Etikettarkiv | arbete

Bra argument FÖR samvetsfrihet för barnmorskor och annan vårdpersonal

babyEn brist på barnmorskor, men helt ok att ge några av dem yrkesförbud för att de har fel åsikt?

Trots att det är en extrem brist på barnmorskor i Sverige, och trots att patientsäkerheten därför riskeras, så väljer Landstinget att hellre vara utan en kompetent barnmorska på förlossningen än att ha en med ”fel åsikt”. Kan vi vara säkra på att även patienterna (barnaföderskorna) föredrar ökade risker under sin förlossning, än vetskapen att det finns en anställd barnmorska på sjukhuset som vill använda sig av samvetsfrihet precis som i vårt grannland Norge?

Aborter sker inte ad hoc utan är planerade i förväg, vilket ger tid till att förbereda en villig barnmorska som kan anta uppgiften. Om det finns barnmorskor som inte kan tänka sig uppgiften så behöver denna barnmorska knappast riskera att gå sysslolös under sitt arbetspass. Det råder som sagt stor brist på barnmorskor inom svensk förlossningsvård så självklart går det att schemalägga på ett adekvat sätt så att det passar för alla. Om detta går att göra i Norge så borde det även gå i Sverige. Svensk aborträtt inskränks alltså inte pga barnmorskor som inte vill delta i aborter och själva abortutförandet sker dessutom av läkare och inte barnmorskor. 

Att man i Sverige inte kan tänka sig att anställa en barnmorska som inte vill delta i   utsläckande av fullt friska barnaliv, är detsamma som att ge dessa barnmorskor yrkesförbud i Sverige. Dock kan de förstås ta anställning i Norge där de välkomnas med öppna armar eftersom det är brist på barnmorskor även där.

”Jag anser att man ska följa den lag som landet man jobbar och bor i har. — Man får acceptera hur det är, annars får man söka annat jobb.”

Ovan är ett exempel på ett undermåligt argument för att försvara Sveriges officiella inställning emot samvetsfrihet för vårdpersonal. Om nu Sveriges lagar och lagtolkningar inte medger samvetsfrihet för barnmorskor trots den akuta bristen, så menar samvetsfrihetsinskränkarna att denna situation ändå måste accepteras och att inga barnmorskor borde försöka påverka lagtolkningen i en annan rikting eller arbeta för en lagändring. Trots att samvetsfrihet inom vården fungerar utan problem i Norge (och en rad andra länder) så anser man att vi måste gilla det nuvarande läget i Sverige och inte krångla.

Kanske man i så fall ska vara glad över att människor med denna åsikt inte levde i nazi-Tyskland där de styrande politikerna (nazister) godkände experiment på människor inom ramen för ”vården”, liksom gaskamrar för lägre stående människor (visar hur farligt det kan vara med en ateistisk fundamentalistisk Evolutionstro). Hade dessa människor med ovan åsikt även då sagt ”Man ska följa den lag som landet man jobbar och bor i har. Man får acceptera hur det är”?

Låt oss tänka att människoexperiment sedan blev en accepterad del av sjukhuskulturen hos de flesta tyska sjukhus och en del av jobbet. Skulle man även då som vårdpersonal rasa och kritisera eventuella kollegor som inte skulle kunna tänka sig att delta i sådana experiment? Gäller alltid regeln att man måste acceptera de lagar och den arbetskultur som råder? Aldrig försöka sätta ner foten för att få till en förändring, utan tvärt om hellre demonisera de kollegor som vill slippa sådana människorexperiment och enbart utföra rena vårdsysslor? Kanske frågar man då sådana kollegor: ”Varför i all sin dar jobbar du inom vården om du inte kan tänka dig att utföra ALLA arbetssysslor?!”

Ovan är egentligen inga orimliga fantasier med tanke på det rasbiologiska institutet som var aktivt i Sverige under många år, och man kan fråga sig om vansinnet skulle eskalerat ytterligare utöver de berömda tvångssteriliseringarna (genom att börja genomföra skadliga människoexperiment) om inga krafter fanns som försökte få till en förändring? Tack och lov är det rasbiologiska institutet, som var godkänt av de flesta politiska partierna, idag historia. (Sjuklövern vill förmodligen inte kopplas ihop med en sådan rasbiologi, samtidigt som de gärna påminner om SD:s historia vad gäller enstaka SD-politiker under början av 1990-talet.)

