utan att vara ”grov”?

Jag vet inte om David kanske tagit illa vid sig när han blivit presenterat en massa fakta på Gunillas facebooksida som han har svårt att bemöta, eller varför han låter så bitter och attackerande samt känner att han måste mobba henne i en tidning inför allmänheten? Är det verkligen på det sättet som Gud lär oss att vi ska kommunicera med systrar och bröder?

”Ett kännetecknande drag inom ”min” kristenhet var den utpräglade värdekonservatismen. Uppfattningar värnades som ofta kom på kant med det övriga samhällets. Tron på livets helighet gav konsekvenser för synen på abort som inte uppskattades på alla håll. Synen på äktenskapet som heligt och instiftat av Gud, genererade en annan inställning till sexualitet och HBTQ-frågor än den som annars ofta dominerade. Så var det när jag växte upp och så är det fortfarande.”

Fantastiskt. Då kan jag rekommendera en röst på SD – som vägrar att vara PK och därför ibland kommer på kant med övriga samhället, som är det parti som är garanterat det bästa för de ofödda barnen med tanke på sin v.12-policy, som är det mest Israelvänliga partiet (se exempelvis deras motioner), och som ser kärnfamiljen som den bästa samlevnadsformen i stället för att gå HBTQ-vägen:

Det är Sverigedemokraternas övertygelse att kärnfamiljen är den samlevnadsform som har bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö. —Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.

I abortfrågan stöder KD fortfarande den svenska abortlagen och är för fri abort till vecka 18 och med socialstyrelsens tillåtelse upp till vecka 22 (och de säger nästan alltid ja). I homosexfrågan förklarar partiledaren Ebba Busch-Thor varför samkönade bör få gifta sig och adoptera barn. Läs mer här om hur SD är mer troget en kristen värdegrund än SD.

KD: ”Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar”

SD: ”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral.— Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.”

David talar sig varm om ”en genuin, genomgripande tro på Gud som förväntades och tilläts påverka alla delar av livet”, en ”sann, äkta och varm människokärlek”, men verkar inte inse att han inte lever upp till detta när han tillskriver en fjärdedel av de svenska väljarna åsikter som han aldrig kunnat visa att de har (”främlingsfientliga” för att de önskar ha liknande asylregler som grannländerna?), samt när han förtalar en medmänniska i stället för att kommunicera på ett annat sätt. Om man kritiserar andra för brist på kristen kärlek och visar stor kärlekslöshet själv, så är det inget annat än hyckleri. Behandlar verkligen David andra som han själv vill bli behandlad? Vill han bli tillskriven åsikter han inte har, och förtalad i svensk press? Vad säger Bibeln om förtal?

2 Mos. 23:1 Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne.2 Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål.

Ord. 24:28 Vittna inte mot din nästa utan orsak, inte vill du bedra någon med dina läppar?

Ord, 11 9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.

Jak. 3:5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.

David fortsätter:

 ”Omsorgen och öppenheten mot nästan tycks ha ersatts av misstänksamhet och avståndstagande.”

Ja, så upplever jag att David agerar mot kristna sverigedemokrater. Att tillskriva människor åsikter de inte har är ingen bra grund för en dialog. Det är onödigt att misstänkliggöra bröder och systrar som helt enkelt inser att Sveriges extrema massinvandring gått överstyr vilket kan leda till en kollaps för hela landet.

”Speciellt gäller det människor som kommer långväga ifrån. Flyktingar. De mest utsatta människor som finns på jorden i dag. De som kyrkan mer än alla andra borde värna och ta hand om.”

Och det är fel att hjälpa dem på plats – som leder till att vi har råd att hjälpa fler – därför att…? Det glömde kanske David att skriva.

Ett främlingsfientligt politiskt parti som vill minska invandringen med 90 procent slår på trumman för ”svenskhet” och ”nationen”. ”

Lögn och förtal. Sverigedemokraterna är inte ett främlingsfientligt parti. Det är bara vad David påstår. Om han så modigt anklagar människor för att vara främlingsfientliga så borde han väl kort förklara varför? Är det för att de vill ha samma asylregler som grannländerna (vilket innebär att invandringen minskar med 90%)? Sedan när är det främlingsfientligt att kritisera en oansvarig asylpolitik? Kallar han även invånarna i våra grannländer främlingsfientliga om de anser att deras asylpolitik är bra, och europeer i övrigt? Är det kanske bara Sverige och Tyskland som inte är främlingsfientliga?

Ja, SD slår för trumman för svenskhet och nationen. Är det fel att vara stolt över sitt land och sin kultur, samt varna för enklaver med sharialagar och utanförskap? Är det verkligen SD som orsakar så att rädsla och isolering sprider sig? Inte effekterna av en extrem massinvandring?

”Det pratar om kristendom, tradition och kulturarv. Om en svunnen tid då allt var bättre. Och kristna lystrar, nickar instämmande. Rädsla och isolering sprider sig.”

Var det bättre förr? Idag ser vi varje vecka notiser om bilar och dagis som brinner, ambulans och brandkår som räds att åka in i vissa no-go zoner pga risken för stenkastning, gängbråk, ideliga skottlossningar, handgranatskastning, vårdavdelningar som är tomma pga brist på vårdpersonal, brist på äldreboenden, urusla skolresultat, 30-åringar som bor kvar hos föräldrar pga brist på bostäder, etc. Så var det inte förr. Hur kan man fortsätta att stödja ett sådant förfall genom en röst på DÖ-partiet? Det rimmar illa varje gång en DÖ-röstare klagar på brister i välfärden, eftersom de borde gå till en spegelbild och säga till sig själva ”Detta har jag röstat på”. 

