Etikettarkiv | titus

Finns det apostlar och profeter även idag?

Apostlaämbete idag?

Vår tro ska bygga på Jesus som vår hörnsten, och apostlar och profeter är tänkta att i sin tur direkt eller indirekt förmedla det budskap som är från Jesus. De första apostlarna ansågs vara sanna förkunnare av Guds ord (förutom Judas förstås) och det hände att dispyter som inte gick att lösas lämnades till dem för att behandlas, ibland tillsammans med andra äldste (Petrus kallade sig t ex för äldste i 1 Peter 5:1). Det förekom alltså en viss typ av hierarki vad gäller dessa tjänster, även omvi förstås är lika värdefulla medlemmar i Kristi kropp. Vi har helt enkelt olika funktioner att fylla, och det gäller även inom äktenskapet. Grundidén är att vi alla arbetar med Kristus som grund och på ett sådant sätt att hela Kristi kropp tjänar på det.

Efesierbrevet 2:20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.

Apg 2:42 De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.43Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.

Romarbrevet 1:5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull.

Apg 15:2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.-–4När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem.—6Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.

Apg. 15:22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna,23och skickade med dem följande brev: ”Apostlarna och de äldste och bröderna hälsar de bröder i Antiokia och Syrien och Cilicien som är av hednisk härkomst.

Apg 16:4 När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt

Även efter Jesu död verkar det som att människor utsågs till apostlar och profeter, och dessa funktioner behövs tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds sonOm det är vanligt med församlingar som har avvikande åsikter från varandra (och det måste vi väl hålla med om att det finns?) så har vi ännu inte nått fram till den punkten. Vi skulle alltså ha stor nytta av dessa olika ämbeten som hjälper oss att stå på stadig Biblisk grund och som hjälper oss att utse pastorer och lärare i samma anda. Sen är det en annan sak att vi kristna har avvikit från den grundidé som Bibeln lär ut angående vilka kvalifikationer dessa ledare ska ha, hur de utses, etc.

Ef. 4:Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut.  —Och han gav några till APOSTLAR, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,13TILLS VI ALLA NÅR FRAM TILL ENHETEN i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.14 Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.

Paulus förklarar vilka tjänster som finns i en vanlig församling. Han räknar upp apostlar först, men han räknar även upp profeter och lärare som ju fortfarande har viktiga positioner i församlingar. Även nådegåvor räknas upp, och inte heller de har upphört på minsta vis. Paulus förklarar alltså en lämplig grund för nutida församlingar.

1 Korinthierbrevet 12:28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Efesierbrevet 3:5 I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den NU genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter.

Lukas 11:49 Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem skall de mörda och förfölja

2 Korinthierbrevet 12:12 Vad som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar.

Det finns förstås också falska apostlar:

Uppenbarelseboken 2:2 Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare.

Jesus hade ju sina tolv apostlar, men även Jesus kallades faktiskt både apostel (och profet -se nedan):

Hebreerbrevet 3:1 Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till.

Bland sina lärljungar så valde Jesus ut tolv som skulle bli apostlar. Efter Judas död valdes Mattias i hans ställe:

Matt. 10:10 Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, Filippus och Bartolomeus, Thomas och Matteus, publikanen, Jakob, Alfeus son, och Taddeus,Simon ivraren och Judas Iskariot, han som skulle förråda honom.

Galaterbrevet 2:8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna

När man utsåg en ny apostel efter Judas så kände man att det borde vara någon som varit med Jesus från allra första början och som även varit vittne till hans uppståndelse. Det fanns fler än en kandidat som passade in på en sådan beskrivning trots att det var ganska snäva regler. Bara för att dessa regler gällde vid denna tidpunkt behöver förstås inte betyda att reglerna såg ut på precis samma sätt vid senare tidpunkter. Även en arbetsgivare har råd att sätta snäva regler om han vet att det trots detta finns bra kandidater som kvalificerar sig. Vi vet ju att Paulus inte klarade dessa regler men trots detta kallades till apostel.

