Etikettarkiv | judar

Även Blondinbella låter antisemitisk i sin Blogg

blondinbellaDet är inte bara Gina Dirawi som uttrycker sig i antisemitisk anda och med oproportionerlig Israelkritik (se bloggartikel här) utan även ”Blondinbella” Isabella Löwengrip visar hur lite hon förstår den långa konflikten i Mellanöstern. Hon skriver om Israel och Palestina som om de båda vore länder, men så är inte fallet eftersom Palestina aldrig varit ett land. Synd att inte hennes första kille förklarade grunden för henne, och att Israeler inte ”massakrerar barn” som hon uttrycker sig. Däremot har tyvärr barn dött av israelers kulor i exempelvis Gaza, och det är kanske inte så konstigt eftersom Hamas har en dålig ovana att gömma sina raketskjutande och attackerande gubbar bland vanliga Gazabor, vilket alltså får till följd att oskyldiga drabbas om israeler besvarar anfallen. Läs hur Isabella uttrycker sig i sin Blogg:

 Jag har också läst ut ”Morgon i Jenin” och gråtit floder och tyckt att livet är orättvist. Min tidigare bild av Israel och Palestina har tyvärr varit lite färgad då jag gick i en skola med judiska klasser samt min första kille var judisk (och många var väldigt pro-israel). Då har jag alltid fått höra Israels version och kanske inte alltid lyssnat på den andra. Det är på senare år som jag förstår vilket jäkla monster Israel har varit. Massakrerar barn och oskyldiga. Hur tycker ni att skolan idag lär ut om Palestina Israel-konflikten? Är den objektiv? En av anledningarna till att jag lämnade MUF var att dåvarande ordförande kritiserade Ship To Gaza vilket jag blev rasande över. Hur som helst läs Morgon i Jenin, bra bok.

Nej jag tycker INTE att skolan lär ut konflikten objektivt, och framför allt inte media. Den ensidiga skildringen till Israels nackdel får till följd att personer som Isabella anammar det som sägs och faktiskt tror på den bild som målas upp av Israel som ett monster. Det är ju det man ständigt får höra. Men man måste fråga sig om israeler sätter upp stängsel, murar och väghinder för att det är roligt och inte för att det kan finnas skäl – såsom att försvara sina invånare som utgör både israeler och araber? Varför ”Ship to Gaza?” Material och mat kan komma in på bättre vägar (vilket också görs) och som förhindrar att otillåtna vapen förs in där de inte ska. Läs från Siewert Öholm i Världen idag.

Frihetsflottan, Solidaritetskonvojen, Hjälp-konvojen är bara några av de positivt värdeladdade ord som notoriska israelhatare från Sverige och från många andra länder använder för att rättfärdiga den andra Ship to Gaza-aktionen. De tar till de erkända finorden , men bara för att skönmåla en  provokation mot staten Israels rätt att existera och dess självklara rätt att försvara sig.  ”Hycklerikonvojen” är det enda rätta namnet för den så kallade flotta som med ett 20 tal båtar skall göra om ett spekulativt intrång inom israelisk försvarszon utanför Gazas kust. Avseglingen har försenats efter vädjanden både från FN och Turkiet att avstå. Kanske kommer till sist  seglatsen att starta den här veckan.

De svenskar som deltar gör det fullt medvetna om att de samarbetar med terrororganisationer och militanta islamister som i grunden vill utplåna staten Israel. Där finns personer redan kända för sitt antiisraelengagemang som Mattias Gardell, Dror Feiler och Henry Ascher. Det två sista ger som etniska judar en påstådd men falsk fredslegitimitet åt flottiljens svenska del. Fler vänsterpersoner långt ut på kommunistkanten deltar, som Kalle Larsson, medlem  i Vänsterpartiets partistyrelse, liksom nuvarande V-riksdagsledamoten Torbjörn Björlund. Den historiska ensidigheten i palestinafrågan hos Miljöpartiet visar sig i  engagemanget från  riksdagsledamoten Jabar Amin, som resenär, men med starkt stöd av sitt språkrör Gustaf Fridolin.

Att sedan Henning Mankel, Barnmorske-för-bundet med sin Anna Nordfjell och Sjuk-sköterske-för-bundet med Åsa Andersson finns ombord är mest tragisk opportunism.  Att den gamle Broder-skaps-orföranden Evert Svensson som länge bara sett med ena ögat i den Israeliska verkligheten deltar är inte oväntat. Kyrkans tidning, liksom några filmare och dramatiker kamoflerar sitt deltagarskap med beteckningen Medierepresentanter. Representant för vem och vilka medier då, undrar man?
Det är naturligtvis så att deltagarlistan också avslöjar det syfte konvojresenärarena har. Den ”arabiska våren” har dramatiskt avslöjat verkligheten i länder där demokrati och mänskliga rättigheter trampats under fötterna. Ofta har det skett i religionens namn. Hamasregimen i Gaza är inget undantag. Den stöds och beväpnas dessutom av den djupt antisemitiska våldsregimen i Iran. Man behöver inte upprepa alla de demokratiska fri- och rättigheter som militant islamism förvägrat sina länders medborgare.

Det obegripliga är bara att just de här båtpassagerarna inget sett eller velat se. Inget förstått eller velat förstå. ”Ship to Libyen” vore ärligare. Men den här båtsolidariteten  tycks inte ens se Libyens frihetskamp. Den vill inte heller höra gevärsskotten i Syrien som redan dödat tusentals arabiska bröder.
Ship to Gaza-folket lider av politisk afasi  i alla frågor som handlar om Israel och Israels demokrati. Det är den demokratin Israel har rätt och skyldighet att försvara. Lösningen är inte en  ”Hycklerikonvoj”. Lösningen är att palestinier och arabiska grannländer slutar föra missilkrig och erkänner staten Israel. Då börjar freden.

Sen tvivlar jag starkt på att ”Morgon i Jenin” är objektiv. (Jag har inte läst den men tvivla får man ju göra.) Framför allt tänker jag på den överdrivna rapporten om massaker i Jenin (från anti-israelisk sida förstås) som aldrig hände i den staden. Att människor dog är förstås sant, och det gäller för båda sidor.

Annonser

Förklaras vi rättfärdiga UTAN laggärningar? (Rom. 3:28)

Rom. 3 :28 Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar

Om man skulle få höra denna vers helt ut i luften utan att han en aning om vad som står i verserna innan och efter så skulle man kanske kunna få för sig att vi kan bli rättfärdiga trots att vi samtidigt bryter mot lagen (tio Guds bud) och alltså när vi fortfarande är kvar mitt I VÅR SYND! Kan detta vara vad Paulus verkligen menar? Skulle den Paulus som i Bibeln säger…

1 Kor 15:34 Nyktra till på allvar och synda inte

Rom 6:12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst.

Rom.8:De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det.De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

…SAMTIDIGT säga ungefär:

”Människan kan förklaras rättfärdig helt UTAN att behöva göra några goda gärningar över huvud taget – alltså utan att behöva visa god frukt – och UTAN att behöva lyda tio Guds bud! Det innebär alltså att bara en person TROR på Jesus som sin frälsare så är denna person frälst och har faktiskt råd med att mörda, ljuga, stjäla och begå äktenskapsbrott utan att förlora sin frälsning! (Även om jag förstås inte råder något till det utan tvärt om.) Det finns alltså kristna mördare och tjuvar som är på väg till Guds rike trots att de inte omvänt sig, och synd separerar oss INTE från Gud som älskar oss i alla fall. Vi kan absolut tjäna två herrar utan att riskera våra stjälar och Jesus skojade bara när han menar att synd orsakar evigt straff i elden. Synd skickar endast icke-troende till elden men absolut inte kristna eftersom vi är frälsta UTAN att behöva lyda tio Guds bud! Undvika synd är förstås bra om du vill ha belöningar i himlen men du kommer åtminstone in i himlen även om du är en oomvänd syndare, och det finns inga krav på att du måste göra goda gärningar för att vara frälst. Det är endast en eftersträvansvärd sak men INTE NÖDVÄNDIGT. En troende person kan förklaras rättfärdig trots att han lever orättfärdigt för ingen är ju perfekt…!” 

Låter detta rimligt? Är inte detta exakt vad Satan lärde ut i Eden när han samtalade med Eva? Där fick Satan Eva att tro att synd INTE LEDER TILL DÖDEN, vilket var en LÖGN. Dessvärre sprider många kristna hans lögn vidare trots att de kanske inte inser det, och att missförstå bibelverser i kombination med att ignorera andra viktiga verser kan få oss på helt fel spår.

