Tag Archive | fri vilja

Ingen skall rycka dem ur min hand, säger Jesus om fåren som väljer att FÖLJA – Joh.10:28-29

Joh. 10:²⁸Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. ²⁹Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.”

Oj vad det är vanligt att dessa två verser citeras när man vill visa stöd för “en gång frälst alltid frälst”. En del använder ibland verserna för att försöka ge stöd åt idén att Gud väljer vem som ska vara hans får – alltså vem han vill ska vara frälst. Men samma personer glömmer ofta versen precis innan som identifierar vilka får det handlar om:

²⁷Mina får LYSSNAR till min röst, och jag känner dem, och de FÖLJER mig.

Detta är skrivet i grekisk presensform och det betyder att så länge som vi fortsätter att lyssna och följa Jesus så är vi helt säkra. Det är alltså DESSA får som Jesus talar om i verserna precis efteråt – de lyssnande och följande fåren. Det är alldeles sant att ingen ska kunna rycka dem ur Jesus hand, men det står inte att de inte själva kan välja att helt enkelt dra sig undan och gå till någon annan. Det kan de förstås göra, och det finns alltid en risk att en gren som sitter i vinträdet huggs av pga brist på frukt (som det står i Joh. 15 som är några kapitel efter dessa verser).

Jesus säger att han KÄNNER sina får, och det är för att de lyssnar och följer honom. Jämför med hur brudgummen tilltalar de fem jungfrurna som inte tagit med sig extra olja till sina lampor som därför inte kunde fyllas på när den första oljan tagit slut. Brudgummen ber sina lyssnare (och dig och mig) att VAKA eftersom vi inte vet när det är dags för hans återkomst, och för att vi inte ska råka ut för samma sak som de fem slarviga jungfrurna. Varför en sådan varning om vi aldrig kan förlora vår frälsning?:

Matt. 25:¹¹Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! ¹²Men han svarade: Amen säger jag er: Jag KÄNNER ER INTE.¹³Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

Jesus menar att hans lärljungar känner Jesus eftersom sanningens Ande FÖRBLIR i dem. Det bör vi alla vara noga med, eftersom det också finns varningar om att vi kan bedröva den helige Ande:

Joh. 14:⁹Jesus svarade: “Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt KÄNNA mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern?—¹⁵Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. ¹⁶Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er,¹⁷sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni KÄNNER honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. ¹⁸Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. — ²¹Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Här nedan ger Jesus exempel på hur Guds ord INTE förblivit i människor, och i det här fallet handlar det om judar som vägrar att tro på att Jesus är den han säger sig vara. Jesus säger att han “känner” dessa judar och VET att de inte har Guds kärlek i sig.

Joh. 5:³⁷Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, ³⁸och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁹Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰Men ni vill inte komma till mig för att få liv.⁴¹Jag tar inte emot ära av människor. ⁴²Jag känner er och VET att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.⁴⁴Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? ⁴⁵Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till.⁴⁶Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. ⁴⁷Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

Läs mer om de verser som handlar om Guds får i denna artikel.

Inte födda av köttets vilja utan av GUD, och inte ovillkorligt – Joh. 1:13

Mar16

Joh. 1:¹³De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

Det här visar på Guds roll i vår andliga återfödelse, och det står inte att Gud väljer ut vissa människor som ska födas på nytt utan villkor och utan medtycke från deras sida. Inte heller visar versen att människan har en brist på kapacitet att söka och finna Gud utan att först han blivit “uppväckt”. Vi kan fundera över vad som menas med de saker som står uppräknade som vi INTE är födda utav. “Blod” skulle kunna betyda via släkt (såom att vara födda judar) eller så skulle det kunna vara en referens till det djurblod som blev historia tack vare Jesus fullkomliga och slutgiltiga blodsoffer på korset. “Köttets vilja eller någon mans vilja” skulle kunna betyda att det inte handlar om en födelse som är av mänsklig kraft, eller genom att vi lyckas uppnå en viss grad av gärningar, eller pga människans önskemål. Vi kan inte på egen hand se till att vi passar som Guds barn, för det är endast möjligt genom Jesu blod som kan rena oss från våra synder. Om vi tar bort de saker som vi INTE är födda utav enligt ovan vers, vad har vi kvar då? Vi tar då bort blod, köttets vilja och någon mans vilja, och då har vi kvar “född av Gud”. Bibeln säger även på andra ställen att vi måste vara födda av Gud för att kunna se Guds rike::

Joh. 3:³Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.“

“Född på nytt” kan också översättas “född ovanifrån” (se Joh. 3:31 ch Joh 19:11 där samma ord används så), alltså född av Gud. En människa kan inte göra så att han tidigare synder raderas, eller se till att han blir en renad ny människa och pånyttfödd, men GUD kan ordna detta – under vissa villkor som hänger på oss.

Hur blir vi födda på nytt? Ungefär så här i korthet:

Vi söker Gud och väljer att komma till honom för att få veta mer om honom och för att få liv
Vi inser att vi förtjänar döden pga våra synder, och att vi är fullständigt förlorade utan Jesus och hans blod
Vi bekänner våra synder
Vi omvänder oss från våra tidigare syndfulla liv (hissar vit flagg)
Vi beslutar oss för att vandra i lydnad till Jesus med siktet inställt på att vara honom helt trogna
DÅ blir vi helt renade från våra tidigare synder tack vare Guds nåd!
Vi får den Helige Ande som gåva
Vi är sedan rättfärdiga, heliga och pånyttfödda och helt nya rena personer!
Vi påminner oss om att Gud aldrig lovat oss “en gång renad allting renad”, men att vi kan stå stadigt om vi följer den Helige Andes ledning som är vår stora hjälp

Kommer vi till Gud måste inställningen vara att han för det första finns, och även att han hörsammar oss som söker honom och belönar oss. Vi som kommer till honom kan ju få lära känna honom ännu mer, och vi kan få den Helige Ande som hjälp i våra liv.

Hebreerbrevet 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.

Så vi kan under inga omständigheter få oss själva pånyttfödda – oavsett vår egen vilja – för vi har helt enkelt inte den makten som krävs för att rena oss själva och bli fria från våra skulder. Endast Gud kan hjälpa oss med detta så vi måste komma till honom för att låta det ske. Även om vi skulle leva resten av våra liv utan synd så skulle vi ändå inte kunna ordna så att våra tidigare skulder raderas. Tack vare Jesu blod som han utgjöt för oss på korset så kan vi bli rättfärdiga! Petrus säger att vi har räddat våra själar genom att LYDA sanningen. Så får vi evigt liv!

1 Peter 1: 22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta. ²³Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Hebr. 5:⁹Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Verserna före Joh. 1:13 säger att de som har rätten att vara Guds barn är utvalda baserat på vem som “tog emot honom” och som “tror” på Jesus Kristus. Är det Gud eller människorna som väljer i dessa verser?

John. 1:¹¹Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹²Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Vi kan också läsa i samma stycke om att Jesus ger ljus åt alla människor 9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Alla har getts tillräckligt med ljus för att kunna tro på Jesus som Frälsaren.

Slutligen kan vi läsa på ett annat ställe i NT att det faktiskt går att vara född på grund av mänsklig vilja, och det gäller tjänarinnan Hagar som fick ett planerat barn tillsammans med Abraham (Ismael). Födelsen av Isak (Abraham och Saras barn) står i motsats till detta.

Gal. 4:²²Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. ²³Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

Gud hatade inte Esau innan han föddes, och utvalde inte Jakob till frälsning

Feb18

Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag (Rom 9:13)

Gud hatade Esau, men inte innan han föddes, och vi måste fundera på om det fanns en orsak till att Gud hatade Esau och om det handlar om PERSONEN Esau eller om FOLKET /LANDET som härstammar från Esau.

Jakob och Essau är inte bara individer utan också folk och länder. Rom. 9 handlar inte om individer utvalda till frälsning utan om folk som har sitt ursprung i dessa två personer, om att Jakob är utvald till att föra Messias in i världen och framför allt om Guds rättighet att frälsa människor på det sättet som han själv bestämt – nämligen genom människors TRO och inte pga att vara född jude. Esau var en person som sålde sin förstfödslorätt men som fortfarande förväntade sig att behålla den när det var dags för sin Fars välsignelse, vilket förstås visar på ett kortsiktigt tänkande och ett kallt hjärta. Romarbrevet handlar Paulus försök att få judarna att förstå att de ingalunda bör förvänta sig en självklar plats i himmelriket bara för att de är födda judar och för att lagen gavs till dem, och de bör ta noga akt på det som hände Esau. Han hade visserligen förstahandsvalet att få välsignelsen i egenskap att vara förstfödd, men sumpade ändå chansen när han sålde den rätten till förmån för sin yngre bror. Det är en bra jämförelse vad gäller judar och hedningar, där judarna än idag visar ifrån sig Jesus som Messias och där hedningarna i stället tog emot evangeliet. Vi har alla en chans till frälsning, och kravet är då TRO och inte att ha rätt nationalitet och föräldrar. 1 Mosebok säger att två folk fanns i Rebeckas moderliv

1 Mos. 25:23 Herren svarade henne:“Två FOLK finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre.”²⁴När tiden var inne att hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. ²⁵Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau.²⁶Sedan kom hans bror fram och han höll handen om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob. Isak var sextio år när de föddes.

Det finns inga indikationer att Gud skulle hata någotdera av barnen vid denna tidpunkt, vilket är ganska naturligt eftersom det handlar om bebisar som inte kan skilja på gott och ont. Det står att den äldre skall tjäna den yngre och det är värt att notera att personen Esau aldrig tjänade personen Jakob vid något tillfälle. Däremot är det en annan femma vad gäller nationerna som kom från dessa individer.