Apg 1:16 ”Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. 17 Han räknades som en av oss, och denna tjänst hade fallit på hans lott.  21 Därför måste en av de män som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss, 22 från det att han döptes av Johannes till den dag då han blev upptagen från oss, en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse.”23 Då ställde man fram två: Josef Barsabbas, som även kallades Justus, och Mattias.24 Och de bad: ”Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt25 till att få den apostoliska tjänst som Judas lämnade för att gå till den plats som var hans.” 26 De kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias. Så blev han tillsammans med de elva räknad som apostel.

Dessa ursprungliga tolv apostlar fick en alldeles speciellt tjänst på jorden, och även i himmelriket får de en speciell betydelse:

Uppenbarelseboken 21:14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar.

Paulus räknades inte bland de första tolv apostlarna men blev utsedd som apostel vid ett senare tillfälle, utav Jesus själv

1 Korinthierbrevet 1:1 Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes

1 Korinthierbrevet 4:9 Det verkar som om Gud hade ställt oss apostlar sist, som vigda åt döden. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.

1 Timotheosbrevet 2:7 och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – till hedningarnas lärare i tron och sanningen.

2 Timotheosbrevet 1:11 Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare.

Galaterbrevet 1:1 Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda.

1 Korinthierbrevet 9:1 Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren?2Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni själva är i Herren sigillet på mitt apostlaämbete.—5Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas?

Romarbrevet 11:13 Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt

Paulus kallar sig ibland ringaste av apostlarna, men inte på så sätt att han var underlägsen

1 Korinthierbrevet 15:9 Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.

2 Korinthierbrevet 11:5 Jag menar inte att jag på något sätt är underlägsen dessa väldiga apostlar.

2 Korinthierbrevet 12:11 Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är.

Så vi har alltså de tolv (eller tretton) ursprungliga apostlarna, och det skulle förmodligen kännas väldigt konstigt för någon kristen att kalla sig apostel under tiden som dessa fortfarande levde (med undantag av Paulus som hade ett formidabelt möte med Jesus). Dessa tolv var ju helt unika eftersom Jesus själv var den som utsåg dem och de hade verkligen bevittnat ALLT som han gjorde, inklusive hans uppståndelse. Men efter att de dött bort verkar själva apostlaämbetet fortfarande ha en roll (se min inledning) och en viktig funktion att fylla. Det finns även andra personer i Bibeln som verkar benämnas apostlar även om det inte står helt klart:

1 Thess. 1:Från Paulus, Silvanus och Timoteus till församlingen i Tessalonika som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med er.–1 Thess. 2:7 även om VI som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde VI kärleksfullt ibland er. Som när en mor sköter om sina egna barn

Galaterbrevet 1:19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. (här använder grundtexten prepositionen ”ei” , som kan betyda OM eller BARA)

Romarbrevet 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus. (detta kanske också kan tolkas som att dessa två var högt ansedda AV de ursprungliga apostlarna?)

Profeter idag?

Idag är det inte alltid lämpligt att kallas profet bara för att man har profetians gåva. I GT fanns det profeter som var helt fokuserade på sin tjänst som profet och i princip hade det som livskall. Därför var det mer motiverat att kallas ”profet” under den här tiden, och många av profetiorna handlade om den kommande Messias som skulle leda oss till hela sanningen. Många ser nedanstående vers som stöd för att profeter endasts fanns under gamla testamentet, och menar att det idag är den Heliga Anden och Bibeln som ska vara vårt rättesnöre. Det ligger mycket i det, men ännu finns alltså profetians gåva till vårt stöd, ihop med skriften och den Helige Ande.

Efesierbrevet 3:5 I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter.

Självutnämnda profeter som Muhammed och Joseph Smith passar inte in någonstans i Bibeln (förutom under benämningen falska profeter) och framför allt inte när dessa herrar menar att det som de säger är sant medan det som sades tidigare i våra skrifter INTE alltid är trovärdigt eftersom de menar att skrifterna förvanskats under årens lopp. Så brukar en SANN FALSK PROFET tala (kasta tvivel över Guds ord) och precis vad som helst kan bli sant genom ett sådant påstående. Vilken ny lära som helst kan produceras genom ursäkten att tidigare budskap är feltolkat, felskrivet eller felkopierat. Falska profeter är egentligen busenkla att känna igen, men det finns människjor som gärna vill låta sig luras och de dras till falska profeter. Det finns risk för att människor dras till de talare som säger det man vill höra.