Ämnet kanske idag är mer aktuellt om man tänker sig djurexperiment som är vanligt i flera länder. En del djurexperiment kan uppenbarligen vara ytterst plågsamma och inte ens handla om medicinska undersökningar (innan man börjar applicera konceptet på människor med avsikt att vårda och rädda liv) utan snarare om undersökningar av exempelvis kosmetikapåverkan. Får man inte heller här ha någon annan åsikt än att gilla läget oavsett grad av fysisk smärta?

Lagändring lyckades vad gäller äktenskapslagen. Bra eller dåligt?

Samma personer (inte alla) som är emot samvetsfrihet inom vården kanske däremot anser att det är helt rätt att vi i Sverige ändrat äktenskapslagen och numera har en lag som godkänner könsneutrala äktenskap, trots att detta tidigare var emot lagen. I det här fallet var det tydligen helt ok att kämpa för en lagändring, vilket också lyckades för att det fanns krafter som just försökte påverka? (Läs mer om det skadliga med samkönade äktenskap här.) Men i andra fall (som gällande barnmorskor) får man absolut inte att arbeta för en lagändring och ingen bör ens försöka? Inte ens då LIV bokstavligen står på spel?

Vidare är det märkligt att det i Sverige emellanåt verkar vara acceptabelt att låta socialarbetare slippa utföra en del av sina ålagda arbetsuppgifter, och inte följa lagen genom att lämna ut adresser (som polisen efterfrågar) kopplade till människor med utvisningsbeslut som olagligt befinner sig i landet. Dessa socialarbetare (och kanske även dess chefer) menar att det är motiverat att bryta lagen pga humanitetsskäl, eftersom människor riskerar att utvisas om adresserna blir kända (vilket är själva vitsen). I sådana fall uttrycker tidningar och annan media sympati för sådana socialarbetare som alltså INTE gör hela sitt jobb och INTE följer svensk lag.

En liknande exempel skulle kunna handla om människor som privat gömmer asylanter som fått utvisningsbeslut, liksom fall av människosmugglig såsom när en SVT-anställd journalist och två medarbetare olagligt smugglade in en syrisk femtonåring till Sverige för ett par år sedan. Människosmugglarna fick villkorlig dom och samhällstjänst, och skattebetalarna (genom SVT) fick stå för deras rättegångskostnader. Den anklagade Fredrik Önnevall hoppades att ”medmänsklighet” skulle segra, som han menade skulle ursäkta sitt handlande. Men om en barnmorska också skulle åberopa medmänsklighet för att motivera samvetsfrihet eftersom LIV står på spel, så ska man alltså inte ge henne gehör? Bör medmänsklighet vara en accepterad faktor i vissa fall men inte i andra, och vem bestämmer i så fall?

Juristen Ruth Nordström säger att barnmorskor har rätt till samvetsfrihet enligt abortlagen, abortlagens förarbeten, enligt barnmorskornas etiska kod och enligt Europakonventionen. De skulle alltså kunna ha samma situation i Sverige som i Norge om viljan fanns. Man kan tycka att viljan också borde finnas med tanke på att barnmorskor på sina håll går på knäna och där t o m pensionerade barnmorskor får ringas in för att arbeta. Att hindra kompetenta barnmorskor från att utöva sitt yrke i Sverige mitt i den allvarliga krisen i förlossningsvården är ett svek mot alla kvinnor.

Det är även tragiskt att en barnmorska som Ellinor Grimmark mobbas och kallas för häxa, pga sin inställning till vård och bevarande av liv. Vi kunde se i TV4 hur personer i tevesoffan meande att man borde ”abortera abortmotståndare”, eller ”låsa in dem” samt hånskrattar. Inte för att det finns vårdpersonal som vill släcka liv utan bevara liv!