Paulus säger att Israel inte är alla som kommer från Israel, och med det menar han att sanna Abrahams barn i andlig mening är de som visar sin TRO såsom han gjorde, och inte de som nödvändigtvis är fysiskt släkt med personen Abraham. Det var också från Abrahams säd som Messias skulle komma. En person är alltså inte frälst för att ha den rätta härkomsten utan genom TRO, vilket är hans eget val och ansvar. Alla ges möjlighet att söka och finna Gud.

Rom. 9:⁶Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, ⁷och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn.⁸Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. (SFB)

Rom. 9:⁷Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»⁸Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd. (1917)

Enligt Paulus här nedan är barn neutrala och kan inte göra vare sig gott eller ont, och han talar om Guds “beslut att välja“, men detta ska INTE tas som att Gud väljer ut några personer på måfå som han beslutar sig för att frälsa, utan det handlar om Guds rättighet att sätta vilka villkor som han själv vill för frälsningen. Om nu Gud väljer att människor ska bli frälsta av TRO och inte för att vara född jude så har Gud all rätt att göra detta, och han väljer helt på egen hand att det inte ska vara en viss härkomst, lag eller gärningar som ska stå som grund för frälsningen, för då hade ingen blivit frälst. Goda gärningar och laglydnad kan inte åtgärda de lagförbrytelser som människor redan gjort sig skyldiga till – men därmed inte sagt att gärningar och laglydnad inte har någonting med frälsningen att göra och att vi kan bli frälsta dem förutan. De som accepterar Guds kallelse, och som visar sin tro med gärningar såsom Abraham, är i sanning Abrahams barn och har rätt till Guds rike. Återigen, frälsning via tro och inte genom att ha rätt sorts släkt och/eller att kunna förtjäna sin frälsning med något vi gör (eller tror). Vi är frälsta genom Guds nåd (barmhärtighet) och inte för att vi förtjänar det.

Rom. 9:¹¹Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. ¹² ¹³Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Rom 9:¹¹(For the children being not yet born, neither having done any good or evil, that the purpose of God according to election might stand, not of works, but of him that calleth;) ¹²It was said unto her, The elder shall serve the younger. (KJV)

1 Mos. 25:²⁷Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. ²⁸Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.

Nedan i Hebreerbrevet varnar Paulus människor för att inte ta de rätta besluten vad gäller sin livsstil. De riskerar att gå miste om Guds nåd, och det finns en risk att bitter rot vållar skada. Paulus gör en liknelse med Esau som gjorde ett mycket dåligt val när han lämnade sin förstfödslorätt för ett mål mat.

Hebr. 12:¹⁵Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. ¹⁶Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt. ¹⁷Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

Hebrews 12¹⁷For ye know how that afterward, when he would have inherited the blessing, he was rejected: for he found no place of repentance, though he sought it carefully with tears. (KJV)

Det finns en bok i Bibeln som heter Obadja och fokus där är Edom/Esau. Skälet för Guds hat gentemot Esau handlar om detta:

Hjärtats övermod, v. 3
Våld mot sin broder Jakob, v. 10
För att han inte ingrep när Jakob attackerades, v. 11
För att han såg ner på sin broder när han drabbades av olycka, v. 12
För att han drog in i staden och deltog i plundringen, v. 13
För att ha slagit ner och överlämnat deras flyktingar, v. 14

Obadja 1:6 Hur genomsökt skall inte Esau bli! Hans dolda skatter skall letas fram!⁷Till gränsen skall de driva dig ut, alla de som stod i förbund med dig.8 Skall jag inte på den dagen, säger Herren, förgöra de visa i Edom och allt förstånd på Esaus berg? ⁹Dina hjältar, Teman, skall slås av förfäran, och var man på Esaus berg skall bli utrotad och dräpt.¹⁰För våld mot din broder Jakob skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid.—14 Se inte med lust på din broders dag, på hans olyckas dag. Gläd dig inte över Juda barn på deras undergångs dag. Spärra inte upp munnen så stort på nödens dag.

Romarbrevet 9:13 är en referens till Malaki där vi liksom i Obadja kan läsa om “Esaus berg” osv:

Rom. 2: 1 Jag har älskat er, säger Herren. Och ni frågar: “På vilket sätt har du älskat oss?” Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren. Jakob älskade jag,³men Esau hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens schakaler.⁴Om Edom säger: “Vi är krossade, men vi skall åter bygga upp ruinerna”, så säger Herren Sebaot: De bygger upp, men jag skall riva ner. De skall kallas “ogudaktighetens land” och “det folk som Herren är vred på för evigt”. ⁵Era ögon skall se det, och ni skall säga: ” Herren är upphöjd utöver Israels gränser”.

”De” är hatade. Det handlar om allt det folk som kommer från Esau. Så Paulus syftar på folket från Esau och inte på individerna Esau och Jakob. “Jakob älskade jag men Esau hatade jag” handlar alltså om folk och nationer. Gud hade skäl att hata både personen Esau och folket som kom från honom. Esaus beslut (emot Guds vilja) att gifta sig med hedniska kvinnor och avgudadyrkare påverkade hans direkta avkomma och även hans barnbarn, barnbarnsbarn, osv. Traditioner och kulturer påverkar oss och det kan vara svårt att klippa trådarna gentemot det onda runtomkring.

Ex. 20:⁵Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, ⁶men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

Men även Jakobs släktingar kunde förstås handla emot Guds vilja.

Amos 6: 8 Herren, Herren har svurit vid sig själv, säger Herren, härskarornas Gud: Jag avskyr Jakobs stolthet och hatar hans palats. Jag skall utlämna staden med allt som finns i den.

Räddar Gud vissa människor från syndens slaveri ovillkorligt? (Rom. 6:17)

Jan16

Det finns kristna som menar att vi inte har något val gällande vilken Herre vi lyder eftersom vi är “slavar” under synden, och en SLAV är helt och hållet bunden under sin Herre utan något eget val. De menar vidare att det endast är GUD som kan göra oss fria från detta slaveri som är helt utanför vår egen kontroll, på samma sätt som det är en slavägare som bestämmer om/när hans slavar ska sättas fria. Självfallet kan vi inte bli fria (och renade från våra synder) utan att någon renar oss och möjliggör frihetens alternativ för oss, men vi har ändå valet att acceptera erbjudandet eller inte. Men dessa kristna (ofta reformerta) menar alltså att man är FÖDD till slav, och att man så förblir tills Gud – OM han så önskar – släpper oss fria. Det faktum att inte alla blir befriade från syndens slaveri skulle alltså innebära att Gud endast väljer att befria vissa medan övriga måste vara kvar i träldomen – helt enligt hans önskemål. De använder nedan verser för att försöka hitta stöd för detta resonemang.

Rom. 6:¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. —²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. —²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv.

Men nedan är verserna i ett större sammanhang. Notera att Paulus verkar mena att vi absolut inte ska fortsätta att leva i synd nu när vi är Guds barn och blivit renade från vår synd. Han verkar koppla ihop vårt val att leva utan synd med att vi då lever enligt den nya människan och att synden då har berövats sin makt. Om vi väljer att inte synda kan (den andliga) döden inte drabba oss. Paulus säger inte att vi är befriade endast från STRAFFET för vår synd trots att vi fortsätter att synda, nej han säger att vi kan sluta synda SÅ ATT vi slipper straffet. Vi ska alltså LEVA för Gud vilket innebär att leva i helighet, och DÄRFÖR slipper vi straffet. Att inte låta synden härska innebär att vi inte ska låta våra lemmar (våra kroppar) utöva synd, för använder vi våra kroppsdelar till synd så är vi andligt döda enligt Paulus och då är det synden som regerar i våra liv och inte Gud. Paulus frågar sig om vi nu kan fortsätta synda för att vi inte står under lagen (hela den judiska lagen) utan under nåden. Nej, säger han och tillägger “Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, DÅ ÄR NI HANS SLAVAR och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?” Det är alltså VI som bestämmer vem vi vill vara slavar under, och lyder vi synden är vi alltså slavar under den och andligt döda. Det är heller inte Gud som kastar tärning och väljer ut vem som ska bli befriade från slaveriet, utan det är VI som har ansvaret att omvända oss och leva utan att låta våra lemmar synda. Valet är i våra händer, men skulle vi välja att låta våra lemmar synda så har vi inget annat val än att acceptera en andlig död. (Såvida vi inte omvänder oss förstås.)

Rom. 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? ²Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? ³Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? ⁴Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. ⁵Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. ⁶Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. ⁷Ty den som är död är friad från synd.⁸Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. —¹¹Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.¹⁵Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. ¹⁹– För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Paulus säger i kapitlet innan (Rom. 7:^{14) “}men själv är jag köttslig, såld till slav under synden”. Han talar om sig själv i jag-form men som den naturliga och köttsliga människan som han var innan sin pånyttfödelse. Han motsäger inte sin utläggning i Rom. 6 och Rom. 8 där han mycket tydligt säger att vi är DÖDA om vi lyder synden och alltså är slavar under den. Han säger ju till Romarna att de VAR syndens slavar men han gladde sig stort över att de sedan blivit slavar till Gud och rättfärdigheten. Evigt liv ges aldrig till dem som låter sitt kött lyda synden. (Se mitt blogginlägg om Paulus som var ostrafflig och fullkomlig här.)

Dessutom så stämmer det inte alltid att riktiga slavar inte haft någonting att säga till om i den Bibliska historien vad gäller sin status som slavar. Vi kan läsa att det fanns chans till frihet för dem, om de nu skulle välja den vägen.

2 Mosebok 21:⁵Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, ⁶då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

1 Kor. 7:21 Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav.22 Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor.