5 Mosebok 18:21 Och om du tänker i ditt hjärta: Hur skall vi känna igen det ord som Herren inte har talat?22 så vet: När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som Herren inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Du skall inte vara rädd för honom.”

5 Mosebok 13: Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem”, då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty Herren, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ. Herren, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till.

1 Joh. 2:Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans budDen som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 

1 Joh. 2:26 Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse. 27 Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.

Rom. 16:17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

Matteus 7:16 På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar?

Det varnas ofta för falska profeter i både GT och NT, och framför gäller varningarna de sista dagarna. Om det aldrig är tänkt att finnas profeter i den sista tiden så vore det lätt att avslöja ALLA falska profeter eftersom var och en som kallar sig profet då per definition måste vara falsk. De skulle ju då uppträda under en tid då det inte var tänkt att finnas någon profet överhuvudtaget, men eftersom profeter och profetior fortfarande kommer att finnas så länge vi lever på jorden så måste vi sålla de sanna profeterna från de falska. Sen är det ju så, att även om en person kallar sig apostel eller profet – och då borde vara en person som gör allt vad han kan för att bygga sitt budskap på Jesus – så betyder det förstås inte att vi omedelbart måste sluta tänka och acceptera vad som än utgår från deras läppar. När det gäller profetior så är vi inte mer än människor som kan välja fel och missta oss. Vi behöver bara se på profeten Jona som gick sin egen väg och inte ville göra det Gud bad honom (och det gjorde han dessutom med flit). Det är när en person säger ”Så säger Herren”, som man förväntas höra ett budskap från just Herren, och om det som sägs inte är förenligt med Bibeln så är det glasklart att det inte är gudomligt. Och inte heller om det handlar om en profetia om framtiden som inte slår in. Om  en person inte erkänner synden att tillskriva Gud saker som han inte sagt står det än mer klart att det handlar om en falsk profet utan ödmjukhet. En ödmjuk person aktar sig noga för att tillskriva Gud något han inte sagt och erkänner genast sina misstag. Samtidigt är det viktigt att vara frimodig och inte vara så rädd att uttala något som man starkt känner i sitt hjärta att man inte ens försöker och i stället håller tyst. Då finns risk att Anden släcks och andra går miste om ett budskap från Gud. Gud ser våra hjärtan!

1 Thess. 5:19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda, 22 och håll er borta från allt slags ont.

Apg 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.

Matteus 24:11 Många falska profeter skall träda fram och bedra många.

2 Petrusbrevet 2:1  Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig.

1 Johannesbrevet 4:1 Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen.

Matteus 7:22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Titusbrevet 1:Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.12 En av deras egna, en profet, har sagt: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” 13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron14 och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.

2 Petrusbrevet 2:16 Men han blev tillrättavisad för sitt brott. En stum åsna talade med människoröst och förhindrade profetens vanvett.

Att profetera betyder att förmedla budskap från Gud till människor genom hans Ande, och ofta innebar det varningar till folket att vända om från sina onda vägar. Profetord kan adresseras till stora grupper av människor eller till enskilda:

2 Petrusbrevet 1:21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. 

Sakaria 1:4Var inte som era fäder. För dem predikade gångna tiders profeter och sade: ”Så säger HERREN Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar. Men de lyssnade inte och aktade inte på mig, säger HERREN.5 Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt? 6 Nej, men mina ord och mina stadgar som jag gav mina tjänare profeterna, de nådde era fäder. Och de vände om och sade: Som HERREN Sebaot hade beslutat att göra med oss enligt våra vägar och våra gärningar, så har han också handlat med oss.”

Sakaria 7:12 De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från HERREN Sebaot.

1 Timotheosbrevet 1:18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profet ord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen

1 Timotheosbrevet 4:14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig

Paulus berättar om profetian som en av nådegåvorna och att denna gåva ges till både kvinnor och män:

Apostlagärningarna 19:6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.

Romarbrevet 12:6 Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron

Efesierbrevet 4:11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.

