En brist på barnmorskor, men helt ok att ge några av dem yrkesförbud för att de har fel åsikt?

Trots att det är en extrem brist på barnmorskor i Sverige, och trots att patientsäkerheten därför riskeras, så väljer Landstinget att hellre vara utan en kompetent barnmorska på förlossningen än att ha en med “fel åsikt“. Kan vi vara säkra på att även patienterna (barnaföderskorna) föredrar ökade risker under sin förlossning, än vetskapen att det finns en anställd barnmorska på sjukhuset som vill använda sig av samvetsfrihet precis som i vårt grannland Norge?

Aborter sker inte ad hoc utan är planerade i förväg, vilket ger tid till att förbereda en villig barnmorska som kan anta uppgiften. Om det finns barnmorskor som inte kan tänka sig uppgiften så behöver denna barnmorska knappast riskera att gå sysslolös under sitt arbetspass. Det råder som sagt stor brist på barnmorskor inom svensk förlossningsvård så självklart går det att schemalägga på ett adekvat sätt så att det passar för alla. Om detta går att göra i Norge så borde det även gå i Sverige. Svensk aborträtt inskränks alltså inte pga barnmorskor som inte vill delta i aborter och själva abortutförandet sker dessutom av läkare och inte barnmorskor. 

Att man i Sverige inte kan tänka sig att anställa en barnmorska som inte vill delta i   utsläckande av fullt friska barnaliv, är detsamma som att ge dessa barnmorskor yrkesförbud i Sverige. Dock kan de förstås ta anställning i Norge där de välkomnas med öppna armar eftersom det är brist på barnmorskor även där.

“Jag anser att man ska följa den lag som landet man jobbar och bor i har. — Man får acceptera hur det är, annars får man söka annat jobb.”

Ovan är ett exempel på ett undermåligt argument för att försvara Sveriges officiella inställning emot samvetsfrihet för vårdpersonal. Om nu Sveriges lagar och lagtolkningar inte medger samvetsfrihet för barnmorskor trots den akuta bristen, så menar samvetsfrihetsinskränkarna att denna situation ändå måste accepteras och att inga barnmorskor borde försöka påverka lagtolkningen i en annan rikting eller arbeta för en lagändring. Trots att samvetsfrihet inom vården fungerar utan problem i Norge (och en rad andra länder) så anser man att vi måste gilla det nuvarande läget i Sverige och inte krångla.

Kanske man i så fall ska vara glad över att människor med denna åsikt inte levde i nazi-Tyskland där de styrande politikerna (nazister) godkände experiment på människor inom ramen för “vården”, liksom gaskamrar för lägre stående människor (visar hur farligt det kan vara med en ateistisk fundamentalistisk Evolutionstro). Hade dessa människor med ovan åsikt även då sagt “Man ska följa den lag som landet man jobbar och bor i har. Man får acceptera hur det är”?

Låt oss tänka att människoexperiment sedan blev en accepterad del av sjukhuskulturen hos de flesta tyska sjukhus och en del av jobbet. Skulle man även då som vårdpersonal rasa och kritisera eventuella kollegor som inte skulle kunna tänka sig att delta i sådana experiment? Gäller alltid regeln att man måste acceptera de lagar och den arbetskultur som råder? Aldrig försöka sätta ner foten för att få till en förändring, utan tvärt om hellre demonisera de kollegor som vill slippa sådana människorexperiment och enbart utföra rena vårdsysslor? Kanske frågar man då sådana kollegor: “Varför i all sin dar jobbar du inom vården om du inte kan tänka dig att utföra ALLA arbetssysslor?!”

Ovan är egentligen inga orimliga fantasier med tanke på det rasbiologiska institutet som var aktivt i Sverige under många år, och man kan fråga sig om vansinnet skulle eskalerat ytterligare utöver de berömda tvångssteriliseringarna (genom att börja genomföra skadliga människoexperiment) om inga krafter fanns som försökte få till en förändring? Tack och lov är det rasbiologiska institutet, som var godkänt av de flesta politiska partierna, idag historia. (Sjuklövern vill förmodligen inte kopplas ihop med en sådan rasbiologi, samtidigt som de gärna påminner om SD:s historia vad gäller enstaka SD-politiker under början av 1990-talet.)

Ämnet kanske idag är mer aktuellt om man tänker sig djurexperiment som är vanligt i flera länder. En del djurexperiment kan uppenbarligen vara ytterst plågsamma och inte ens handla om medicinska undersökningar (innan man börjar applicera konceptet på människor med avsikt att vårda och rädda liv) utan snarare om undersökningar av exempelvis kosmetikapåverkan. Får man inte heller här ha någon annan åsikt än att gilla läget oavsett grad av fysisk smärta?

Lagändring lyckades vad gäller äktenskapslagen. Bra eller dåligt?

Samma personer (inte alla) som är emot samvetsfrihet inom vården kanske däremot anser att det är helt rätt att vi i Sverige ändrat äktenskapslagen och numera har en lag som godkänner könsneutrala äktenskap, trots att detta tidigare var emot lagen. I det här fallet var det tydligen helt ok att kämpa för en lagändring, vilket också lyckades för att det fanns krafter som just försökte påverka? (Läs mer om det skadliga med samkönade äktenskap här.) Men i andra fall (som gällande barnmorskor) får man absolut inte att arbeta för en lagändring och ingen bör ens försöka? Inte ens då LIV bokstavligen står på spel?

Vidare är det märkligt att det i Sverige emellanåt verkar vara acceptabelt att låta socialarbetare slippa utföra en del av sina ålagda arbetsuppgifter, och inte följa lagen genom att lämna ut adresser (som polisen efterfrågar) kopplade till människor med utvisningsbeslut som olagligt befinner sig i landet. Dessa socialarbetare (och kanske även dess chefer) menar att det är motiverat att bryta lagen pga humanitetsskäl, eftersom människor riskerar att utvisas om adresserna blir kända (vilket är själva vitsen). I sådana fall uttrycker tidningar och annan media sympati för sådana socialarbetare som alltså INTE gör hela sitt jobb och INTE följer svensk lag.

En liknande exempel skulle kunna handla om människor som privat gömmer asylanter som fått utvisningsbeslut, liksom fall av människosmugglig såsom när en SVT-anställd journalist och två medarbetare olagligt smugglade in en syrisk femtonåring till Sverige för ett par år sedan. Människosmugglarna fick villkorlig dom och samhällstjänst, och skattebetalarna (genom SVT) fick stå för deras rättegångskostnader. Den anklagade Fredrik Önnevall hoppades att “medmänsklighet” skulle segra, som han menade skulle ursäkta sitt handlande. Men om en barnmorska också skulle åberopa medmänsklighet för att motivera samvetsfrihet eftersom LIV står på spel, så ska man alltså inte ge henne gehör? Bör medmänsklighet vara en accepterad faktor i vissa fall men inte i andra, och vem bestämmer i så fall?

Juristen Ruth Nordström säger att barnmorskor har rätt till samvetsfrihet enligt abortlagen, abortlagens förarbeten, enligt barnmorskornas etiska kod och enligt Europakonventionen. De skulle alltså kunna ha samma situation i Sverige som i Norge om viljan fanns. Man kan tycka att viljan också borde finnas med tanke på att barnmorskor på sina håll går på knäna och där t o m pensionerade barnmorskor får ringas in för att arbeta. Att hindra kompetenta barnmorskor från att utöva sitt yrke i Sverige mitt i den allvarliga krisen i förlossningsvården är ett svek mot alla kvinnor.

Det är även tragiskt att en barnmorska som Ellinor Grimmark mobbas och kallas för häxa, pga sin inställning till vård och bevarande av liv. Vi kunde se i TV4 hur personer i tevesoffan meande att man borde “abortera abortmotståndare”, eller “låsa in dem” samt hånskrattar. Inte för att det finns vårdpersonal som vill släcka liv utan bevara liv!

Bilmekaniker borde kunna fixa bilar och frisörer borde kunna klippa hår?

Ofta läser man om samvetsfrihetmotståndare som jämför barnmorskor som inte kan tänka sig delta i aborter, med bilkemakiner som inte kan tänka sig att laga bilar, frisörer som inte vill klippa hår, busschaufförer som inte vill köra buss, etc. Men sådana jämförelser haltar betänkligt.