Ef. 6:⁶Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja. ⁷Tjäna villigt som ni gör när ni tjänar Herren och inte människor. ⁸Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri.

Här är andra Bibelverser som visar på att vi inte är födda in i ett slaveri och att alla har en chans att komma ur slaveriet genom att bekänna sina synder och omvända sig till Gud. Han vill inte att någon ska gå förlorad. Notera det egna VALET i nedanstående verser och att det är den som GÖR synd som är syndens slav och inte fri.

Matt. 20:²⁶Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, ²⁷och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. (samt Markus 10:44)

Lukas 15:²⁵Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.— ²⁹men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner.³⁰Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde

Joh. 8:³¹Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³²och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som GÖR synd är syndens slav. ³⁵Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”

Rom. 8:⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.—⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.—⁹Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. .—¹³OM NI LEVER EFTER KÖTTET KOMMER NI ATT DÖ. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. ¹⁴Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. ¹⁵Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: “Abba! Fader!”

Titus 3:¹Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, ²att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. ³Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

Hebr. 2:14 Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, ¹⁵och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.

2 Pet. 2:¹⁸De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. ¹⁹De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty DET MAN BESEGRAS AV ÄR MAN SLAV UNDER. ²⁰Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. ²¹Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.²²Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

Paulus varnade ofta judarna för att de skulle undvika att gå tillbaka till alla de gamla judiska lagarna med alla sina ceremonier (613 stycken totalt) nu när de blivit kristna och börjat leva i ett nytt förbund. Paulus menade att om galaterna skulle välja att omskära sig så borde de för att vara konsekventa lyda alla de andra buden också. Då skulle Jesus ha dött för dem helt i onödan. (Paulus var INTE upprörd för att galaterna ville återvända till de självklara moraliska buden som ingår i tio Guds bud, såsom att inte döda, stjäla, ljuga, vara otrogna, etc.) “Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen” som Paulus säger i Gal. 5:18. Vi kan alltså fritt välja om vi vill låta oss ledas av Anden, och om vi väljer den vägen är vi inte under lagen. Anden leder oss alltid bort från synd och då är vi fria om vi låter oss ledas på den smala vägen. Att återigen bli slavar under ceremoniella lagar (och ofta människostadgar) är att vända ryggen åt det Jesus gjorde på korset för oss.

Galaterbrevet 2:4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.

Gal. 4:¹Jag menar: så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han äger allt. ²Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt. ³På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar.⁴Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, ⁵för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. ⁶Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: “Abba!^[a] Fader!” ⁷Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.⁸Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. ⁹Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? ¹⁰Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år

Gal. 4: 22 Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. 23 Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder—28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.31 Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.

Vem gör människan stum, döv, seende eller blind? Herren? (2 Mose. 4:11)

Dec17

Låt oss läsa 2 Mos. 4:11 i sitt sammanhang för att undvika missförstånd. Ovan vers handlar om Mose som argumenterar med Gud att han (Mose) inte skulle vara lämplig som Israels ledare pga sin tröga tunga – eller ska vi kalla det blyghet?

2 Mos. 4:⁶Herren sade ytterligare till honom: “Stick in handen i barmen!” Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska.⁷Sedan sade Gud: “Stick tillbaka handen i barmen!” Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. ⁸Och Herren sade: “Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. ⁹Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken.”

Gud ämnar alltså att ge Mose ett ganska bra äss i ärmen genom att möjliggöra att MIRAKEL ska kunna ske från hans (Moses) händer! Gud visade även prov på dessa mirakel för att verkligen få Mose att förstå att det fungerar i verkligheten och inte bara är en skrivbordsprodukt. Det intressanta är att Gud uttrycker sig som att utgången för hur människor kommer att tolka dessa mirakel är oviss och det verkar inte som han själv ens är säker på den exakta utgången eftersom han säger “Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet—“, “Men om de inte ens tror på dessa två tecken...”. Det finns alltså ett par olika alternativ som skulle kunna vara möjliga och Gud säger inte åt Mose just i det här stadiet exakt vad som kommer att ske. (Vid många andra tillfällen så säger Gud med exakthet vad som kommer att ske i framtiden.) Gud undervisar Mose även om ytterligare mirakel som kan utföras för att försöka övertala människorna. Då invänder Mose:

¹⁰—“Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga.”

Som svar använder Gud då Moses egna exempel – trög att tala och med en trög tunga – tillbaka till honom själv. På svenska låter det som att Gud är den som med flit gör en människa stum eller döv. Läser vi texten på engelska är poängen i stället att Gud gör alla människor – inklusive de människor som är döva och stumma. Inte att han avsiktligt GÖR dem döva eller stumma.

¹¹Herren sade till honom: “Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? ¹²Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga.”

¹¹And the Lord said unto him, Who hath made man’s mouth? or who maketh the dumb, or deaf, or the seeing, or the blind? have not I the Lord? (KJV)

Eftersom det inte kan vara en individs fel att bli född döv eller stum, och ingen annan individs fel heller för den delen, så måste det faktum att människor KAN födas med dessa handikapp härledas till Gud själv. Därmed inte sagt att Gud VILL att människor ska födas på det sättet. Han är bara orsaken till att världen är uppbyggd som den är och att risken för sjukdomar finns i en fallen värld. Gud ville heller inte att världen skulle vara fallen, och inte att Adam och Eva skulle synda och orsaka fysisk död för sina efterkommande, men han visste såklart att risken för olydnad fanns och därmed att det fanns risk för DÖD. Så fungerar helt enkelt en värld med fri vilja, och alla andra skapelsealternativ skulle bara vara sämre. Gud gjorde som bekant något åt situationen när han lät sin enfödde son dö för våra synder, och tack och lov behöver vi inte leva i evighet på den här fallna jorden. En fördel med “eländes elände” kan vara att människor har en tendens att söka Gud på ett mer intensivt sätt än om de skulle leva i ständig komfort. Det har vi många exempel på även i Bibeln. Däremot inte sagt att sjukdomar och död absolut måste vara enligt Guds vilja för det finns en rad svårigheter som aldrig i livet skulle kunna ingå i Guds planer. Skulle 37.000 aborter per år i Sverige vara enligt Guds vilja? Det har jag svårt att tro. Hur som helst så vill Gud i det här bibelavsnittet bara förklara för Mose – genom att återanvända Moses egna argument och ordval – att argumenten faktiskt var ganska dåliga med tanke på att Moses samtalspartner faktiskt är GUD SJÄLV som är alltings skapare och faktiskt känner till allas begränsningar och möjligheter. Tänk om Gud skulle svara:

“Jamen, det har du ju alldeles rätt i, Mose. Du har ju faktiskt en väldigt trög tunga så hur skulle du kunna vara Israels ledare? Att du inte har talang som en stor talare är ju faktiskt helt omöjligt att göra något åt. Du är ju född så och ingen kan någonsin ändra på hur du fungerar i din natur. Såsom man är född är precis så man måste förbli”.

I stället säger Gud “GÅ NU” efter att ha förklarat att han faktiskt är Gud över allt och därför har han kapacitet att också ändra på sakernas bestånd. Men trots de mirakel som Mose fått se så litar han fortfarande inte på sin egen kapacitet, trots löftena från Gud:

¹³Men Mose sade: “Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” ¹⁴Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: “Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. ¹⁵Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. ¹⁶Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. ¹⁷Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.”

Jag vill inte gärna tro att Gud är arg på Mose p g a hans frågor om hur i all sin dar han (Mose) ska kunna vara en bra ledare med den tunghäftan som han lider av. Det kan väl aldrig vara fel att uttrycka sina farhågor och be om hjälp avGud när man känner att man kommer till korta? Det är ju därför vi BER ibland. I stället tror jag att Gud är vred på Mose för att han helt enkelt går emot Guds planer och faktiskt vill avsäga sig hela uppdraget TROTS att Gud visat honom att han kommer att vara med honom på ett helt fantastiskt sätt där MIRAKEL kan ske från hans händer, och trots att Gud ber Mose att helt enkelt lyda honom och lita på honom. Varför säga nej till Skaparen? Det låter som Gud redan hade allting uträknat redan innan Mose knorrade. Det verkar nämligen som Gud hade Aron i baktankarna redan från första början så Mose hade inte behövt tveka över uppdraget och spjärna emot. Gud gav inte Mose uppdrag som han inte skulle kunna klara av på ett eller annat sätt. I det här fallet så verkar inte Gud vara motiverad att ändra på Moses natur och göra honom till en pratglad och social person, utan han lät Aron vara den som fick prata i Moses ställe.

Den här situationen är faktiskt något som vi kan ta lärdom av idag på olika sätt. Det kan absolut vara så att vi inte passar för allehanda uppdrag och funktioner pga att vi inte har personligheter för det, men om det är Guds vilja så kan han lösa det på sätt som inte handlar om att hela vår personlighet måste ändras. Vi är helt enkelt olika till sättet och bra på vissa saker och dåliga på andra, men om något är Guds vilja så finns det sätt att komma runt det som vi kanske inte tänkt på. Det är hur som helst bra att vi nämner våra funderingar och eventuella farhågor inför Gud, men inte att göra som Mose – som direkt ville kasta in handduken inför uppdraget – utan att höra vidare om Gud faktiskt hade några konkreta planer för hur hela uppdraget skulle lyckas. Hade Moses lugnat sig lite så kanske han hade fått höra att hans bror redan var på väg till honom och att de två skulle bli ett kanonbra team tillsammans.

Såldes JOSEF som SLAV av hans bröder enligt Guds vilja?

Dec4

Joseph slave

Finns det en mening med allt som sker?