1 Thessalonikerbreve 5:20 Förakta inte profetior

1 Korinthierbrevet 11:4 Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud.5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat

1 Korinthierbrevet 12:10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.

1 Korinthierbrevet 12:28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst

1 Korinthierbrevet 13:8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå.9Ty vi förstår till en del och profeterar till en del (ett stadium dit vi helt klart inte har nått än)

1 Kor. 14:1 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåvaDen som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter. 3 Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingenJag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.Antag, mina bröder, att jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, om jag inte meddelar er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning?

1 Kor. 14:22:Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende, under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror23 Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla.25 Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Gud är verkligen i er!”26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. — 39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 

Det talas i NT om personer, både män och kvinnor, som kallar sig profeter och/eller har profetians gåva:

Lukas 2:”36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.39 Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen. 

Apg 11:27 Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28 En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering. – 29 Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. 30 Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.

Apg 21:Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju,och stannade hos honom.Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva10 När vi hade varit där i flera dagar, kom en profet vid namn Agabus ner från Judeen. 11 Han kom nu till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: ”Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte kommer judarna i Jerusalem att binda så här och utlämna åt hedningarna.” 12 När vi hörde det, bad både vi och de som bodde på platsen Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem. 13 Då svarade han: ”Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd inte bara att låta mig bindas utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull.” 14 När han inte kunde övertalas, lugnade vi oss och sade: ”Ske Herrens vilja.”

Apg 13:1 I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare, Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Cyrene, Manaen, fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus.

Apg 15:32 Judas och Silas, som själva var profeter, talade mycket som uppmuntrade och styrkte bröderna.

Det verkar onekligen som det är tänkt att finnas profeter även efter Jesus tid på jorden, och även efter hans lärljungars död:

Matteus 10:40 Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. 41 Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön. Och den som tar emot en rättfärdig man därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdig mans lön.

Lukas 11:48 Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem. 49 Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem skall de mörda och förfölja

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera.

Förutom att kallas överstepräst och apostel så kallades Jesus även profet, och likaså Johannes Döparen:

Matteus 13:57 Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: ”En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj.”

Lukas 13:33 Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare. Ty en profet kan inte dödas någon annanstans än i Jerusalem.

Apg 3: 18 Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. 19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 20 och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. 21 Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. 22 Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er23 Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. 24 Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. 

Apg 7:36 Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37 Det var han som sade till Israels barn: En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets.

Matt. 11:När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, det säger jag er: Han är ännu mer än en profet.

Det verkar som apostlar arbetar för att bygga upp församlingar på ställen som inte tidigare haft någon, och som i sin tur kan sprida Guds ord lokalt med förankring uppifrån. De arbetar ungefär som Paulus och Silas. Sen har vi nästa generation som för stafettpinnen vidare, såsom Titus, Timotheus och Apollo och Barnabas. De har blivit upplärda av någon före dem och de har kvalificerat sig för att vara de ledare som de utsetts för att vara. Även de är valda för att att utse andra ledare som når upp till samma standard. Apostlar är alltså utsända för att bygga upp församlingar och hitta eller stärka lämpliga fåraherdar för dessa församlingar.

Titus 1:När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

2 Tim. 2:2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. 

2 Kor. 8:22 Tillsammans med dem har vi sänt ytterligare en broder. Honom har vi ofta och på många sätt prövat, och han har då visat sig vara ivrig, särskilt nu, därför att han har så stort förtroende för er

2 Kor. 10:15 Vi vill inte berömma oss omåttligt av andras arbete. Men när er tro växer till, hoppas vi att vårt arbetsfält hos er skall utvidgas kraftigt.16 Då kan vi predika evangelium i trakter bortom ert område och behöver inte berömma oss av det som är uträttat på någon annans område. 17 Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.  18 Det är inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.

Hebr. 5:12 Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda.13 Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. 14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.

Med hjälp av Ep. 4:11-16 kan vi se att UTAN dessa fem viktiga ämbeten (apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare) så kan inte kyrkan bli:1) utrustad, 2) uppbyggd på Kristi kropp i enhet, 3) mogen, 4) såsom Guds barn utan i stället kastas mellan olika läror 5) hjälpt att förhindra att människor bedriver falskt spel och leder andra till villfarelse.

