Kan ingen säga att de gör gott och inte syndar? 1 Kon. 8:46 Pred. 7:21 Ords. 20:9

Jul11

Här kommer 3 Bibelverser som brukar användas för att ge stöd åt idén att vi syndar ständigt och jämt i tanke, ord och gärningar.

1 Kon. 8:⁴⁶Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära

+ samma händelse i 2 Krön. 6:36 Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära

Det här är Salomos bön till Gud, och Salomo var en person som var mycket vis och gudfruktig i början av sitt liv, medan tyvärr sedan avföll från sin tro när han emot Guds vilja gifte sig med hedniska kvinnor som frestade honom att bl. a tillbe andra gudar. I den här bönen däremot uttrycker sig Salomon mycket klokt, och notera att han absolut anser att människor kan och bör vara Gud lydiga i ALLT. Salomo ber innerligt att Gud till och börja med ska se folkets omvändelse och höra deras böner, och han förväntar sig att folket faktiskt ska vara lyckosamma i sitt mål att för alltid hålla Guds stadgar och bud. Det här med att det inte finns någon människa som inte syndar verkar vara ett mer generellt uttryck om att människorna på jorden ofta syndar, vilket tyvärr är ett passande uttryck även idag. Hur som helst säger inte Salomo emot sig själv genom att å ena sidan säga att det inte finns en enda person som aldrig syndar (inte Enok, inte Noa, inte Abraham, inte Job – INGEN), medan han å andra sidan menar att israels folk redan NU håller Guds alla bud och stadgar och också kan fortsätta med det.

1 Kon. 8:⁴⁴Om ditt folk drar ut till strid mot sin fiende på den väg du sänder dem och de ber till Herren, vända i riktning mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, ⁴⁵må du då i himlen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.⁴⁶Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära,⁴⁷men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i det land där man håller dem fångna och säger: Vi har syndat och gjort illa, vi har varit ogudaktiga; ⁴⁸om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i sina fienders land, dit man fört dem i fångenskap, och ber till dig, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,⁴⁹må du då i himlen, där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt. ⁵⁰Förlåt ditt folk vad de har syndat mot dig, och förlåt alla de överträdelser som de har begått mot dig, och låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att dessa förbarmar sig över dem.—⁵⁴När Salomo hade slutat att med dessa ord be och åkalla Herren, steg han upp från Herrens altare, där han hade legat på knä med händerna lyfta mot himlen.—⁵⁷Må då Herren, vår Gud, vara med oss, så som han har varit med våra fäder. Må han inte överge oss eller lämna oss,⁵⁸utan vända våra hjärtan till sig, så att vi alltid går på hans vägar och håller fast vid de bud och stadgar och föreskrifter som han har givit våra fäder.—⁶¹Låt era hjärtan vara hängivna Herren, vår Gud, SÅ ATT NI ALLTID LEVER EFTER HANS STADGAR OCH HÅLLER HANS BUD, SÅ SOM NI NU GÖR.“

2 Krön. 6 säger bl. a

2 Krön 6:14 och sade:” Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta—23 må du då höra det från himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall straffa den skyldige och låta hans gärningar komma över hans huvud men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter hans rättfärdighet.—30 må du då höra det från himlen där du bor, och förlåta och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. Ty endast du känner människornas hjärtan. 31 Så skall de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har givit åt våra fäder.

och den direkta fortsättningen på versen

37 men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort illa och varit ogudaktiga, 38 om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, 39 må du då från himlen där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk, som har syndat mot dig.

Salomo ber alltså om Israels folk, och han vet nog med sig om sitt folk att “det finns ingen människa som inte syndar” (“no man” i KJV). Det är en sanning man kan säga om många grupper av människor (t. ex svenskar), och det måste inte vara ett påstående att alla människor (även födda och ofödda barn) syndar, och framför allt inte “vare sig de vill eller inte”. För att kunna synda måste man först vara medveten om lagen, vilket barn inte är, och synd är att bryta mot Guds lag.

Pred. 7: 21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar

Predikaren är ju han med det berömda uttrycket “ät, drick och var glad”, och han låter lite uppgiven när han beskriver människans vandring på jorden. Vi måste förstå i vilken anda som han uttrycker sig, och även att han har rätt att uttrycka sig genom hyperboler, generella anmärkningar och poetiska inslag. Inte heller Predikaren talar emot sig själv när han skriver ner sina betraktelser, trots att det ibland låter så. För om det inte finns någon enda rättfärdig människa som inte syndar så kan man fråga sig varför han då pratar om rättfärdiga och gudfruktiga människor både innan och efter det uttrycket? Vidare verkar det som han å enda sidan talar emot för mycket vishet, medan han å andra sidan uppmuntrar till vishet och att kunna pröva hjärtat rätt.

Pred. 7:16 Allt har jag sett under mina förgängliga dagar: DEN RÄTTFÄRDIGE går under i sin rättfärdighet, den ogudaktige lever länge i sin ondska.¹⁷Var inte alltför rättfärdig [Be not over much wicked be thou foolis, KJV]och var inte alltför vis. Varför skulle du förstöra dig själv?¹⁸Var inte alltför ogudaktig och var inte dåraktig. Varför skulle du dö innan din tid kommer?¹⁹Det är bäst att du håller fast vid det ena utan att ändå släppa det andra, ty DEN SOM FRUKTAR GUD FINNER ENVÄG UT UR ALLT DETTA. ²⁰Visheten gör den vise starkare än tio mäktiga i staden.²¹Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar. ²²Fäst dig inte vid allt vad människor säger, så hör du inte att din tjänare förbannar dig.²³Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra.²⁴Allt detta har jag prövat genom vishet. Jag sade: “Jag vill bli vis.” Men visheten var fjärran från mig.

Pred. 9: ²Allt händer lika för alla, för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed på samma sätt som den som är rädd för att svära.

Ords. 20:⁹Vem kan säga: “Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd”?

Ordspråk är just ordspråk som speglar verkligheten, men det behöver inte handla om att uttrycka verkligheten med exakthet helt utan inslag av poesi, liknelser, generella principer och hyperboler. Det är onekligen en bra fråga som ställs här, för VEM kan säga att han aldrig syndat? Poängen är att visa hur vanligt det är med synd. Bebisar har visserligen aldrig syndat, men de kan å andra sidan inte heller förstå frågan eller kunna svara på den. Om ingen någonsin under ett enda ögonblick under sitt liv kan säga att han/hon är fri från synd, så kan man heller inte undvika kiv och kunna leva i ostrafflighet som verserna innan och efter säger att det finns människor som gör.

Ords. 20:3 Heder åt den som avstår från kiv, den oförnuftige söker alltid strid.—7 DEN RÄTTFÄRDIGE LEVER I OSTRAFFLIGHET, lyckliga är hans barn efter honom. ⁸Kungen som sitter på domarsätet ⁹Vem kan säga: “Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd”? —¹¹Redan den unge röjer genom sina gärningar, om hans liv är rent och rätt.—15 Det finns guld och pärlor i mängd, men den dyrbaraste klenoden är läppar som talar förstånd.—19 Skvallraren avslöjar hemligheter, ge dig inte i lag med pratmakare.²⁰Den som förbannar sin far eller mor, hans lampa skall slockna i djupaste mörker.—22 Säg inte: “Jag skall vedergälla ont med ont”. Vänta på Herren, han skall hjälpa dig.²³Herren avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo.–28 Godhet och sanning skyddar kungen —³⁰Sår som svider renar från ondska, slag renar hjärtats inre.

Andra vanliga verser som brukar användas som stöd för synd är Rom. 3:10 och 1 Joh. 1:8 (klicka på verserna för att komma till blogginläggen).

Allt är tillåtet men allt är inte nyttigt?