Jag tror personligen inte att det finns en mening med precis ALLT som sker och inte heller att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. De må vara vackra klichéer men de stämmer inte alltid, för om det ständigt skulle stämma att allting som sker har ett syfte så resulterar det i att även aborter, våldtäkter och mord alltid tillför något positivt för någon/några och detta har jag väldigt svårt att ta till mig. Bibeln talar om dessa företeelser som SYND och synd är alltid till 100% emot Guds vilja vid varje enskilt tillfälle. Allting på jorden sker helt enkelt inte som Gud hade önskat och detta förminskar inte hans storhet på minsta vis. Är Gud inte allsmäktig nog för att ge människan en fri vilja och därmed ansvarig för sina egna handlingar? Om det är Gud som orsakar så att människor gör ont och syndar så är det i själva verket Gud som syndar, och då handlar det inte längre om Bibelns Gud.

Det FINNS dock en handfull exempel i Bibeln där människors onda handlingar faktiskt fört med sig något positivt, men vi måste akta oss noga för att inte dra felaktiga slutsatser vad gäller dessa händelser. Låt oss ha nedanstående i minnet

En handfull Bibelexempel på onda handlingar som tillfört något positivt betyder inte att ALLA onda handlingar som någonsing skett på jorden tillfört något positivt
Bara för att Gud vid några tillfällen utnyttjat människors onda handlingar till något positivt betyder inte att HAN är den som orsakar vare sig människornas attityd eller deras handlingar (han tillåter dock människorna att båda lyda/inte lyda honom)
Bibeln säger att det inte finns något mörker i Gud och att han inte frestar NÅGON – än mindre får han någon att synda!
Att tillåta onda handlingar är inte detsamma som att orsaka onda handlingar

Josef RÄDDADES till livet när han i stället för att dödas kastades i brunnen

Historien om Josef (Jakobs son) används ibland av reformerta för att försöka ge stöd åt idén att precis allting sker enligt Guds vilja. De andra exemplen som brukar användas är 1) Judas förräderi gentemot Jesus, och 2) den assyriske kungens agerande i Jesaja 10:6. I inget av de exemplen (eller andra exempel) är det Gud som orsakar så att någon överträder hans bud och syndar, men återigen så har Gud i DESSA fall använt sig utav de uppkomna situationerna och fått till ett önskat resultat i slutänden. Hade personerna i fråga agerat annorlunda och valt att inte utföra dessa onda handlingar så hade förstås Gud kunnat utnyttja andra situationer eller fått till ett önskat slutresultat på andra sätt. Tyvärr är det sällan brist på människor som vill utföra onda gärningar, och Gud har vid några tillfällen indirekt hjälpt Israels fiender att vara lyckosamma i sina kamper mot Israel för att straffa de sistnämnda och få dem att inse en större sanning. Bara genom att ta bort sin skyddande hand ifrån Israel så kan Gud assistera fienderna så att de blir lyckosamma.

Här kan vi hur som helst läsa om vad som hände med Josef i Bibeln när Josefs bröder kastade honom i brunnen och sedan sålde honom till förbipasserande köpmän. Om man tänker efter så är det faktiskt så att Josefs liv RÄDDADES av Gud (eller hans bröder?), eftersom den ursprungliga tanken bland Josefs bröder var att DÖDA honom. Om de hade dödat honom så hade historien i Egypten och Kanaan fått skrivas om helt och hållet.

1 Mos. 37:²⁴Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den. ²⁵Sedan satte de sig ner för att äta och fick då se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead, och deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum. De var på väg ner till Egypten. ²⁶Då sade Juda till sina bröder: “Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod? ²⁷Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna! Låt inte vår hand komma vid honom, han är i alla fall vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna följde hans råd. ²⁸När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.²⁹När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder

Det finns en hel del detaljer i det här stycket att ha i minnet. Här kommer resten av historien.

1 Mos. 50:¹⁵När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: “Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss.”¹⁶Därför sände de detta bud till Josef: “Din far sade till oss före sin död:¹⁷Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och SYNDAT genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu DEN SYND som din fars Guds tjänare har begått.” Och Josef grät när han fick deras hälsning.¹⁸Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: “Vi är dina slavar.” ¹⁹Men Josef sade till dem: “Var inte rädda. Håller ni mig för Gud?²⁰Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. ²¹Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.

Josefs bröder ansåg att de syndade när de behandlade Josef illa

Att vara avundsjuk, hata, mörda och ljuga är synder, så det är inte undra på att Josefs bröder till slut ansåg att de varit onda och syndat mot sin medmänniska Josef. Bröderna vill be om förlåtelse, och Josef korrigerar inte sina bröder när de menar att de syndat utan konfirmerar t o m att det som de tänkte faktiskt var ONT – men han låter dem också veta att Gud använt vad som hänt till någonting gott. Att Josefs bröder kastade Josef i brunnen och behandlade honom illa var helt emot Guds vilja och ingenting annat än en stor synd, men Gud utnyttjade alltså den uppkomna situationen och fick till ett pampigt slut flera år senare. Man skulle också kunna tänka sig att Gud åstadkom att köpmän passerade området just i det rätta ögonblicket och fick på det sättet Josefs bröder att komma på lite bättre tankar. I stället för att döda Josef, som de inledningsvis tänkte göra baserat på majoritetsbeslut, så SÅLDE de honom! Detta var ju helt klart ett mycket bättre alternativ, och Josefs fortsatta liv blev som bekant till stor välsignelse inte bara för hans familj utan för tiotusentals människor i Egypten och bland de angränsande länderna! Gud kan absolut inverka/påverka och få till en bra logistik för att ändra på situationer. Är det inte därför vi t ex ber till Gud?

För att ge exempel på “bra logistik” så berättade Jesus vid ett tillfälle för ett par av sina lärljungar i Matt. 21 att så fort de skulle komma in i en viss by skulle de träffa på en åsna med ett föl som de skulle lösa, och exakt så skedde. Vi kan ibland själva påverka andra människor till ett visst agerande med hjälp av BÖN – bara vi inte tror att allting som sker är orsakat av Gud, för det är inte vad Bibeln lär! Bibeln är full av berättelser om människor som trilskas och är upproriska mot Gud, som i sin tur varnar dem om och om igen.

Josefs öde kan också läsas i The book of Jasher (KJV) eller The book of the just som Septuaginta har översatt samma hebreiska titel till (“Den redliges bok” på svenska) och som är en översättning från hebreiskans sēfer ha yāšār. Den boken står omnämnd i 2 Sam. 1:8 och Joshua 10:13. Den här hebreiska boken är inte bland de bibelkanoniska böckerna och därför inte helt pålitlig. Den kan bäst betraktas som en judisk sekulär historiebeskrivning och som en sådan kan den ju stämma med verkligheten trots att den inte är nerskriven genom inspiration av Gud. Precis som de flesta av oss vågar läsa historieböcker om vikingar, Alexander den store och om Julius Ceasar – trots att dessa historier inte är nerskrivna genom inspiration av Gud – så kanske vi vågar läsa en sekulär judisk historiebeskrivning? (Det finns dock minst en förfalskning så läs inte den version som kom ut 1750.) Eftersom det finns ganska många detaljer i boken som trots detta aldrig motsäger Bibeln, så känns det som den här boken är ganska tillförlitlig trots allt, och den erbjuder ännu mer beskrivningar som faktiskt kan fylla i Bibelns kortare versioner av en viss händelse. OM vi skulle hitta motsättningar så vet vi förstås att det är Bibelns information som gäller för där hittar vi ju de sanna inspirerade Gudsorden. Här kommer Jashers version i alla fall. Jag har tagit med det mest väsentliga:

Jasher 41:9 And Joseph was seventeen years old, and he was still magnifying himself above his brethren, and thought of raising himself above them.—21 And Jacob sent his son Joseph to the valley of Hebron, and Joseph came for his brothers to Shechem, and could not find them, and Joseph went about the field which was near Shechem, to see where his brothers had turned, and he missed his road in the wilderness, and knew not which way he should go.—25 And Simeon said to his brethren, Behold the man of dreams is coming unto us this day, and now therefore come and let us kill him and cast him in one of the pits that are in the wilderness, and when his father shall seek him from us, we will say an evil beast has devoured him.—28 And they took him and cast him into a pit, and in the pit there was no water, but serpents and scorpions. And Joseph was afraid of the serpents and scorpions that were in the pit. And Joseph cried out with a loud voice, and the Lord hid the serpents and scorpions in the sides of the pit, and they did no harm unto Joseph.

Här nedan kan vi läsa att just när de tar en matrast och diskuterar Josefs öde så kommer köpmän förbi, och tack vare detta så beslutar de sig för att sälja Josef i stället för att döda honom. Det kan ha varit Guds inverkan för att rädda livet på Josef, och alltså enligt hans vilja att han i stället såldes. Det står t o m en notering om att det gladde Herren att bröderna sålde Josef eftersom han inte ville att Josef skulle dö. Det “slumpade sig” så att det var Juda av alla bröder som faktiskt var den som räddade livet på Josef genom sitt förslag att inte döda honom och i stället sälja honom som slav. Det ursäktar förstås inte hans synd på minsta vis men det är en intressant detalj med tanke på att Jesus sedan skulle komma att födas från just Juda släkt och erbjuda liv till alla människor. Vi kan också läsa lite mer detaljer om att det faktiskt var två olika slags karavaner med i bilden – ismaeliter och midjaniter.