Bilmekaniker borde kunna fixa bilar och frisörer borde kunna klippa hår?car.jpg

Ofta läser man om samvetsfrihetmotståndare som jämför barnmorskor som inte kan tänka sig delta i aborter, med bilkemakiner som inte kan tänka sig att laga bilar, frisörer som inte vill klippa hår, busschaufförer som inte vill köra buss, etc. Men sådana jämförelser haltar betänkligt.

Bilmekaniker är väl anställda primärt för att laga och underhålla bilar samt göra vad som är möjligt för att förlänga livslängden på dem? Tänk om de i stället skulle gå in för att sabotera bilar och totalkvadda dem? Hårfrisörer är väl anställda för att klippa hår, göra fina frisyrer samt på bästa sätt sköta hår? Tänk om de i stället skulle använda plattång alldeles för länge och totalförstöra håret så att det blev obrukbart? Busschaufförer är väl anställda för att köra buss efter ett visst schema? Tänk om de i stället var rädda för att hålla i en ratt eller körde lite hur som helst? På liknande sätt är det NATURLIGT för vårdpersonal att vilja VÅRDA människor och gärna förlänga eller RÄDDA LIV.  Om man söker sig till ett vårdyrke och rycker på axlarna åt om människor blir friska från sina krämpor eller inte, så har de hamnat i fel bransch. För en barnmorska är den naturliga arbetsuppgiften att göra vad som är möjligt för att hjälpa en barnaföderska att föda ett barn till världen utan komplikationer för vare sig mamman eller barnet. Att i stället göra helt tvärt om – att med flit avsluta ett barns liv, kan därför kännas totalt TVÄRT OM för en barnmorska! Är det konstigt?

Tänk om några journalister ombads av sin arbetsgivare att ljuga inför präster genom att påstå att de (journalisterna) är homosexuella och behöver självavårdssamtal, samt utan prästernas vetskap spela in själavårssamtalen som i grund borde vara privata? Det kan definitivt vara emot en människas samvete att ljuga inför medmänniskor, framför allt om de har en kristen tro. För människor som vill följa sitt samvete spelar det ingen roll om arbetsgivaren menar att ljugandet och mörkandet är nödvändigt för att kunna kontrollera att svenska präster/pastorer har rätt åsikter vad gäller homosexualitet, och att ett avslöjande om fel åsikter skulle förbättra chanserna att förmå svenskar att tänka rätt. Det här är heller ingen fiktiv historia utan har verkligen inträffat. Kan man verkligen kräva att människor inte borde söka sig till journalistyrken om de inte kan tänka sig att gå emot sitt samvete och synda mot Bibelns bud att älska sin nästa (genom att inte mörda, begå äktenskapsbrott, stjäla, ljuga, etc)?

Om en duktig journalist skulle råka ut för en personlig tragedi där hans/hennes barn omkommit i en olycka och därför har ett önskemål om att få slippa att arbeta med reportage gällande barn som far illa, så är jag övertygad om att journalistens arbetsgivare skulle gå med på det. En journalist behöver knappast gå sysslolös bara för att det är ett arbetsmoment som han/hon inte skulle må bra av att vara delaktig i.

omvändelseOK med assisterad dödshjälp som i Nederländerna?

Om vi nu ska utgå ifrån tankegången att lagarna och lagtolkningarna i ett land alltid är de optimala och inte är några som vi borde försöka ändra på, så kan man fråga sig om detta även gäller ett land som Nederländerna? Hur kan en människas liv värderas olika beroende på land och tidpunkt i historien?

Läkarassisterat självmord är lagligt i Nederländerna, Schweiz, Belgien och delstaterna Oregon och Washington i USA. I Nederländerna är det även tillåtet för läkare att aktivt ge en patient en dödlig dos av preparat, och i Schweiz kan även utländska medborgare få hjälp med att ta sitt liv. Man kan även spekulera vidare i hur framtida lagar kan komma att se ut i dessa länder och kanske i andra länder som beslutar sig för att godkänna dödshjälp. Kommer aktiv dödshjälp som i Nederländerna att godkännas i ännu fler länder? (Aktiv dödshjälp är en aktiv handling som avsiktligt påskyndar döden för en person, vanligen genom att ge höga doser av morfin och/eller barbiturarer).