Jul8

1 Kor. 10:²³Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp

Den här versen är starkt kopplad till OFFERKÖTT och mat och dryck i övrigt. Tyvärr så finns en risk att kristna använder den första delen av versen för att försöka finna stöd för att det ibland kan vara ursäktat/tillåtet med synd bara man väljer sina tillfällen rätt och inte får andra på fall, men synd är givetvis aldrig tillåtet. Det handlar som sagt om MAT i det här fallet. Nu kanske det här med offerkött inte är så aktuellt i vår tid, men under Paulus tid kunde man stöta på fenomenet att man erbjöds kött som var offrat till avgudar, och om man då ätit utan att ha känt till offrandet så syndar vi inte, menar Paulus. Vi måste inte ens fråga om ursprunget eller behandligen av köttet för att vara säkra på att allting står rätt till, utan vi kan med gott samvete äta. Om vi däremot vet att köttet offrats till avgudar så kan vi göra klokt i att avstå för våra medkristnas skull så att inte de får fel signaler och kommer på fall. Det är i det avseendet som “allt är tillåtet” (eftersom agerandet INTE är synd i sig) men att det ändå kan resultera i något onyttigt om det får andra på fall. Vi måste tänka på andras bästa i våra handlingar så att de inte får fel intryck och signaler – speciellt om de ser upp till oss och ser oss som mönster och facit för vad som är godkänt.

1 Kor. 10:¹⁷Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.¹⁸Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?¹⁹Vad menar jag då med detta? Att kött från avgudaoffer skulle betyda något eller att en avgud skulle betyda något? ²⁰Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna. ²¹Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. ²²Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?²³Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. ²⁴Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres. ²⁵Ät allt som säljs på torget utan att för samvetets skull ställa någon fråga. ²⁶Ty jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren. ²⁷Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er, utan att för samvetets skull ställa någon fråga. ²⁸Men om någon skulle säga till er: “Det här är kött från avgudaoffer”, så avstå från att äta av hänsyn till honom som sade det, och för samvetets skull. ²⁹Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför skall min frihet dömas av en annans samvete? ³⁰Om jag för min del äter med tacksamhet, varför skall jag då hånas för något som jag tackar Gud för? ³¹Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. ³²Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. ³³Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta.

1 Kor.6:¹²Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig.

Den här versen är inte lika tydligt kopplad till offerkött och mat som den tidigare versen, men precis efter att han sagt ovan ord så nämner Paulus faktiskt MAT, och går sedan in på ämnet KROPPEN och att den är till för att ära Gud och inte för att användas till otukt. Han säger precis INNAN påståendet att “allt är tillåtet” att det finns en rad saker som faktiskt garanterat hindrar oss från att komma in i Guds rike – så vi vet att Paulus på inga menar att synd någonsin skulle kunna vara ursäktat för oss.

1 Kor. 6:⁹Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, ¹⁰varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Han fortsätter att varna för synd och bekräftar att korinthierna en gång HAR levt på ovan sätt, men sedan de blivit rättfärdiggjorda i Jesu blod så är det meningen att de inte längre ska leva så utan i stället fortsätta att hålla sig rena – vilket de kan med hjälp av den helige Andes makt. Kroppen är inte till för otukt, säger Paulus, så vi måste avhålla oss från att använda våra kroppar till otukt, men det finns även helt legitima saker/ageranden som också kan skada oss om vi låter dem ta makten över våra liv. Det kan gälla mat, dryck, umgänge, TV, sport eller vad som helst som resulterar i att vi tappar kontakten med Gud och i stället föredrar att spendera en stor mängd tid på dessa värdsliga ting som en gång kommer att försvinna. Guds ord kommer dock aldrig att försvinna så vi gör väl i att sätta honom på första plats och det är för vårt eget bästa. Det är inte alltid så lätt att säga nej till världens trevliga utbud, men vi gör det svårare för oss om vi inte hämtar KRAFT i Guds ord genom bön, tillbedjan och att läsa Guds ord. Där finner vi kraften att parera Satans attacker, för han vill inget annat än att vi ska tappa fokus från Gud och spendera tid på annat.

1 Kor. 6:¹¹Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.¹²Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig. ¹³Maten är till för magen och magen för maten, och båda skall Gud göra slut på. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen. ¹⁴Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han också uppväcka oss. ¹⁵Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej, naturligtvis inte! ¹⁶Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? Det heter: De två skall bli ett kött. ¹⁷Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. ¹⁸Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. ¹⁹Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? ²⁰Ni har blivit köpta och priset är betalt. (I ären ju köpta, och betalning är given – 1917). förhärliga då Gud i er kropp!

BRA, du gode och trogne tjänare Matt. 25:21

Jun15

BRA, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! (Matt. 25:21)

Ovan är ett beröm till någon som gjort något BRA för Guds rike. Att vara trogen och lydig Jesus och hans bud betyder alltså frälsning – att kunna få gå in i Herrens glädje.

Hebr. 5:⁹Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Det finns kristna som säger att vi människor aldrig i livet kan göra något som är gott, som kommer från oss själva, inför Gud och OM vi ändå skulle lyckas göra något gott så är det endast för att Gud är den som gör det genom oss och med oss som verktyg. Det är inte säkert att denna idé bottnar i jantelagen eftersom denna idé frodas inom kristenheten även i andra länder och framför allt i de reformerta lägrena, men det handlar om en onödig falsk blygsamhet eftersom vi på felaktiga grunder fått för oss att det nästan är något FULT att säga att vi gjort något gott och bra inför Gud. Kan det bero på att vi är så förtvivlat rädda för att vi ska uppfattas som självrättfärdiga så att vi hellre nästan skryter med att vi är syndare snarare än att vi är heliga kristna? Men bara för att vi påstår att vi kan göra gott och utöva rättfärdighet så betyder det ju inte att vi därmed kan bli frälsta utan Jesu blod som renar oss och därmed gör oss rättfärdiga (en rättfärdighet som varar så länge som vi lever rättfärdigt). Är det inte märkligt att vi verkar skämmas så mycket för det goda som vi kan göra inför Gud, och som vi faktiskt förväntas göra?

Vi har ofta blivit itutade att det inte finns NÅGONTING som vi troende kan göra eller lägga till det som Jesus redan gjort klart på korset där det påstås att han betalade för våra synder, tog vårt straff på sig själv, dog i stället för oss, förlät alla synder ovillorligt och innan de ens hinner utföras, tog Guds vrede på sig själv och i stället för oss, lovade NÅD och frikännande oavsett vad vi ämnar göra, och med dessa ovillkorliga löften och försäkringar slutligen utbrast “det är fullbordat” och därmed låste denna löfteskista med hundra varv, spikade igen den och kastade bort nyckeln en gång för alla. Möjligen upplever folk att det finns det EN fruktansvärd och horribel synd som faktiskt skulle få Jesus att leta redan på nyckeln igen och låsa upp kistan med alla löften/försäkringar, och det är om någon skulle påstå att OMVÄNDELSE skulle krävas, och framför allt… GÄRNINGAR! Hu vale! Det kan få folk att spärra upp ögonen av skräck och riktigt rysa!

“Gärningslära” – som många uppfattar betyder “lydnad av Guds bud” verkar vara den största synden av alla och den enda synd som möjligen inte riktigt fastnat i den härva av synder som Jesus dog för. En del kanske resonerar: Stölder, otrohet, lögner…inte så jättebra att utöva kanske, men ändå ingen fara på taket för våra själar, men att däremot påstå att GÄRNINGAR skulle behövas för frälsningen? Där går gränsen! Då har vi hamnat i en livsfarlig villolära från Satan, och då är man för evigt förlorad. Däremot är man fri och frälst om man medger att man är en vanlig hederlig syndare frälst av nåd och ödmjukt säger “Ingen är perfekt” och “Jag är inte god i mig själv och kan inte göra någonting som behagar Gud”. Bara man inte lär ut att vi måste vara Jesus trogna och lyda honom för att vara frälsta, så ordnar sig resten för den som “tror på Gud”.

Det kanske låter som jag överdriver men jag har talar med såpass många kristna personer och så många predikningar från olika kyrkor, att jag vet vilken fullkomlig SKRÄCK som folk i allmänhet verkar ha för något som luktar “gärningslära“. Inte så att jag någonsin hört någon kristen person säga “synda hur mycket du vill för Gud bryr sig inte” eller säga någonting annat än att synd är fel, MEN om de lär ut att synd INTE leder till (själslig) död så uppmuntrar de ju likaväl synd även om det är mer indirekt!