42:1 And they went and sat on the opposite side, about the distance of a bow-shot, and they sat there to eat bread, and whilst they were eating, they held counsel together what was to be done with him, whether to slay him or to bring him back to his father. 2 They were holding the counsel, when they lifted up their eyes, and saw, and behold there was a company of Ishmaelites coming at a distance by the road of Gilead, going down to Egypt.3 And Judah said unto them, What gain will it be to us if we slay our brother? peradventure God will require him from us; this then is the counsel proposed concerning him, which you shall do unto him: Behold this company of Ishmaelites going down to Egypt, 4 Now therefore, come let us dispose of him to them, and let not our hand be upon him, and they will lead him along with them, and he will be lost amongst the people of the land, and we will not put him to death with our own hands. And the proposal pleased his brethren and they did according to the word of Judah. 5 And whilst they were discoursing about this matter, and before the company of Ishmaelites had come up to them, seven trading men of Midian passed by them, and as they passed they were thirsty, and they lifted up their eyes and saw the pit in which Joseph was immured, and they looked, and behold every species of bird was upon him. 6 And these Midianites ran to the pit to drink water, for they thought that it contained water, and on coming before the pit they heard the voice of Joseph crying and weeping in the pit, and they looked down into the pit, and they saw and behold there was a youth of comely appearance and well favored. 7 And they called unto him and said, Who art thou and who brought thee hither, and who placed thee in this pit, in the wilderness? and they all assisted to raise up Joseph and they drew him out, and brought him up from the pit, and took him and went away on their journey and passed by his brethren. 8 And these said unto them, Why do you do this, to take our servant from us and to go away? surely we placed this youth in the pit because he rebelled against us, and you come and bring him up and lead him away; now then give us back our servant. 9 And the Midianites answered and said unto the sons of Jacob, Is this your servant, or does this man attend you? peradventure you are all his servants, for he is more comely and well favored than any of you, and why do you all speak falsely unto us? 10 Now therefore we will not listen to your words, nor attend to you, for we found the youth in the pit in the wilderness, and we took him; we will therefore go on. 11 And all the sons of Jacob approached them and rose up to them and said unto them, Give us back our servant, and why will you all die by the edge of the sword? And the Midianites cried out against them, and they drew their swords, and approached to fight with the sons of Jacob. — 17 Surely you have said that the young man is your servant, and that he rebelled against you, and therefore you placed him in the pit; what then will you do with a servant who rebels against his master? Now therefore sell him unto us, and we will give you all that you require for him; and the Lord was pleased to do this in order that the sons of Jacob should not slay their brother. 18 And the Midianites saw that Joseph was of a comely appearance and well-favored; they desired him in their hearts and were urgent to purchase him from his brethren. 19 And the sons of Jacob hearkened to the Midianites and they sold their brother Joseph to them for twenty pieces of silver, and Reuben their brother was not with them, and the Midianites took Joseph and continued their journey to Gilead. 20 They were going along the road, and the Midianites repented of what they had done, in having purchased the young man, and one said to the other, What is this thing that we have done, in taking this youth from the Hebrews, who is of comely appearance and well favored.

Josef såldes sedan vidare en gång till, till det första gänget som reste förbi.

42: 23 And whilst they were thus discoursing together, they looked, and behold the company of Ishmaelites which was coming at first, and which the sons of Jacob saw, was advancing toward the Midianites, and the Midianites said to each other, Come let us sell this youth to the company of Ishmaelites who are coming toward us, and we will take for him the little that we gave for him, and we will be delivered from his evil. 24 And they did so, and they reached the Ishmaelites, and the Midianites sold Joseph to the Ishmaelites for twenty pieces of silver which they had given for him to his brethren. 25 And the Midianites went on their road to Gilead, and the Ishmaelites took Joseph and they let him ride upon one of the camels, and they were leading him to Egypt.

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

Dec2

1 Kor. 2:¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Eftersom Paulus här säger att en oandlig människa (eller en “själisk” människa som det står i 1917 års översättning) inte tar emot det som tillhör Guds Ande och inte kan förstå, så är det ett mycket dåligt val att vara just en oandlig människa. Det bättre alternativet är förstås att vara en andlig människa så att vi kan ta del av hela Guds djuphet. Jag säger detta eftersom en del gärna vill tolka den här versen som att Gud på något sätt stänger frälsningens dörr för de flesta människor för att i stället välja ut några få lyckliga som han ger möjligheten att se hans ljus. Sanningen är ju att Gud vill att ALLA ska bli frälsta och han har därför gett alla en chans att söka honom och finna honom. Paulus talar om människor inte tar emot det som tillhör Guds ande, vilket visar att det faktiskt finns ett alternativ att göra det motsatta – att ta emot. Men om människor insisterar på att vända Gud ryggen, inte vilja söka honom, inte vilja be och inte vilja läsa hans ord i Bibeln, ja då är de oandliga människor som är kvar i mörkret, och då kan de heller inte förstå budskapet som de ju envist vägrar att ta emot. Det står i versen att oandliga människor inte KAN förstå det (som tillhör Guds ande) och det är just för att de inte VILL. Vägrar man att komma till ljuset kan man heller inte se ljuset.

Under Jesu tid var det de som följde honom som fick ta del av Guds ljus och få chansen att höra tolkningar av diverse liknelser, medan vissa fariséer valde att inte komma honom nära för att lära sig mer utan i stället höll sig på sin egen kant och diskuterade hur de kunde sätta dit honom och få honom dömd. Dessa fariseer är ett bra exempel på oandliga människor, och Romarbrevet 1 kan också lära oss en hel del om hur människor själva orsakar så att de förhärdar sina hjärtan.

1 Kor. 2:14 måste förstås läsas i sitt sammanhang.

1 Korinthierbrevet 2:1 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er.

“Hemlighet” kan även översättas med “Guds vittnesbörd”, så det handlar alltså inte om hemligheter som Gud väljer att ge endast några lyckligt lottade.

1 Kor. 2:⁴Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. ⁵Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.⁶Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. ⁷Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.

Jämför ovan andliga kraft och vishet med andra verser om Andens kraft. Självfallet är “vishet” i form av förklaringar och resonemang kring detaljer i skriften också av stort värde, men först måste vi förstå själva evangeliets grund för att komma vidare.

Apg. 1: ⁴Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. ⁵Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg. 1:⁸Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Markus 13:11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.

1 Kor. 2: ⁹Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. ¹⁰Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. ¹¹Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. ¹²Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. —¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.

Vi kan läsa ovan att Gud har berett “vad ögat inte har sett och örat inte hört” (alltså hemligheten) ÅT DEM SOM ÄLSKAR HONOM. Att älska honom är alltså villkoret för att kunna ta del av djupen i Gud. Vi kan också läsa att den ANDLIGA människan, till skillnad mot den oandliga människan, kan bedöma allt. Den andliga människan har ju valt att ta emot av det som Anden ger. Grunden i evangeliet är det primära som en Gudssökande bör ta del utav och det kan betraktas som “mjölk” och inte “kött” som är nästa nivå vad gäller vishet. 1 Kor. 2:14 säger inte att en oandlig människan inte kan ta emot någonting alls av Gud eftersom vi redan vet att alla har alla möjlighet att förstå och lära känna Gud tack vare en tydlig skapelse med alla tecken på design, ett samvete, skriftens profetior och tio Guds bud som manar människor att komma till honom och lyda honom.

Några andra verser som brukar användas när det handlar om idén att Gud inte skulle bry sig om att det stora flertalet är kvar i mörkret är de som står nämnda nedan. Jag har med grönt markerat de verserna som brukar nämnas för att försöka visa att vi alla är andligt döda ända tills Gud tar sitt magiska trollspö och gör oss levande (de som han vill) genom att ge vissa av oss förmågan att söka honom, tro på honom och finns djupheten i honom. Läs hela kontexten och du ser att människan har full valfrihet att lyda anden i stället för köttet.

1 Kor. 1:¹⁸Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. *) ²⁰Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? ²¹Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. ²²Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. ²³Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. ²⁵Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

*) Jesaja 29: 13 Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.¹⁴Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.¹⁵Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: “Vem ser oss, och vem känner oss?”

Notera ovan att det inte finns någonting som säger att det inte finns något val vad gäller vår eventuella blindhet. Paulus hänvisar till Jesaja 29:14 där vi kan läsa om människor som väljer att låta sina hjärtan vara långt ifrån honom och som håller sig till människobud. Självklart sker detta emot Guds vilja. Han varnar oss från att gå den vägen. Världens vishet är en dårskap men det finns inget tvång att ty sig till världens vishet och välja fel väg.

Rom. 8 ¹Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. —⁴Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. — ⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.⁹Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom

Alternativen som står till buds är alltså att följa Anden eller köttet, och valet är fritt. Väljer vi att leva efter köttet blir vi andligt döda och separerade från Gud för vi lever då i fiendskap med honom och kan inte behaga honom. Vi lever ju då i synd! Om vi däremot väljer att leva efter Anden så finns ingen fördömelse för oss – men endast då.

Joh. 15:⁴Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. ⁷Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ⁸Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.⁹Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Notera alla OM som står uppräknade. Vi kan inte göra någonting utan Jesus så därför är det ett listigt val att hålla sig till honom. Jesus manar oss att bli kvar i hans kärlek och det gör vi om vi håller hans bud. Han vill alltså att vi ska förbli i honom, vilket alltså inte är en självklarhet. Bär vi inte frukt så riskerar vi att huggas av vinträdet trots att vi en gång satt fast i det.

Joh. 6: ⁶⁴Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – ⁶⁵Han sade vidare: “Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.“— ⁷⁰Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”

Ingen kan komma till Jesus utan att det blir honom givet av Fadern, men frågan är om vi låter oss dras och frågan är om vi väljer att stanna till slutet om vi en gång tackat ja? Jesus “valde” Judas, men ändå valde Judas att förråda honom. Läs också mitt inlägg om Joh. 6 här.