Ef. 4:15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.

Annonser

We can fall from grace, and grace is conditional – we must be HUMBLE

We can fall from GRACE

The word for ”grace” in Greek is charis and it can mean favor, kindness, mercy, etc. As always, it’s best to check the usage of this word in the rest of the Scriptures because lexicons might not get the true meaning. We can read here and there that the grace of God is endless, and this means that God is always a merciful and forgiving God ready to cleanse people from their sins, but it doesn’t say that he does this without conditions. Even if grace is unmerited, we certainly don’t get it unconditionally and no matter how we live our lives.

Unfortunately, there some who believe that Grace means that Jesus always covers our sin, or hides it from the Father, so that we can get some kind of a ”license to sin” even if they emphasize that we should still not ”misuse” Grace in that way. But they still believe that Jesus has taken our sins on himself and transferred his righteousness to us, so that we are always positionally righteous even if we sin – as long as we have faith in God. The truth is, however, that we are only righteous if we DO righteousness. We are indeed cleansed from our sins in the blood of Jesus IF we confess our sins and repent, but nowhere does it say ”once righteous, always righteous”.

The Biblical definition of Grace signifies obedience

Tit 2:11 For the grace of God that bringeth salvation hath appeared to all men, 12 Teaching us that, DENYING UNGODLINESS and worldly lusts, we should live soberly, righteously, and godly, in this present world

Col 1:6 Which is come unto you, as it is in all the world; and bringeth forth fruit, as it doth also in you, since the day ye heard of it, and knew the grace of God in truth

1 Pet. 1:2 Elect according to the foreknowledge of God the Father, through sanctification of the Spirit, unto obedience and sprinkling of the blood of Jesus Christ: Grace unto you, and peace, be multiplied.

We can fall from Grace and we can get it in vain

Gal. 5:2-4 shows that we can fall from grace. 5:14 shows that those who were rising to fall were previously saved. They had believed and received the true gospel (3:2; 1:9); were deserting God and turning to a false gospel (1:6); had received the Spirit of God (3:2,5) and were initially running a good spiritual life (5:7); etc. Compare this to Acts 14:21-23 which shows that the Galatians who became disciples were in the Christian faith and placed their trust in the Lord. Paul was not upset with the Galatians for that they had the nerve to obey the ten commandments, but because they believed circumcision (the ceremonial law) was necessary for salvation. 

Gal 1:6 I marvel that ye are so soon removed from him that called you into the grace of Christ unto another gospel:

Galatians 2:21 I do not frustrate the grace of God: for if righteousness come by the law, then Christ is dead in vain.

Gal. 5:4 Christ is become of no effect unto you, whosoever of you are justified by the law; ye are fallen from grace.

Hebr. 12:15 Looking diligently lest any man fail of the grace of God; lest any root of bitterness springing up trouble you, and thereby many be defiled;

1 Kor 15:10 But by the grace of God I am what I am: and his grace which was bestowed upon me was not in vain; but I laboured more abundantly than they all: yet not I, but the grace of God which was with me.

2 Kor 6:1 We then, as workers together with him, beseech you also that ye receive not the grace of God in vain.

Jona 2:8 They that observe lying vanities forsake their own mercy (forfeit the grace that could be theirs NIV)

Apg 13:43 Now when the congregation was broken up, many of the Jews and religious proselytes followed Paul and Barnabas: who, speaking to them, persuaded them to continue in the grace of God.

Hebr. 10:29 Of how much sorer punishment, suppose ye, shall he be thought worthy, who hath trodden under foot the Son of God, and hath counted the blood of the covenant, wherewith he was sanctified, an unholy thing, and hath done despite unto the Spirit of grace?

Judas 1:4 For there are certain men crept in unawares, who were before of old ordained to this condemnation, ungodly men, turning the grace of our God into lasciviousness, and denying the only Lord God, and our Lord Jesus Christ.

2 Sam 7:15 But my mercy shall not depart away from him, as I took it from Saul, whom I put away before thee.

Jer 16:5 For thus saith the LORD, Enter not into the house of mourning, neither go to lament nor bemoan them: for I have taken away my peace from this people, saith the LORD, even lovingkindness and mercies.

Read the CONDITIONS stated below, and notice that being humble is one of the requirements

We cannot boast of grace because it appears before all men. Grace is a teacher that will instruct the humble to deny themselves and all sins. The grace of God appeared to all men, but only the humble receive of it.

James 4:6 But he giveth more grace. Wherefore he saith, God resisteth the proud, but giveth grace unto the HUMBLE.

1 Peter 5:5 Likewise, ye younger, submit yourselves unto the elder. Yea, all of you be subject one to another, and be clothed with humility: for God resisteth the proud, and giveth grace to the HUMBLE.

Prov. 3:34 Surely he scorneth the scorners: but he giveth grace unto the LOWLY.

Deut. 5 Mos 7:9 Know therefore that the LORD thy God, he is God, the faithful God, which keepeth covenant and mercy with them that love him and KEEP HIS COMMANDMENTS to a thousand generations;

2 King 8:23 And he said, LORD God of Israel, there is no God like thee, in heaven above, or on earth beneath, who keepest covenant and mercy with thy servants that WALK BEFORE THEE with all their heart:

2 Chron. 30:9 For if ye turn again unto the LORD, your brethren and your children shall find compassion before them that lead them captive, so that they shall come again into this land: for the LORD your God is gracious and merciful, and will not turn away his face from you, IF YE RETURN unto him.

Neh 1:5 And said, I beseech thee, O LORD God of heaven, the great and terrible God, that keepeth covenant and mercy for them that LOVE HIM AND OBSERVE HIS COMMANDMENTS

Ps 103:17 But the mercy of the LORD is from everlasting to everlasting upon them that FEAR HIM, and his righteousness unto children’s children;

Jer 3:12 Go and proclaim these words toward the north, and say, RETURN, thou backsliding Israel, saith the LORD; and I will not cause mine anger to fall upon you: for I am merciful, saith the LORD, and I will not keep anger for ever.

Amos 5:15 HATE THE EVIL, and love the good, and establish judgment in the gate: it may be that the LORD God of hosts will be gracious unto the remnant of Joseph.

Either we can work ourselves up to a point of salvation OR we are saved by God’s grace and mercy. It’s one or the other. Since none of us have obeyed the law perfectly, we are saved by grace. But does the fact that God cleanses us from our sins mean it’s ok for us to continue in sin? Of course not. Then we would be defiled and unrighteous yet again.

Luke 6:36 Be ye therefore merciful, as your Father also is merciful.

We are to be merciful the way our Father is merciful, but if he is only merciful to SOME (the elect), wouldn’t this mean that we too can choose to be merciful to SOME people? The Bible says that Jesus died for all of us and we should always be prepared to be merciful to our neighbors. This doesn’t mean we should throw pearls to swine because we too can set up conditions. God has mercy on who he will have mercy, but this should not be interpreted as though he does this unconditionally or arbitrarily. God can set up his own rules, and if God decides to show mercy on whoever believes in him and love him, he is entitled to enforce this rule. He can also decide to show NO mercy to an individual who shows no mercy himself.

Romans 9:18Therefore hath he mercy on whom he will have mercy, and whom he will he hardeneth.

James 2:13 For he shall have judgment without mercy, that hath shewed no mercy; and mercy rejoiceth against judgment.

Ordaining elders and pastors by laying on of hands

Illegitimate & Legitimate Ministries

1 Timothy 5:22 Lay hands suddenly on no man, neither be partaker of other men’s sins: keep thyself pure.

1 Timothy 4:14 Neglect not the gift that is in thee, which was given thee by prophecy, with the laying on of the hands of the presbytery.

2 Timothy 1:6 Wherefore I put thee in remembrance that thou stir up the gift of God, which is in thee by the putting on of my hands.

The Laying On of Hands

All of the references in first and second Timothy that I have listed above have to do with ordaining someone to the ministry.  In two of the cases the references have to do with Timothy’s calling in particular while in 1 Timothy 5:22 with those that Timothy would one day ordain.

The laying on of hands was the process used to publicly ordain an individual into a legitimate ministry.  In each of these scriptures the Apostle Paul mentions this process.  Laying on of hands was a visible sign to the Church that someone had the approval of the elders in the Church and that this person should be afforded the same respect that the elders had been given.   We would do well to follow the New Testament pattern as set forth by the Holy Ghost.

No one can have a legitimate ministry in the Church without having been ordained by a legitimate ministry.  It is chain passed all the way down from Christ to this present day. Anyone that launches a ministry and bypasses this process will have an illegitimate ministry.  An illegitimate ministry may look successful to the world around but such a ministry will never be anointed by the Holy Ghost.  It is absolutely essential that each ministry be legitimized by a legitimate ministry.

Today the world is full of illegitimate ministries.  Some one wakes up one morning and decides, “I think I will be a preacher” or “I think I will start a Church.”  Folks, it just does not work this way!  God must do the calling!  And whoever is called of God is not going to mind submitting under those that are called by God until they are mature enough to launch out on their own.  Anyone that is so arrogant that they feel this is not needed is going to be illegitimate.  Even Jesus recognized this process.  Really, no many could ever legitimize His ministry but John the Baptist, representing the Old Covenant, did baptize Jesus in the Jordan River.  What legitimized Jesus ministry was the landing of the Holy Ghost and the voice of His Father from Heaven.  Here is another verse that says much about our standing before God and man:

Luke 2:52 And Jesus increased in wisdom and stature, and in favour with God and man. 

Paul reminded Timothy that his ministry was legitimized by the laying on of hands of the Presbytery.  The word, “Presbytery” means “order of elders” and “seasoned elders”.  These leaders had the wisdom to recognize the calling, and to ordain those that were qualified to a legitimate ministry. Without the ordination of the Presbytery these new ministries would not be legitimate.

Paul cautioned Timothy, now a Pastor, to lay hands on no man suddenly.  This is not an admonition, as so many wrongly think, to refrain from striking a person but rather an admonition to not ordain a person too quickly.  The Elders should be cautious about who they recognize as having a legitimate ministry.  These new candidates for the ministry must first prove themselves faithful and must grow up under the watchful eye of an elder minister.  The word elder does imply age but we know that age alone cannot be the criteria, for there are those that are late coming to the faith, while at the same time there are those that have grown up from birth in the Church.

To ordain someone for the ministry is so serious that it requires years of observation, training, and much prayer and fasting, hence Paul’s words, “Lay hands suddenly on no man”.  To do any less is to court certain disaster.

Paul later told Timothy in more detail not to ordain anyone that was too young and inexperienced into the office of a Pastor. The term novice does not necessarily refer to chronology but definitely refers to spirituality.  Look at these words:

1 Timothy 3:6 Not a novice, lest being lifted up with pride he fall into the condemnation of the devil.

The Precedent of the Old Testament

We find this precedent in the Old Testament: in order for a new ministry to be legitimate it had to be acknowledged by a seasoned ministry.  This precedent is observed in many different passages.  We will look at the two of the more prominent relationships in scripture:

1.  Moses and Joshua- The great leader Moses had a young man that followed him for many years.  When Moses was 120 years old, and Joshua was 80 years old, Moses legitimized Joshua’s ministry.  This was done publicly at the Tabernacle.  It was this process that alerted the people to the fact that Joshua was now someone that would hold a spiritual office.

Deuteronomy 31:14 And the LORD said unto Moses, Behold, thy days approach that thou must die: call Joshua, and present yourselves in the tabernacle of the congregation, that I may give him a charge. And Moses and Joshua went, and presented themselves in the tabernacle of the congregation.

2.  Elijah and Elisha- Who has not heard of the exploits of these two famous prophets?  Elijah chose Elisha years before and trained him, and upon his death, he passed the mantle on to Elisha.

2 Kings 2:9-10 9 And it came to pass, when they were gone over, that Elijah said unto Elisha, Ask what I shall do for thee, before I be taken away from thee. And Elisha said, I pray thee, let a double portion of thy spirit be upon me. 10 And he said, Thou hast asked a hard thing: nevertheless, if thou see me when I am taken from thee, it shall be so unto thee; but if not, it shall not be so.