Ordet som är översatt ”utan” i Rom. 3:28 är från det grekiska ordet chóris, och kan betyda utan, utom, förutom, separat från, etc

Vi kan alltså läsa Rom. 3:28 på åtminstone ett par olika sätt. Antingen ”människan förklaras rättfärdig genom tro UTAN att behöva göra gärningar”, eller ”människan förklaras rättfärdig genom tro, förutom de gärningar som också krävs”, eller kanske en kombination av båda. Det är alltså inte alls säkert att ordet UTESLUTER det påstående som kommer direkt efter prepositionen, utan det kan också betyda att det INBEGRIPS i kombination med det som står nämnt innan prepositionen.

Jämför gärna med andra ställen där samma ord finns med. I nedan verser så används ordet som INNESLUTANDE. Flera tusen män blev mätta FÖRUTOM kvinnor och barn (eller separat från kvinnor och barn). Det betyder att vi inte ska UTESLUTA kvinnor och barn utan snarare INNESLUTA dem bland dem som blev mätta även om de räknas upp separat. På samma sätt skulle Rom. 3:28 kunna läsas. Förutom att göra gärningar (visa god frukt) så är det alltså TRO som frälser oss (en kombination). Vi kan dock aldrig någonsin göra gärningar så att vi FÖRTJÄNAR vår frälsning!:

Matt. 14:20 Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla. 21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, FÖRUTOM kvinnor och barn.

Mtt. 15:37 Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla. 38 De som hade ätit var fyra tusen män, FÖRUTOM kvinnor och barn.

Nedan kan du läsa om Paulus alla bestyr. Han räknar upp massor med saker som han varit med om och säger sedan att FÖRUTOM allt detta så har han uppgiften att ha omsorg om församlingarna. Prepositionen UTESLUTER alltså inte det som nämns efteråt utan det INNESLUTS bland allt det som han tidigare nämnde:

2 Kor. 11:28 26 Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, 27 allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. 28 FÖRUTOM allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna.

Nedan kan du läsa en och samma vers i två olika svenska versioner, genom Svenska Folkbibeln och genom 1917 års översättning. När du läser dem, tolkar du påståendet som att Jesus aldrig någonsing öppnade munnen utan att tala i liknelser, eller tolkar du påståendet som att han absolut använde sig av liknelser när han talade med folket men inte i vareviga mening?

Matt. 13:34 Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade ENDAST i liknelser till dem (SFB)

Matt. 13:34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och UTAN liknelser talade han intet till dem (1917)

Vare sig vi vill läsa ordet som ett uteslutande ord eller som ett inneslutande ord så stämmer det ju onekligen att vi inte kan bli frälsta av gärningar om vi talar om GÄRNINGAR ALLENA! Att vi inte kan bli frälsta på grund av gärningar betyder INTE att vi kan bli frälsta UTAN gärningar. Om en person i Sverige gjort sig skyldig till ett brott och blir haffad och häktad, skulle det då hjälpa honom om han levde resten av sitt liv helt i enlighet med svensk lag? Även om alla skulle vara fullständigt övertygade om att personen aldrig mer kommer att utföra ytterligare brott så räcker det inte. Hans framtida lydnad kan aldrig gottgöra hans tidigare brott! Så är det också med oss inför Gud. Bryter vi lagen minst en gång så är vi skyldiga och måste på något sätt antingen sona vårt brott eller bli förlåtna. Lagens väg kan alltså inte rädda oss eftersom vi gjort oss skyldiga under den och alltså krävs på ett straff. Därför säger man att vi är frälsta av NÅD genom TRO eftersom JESUS dog som ett syndoffer för oss och möjliggjorde en frälsning tack vare förlåtelse genom hans blod. Vi kan alltså slippa vårt rättmätiga straff genom Guds kärlek och barmhärtighet!

Paulus försöker i Romarbrevet få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de är Guds utvalda folk som har LAGEN, där bland annat omskärelsen är ett av buden, utan snarare att vi allesammans är frälsta GENOM TRO genom Guds ”snällhet” (barmhärtighet) och INTE genom att lyda drygt 600 judiska ceremoniella bud som de fick av Moses. De judiska ceremoniella lagarna är inga lagar som vi idag behöver lyda, MEN det dubbla kärleksbudet som inrymmer tio Guds bud är INTE frivilliga att lyda. Bara för att vi är frälsta av Guds nåd betyder inte att vi aldrig kan falla från nåd, eller att det numera inte spelar någon roll om vi lyder tio Guds bud eller inte. Om en brottsling blir benådad tack vare en auktoritets barmhärtighet så betyder det INTE att brottslingen är immun mot ytterligare straff vid nya brott! Det heter INTE ”en gång benådad alltid benådad”.

Rom. 3:21 Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad.

Rom. 4:Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar

Martin Luther lade till ett ”allena” i Rom. 3:28 så att han fick den till att vi kan bli frälsta genom ”tro allena”. Bibeln säger dock att vi INTE är frälsta genom tro allena:

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro

Vad säger Paulus mer i Rom. 3? Ja, han förklarar noga att alla HAR syndat och gjort sig skyldiga inför Gud. Han lägger stor vikt vid att förklara för judarna att det handlar om frälsning och rättfärdighet genom TRO och inte genom omskärelse och andra judiska bud. Strax efter v. 28 säger han:

31 Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

V. 24 är lite förbryllande eftersom det står att Jesus ”friköpt” oss men det handlar inte om någon betalning utan det grekiska ordet kan översättas med ”försoning” vilket stämmer bättre överens eftersom någon pengatransaktion inte genomförts vare sig bokstavligt eller bildligt.

Romarbrevet 3:28 kan inte stå i motsats till det Jakob säger i sitt brev här nedan, och Jakob är väldigt tydlig med att tro utan gärningar är DÖD:

Jak. 2:20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. .24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.  26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Omöjligt att föra de som avfallit till ny omvändelse? (Hebr. 6:6)

Hebr. 6:Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse

Människorna som det talas om är helt klart kristna. De:

  • har tagit emot ljuset
  • har smakat den himmelska gåvan
  • har fått del av den heliga Ande
  • har smakat det goda Gudsordet

I engelska King James Bible (som ofta är bättre än de vanligaste svenska översättningarna – dock inte här) har de slängt in ett OM i Hebr. 6:6 som inte finns med i originalskrifterna, och detta lilla OM har rört om i grytan hos de engelsktalande. En del ursäktar läran om ”en gång frälst alltid frälst” genom att utnyttja detta OM i versen och menar att sanna kristna absolut kommer att stanna kvar i sin tro. Men Hebreerbrevet 6 handlar om sanna kristna och risken för avfall är en realitet.

Det finns ett par förslag till varför de kristna i Hebr. 6:6 inte kunde bli återförda till omvändelse, trots att resten av Bibeln visar många exempel på människor som omvänt sig och återfått andligt liv (t. ex Petrus när han omvände sig efter att ha förnekat Jesus).

1) De kunde ha blivit utlämnade åt ett ovärdigt sinnelag av Gud, såsom i Rom. 1

Rom. 1:21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga.—28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen

Ovan handlar om människor som inte har något ursäkt för att vända ryggen åt Gud eftersom han blivit uppenbarad för dem genom sin skapelse. Eftersom de vägrade att ära Gud och i stället sökte mörkret, så utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag (reprobate mind, KJV) så att de blev ohämmat absorberade i sina egna ovärdiga livsföringar och blev då avhuggna från frälsningen. Människor kan förhärda sina hjärtan till den grad att det inte finns någon återvändo och Gud lyfter bort sin hand från dem.

Apg. 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

Apg. 11:18 När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: ”Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.”

Om inte Gud längre kallar/drar människor genom den Helige Ande, och inte längre skänker/tillåter omvändelse, så kommer dessa människor vara totalt separerade från honom.

2) Det skulle kunna handla om synden som inte går att förlåta

Dessa hebreiska kristna kan ha varit frestade att återvända till judendomen. Innan de då får inträda som medlemmar i synagogan igen så är de tvungna att göra ett öppet uttalande om att Jesus inte är Guds son, att hans blod inte renar eftersom han är en vanlig människa, och att de under han gjorde måste ha gjorts genom Satans kraft.

Hebr. 10:28 Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. 29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande?

Markus 3:22 Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: ”Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” 23 Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan?  —28 Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Detta skulle bättre få oss att förstå varför de kristna i Hebr. 6:6 som avföll från sin tro (parapesontas) inte kunde bli återtagna igen, eftersom de slutade som fiender till Gud. Det grekiska ordet för att avfalla i den här versen är (parapesontas) och detta är enda gången som detta ord används i NT!

Dessutom så avföll (skandalizo) Petrus och de andra lärljungarna i Mat. 26:31,33, liksom förmodligen många fler kristna i vår historia – men då används ett annat ord. Vi vet från många verser att en syndare KAN bli förnyad och renad från sina synder, om han bekänner sina synder och omvänder sig. Dock kan ingen person komma tillbaka till andligt liv efter att ha gjort sig skyldig till den synden som inte går att förlåta.

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

Romarbrevet 9 – kalvinisternas favorit

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Uppenbarligen så tror inte Paulus att Gud har förutbestämt vem som ska komma till himlen respektive helvete eftersom han önskar att han vore fördömd i sina bröders ställe (judarna/israeliterna) trots att inte alla judar tror att Jesus är Messias.  Om Gud Fader inte ämnade att Jesus skulle dö för alla människor utan endast några få (de lyckligt utvalda) varför har då Paulus en önskan att dö för människor som inte ens är Jesustroende? Det vore ologiskt att dö för människor som Jesus inte var villig att dö för. Paulus verkar inte heller känna till (om han nu var en kalvinist) att saker och ting sker  exakt som Gud planerat från världens skapelse, så hans ”sorg och ständig vånda” vore helt obefogade känslor att ha inför icke utvalda judar. Varför känna sorg över att människor hamnar (himmel eller helvete) exakt där Gud vill ha dem? Paulus har ingen som helst orsak att känna sorg över människor som Gud inte känner någon sorg över.  Men tack och lov är ett ”begränsat försoningsoffer” (limited atonement) inte bibliskt!

Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israeloch inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.

Inte alla israeler är Abrahams barn även om de är släkt med honom genom blodet. Endast de som är ”löftets barn” räknas till hans säd och de är barn genom TRO. Abraham själv visade sin tro genom sina handlingar och han räknades som rättfärdig av det skälet. Vidare kom den utlovade Messias kom  genom hans blod, via Sara som var en fri kvinna (och inte genom Hagar som var en slavkvinna/tjänarinna och inte fri).

Gal. 3:Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

10 Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.11-12 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar

Det faktum att ofödda barn inte har gjort vare sig gott eller ont indikerar att läran om den syndfulla naturen inte stämmer. Bebisar är neutrala och de är inte kapabla till att synda. Vi kan läsa om VAL här men notera att det inte handlar om att utvälja individer till att TRO. Barnen det handlar om här är Jakob och Esau och de är inte bara personer utan även LÄNDER och FOLK.  God utvalde Jakob till att frambringa Messias.  Esau handlade illa med sin förstfödslorätt och trots det så förväntade han sig ändå att han skulle ha kvar den rätten just för att han var förstfödd. Jakob agerade aktivt för att få den. En likhet kan dras med judarna som förväntade sig att få rätten till Kungariket just för att de är födda till judar och är ”Guds utvalda folk”. Paulus menar att frälsningen inte fungerar på det sättet utan vi är frälsta av TRO (visat i handlingar) och att detta löfte gäller även hedningarna.

13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Vers 12. Tjänade personen Esau någonsin den yngre brodern Jakob? Nej, inte vid något tillfälle tjänade han honom. Däremot så tjänade FOLKET som kom från Esau det folk som kom ifrån Jakob. Gud hade goda skäl att hata Esau både som person och som ett folk. Läs mer om Jakob och Esau här.

14 Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! 15 Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. 16 Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Poängen här är att Gud har all rätt i världen att utföra sin frälsningsplan på det sättet han själv finner lämplig, och han behöver inte fråga oss om lov. Judarna antog att de hade en fördel som ”Guds utvalda folk”, för att lagen gavs till dem och eftersom de är av Abrahams säd, men Paulus säger nej. Frälsningserbjudandet ges även till hedningarna och vi är inte frälsta genom att vara födda judar och/eller att följa den judiska ceremoniella lagen, utan genom tro på Jesus Kristus som dog för hela världen. Notera att det INTE står att Gud inte vill visa alla barmhärtighet. Det som står är att GUD bestämmer vem han vill visa barmhärtighet. Har Gud rätt att visa barmhärtighet på vissa VILLKOR? Ja, absolut, och det står inte helleri texten att Gud visar barmhärtighet VILLKORSLÖST. Vi vet genom andra ställen i Romarbrevet och i resten av Bibeln att vi är frälsta på villkor, och de villkoren är omvändelse och tro. Om Gud vill visa barmhärtighet och förbarmande mot dem som ödmjukat sina hjärtan –  och inte mot de som har förhärdat sina hjärtan – så har han all rätt att göra så, och han skulle inte vara orättfärdig genom en sådan handling.  Gud yttrade dessa ord (om barmhärtighet) till Moses och vi vet att Gud också hade villkor gentemot israeliterna. Han valde att inte visa barmhärtighet  mot de som gjorde uppror mot honom.

17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Farao härdade sitt hjärta flera gånger innan vi kan läsa att Gud gjorde det. Gud har rätt att härda hjärtan som är ovilliga att ödmjuka sig till honom (han härdar dem ännu mer), och vi kan läsa mer om hur detta går till i Rom. 1:18:32. Läs min bloggartikel om Farao här.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

”Vem är du som går till rätta med Gud?” är frågan (eller ”vem är du som svarar tillbaka mot Gud?”). Det betyder att vi inte BORDE svara tillbaka till Gud och argumentera med honom. Har det någonsing hänt i historien att människor HAR svarat tillbaka mot Gud? JA! Det finns ofantligt många exempel på detta, och inte nog med det – det finns även änglar och människor som gjort uppror mot honom! Vill Gud att vi ska göra uppror mot honom? Självklart inte! Varje gång som människor svarar tillbaka och gör uppror mot honom så sker det EMOT hans vilja. Vi är olydiga mot Gud genom att göra uppror, så texten handlar inte om vad människor inte KAN göra utan vad de inte BORDE göra. Låt oss heller inte glömma att sammanhanget fortfarande handlar om Guds rätt att utföra sin frälsningsplan på det sätt han själv väljer – inklusive varianten att han endast frälser de som väljer att omvända sig och tro på honom. Texten säger ingenstans att Gud alltid styr våra steg eller tvingar på någon vare sig frälsning eller fördömelse. Alla har chansen att komma till honom och vi väljer själva.

21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.

Sammanhanget är fortfarande att frälsningserbjudandet även gäller hedningarna. Vi kan läsa att Gud skulle kunna välja att ” med stort tålamod” ha ”fördrag” med vredens kärl. Varför kan vi läsa ordval som att ha ”fördrag” och ”med stort tålamod” som om kärlen hade en egen vilja och var motsträviga mot Gud? Om Gud förutbestämmer allt som sker så borde han väl se till att saker och ting sker utan krångel och utan att behöva visa fördrag och tålamod? Vi kan även läsa nedan att vi förväntas rena oss själva, och om vi väljer den vägen så kan vi bli kärl till heder. Om vi förhäver oss mot Gud och gör det svårt för honom att forma oss till det han vill så är vi kärl som är färdiga att förstöras (vi orsakar själva att vi är kärl färdiga att förstöras). Vår rättmätiga plats är då på soptippen, MEN för vår skulle så kan Gud alltså visa fördrag med oss med stort tålamod. Vilka kärl är det som blir till heder? Skulle det kunna vara de som omvänder sig och som är villiga att ödmjuka sig? Vilka kärl är de som är färdiga att förstöras? Skulle det kunna vara de som har rebelliska hjärtan och ovilliga att låta sig formas? Kärlen som är villiga att omforma sig efter Guds vilja är desamma som barmhärtighetens kärl, och de är i förväg bestämda att träda in i hans härlighet. Det är upp till oss att rena oss själva så att vi kan bli det som Gud vill och tillhöra dessa kärl, och då kommer de underbara löftena att gälla oss.

2 Tim 2: 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Jer 18: Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Läs min bloggartikel om krukmakaren och leran här

25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.26 Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn 27 Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.28 Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.29 Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Här kan vi se grunden till problemet. Stötestenen som judarna snubblade på och som kan separera dem från Gud är JESUS KRISTUS. Judarna riskerade att missa Guds frälsningsplan genom att fortsätta att förneka Messias, och detta är vad som ger Paulus sorg.  Villkoret för frälsningen är tro på Jesus och detta kan mycket väl innebära, till judarnas förvåning, att exkludera just judar och i stället inkludera hedningar. Judarna antog att de var Guds egendomsfolks och att frälsningen var begränsad till dem. Ovan kan vi se att tro måste föregå frälsning och är ett villkor för frälsningen.  Judarna, Guds utvalda, sökte att få frälsning genom lagen snarare än genom tro.  Det står ingenting här om att Gud väljer ut vem som ska ha tro och bli frälst utan bara om nödvändigheten att människorna har tro. Det spelar ingen roll om du är jude eller grek , för Gud har valt att rädda var och en som tror på Jesus.  Tror vi på Jesus så älskar vi honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. På det sättet kan vi se om vi är Guds barn. Det är visserligen inget krav att lyda judarnas ceremoniella lagar men självfallet är vi aldrig någonsin befriade från att lyda den moraliska lagen som är tio Guds bud. 

Romans 10:12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Romans 11: 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Luther lade till ordet ”allena” så att det blev frälst av ”tro allena”

Martin Luther (1483-1546)

Det finns många artiklar om Luther där han prisas, så det känns inte som det behövs ännu en sådan artikel. Den här bloggartikeln handlar därför om Luthers mindre bra sidor.

Frälst av tro allena? Luther lärde att frälsning inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd genom tro på Jesus som har sonat våra synder. Det problem som var viktigast för Luther var frågan om rättfärdigande, det vill säga att människan genom tro allena betraktades som rättfärdig av Gud, genom Guds nåd. Han drog det till sin spets genom att hävda att rättfärdigheten inte bara härstammar från Kristus, utan rentav är Kristus, inympad i människan genom tron på Jesus som Messias. Detta är anledningen till att tron allena saliggör, och får människan att följa lagen. Tron är det som frambringar den Helige Ande, tack vare Kristi gärningar, skrev Luther. Enligt Luther var tron en gåva från Gud. ”Därmed är det klargjort att det är tron, och tron alena, som frälser oss … Inget i denna artikel kan ges upp eller förändras, om så himlen och jorden och allt annat går under ”

Problemet är bara att BIBELN inte lär ut ”tro allena”.  Luther skräddarsydde sin översättning av Bibeln 1522 enligt sin egen lära. När han fick kritik för att han lade till ordet ”allena” efter ”tro” i Romarbrevet 3:28, svarade han: ”Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min.”Resultatet blev en evangelikal Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan. Luther hade bekymmer gällande Jakobsbrevet som talar alltför mycket om kravet på gärningar ihop med tron. Om tron är en gåva så kan det inte stämma det som Bibeln säger att tron kommer av att höra Guds ord. Att vår rättfärdighet egentligen är Jesus egen läggning (rättfärdighet) inympad i oss är HELT FEL och inte vad Bibeln ger stöd för.  Jesus är vår rättfärdighet på så sätt att han levt ett prickfritt liv för vår skull, och att vi genom hans död kan få förlåtelse för våra begångna synder via omvändelse. INTE att det skett någon form av transfusion av hans rättfärdighet till oss.

I ”Vederläggning av Latomus argument” argumenterade Luther för att varenda god gärning som utförs i syfte att vinna Guds gunst är synd!  Alla människor är syndare av naturen, förklarade han, och endast Guds nåd, som inte kan förtjänas, kan göra dem rättfärdiga. Den 1 augusti 1521 skrev Luther till Melanchthon på samma tema: ”Var en syndare, och låt dina synder vara starka, men låt din tro på Kristus vara starkare, och gläds i Kristus, som besegrar synden, döden och världen. Vi kommer att begå synder medan vi är här, för i detta liv bor ingen rättvisa.” Det stämmer dock inte alls att människan är syndare av naturen, och självfallet har Gud inga problem med att vi strävar efter att göra goda gärningar. Bibeln lär att tro utan gärningar är DÖD och att grenar kan huggas av vinträdet pga brist på frukt, så självfallet vill vi leva lydiga Gud eftersom våra SJÄLAR hänger på det. Vi är inte frälsta av tro allena och inte heller av gärningar allena. Att Luther menar att vi är syndare av naturen och kommer att synda ända tills vi dör, är helt emot det Bibeln lär, och detta är ingenting annat än en gnostisk lära. I Bibeln är det Satan som lär att synd inte leder till en själslig död. I Luthers ögon är synd alltså helt normalt i en kristens liv. Men inte heller Luther var konsekvent med sin egen lära. Ibland gick inte Luthers  reformer upp mot hans tidigare proklamationer. Till exempel underströk skriften Unterricht der Visitatoren an die Pfarrherren in Sachsen 1528, författad av Melanchthon med Luthers godkännande, botgöringens roll i syndernas förlåtelse, trots Luthers ståndpunkt att tron allena garanterar rättfärdighet. Vi har även sett ibland att dopet också har en central roll i frälsningen, enligt Luther. Reformatorn Johannes Agricola från Eislebenprotesterade mot denna kompromiss, och Luther fördömde honom för att han lärde att tron är åtskild från gärningarna. Unterricht är ett problematiskt dokument för dem som söker en konsekvent evolution i Luthers tankar och prakt.

Nattvarden. Luther hävdade att Jesus verkligen var närvarande, i kött och blod, i nattvarden som han kallade det förenande sakramentet, medan hans motståndare ansåg att Gud endast var symboliskt eller andligen närvarande

Filip den ädelmodige, lantgreve av Hessen-Kassel, ville gifta sig med en av sin hustrus hovdamer, och bad om Luthers, Melanchtons ochBucers godkännande i december 1539. Han hänvisade till patriarkernas polygami. Teologerna var inte beredda att ta ett generellt beslut, utan rådde motvilligt honom att gifta sig i hemlighet och hålla tyst om saken.[162] Den 4 mars 1540 gifte han med Margareta von der Saale, med Melanchthon och Bucer bland vittnena. Filip lyckades dock inte hålla äktenskapet hemligt och han hotade med att offentliggöra Luthers råd. Luther rådde honom att berätta en ”stark lögn” (stark zu lugen) och fullständigt förneka äktenskapet, vilket Filip gjorde under den följande tvisten. Kyrkohistorikern Martin Brecht menar att ge Filip dessa råd var ett av de värsta misstag Luther gjort, och historien håller Luther ansvarig för detta, förutom lantgreven själv som var direkt ansvarig.[164] Brecht menar att Luthers misstag var inte att ge privata råd som präst, utan att han missbedömde de politiska konsekvenserna.Händelserna skadade bestående Luthers rykte.

Luther och hans antisemitism. I skrifter om de judiska folken framför Luther att judars hem ska förstöras, deras synagogor brännas, pengar konfiskeras och frihet beskäras. Hans åsikter utnyttjades i nazisternaspropaganda mellan åren 1933 och 1945. Som ett resultat av detta och av hans revolutionära teologiska synpunkter är Luther ännu kontroversiell. År 1523 uppmanade Luther till godhet mot judarna i skriften Att Jesus Kristus föddes som jude, men endast i syfte att försöka omvända dem till kristendomen. När hans ansträngningar att omvända dem misslyckades, blev han alltmer bitter gentemot dem.

Luthers andra större verk om judarna var hans 60 000 ord långa avhandling Von den Juden und ihren Lügen (Om judarna och deras lögner), och Vom Schem Hamphoras und vom Geschlecht Christi, som båda publicerades 1543, tre år före hans död. Luther menade att judarna inte längre var det utvalda folket utan ”djävulens folk”: han hänvisade till dem med ett våldsamt och vidrigt språk. Luther propagerade för att sätta synagogor i brand, förstöra judiska böneböcker, förbjuda rabbiner att predika, att beslagta judars egendomar och pengar samt slå sönder deras hem, så att dessa ”giftiga maskar” skulle tvingas att arbeta eller utvisas för gott. Enligt Robert Michaels tolkning, innebar Luthers ord ”Vi begår fel genom att inte slakta dem” att Luther sanktionerade mord.

Luther propagerade mot judarna i Sachsen, Brandenburg och Schlesien. Josel av Rosheim, den judiske talesmannen, som försökte hjälpa judarna i Sachsen år 1537, gav senare skulden för deras svårigheter på ”den där prästen vars namn är Martin Luther — må hans kropp och själ bli bunden i helvetet!som skrev och gav ut många kätterska böcker där han påstod att vem som helst som gav judarna hjälp var dömd till undergång”. Josel bad staden Strasbourg att förbjuda försäljning av Luthers anti-judiska arbeten: staden vägrade inledningsvis att utfärda ett förbud, men gav efter då en luthersk präst i Hochfelden använde högmässan för att uppvigla sina församlingsmedlemmar att mörda judar. Luthers inflytande kvarstod efter hans död. Genom 1580-talet ledde upplopp till att judar fördrevs från flera tyska lutheranska delstater. Luther var sin generations mest läste författare, och han uppnådde en profets status i Tyskland. Enligt den förhärskande åsikten bland historiker bidrog hans anti-judiska retorik starkt till antisemitismens utveckling i Tyskland, och gav på 1930- och 1940-talen ett ”idealiskt stöd” åt nationalsocialisternas angrepp mot judar.

Reinhold Lewin skriver att ”vem som helst som skrev emot judarna, av vilka skäl som helst, ansåg sig ha rätt att rättfärdiga sig själv genom att jublande hänvisa till Luther.” Enligt Michael innehöll mer eller mindre varenda antijudisk bok som trycktes i Tredje riket referenser till och citat från Luther. Heinrich Himmler skrev 1940 med beundran om hans skrifter och predikningar om judarna. Staden Nürnberg skänkte en förstaupplaga av Om judarna och deras lögner till Julius Streicher, redaktör på den nazistiska tidningen Der Stürmer, på hans födelsedag 1937; tidningen beskrev det som den mest radikalt antisemitiska skrift som någonsin publicerats. Den 17 december 1941, sju regionala protestantiska kyrkors samfällighet gav gemensamt ut en policy där de anslöt sig till förslaget om att alla judar skulle tvingas bära den gula stjärnan, judestjärnan, ”då Luther efter sina bittra erfarenheter redan hade föreslagit förebyggande åtgärder mot judarna och för fördrivandet av dem från tyskt territorium.”

Luther skrev inte lika engagerat om islam som han gjort om judendomen, och han ställde aldrig några krav på att muslimer skulle omvändas. Även om Luther betraktade islam som ett djävulens verktyg, förhöll han sig likgiltig till dess utövande: Låt turken tro på vad han vill, precis som man låter påvedömet och andra falska former av kristendom fortleva. Luther motsatte sig även att Koranen skulle förbjudas, då han menade att det var bättre att genom publikation utsätta den för granskning och kritik.

Luthers död. Hans svaga fysiska hälsa ledde till ett hetare temperament och ännu skarpare uttryck i sina skrifter och kommentarer. Hans fru Katharina hördes en gång säga: ”Käre make, du är för elak” och han svarade: ”De lär mig att vara elak.”Sin sista predikan höll han i Eisleben, hans födelseplats, den 15 februari 1546, tre dagar före sin död. Den var ”genomgående ägnad mot de förhärdade judarna, som var ett akut problem att undanröja från allt tyskt territorium,” med hänvisning till Léon Poliakov. James Mackinnon skriver att den avslutades med en ”glödande uppmaning att driva judarna med pick och pack från deras tillhåll mitt ibland oss, om de inte avsa sig sitt förtal och sitt ocker och blev kristna.” Luther sa, ”vi skall praktisera kristen kärlek mot dem och be för att de ska konvertera,” men också för att de är ”våra allmänna fiender … och om de kan döda oss alla, så skulle de gladeligen göra det. Och så gör de ofta.”

Luther var inte konsekvent med att vilja döda judarna samtidigt som han gick emot våld i andra sammanhang. ”Vet ni vad djävulen tänker när han ser människor använda våld för att propagera för evangeliet? Han sitter med korsade armar bakom helvetets eldar och säger med ondskefull min och ett skrämmande flin: ”Åh, så klokt dessa galningar spelar mitt spel! Låt dem fortsätta; jag ska skörda frukterna. Jag glädjer mig åt det.” Men när han ser Ordet fara och kämpa ensamt på slagfältet, darrar han av skräck. 

Men i Wider die räuberischen und mörderischen Rotten der Bauern förklarade han evangeliernas syn på rikedom och förbannade våldet som djävulens verk och manade adeln att avliva rebellerna som galna hundar. Låt därför alla som kan slå, dräpa och knivhugga göra det, i hemlighet eller öppet, med åtanke att inget kan vara mer giftigt, skadligt eller djävulskt än en rebell —Våra bönder vill dock att andras egendomar ska bli gemensamma, men behålla sina egna själva. Vilka fina kristna! Jag tror inte att det finns en enda djävul kvar i helvetet; de har alla farit i bönderna. Deras galenskap går bortom alla gränser.

CITAT från LUTHER 

”Whoever rejects infant baptism shall be punished with death, As for the simple people, who have not preached or administered baptism, but who were seduced to permit themselves to frequent the assemblies of the heretics, if they do not wish to renounce Anabaptism, they shall be scourged, punished with perpetual exile, and even with death if they return three times to the place whence they have been expelled.” (Bennett, pp. 843-845)

”If you are a preacher of mercy, do not preach an imaginary but the true mercy. If the mercy is true, you must therefore bear the true, not an imaginary sin. God does not save those who are only imaginary sinners. Be a sinner, and let your sins be strong, but let your trust in Christ be stronger, and rejoice in Christ who is the victor over sin, death, and the world. We will commit sins while we are here, for this life is not a place where justice resides. We, however, says Peter (2. Peter 3:13) are looking forward to a new heaven and a new earth where justice will reign. It suffices that through God’s glory we have recognized the Lamb who takes away the sin of the world. No sin can separate us from Him, even if we were to kill or commit adultery thousands of times each day. Do you think such an exalted Lamb paid merely a small price with a meager sacrifice for our sins? Pray hard for you are quite a sinner.” (A Letter From Luther to Melanchthon, Letter 99, 1 August 1521).

”With regard to God, and all that bears on salvation or damnation, man has no ‘free-will’, but is a captive, prisoner and bond slave, either to the will of God, or to the will of Satan.” (‘Bondage of the Will,’ ‘Martin Luther: Selections From His Writings’, ed. by Dillenberger: Anchor Books, 1962, p. 190.)

”Therefore, necessity, not free will, is the controlling principle of our conduct. God is the author of what is evil as well as well as what is good, and, as He bestows happiness on those who merit it not, so also does He damn others who deserve not their fate.” (‘De Servo Abitrio’, 7, 113 seq., quoted by O’Hare in ‘The Facts About Luther’: TAN Books, 1987, pp. 266-267.)

”Christ committed adultery first of all with the women at the well about whom St. John tell’s us. Was not everybody about Him saying: ‘Whatever has he been doing with her?’ Secondly, with Mary Magdalen, and thirdly with the women taken in adultery whom He dismissed so lightly. Thus even, Christ who was so righteous, must have been guilty of fornication before He died.” (Trishreden, Weimer Edition, Vol. 2, Pg. 107.)

”to my mind it (the book of Apocalypse) bears upon it no marks of an apostolic or prophetic character… Everyone may form his own judgment of this book; as for myself, I feel an aversion to it, and to me this is sufficient reasoning to REJECT IT it.” (Sammtliche Werke, 63, p.169-170, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 203.)

”For I testify unto every man that heareth the words of the prophecy of this book, If any man shall add unto these things, God shall add unto him the plagues that are written in this book” (Rev. 22.18). ”And if any man shall take away from the words of the book of this prophecy, God shall take away his part out of the book of life, and out of the holy city, and [from] the things which are written in this book” (Rev. 22.19).

”Be a sinner and sin boldly, but believe and rejoice in Christ even more boldly for he is victorious over sin, death, and the world. As long as we are here in this world we have to sin. This life is not a dwelling place of righteousness. No sin will separate us from the lamb, even though we commit fornication and murder a thousand times a day. Whenever the devil harasses you, seek the company of men or drink more, or joke and talk nonsense, or do some other merry thing. Sometimes we must drink more, sport, recreate ourselves, and even sin a little to spite the devil, so that we leave him no place for troubling our consciences with trifles. We are conquered if we try too conscientiously not to sin at all. So when the devil says to you: do not drink, answer him: I will drink, and right freely, just because you tell me not to. The imputation of righteousness we need very much, because we are far from perfect. As long as we have this body, sin will dwell in our flesh. Then, too, we sometimes drive away the holy spirit; we fall into sin, like Peter, David, and other holy men. Nevertheless we may always take recourse to this fact, that our sins are covered, and that God will not lay them to our charge. Sin is not held against us for Christ’s sake, your sin cannot cast you into hell. No sin can harm me.” (Martin Luther’s Saemmtliche Schriften, Letter #99, 1 aug. 1531)

”This is the highest degree of faith – to believe that He [”god”] is merciful, who saves so few and damns so many; to believe Him just, who according to His own will, makes us necessarily damnable, that He may seem, as Erasmus says, ‘to delight in the torments of the miserable, and to be an object of hatred rather than of love.'” (Bondage of the Will”. p. 30)

Martin Luther lade också till ordet ”allena”  i Rom. 3.28 så att det blir ”tro allena”, men det står inte så i originaltexten. Se också Jak. 2:24 som säger motsatsen.  (Amic. discussion, 1, 127, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 201.)

We should throw the epistle of James out of this school [Wittenberg], for it doesn’t amount to much. It contains no syllable about Christ. Not once does it mention Christ, except at the beginning. I maintain that some Jew wrote it who probably heard about Christian people but never encountered any (Luther’s Works, 54, 424-425).*)

*) See more info in the end of this document.

Luthers skrift On Jews and their Lies’ Part Two” 

I shall give you my sincere advice: First, to set fire to their synagogues or schools and to bury and cover with dirt whatever will not burn, so that no man will ever again see a stone or cinder of them. This is to be done in honor of our Lord and of Christendom, so that God might see that we are Christians, and do not condone or knowingly tolerate such public lying, cursing, and blaspheming of his Son and of his Christians. For whatever we tolerated in the past unknowingly_and I myself was unaware of it_will be pardoned by God. But if we, now that we are informed, were to protect and shield such a house for the Jews, existing right before our very nose, in which they lie about, blaspheme, curse, vilify, and defame Christ and us (as was heard above), it would be the same as if we were doing all this and even worse ourselves, as we very well know.

In Deuteronomy 13:12 Moses writes that any city that is given to idolatry shall be totally destroyed by fire, and nothing of it shall be preserved. If he were alive today, he would be the first to set fire to the synagogues and houses of the Jews. For in Deuteronomy 4:2 and 12:32 he commanded very explicitly that nothing is to be added to or subtracted from his law. And Samuel says in I Samuel 15:23 that disobedience to God is idolatry. Now the Jews’ doctrine at present is nothing but the additions of the rabbis and the idolatry of disobedience, so that Moses has become entirely unknown among them (as we said before), just as the Bible became unknown under the papacy in our day. So also, for Moses’ sake, their schools cannot be tolerated; they defame him just as much as they do us. It is not necessary that they have their own free churches for such idolatry.

Second, I advise that their houses also be razed and destroyed. For they pursue in them the same aims as in their synagogues. Instead they might be lodged under a roof or in a barn, like the gypsies. This will bring home to them the fact that they are not masters in our country, as they boast, but that they are living in exile and in captivity, as they incessantly wail and lament about us before God.

Third, I advise that all their prayer books and Talmudic writings, in which such idolatry, lies, cursing, and blasphemy are taught, be taken from them.

Fourth, I advise that their rabbis be forbidden to teach henceforth on pain of loss of life and limb. For they have justly forfeited the right to such an office by holding the poor Jews captive with the saying of Moses (Deuteronomy 17:10) in which he commands them to obey their teachers on penalty of death, although Moses clearly adds: ”what they teach you in accord with the law of the Lord.” Those villains ignore that. They wantonly employ the poor people’s obedience contrary to the law of the Lord and infuse them with this poison, cursing, and blasphemy. In the same way the pope also held us captive with the declaration in Matthew 16:18, ”You are Peter,” etc., inducing us to believe all the lies and deceptions that issued from his devilish mind. He did not teach in accord with the word of God, and therefore he forfeited the right to teach.

Fifth, I advise that safe-conduct on the highways be abolished completely for the Jews. For they have no business in the countryside, since they are not lords, officials, tradesmen, or the like. Let them stay at home. I have heard it said that a rich Jew is now traveling across the country with twelve horses his ambition is to become a Kokhba devouring princes, lords, lands, and people with his usury, so that the great lords view it with jealous eyes. If you great lords and princes will not forbid such usurers the highway legally, some day a troop may gather against them, having learned from this booklet the true nature of the Jews and how one should deal with them and not protect their activities. For you, too, must not and cannot protect them unless you wish to become participants in an their abominations in the sight of God. Consider carefully what good could come from this, and prevent it.

Sixth, I advise that usury be prohibited to them, and that all cash and treasure of silver and gold be taken from them and put aside for safekeeping. The reason for such a measure is that, as said above, they have no other means of earning a livelihood than usury, and by it they have stolen and robbed from us an they possess. Such money should now be used in no other way than the following: Whenever a Jew is sincerely converted, he should be handed one hundred, two hundred, or three hundred florins, as personal circumstances may suggest. With this he could set himself up in some occupation for the support of his poor wife and children, and the maintenance of the old or feeble. For such evil gains are cursed if they are not put to use with God’s blessing in a good and worthy cause.

Seventh, I recommend putting a flail, an ax, a hoe, a spade, a distaff, or a spindle into the hands of young, strong Jews and Jewesses and letting them earn their bread in the sweat of their brow, as was imposed on the children of Adam (Gen. 3 [:19]). For it is not fitting that they should let us accursed Goyim toil in the sweat of our faces while they, the holy people, idle away their time behind the stove, feasting and farting., and on top of all, boasting blasphemously of their lordship over the Christians by means of our sweat. No, one should toss out these lazy rogues by the seat of their pants.

But if we are afraid that they might harm us or our wives, children, servants, cattle, etc., if they had to serve and work for us — for it is reasonable to assume that such noble lords of the world and venomous, bitter worms are not accustomed to working and would be very reluctant to humble themselves so deeply before the accursed Goyim — then let us emulate the common sense of other nations such as France, Spain, Bohemia, etc., compute with them how much their usury has extorted from us, divide, divide this amicably, but then eject them forever from the country. For, as we have heard, God’s anger with them is so intense that gentle mercy will only tend to make them worse and worse, while sharp mercy will reform them but little. Therefore, in any case, away with them!

In brief, dear princes and lords, those of you who have Jews under your rule: if my counsel does not please you, find better advice, so that you and we all can be rid of the unbearable, devilish burden of the Jews … Do not grant them protection, safe-conduct, or communion with us … so it is not necessary to burden ourselves also with these alien, shameful vices of the Jews …

And you, my dear gentlemen and friends who are pastors and preachers, I wish to remind very faithfully of your official duty, so that you too may warn your parishioners concerning their eternal harm, as you know how to do, namely, that they be on their guard against the Jews and avoid them so far as possible. When you lay eyes on or think of a Jew you must say to your self: Alas, that mouth which I there behold has cursed and execrated and maligned every Saturday my dear Lord Jesus Christ, who has redeemed me with his precious blood; in addition, it prayed and pleaded before God that I, my wife and children, and all Christians might be stabbed to death and perish miserably. And he himself would gladly do this if he were able, in order to appropriate our goods … If I were to eat, drink or talk with such a devilish mouth, I would eat or drink myself full of devils by the dish or cupful just as I surely make myself a cohort of all the devils that dwell in the Jews and that deride the precious blood of Christ. May God preserve me from this!

Nor dare we make ourselves partners in their devilish ranting and raving by shielding and protecting them, by giving them food, drink, and shelter, or by other neighborly acts, especially since they boast so proudly and despicably when we do help and serve them that God has ordained them as lords and us as servants. For instance, when a Christian kindles their fire for them on a Sabbath, or cooks for them in an inn whatever they want, they curse and defame and revile us for it, supposing this to be something praiseworthy, and yet they live on our wealth, which they have stolen from us. Such a desperate, thoroughly evil poisonous, and devilish lot are these Jews, who for these fourteen hundred years have been and still are our plague, our pestilence, and our misfortune.

Especially you pastors who have Jews living in your midst, persist in reminding your lords and rulers to be mindful of their office and of their obligation before God to force the Jews to work, to forbid usury, and to check their blasphemy and cursing. For if they punish thievery, robbery, murder, blasphemy, and other vices among us Christians, why should the devilish Jews be scot-free to commit their crimes among us and against us? We suffer more from them than the Italians do from the Spaniards, who plunder the host’s kitchen, cellar, chest, and purse, and, in addition, curse him and threaten him with death. Thus the Jews, our guests, also treat us; for we are their hosts. They rob and fleece us and hang about our necks, these lazy weaklings and indolent bellies; they swill and feast, enjoy good times in our homes …

But if the authorities are reluctant to use force and restrain the Jews’ devilish wantonness, the latter should, as we said, be expelled from the country … much more leave our Lord the Messiah, our faith, and our church undefiled and uncontaminated with their devilish tyranny and malice. Any privileges that they may plead shall not help them; for no one can grant privileges for practicing such abominations. These cancel and abrogate all privileges.

If you pastors and preachers have followed my example and have faithfully issued such warnings, but neither prince nor subject will do anything about it, let us follow the advice of Christ (Matthew 10:14) and shake the dust from our shoes, and say, ”We are innocent of your blood.” For I observe and have often experienced how indulgent the perverted world is when it should be strict, and, conversely, how harsh it is when it should be merciful. Such was the case with King Ahab, as we find recorded in I Kings 20. That is the way the prince of this world reigns. I suppose that the princes will now wish to show mercy to the Jews, the bloodthirsty foes of our Christian and human name, in order to earn heaven thereby. But that the Jews enmesh us, harass us, torment and distress us poor Christians in every way with the above mentioned devilish and detestable deeds, this they want us to tolerate, and this is a good Christian deed, especially if there is any money involved (which they have filched and stolen from us).

What are we poor preachers to do meanwhile? In the first place, we will believe that our Lord Jesus Christ is truthful when he declares of the Jews who did not accept but crucified him, ”You are a brood of vipers and children of the devil [cf. Matt. 12:34]. This is a judgment in which his forerunner John the Baptist concurred, although these people were his kin. Now our authorities and all such merciful saints as wish the Jews well will at least have to let us believe our Lord Jesus Christ, who, I am sure, has a more intimate knowledge of all hearts than do those compassionate saints. He knows that these Jews are a brood of vipers and children of the devil, that is, people who will accord us the same benefits as does their father, the devil, and by now we Christians should have learned from Scripture as well as experience just how much he wishes us well.

I have read and heard many stories about the Jews which agree with this judgment of Christ, namely, how they have poisoned wells, made assassinations, kidnaped children, as related before … However, it all coincides with the judgment of Christ which declares that they are venomous, bitter, vindictive, tricky serpents, assassins, and children of the devil who sting and work harm stealthily wherever they cannot do it openly … That is what I had in mind when I said earlier that, next to the devil, a Christian has no more bitter and galling foe than a Jew. There is no other to whom we accord as many benefactions and from whom we suffer as much as we do from these base children of the devil, this brood of vipers.

Now let me commend these Jews sincerely to whoever feels the desire to shelter and feed them, to honor them, to be fleeced, robbed, plundered, defamed, vilified, and cursed by them, and to suffer every evil at their hands — these venomous serpents and devil’s children, who are the most vehement enemies of Christ our Lord and of us all. And if that is not enough, let him stuff them into his mouth, or crawl into their behind and worship this holy object. Then let him boast of his mercy, then let him boast that he has strengthened the devil and his brood for further blaspheming our dear Lord and the precious blood with which we Christians are redeemed. Then he will be a perfect Christian, filled with works of mercy for which Christ will reward him on the day of judgment, together with the Jews in the eternal fire of hell!

On Jews and their Lies’ Part Three

But what will happen even if we do burn down the Jews’ synagogues and forbid them publicly to praise God, to pray, to teach, to utter God’s name? They will still keep doing it in secret … They must be driven from our country … Indeed, if they had the power to do to us what we are able to do to them, not one of us would live for an hour. But since they lack the power to do this publicly, they remain our daily murderers and bloodthirsty foes in their hearts. Their prayers and curses furnish evidence of that, as do the many stories which relate their torturing of children and all sorts of crimes for which they have often been burned at the stake or banished … everyone would gladly be rid of them … For Christ does not lie or deceive us when he adjudges them to be serpents and children of the devil

(En del av informationen från wikipedia)

*) Luther’s controversial writing concerning the Epistle of James and the Revelation can be found in Volume 35 of Luther’s Works, American Edition, pages 395-397 and 399-400.
An excerpt from his ”Preface to the Epistles of St. James and St. Jude” — ”…I praise [the Epistle of James] and consider it a good book, because it sets up no doctrines of men but vigorously promulgates the law of God…. However, …I do not regard it as the writing of an apostle, and my reasons follow.
”In the first place it is flatly against St. Paul and all the rest of Scripture in ascribing justification to works [2:24]….
”In the second place its purpose is to teach Christians, but in all this long teaching it does not once mention the Passion, the resurrection, or the Spirit of Christ….
”In a word, he wanted to guard against those who relied on faith without works, but was unequal to the task. He tries to accomplish by harping on the law what the apostles accomplish by stimulating people to love. Therefore I cannot include him among the chief books, though I would not thereby prevent anyone from including or extolling him as he pleases, for there are otherwise many good sayings in him,”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of this epistle.
An excerpt from Luther’s earlier preface to Revelation: ”About this book of the Revelation of St. John, I leave everyone free to hold his own opinions. I would not have anyone bound to my opinion or judgment. I say what I feel. I miss more than one thing in this book, and it makes me consider it to be neither apostolic nor prophetic.
”First and foremost, the apostles do not deal with visions, but prophesy in clear and plain words, as do Peter and Paul, and Christ in the gospel…. I can in no way detect that the Holy Spirit produced it….”
In 1530, Luther revised the Preface, but had not really changed his view regarding Revelation:
”…Some of the ancient fathers held that it was not the work of St. John, the Apostle…. For our part, we still share this doubt. By that, however, no one should be prevented from reading this as the work of St. John the apostle, or of whomever else he chooses….”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of the book of Revelation.
When Luther wrestled with the question of whether these books belong in the canon of scripture, he was not questioning the inspiration or the authority of god’s word. The question for him was what is properly part of God’s Word. As with other questions of faith and doctrine, Luther is never the final authority.

Paulus och vad han INTE påstår i Galaterbrevet

Tyvärr missförstår en del kristna vad Paulus säger om Lagen i Galaterbrevet och på andra ställen. De försöker få Paulus exempel om det lönlösa i att gå tillbaka till Lagens instruktioner om omskärelse, till att innebära att det numera är valfritt (om än eftersträvansvärt) att lyda även den Moraliska delen av Lagen. Lagen innehåller olika delar, och man brukar dela in den i den Ceremoniella Lagen, som innehåller regler om klädsel, mat och hygien, och den Moraliska Lagen, som även kan kallas Tio Guds Bud och som kan summeras med de dubbla kärleksbuden (att älska Gud och sin nästa som sig själv). Om man missförstår detta och vad Paulus syftar på när han säger ”Lagen” så kan det gå illa. Moses mottog stentavlorna med Tio Guds bud något år innan han mottog resten av buden som handlar om de ceremoniella buden, men Tio Guds bud har inte sitt ursprung i de två stentavlor som Moses mottog. Även innan detta tillfälle på Sinai berg så var det förbjudet att tillbe andra gudar, mörda, stjäla, ljuga, etc. Om Tio Guds bud inte gällde innan Moses tid skulle Kain inte ha syndat när han mördade sin bror. Det är ofta de här verserna som missförstås:

Gal.5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er. 3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek. 

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium

 Gal 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves?  

Paulus verkar upprörd. Eftersom Paulus betonar att vi inte kan bli frälsta av gärningar och genom att lyda Lagen, så anser vissa att Paulus menar att vi är FRIA vilket de menar skulle innebära att vi är fria vad gäller alla delar av Lagen och att gärningar bara är fina mål, men ingenting som vi kan förlora frälsning över. Men det är inte alls vad Paulus menar. Det är sant att vi aldrig kan skyla över gamla synder genom att börja lyda Lagen, även om vi från och med nu skulle lyda den till punkt och pricka, eftersom vi ju har brutit den tidigare. En tjuv kan aldrig täcka upp gamla brott genom att plötsligt leva sitt liv utan att stjäla. Han måste sona för sina tidigare brott även om han börjar leva rättfärdigt vid en senare tidpunkt. Såvida ingen renskriver honom för brottet förstås, och det är just det som Jesus gjorde för oss och våra synder (om vi omvänder oss och tror). Men att bli renskriven från sina gamla brott betyder ABSOLUT INTE att man är immun mot straff för framtida brott!

Paulus säger vidare Gal 5: 18”Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen, så det menar alltså en del skulle friskriva oss från hela lagen och att synder inte längre separerar en sant kristen från Gud, men vad säger Paulus i verserna som kommer direkt före och direkt efter?

Gal 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni INTE att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är EMOT Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill—19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att DE SOM GÖR SÅDANT SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

Genast kan vi alltså se att Paulus säger att det finns starka villkor för att en kristen ska komma in i Guds rike och det är LYDNAD. Det handlar om lydnad av Tio Guds Bud/den Moraliska delen av Lagen/de dubbla kärleksbuden eller vad du nu vill kalla dem. För en kristen ska lydnaden finnas i hjärtat tack vare den helige anden:

Hebr. 10:16. Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag skall ge dem mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinne vill jag skriva dem

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda.14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium.

Vem får evigt liv enligt Paulus? De som har ”tro allena”? Glöm det, för utan gärningar kan vi inte bli frälsta. En del säger ”Ja men, goda gärningar är endast FRUKTEN av vår tro”.Visst, men betyder det då inte att denna frukt är absolut nödvändig eftersom vi inte är frälsta om vi inte kan visa frukt? Tro utan gärningar är död. Så här säger Paulus om vem som får evigt liv:

Rom 2:7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet,

Hebr.5:9. Och när han fullkomnats blev han,för alla dem som LYDER HONOM, upphovet till evig frälsning

Att Paulus gör skillnad på judarnas Torah (den Ceremoniella Lagen) och den Moraliska Lagen är tydlig:

1 Kor 7:19. Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD.

Rom. 3:30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron. 31. Gör vi då lagen om intet med tron? Nej, inte alls! UtanVI UPPRÄTTHÅLLER LAGEN

Paulus förfasar sig inte över att galaterna är så tokiga att de går tillbaka till tossiga gamla bud som säger ”Du ska inte döda”, ”Du ska inte själa” och ”Du ska inte ljuga”. Varför skulle Paulus bli upprörd över det eller ens komma på tanken att kritisera galaterna för något sådant? Självfallet är inte Paulus upprörd för att Tio Guds Bud lyds av galaterna utan för att det finns irrlärare som fått dem att tro att de inte kan vara frälsta såvida de inte omskär sig. Då menar Paulus att Jesus dött för dem till ingen nytta eftersom detta skulle innebära att galaterna går tillbaka till det gamla testamentet och då kan de inte välja och vraka vilka lagar de ska lyda utan alla lagarna måste lydas. Det klarade inte judarna under det tidigare systemet, varför djuroffer var nödvändiga. Sanningen är ju att vi är frälsta av nåd genom TRO och inte pga att vi följer ritualer. Men älskar vi Jesus så säger Bibeln att vi lyder honom, och lydnaden ska komma naturligt från våra hjärtan. Här kan vi läsa att Paulus har bekymmer över irrlärare som sprider läran om nödvändigheten att omskära sig:

Apg 15:1 Några kom ner från Judéen och lärde bröderna: Om ni inte låter omskära er efter Moses stadgar, så kan ni inte bli frälsta.2. Detta ledde till motsättningar, och Paulus och Barnabas kom i en ganska skarp tvist med dem. Därför beslöts det att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle fara upptill apostlarna och till de äldste i i Jerusalem för dessa tvistefrågors skull.

Rom 3:28. Ty vi håller före, att människan blir rättfärdig genom tro, utan lagens gärningar. 29. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte även hedningarnas Gud? Jo, också hedningarnas, 30. så visst som det är en Gud, som gör den oomskurne rättfärdig av tron och den omskurne genom tron.

Rom 4:9 Gäller nu denna saligprisning endast de omskurna eller också de oomskurna? Vi säger ju, att tron blev räknad Abraham till rättfärdighet. 10. Hur blev den då honom tillräknad? När han var omskuren, eller när han var oomskuren? Inte såsom omskuren, utan såsom oomskuren.

En del menar till och med att det är en förbannelse, i betydelsen att det är något DÅLIGT att lyda Guds bud, eftersom de läser:

Gal 3:10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.

Men detta betyder endast att en person som menar sig bli frälst genom laggärningar är under en förbannelse just för att han inte lytt hela lagen, och då är personen skyldig och förtjänar ett straff. Hade personen lytt hela Lagen hade det inte varit något problem, men en enda olydnad betyder förbannelse. Vi är antingen frälsta av Lagen eller av tro. Det är antingen eller. Vi är frälsta av TRO, men det betyder som sagt inte att vi är befriade från att vara Gud trogna. Tack vare Jesus Kristus vår Herre och hans blod så har han gjort oss fria från förbannelsen! Vi har nyckeln till hans rike, så låt oss hålla ut till änden.

Paulus kritiserade KEFAS i Gal. 2:11-14 som INTE var aposteln PETRUS

Men när CEFAS (KEFAS SFB) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE (1917) Gal. 2:11

Även om också aposteln Petrus vid ett tillfälle fick namnet Kefas av Jesus, så finns det flera skäl att betvivla att Petrus skulle vara den Kefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Gal. 2:11-14.  Petrus var inte den enda personen i världen med det namnet, och han kallades för det mesta Petrus. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi tyvärr läsa ”Peter” fast det namnet inte står i originalspråket.

Vi har att göra med Strong’s 4074 petros, och Strong’s 2786 kefas. Tyvärr har många bibelöversättningar blandat dessa ord och översatt fel, och det gäller framför allt  KJV som annars brukar vara den mest överlägsna översättningen.

Gal. 2:10Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.11Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.12Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.13Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.14Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas  i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»15Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare» (1917) Strong’s 2786 kefas

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus utan använder kategoriskt Kefas. I Joh. 1:42 kopplas Petrus ihop med namnet Kefas, men intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Kefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Kefas i sina egna brev. Varför ska vi då anta att Petrus är den Kefas som det talas om i Gal. 2?

Joh. 1:41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas (Strong’s 2786 kefas) – det betyder Petrus.

Det verkar som Petrus insikt om att Jesus var Messias inspirerade Jesus att förknippa Petrus vid ett annat namn som innehar en viss dubbelbottnad betydelse. Men dels betyder det inte att Petrus var den enda personen med det namnet vid den här tiden (det var trots allt ett känt namn), och inte heller att Petrus från och med den tidpunkten måste glömma sitt första namn och hädanefter enbart hålla sig till Kefas-namnet. Vi vet att Petrus inte gjorde så, och inte heller slutade omvärlden att kalla honom Petrus.

Paulus refererar till 4074 petrosGal. 1:18 och verkar här syfta på aposteln Petrus. (Att Petrus verkligen är 4074 petros kan vi se i exempelvis Matt. 4:18)

Gal. 1:18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, (Strong’s 4074 petros) och jag stannade hos honom i femton dagar.19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

I ovan passage borde Paulus mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19, och det står också ”petros” i originalspråket.

Paulus refererade till Kefas på andra ställen, men är det då samma person?

1 Kor. 15:3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas (Strong’s 2786 kefas) sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 

Paulus gör skillnad på personen Kefas och på ”apostlarna” som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett visst tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas (Strong’s 2786 kefas)?6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

Här placerar Paulus Kefas utanför den grupp som han kallar för ”apostlarna”. Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? (Ordet ”särskilt” i den svenska översättningen i 1917 års översättning finns inte med i den grekiska grundtexten.)

Det finns historiskt stöd för att Kefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Kefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

”And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle” (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 – 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns  kvar idag. Kefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Kefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus (Strong’s 4074 petros) kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.9 Och när Jakob, Kefas (Strong’s 2786 kefas) och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

Gal. 2: 9och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. (1917)

Om Kefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde ”Petrus” i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen ”Kefas” till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Kefas inte är samma personer, precis som grundtexten förmedlar.

”De sågo att jag har blivit betrodd” indikerar att Jakob, Kefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid – att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande – beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Kefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare.  Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14: 26 Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna

Apg. 15:Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna som de skulle överlägga med? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och uttrycker sig enligt nedan:

Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Kefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Kefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta.”22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: ”Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva.” 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: ”Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?” 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: ”Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare.” 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: ”Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?” Paulus svarade: ”Ja.” 28 Befälhavaren sade: ”Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap.” Paulus svarade: ”Men jag är född med det”. 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den ”utsträckta handen” till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15.  Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Kefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.

Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Kefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Kefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Kefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

Paulus konfronterar Kefas med ”du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Menar Paulus att Petrus var ofrälst? Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Kefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.

Så Paulus menar att människor såsom Kefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn,  tvingar människor att lyda hela den gamla lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor faller ur nåden och lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen.? Paulus avslutar med att säga:

”10—-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. 12Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING.” (1917)

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Kefas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Kefas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 

Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.

(Det jag skrivit här är mestadels från min Amerikanske vän Bryan Davis som upptäckt tvivlen om Petrus)