Ef. 2:2 ¹Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. ³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —⁸Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, ⁹inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. ¹⁰Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Vi är andligt döda när vi syndar och det är återigen ett dåligt alternativ att synda. Att synd separerar oss från Gud är en sanning i både gamla och nya testamentet. Paulus förklarar hur människor kan välja att leva på världens vis genom att följa Satan och på det viset bli olydnadens söner. Då kan våra hjärtan bli förhärdade och det blir fullständigt naturligt för oss att synda och att leva i mörkret. Paulus menar också att vi kan bli levande genom Jesus Kristus. Vi är frälsta av NÅD (inte av oss själva) och vi är skapade för att vandra i goda gärningar, men frågan är dock hur lydiga vi väljer att vara? Vi riskerar alltid att huggas av vinträdet om vi inte bär god frukt.

Gud DRAR oss och väljer vi att komma kan vi också uppstå med honom (Joh. 6:44)

Sep17

Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.(Joh. 6:44)

Det är svårt att alltid fylla varenda mening/vers i Bibeln med varje detalj som har med frälsningen att göra. En del verser innehåller VILLKOR för frälsningen och andra inte. Betyder det att vi kan stryka de verserna där villkoren står listade för att i stället fokusera på verserna UTAN villkor?

Ingen kan komma till min fest såvida inte jag (eller min pappa om ni så vill) skickar en inbjudan och välkomnar folk att komma (och jag välkomnar ALLA i mitt kvarter). Kommer de ska jag låta dem ta del av god mat, dryck och underhållning. Om någon inte väljer att komma går han förstås miste om festen, och likaså om någon kommer till mitt hus och vänder på klacken trots att jag öppnar dörren och hälsar välkommen. Om någon kommer och är klädd helt fel och i en stinkande kostym så kastar jag ut honom eftersom villkoret i inbjudan är att vara propert klädd.

Versen ovan i Joh. 6:44 säger att de som kommer till Jesus kommer han att låta uppstå och alltså inte de som INTE kommer till honom. De som dras KAN (dynamai) komma men det är inte säkert att de accepterar inbjudan och faktiskt kommer. Om man läser denna vers i ett vacuum utan andra verser kanske man får ett helt annat intryck av den, men SAMMA KAPITEL upplyser oss om att det finns villkor som VI måste uppnå för att bli Guds barn. Vi vet att ALLA människor fått tillräckligt med ljus för att komma till Gud och i Joh. 6 kan vi läsa att vi måste TRO, LYSSNA, KOMMA, ÄTA av hans bröd, osv för att bli frälsta. Dessutom kan vi läsa att Jesus drar ALLA människor till sig efter sin död på korset. Det står inte att han drar ett fåtal människor från olika samhällsgrupper till sig, utan ALLA människor. I stället för att ignorera vissa verser för att rädda en viss lära så är det bättre att acceptera ALLA verser men att förstå dem rätt så att de inte motsäger varandra. Samma Johannes som skrev det sjätte kapitlet skrev också detta:

Joh. 12:³²Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra ALLA till mig

Joh. 1:⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. —¹¹Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹²Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh. 3: ¹⁹Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. ²⁰Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.

Låt oss gå igenom Johannes 6

Joh. 6:²⁷Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.” ²⁸De frågade honom: “Vad skall VI GÖRA för att utföra Guds gärningar?” ²⁹Jesus svarade: “Detta är Guds gärning, att ni TROR på den som han har sänt.”

Texten säger INTE att Gud är den som gör arbetet med att få människor att tro. Jesus ber ju sina lärljungar att ARBETA för den mat som ger evigt liv, och arbeta är något som VI gör. Gud gör det inte åt oss för då hade Jesus informerat sina lärljungar att Gud arbetar åt eller i stället för DEM och att de kan ta det lugnt och syssla med annat. Sammanhanget är att Jesus ber sina lärljungar att inte arbeta för mat som försvinner utan för mat som varar för evigt. Lärljungarna är de som frågar vad de måste GÖRA för att utföra Guds gärningar och Jesus svarar INTE “Ni kan inte göra någonting eftersom det är Gud som gör sitt arbete i er” utan han säger vad de faktiskt måste GÖRA och det är “att ni TROR på den som han har sänt”. Den grekiska texten gör det klart att “Guds gärningar” är att TRO som svar på vad som måste GÖRAS av dem.

Vi kan också läsa att Jesus är Livets Bröd som gett sitt liv för VÄRLDEN och inte bara några lyckligt utvalda. Villkoren för att aldrig behöva vara hungrig/törstig är att vi måste KOMMA och TRO , och detta är skrivet i presensform:

John 6:³³Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.” — ³⁵Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som KOMMER till mig skall aldrig hungra, och den som TROR på mig skall aldrig någonsin törsta. — ³⁷Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som KOMMER till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.

Jesus lovar att han aldrig ska kasta ut den som kommer till honom. Frågan är förstås om vi väljer att komma och om vi väljer att stanna. Jag tror att Gud Fader på förhand vet att en grupp människor kommer att hålla ut till slutet, och dessa är förmodligen de som han “ger” till Jesus. Jesus måste ha vetat att hans död faktiskt skulle bli till välsignelse för alla de som väljer att acceptera hans offer och tro på honom, och håller de ut till slutet så kommer de att finnas med i den slutgiltiga utgåvan av Livets Bok. Jesus visste på förhand vilka som skulle komma till honom:

Joh. 6:⁶⁴Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – ⁶⁵Han sade vidare: “DÄRFÖR har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.”

Joh. 6:39 här under är vanligtvis mer citerat än versen som kommer precis efter vilken är Joh. 6:40. Förmodligen beror det på de obekväma VILLKOREN som står listade i den senare versen:

Joh. 6:³⁹Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.

Samma sak men med detaljer om villkoren:

Joh. 6:⁴⁰Ty detta är min Faders vilja, att var och en som SER SONEN och TROR på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

“this is the will of Him who sent me, that every one who IS BEHOLDING the Son, and IS BELIEVING in him, may have life age-during, and I will raise him up in the last day.” (Young’s Literal Translation).

Så VILLKOREN för frälsning är att vi SER sonen och TROR på honom, och detta är en bra bild på de israeler som under Exodus blev ombedda att stiga fram till en upphängd gyllene orm och SE på den för att bli renade från sina ormbett. De släpades inte fram dit av någon och tvingades inte att titta på den, utan DE SJÄLVA var tvungna att göra detta. Det är också Faderns vilja att ingen gör förlorad enl. 2 Peter. 3:9. Går folk förlorade? JA, så Guds vilja sker inte alltid.

Det grekiska ordet för “inte förlora någon” är apolesw. “Subjunctive mood” används vanligtvis för att förmedla en viss grad av osäkerhet, som att något för förmodat men inte säkert. Likaså är “och jag ska LÅTA dem uppstå” uttryck för en intention och ett visst mål. Faderns vilja är att Jesus ska låta dem uppstå som tror på honom och kommer till honom. Ingenting säger att det är en garanti att människor kommer och ens stannar. Ett annat exempel kan ses i Joh. 1:6-7

⁶En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. ⁷Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. ⁸Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

Sammanhanget visar att Gud sände ut Johannes Döparen för att “alla skulle komma ttill tro genom honom”. Men alla trodde inte utan faktiskt endast en minoritet. Och “alla” här kan inte läsas som endast de utvalda eftersom vi också kan läsa

8–han kom för att vittna om ljuset ⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt ALLA människor, skulle nu komma till världen.

Precis efter v. 44 can vi läsa att de som kommer är också de som LÄRT av Fadern. Det är upp till oss att lyssna noga till Guds budskap och söka kunskap. Två personer kan lyssna på samma budskap, och ändå kan en välja att stänga sina öron (eller att låta det gå in i ett öra och ut i det andra) medan den andre kanske väljer att ta till sig det han hör och lagra det i sitt hjärta:

Joh. 6:⁴⁵Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har LYSSNAT till Fadern och LÄRT av honom kommer till mig.— ⁴⁷Amen, amen säger jag er: Den som TROR har evigt liv. — ⁵⁰Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som ÄTER av det inte skall dö. ⁵¹Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att VÄRLDEN skall leva.“

Lyssna, lära, äta, dricka, tro, se och komma är saker vi måste GÖRA. Gud tänker inte göra dessa saker åt oss, men han har lovat att inte kasta ut oss om vi lyssnar och kommer till honom. Vi kan läsa att “den som äter” skall leva i evighet, och det är en universell inbjudan. Vi vet redan att Jesus dog för hela VÄRLDEN, och självklart är vi även fria att lämna om vi är fria att komma. Alla blir undervisade om evangeliet men det är endast de som också lyssnar och tar till sig budskapet som kommer och låter sig dras.

Joh. 6:⁵³Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Om ni inte ÄTER Människosonens kött och DRICKER hans blod, har ni inte liv i er. ⁵⁴Den som ÄTER mitt kött och DRICKER mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. — ⁵⁶Den som ÄTER mitt kött och DRICKER mitt blod FÖRBLIR i mig och jag i honom. ⁵⁷Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. ⁵⁸Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.”

Notera villkoren igen om du missat dem “den som ÄTER mitt kött och DRICKER mitt blod FÖRBLIR i mig och jag i honom”. Detta står i presens och är en pågående form. Det är något vi måste fortsätt att göra, och det står inte att det räcker med en tugga bröd och en klunk vatten och att vi sedan är för evigt Guds barn och aldrig mer behöver äta hans kött och dricka hans blod.

Jesus hade lärljungar som valde att inte längre följa honom:

Joh. 6:⁶⁶Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom. ⁶⁷Jesus sade därför till de tolv: “Inte vill väl också ni gå bort?”