Låt ingen lura dig att tro att du inte kan göra gott inför Gud, för det kan du! Även en del ateister kan emellanåt (eller t o m ofta) göra gott, men de är inte frälsta eftersom de inte är i vinträdet och bygger sina liv på Jesus Kristus. Vi måste vara i vinträdet (Jesus) för att kunna producera god och varande andlig frukt, men det är VI (inte Gud) som bär frukten i våra grenar. Är våra grenar inte i trädet kan vi inte producera någon andligt god frukt och det är VÅRT ansvar. Inte Guds ansvar! Hade det hängt på Gud så hade han förstås sett till att vi aldrig någonsin syndade och att vi visade god frukt ständigt och jämt, men i stället varnar Jesus oss att vi måste visa god frukt så att vi inte huggs av vinträdet och bränns upp.

Så återigen, DU kan göra gott inför både Gud och människor och glädja honom med goda gärningar som du GÖR. Det är t o m stor glädje i hela himlen när en enda syndare omvänder sig – vilket innebär att hissa vit flagg och ha som målsättning att aldrig synda igen – och det handlar återigen om någon som denna person GÖR. Att undvika synd (i princip att undvika att handla illa mot sin nästa) är att GÖRA något GOTT. Så att undvika att synda, och att visa barmhärtighet mot sin nästa är den segrande livsstilen som Gud förväntar sig av oss.

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje ihimlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Det är inte gärningslärare som är farliga – om vi med det menar kristna som lär ut att vi måste lyda Jesus och hans bud för att vara frälsta – utan de som lär ut att vi inte behöver göra NÅGONTING för att bli frälsta förutom att tro på ett färdigt frälsningspaket. Frälsningen är inte billig. Vi måste vara villiga att ge upp ALLT, och vi måste beräkna kostnaden och vara beredda att förneka oss själva och ta vårt kors på oss dagligen. Att inte behöva göra någonting, och att ha råd med att tjäna två herrar är en BILLIG frälsning, och det är ingenting som Bibeln lär.

Här nedan kan du läsa några exempel på verser som tydligt visar att vi kan göra gott inför Gud, och behaga och glädja honom med att göra goda gärningar. Den helige Ande kan leda oss rätt och han är den store Hjälparen i våra liv. Läs gärna mer om nåd, lag och synder, exempelvis i denna artikel.

Nya testamentet

De första två avsnitten handlar om två liknelser i Mattheus 25 där vi kan se att goda/dåliga gärningar är avgörande för om vi hamnar i Guds rike eller i helvetet.

Matt. 25:¹⁹En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.²⁰Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.²¹Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Matt. 25:³¹När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.—. ³⁴Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. —³⁷Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?— ⁴⁰Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har GJORT för en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig.⁴¹Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. — ⁴⁴Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? ⁴⁵Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni INTE HAR GJORT för en av dessa minsta, det har ni INTE HELLER GJORT för mig. ⁴⁶Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Apg 10:³⁴Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ³⁵utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt,vilket folk han än tillhör

Luke 6:⁴⁵En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Rom. 2:⁶Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

Rom. 8:⁸Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.⁹I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. (1917)

Rom. 12: Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. ²Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.—²¹Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

Rom. 14: ¹⁷Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. ¹⁸Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. ¹⁹Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen

Kol. 1:⁹Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, ¹⁰så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud.¹¹Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. ¹²Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset.

1 Thess. 2:⁴Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.—¹⁰Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.—

1 Thess. 4:1 För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta. ²Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. ³Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, — ⁸Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

1 Tim. 2:1 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, ²för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. ³Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare

Hebr. 11:⁶Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.—⁸I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.

Hebr. 13:¹⁶Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.

Rom. 15:17 Det är alltså i min tjänst inför Gud som jag kan berömma mig i Kristus Jesus.

2 Korinthierbrevet 1:12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

Filipperbrevet 2:16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Gamla testamentet

Predikaren 2:26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla in och lägga på högför att det skall ges åt den som är god i Guds ögon. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Ordspråksboken 16:6 Genom nåd och sanning sonas skuld, genom Herrens fruktan undflyr man det onda.⁷Om någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner.

Ordspråksboken 11:1 Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.

Ordspråksboken 11:20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.

Ordspråksboken 12:22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom.

Ordspråksboken 15:8 De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren, de rättsinnigas bön behagar honom.

4 Mosebok 24:1 När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen.

1 Kung. 3:⁹Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”¹⁰Det behagade Herren att Salomo bad om sådant.

Psaltaren 69:31 Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. ³²Det skall behaga Herren mer än någon tjur eller något offerdjur med horn och klövar.

Malaki 3:4 Då skall offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren som i forna dagar och gångna år.

Jeremia 9:24 Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren.

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

Jun7

Abraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han “också” tror att vi blir frälsta av “tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro “allena“, om vi med det menar en tro som inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4 egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ²När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. “Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är “eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller “moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i “det dubbla kärleksbudet“, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:¹⁷Då sade Herren: “Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? — ¹⁹Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”²⁰Sedan sade Herren: “Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.²¹Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.“²²Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. ²³Och Abraham gick närmare och sade: “Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? ²⁴Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?²⁵Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över. Vi kan lära oss att:

Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
“Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:³Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: “Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” ⁴Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: “Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?⁵Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” ⁶Då sade Gud till honom i drömmen: “Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. ⁷Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”⁸Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. ⁹Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: “Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
Abimelek hade inga problem med att “tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” ²Då sade han: “Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”³Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. ⁵Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.“—-¹¹Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.”¹²Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—¹⁵Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: ¹⁶“Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ¹⁷skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.—¹⁹Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara “tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av “tro allena“.

Paulus i Romarbrevet

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—⁹Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga “En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han “förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? ²Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ³Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.⁴Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. ⁵Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. ⁶Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.⁸Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.⁹Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ¹²Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.¹³Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. ¹⁵Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. ¹⁶Därför heter det “av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —¹⁹Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. ²⁰Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. ²¹Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.²²Därför “räknades det honom till rättfärdighet.“²³Men dessa ord “det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull ²⁴utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, ²⁵han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:⁸I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.⁹I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—¹⁷I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälsta

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:²¹Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?²²Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,²³och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:²⁵Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:³¹Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³²och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”³⁹De svarade honom: “Vår fader är Abraham.” Jesus sade: “OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR. ⁴⁰Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham.

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

ETAL, Peter Ljunggren och deras missförstånd vad gäller NÅD

May29

Bladet Missions Visionen damp ner i brevlådan ihop med tidningen Dagen, och hela bladet är en annons från ETAL som Peter Ljunggren är ansvarig för. Jag hört sedan tidigare att Peter Ljungren är en stor “nådaförkunnare“, och med det menar jag en predikant som fokuserar mycket på nåden vilket kan vara både på gott och ont, och efter att ha läst bladet tycker jag det mest är “på ont”.

Men till att börja med vill jag förstås säga att ETAL förstås gör precis som det Jesus bad oss göra, nämligen att gå ut i hela världen för att göra folk till lärljungar, och det är inte alla kristna som gör. Jag kan bara glädja mig över alla som fått höra budskapet om Jesus Kristus och fått chans till ett nytt liv – och hoppas förstås att de håller ut till slutet så att de kan ta emot livets krona. Dessutom är andens gåvor med i bilden, såsom helande, och det är många kristna som inte tror att dessa andliga gåvor gäller för oss idag.

Mark. 16:⁵Och han sade till dem: “Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. ¹⁶Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. ¹⁷Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. ¹⁸De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.“

Kan det bli bättre? Ja, om det inte var så mycket missförståndet vad gäller synd/lag/nåd – och det är ganska allvarliga saker eftersom det handlar om själen.

Det är framför allt artikeln “Nådens fostrande verkan” av Johan Olehäll som jag reagerade negativt på

Det var mer än nog att läsa den artikeln eftersom den innehöll så mycket tokigheter. Johan lär ju ut att Jesus fixade allt på korset och att vi aldrig mer behöver riskera vare sig straff eller vrede för nåden täcker allt. Det innebär en “license to sin” även om han också säger att vi inte borde synda. Om han å ena sidan säger att vi inte borde synda, och å andra sidan säger att vi är frälsta i vilket fall som helst oavsett om vi lever rättfärdigt eller inte, ja då ÄR det ju likaväl en license to sin. Vi HAR ju då råd att tjäna två herrar och att varva tro och synd, för Johan försäkrar ju oss att vi ändå är frälsta och att ingenting kan ändra på det.

Nedan ser du några citat i grönt och mina kommentarer i svart och bibelverser i lila.

Genom hela historien fram till Jesus födelse hade Gud med jämna mellanrum haft uppgörelser med synden. Detta trots att Han i sin godhet och nåd i långa perioder haft överseende med människans felsteg och brister. Vi läser till exempel om denna uppgörelse mot synden i Guds domslut mot det judiska folket i perioder av avfall och avgudadyrkan.

Ja, problemet var SYNDEN och problemet var så stort så att Jesus dog för oss för sakens skull. Därför kan det inte vara så att vi inte längre riskerar straff eller Guds vrede om vi skulle synda, för det gör vi. Vi är inte frälsta I vår synd utan FRÅN vår synd och det betyder inte att vi kan vara frälsta om vi samtidigt syndar för det innebär att tjäna två herrar. Om det var synden som var problemet så är inte lösningen att Jesus dör på korset för oss så att vi kan fortsätta synda utan några som helst risker, för det vore ju som en bekräftelse från Guds sida att det är ok med synd och att han anordnade ett fiffigt sätt för att vi ska kunna fortsätta utan risk för några konsekvenser. Vad gör den helige Ande i oss om det ändå inte spelar så stor roll om vi lyder honom eller inte, och om vi kommer till himmelriket oavsett lydnad?

Syndaproblemet blev löst en gång för alla då Jesus blev gjord till synd för vår skull så att vi i Kristus skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet (2 Kor. 5:21). Världen är försonad med Gud och på grund av Jesu offer på korset håller Gud inte människors synder emot dem. Guds välbehag och välvilja strömmar nu ut mot alla människor på jorden!

Ja, Jesus ordnade ett nytt förbund och han dog för oss en gång för alla, men om vi fortsätter att synda är syndaproblemet inte löst. Problemet är inte löst förrän vi bekänner våra synder, omvänder oss och vandrar ett liv i lydnad till Jesus. Om Gud inte längre håller människors synder emot dem, då är ALLA frälsta och t o m FÖDDA frälsta om nu alla är förlåtna helt villkorslöst. Men evigt liv ges till de som LYDER Jesus (Hebr. 5:9).

2 Kor. 5:²¹Den som icke visste av någon synd, honom har han FÖR OSS gjort till synd (syndoffer), på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

Notera att ordet för “synd” ovan också kan översättas till “syndoffer” som det gjorts på andra ställen. Jesus har alltså FÖR OSS (inte i stället för oss) gjorts till ett SYNDOFFER. Och hur kan vi bli rättfärdiga i honom? Jo genom att vi genom hans syndfria offer kan bli renade i hans blod. Då blir vi renade och rättfärdiga, och hur länge räcker det? Så länge som vi LEVER rättfärdigt! Smutsar vi ner oss igen med synd är vi inte längre rättfärdiga. Jesus levde inte rättfärdigt i stället för oss, så att vi skulle slippa för det skulle faktiskt utmynna i “frälst pga gärningar” (Jesus gärningar).

Vårt uppdrag är att förmedla dessa alldeles ofattbart goda nyheter till världen. Gud håller inte människors synder emot dem och var och en som åkallar Herren Jesu Kristi namn ska blir frälst.

Varför är det så viktigt att berätta att människor är frälsta oavsett vad de gör? Då är de ju frälsta oavsett om vi berättar det för dem eller ej. För vad är det värsta som kan hända? Evigt liv eller evigt liv är ju de enda valen om det Johan säger är sant.

Profeterna i det gamla förbundet fokuserade på problemet, människans synd. Genom att visa folket på dess brister, försökte man få dem att följa och älska Gud. Detta misslyckades i princip hela tiden—-

Så Johan menar att Gud var väldigt klantig som fick sina profeter att använda helt fel taktik?

—eftersom människan drogs med sin syndanatur och ännu inte kunde bli född på nytt.

Det här med syndanaturen är det många som tror på, men läran är gnostisk till grunden och INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde ut något sådant de första 300-400 åren (det finns INGET känt undantag). Det var i princip Augustinus (en före detta gnostiker) som introducerade denna hemska lära till kyrkan och Kalvin och Luther fortsatte att förvilla världen. Framför allt lär inte Bibeln ut någon arvsynd (läs mer här) och OM vi hade varit födda med en sådan arvsynd så hade det inte varit VÅRT fel att vi syndar utan indirekt Guds fel.

Domsbudskapet, som visserligen var rätt i den tidsepok som existerade före korset, gav inget bra resultat, vilket hela gamla testamentet vittnar om genom det judiska folkets historia.

Det finns MASSOR av exempel på motsatsen så jag vill försvara Gud emot din anklagelse att hans profeter var ute och cyklade och inte åstadkom någonting gott som varade. Det bästa exemplet på ett fantastiskt gott resultat är Jona som fick hela Nineve att omvända sig för att få liv, men även de andra var för det mesta lyckosamma genom att varna människor för synden. Synd separerar alltid människor från Gud och det är en sanning som gäller än idag, vilket betyder att det är av STÖRSTA VIKT att varna för syndaktigt liv. Gud tjatade, varnade, hotade, bönade och bad sitt folk genom hela testamentet att leva rättfärdigt och även hans profeter. I nya testamentet så fortsatte Johannes Döparen, Jesus och alla hans lärljungar att göra samma sak.

I Jesaja bok kapitel 53 läser vi om hur Jesus en gång för alla löste syndproblemet. Han blev “genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade” (Jes. 53:5).

Detta måste vi tolka rätt.

5. –the chastisement of our peace was upon him (KJV)

5. —The chastisement FOR our peace was upon Him (NKJV)

5. —The chastisement of our peace [is] on him (Young’s literal)

5. —Upon him was the chastisement that brought us peace (ESV)

Det betyder inte att Jesus bokstavligt talat tog vår synd på sig, och inte heller att vi själva slipper straff för vår eventuella synd i framtiden. Det betyder att Jesus dog som ett syndoffer för våra synder för att kunna ge oss frid, men den friden kommer inte ovillkorligt och helt separat från vårt eget agerande. Läs mer här.

Många kristna tror att Gud straffar dem så fort de gör ett litet fel. Jesaja 54 visar oss att Gud lovat att aldrig mer vredgas eller bestraffa dem som är delaktiga i fridsförbundet – det nya förbundet. Om än Kebnekaise eller självaste Mount Everest skulle vika bort så kommer detta faktum att kvarstå! Gud bestraffar oss inte när vi misslyckas! Han blir inte heller vred. Detta är goda nyheter för oss kristna!

Jesaja 54 säger INTE att Gud aldrig mer kommer att vredgas och straffa oss. Jesaja gör en liknelse med Noas flod, men även om det aldrig kom någon ytterligare flod i den klassen så är det fortfarande så att folk hela tiden riskerar att gå förlorade om de är olydiga mot Gud, och det gäller än idag. Inte heller Noa och hans söner var immuna mot ytterligare synd och straff, och det är det ingen som är. Läser vi vidare från v. 11 så ser vi att Jesaja snarare adresserar Jerusalem och inte individer. Vi kan även läsa “Dina barn skall alla bli Herrens lärjungar”. Låter det som något som inträffat? Är alla Jerusalems invånare Herrens lärljungar? Knappast, så vi måste på vad/vem som adresseras och när det som sägs kan tänkas inträffa.

Johan lär tyvärr ut att vi kan tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, för han säger ju att Gud aldrig kommer att vara vred på oss även om vi skulle synda. Varför är inte detta en license to sin? Då kanske han svarar “Men sant kristna skulle aldrig resonera så! Kristna vill inte synda och känner stor sorg när de gör det och syndar inte på nåden!“. Innebär det att Johan då menar att det är fullständigt onaturligt för en kristen att synda och att vi faktiskt aldrig någonsin behöver synda igen? Då kanske han svarar “Nej, nej, vi kan aldrig sluta synda, men kristna syndar inte regelbundet och lever inte i en livsstil av synd“. Men detta är ingenting som Bibeln lär – att kristna skulle ha en gräddfil till himlen även om de syndar – medan ateister som syndar precis lika mycket/litet och visar exakt samma sorts frukt INTE kommer in i himlen. Kan vi inte gå segrande ur kampen mot synden, eller är Satans makt starkare än den helige Ande som bor i oss? Är läran att vi aldrig kan undvika synd en längre tid, men att vi är garanterade att slippa STRAFFET För synden? Det är inte vad Bibeln lär.

Att Gud är vred när vi är olydiga är Bibeln mycket klar över, och det gäller oavsett om vi är agnostiker eller kristna:

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

Joh. 3:³⁶Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Läs mer här om Guds vrede.

Guds eviga nåd strömmar mot oss på grund av vår återlösare – Jesus Kristus. Att nåden är evig betyder att den inte kommer och går beroende på vår prestation. Den är konstant!

Nej att nåden är evig betyder att vi har erbjudandet om nåden för evigt och att Gud inte plötsligt stänger dörren och säger att han nu tröttnat och inte tänker ge oss nåd längre. Vår egen prestation är absolut livsavgörande. Inte så att vi kan frälsa oss själva, inte så att vi förtjänar nåden och inte så att vi kan bli frälst av gärningar, men frälsningen och förlåtelsen är inte villkorslösa. Du citerade Titus 2.11-12 och den lär oss att nåden hjälper oss att sluta synda i den tid som nu är.

Förbundet med Noa var villkorslöst – oberoende av Noas prestation eller framtida lydnad av Gud – och hade föregåtts av Guds dom (syndafloden). Det nya förbudet är på samma sätt villkorslöst för oss som tror på Jesus Kristus, och föregicks av Guds dom genom att Gud bestraffade världens synder i Jesu kropp på korset!

Noa var aldrig frälst helt villorslöst och inte heller de som var med honom på arken. Förbund betyder inte att de som ingår i förbundet är ovillkorligt frälsta, och sanningen är ju att förbund (även om de kallas eviga) faktiskt kan brytas och HAR brutits. Inte för att Gud initierade det utan för att människorna bröt sin del av pakten.

Om Gud bestraffade världens synder i Jesu kropp, ja då slipper ju vi straffet oavsett vad vi gör. Detta leder till universalism där alla blir frälsta. Jesus dog ju för allas synder, och det måste innebära att vi alla är födda frälsta och aldrig någonsin riskerar att bli ofrälsta i framtiden. Även att vara“otroende” är ju en synd bland alla, och även den synden straffades alltså Jesus för om försoningsläran är sann. Nu är dock inte den läran sann (för det skulle ju innebära att vi måste samsas med syndare i himlen) utan den introducerades av Anselm på 1100-talet.

När jag var yngre trodde jag att Gud vaktade på varje liten sak jag gjorde och bestraffade mig så fort jag gjorde något som var fel. Tack och lov så har jag upptäckt att så inte är fallet! Straffet föll på Jesus!

Det är inte tänkt att vi ska straffas här på jorden utan vi ska få vår dom i himlen. Återigen så tog inte Jesus det straffet som vi skulle ha i stället för oss. Vårt tilltänkta straff är ju en evighet i helvetet, och det straffet tog inte Jesus på sig. Ingen kan heller straffas två gånger för samma straff, och ingen betalar en skuld/faktura två gånger. Om Jesus tog mitt straff och betalade för alla mina framtida synder, ja då är de helt förlåtna och jag har faktiskt råd att förneka Jesus, vägra att förlåta en broder, hata människor och ta vildjurets märke, och jag kan hela tiden komma undan med att Jesus redan förlåtit mig innan jag ens utförde synderna. Även kristna kan välja en sådan väg, och det är större risk för detta om vi sprider läran att synd faktiskt inte leder till döden. Det var den läran som Satan försökte med i Eden, så låt oss inte hjälpa honom på vägen. SATAN LJÖG!

Matt. 12: ³⁶Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. ³⁷Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.”

Lagiskhet leder till mer synd

Vad menas med lagiskhet? Vi hedningar krävs aldrig att lyda alla de 613 judiska lagarna som gavs till Mose och framför allt inte de ceremoniella lagarna bland dem. Men är det lagiskhet att vara Jesus trogna och att lyda tio Guds bud?

Men, kanske du säger, finns det inte en risk att kristna missuppfattar budskapet och använder nåden som en täckmantel för synd?—Visst finns det en risk för detta. Paulus mötte ofta denna problematik och i Romarbrevet fick han tre gånger tillbakavisa att det skulle vara okej att ”synda på nåden”.

Ja Paulus var inte bara tydligt med att vi inte skulle synda på nåden utan han listade på många håll en hel rad med synder som garanterat förhindrar oss att komma in i Guds rike om vi skulle utföra dem. Så att “synda på nåden” betyder enligt Paulus ANDLIG DÖD eftersom han tydligt säger att vi är just andligt döda om vi låter våra lemmar brukas till synd. För en person som Johan borde “synda på nåden” inte vara särskilt allvarligt alls för han tror ju att vi är brandförsäkrade bara vi är kristna. Han håller ju med Satan som säger “Ingalunda skall ni dö”, som han sa till den Gudstroende Eva när hon manades att synda.

Predikanter som är rädda för att missförstås försöker ofta balansera nåd med lag och dom. Problemet med detta är att det inte leder till att folk syndar mindre utan snarare mer! ”Syndens styrka kommer av lagen” (1 Kor. 15:56). Om vi tror att vi får folk att leva rätt genom att förkunna lagar och paragrafer så bedrar vi oss själva. Hela gamla testamentet är som sagt ett vittnesbörd om att detta inte fungerar!

Så rådet är att vi ska upphöra att varna systrar och bröder från att synda? Vi ska klappa dem på axeln och säga “Gud älskar dig precis som du är och mitt i din synd?” 1 Kor 15:56 handlar om uppståndelsen när vi till slut ska få nya himmelska kroppar.

1 Kor. 15:⁵⁶Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. ⁵⁷Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. ⁵⁸Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.

Vi har alltså en SEGER genom Jesus och det betyder en seger över synd. Den helige Andes makt är så stark att vi kan säga NEJ till synd! Vilken synd kan vi inte säga nej till för Jesus skull? En duktig predikant gör precis som Jesus gjorde, nämligen att predika “OMVÄND ER FÖR HIMMELRIKET ÄR NÄRA”. Nu vet inte jag om “omvändelse” är ett vanligt ord i Johans vokabulär eller om han tror att det är en farlig gärningslära som endast en bortkollrad farisé skulle använda sig utav, men faktum är att det är CENTRALT i Bibeln och GRUNDEN till vad både Johannes Döparen och Jesus byggde evangeliet på. Om du har en pastor i din kyrka som inte lär ut att omvändelse är nödvändigt för frälsningen så FLY! Fly så fort du kan i en annan riktning! Fly från predikanter som minimerar behovet av omvändelse och att leva rättfärdigt inför Gud!

Apostlagärningarna 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skallomvända sig

“Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden” (Rom. 6:14).

Paulus försöker få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de är födda judar och för att de följer sina 613 lagar. Det är stort fokus på det här med omskärelse. När säger Paulus att vi inte är under lagen? Jo, när vi följer den helige Ande – som leder oss BORT från synd:

Galaterbrevet 5:18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Paulus säger att vi är slavar under den vi lyder, så är vi slavar under synden är vi syndens slav och INTE fria. Han säger MYCKET TYDLIGT i Rom. 6 att slutet för en person som syndar är DÖDEN:

Rom. 6:⁶Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.—¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. —¹⁵Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? — ²¹Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är DÖDEN. ²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Syndens lön är döden säger alltså Paulus, och Johan verkar säga att det inte alls stämmer eftersom Jesus fixat allt på korset.

Paulus är väldigt tydlig i Romarbrevet: Ju mer lag desto mer synd. Ju mer nåd desto mindre synd. Han visar också tydligt hur man som troende kan övervinna synd. Det handlar först och främst om att få en uppenbarelse om vad som verkligen skedde på korset. När Kristus korsfästes så blev jag korsfäst med Honom. Jag har dött från synden. Synden har inte längre någon makt över mig. Jag är en ny skapelse i Kristus Jesus. Jag har en ny, rättfärdig och helig natur på insidan. Genom att fokusera på Jesus och vem jag är i Honom – vad Paulus kallar att ”vandra i Anden” – kommer jag inte längre att göra vad köttet har begärelse till.

Det är Guds godhet, inte hot om dom eller straff, som leder oss till omvändelse (Rom. 2:4).

Varför slösade då Paulus och Co tid på att skriva brev efter brev som varnar för synd och dålig frukt? Johannes Döparen vägrade att döpa vissa fariséer som kom för att döpa sig av honom just för att de inte visade den frukt som krävs för ett omvändelsens dop. Även Jesu dop är ju kopplat till omvändelsen. Bibeln säger också:

Fil. 2:¹²Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.

2 Kor. 7:⁹Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss.¹⁰Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. ¹¹Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.

Guds nåd ger mig styrka att övervinna synd. En person som får höra att Gud inte bestraffar våra felsteg i det nya förbundet och därför väljer att ”synda på nåden” har visat vad som hela tiden fanns i hjärtat. — Det faktum att vissa misstolkar nådens evangelium får inte göra att vi undviker att predika det som det verkligen är!

Men det är väl självklart att en lära som säger att Gud inte bestraffar synd (jag kallar det för SYND i stället för FELSTEG) leder till att människor väljer att lättare ge in för frestelser och synda. Frestelser är ju svåra som de är och om vi dessutom får höra att det inte finns någon som helst risk med att vi syndar – förutom reducerade gåvor i himen – ja då kanske vi emellanåt väljer att synda i några svaga situationer? En sådan lära är alltså livsfarlig eftersom den lära ut vad folk vill höra – nämligen att de faktiskt inte behöver ge upp alla sina synder eftersom Gud accepterar dem som de är. Men samtidigt är jag glad att du emellanåt verkar hålla med mig om att det är helt onaturligt för kristna att synda och att vi kan sluta synda. Eller är detta kanske inte vad du säger trots allt när du hävdar att nåd ger dig styrka att övervinna synd? Om du säger att vi aldrig kan sluta synda, då stödjer du å andra sidan tanken att synd är naturligt för en kristen person.

En känd bibellärare har sagt följande: ”Vill du ha snabba resultat i församlingen, predika lag. Befall människor att lyfta händerna, vittna, offra etc. Nåden däremot tar längre tid.” Han vidareutvecklar sin tanke: ”Det gick snabbt för Abraham att få barn med Hagar (en bild lagen) men med Sara (en bild på nåden) tog det längre tid.”

Paulus lärde aldrig ut att det måste ta lång tid att bli av med den gamla människan. Var står det att “lag” ger snabba resultat och “nåd” långsamma resultat? Om “resultat” är något positivt så är det väl i så fall bra att vi lär ut “lag”, och om det är negativt så borde det inte ens kallas för “resulat”.

Medan lagisk förkunnelse endast polerar utsidan, och får oss att bli kristna fariséer med dömande åsikter om allt och alla, går nåden på djupet. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet. Borta är samtidigt alla fasader. Man blir mer avslappnad och ärlig – gentemot sig själv och andra människor. Man har inte längre samma behov av att försöka framställa sig själv i bättre dager än vad som verkligen är fallet. Det kristna livet blir en vila som föder fram en iver att tjäna Gud – inte för att man MÅSTE utan för att man VILL.

Det låter ju väldigt vackert och harmoniskt, men stämmer det i verkligheten? Om vi avböjer oss från att predika omvändelse och det viktiga i att lyda tio Guds bud (för vi har som sagt inte kravet på oss att lyda de hundratals ceremoniella buden som judarna fick), och i stället “Gud älskar dig som du är pga NÅDEN” så menar du alltså att det blir ett bättre resultat? Varför förstod inte Paulus, Petrus, Johannes, Jakob, Juda detta? För att inte tala om Jesus? Allihop spenderade de massor av tid för att varna för synden, kravet på omvändelse och att vi kan förlora vår frälsning.

Det kan mycket väl hända att kristna som tidigare levt under lagen och nu fått en uppenbarelse om Guds nåd kan ta en paus från alla religiösa aktiviteter under en period. Detta ska inte misstolkas som avfällighet.

Jag vet inte vad du menar med att “leva under lagen”, för det är som sagt inte tänkt att vi ska leva under 613 olika Mosebud. Vi kommer dock inte från ANDENS lag som täcker upp tio Guds bud vilka alla täcks i det dubbla kärleksbudet. Dessa moraliska bud SKALL vi leva under och vi ska aldrig i livet ta en paus ifrån dem. Vi ska aldrig ta en paus från att inte mörda, ljuga, stjäla och begå äktenskapsbrott. Om vi syndar mot tio Guds bud så separeras vi från Gud. Såvida vi inte omvänder oss förstås.

Men ju mer uppenbarelse om nåden man får desto mer motiverad blir man i slutändan att be, läsa bibeln och vittna. Man får en inre iver att göra goda gärningar!

Jag tror det är totalt tvärtom. Läran om att nåden täcker allt och att det inte finns några måsten kan leda till lojhet och en vilja att leva av världen. En sådan lära narrar fler att synda, för de tror att de är brandförsäkrade.

Istället för budord skrivna på tavlor av sten så har Gud skrivit sin lag i våra hjärtan. — Vi behöver inte försöka leva Kristuslikt i egen kraft. Det kristna livet handlar om att låta Kristus få leva och uttrycka sig i och genom oss!

Ja, skillnaden är alltså att buden ska finnas i våra hjärtan. Lyder vi alltså de moraliska buden i våra hjärtan så är vi INTE under lagen. Men om vi väljer att INTE lyda den helige Ande så är vi faktiskt under lagen och under förbannelsen.

Vi behöver inte mer lagisk ”omvändelseförkunnelse” för att få kristna att ”leva rätt” idag.

Ja, då har ju Jesus totalt klantat till det eftersom det var just en sådan predikan som han stod för. “OMVÄND ER FÖR HIMMELRIKET ÄR NÄRA” är det han inledde sin predikotur med. Han bad oss också att hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda så att vi inte ska hamna i helvetet, men det menar du är helt fel av honom? Du menar att det är fel att lära folk att de måste anstränga sig för att lyda den helige Ande och inte mörda, stjäla, ljuga, fuska, baktala, begå äktenskapsbrott, osv?

Vad vi alla behöver är att personligen få lära känna Guds kärlek – bredden, längden, höjden och djupet och så ”bli uppfyllda av all Guds fullhet” (Ef. 3:18-20). Kärlek är en betydligt starkare drivkraft när det gäller att få människor att leva ett helgat liv än lagparagrafer och syndakataloger.

Ja, det fattade inte Jesus och hans apostlar eftersom de ständigt varnade och förebrådde människor och olika församlingar för deras livsstil. Ärligt talat är det bättre att vi gör som Jesus och Co lär ut och inte som Johan och ETAL lär ut. Det säger sig självt att vi inte försöker korrigera våra barn som knuffar andra, går över vägen utan att titta, fuskar, ritar på väggarna, etc med “jag älskar dig“. Nej, vi förklarar för barnet vad de gör fel och hur de ska göra i stället. Älskar vi varandra så försöker vi korrigera varandra, men självfallet finns det olika sätt att göra det på.

Josef visste instinktivt vad som var rätt och fel därför att han hade en kärleksrelation med Gud. Han behövde inte lagar och paragrafer för att förstå detta.

Låt oss inse faktum: Vad vi ofta kallat radikal omvändelseförkunnelse” har i själva verket varit ren och skär syndamedvetenhet. Så kallade ”väckelsepredikanter” har gjort kristna mer medvetna om sina brister än om sin rättfärdighet i Kristus Jesus. Trots goda intentioner har man ofta satt vagnen före hästen. Detta har i sin tur lett till att många kristna befunnit sig på ett andligt barnstadium livet igenom.

Jag upplever att det är du själv som satt vagnen före hästen och du predikar ett motsatt budskap än det Jesus och hans lärljungar predikade. Vi kan inte gå omkring och vara rättfärdiga i Kristus om vi lever i synd. Det falska “saliga bytet” kan du läsa om här. Det är väl jättebra om predikanter kan få människor att bli medvetna om sina brister och synder så att de omvänder sig och därmed kommer ur barnstadiet. Det är ju hela poängen! Du verkar mena att vi ska akta oss för att predika omvändelse och att synd separerar oss från Gud, men att resultatet ändå blir bra eftersom vi predikar nåd och kärlek. Hur kan det bli en syndanöd och behov att ändra sin livsstil om vi predikar att ingen egentligen behöver ändra sig?

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från DÖDEN och överskyler många synder.

Sann omvändelse handlar om att förnya sinnet gentemot vad Jesus har gjort på korset – att ändra sitt sätt att tänka från syndamedvetenhet till rättfärdighetsmedvetenhet! Rätt leverne är en frukt av att man ”tror rätt” och inte ett resultat av att man i egen kraft försöker ”leva rätt”. När vi får en uppenbarelse om Guds nåd så fostrar denna nåd oss att leva på ett sätt som behagar Gud.

Nej, omvändelse betyder inte att nöja sig med att TRO rätt. Även demoner kan TRO rätt som du kan se här. Vi ska LEVA rätt också! Och om nåden är som du säger – att den fostrar oss att leva rätt – då blir väl resultatet detsamma? Eller menar du att nåden får oss att leva rätt även om det faktiskt inte var helt nödvändigt att leva rätt?

Lagens förbund – även kallat ”fördömelsens ämbete” – har haft sin glansperiod. Vi lever nu nådens tidsepok, i resultatet av vad Jesus gjorde på korset.

Det är precis lika viktigt att lyda Gud idag som det alltid varit. Det blir aldrig omodernt att undvika mord, lögn, stölder och otrohet.

Gud gav oss INTE lagen för att visa att vi inte kan hålla den

May24

Varför gavs lagen?

Det finns ganska många kristna som säger att lagen gavs “för att vi ska inse att vi aldrig i livet kan följa den och att vi på så sätt ska förstå av vi inte kan bli rättfärdiga i oss själva men att vi behöver Guds rättfärdighet (senare Jesus) och för att inse att vi är frälsta av nåd”. Detta är dock bara halvsant eftersom sanningen är att vi KAN följa lagen, och det är just för att vi KAN följa lagen men valt att INTE göra det som vi är skyldiga lagöverträdare. Om det vore så att vi var oförmögna att lyda lagen, med Guds vetskap, så vore vi inte skyldiga lagöverträdare utan faktiskt oskyldiga OFFER som det är synd om. Om vi inte har kapacitet att lyda lagen så måste vi anklaga vår skapare för att antingen har gjort lagen för svår för oss, eller för att ha skapat oss med för liten kapacitet för att lyda. Bibeln däremot säger att vi inte har några ursäkter för vår synd, och det innebär att vi alltid har haft valet att vara lydiga i stället för olydiga.

Ingen demokratisk domstol skulle dra ett litet barn eller en gravt handikappad person inför rätta eftersom det vore höjden av orättvisa. Är man inte medveten om lagen och/eller inte kan hjälpa om man överträder den (pga brist på val), ja då är man heller inte skyldig. Gud är mer rättvis än någon Domstol på jorden.

Lagen gavs för överträdelsernas skull, och lagarna (genom dess bud och straff) var tänkta att hålla folket i schack genom att bevaka och övervaka dem via lagen ända till avkomlingen (Jesus) skulle träda fram. När avkomlingen Jesus sedan träder fram och offrar sitt liv för oss så får vi den Helige Ande till hjälp att göra det som lagen kräver – nämligen att älska Gud av hela vårt hjärta samt att älska vår nästa som oss själva. Ingen människa förklaras rättfärdig genom laggärningar eftersom ingen människa (som per definition kan synda) till fullo valt att följa lagen.

Gal. 3:¹⁹Varför gavs då lagen? DEN BLEV TILLAGD FÖR ÖVERTRÄDELSERNAS SKUL för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— ²³Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var BEVAKADE AV LAGEN, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.— ²⁷Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.

1 Tim. 1:8Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt ⁹och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, ¹⁰för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran

Rom. 3:²⁰Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Den moraliska lagen (som ingår i tio Guds bud) har ALLTID funnits och kommer alltid att gälla

Lagen kan missbrukas och fariseerna lade till egna människolagar ovanpå Guds lagar vilket gjorde det svårare för människor. Vi kan se samma fenomen idag när vi kristna applicerar våra egna definitioner på synd och lär ut felaktigheter till andra. Det finns kristna som menar att om vi inte tänker på Gud varje minut så innebär det att vi inte älskar honom över allting, vilket innebär att vi ständigt syndar. Detta blir som ett omöjligt ok för oss för vi kan ju aldrig nå upp till en sådan nivå. De löser problemet (som de orsakade själva) med idén att Jesus kan vara syndfri i stället för oss och att vi kan åka snålskjuts på hans rättfärdighet. Genom att intala människor att de aldrig kan sluta synda så urvattnas synden totalt, och man kan då få en känsla av uppgivenhet gällande synden eftersom man tydligen alltid måste dras med den och aldrig bli kvitt den oavsett hur mycket vi än anstränger oss. Vad spelar det då för roll om man syndar ännu lite mer om synden alltid är ständigt närvarande? Vi skulle då alltid kunna lita på en falsk brandförsäkring i form av Jesus rättfärdighet som är insprutad in i oss – vilket inte Bibeln lär.

Det fanns gudomliga lagar från människosläktets begynnelse eftersom det bland annat var en synd för Kain att döda sin bror:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Människorna som levde under Adams tid blev alltså ombedda att RÅDA över synden, vilket betyder att de kunde stå emot den. Detta var långt innan Mose ens levde och det var han som gav israels folk de 613 lagarna som ofta benämns som “Mose lag“. Tio Guds bud är de första som blev nerskrivna, och man kan säga att de är en bra summering på självklara bud som gällt före, under och efter Mose tid – och för ALLA människor. Dessa tio bud inkluderas i det dubbla kärleksbudet och de blir ALDRIG någonsin omoderna! Bryter man dessa bud separeras man från Gud såvida man inte omvänder sig och det gäller som sagt även IDAG. De övriga buden som Mose fick gällde judarna och inte alla av buden gällde för evigt. Vissa av buden var dessutom kopplade till templet i Jerusalem och eftersom inte det finns kvar går det således inte att lyda buden som står i relation till det. Många av lagarna var ceremoniella och det vanligaste exemplet på en ceremoniell lag är omskärelsen.

Det är just omskärelsen som är det stora spöket i nya testamentet och som Paulus reagerar stå starkt emot. Väljer man att bli frälst på lagens väg går det inte an att välja och vraka bland buden eftersom ALLA då måste följas – och dessutom till punkt och pricka. Då är vi direkt tillbaka till gamla testamentet och Jesus har då dött för oss i onödan. Nedan vers summerar ganska bra varför Paulus spenderer så mycket tid och kraft för att varna för gärningslärare och för de som påstår att vi kan bli rättfärdiga genom lagen.

Apg: 15:⁵Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och BEFALLA DEM ATT LYDA MOSE LAG

Gal. 4:⁹Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under?

Drar man några verser ur sitt sammanhang så kanske det kan låta som att vi kan bli frälsta utan några gärningar överhuvudtaget (såsom i Rom. 4:5) vilket i så fall skulle innebära att han skulle säga emot Jakob, Johannes och Petrus, för att inte tala om sig själv. Men varningarna handlar alltså främst om de ceremoniella lagarna och inte den lydnad av Gud som gällt allt sedan Adams dagar, och som är inkluderat i det dubbla kärleksbudet. Paulus är INTE upprörd över att det fanns folk som spred budskapet att vi måste sluta med att lyda antika gamla lagar såsom att sluta mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott. För sanningen är ju att vi inte är frälsta om vi bryter mot dessa bud! Paulus ogillade att de kristna tänkte gå tillbaka till den judiska lagen och till människostadgar. Här nedan är det än mer tydligt att Paulus gör skillnad på att lyda lagen (som tyngdpunkt på den ceremoniella lagen och med den falska tro att vi kan bli frälsta pga gärningar och/eller att vara födda judar) och att lyda GUD och hans bud:

1 Kor. 7.¹⁹Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Gal. 5:⁶Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.

Gal. 6:¹⁵Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse.

Lagen i våra hjärtan

Numera är det tänkt att vi ska ha lagen i våra hjärtan och att vi ska följa den helige Ande. Han leder oss bort från synd, vilket är en stor hjälp för oss eftersom Bibeln lär oss att synd leder till döden.

Matt.22:³⁶”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” ³⁷Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.³⁸Detta är det största och främsta budet. ³⁹Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Johannes 15:12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Gal. 5:¹⁴Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. —¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Rom. 8:²Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.³Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.⁴Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden (1917)

Rom 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek tillvarandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Rom. 3:³¹Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Mark. 7:⁸Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.”⁹Han sade också till dem: ”Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. ¹⁰Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹¹Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som ‘korban’, som offergåva,¹²då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. ¹³Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.”