When Elisha returned to the followers of Elijah bearing his master’s mantle this is what happened:

2 Kings 2:15 And when the sons of the prophets which were to view at Jericho saw him, they said, The spirit of Elijah doth rest on Elisha. And they came to meet him, and bowed themselves to the ground before him.

The Precedent of the New Testament

What is true in the Old Testament is also true in the New.  The same precedent is followed, though with emphasis on the “laying on of hands”.  Those wishing to embark on a ministry had to be ordained by the Elders or their ministry would not have been legitimate.

1.   Jesus and his Apostles- These Apostles were chosen and ordained by Christ to continue His ministry.  Jesus chose each one carefully and placed his blessing upon them.  They would be the ones after Jesus’ ascension to continue this apostolic succession (and no that is not a reference to the Pope).

John 20:21 Then said Jesus to them again, Peace be unto you: as my Father hath sent me, even so send I you. 22 And when he had said this, he breathed on them, and saith unto them, Receive ye the Holy Ghost:

2.  Choosing the Deacons- In the book of Acts seven Deacons were selected and ordained in the early church.  Notice that the Apostles “Laid hands on them” to legitimize their office and ministry.

Acts 6:5-6 5 And the saying pleased the whole multitude: and they chose Stephen, a man full of faith and of the Holy Ghost, and Philip, and Prochorus, and Nicanor, and Timon, and Parmenas, and Nicolas a proselyte of Antioch: 6 Whom they set before the apostles: and when they had prayed, they laid their hands on them.

3.  Paul and Barnabas chosen- Even Paul had to be ordained to a ministry that would spread the Gospel to the Gentiles.

Acts 9:27-30 27 But Barnabas took him, and brought him to the apostles, and declared unto them how he had seen the Lord in the way, and that he had spoken to him, and how he had preached boldly at Damascus in the name of Jesus. 28 And he was with them coming in and going out at Jerusalem. 29 And he spake boldly in the name of the Lord Jesus, and disputed against the Grecians: but they went about to slay him. 30 Which when the brethren knew, they brought him down to Caesarea, and sent him forth to Tarsus.

4.  Paul and Timothy- At the beginning of this article we read the Apostle’s words to Timothy, who Paul often referred to as his “son in the faith”.  Paul reminded Timothy of his ordination and “the laying on of hands”.  The legitimate ministry of the Apostle Paul passed on a legitimate ministry to Timothy.

2 Timothy 1:6 Wherefore I put thee in remembrance that thou stir up the gift of God, which is in thee by the putting on of my hands.

5.  Paul and Titus- Titus was another young man that came up under the tutelage of the Apostle Paul.  A specific reference to Titus’ calling is not recorded but there is very little doubt that Paul followed the same pattern set forth in the New Testament.  Paul, through his legitimate standing with God, had the authority to place Titus as the Pastor of the Church at Crete.

Titus 1:4-5 4 To Titus, mine own son after the common faith: Grace, mercy, and peace, from God the Father and the Lord Jesus Christ our Saviour. 5 For this cause left I thee in Crete, that thou shouldest set in order the things that are wanting, and ordain elders in every city, as I had appointed thee: 

Final Words

It is so important that we take note that God calls who He chooses.  Sometimes the choice of God may not be that choice we would have made.  Any person that has the call of God on their life should submit to a legitimate ministry for tutelage and growth.  If someone refuses to then they will become puffed up, arrogant, and could even backslide.  At the very worse they will continue in some capacity of ministry and most likely do damage to many.

As a Pastor for the last twenty-four years I have seen many a “hot-shot” pass through ready to set the world ablaze.  They had the fire but they really had no discipline.  Some planted their feet and grew and today they have a fruitful ministry (to date we have young ministers that grew up in our Church working in the ministry in four different states), while others were impatient and thought they knew more than everyone else.  Most of those today have not only fallen from the ministry but have also fallen from the faith with their lives completely in shambles.

No matter how much fire you feel burning on the inside, there is never any harm in learning how to keep the fire burning.  If you want a legitimate ministry then you need to seek out a Moses or a Paul.  Only a legitimate ministry can ordain you into a legitimate ministry.  There are no exceptions.

The original article by my friend Mark. Herridge Sr. can be found here