Här nedan kan vi läsa att “utvalda” inte nödvändigtvis likställs med att vara frälst. Människor kan vara utvalda för en viss tjänst och de kan även välja att inte samarbeta. Israel var också en gång i tiden “utvald” men alla israeler är inte frälsta.

Joh. 6:⁷⁰Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”

Gal 1:⁶Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium

Jämför vad vi läst ovan med liknelsen om Kungen som förberedde en bröllopsfest för sin son i Matt. 22

Människor som fanns med på gästlistan valde trots detta att inte komma, medan andra tackade ja till inbjudan. Det verkar som alla kom förberedda och hade bröllopskläder på sig förutom en person som därför blev utkastad. De som kom (förberedda) till festen kallades UTVALDA eftersom de tackade ja till inbjudan, kom till festen och var propert klädda. Några försöker göra denna liknelse till en fråga om judar och hedningar men vi blir inte frälsta i grupper utan som individer.

Matt 22:³Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. ⁴Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! ⁵Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. —⁸Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. ⁹Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. ¹⁰Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.¹¹När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. ¹²Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. ¹³Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.¹⁴Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Här är några exempel på att Guds vilja inte alltid sker

1 Thess. 4:³Detta är Guds VILJA: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, ⁴och att var och en av er vet att skaffa sig hustru på ett helgat och hedervärt sätt. —⁶så att någon i denna sak går för långt och förorättar sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er. ⁷Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. ⁸Därför, den som nu avvisar detta, AVVISAR inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

1 Tim. 2:³Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare,⁴som VILL att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. ⁵Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, ⁶som gav sig själv till lösen i ALLAS ställe.

2 Petrus 3:⁹Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han INTE VILL att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Apostlagärningarna 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de ALLA och överallt skall omvända sig.

Markus 3:35 Den som gör GUDS VILJA är min bror och min syster och min mor

Efesierbrevet 6:6 Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör GUDS VILJA.

Hebreerbrevet 10:36 Ni behöver uthållighet för att göra GUDS VILJA och få vad han har lovat.

1 Petrus 4:1 Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, ²så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter GUDS VILJA. ³Det är nog med att ni förr levde på hedningarnas vis – i utsvävningar och begär, i fylleri och supkalas, i vilda fester och förbjudna avgudakulter.

1 Johannesbrevet 2:17 Och världen och dess begär förgår, men DEN SOM GÖR GUDS VILJA förblir i evighet.

1 Petrus 5:²var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av FRI VILJA, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.

1 Petrusbrevet 2:15 Ty det är GUDS VILJA att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor.

En Guds dragning som kan motstås stämmer överens med vad vi kan läsa i Johannes 3

Joh. 3: ¹⁴Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd ¹⁵för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. ¹⁶Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. ¹⁷Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. ¹⁸Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Vi måste inte se ordet helko (dra) i betydelse att det inte går att motstå dragningen. Fadern släpar inte människor till sig i någon andlig mening. Joh. 6 säger inte att dragningen garanterar att vi kommer men att vi inte kan komma såvida han inte drar. Vi förstår också att om någon kommer så är det ett resultat av dragningen och han tillåts uppstå den yttersta dagen. Ingenstans står det att alla som dras också kommer, men den som tillåts uppstå är den som både dras och kommer.

Den som tror på Gud kommer aldrig någonsin under domen? (Joh.5:24)

Sep10

Joh.5:²⁴Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet

En del använder denna vers för att stödja läran om “en gång frälst alltid frälst“, eftersom de menar att det här serveras löften om att vi aldrig någonsin kommer under domen om vi bara är kristna, och att vi en gång för alla övergått från döden till livet utan återvändo. Men löftena är inte ovillkorliga. Villkoren är ju att vi HÖR Jesu ord och TROR på honom som har sänt honom, och dessa verb i presensform handlar om pågående handlingar som vi måste göra NU och även framledes. Om en person INTE hör och tror så kommer han under domen även om han är kristen. Men hur är det då med påståendet att vi övergått från döden till livet? Är inte det ett löfte om att vi för alltid tagit steget till andligt liv och för alltid kommer ha det i vår ägo? Nej, det är inte så säkert eftersom även en kristen person kan välja att leva i synd och inte omvända sig, och då lever denna person i så fall i andligt mörker och är separerad från Gud.

När en person söker Gud, finner honom och omvänder sig från sina synder så är denna person “född på nytt”. Det betyder att han blivit en ny människa och det gamla livet ligger bakom honom. Han har blivit fri från sina synder och är därför benämnd rättfärdig och har övergått från DÖDEN till LIVET. Man kan ju knappast säga att en person som är född på nytt är kvar i DÖDEN! Men versen säger alltså inte “har vi en gång flytt från andlig död kan vi aldrig någonsin komma tillbaka till andlig död“. Synd separerar oss alltid från Gud oavsett vår tro, och synd kan förstås ligga i framtiden. Så länge som vi riskerar att synda och leva kvar i synden, finns också risken att frälsningen går förlorad. Att frukta Gud är därför SUNT.

Filipperbrevet 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.

Verserna innan Joh. 5:24 visar också upp ett villkor – nämligen att vi måste ära sonen. Detta är inte säkert att alla kristna för alltid kommer att lyda, och framför allt inte när vi vet att i de sista dagarna så kommer många att avfalla från tronen:

Joh. 5:²¹Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. ²²Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, ²³för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

Verserna efter Joh. 5:24 säger att evigt liv ges till dem som GJORT GOTT (villkor) och de som gjort ont uppstår till DOM, vilket betyder DÖD eftersom det står i motsats till liv. Det innebär att även sant kristna som väljer att göra ont och inte omvänder sig uppstår till DOM. Vi kan aldrig bli frälsta genom att kombinera en tro på Gud med ett liv i synd:

Joh. 5:²⁸Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst ²⁹och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.

Kapitlet fortsätter med att förklara att Jesus vittnar om sanningen med avsikt att folk ska bli frälsta (vilket betyder att människors frälsning är en öppen fråga som inte bestämts innan jorden skapades), men också att Faderns ord inte FÖRBLIVIT i människor. Detta tyder på att de åtminstone trott på Gud som sin skapare, och de var även öppna för det som Johannes Döparen predikade om, men de förmådde sig ändå inte att tro på att Jesus verkligen är Guds son och Messias och faktiskt den som Johannes vittnade om. Detta trots att Jesus konfirmerat sin position med gärningar. Deras vägran att tro att Jesus är den han säger sig vara – sänd av Fadern till att vara världens ljus – medförde att Faderns ord inte förblev i dem:

Joh. 5:³³Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. —³⁷Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, ³⁸och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt.

Jesus säger att människor studerar skrifterna (Bibeln – vilket var Gamla Testamentet på den här tiden) för att de inser att skrifterna innehåller Guds ord och kan ge dem evigt liv, men de vill fortfarande inte koppla ihop profetiorna om Messias med JESUS som ju är Messias och den som kan ge dem det LIV de söker. Det är alltså inte alls så att människor är förutbestämda till himmel eller helvete innan jorden skapades (som den reformerta kyrkan lär ut) utan det är de själva som väljer att inte komma till Jesus för att ta emot det eviga livet, trots att det är detta som Jesus i sin kärlek önskar för deras skull. Jesus predikar ju för att de ska bli frälsta och inte för att de ska vända honom ryggen och tacka nej till livet. Men många av dem vägrade alltså att tro att Jesus talade sanning när han påstod att andra vittnar om honom och att skrifterna profeterar om honom:

Joh. 5:³⁹Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Jesus menar att hans åhörare inte har Guds kärlek i sig, och självklart är detta faktum emot Guds vilja. Människorna tar inte emot Jesus trots att han bevisat att han är den som han säger sig vara, men däremot tar de emot andra som kommer i sina egna namn. Jesus klandrar dem för att ta emot ära av varandra samtidigt som de väljer att inte söka den ära som kommer från skaparen och som kan ge dem det LIV som de ju är ute efter. Jesus är tydlig med att allt de behöver göra för att se kopplingen mellan deras egna skrifter och honom själv är att acceptera det som skrifterna faktiskt säger. Mose skrev och editerade de första böckerna i gamla testamentet (Torah) och dessa skrifter vittnar om den kommande människosonen. Om de bara hade velat hade de kunnat forskat mer för att se att Jesus som enda person i världen faktiskt passar in perfekt i det som står att läsa i Torah. Men om människor inte VILL se – utan faktiskt är ute efter att finna motsatsen – så kommer de inte att se.

Joh. 5:⁴²Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. ⁴⁴Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? ⁴⁵Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. ⁴⁶Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. ⁴⁷Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

De som inte blir frälsta går förlorade endast för att de KUNDE ta emot sanningen och få evigt liv men VALDE att inte göra det. Vårt öde ligger i våra händer och vi kan välja att gå ljusets väg som leder till liv eller mörkrets väg som leder till död. Gud däremot vill att alla människor ska bli frälsta, och Jesus möjliggjorde för ALLA människor att bli arvtagare till hans rike. De flesta väljer dock att inte se det uppenbara och därmed tackar de nej till erbjudandet:

1 Thess. 1:⁷och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, ⁸i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. ⁹Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt

1 Thess. 2:⁹Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under ¹⁰och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. ¹¹Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen ¹²och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er? – Joh. 15:16

Sep6

Ni har inte UTVALT mig, utan jag har UTVALT er och bestämt (ordained, KJV) om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. (Joh. 15:16)

Står det uttryckligen i ovan vers att Jesus utvalt vissa individer till att tro på honom och till ett evigt liv i hans rike? Om denna mening är det enda vi har till vårt förfogande så KAN den förstås tolkas så, men läser vi hela sammanhanget så ser vi att detta handlar om Jesus ord till sina ELVA LÄRLJUNGAR och det handlar inte om val mellan frälst/ofrälst och himmel och helvete. Jesus utvalde en gång i tiden även Judas Iskariot men som bekant så förrådde Judas Jesus och övergav honom, så val behöver inte röra sig om val till frälsning. Valet den gången handlade om att utnämna Judas – en av Jesus efterföljare – till lärljunge och senare även apostel. Judas valdes inte av det skälet att profetior måste gå i uppfyllelse – för det skulle ju innebära att Jesus i princip välkomnade både syndare och SYND in i världen – men helt klart innebar valet av Judas ATT profetior skulle komma att uppfyllas.