”Att ”våldet i samhället ökar” blir en upprepad och etablerad ”sanning”, trots att statistiken pekar i motsatt riktning. Och förklaringen till den fiktiva våldsökningen och de flesta andra samhällsproblem är solklar. Invandringen. Främlingarna.”

Det är invandringspolitiken och politikerna vi klagar på. David har kanske gått på DN:s lögner om att våldet inte ökar, men Tino Sanadaji bevisar att så är fallet. DN har gjort en selektiv analys där de dels inte inkluderat det faktum att förbättrad läkarvård räddar liv, och inte heller har de inkluderat statistik för öppenvården (90% av våldsvården) som ökat. Det är våld som borde mätas, och inte vålds utfall. Läs även artiklar här om det ökade våldet i Göteborg vad gäller skjutvapen, och här gällande BRÅ:s information om var våld vanligtvis påträffas. Vi kan känna oss lugna i våra radhus, men hur är det på gatorna i vissa områden? Det går att läsa statistik från BRÅ om att invandrare är klart överrepresenterade, och vissa länder sticker ut så det är onödigt att utse SD som skurk som om de orsakat denna fakta. Vidare kan man se att ju grövre brott ju högre är överrepresentationen för invandrare. Statistik är inte fult. Men det tycker förmodligen BRÅ eftersom de inte gjort något liknande statistik sedan 2005. Det är möjligt att inte de heller gillar resultaten och föredrar mörkläggning.

”För en halv generation sedan skulle flyktingströmmar ha setts som en möjlighet. Till att visa medmänsklighet, till att nå ut och dela evangelium. Bön, tro för helande och omvändelse, för Guds rikes tillväxt.”

Kan man tänka sig att det finns ett övre tak för vad Sverige mäktar med? Eller kan vi fortsätta lova guld och gröna skogar åt 100.000 asylsökande år efter år hur länge som helst? Se några program ur Lyxfällan, om hur ett hushåll kan se ut när utgifterna ideligen är större än inkomsterna, när man drar in på omkostnader för barnen, där man lånar pengar för att försöka hålla skutan flytande trots att det inte går och därför lånar ännu mer pengar. Märker David inte att det fattas asylboenden, att det är en skriande brist på bostäder, att det är brister inom sjukvård, skola, försvar, rättsväsende, etc? Hur länge ska vi fortsätta låtsas att allt är bra och kalla folk som opponerar sig för främlingsfientliga och rasister?

”Kristna ledare behöver ta ansvar, sätta ner foten, visa att detta inte är vad kristen tro representerar. Stå upp hypocriteför de svaga, bekämpa misstänksamheten. Och vi andra behöver be och omvända oss. Från synd och kärlekslöshet. Från rädsla, bekvämlighet och likgiltighet.”

Ge gärna tips om hur det ska gå till. Hur ska man bekämpa misstänksamheten gentemot kristna sverigedemokrater, t ex? Lögn och förtal = kärlekslöshet, så om David vill omvända sig från det är det glädjande.

”Ett kristet kulturarv betyder inget om det inte ger konsekvenser för människors liv. När varje människa som flyr hit för sitt liv blir bemött med Guds kärlek och omsorg kan vi tala om Sverige som ett kristet land, inte förr.”

Låter som Allt till alla. Idén att det inte finns några begränsningar vad gäller utbetalningar, även om inbetalningarna till systemet är väldigt mycket lägre. Var i Bibeln kan vi läsa att det är en god idé att ge bort pengar vi inte har och att riskera ett helt lands framtid? Var kan vi läsa att ett folk (t ex Israel?) ska tvingas försörja ett annat folk resten av deras liv, och lyckas de inte med det så ska de låna pengar för att ta sitt ansvar och visa sann kärlek?

”Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig”, säger Jesus.

Lärde han också ut att den enda hjälp som räknas är om vi utlovar livslång försörjning till ett fåtal människor – de som betalat människosmugglare för att komma hela vägen till Sverige? Det hjälper inte när vi säger att vi kan hjälpa fler människor om vi satsar pengar i flyktingläger. Den hjälpen gills liksom inte i deras ögon. Det är bara asylanter i Sverige som räknas, även om vi då endast kan rädda färre (som i 9 fall av 10 inte ens är flyktingar enligt FN:s standard).

”Min bön är att detta ska få ringa i våra öron framöver. Vad vi inte har gjort. Ty det är frågan Jesus själv kommer att ställa till oss en dag.”

När vi varit oansvariga länge nog och kört Sverige i botten, vem kan vi då hjälpa? David talar så fint om kärlek, men jag önskar det fanns lite till övers vad gäller kristna sverigedemokrater. Nej, jag känner inte heller igen mig i Sverige längre.

Att gå i borgen för någon där man garanterar för mycket är fel enligt Ordspråksboken

borgenAtt gå i borgen för någon handlade även under Bibelns tid om ett löfte att betala en skuld för någon annan om denne inte betalar. Borgen är alltså en slags säkerhet – en garanti. Det är en extra trygghet för den person som lånar ut pengar att få igen dem, och existensen av en borgenär kan göra så att en person vågar ta risken att låna ut pengar till en person han/hon inte känner så väl eftersom det finns en extra garanti att få pengarna tillbaka – antingen av personen som får lånet eller av borgenären.

I modern tid är det för det mesta BANKER och andra låneinstitut som det handlar om när det gäller lån mot borgen (oftast vad gäller bostadslån) som är reglerade med avtal, men det fanns inga sådana finesser under biblisk tid (därför är det svårt att jämföra.) Däremot berättar Bibeln om förekomsten av enskilda människor som kunde gå i borgen för varandra, och det verkar inte som det är något som uppmuntras eftersom det kan leda till trassel. Bibeln visar att om man går i borgen för en annan person så innebär det vissa risker, och därför är det tryggast att gå i borgen för en person man känner väldigt väl och kan lita på – såsom en familjemedlem, släkting eller god vän. Men om man å andra sidan känner en person väl så kan man ju helt enkelt låna ut pengar utan borgen! Bibeln varnar för att gå i borgen för en främling – förmodligen för att riskerna då blir större eftersom vi inte känner en främlings vanor eller dennes vilja eller förmåga att betala tillbaka. Inte heller är det vist att gå i borgen för en vän som tar lån av en främling, av samma anledning.

Ord. 11:15 Den som går i borgen för EN FRÄMLING råkar illa ut, den som hatar att ge handslag är trygg.

”Borgen” är översatt från det hebreiska ordet arab (Strong’s 6148), och det handlar alltså om ett slags löfte, garanti om betalning. I KJV finns även alternativen to pledge, exchange, mortgage, engage, occupy, undertake for, be or become surety.

Ordsspråksboken 6 handlar om varningar för olika sorters dårskap, inkl. lathet. De varnas även för att gå i borgen för sin nästa och ge handslag åt en främling. Vi kan ju då hamna i händerna på en person som vi inte känner så väl, och vi vet inte vet den personen är kapabel till när vi står i skuld hos honom. Det är verkligen inte vist att sätta sig i klistret på det viset, och framför allt inte om vi lovat så mycket att vi eller våra familjemedlemmar råkar ut för stora konsekvenser. Det gäller att komma ur den knipan så for som möjligt, om man ens kan.

Ord. 6: 1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling, 2 om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal, 3 gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,

Ord. 17:18 Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.

När det gäller främlingar är det säkrast att kräva pant, eftersom vi inte känner hans hjärta och då vi vill vara på den säkra sidan. Vi måste ta ansvar oss själva och de munnar vi själva har att mätta.

Ord. 20:16 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant när det gäller främlingar.

Ord. 27:13 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant då det gäller en främling.

Enligt Bibeln verkar det vara vist att överhuvudtaget undvika att gå i borgen för lån, med tanke på riskerna. Innan du ger ditt löfte om att träda in och betala en skuld för en annan person så har du förmodligen en viss trygghet i dina tillgångar för annars skulle du inte våga gå i borgen för någon, men om du varit för generös och lovat för mycket så kan det sluta med att du förlorar sängen du ligger på enligt ordspråket. Du kanske har människor i ditt hushåll som du ansvarar för, och om du varit för ”snäll” mot andra och lovat vitt och brett att du kommer att betala där andra människor misslyckas, så kan det sluta med att du blir av med pengar och tillhörigheter som ditt hushåll hade behövt. Gud kräver inte att vi ska gå i borgen för varandra, men däremot kräver han att vi ska ta hand om dem i vårt hushåll som vi ansvarar för. (Vidare ska vi där vi har möjlighet även hjälpa fattiga som kan läsas i detta blogginlägg). Poängen är alltså att inte lova för mycket och att undvika att ta dåraktiga risker. Det är bättre att inte ge handslag, om det finns risker att vi inte kan fullfölja det vi lovat. Handlar det däremot om en struntsumma så är det förstås en annan sak, för då riskerar vi ju inga allvarliga följder.

Ord. 22:26 Var inte bland dem som ger handslag och går i borgen för lån. 27 Varför skulle man få ta den säng som du ligger på, när du inte kan betala?

Om det är fel att gå i borgen för en främling enligt Bibeln så borde det vara lika fel att ha den form av generösa fällamassinvandring som Sverige haft under en längre tid, där vi faktiskt garanterar livslång försörjning till ett stort antal människor samt deras anhöriga och barn (och faktiskt barnbarn, barnbarnsbarn, etc så länge som nuvarande lagar gäller). Självfallet är det tänkt att medborgarna ska bidra till systemet genom att arbeta och betala skatt, men om medborgarna inte vill eller kan (pga funktionsnedsättning, brister i språkkunskaper eller brister vad gäller utbildning och arbetserfarenhet) så gäller ändå löftet att pengar ändå kommer att utbetalas till dem vare sig det handlar om a-kassa eller andra former av bidrag eftersom skattebetalarna fungerar som en slags borgenärer. Om A inte kan betala så hoppar B in och betalar i stället för A – resten av livet om så krävs enligt gällande lagar. Ingen kommer att sättas på gatan, och framför allt inte om det finns barn inblandade. Sverige har råd så länge som det endast handlar om en liten skara av bidragstagare jämfört med en större skara av personer som kan bidra till systemet, men givetivs så kollapsar systemet om det blir en obalans.

Det finns en stor risk att vi lovat för mycket och att vi inte har koll på vare sig nutida kostnader eller gjort tillräckliga goda analyser för att planera för framtida kostnader. Politiker mörklägger gärna verkligheten och vill ogärna använda sig av statistik pga risken att behöva acceptera ett oönskat utfall, vilket leder till underfinansiering i statsbudgeten. Risken är överhängande att plus och minus inte går ihop när en liten skara människor får en allt ökande försörjningsbörda för en allt större skara, vilket är en utveckling som inte kan fortsätta i det oändliga innan systemet brakar samman. Framför allt är det pensioner till svenska medborgare som vi aldrig slipper ifrån pga våra löften och garantier om att medborgarna alltid ska ha en viss månadsinkomst från den dagen de går i pension t o m döden. Visserligen så kan en regering besluta om att höja pensionsåldern, reducera ersättningsnivån samt höja skatterna ännu mer (samt ta ännu högre lån år efter år för att klara dessa pensionsgarantier), men ändå handlar det om ett grundläggande löfte till ett stort antal människor att de ska kunna få tillräckliga inkomster när de går i pension för att kunna leva ett drägligt liv. Det har Sverige garanterat sina medborgare, och det är inte rätt att lova en sak och sedan ångra sig under vägen och ta tillbaka sitt löfte. Om man arbetat hela sitt liv så förväntar man sig helt enkelt den utlovade pensionen när man blivit gammal, vilket man borde ha rätt till med tanke på alla inbetalda skatter man bidragit med genom åren. Då vill man inte höra i framtiden att det knappt finns några pengar kvar. Det vore ju underbart om vi kunde ge alla människor i hela världen en sådan garanti, men vi måste anpassa oss till verkligheten.

Bibelverser om tiggeri, och att hjälpa FATTIGA och FRÄMLINGAR

stranger

Israel levde visserligen i en teokrati och under andra lagar än idag, men visst kan vi dra vissa lärdomar av deras liv i Kanaans land – som är återberättat i det Gamla Testamentet.

Exempel:

    • Gud gjorde skillnad på främlingar och bröder/systrar, där de sistnämnda är de som anslutit sig till Israel och låter sig styras av Israels lagar.
    • Det var i första hand bröder/systrar och sina egna hushåll som israelerna hade stort ansvar för att hjälpa ekonomiskt.
  • Israel hade kravet att försörja levitiska präster, som ju inte hade egen mark att arbeta på men som ändå utförde viktiga sysslor som kom hela Israel tillgodo.
  • Gud krävde aldrig att israeler skulle stå för andra folkgruppers försörjning (eller vice versa) och framför allt inte livet ut och framför allt inte utan motprestation.
  • Gud krävde aldrig att Israel skulle dela sin skörd med andra människor, och framför allt inte ”lika”.
  • Gud krävde aldrig att Israel skulle lova mer ekonomisk hjälp till andra än vad de kunde hålla.
  • Skälet till att det inte borde finnas några fattiga bland israeliterna själva beror på att lydnad av Guds lagar genererar välsignelser och rikedom, vilket lösgör kapacitet för att hjälpa varandra ekonomiskt. Denna grund kan tyvärr inte appliceras på Sverige där det finns många agnostiker och ateister.
  • Israeliska medbröder ska anställas i första hand, och främlingar i andra hand.
  • Kravet på att betraktas som infödd är att lyda samma lagar och traditioner: ”En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er” 2 Mos. 12:49”

Vidare fanns det flera sätt att hjälpa änkor, fattiga, funktionshindrade och främlingar. En del av dem hade man råd att anställa och det var förstås en enorm trygghet för just de personerna. Man kunde även låna ut pengar. Det fanns även former av ”tiondegivande”, ibland var tredje år och även i andra intervaller. Behövande fick även ostört plocka resterna av skörden. Inget hindrade förstås att israelerna hjälpte till även på andra sätt, men då var det frivilligt och beroende på deras kapacitet och vilja att ge.

Vad gäller Israel och deras nya land så tillhörde även främlingar Israel OM de följde samma lagar och traditioner som dem – Israels lagar och inte deras egna hedniska lagar

En ”främling” eller ”utlänning” var en person som av olika anledningar inte anslutit sig till Israel och dess Gud och lagar. Även främlingar fick ansluta sig till Israel och även vara med och fira deras högtider OM de verkligen omvänt sig och anslutit sig till Israels Gud. Då räknades de som infödda, och som bröder och systrar. En fysisk omskärelse är ofta ett tecken på ett omvänt hjärta och vilja tjäna den sanne Guden:

2 Mos 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 EN OCH SAMMA LAG SKALL GÄLLA FÖR DEN INFÖDDE SOM FÖR FRÄMLINGEN SOM BOR MITT IBLAND ER.

En israel fick enligt lagen inte äta ett självdött djur. En främling tillhörde dock inte Israels religiösa grupp och därmed var det inget som hindrade israelerna att erbjuda självdöda djur till dem, om de nu önskade äta sådana djur:

5 Mos. 14:21 Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.

Israelerna fick ta ränta endast av utlänningarna, men inte av de som anslutit sig till Israel och dess lagar (bröder och systrar). Att inte kräva ränta av en broder räknades som en välsignelse:

5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

Gud gjorde skillnad på behandlingar mellan israeliter och ”utlänningar” i landet. Ingen av dem skulle behandlas illa, men när det gäller israelitiska bröder och systrar så ansåg Gud att lån inte skulle krävas tillbaka i all evighet, utan snarare efterskänkas under friåret. Inte heller vore det listigt att ta ifrån dem kläder och verktyg som de behövde för att arbeta och klara sig själva. Han menade vidare att fattiga aldrig skulle komma att saknas i landet (något liknande sa Jesus under sin tid), men bland israeliterna själva borde det dock inte finnas några fattiga eftersom Gud välsignat trogna israeliter såpass mycket att de lätt skulle kunna hjälpa varandra. Notera kravet på trohet till Gud, vilket alltså är kravet för att kunna förvänta sig välsignelse så till den grad att de även skulle kunna hjälpa andra ekonomiskt:

5 Mos. 15:2 och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts. En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.4 Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, 5 om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem. 6 Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. 11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

Markus 14:7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

Nehemja var upprörd över att israeliska bröder och systrar inte togs om hand, och blev av med åkrar, vingårdar och hus pga att deras eget folk begärde det utav dem då de inte kunde betala igen:

Nehemja 5:6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. 7 Jag överlade med mig själv och förebrådde de förnäma männen och föreståndarna, och sade till dem: ”Det är ocker ni bedriver mot era bröder!” Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem. 8 Jag sade till dem: ”Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder, som var sålda åt hednafolken. Skall nu ni sälja era egna bröder? Eller skall de sälja sig åt oss?” De teg och kunde inte svara ett ord. 9 Jag sade: ”Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? 10 Också jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna redan idag tillbaka till dem deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och tag inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem.”

Inte ens en broder ska utlovas livslång försörjning utan motprestationerfattig

Men det går att hjälpa på olika sätt. Finns möjlighet att ge honom arbete så är detta det allra bästa, för då finns ju en ömsesidig win-win situation och personen har tak över huvudet och tryggad inkomst för sig och sin familj. Om det handlar om flera fattiga bröder så kanske man inte kan anställa alla, men förhoppningsvis så finns det flera hushåll i trakten som kan gå ihop och hjälpa sina israeliska medbröder. Det går även att låna ut pengar till en fattig broder. Medbrodern (och hans familj) ska tjäna hushållet fram till jubelåret, och då måste han lämna det hushållet och återvända till sin släkt. Återigen kan vi se hur känsligt det är om en israelisk broder säljer sig till en främling. Det finns ett påbud som säger att om främlingen befinner sig i ett israeliskt hushåll (och kommit i välstånd) så ska medbrodern kunna lösas ut av sina medbröder:

3 Mos. 25:35 Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. —.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Ingen ränta ska alltså krävas om det handlar om en fattig från Israels eget folk (inklusive de främlingar som anslutit sig till Israel och dess lagar, med omskärelse som tecken):

2 Mos. 22:21 En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa. 23 Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.25 Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig SOM TILLHÖR MITT FOLK, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom.

I Hesekiel kan vi läsa att en furste kan ge sina söner sina rättmätiga arvedelar och de ska för alltid kunna ägas och förfogas av sönerna. Gåvor av furstens arvedel till tjänare tillhör tjänaren fram till friåret, och sedan återgå till fursten. En furste får inte ta av folkets arvedel så att de måste lämna sin egendom. En furste får endast ge bort av sina egna arvedelar och egendomar. I många länder idag så är skattetrycket väldigt stort, och på sätt och vis kan man säga att man tvingar andra att ge bort stora delar av sin egen inkomst till ”kulturprojekt” och annat som man själv inte tycker borde prioriteras i ett välfärdssamhälle som har begränsat med pengar. Hade man själv fått bestämma om sina egna pengar så hade många av oss gjort helt andra prioriteringar. Men Jesus har förstås också lärt oss att inte vara rebelliska utan ”ge till Kejsaren det som tillhör Kejsaren”. Inte för att det nödvändigtvis handlar om ett rättvist skattesystem utan korruption och idioti, utan för att rebelliskhet inte är något som kristna ska spendera kraft på. Att uttrycka sin åsikt och även kritik behöver dock inte vara rebelliskhet, för ett demokratiskt folkstyre går inte ut på att alla kristna passivt ska lägga ner sina röster och låta övriga bestämma.

Hes. 46:16 Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, skall det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv. 17 Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, skall den tillhöra tjänaren fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem skall det tillhöra. 18 Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom skall han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk skall trängas undan från den egendom som är hans.”

Främlingarna som bodde ihop med israelerna under tiden för markskiftet fick också sin andel, men självfallet fanns det inget liknande löfte för framtidens alla främlingar. Det hade inte mark eller egendom räckt till:

Hes. 47:Ni skall utskifta detta land åt er efter Israels stammar. 22 Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar. 23 I den stam där främlingen bor skall ni ge honom hans arvedel, säger Herren, Herren.

Gud begärde aldrig av israelerna att de skulle dela sin skörd lika med andra människor i landet, men däremot uppmanades de att lämna kvar lite av sin skörd för de behövandeskörd

Nedan vers kommer ofta på tal för att stödja den nuvarande svenska och högst oansvariga massinvandringen som är unik i Norden och Europa:

3 Mos. 19:33 När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. 34 Främlingen som BOR ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Notera följande:

  1. Israel hade vid den här tiden ännu inte tillträtt sitt land. De kananeiska invånarna var till största del Israels fiender, och om de inte omkom i striderna med Israel så flydde de landet. En del stannade, och för att räknas som ”infödd” hos Israelerna så gällde detta: ”En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er” 2 Mos. 12:49. M a o så säger inte denna vers att  de främlingar som redan bodde i landet (innan Israels ankomst) kunde se fram emot en ny grupp av immigranter (israelerna) som skulle komma att försörja dem! Det står alltså inte att ett folk har ansvaret att försörja ett annat folk. Om det alltid är urinvånarnas ansvar att stå för nyanländas försörjning, så borde väl i så fall de ursprungliga ”främlingarna” i Kaanans land ta ansvaret för israelernas försörjning. 
  2. Det står överhuvudtaget inte något om ekonomisk hjälp eller försörjning i just den här versen. Varför ens läsa in i versen att Israelerna har ansvar att hjälpa alla främlingar i landet ekonomiskt?
  3. Versen handlar bara om de främlingar som råkar bor mitt ibland Israelerna – förmodligen de som redan anslutit sig till Israel någon gång under Exodus. Därför ska vi inte läsa in i versen att det är en slags carte blanche för alla främlingar överallt gällande rätten till livslång försörjning på israelernas bekostnad bara de dyker upp i landet.
  4. Innan vi kommer till. v33 så kan vi läsa nedanstående verser. I stället för att ovillkorligt försörja andra folkslag så skulle israeliterna snarare lämna lite av sin skörd så att den fattiga och främlingen skulle kunna plocka ströax, fallfrukt och det som blir kvar i fruktträden. Det var inte israelernas ansvar att samla ihop detta och ge till behövande, utan de behövande själva fick pallra sig iväg för att plocka. Utöver denna hjälp fanns tioendegivande var tredje år (beskrivet längre ner i dokumentet). Sen finns det förstås inget som hindrar att man ger frivilligt utöver detta, bara man ser till att de som man verkligen har ansvar för (sitt eget hushåll och sina egna bröder och systrar) får all den ekonomiska hjälp och trygghet som de behöver. Vidare kan vi läsa om att daglönaren ska ha sin lön, vilket också visar att det handlar om att arbeta för att förtjäna sin lön.

3 Mos. 19:9 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10 Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.—13 Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.—16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

3 Mos. 19:23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.—26 Ni skall vara heliga inför mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.

Att anställa fattiga och främlingar är förstås något extra gott pga den ekonomiska trygghet som medföljer, men ingen kan anställa alla. Ingen kan ge allt åt alla. Men alla kan ge något, och efter egen vilja och förmåga. Gud implementerade inte en påtvingad stor skattebörda på israeliterna för att låta främlingar få uppehälle utan att arbeta. Gud bad inte israeliterna att arbeta hela dagarna och dela skörden lika mellan sig själva och den fattige och främlingen. Det fanns som sagt bud att lämna lite av skörden så att de behövande kunde plocka av det utan kritik och utan skam:

3 Mos. 23:22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

5 Mos. 24:19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

Rut 2:5 Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: ”Vem tillhör den där unga kvinnan?” 6 Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: ”Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet.”—15 När hon sedan steg upp för att plocka ax befallde Boas sina tjänare och sade: ”Låt henne också få plocka mellan kärvarna och behandla henne inte illa. 16 Ja, ni kan till och med dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, och ni får inte klandra henne för det.”17 Hon plockade ax på åkern ända till kvällen. När hon klappade ut det som hon hade plockat, var det ungefär en efa korn.

5 Mos. 23:24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.

Israel har aldrig blivit vald till hela världens socialbyrå, där de åläggs att betala för andra folks många barn, ålderdom, fattigdom och funktionsnedsättning. Kan man inte arbeta pga ålderdom eller handikapp så förväntar sig Gud att familj och släktingar hjälper till. Om de inte har den viljan eller förmågan att hjälpa sitt eget folk (trots att Gud lovat en sådan förmåga till de som lyder hans bud) så återstår att samla det som återstår efter skörd, samt att sätta sin förhoppning till bidrag i form av tiondegivande.

5 Mos. 24:14 Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land. 15 Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.

Tiondegivande – långtifrån det stora skattetryck som Sverige har idag

Det fanns ”tionde-givande” som skulle erläggas enligt vissa intervaller, för att ge bidrag till det egna husfolket, leviter, fattiga och främlingar enligt en viss ordning. En sådan summa är inte särskilt mycket, och speciellt inte om man jämför med svenska mått där vi inte behåller särskilt mycket av vår intjänade lön. Vid slutet av vart tredje år så skulle tioendet av ens avkastning för året samlas in och läggas upp inom de egna portarna. Detta var för leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bodde inom ens portar. (Alltså inte de människor utanför portarna eftersom trycket då skulle bli alldeles för stort, och var och en ansvarar endast för sitt eget område. Inte hela världens områden.)

5 Mos. 14:22 Av all säd som varje år växer på din åker skall du ge tionde. 23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24 Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu Herren, din Gud, välsignar dig, 25 må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. 26 Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.27 Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.25 må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. 26 Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.27 Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.28 Vid slutet av VART TREDJE ÅR skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. 29 Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

Israeliterna hade störst ansvar för de som bodde ibland dem:

5 Mos. 26:11 Över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.12 När du under DET TREDJE ÅRET, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta 13 då skall du säga inför Herrens, din Guds, ansikte: ”Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud. 14 Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren, och gav inte något av det till de döda. Jag har lyssnat till Herrens, min Guds, röst och i allt gjort så som du har befallt mig.

I Esters bok kan vi läsa om en tradition att skicka gåvor till fattiga. Det är något annat än att välja ut endast några promille av dem för att erbjuda gratis boende hos dem själva och ge dem ”all-inclusive” behandling resten av deras liv. En sådan lyxbehandling skulle man endast ha råd att erbjuda några enstaka människor, på bekostnad av den stora massan fattiga som lämnas till sitt eget öde:

Ester 9: 20 Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta, 21 för att ålägga dem att år efter år fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar 22 till minne av de dagar då judarna hade fått ro för sina fiender och för att minnas den månad då deras bedrövelse hade vänts i glädje och deras sorg i fest. Därför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glädje, och sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gåvor till de fattiga.

Ett stort skattetryck och för många arbetsgivarkrav är ofta negativt för ett land, eftersom det finns stor risk att företag väljer att anställa så få som möjligt eller inga alls, i rädsla för att vinsterna minimeras så till den grad att det kanske inte ens är något idé att ens spendera tid med företagande. Ett större företag har naturligtvis lite större skyddsnät, men de kan å andra sidan välja ett annat land att sköta sitt företag ifrån. För ett litet nystartat företag så kan det leda till katastrof om man råkar ut för personal som exempelvis blir långtidssjukskriven, så det vore bättre om staten i stället stod för sådana personalkostnader. Tyvärr uppmuntras inte företagare att anställa människor eftersom det är så många omkostnader och risker inblandade, och lyckas de mot förmodan med sitt företagande så kan de få kritik för att vara fula och egoistiska kapitalister som borde bestraffas med extra skattebördor för att de är så äckligt ”rika” och egoistiska. En regering kan inte producera egna pengar att fördela ut till folket, om man undantar det faktum att de kan trycka fysiska pengar. Pengarna kommer in genom skatteintäkter från arbetsgivare och arbetstagare. Om det är brist på arbetsgivare och arbetstagare så blir det även brist i regeringskassan för att fördela ut skatteintäkter till andra, och därför vinner alla på kapitalism och att underlätta för människor att våga anställa. Om det inte lönar sig att anställa och arbeta så kanske a-kassa ses som ett frestande alternativ, och då kanske skattetrycket måste intensifieras ännu mer för de få som fortfarande arbetar eftersom de måste generera mer pengar till ännu fler människor i behov av försörjning.

Att lyda Gud ger välsignelser, tillräckligt för att ge till andrawork

Det är ovanligt att läsa i Bibeln om någon som erbjudits en gratis livslång försörjning, men Jojakin var ett undantag:

2 Kung. 25:27 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 28 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 29 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 30 Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde.

Gud välsignar de som lyder hans lagar, men i Sverige och många andra länder så finns det få som lever på det sättet och inte heller politikerna. Därför kan man heller inte förvänta sig välsignelser i form av rikedom på det sättet som israelerna kunde på sin tid. Se även 5 Mos. 28 och 3 Mos. 26.

Ords. 3:9 Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda.10 Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin.

Ps. 34:16 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.17 Men Herrens ansikte är emot dem som gör det ondahan vill utplåna minnet av dem från jorden.18 När de rättfärdiga ropar hör Herren, han räddar dem ur all nöd.19 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.20 Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt.

5 Mos. 8:17 Du skall inte säga i ditt hjärta: ”Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom”. 18 Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.

3 Mos. 25:1 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. 3 Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, 4 men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6 Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.

Föräldralösa barn och änkor var exempel på människor som helt klart riskerade att behöva hjälp från andra. I första hand borde som sagt släktinga ta ansvar för dem eftersom Gud sade till Israel att det inte borde finnas några fattiga ibland dem. Om detta system ändå inte höll (kanske för att släktingar inte var vare sig givmilda eller lydiga) så var alltså det allra sista alternativet att ta sig an dessa människor som inte hade någon annanstans att gå. I Israel borde det handla om ytterst få människor. Bland andra folkslag kunde de vara fler.

Om församlingsmedlemmar skulle hitta en övergiven bebis utanför sin kyrkport så borde polisen kontaktas. En kyrka kan inte vara hela världens socialbyrå, och det är inte heller tecknet vi borde ge till andra. En kyrkas uppgift är i första hand att predika Guds ord, och tyvärr har inte kyrkor en skattkista med hur mycket pengar som helst att ge till hur många människor som helst. Däremot ska vi självfallet bidra med gåvor så mycket vi kan, och i rätt prioriteringsordning:

Jak. 1: 27 Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.

Återigen mycket fokus på ”den som är ditt kött och blod”, och att ge gåvor ”av det du har”. Inte att lova allt till alla, eller lova mer än man kan hålla:

Jesaja 58:6 Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige  skaffa de fattiga och hemlösa en boning,kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.—10 om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.11 Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.

Nedan är en profetia om Arabien. Det talas om krig och flyktingar:

Jesaja 21:14 Möt de törstande med vatten. Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.15 Ty de flyr undan svärd, undan draget svärd och spänd båge, undan krigets vedermöda.

Jesus sade till EN speciell ung och rik man att han skulle sälja allt vad han ägde och ge till de fattiga, och dessutom är det är uppenbart att ”allt” här inte inbegriper 100% av samtliga ägodelar. Det bör snarare ses som en generell princip för denna man som uppenbarligen ägde mycket. Inte ens Jesus och hans lärljungar lydde ju det budet att göra sig av med allt, eftersom de ju hade kläder, fiskeredskap och i en del fall egna hushåll som förmodligen innehöll en del grejor för familjen. Paulus bad att få sin rock skickad till honom i fängelset, och det hade han inte begärt om det var fel att ha ägodelar. Under Jesu tid så skickade han ut sina lärljungar på lite uppdrag där de skulle predika evangelium, hela människor och kasta ut demoner, och då hade Jesus andra regler för dem eftersom de skulle gå i princip tomhänta. Det skulle kunna få dem att inse Guds försorg och att öka sin tro på Guds under. Efter Jesu och apostlarnas död så skapades många kristna gemenskaper och lite andra principer gällde. Det går exempelvis att sprida evangelium på andra sätt än att just gå ut två och två utan ägodelar. Paulus menade att arbetaren är värd sin lön och ville inte vara andra till lags med omkostnader för honom.

Paulus och rådet att inte vara en börda för andrawork 2

Det finns ett värde i att inte vara andra till lags, för annars skulle det innebära att man tar av andras pengar som hade gjort bättre nytta någon annanstans – kanske till människor med ännu större nöd. Det finns tyvärr inte någon brist på fattiga människor – vare sig under Bibelns tid eller idag – och därför borde ekonomisk hjälp prioriteras de som är i allra störst behov av hjälp och som inte kan lösa sin situation på minsta sätt. Alltså helt tvärt emot Sveriges ansvarslösa massinvandrarpolitik där endast 1 av 10 är flykting enligt FN:s definition, och där man uppmuntrar till ett system där folk betalar människosmugglare stora summor pengar för att få hjälp att ta sig genom Europa till bidragsparadiset Sverige. Dels betalar de ofta en handpenning till smugglarna, och dels i form av lån som de sedan betalar tillbaka när de fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Samtidigt fortsätter miljontals människor att trängas i flyktingläger som de inte har råd eller möjlighet att lämna. Det är dessa människor som måste stå tillbaka eftersom Sverige har valt att ge ”all inclusive” livet ut till ett par promille av människor som sällan är sanna flyktingar, och eftersom Sverige har valt att dra in på biståndet för att i stället satsa på ett fåtal asylsökande i Sverige:

2 Thess. 3: 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er, 8 vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9 Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta. 11 Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. 12 Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta sitt eget bröd.

I Bibeln kan vi läsa att innan man vänder sig till församlingen för att få hjälp (eller någon annan utomstående) så har man ansvar för att göra vad man kan för att ta hand om släktingar och medlemmar i sitt eget hushåll, för att inte betunga andras pengakassor som bättre skulle kunna användas till annat. Paulus går så långt att han menar att vi förnekat vår tro om vi inte tar hand om den närmaste familjen. Om människor blir överbeskattade så reduceras givetvis den ekonomiska möjligheten att hjälpa, och självfallet kan man heller inte hjälpa om man själv är fattig och helt utblottad.

Utan att vi tänkt på det har vi valt ett system där de människor som tillsammans tillför minimalt till välfärdssystemet, tar ut allra mest ifrån samma system. Ett sådant ”försäkringssystem” fungerar inte i längden. Ett försäkringsbolag överlever inte om människor ideligen tar ut mer ur bolaget än de betalar in i form av premier, och då blir höjda premier och LÅN Plan B. Att låna pengar fungerar en visst tid, och sedan brakar systemet ihop. Dit är Sverige på väg, men uttrycker man sådana tankar kallas man förstås rasist.

Paulus hade t o m krav på hur en församlingsänka (en ensam kvinna som tar emot ekonomisk hjälp från en kristen församling) skulle leva för att kvalificera sig som en församlingsänka som får ta emot det givmilda kristna människor samlat in. Att Paulus ställde krav beror förstås på att det finns begränsat med pengar som inte räcker till alla som vill ha, och då borde de kvinnor som allra mest förtjänar det få bli en mottagare för ekonomisk hjälp.Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.” Paulus gav exempel på vilken sorts frukt som den kristna församlingen bör titta efter. Men om man hade änkor i sitt eget hushåll så hade man alltså ansvar att ta hand om dem: 

1 Tim. 5: 4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.—Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott. 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och inte betunga församlingen, så att den kan sörja för dem som verkligen är änkor.

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.

Jesus ansåg att man var en hycklare om man exempelvis inte såg till att föräldrar (och förmodligen även andra äldre familjemedlemmar och ens egna barn) inte fick den ekonomiska hjälp som de borde ha fått av en arbetande son. Det går inte an att skänka pengar till offergåvor och/eller till andra människor och ändamål, om man inte först prioriterar sin egen släkt:

Matt. 15:4 Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. 5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Det är inte rätt för en individ eller för ett land att låna pengar för att ge till andra som inte heller har pengar. Det finns flera avsnitt ur programmet ”Lyxfällan” som handlar om dumsnälla människor som lånar pengar för att så ”givmilt ” ge till andra. Det är emot Guds bud att frivilligt ”kasta sig utför stupet ” och förvänta sig att Gud ska hjälpa. Såvida Gud inte ber om det förstås:

Matt. 4:6 och sade: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”7 Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.”

Petrus och Johannes skulle kunna ha hänvisat den tiggande mannen, här nedan, till en kristen församling och mena att kristna medlemmar skulle utlova en stadig försörjning till honom, men så gjorde de inte. Kyrkans medel borde gå till att sprida evangelium, och även att samla in pengar till sina egna arbetare och möjligtvis församlingsänkor. Helande är dock gratis:

Apg. 3:3 När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. 4 De fäste blicken på honom, och Petrus sade: ”Se på oss!” 5 Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men Petrus sade: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!”:

Josef hade enormt mycket makt i Egypten och stor chans att påverka även Farao vad gäller den inhemska politiken. Det finns inga uppgifter om att Josef på något sätt önskade ge bort säd gratis till de som var värst drabbade av hungersnöden eller de som rest allra längst. Inte heller kan vi se att han erbjöd människor att bo i Egypten pga den hungersnöd som drabbat deras hemländer (kanske i kombination med löfte att stå för deras försörjning livet ut om de så önskade). Nej, folket reste till Egypten och betalade för säden:

1 Mos. 41:57 Och från hela världen kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden var svår i hela världen.

Paulus och insamlandet till De Heliga – andra kristna med samma målpengar

Inom den kristna församlingen så delade man med sig till varandra. Återigen kan vi alltså se att vi har störst ansvar att hjälpa medlemmar i sin egen grupp, och först därefter se efter vad man kunde avvara till andra människor utanför gruppen. Vi kan inte begära att andra grupper ska ta sig an medlemmar i vår grupp, för de har nog med att hjälpa sina egna medlemmar i sina egna grupper. Alla kan inte hjälpa alla, men om vi delar in oss i grupper och ser till att vi ansvarar för vårt eget hushåll i första hand, och vår tillhörighetsgrupp i andra hand, och övriga människor i tredje hand, så skapar vi både ett trygghetssystem och ett ansvar för vår egen ekonomi. Dessutom vore det orättvist om en grupp med medlemmar som jobbar, sliter, sparar, hjälper varandra och bygger upp ett trygghetskapital, ska behöva dela med sig av detta till en annan grupp människor som inte jobbar särskilt mycket, inte sparar, skaffar flera barn utan att ta hand om dem, förstör egna och andras saker, och kanske t o m är rövare. Att som kristen dela med sig till andra kristna kan kännas tryggt på det sättet att alla har samma ”tänk” med att vilja hjälpa samt inte vara andra till lags. Om man ska tvingas hjälpa människor som man vet är slarviga, otacksamma och slösaktiga, så brister kedjan och förtroendet för systemet. Notera här nedan att det gemensamma ägandet var frivilligt och endast handlade om den kristna gemenskapen som delade samma livssyn:

Apg. 2:45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde

Apg. 4:3Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.

Rom. 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till DE HELIGA. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga BLAND DE HELIGA i Jerusalem.27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 16:1 När det gäller insamlingen till DE HELIGA, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst. 3 När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva. 

2 Kor. 8:3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt DE HELIGA.

2 Kor. 9:1 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till DE HELIGA.5 Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. 12 Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud

Jak. 2:15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Slutligen kan du läsa om Den Barmhärtige Samariten i detta dokument. Liknelsen handlar händelsevis om att hjälpa EN bevisligen nödställd person som kommit i en persons väg, genom att hjälpa honom på plats snarare än att ta med honom och 9 av hans släktingar hem till sig med löfte om livslång försörjning.