Bilmekaniker är väl anställda primärt för att laga och underhålla bilar samt göra vad som är möjligt för att förlänga livslängden på dem? Tänk om de i stället skulle gå in för att sabotera bilar och totalkvadda dem? Hårfrisörer är väl anställda för att klippa hår, göra fina frisyrer samt på bästa sätt sköta hår? Tänk om de i stället skulle använda plattång alldeles för länge och totalförstöra håret så att det blev obrukbart? Busschaufförer är väl anställda för att köra buss efter ett visst schema? Tänk om de i stället var rädda för att hålla i en ratt eller körde lite hur som helst? På liknande sätt är det NATURLIGT för vårdpersonal att vilja VÅRDA människor och gärna förlänga eller RÄDDA LIV.  Om man söker sig till ett vårdyrke och rycker på axlarna åt om människor blir friska från sina krämpor eller inte, så har de hamnat i fel bransch. För en barnmorska är den naturliga arbetsuppgiften att göra vad som är möjligt för att hjälpa en barnaföderska att föda ett barn till världen utan komplikationer för vare sig mamman eller barnet. Att i stället göra helt tvärt om – att med flit avsluta ett barns liv, kan därför kännas totalt TVÄRT OM för en barnmorska! Är det konstigt?

Tänk om några journalister ombads av sin arbetsgivare att ljuga inför präster genom att påstå att de (journalisterna) är homosexuella och behöver självavårdssamtal, samt utan prästernas vetskap spela in själavårssamtalen som i grund borde vara privata? Det kan definitivt vara emot en människas samvete att ljuga inför medmänniskor, framför allt om de har en kristen tro. För människor som vill följa sitt samvete spelar det ingen roll om arbetsgivaren menar att ljugandet och mörkandet är nödvändigt för att kunna kontrollera att svenska präster/pastorer har rätt åsikter vad gäller homosexualitet, och att ett avslöjande om fel åsikter skulle förbättra chanserna att förmå svenskar att tänka rätt. Det här är heller ingen fiktiv historia utan har verkligen inträffat. Kan man verkligen kräva att människor inte borde söka sig till journalistyrken om de inte kan tänka sig att gå emot sitt samvete och synda mot Bibelns bud att älska sin nästa (genom att inte mörda, begå äktenskapsbrott, stjäla, ljuga, etc)?

Om en duktig journalist skulle råka ut för en personlig tragedi där hans/hennes barn omkommit i en olycka och därför har ett önskemål om att få slippa att arbeta med reportage gällande barn som far illa, så är jag övertygad om att journalistens arbetsgivare skulle gå med på det. En journalist behöver knappast gå sysslolös bara för att det är ett arbetsmoment som han/hon inte skulle må bra av att vara delaktig i.

OK med assisterad dödshjälp som i Nederländerna?

Om vi nu ska utgå ifrån tankegången att lagarna och lagtolkningarna i ett land alltid är de optimala och inte är några som vi borde försöka ändra på, så kan man fråga sig om detta även gäller ett land som Nederländerna? Hur kan en människas liv värderas olika beroende på land och tidpunkt i historien?

Läkarassisterat självmord är lagligt i Nederländerna, Schweiz, Belgien och delstaterna Oregon och Washington i USA. I Nederländerna är det även tillåtet för läkare att aktivt ge en patient en dödlig dos av preparat, och i Schweiz kan även utländska medborgare få hjälp med att ta sitt liv. Man kan även spekulera vidare i hur framtida lagar kan komma att se ut i dessa länder och kanske i andra länder som beslutar sig för att godkänna dödshjälp. Kommer aktiv dödshjälp som i Nederländerna att godkännas i ännu fler länder? (Aktiv dödshjälp är en aktiv handling som avsiktligt påskyndar döden för en person, vanligen genom att ge höga doser av morfin och/eller barbiturarer).

Tanken bakom den nederländska formen av dödshjälp sägs vara att rädda vuxna och barn från att behöva gå igenom ett alltför stort fysiskt lidande kopplat till kroniska sjukdomar/åkommor. Men utfallet har blivit att dödshjälp inte har använts som en sista utväg utan även utökats till mindre alarmerande fall. Ett exempel handlar enligt Daily Mail om en 47-årig kvinna som under en längre tid lidit av tinnitus, och hon valde att avsluta sitt liv trots att hon därmed lämnade sina två barn på 13 och 15 år moderlösa.

Om en person tillåts att avsluta sitt liv på dessa grunder så kan andra personer på liknande grunder kräva att få avsluta sina liv. Det har visat sig att lagen gett utrymme till att ge dödshjälp till personer som har olika former av funktionsnedsättningar och/eller psykologiska besvär snarare än olidliga fysiska besvär med dödlig utgång. Det kan förklara varför Nederländska organisationer för funktionsnedsatta reagerar mot lagen eftersom just funktionsnedsatta blivit en riskgrupp vad gäller dödshjälp. 650 nederländska barn per år dör genom dödshjälp för att de anses gå igenom ett alltför högt lidande (enligt Royal Dutch Medical Association).

År 2015 skrev 80 brittiska kändisar en insändare i en tidning där de uppmanade de politiska partierna att ta upp denna fråga även i England med uppmaning om en omröstning. Även den tidigare ärkebiskopen av Canterbury, Lord Carey, stod bakom uppropet. De skrev bl. a.:

“We are closer than ever to allowing dying people to have safeguarded choice in how they approach their deaths. Whoever forms the next government must allow time for Parliament to reach consensus on a safeguarded law.”

Kommer människor i framtiden erbjudas att välja dödssätt mer öppet än idag på svaga grunder, och kommer kanske dödshjälp inte villkoras med fysiska krämpor överhuvudtaget? Kommer föräldrar fritt kunna välja dödshjälp åt sina funktionsnedsatta barn med motivet att de negativa aspekterna för deras liv är för stora? Kan lagen resultera i att barn får dödshjälp pga funktionsnedsättning och inte pga fysisk smärta? Ska dödshjälp accepteras när äldre människor börjar få krämpor och blir trötta på livet?

Den nederländska etikern Theo Boer har sagt. “They will not rest until a lethal pill is made available to anyone over 70 years who wishes to die. Some slopes truly are slippery.” Han syftar förmodligen på “The Dutch Right to Die Society”, och vem som helst som tar intryck av en liknande filosofi (att ha rätt till hjälp för att dö). Kanske Nederländerna blir det första landet som börjar använda sig av en mobil eutanasiklinik som kan resa runt i landet för att ta emot patienter/kunder som önskar avsluta sina liv. Var går gränsen? Boer frågar sig:

“Is it because the law should have had better safeguards? Or is it because the mere existence of such a law is an invitation to see assisted suicide and euthanasia as a normality instead of a last resort? Before those questions are answered, don’t go there. Once the genie is out of the bottle, it is not likely to ever go back in again.”

Om vi hamnar i en situation som i Nederländerna, eller ännu värre, ska vi även då kritisera vårdpersonal som inte kan tänka sig att ställa upp för systemet? Ska vi då fråga dem varför de ens söker jobb inom vården om de inte ens kan tänka sig att delta i dödshjälp till livströtta äldre människor och funktionsnedsatta barn – som vore en del av arbetsuppgifterna? (Kanske inte idag men i framtiden.) Det kan finnas någon som påpekar att holländsk vårdpersonal inte krävs att delta i dödshjälp utan att teamet kring läkaren arbetar på frivillig grund, men det skulle i så fall styrka argumentet FÖR ssamvetsfrihet inom vården.

Läs även här en artikel med överskrift “Netherlands Considers Euthanasia For Healthy People, Doctors Say Things Are ‘Getting Out Of Hand’. Förslaget handlar om att alla nederländska medborgare över 75 år bör ha rätt att få avsluta sina liv inom vården, även om de är fullt friska. En person i artikeln frågar sig varför han måste vänta ända tills dess när han vill avsluta sitt liv omgående, och tycker att han borde få den rätten. Om lagförslagen kommer att realiseras vet vi inte, men de som förvägrar svenska barnmorskor rätten till samvetsfrihet borde fundera på om de skulle lyckas vara konsekventa vad gäller den holländska situationen.

Politikern Barbro Westerholm (L), om läkarassisterad dödshjälp, 2017:

“Jag anser att var och en ska få bestämma själv över sitt liv och därför är jag för självvalt livsslut. Man ska själv få välja att råda över sitt liv under hela livsresan!”

Kanske hon får medhåll. Det går inte att utesluta att vi i framtiden får en “holländsk” vård även i Sverige, där äldre och funktionsnedsatta (eller kanske vem som helst) ska själva få välja när i livet de ska få avsluta sina liv. Är det då bara att utföra den “vården” utan att tänka två gånger?