Tanken bakom den nederländska formen av dödshjälp sägs vara att rädda vuxna och barn från att behöva gå igenom ett alltför stort fysiskt lidande kopplat till kroniska sjukdomar/åkommor. Men utfallet har blivit att dödshjälp inte har använts som en sista utväg utan även utökats till mindre alarmerande fall. Ett exempel handlar enligt Daily Mail om en 47-årig kvinna som under en längre tid lidit av tinnitus, och hon valde att avsluta sitt liv trots att hon därmed lämnade sina två barn på 13 och 15 år moderlösa.

Om en person tillåts att avsluta sitt liv på dessa grunder så kan andra personer på liknande grunder kräva att få avsluta sina liv. Det har visat sig att lagen gett utrymme till att ge dödshjälp till personer som har olika former av funktionsnedsättningar och/eller psykologiska besvär snarare än olidliga fysiska besvär med dödlig utgång. Det kan förklara varför Nederländska organisationer för funktionsnedsatta reagerar mot lagen eftersom just funktionsnedsatta blivit en riskgrupp vad gäller dödshjälp. 650 nederländska barn per år dör genom dödshjälp för att de anses gå igenom ett alltför högt lidande (enligt Royal Dutch Medical Association).

År 2015 skrev 80 brittiska kändisar en insändare i en tidning där de uppmanade de politiska partierna att ta upp denna fråga även i England med uppmaning om en omröstning. Även den tidigare ärkebiskopen av Canterbury, Lord Carey, stod bakom uppropet. De skrev bl. a.:

“We are closer than ever to allowing dying people to have safeguarded choice in how they approach their deaths. Whoever forms the next government must allow time for Parliament to reach consensus on a safeguarded law.”

Kommer människor i framtiden erbjudas att välja dödssätt mer öppet än idag på svaga grunder, och kommer kanske dödshjälp inte villkoras med fysiska krämpor överhuvudtaget? Kommer föräldrar fritt kunna välja dödshjälp åt sina funktionsnedsatta barn med motivet att de negativa aspekterna för deras liv är för stora? Kan lagen resultera i att barn får dödshjälp pga funktionsnedsättning och inte pga fysisk smärta? Ska dödshjälp accepteras när äldre människor börjar få krämpor och blir trötta på livet?

Den nederländska etikern Theo Boer har sagt. “They will not rest until a lethal pill is made available to anyone over 70 years who wishes to die. Some slopes truly are slippery.” Han syftar förmodligen på ”The Dutch Right to Die Society”, och vem som helst som tar intryck av en liknande filosofi (att ha rätt till hjälp för att dö). Kanske Nederländerna blir det första landet som börjar använda sig av en mobil eutanasiklinik som kan resa runt i landet för att ta emot patienter/kunder som önskar avsluta sina liv. Var går gränsen? Boer frågar sig:

“Is it because the law should have had better safeguards? Or is it because the mere existence of such a law is an invitation to see assisted suicide and euthanasia as a normality instead of a last resort? Before those questions are answered, don’t go there. Once the genie is out of the bottle, it is not likely to ever go back in again.

Om vi hamnar i en situation som i Nederländerna, eller ännu värre, ska vi även då kritisera vårdpersonal som inte kan tänka sig att ställa upp för systemet? Ska vi då fråga dem varför de ens söker jobb inom vården om de inte ens kan tänka sig att delta i dödshjälp till livströtta äldre människor och funktionsnedsatta barn – som vore en del av arbetsuppgifterna? (Kanske inte idag men i framtiden.) Det kan finnas någon som påpekar att holländsk vårdpersonal inte krävs att delta i dödshjälp utan att teamet kring läkaren arbetar på frivillig grund, men det skulle i så fall styrka argumentet FÖR ssamvetsfrihet inom vården.

Läs även här en artikel med överskrift ”Netherlands Considers Euthanasia For Healthy People, Doctors Say Things Are ‘Getting Out Of Hand’. Förslaget handlar om att alla nederländska medborgare över 75 år bör ha rätt att få avsluta sina liv inom vården, även om de är fullt friska. En person i artikeln frågar sig varför han måste vänta ända tills dess när han vill avsluta sitt liv omgående, och tycker att han borde få den rätten. Om lagförslagen kommer att realiseras vet vi inte, men de som förvägrar svenska barnmorskor rätten till samvetsfrihet borde fundera på om de skulle lyckas vara konsekventa vad gäller den holländska situationen.

Politikern Barbro Westerholm (L), om läkarassisterad dödshjälp, 2017:

”Jag anser att var och en ska få bestämma själv över sitt liv och därför är jag för självvalt livsslut. Man ska själv få välja att råda över sitt liv under hela livsresan!”

Kanske hon får medhåll. Det går inte att utesluta att vi i framtiden får en ”holländsk” vård även i Sverige, där äldre och funktionsnedsatta (eller kanske vem som helst) ska själva få välja när i livet de ska få avsluta sina liv. Är det då bara att utföra den ”vården” utan att tänka två gånger?

Han som har börjat ett gott verk i er skall också FULLBORDA det? – Fil. 1:6

phil. 1Jag är ÖVERTYGAD om att han som har börjat ett gott verk i er också skall FULLBORDA det intill Kristi Jesu dag (Fil. 1:6)

Det finns mycket som vi känner oss fullständigt ”övertygade” om pga våra erfarenheter och egna iakttagelser. Jag är exempelvis fullständigt övertygad om att jag kommer att få minst 200-250 träffar på min blogg idag eftersom jag brukar få långt fler än så. Jag är också övertygad om att vissa vänner som jag känner kommer att förbli kristna resten av sina liv bl. a. eftersom de visat upp en stark tro och visat god frukt. I ingetdera fallet kan jag dock garantera att det kommer att bli just så.

Paulus vänder sig till en viss grupp troende människor i Filippi, och motiverar varför han känner en sådan tillförsikt för dem vad gäller deras starka tro och deras arbete för Gud. Han pratar inte om alla kristna i hela världen (även om samma villkor och löften gäller alla) eftersom han givetvis inte känner alla världens kristna väl nog för att kunna uttrycka sig på samma sätt om dem alllihop. Men han känner dessa kristna i Filippi, och pga det han hittills bevittnat så kan han med trygghet uttrycka ”Jag är ÖVERTYGAD om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag” (”will perform it until the day of Jesus Christ”, KJV). Versen säger inte att Gud tvingar några utvalda personer att påbörja goda verk – vare sig de vill eller inte – och han utlovar inte att alla kristna kommer att få en ljus framtid helt villkorslöst oavsett hur de lever. Paulus säger ju också:

Ef. 2:.10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem.

Vad händer om vi väljer att inte vandra i dem? Är vi då fortfarande frälsta? Visserligen bygger vi vårt arbete på Jesus Kristus och vi får inspiration från honom, men vi måste förstås vara med på noterna.

2 Tim. 2:21 Den som därför renar sig och HÅLLER SIG BORTA från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Vi ombeds alltså att rena oss och hålla oss borta från kärl av vanheder (synd), så att vi kan vi bli användbara för Gud och kunna utföra ett gott arbete. Det handlar om vår villighet att lyda den helige Ande som leder oss bort från synd och in i en värld där vi kan vara användbara verktyg för Gud.

1 Tim. 6:17 Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18 Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig 19 och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.

Ovan kan vi se att det goda vi gör kan leda till evigt liv. (Tro utan gärningar är död.)

Hade det varit upp till Gud så hade han sett till att vi alltid utförde goda gärningar och att vi aldrig syndade en enda gång. Det är dock inte Guds ansvar att se till att vi är villiga människofiskare, för om så hade varit fallet så hade vi varit tvungna att anklaga honom varje gång vi syndade och om vi hamnar i ett läge där vi inte alls gör ett gott arbete för hans rike. Vi har ingen rätt att säga ”Det är Guds sak att se till att jag gör ett gott arbete och att fullborda detta om han vill”. Det handlar om att ge Gud äran för arbetet eftersom han är grunden.

1 Kor. 3:6 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.7 Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud. 8 Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete. 9 Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad

Här är hela kontexten i Filipperbrevet 1:

Fil. 1: 1 Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. —3 Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. 4 Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje, eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. 6 Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. 7 Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig.—9 Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme,10 så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, 11 rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.

Skälet att Paulus känner sig så övertygad om denna kristna grupps fortsatt andliga arbete och ljusa framtid är att han bevittnat deras liv och eftersom de uthålligt visat att de är tillförlitliga och flitiga arbetare. ”Eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu”. Därför känner sig Paulus övertygad om att  Gud också kommer att fortsätta på den inslagna vägen – att utföra sitt arbete genom dem och låta den helige Ande genomsyra arbetet. Paulus kommer också att fortsätta att be för dem och ha dem i sitt hjärta, vilket också påverkar utgången. Ett skäl för att be för dem är att detta kan påverka dem att avgöra vad som är rätt och därmed kunna hålla sig rena och fläckfria på Kristi dag. Det är alltså ingen självklarhet att vi ska förbli fläckfria bara för att vi påbörjat ett gudomligt arbete, för då hade hans böner och varningar varit överflödiga. Men visst känns det mer självklart om man tagit för vana att följa Anden i stället för köttet.

Kapitlet nämner ännu en ”övertygelse” (faktiskt två gånger…)

14 Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.15 En del predikar visserligen Kristus för att de är avundsjuka och söker strid, men en del gör det i god avsikt, 16 av kärlek, eftersom de vet att jag är satt till att försvara evangelium. 17 De andra söker strid och predikar Kristus av orena motiv och tror att de kan göra min fångenskap tyngre.

Paulus menar att hans fångenskap resulterat i att åtminstone de flesta av bröderna känt sig än mer övertygade i Herren, för kanske Paulus fortsatta trygghet och glada min hjälpt dem att predika Guds ord än mer oförskräckt. Dock inte alla, för Paulus menar att det finns kristna som predikar om Jesus för att de är avundsjuka och söker strid – alltså inte av en genuin kärlek till de förlorade. Kanske handlar det om att de vill visa Paulus att han själv är ganska överflödig eftersom de själva kan predika precis lika bra och ännu bättre, eller kanske de snarare vill bryta ner det Paulus byggt upp genom att introducera nya falska läror som orsakar splittring. Paulus varnade också för en sådan situation:

Apg 20:28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Paulus uppmuntrar sina kristna vänner att fortsätta att be för honom, och han säger att deras böner och Andens hjälp kommer att leda till hans frälsning. Självfallet handlar det också om Paulus egen iver att följa Anden.

19 ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning, därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig.

Paulus känner sig ”övertygad” om att det bästa för honom är att han blir kvar hos dem ett tag till. Han fortsätter med ytterligare uppmuntran och varningar om att de måste stå fasta och kämpa för tron.

25 Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26 När jag är hos er igen, kan ni få ännu större anledning att i Kristus Jesus prisa er lyckliga för min skull.27 Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium

Fortsätter vi i nästa kapitel så kan vi läsa i Fil. 2:12 att dessa kristna ”alltid har varit lydiga”. Även det intygar att Paulus känner sig övertygad om Guds fortsatta ledning i deras arbete just av det skälet.

Fil. 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga,arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Paulus avslöjar att dessa filipper även hjälpte honom ekonomiskt (Fil. 4:10-19), vilket förstås var ännu en signal för att deras hjärtan var på det rätta stället.  Men även om man kan förvänta sig att kristna av naturliga anledningar vill fortsätta att vandra med Anden och hålla sig till Guds ord, så fortsatte Paulus att fortsätta att varna för förfall även hos kristna. Exempel:

1 Tim. 4: 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör 1 Tim. 4det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

2 Tim. 2: 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar[a] sanningens ord. 16 Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg – i ogudaktighet, 17 och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus, 18 som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. 19 Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten.

Titus 2:6 Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme, 7 och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet.8 Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss. — 11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.