Joh. 13:18. Inte talar jag om er alla. Jag vet vilka jag har UTVALT. Men skriften måste bli fullbordad: Den som åt brödet med mig, han lyfte mot mig sin häl.— 21. När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och vittnade: Sannerligen, sannerligen säger jag er: En av er skall förråda mig.

Johannes 17:12 Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas

Även Israel var ju VALT av Gud, och han bestämde även att de skulle tåga in i Kanaans land. Trots det så var det endast generationen efter som fick fullfölja löftet och inte de vuxna som löftet gavs till (pga deras rebelliskhet).

Uppenbarligen handlar det inte om tro och frälsning i Bibeln så fort vi läser om Jesus VÄLJER UT någon. Vad är det då lärljungarna är utvalda för eller till? I verserna strax innan visar Jesus att det inte är säkert att hans lärljungar kommer att utföra det som han BEFALLER dem att göra. Det står OM de gör vad han befaller så är de hans vänner, så avgörandet är alltså i deras händer. Lärljungarna har gått från att vara tjänare till att vara vänner eftersom han låtit dem veta allt som finns att veta från Fadern, men om de sedan antar utnämningen och utmaningen är alltså upp till dem.

Joh. 15:14. Ni är mina vänner, OM ni gör vad jag BEFALLER er. 15. Jag kallar er inte längre tjänare. Ty tjänaren vet inte vad hans herre gör, men vänner har jag kallat er, eftersom jag låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader.

Joh, 15:16 fortsätter med dessa rader:

Joh. 15:16—jag har bestämt om er (”ordained” i KJV) att ni skall gå ut och bära frukt och er frukt skall bestå, för att Fadern må ge er vad ni ber honom om i mitt namn.

Det var inte säkert att det som Jesus bestämde absolut skulle komma att gå i uppfyllelse, men nog fanns det stora chanser till det eftersom ju Jesus lärt sina lärljungar ALLT och eftersom de ju levt nära honom en lång tid och sett honom göra många och stora mirakel och andra gärningar. Även Judas Iskariot borde ha varit en bra kandidat till att bära frukt, men så blev det alltså inte.

I Gamla Testamentet utvalde Gud Saul till att vara Kung över Israel – även om Gud endast gav efter för israelernas egen önskan om att få en kung över sig – och tanken var förstås att han skulle vara en rättfärdig och gudfruktig Kung som tog kloka beslut till gagn för hela folket. Det gick bra till en början men sedan grusades förhoppningarna om att Saul skulle omvända sig från sina grova överträdelser och Gud ångrade t o m att han valt honom som kung.

1 Samuelsboken 15:35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och HERREN ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Även apostlen Paulus blev “utvald” av Jesus, men inte heller här handlar det om att välja en person på måfå för att frälsa honom. Det handlar om val till en tjänst eller uppgift, och tack och lov var Paulus samarbetsvillig. Självklart kan man tänka sig att Jesus valde ut en person som visat upp en hängiven karaktär och som troligen skulle låta sig omvändas och styras. Det handlar om en mycket unik situation och om ett enormt viktigt arbete eftersom rollen Paulus skulle komma att få var att predika för hedningarna om frälsningen i Jesus. Paulus ansåg att han hade förmågan att VÄLJA mellan olika alternativ i sin tjänst.

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20. utan började förkunna först för dem som var i Damaskus och Jerusalem, och över hela judéens land och sedan för hedningarna, så att de skulle ångra sig och omvända sig till Gud, och göra sådana gärningar, som tillhör omvändelsen.

Fil. 1:22 Men om det att leva i köttet för mig innebär frukt i mitt arbete, så vet jag inte vilket jag skall välja. 23. Ty jag dras åt båda hållen. Jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket skulle vara mycket bättre. 24. Men att bli kvar i köttet är mer nödvändigt för er skull.

Jesus fortsätter i Johannesbrevet:

Joh. 15:19. Om ni vore av världen, skulle världen älska sitt eget. Men eftersom ni inte är av världen, utan jag har UTVALT er ur världen, därför hatar världen er.20 —”Har de förföljt mig, så skall de också förfölja er. Har de hållit mitt ord, så skall de också hålla ert”

Så Jesus UTVALDE sina lärljungar ur världen på det sätt att de skulle gå ut och evangelisera och bära frukt. De skulle alltså agera tvärt emot hur världen betedde sig, för ”världen” i det här sammanhanget ville inte veta av Jesus utan hatade honom.

Joh. 15:21 ”Men allt detta skall de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.22 Hade jag inte kommit och talat till dem, så hade de inte synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd.”

Varje gång som någon hatar Gud så är det självklart emot Guds vilja, för han vill att vi alla ska älska honom och att ingen ska gå förlorad. Eftersom Jesus gjorde många gärningar bland människor och samtalat med dem så menar han att dessa är tillräckliga bevis för att kunna tro att han är den som han utgett sig för att vara och att därför älska och lyda honom. Men trots alla uppenbara tecken så kvarstår deras hat gentemot honom och de har då ingen ursäkt för sin synd.

Joh. 15:23. Den som hatar mig hatar också min Fader. 24. Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan har gjort, så hade de inte synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader.

Jesus ansåg alltså att människorna åtminstone skulle tro honom för gärningarns skull

Joh. 15:11. Tro mig att jag är i Fadern och Fadern i mig. Om inte, så tro mig för själva gärningarnas skull

Joh. 20:29 Jesus sade till honom: “Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

Psalmerna 35:19 och 69:5 profeterar om en dag då människor ska hata sonen utan orsak, och detta menar Jesus fullbordades i honom. Att ha kännedom om profetior som slår in, och att känna till framtida händelser betyder inte att dessa händelser nödvändigtvis är förutbestämda med däremot handlar det om förhandskännedom.

Joh. 15:25. Men detta har skett, för att det ordet skulle gå i fullbordan som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan orsak.

Vinträdet

Johannes 15 inleds förresten med Jesus berömda analogi omvinträdet där han mycket tydligt visar att det är upp till oss att hålla oss kvar i vinträdet (honom själv) om vi vill hålla oss kvar i det livgivande trädet (frälsningen).

Joh 15:1 Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Var och en gren i mig, som inte bär frukt den tar han bort, och var och en, som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3. Redan nu är ni rena på grund av det ord som jag har talat till er. 4. Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, OM ni inte förblir i mig. 5. Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär mycket frukt. Ty utan mig kan ni ingenting göra. 6. Den (IF anyone KJV) som inte förblir i mig kastas ut såsom en gren och förtorkas, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden, och de brinner. 7. OM ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så kan ni be om vad ni vill, och ni skall få det. 8. Min Fader blir förhärligad genom att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar. 9. Såsom Fadern har älskat mig, så har jag också älskat er. Förbli i min kärlek. 10. OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. (SFB)

Jesus talar till sina frälsta lärljungar och det han säger gäller även oss. Jesus säger “redan nu är ni RENA” till lärljungarna, och han uppmanar dem att FÖRBLI i honom för de kan inte bära frukt om de inte gör det. Jesus varnar de utvalda apostlarna att OM de inte förblir i honom så kommer de att tas bort utav Fadern och de kastas ut och förtorkas, vilket visar att de åtminstone hade liv vid en tidigare tidpunkt för annars kan de inte förtorkas. De kastas sedan i elden där de brinner vilket är en klar bild av helvetet. Jesus säger “OM ni håller mina bud, så förblir ni i min kärlek” vilket är ett tydligt VILLKOR för hans kärlek och för det eviga livet. Risken finns att kristna inte håller buden och därmed mister sin plats i Livets träd. Vi kan få hjälp av den Helige Ande att leva ett heligt liv och bära mycket frukt men det är vårt ansvar att se till att hålla oss i vinträdet. Gud gör det sannerligen inte åt oss. Om det hade varit upp till GUD att se till att vi bär mycket frukt så hade han givetvis gjort detta med bravur och han hade sett till att vi ALDRIG misslyckades på den fronten. Men faktum är att inte alla kristna alltid visar god frukt utan lever kortare eller längre tid i synd, vilket visar på vår fria vilja och att vi inte alltid lever som Gud hade önskat att vi levt.

5 Mosebok 30:19 Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva

/NT-Text från Reformationsbibeln och SFB

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | fri vilja

Ingen skall rycka dem ur min hand, säger Jesus om fåren som väljer att FÖLJA – Joh.10:28-29

Inte födda av köttets vilja utan av GUD, och inte ovillkorligt – Joh. 1:13

Gud hatade inte Esau innan han föddes, och utvalde inte Jakob till frälsning

Räddar Gud vissa människor från syndens slaveri ovillkorligt? (Rom. 6:17)

Vem gör människan stum, döv, seende eller blind? Herren? (2 Mose. 4:11)

Såldes JOSEF som SLAV av hans bröder enligt Guds vilja?

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

Gud DRAR oss och väljer vi att komma kan vi också uppstå med honom (Joh. 6:44)

Den som tror på Gud kommer aldrig någonsin under domen? (Joh.5:24)

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er? – Joh. 15:16

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: