Etikettarkiv | norge

Bra argument FÖR samvetsfrihet för barnmorskor och annan vårdpersonal

babyEn brist på barnmorskor, men helt ok att ge några av dem yrkesförbud för att de har fel åsikt?

Trots att det är en extrem brist på barnmorskor i Sverige, och trots att patientsäkerheten därför riskeras, så väljer Landstinget att hellre vara utan en kompetent barnmorska på förlossningen än att ha en med ”fel åsikt”. Kan vi vara säkra på att även patienterna (barnaföderskorna) föredrar ökade risker under sin förlossning, än vetskapen att det finns en anställd barnmorska på sjukhuset som vill använda sig av samvetsfrihet precis som i vårt grannland Norge?

Aborter sker inte ad hoc utan är planerade i förväg, vilket ger tid till att förbereda en villig barnmorska som kan anta uppgiften. Om det finns barnmorskor som inte kan tänka sig uppgiften så behöver denna barnmorska knappast riskera att gå sysslolös under sitt arbetspass. Det råder som sagt stor brist på barnmorskor inom svensk förlossningsvård så självklart går det att schemalägga på ett adekvat sätt så att det passar för alla. Om detta går att göra i Norge så borde det även gå i Sverige. Svensk aborträtt inskränks alltså inte pga barnmorskor som inte vill delta i aborter och själva abortutförandet sker dessutom av läkare och inte barnmorskor. 

Att man i Sverige inte kan tänka sig att anställa en barnmorska som inte vill delta i   utsläckande av fullt friska barnaliv, är detsamma som att ge dessa barnmorskor yrkesförbud i Sverige. Dock kan de förstås ta anställning i Norge där de välkomnas med öppna armar eftersom det är brist på barnmorskor även där.

”Jag anser att man ska följa den lag som landet man jobbar och bor i har. — Man får acceptera hur det är, annars får man söka annat jobb.”

Ovan är ett exempel på ett undermåligt argument för att försvara Sveriges officiella inställning emot samvetsfrihet för vårdpersonal. Om nu Sveriges lagar och lagtolkningar inte medger samvetsfrihet för barnmorskor trots den akuta bristen, så menar samvetsfrihetsinskränkarna att denna situation ändå måste accepteras och att inga barnmorskor borde försöka påverka lagtolkningen i en annan rikting eller arbeta för en lagändring. Trots att samvetsfrihet inom vården fungerar utan problem i Norge (och en rad andra länder) så anser man att vi måste gilla det nuvarande läget i Sverige och inte krångla.

Kanske man i så fall ska vara glad över att människor med denna åsikt inte levde i nazi-Tyskland där de styrande politikerna (nazister) godkände experiment på människor inom ramen för ”vården”, liksom gaskamrar för lägre stående människor (visar hur farligt det kan vara med en ateistisk fundamentalistisk Evolutionstro). Hade dessa människor med ovan åsikt även då sagt ”Man ska följa den lag som landet man jobbar och bor i har. Man får acceptera hur det är”?

Låt oss tänka att människoexperiment sedan blev en accepterad del av sjukhuskulturen hos de flesta tyska sjukhus och en del av jobbet. Skulle man även då som vårdpersonal rasa och kritisera eventuella kollegor som inte skulle kunna tänka sig att delta i sådana experiment? Gäller alltid regeln att man måste acceptera de lagar och den arbetskultur som råder? Aldrig försöka sätta ner foten för att få till en förändring, utan tvärt om hellre demonisera de kollegor som vill slippa sådana människorexperiment och enbart utföra rena vårdsysslor? Kanske frågar man då sådana kollegor: ”Varför i all sin dar jobbar du inom vården om du inte kan tänka dig att utföra ALLA arbetssysslor?!”

Ovan är egentligen inga orimliga fantasier med tanke på det rasbiologiska institutet som var aktivt i Sverige under många år, och man kan fråga sig om vansinnet skulle eskalerat ytterligare utöver de berömda tvångssteriliseringarna (genom att börja genomföra skadliga människoexperiment) om inga krafter fanns som försökte få till en förändring? Tack och lov är det rasbiologiska institutet, som var godkänt av de flesta politiska partierna, idag historia. (Sjuklövern vill förmodligen inte kopplas ihop med en sådan rasbiologi, samtidigt som de gärna påminner om SD:s historia vad gäller enstaka SD-politiker under början av 1990-talet.)

Ämnet kanske idag är mer aktuellt om man tänker sig djurexperiment som är vanligt i flera länder. En del djurexperiment kan uppenbarligen vara ytterst plågsamma och inte ens handla om medicinska undersökningar (innan man börjar applicera konceptet på människor med avsikt att vårda och rädda liv) utan snarare om undersökningar av exempelvis kosmetikapåverkan. Får man inte heller här ha någon annan åsikt än att gilla läget oavsett grad av fysisk smärta?

Lagändring lyckades vad gäller äktenskapslagen. Bra eller dåligt?

Samma personer (inte alla) som är emot samvetsfrihet inom vården kanske däremot anser att det är helt rätt att vi i Sverige ändrat äktenskapslagen och numera har en lag som godkänner könsneutrala äktenskap, trots att detta tidigare var emot lagen. I det här fallet var det tydligen helt ok att kämpa för en lagändring, vilket också lyckades för att det fanns krafter som just försökte påverka? (Läs mer om det skadliga med samkönade äktenskap här.) Men i andra fall (som gällande barnmorskor) får man absolut inte att arbeta för en lagändring och ingen bör ens försöka? Inte ens då LIV bokstavligen står på spel?

Vidare är det märkligt att det i Sverige emellanåt verkar vara acceptabelt att låta socialarbetare slippa utföra en del av sina ålagda arbetsuppgifter, och inte följa lagen genom att lämna ut adresser (som polisen efterfrågar) kopplade till människor med utvisningsbeslut som olagligt befinner sig i landet. Dessa socialarbetare (och kanske även dess chefer) menar att det är motiverat att bryta lagen pga humanitetsskäl, eftersom människor riskerar att utvisas om adresserna blir kända (vilket är själva vitsen). I sådana fall uttrycker tidningar och annan media sympati för sådana socialarbetare som alltså INTE gör hela sitt jobb och INTE följer svensk lag.

En liknande exempel skulle kunna handla om människor som privat gömmer asylanter som fått utvisningsbeslut, liksom fall av människosmugglig såsom när en SVT-anställd journalist och två medarbetare olagligt smugglade in en syrisk femtonåring till Sverige för ett par år sedan. Människosmugglarna fick villkorlig dom och samhällstjänst, och skattebetalarna (genom SVT) fick stå för deras rättegångskostnader. Den anklagade Fredrik Önnevall hoppades att ”medmänsklighet” skulle segra, som han menade skulle ursäkta sitt handlande. Men om en barnmorska också skulle åberopa medmänsklighet för att motivera samvetsfrihet eftersom LIV står på spel, så ska man alltså inte ge henne gehör? Bör medmänsklighet vara en accepterad faktor i vissa fall men inte i andra, och vem bestämmer i så fall?

Juristen Ruth Nordström säger att barnmorskor har rätt till samvetsfrihet enligt abortlagen, abortlagens förarbeten, enligt barnmorskornas etiska kod och enligt Europakonventionen. De skulle alltså kunna ha samma situation i Sverige som i Norge om viljan fanns. Man kan tycka att viljan också borde finnas med tanke på att barnmorskor på sina håll går på knäna och där t o m pensionerade barnmorskor får ringas in för att arbeta. Att hindra kompetenta barnmorskor från att utöva sitt yrke i Sverige mitt i den allvarliga krisen i förlossningsvården är ett svek mot alla kvinnor.

Det är även tragiskt att en barnmorska som Ellinor Grimmark mobbas och kallas för häxa, pga sin inställning till vård och bevarande av liv. Vi kunde se i TV4 hur personer i tevesoffan meande att man borde ”abortera abortmotståndare”, eller ”låsa in dem” samt hånskrattar. Inte för att det finns vårdpersonal som vill släcka liv utan bevara liv!

Bilmekaniker borde kunna fixa bilar och frisörer borde kunna klippa hår?car.jpg

Ofta läser man om samvetsfrihetmotståndare som jämför barnmorskor som inte kan tänka sig delta i aborter, med bilkemakiner som inte kan tänka sig att laga bilar, frisörer som inte vill klippa hår, busschaufförer som inte vill köra buss, etc. Men sådana jämförelser haltar betänkligt.

Bilmekaniker är väl anställda primärt för att laga och underhålla bilar samt göra vad som är möjligt för att förlänga livslängden på dem? Tänk om de i stället skulle gå in för att sabotera bilar och totalkvadda dem? Hårfrisörer är väl anställda för att klippa hår, göra fina frisyrer samt på bästa sätt sköta hår? Tänk om de i stället skulle använda plattång alldeles för länge och totalförstöra håret så att det blev obrukbart? Busschaufförer är väl anställda för att köra buss efter ett visst schema? Tänk om de i stället var rädda för att hålla i en ratt eller körde lite hur som helst? På liknande sätt är det NATURLIGT för vårdpersonal att vilja VÅRDA människor och gärna förlänga eller RÄDDA LIV.  Om man söker sig till ett vårdyrke och rycker på axlarna åt om människor blir friska från sina krämpor eller inte, så har de hamnat i fel bransch. För en barnmorska är den naturliga arbetsuppgiften att göra vad som är möjligt för att hjälpa en barnaföderska att föda ett barn till världen utan komplikationer för vare sig mamman eller barnet. Att i stället göra helt tvärt om – att med flit avsluta ett barns liv, kan därför kännas totalt TVÄRT OM för en barnmorska! Är det konstigt?

Tänk om några journalister ombads av sin arbetsgivare att ljuga inför präster genom att påstå att de (journalisterna) är homosexuella och behöver självavårdssamtal, samt utan prästernas vetskap spela in själavårssamtalen som i grund borde vara privata? Det kan definitivt vara emot en människas samvete att ljuga inför medmänniskor, framför allt om de har en kristen tro. För människor som vill följa sitt samvete spelar det ingen roll om arbetsgivaren menar att ljugandet och mörkandet är nödvändigt för att kunna kontrollera att svenska präster/pastorer har rätt åsikter vad gäller homosexualitet, och att ett avslöjande om fel åsikter skulle förbättra chanserna att förmå svenskar att tänka rätt. Det här är heller ingen fiktiv historia utan har verkligen inträffat. Kan man verkligen kräva att människor inte borde söka sig till journalistyrken om de inte kan tänka sig att gå emot sitt samvete och synda mot Bibelns bud att älska sin nästa (genom att inte mörda, begå äktenskapsbrott, stjäla, ljuga, etc)?

Om en duktig journalist skulle råka ut för en personlig tragedi där hans/hennes barn omkommit i en olycka och därför har ett önskemål om att få slippa att arbeta med reportage gällande barn som far illa, så är jag övertygad om att journalistens arbetsgivare skulle gå med på det. En journalist behöver knappast gå sysslolös bara för att det är ett arbetsmoment som han/hon inte skulle må bra av att vara delaktig i.

omvändelseOK med assisterad dödshjälp som i Nederländerna?

Om vi nu ska utgå ifrån tankegången att lagarna och lagtolkningarna i ett land alltid är de optimala och inte är några som vi borde försöka ändra på, så kan man fråga sig om detta även gäller ett land som Nederländerna? Hur kan en människas liv värderas olika beroende på land och tidpunkt i historien?

Läkarassisterat självmord är lagligt i Nederländerna, Schweiz, Belgien och delstaterna Oregon och Washington i USA. I Nederländerna är det även tillåtet för läkare att aktivt ge en patient en dödlig dos av preparat, och i Schweiz kan även utländska medborgare få hjälp med att ta sitt liv. Man kan även spekulera vidare i hur framtida lagar kan komma att se ut i dessa länder och kanske i andra länder som beslutar sig för att godkänna dödshjälp. Kommer aktiv dödshjälp som i Nederländerna att godkännas i ännu fler länder? (Aktiv dödshjälp är en aktiv handling som avsiktligt påskyndar döden för en person, vanligen genom att ge höga doser av morfin och/eller barbiturarer).

Tanken bakom den nederländska formen av dödshjälp sägs vara att rädda vuxna och barn från att behöva gå igenom ett alltför stort fysiskt lidande kopplat till kroniska sjukdomar/åkommor. Men utfallet har blivit att dödshjälp inte har använts som en sista utväg utan även utökats till mindre alarmerande fall. Ett exempel handlar enligt Daily Mail om en 47-årig kvinna som under en längre tid lidit av tinnitus, och hon valde att avsluta sitt liv trots att hon därmed lämnade sina två barn på 13 och 15 år moderlösa.

Om en person tillåts att avsluta sitt liv på dessa grunder så kan andra personer på liknande grunder kräva att få avsluta sina liv. Det har visat sig att lagen gett utrymme till att ge dödshjälp till personer som har olika former av funktionsnedsättningar och/eller psykologiska besvär snarare än olidliga fysiska besvär med dödlig utgång. Det kan förklara varför Nederländska organisationer för funktionsnedsatta reagerar mot lagen eftersom just funktionsnedsatta blivit en riskgrupp vad gäller dödshjälp. 650 nederländska barn per år dör genom dödshjälp för att de anses gå igenom ett alltför högt lidande (enligt Royal Dutch Medical Association).

År 2015 skrev 80 brittiska kändisar en insändare i en tidning där de uppmanade de politiska partierna att ta upp denna fråga även i England med uppmaning om en omröstning. Även den tidigare ärkebiskopen av Canterbury, Lord Carey, stod bakom uppropet. De skrev bl. a.:

“We are closer than ever to allowing dying people to have safeguarded choice in how they approach their deaths. Whoever forms the next government must allow time for Parliament to reach consensus on a safeguarded law.”

Kommer människor i framtiden erbjudas att välja dödssätt mer öppet än idag på svaga grunder, och kommer kanske dödshjälp inte villkoras med fysiska krämpor överhuvudtaget? Kommer föräldrar fritt kunna välja dödshjälp åt sina funktionsnedsatta barn med motivet att de negativa aspekterna för deras liv är för stora? Kan lagen resultera i att barn får dödshjälp pga funktionsnedsättning och inte pga fysisk smärta? Ska dödshjälp accepteras när äldre människor börjar få krämpor och blir trötta på livet?

Den nederländska etikern Theo Boer har sagt. “They will not rest until a lethal pill is made available to anyone over 70 years who wishes to die. Some slopes truly are slippery.” Han syftar förmodligen på ”The Dutch Right to Die Society”, och vem som helst som tar intryck av en liknande filosofi (att ha rätt till hjälp för att dö). Kanske Nederländerna blir det första landet som börjar använda sig av en mobil eutanasiklinik som kan resa runt i landet för att ta emot patienter/kunder som önskar avsluta sina liv. Var går gränsen? Boer frågar sig:

“Is it because the law should have had better safeguards? Or is it because the mere existence of such a law is an invitation to see assisted suicide and euthanasia as a normality instead of a last resort? Before those questions are answered, don’t go there. Once the genie is out of the bottle, it is not likely to ever go back in again.

Om vi hamnar i en situation som i Nederländerna, eller ännu värre, ska vi även då kritisera vårdpersonal som inte kan tänka sig att ställa upp för systemet? Ska vi då fråga dem varför de ens söker jobb inom vården om de inte ens kan tänka sig att delta i dödshjälp till livströtta äldre människor och funktionsnedsatta barn – som vore en del av arbetsuppgifterna? (Kanske inte idag men i framtiden.) Det kan finnas någon som påpekar att holländsk vårdpersonal inte krävs att delta i dödshjälp utan att teamet kring läkaren arbetar på frivillig grund, men det skulle i så fall styrka argumentet FÖR ssamvetsfrihet inom vården.

Läs även här en artikel med överskrift ”Netherlands Considers Euthanasia For Healthy People, Doctors Say Things Are ‘Getting Out Of Hand’. Förslaget handlar om att alla nederländska medborgare över 75 år bör ha rätt att få avsluta sina liv inom vården, även om de är fullt friska. En person i artikeln frågar sig varför han måste vänta ända tills dess när han vill avsluta sitt liv omgående, och tycker att han borde få den rätten. Om lagförslagen kommer att realiseras vet vi inte, men de som förvägrar svenska barnmorskor rätten till samvetsfrihet borde fundera på om de skulle lyckas vara konsekventa vad gäller den holländska situationen.

Politikern Barbro Westerholm (L), om läkarassisterad dödshjälp, 2017:

”Jag anser att var och en ska få bestämma själv över sitt liv och därför är jag för självvalt livsslut. Man ska själv få välja att råda över sitt liv under hela livsresan!”

Kanske hon får medhåll. Det går inte att utesluta att vi i framtiden får en ”holländsk” vård även i Sverige, där äldre och funktionsnedsatta (eller kanske vem som helst) ska själva få välja när i livet de ska få avsluta sina liv. Är det då bara att utföra den ”vården” utan att tänka två gånger?

Annonser

Skidåkare / skiløpere i svenskt reportage reagerar som om de vore skyldiga till doping

Björn Dählie

När jag såg programmet Uppdrag granskning 27/2 2013 kunde jag inte undgå att göra vissa iakttagelser. En del ledare och skidåkare har definitivt farit med osanning, vilket betyder att de antingen misstagit sig eller ljugit. I vissa fall går det inte att skylla på misstag. Uppdrag granskning har kontaktat de skidåkare som har väldigt höga blodvärden och som skulle ligga högt även om mätresultatet skulle visat i överkant. Det är väl kanonbra att de tar upp den här frågan eftersom det onekligen låter väldigt misstänksamt, och vi vill väl alla att göra vad vi kan för att hitta potentiella fuskare? Eller?!

Jag älskar norrmän men norska skidåkare från 1990-talet är generellt sett inte mina idoler när jag nu upptäckt hur ytterst ovilliga vissa utav dem är att visa sina blodvärden eller ens diskutera Doping. De slår bakut så fort ämnet kommer på tal och tyvärr betraktas detta av naturliga anledningar som tecken för skuld eftersom det absolut ser ut som de har något att dölja. Det vore lögn att säga annat. Det är inget bevis på skuld förstås, men det handlar ändå om gigantiska misstankar om att vissa utpekade skidåkare är skyldiga eftersom det ännu inte finns en godtagbar förklaring till dessa skyhöga blodvärden.

Northug är förstås en senare talang och inte kopplad till några misstankar, men däremot beter han sig som en barnunge och verkar trivas att orsaka kiv och splittringar inom skideliten och med det förlöjliga hela sporten. Men om hans mål är att dra ett löjes skimmer över sin sport och få människor att känna avsmak för norska skidåkare (trots att de är oskyldiga) så har han lyckats väl. Svenskar med onormalt höga blodvärden och som försöker lägga locket på är förstås precis lika mycket misstänkta, men eftersom de inte var framgångsrika under 1990-talet så har det inte varit lika mycket fokus på dem. Men det finns förstås potentiella fuskare i alla nationer och jag tror absolut inte att Sverige är ett undantag. Det finns knölar i alla länder.

Det är någon form av blodmanipulation är helt klart, men vilken typ kan jag inte uttala mig om, säger professorn och antidopingexperten Bengt Saltin.

Han säger vidare att ett visst mästerskap är smutsigare än andra ur dopningssynpunkt (bland de som man lyckats upptäcka) är VM i Thunder Bay 1995, som var ett VM där superstjärnor som Björn Dählie och Vladimir Smirnov skördade stora framgångar. Före 1997 fanns det inga gränsvärden för längdåkarna eftersom det här med plötsligt höga blodvärden var en ny realitet. Man såg att blodvärdena steg men förstod inte varför, och därför sattes dessa kontroller igång. Den första gränsen sattes till 185 för män och 165 för kvinnor. Väldigt högt! Idag är de lagda på mer lämpliga skalor. Medelvärdet bland svenska och norska åkare i början på 2000-talet sjönk till 14,6-14,8. Enligt uppgifter ska alla medaljörer från VM 1995 haft blodvärden över 175. Dispens krävs för över 170 och det är fullständigt onaturligt att tre medaljörer ligger över 170 och ännu fler topplatserade med dem. I Lahtis var det ca 30 personer som låg alldeles för högt. Det är onormalt, säger internationella skidförbundets (FIS) egen anti-dopningsexpert, Rasmus Damsgaard. 1 på 20 kan ha naturligt höga blodvärden men att samtliga i skidtäten skulle ha sådana blodvärden kan inte stämma. Detta skulle man kunna reda ut om man fick se blodvärdena som dessa personer har i vanliga fall, men det har visat sig att många skidåkare är väldigt ovilliga att avslöja detta. Inser de att detta leder till stora misstankar om fusk? Ja, det tror jag att de inser, och om fallet är att de också har fuskat så har det i så fall sin förklaring till varför de inte gärna delar med sig av sina normala värden och får slut på diskussionerna.

Eftersom en professor och andidopningsexpert gör detta uttalande (om att det handlar om blodmanipulation) vill väl samtliga skidbasar noga undersöka saken och vända på varenda sten för att få upp sanningen på bordet? De tar väl en paus från vad de håller på med just nu och kastar sig med iver in i historiegrävandet för att få mer ljus på saken? Ack nej. I stället slår de ifrån sig direkt och misstänkliggör allt och alla, och verkar UTESLUTA att något fusk kan ha förekommit. Det påminner lite grand om:

Joh. 3:20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

HUR kan de ansvariga så snabbt utesluta alternativet att fusk har förekommit, och varför visa sig så totalt ointresserade av att forska vidare i saken? Är det som uppkommit inte allvarligt nog? Är inte ett blodvärde på 198 ganska anmärkningsvärt? Eller är de livrädda för vad som kan komma fram i byken? Det HAR ju faktiskt förekommit mycket fusk i idrotten, så varför skulle det vara osannolikt att även norrmän och svenskar varit inblandade? Bara för att skidledarna säger det så bestämt och gärna vill se sina hjältar helt igenom rena? Det krävs ganska mycket ”tro” för att tro att inget fusk har förekommit, och den känslan höjs när man ser hur skidåkare är svåra att få tag på trots idoga försök (Dählie, di Centa) eller som bara ställer upp på intervju om ämnet Doping inte kommer upp (Ulvang). Exakt så agerar fuskare, så är det konstigt att känslan späs på?

Bengt-Erik Bengtsson, högsta ansvariga för det internationella skidförbundet

Bengtsson är den som skrev under ett dokument från VM-tävlingen i Lahtis där några väldigt obekväma blodvärdesnivåer uppvisades. Han är förmodligen den som det var lättast att skärskåda eftersom han for med osanning direkt i TV-rutan inför Uppdrag granskning. Det visade sig att han blåljugit under VM-tävlingarna i Lahtis när han bestämt hävdade att det INTE var några problem med Manuela di Centas blodvärden – trots att han mycket väl visste att de var skyhöga 173 och att hon egentligen inte skulle få starta! (Hon rasade av någon märklig anledning ihop efter sitt blodtest och vi kunde se Bengtsson leda henne ut genom ett rum.) Han ursäktade sig i Uppdrag granskning med att politiker ljuger värre och att han egentligen borde ha sagt ”Inga kommentarer” eftersom han inte hade rätt att uttala sig. Varför gjorde han inte det då? Tar det inte emot att LJUGA så kopiöst rätt i TV-rutan? Men sen kommer det värsta. I Uppdrag Gransknings program så vidhåller han sin lögn! Han summerar hela historien med ”Men det var inga problem med blodvärdet”. Hallå? Att en kvinna har ett blodvärde på 175, vilket betyder att hon egentligen inte ska få starta är väl ett ENORMT problem för skidtävlingen i fråga?! Det är ju ett enormt högt värde även för en MAN, och det är nästan märkligt att en kvinna ens kan stå på benen med ett sådant värde. Att hon rasade ihop efter sitt blodtest kanske inte ens var ett skådespel? Kan det överhuvudtaget finnas ett större problem för just den tävlingen? Sen verkar Bengtsson också vilja skylla på att det är strömmar uppifrån som tvingar honom till sitt agerande, som att skidsporten till varje pris måste skyddas och hållas ren. Men är inte han en av dem som gärna håller oönskade värden kvar i dunklet genom att hjälpa di Centa att inte behöva föra sina värden in i ljuset?

Vidare så måsta man fråga sig varför han lät så många skidåkare starta trots att det var massor av dem som hade alldeles för höga värden? Var det kanske för att det knappt skulle finnas några välbekanta ansikten kvar som tävlade och att det skulle vara pinsamt för hela tävlingen? Bengtsson påstår att de som hade för höga värden fick göra om sina värden efter att de fått rådet av sina tränare att komma tillbaka efter en timme då de hunnit dricka massor med vatten.

Samma utrustning som användes i Lahtis använde det internationella skidförbundet och forskarna vid alla sina blodtester på 90-talet.

  1. Hur i all världen kan de få sina blodvärden sänkta genom att dricka massor med vatten?
  2. Är det inte t o m farligt att dricka kopiösa mängder vatten och sedan bege sig ut och tokköra i spåret?
  3. Varför tilläts skidåkare att ta om sina tester? Var finns dokumentationen att omtag av tester ens får göras? Om nu omtagning av tester får göras så borde väl de SENAST tagna testerna vara de som gäller och som betraktas som officiella? Varför skrev då Bengtsson under de första värdena, som visar på skyhöga blodvärden? Borde han inte skriva under de senaste provsvaren som faktiskt är de som visar att skidåkarna faktiskt är godkända att starta i tävlingen? Varför finns ingen notering om att det gjordes fler tester? Är det inte snarare så att det aldrig förekom flera omprov och att det dokument som Bengtsson skrev under faktiskt är det enda som gäller?
  4. Om blodvärden kan fluktuera med en sådant lätthät, varför används en sådan blodvärdesscanning överhuvudtaget? Om man kan gå från 173 till normala nivåer på en timme kanske det omvända också gäller, så varför då ens hålla på med sådan scanning om den inte är mer värd än att sätta ett pekfinger i vädret och kolla hur det blåser? Nej, sanningen är att denna typ av scanning har visat sig mycket tillförlitlig och avviker inte mycket från ordentliga labtester. Därför används det som ett officiellt instrument av FIS för att se om skidåkare håller sig inom gränsvärdet.

Teamet har kollat med de som omnämns i programmet så att det inte finns indikationer på genetiskt förhöjda blodvärden

Vladimir Smirnov, Kazakstan

Han blev den store VM-kungen med tre guld och en bronsmedalj VM 1995. Han hade också det absolut högsta blodvärdet av de som testades, 198! Wow! Borde inte han få pris eftersom han var villig att riskera sitt liv mest av alla? När han fick frågor om detta enorma värde och att det planerades för ett reportage om skidåkares rekordhöga värden under ett visst antal år, säger han bl a ”Det skadar idrotten otroligt mycket!” Han tycker alltså att vi inte ska rota så mycket i det här att en man har 198 i blodvärden i stället för det normala som är under 150, utan han vill att vi ska låta saken vara och inte dra upp saken i ljuset för att inte skada idrotten. Finns det ingen risk att det är ett visst antal skidåkare som orsakat idrotten mycket skada genom att fuska? Om det skulle vara så, är det inte av högsta vikt att undersöka detta så långt det är möjligt? Däremot får man förmoda att Smirnov hoppas att hans enastående medaljskörd och skidtider alltid ska finnas med i vårt minne och för alltid stå med i alla skididrottsböcker? Det här med att han hade 198 i blodvärde och därmed inte skulle ha fått starta (om loppet utförts vid ett senare tillfälle när maxgränsen sattes till en mer trovärdig nivå) är väl inte så mycket att dividera om kanske?

Silvio Fauner

Idag är han chef för italienska landslaget men 1997 var han själv en världsstjärna med VM-guld på meritlistan. Han hade ett blodvärde på 192 – vilket är extremt högt och långt över det gränsvärde på 185 som gällde vid tiden för loppet i Lahtis. Ändå tilläts han starta. Det finns inga förklaringar. Han mumlade bara att han inte dopat sig.

Björn Dählie

Oj vad han påminner i utseende och sätt till Lance Armstrong! Tyvärr litar jag inte på någon av dem för fem öre eftersom de inte gett mig orsak till det.

Dählie var tydligen VÄLDIGT svårt att få tag på. Teamet sökte honom i ett par veckors tid, men han vägrade ringa tillbaka och svarade inte i telefon trots att han kände till ärendet och BORDE ha varit intresserad att göra ALLT i sin makt för att svara på relevanta frågor för att hjälpa till med kasta så mycket LJUS som det bara är möjligt på idrotten han menar att han håller så kär. Inser han inte att det dykt upp ett enormt stort PROBLEM för skididrotten? För blodvärden på 170-198 är väl ett problem? Till slut tog teamet hjälp av den norska skidledningen för att få kontakt med Dählie, men han ringde fortfarande inte tillbaka. Förrän…han först sett till att han kontaktat FIS. Dählie erkänner att han insåg vad temat var (varför ringer han då inte tillbaka omedelbums?) och säger:

”Jag visste ju vad temat var så jag har kontaktat FIS och jag förstår att FIS antidopningsexpert, Rasmus Damsgaard, säger det motsatta idag. Att det inte varit något onormalt med mina prov eller andra norrmäns prov”.

Jaha så DÅ först vågar Dählie ringa tillbaka? När han först gjort vad han kunnat för att få FIS på bättre  sida? Konstigt nog gjorde Damsgaard en liten kovändning efter att ha varit i kontakt med Dählie och det norska skidförbudet. Inte så att han tog tillbaka det han sagt i Upprag gransning och larmet om blodvärdena, men ändå låter Damsgaard mer försiktig efter detta samtalet. När teamet kontaktar FIS och anti-dopningsexperten Rasmus Damsgaard säger han att han aldrig sett några blodvärden på Björn Dählie. Vem är det som talar osanning? Damsgaard eller Dählie? Varför bör vi inte tro på det som FIS anti-dopningsexpert säger?

– Jag kan säga att jag minns inte det. Han får berätta när han sänt det till mig, men detta kan jag inte bekräfta, säger Rasmus Damsgaard.

Damsgaard får frågan om det stämmer det som Dählie säger, att han (Damsgaard) har sett hans blodvärden från 90-talet.

Det som skett före 2001 det har jag inget om. Det har jag inga filer på över huvud taget, svarar Damsgaard.

Alltså kvarstår problemet att Dählie visat skyhöga värden och det finns ingen förklaring till detta. Man kan inte skylla på höghöjdsträning (enligt flera experter) och Dählie vill heller inte visa sina normala värden. I stället anlitar han advokater för att de ska föra hans talan! Oj, vad det påminner om Lance Armstrong. Ja Dählie säger att han kan se vem som helst i ögonen ang. sin oskuld, men tyvärr uttryckte Armstrong sig likadant. Alla dopade uttrycker sig likadant. Armstrong tappade räkning på hur många han stämde på sin väg för att skydda sig själv, men ändå visade sig att han var en bluffmakare hela tiden. Jag var inte ett dugg förvånad över Armstrongs skuld, och jag är inte det minsta förvånad över Dählies liknande beteende.

Den ansvarige läkaren vid VM 95 bekräftar att Dählie testats vid ett tillfälle under VM, och att man testade skidåkarnas blod vid totalt fyra tillfällen. Enligt norska skidförbundet finns heller inget stöd för uppgiften om att Dählie haft ett högt värde i normala fall, och alltså borde han inte vara en av dem som har höga värde pga sina gener. Teamet har frågat den norska skidledningen om de rätta värdena men inte fått ett enda blodvärde presenterat. Om Dählies blodvärden är felaktiga vad är då det rätta värdet har teamet frågat men får inget svar.

Teamet försökte intervjua den norska läkaren när de träffade honom i Oslo men han ville inte ställa upp framför kameran.

Vegard Ulvang

Han var inte med i programmet men han måste nämnas. Vegard gick tydligen med på att intervjuas såvida ämnet Doping inte kom upp. Varför, Vegard? Tyvärr är detta det främsta tecknet på skuld, och det vet vem som helst i branchen. Har man inget att dölja så kan man med sträckt rygg diskutera ämnet, och älskar man sin idrott och vill forsätta att se den ren så borde det vara ett ämne som man gärna talar om.

Lars Håland och Thomas Aalsgårdaalsgaard

Jag minns fortfarande Aalsgards come back efter en LÅNG tids frånvaro. Han borde inte ha hamnat bland de 30 bästa. Så vinner han guld! Tyvärr var jag skeptisk redan då eftersom det lät nästan för bra för att vara sant. Att Tomas övertalade läkare att få ta dopingprov efteråt förändrar ingenting. Det är snarare Aalsgårds normalvärden som är intressanta. Samma sak med Lars Håland. (Jag var tvungen att googla hans förnamn eftersom jag inte kommer ihåg honom.) Lars Håland som bara tre månader innan tävlingen i Lahtis bestämt sig för att göra comeback åkte in på femte plats med ett mycket högt blodvärde – 175. Då måste man anta att något inte står rätt till.

Erling Jevne

Har 14,7 – två månader för OS i Salt Lake City. På OS har han sedan 17,0. Finns ingen förklaring.

Manuela di Centa

Se tidigare text.

Uppdrag granskning har utan framgång försökt nå Manuella Di Centa för en kommentar.

Marit Mickelsplass

Hade skyhöga blodvärden på 162 el. dylikt. Hon är en av dem som tipsar om att kanske Höghöjdsträning kan var orsaken, men 48 timmar efter att man kommit ner på normala höjder så går värdena tillbaka till de normala. Det finns alltså ingen förklaring.

Kristen Skjeldal

Skjeldal har tydligen uppvisat normalvärden på 15,2, men han har även visat på blodvärden på upp mot 17,6. Han verkar vara arg för att det kommer frågor angående detta, men förstår han inte att frågorna är ytterst relevanta eftersom det inte finns någon förklaring till detta SAMT att det framkommit att skidåkare HAR fuskat med EPO? Då är det väl ingenting att vara sur för att man får frågor? Eller tycker han som alla andra att vi ska låta Smirnov med hans 198-värde och andra konstiga resultat bara bero? Han klagar på Saltins kunskap, men kom med förslag i stället hur du kan förklara dina värden. Skjeldal tror inte på experternas uppgifter att höghöjdsträning inte kan förklara de höga siffrorna, trots att experterna är ense i denna fråga. Varför ska vi inte tro på vad experterna säger? För att det inte passar?

Ordina

Har aldrig varit på tapeten i härvan, MEN varför vill hon också att hela historien ska vara kvar i dunkel? Ska vi tänka på Myllylä tycker hon? Stökar vi runt för mycket bland misstänkta dopare så kan det leda till dödsfall? Även Ordina borde vara intresserad av att vända på stenar för att hitta sanningen.

Slutsummering

Det som är intressant är att idrottarna har låga blodvärden fram tills viktiga tävlingar. Då stiger blodvärdet. Detta borde göra ALLA fruktansvärt misstänksamma och vara OERHÖRT ivriga att kolla upp saker och ting. Medelvärdet bland svenska och norska skidåkare sjönk i början på 2000-talet till 14,6-14,8, vilket är normala nivåer. VARFÖR var värdena uppe i 170-198 tidigare, och VARFÖR sjönk de så hastigt?!

Skidåkare har under hela 1990-talet har visat på högre och högre blodvärden med mätinstrument some FIS anser tillförlitliga nog. Men plötsligt när EPO gick att spåra så rasade värdena ner till normal nivå direkt. VARFÖR ska vi tro att detta är en slump?

Rasmus Damsgaard: Man behöver inte vara geni för att inse orsaken.

Detta är som sagt en stor indikation på FUSK, och är inte de icke-fuskande idrottarna värda en noggrann undersökning? Skulle inte ovanstående personer vara besvikna om de visste att de inte tagit otillåtna medel och under hela sin karriär tvingats tävla mot fuskare, vilket i sin tur skulle resultera i att de själva aldrig kunde nå prispallen pga denna orättvisa? Dopare kan alltså bli miljonärer i slutänden, men de som kört med rena kort får hitta andra inkomster. För att säkerställa att det INTE gått till på ett fult sätt är det väl bra att tillsätta en sanningskommission?

  • Äktheten i dom blodprov som togs i Lahtis har bekräftats av flera experter och FIS högsta ansvarige, Bengt-Erik Bengtsson som också skrev under testen. Undersökningar som gjorts visar att om man har samma blod visar dom bärbara HB-mätarna nästan exakt samma siffror som i en laboratorium.
  • Magnus Svenungsson säger att de frågat norska skidåkare om att få se deras blodvärden. Det hade varit så enkelt att kunna avfärda allt med att visa upp dom. Om svenska och norska skidförbunden inget har att dölja, varför ger dom inte ut alla testvärden som tagits?
  • Alla blodprover som togs i OS 94 Lillehammer spolades ner i avloppet. Var det smart? Vem bestämde det?
  • Torgny Mogren föreslog att aktiva åkare under den här tiden skulle kunna underteckna ett dokument som gör att man kan publicera deras HB värden. Bra idé, för det finns väl inget att dölja, eller hur? De handlar inte om skolbetyg eller IQ-värden utan blodplättar som inte är något att skämmas för. Ja, såvida man inte fuskar förstås.
  • Det är FIS egna anti-dopningsexperter som talar om det onaturliga med att ha blodvärden över 170.
  • Landslagsläkaren Magnus Dyborn: I det här allmäna tonläget som vi har nu och de diskussioner som förs, så är det viktigt att vi har en full transparens.
  • Magnus Svenungsson: Det är inget konstigt med mätaren. Här finns kvinnor med normala värden från 138 och män med normala värden på 146. Dom vann inte! Däremot dom med högst värden. En tillfällighet? Jag tycker att det är märkligt att angripa mätutrustningen. Det skulle i så fall innebära att skidåkare fått startförbud på grund av felaktig mätning.

Varför skriver jag en bloggartikel om det här nu när min Blogg har en kristen inriktning? Det var länge sedan jag såg på en skidtävling. Jag gjorde det förr i tiden men inte nu. Jag skriver med tanke på det här med fusk, omvändelse och evigt liv. Idrottare som går till graven utan att ha erkänt år av fusk och lögner är ju faktiskt oomvända syndare som inte har del i Guds rike. Det är skakande! Är det värt det?

Matteus 16:26 Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?

Är jag då alltför dömande när jag pekar ut personer som faktiskt inte blivit påkomna med doping? Jag anklagar dem inte för doping utan bara det som är ren fakta. De har haft onaturligt höga blodvärden, ingen av dem har kunnat påvisa detta genetiskt, enligt expertis finns inga förklaringar för dessa enormt höga värden, enligt samma expertis handlar det om manipulation av blodet, och blodvärdena gick ner till normal nivå så fort man kunde börja spåra EPO. Sist men inte minst har personer gjort allt för att låta allt detta få vara kvar i dunklet. Skidbasarna för både det norska och det svenska landslagen verkar vara mer irriterade och besvärade över vad som uppkommit i stället för att visa intresse för att undersöka saker och till närmare. Vad har de att dölja? Varför inte köra med öppna kort och visa upp alla prov som går att visa och uppmuntra alla sina skidåkare att även de visar allt som går att visa? Det är väl bra för idrotten och bra att slippa leva med eviga misstankar om brott? Tänk tanken att fusk faktiskt kan ha förekommit! Det skadar väl inte att ta reda på? I stället verkar inställningen vara:

”There is nothing to find here. Move along, move along…”

Efter karriären blev Di Centa invald i IOK – Internationella Olympiska kommittén
Efter karriären blev Smirnov invald i WADA – WORLD ANTI-DOPING AGENCY
Efter karriären blev Ulvang vald till ny ordförande för längdåkningskommittén i FIS

http://www.nytimes.com/1994/02/28/sp…-are-over.html

WINTER OLYMPICS; Smirnov’s Long Race and Wait Are Over
…….
Smirnov’s victory came at the expense of Mika Myllylae of Finland, who took the silver medal, and Sture Sivertsen of Norway, who took the bronze. It also came at the expense of Smirnov’s Norwegian friends Bjorn Daehlie and Vegard Ulvang, who finished fourth and 10th.

”I am disappointed for myself, but the best thing about today is that Vladimir finally did it,” said Ulvang, the triple Olympic gold medalist in Albertville two years ago who could manage only one silver medal here

Smirnov was inundated with letters from supportive Norwegians, some of which contained paper medals colored gold. Since then, he has begun pitching coffee on Norwegian televisionand continued his adventures with Ulvang, spending three weeks climbing mountains and riding horses with him in Mongolia last summer.
Här kan man läsa om hur Damsgaard var den enda som fick göra dopingprov på Armstrong efter krav från honom och Astana. Han tog även emot en likadan tävlingscykel som CSC cyklar med av Bjarne Riis. Efter detta tog Anti Doping Danmark avstånd från Damsgaard. http://www.b.dk/kultur/dopingjaegerens-cykel

Hmmm?

Länk till Aftonbladets artikel och här är artikeln som visar att Per Elofsson hade perfekta blodvärden. Per Elofsson reagerar på rätt sätt när han frivilligt visar upp sina blodvärden. DET BORDE VÄL EN MISSTÄNKT SKIDÅKARE GÖRA OM HAN VET ATT HAN HAR RENT MJÖL I PÅSEN OCH VILL GÖRA SLUT PÅ ALLA DÅLIGA RYKTEN?