Gal. 5:¹⁶Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. ¹⁷Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. ¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: DE SOM LEVER SÅ SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.²²Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,²³trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.²⁴De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.²⁵Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

Vi ska hålla buden och lära människor att göra detsamma – då blir vi störst i himmelriket

Vill du bli störst i himmelriket ska du för det första sluta att kritisera de som menar att vi KAN undvika att synda och att vi KAN vara Jesu trogna här och nu (och inte behöver vänta tills vi dör). Sen bör du ansluta dig till nämnda skara och hjälpa till att föra budskapet vidare till så många som möjligt. Det som bör predikas är omvändelse, Guds kärlek och att himmelriket är nära. Vi har olika gåvor och vi kan arbeta på lite olika sätt, men vi behövs alla i Guds församling!

Matt. 5:¹⁷Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. ¹⁸Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.¹⁹DEN SOM DÄRFÖR UPPHÄVER ETT AV DESSA BUD och lär människorna så, han skall kallas den MINSTE i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. ²⁰Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Notera att det inte står att vi med knapp nöd kan komma in i Guds rike trots att vi syndar, för sanningen är ju att syndare inte kommer in i Guds rike. Jesus fortsätter ju sedan att säga att vi överhuvudtaget inte kommer in i Guds rike om vår rättfärdighet inte överträffar den som fariséerna har. Så gissningsvis handlar varningen om kristna som visserligen lever rättfärdigt men som ändå på något sätt förminskar det som ett eller flera av buden säger genom att exempelvis tro på vad andra säger om saken (eller av tradition och/eller andra skäl) och därför mer eller mindre lockar andra att synda då de valt att missförstå buden till sin egen nackdel. Förminskar man allvaret vad gäller överträdelse av lagen (tio Guds bud) så är risken större att människor syndar eftersom det tror att följderna inte är så allvarliga. Synd leder till döden, så vi får akta oss för att urvattna den.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Fariséer brukar ofta förknippas med väldigt laglydiga individer. Felet med fariséerna var dock att de var laglydiga – ofta i absurdum – gällande de judiska ceremoniella lagarna men det var värre med den moraliska delen av lagen eftersom vi vet att de var HYCKLARE. De levde inte som de lärde, och de solade sig gärna i den beundran och den respekt de fick från dödliga människor i stället för att leva i ödmjukhet inför den levande Guden. Vi kan se att Jesus inte är i närheten av att föreslå en lösning på problemet som skulle kunna innebära att vi kan gömma oss bakom hans (framtida) blod och att han skulle kunna vara rättfärdig i stället för oss. Nej, han säger att VI måste lyda buden (den moraliska lagen) och se till att vi även lär andra människor att göra likadant. Det innebär att om vi sprider en lära som utmynnar i att ”ingen kan sluta synda”, ”vi syndar tills vi dör men vi är alltid förlåtna tack vare Jesu död”, ”vi kan alltid gömma oss bakom Jesu blod så att inte Gud ser vår synd”, ”om vi skulle kunna undvika synd så hade Jesus dött i onödan”, ”en gång frälst, alltid frälst”, ”synd leder numera inte till andlig död”, etc, så LÄR vi faktiskt andra att SYNDA eftersom vi förminskar allvaret med synden. Satan förminskade också syndens allvar när han lärde Eva att synd INTE leder till död. Satan LJÖG som bekant så svaret är inte att gömma sig bakom Jesus och tro att han är den som ska leva rättfärdigt så att vi slipper, utan svaret är omvändelse och att vi vandrar rättfärdigt i ljuset.

Gud ansåg inte att det var för svårt att lyda lagen

5 Mos. 30:²och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst, du med dina barn, AV ALLT DITT HJÄRTA OCH AV ALL DIN SJÄL, i alla stycken såsom jag i dag bjuder dig ³då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig över dig––¹⁰när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans bud och stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när du vänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ.¹¹Ty DET BUD SOM JAG I DAG GIVER DIG ÄR DIG ICKE FÖR SVÅRT och är icke långt borta.—¹⁴Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, SÅ ATT DU KAN GÖRA DÄREFTER.¹⁵Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är,¹⁶då jag nu i dag bjuder dig (COMMAND YOU, KJV) att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och HÅLLA HANS BUD och stadgar och rätter, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga

Titus 2:¹¹Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹²Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt I DEN TID SOM NU ÄR

Läs mer om lagen i den här artikeln.

Lagen gäller inte hedningar men däremot krävs lydnad av BUDORDEN

May11

Laglydiga judar och deras krav på omskärelse

Bibeln berättar om att de första kristna hade bekymmer med vissa judar som spred ryktet att man inte kan bli frälst såvida man inte låter omskära sig enligt Mose lagar, och genom läran att man kan bli frälst genom att tillfredställande lyda lagen (alla de 613 judiska lagarna som ofta går under kortnamnet “lagen“).

Apg. 15:1 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ²När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.— ⁵Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och BEFALLA DEM ATT LYDA MOSE LAG.⁶Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.⁷Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: “Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. — ⁹Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. ¹⁰Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? ¹¹Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.”

Det var alltså ett stort bekymmer för Paulus och Barnabas att dessa irrlärare spred sina felaktiga doktriner och de var självfallet oroliga för att kristna skulle låta sig övertalas och börja tro att de judiska ceremoniella lagarna fortfarande gäller. Dessa judeiska män lärde alltså att även hedningarna för att vara frälsta måste lyda toran och utföra de laggärningar som toran kräver – såsom omskärelse – men detta är att lägga ok på människor. Paulus evangeliserade bland hedningarna och han använde mycket tid i sina många brev till att varna just för sådana läror (såsom i Romarbrevet, Galaterbrevet och Korinthierbrevet) som ställer till mycket trassel för människorna och deras insikt om frälsningen. Om tora fortfarande gäller så har Jesus dött helt i onödan, för då skulle vi ju kunna fortsätta med att leva under de 613 lagarna och utföra djuroffer de gånger vi syndat. (Vi kan inte ens lyda alla dessas lagar eftersom det krävs ett tempel för några utav dem.) Vad är det då för vits med Jesu död som gjordes en gång för alla om vi kan gå tillbaka till djuroffersystemet? Mose lagar var självfallet goda och till gagn för judarna som skulle vara ett unikt folk med ett gott rykte bland alla andra folkslag, och de tjänade sitt syfte under den tiden som de gällde. Men numera är det tänkt att vi ska bli ledda av den helige Ande (som självfallet leder oss bort från synd). Låter vi oss ledas av den helige Ande (bort från synd) så är vi inte under lagen, men om vi inte vandrar den vägen så är vi fortfarande under lagen. (Gal. 5:18).

Observera att Paulus och Barnabas inte var upprörda eller bekymrade över att det fanns judar som lärde ut att vi måste undvika att mörda, stjäla, ljuga och vara otrogna – eller lyda någon av de andra tio Guds bud – men de var oroliga för att de judiska ceremoniella lagarna lärdes ut som frälsningskrav!

Det dubbla kärleksbudet summerar tio Guds bud (utom Sabbaten)

I själva verket räcker det idag med att lyda det dubbla kärleksbudet, för gör vi det så lyder vi per automatik även resten av tio Guds bud (förutom Sabbatsbudet) eftersom vi inte vill göra någon medmänniska illa, och dessa bud har gällt allt sedan Adams dagar. Det var en synd när Kain mördade en människa för 6.000 år sedan (innan Mose lag), och det är en synd än i dag.

Luk. 10:²⁵Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” ²⁶Jesus sade till honom: “Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” ²⁷Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” ²⁸Jesus sade till honom: “Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.”

Matt.22:³⁶“Mästare, vilket är det största budet i lagen?” ³⁷Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.³⁸Detta är det största och främsta budet. ³⁹Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. ⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Johannes 13:34 Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Johannes 15:12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Gal. 5:¹⁴Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.

Gal. 5:¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Romarbrevet 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek tillvarandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Rom. 3:³¹Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Jakobsbrevet 2:8 Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt.

Det är inte lydnadskrav av tio Guds bud som Paulus förfasar sig över, utan lydnadskrav av judiska ceremoniella lagar såsom omskärelse

Paulus spenderar som sagt mycket tid med att försöka få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de är födda judar och för att lagen blivit given till dem och deras förfäder. Nej, vi är numera frälsta GENOM TRO på Jesus Kristus! Inte genom laggärningar eller genom rätt sorts släktträd. Att vi är frälsta genom tro betyder INTE att vi kan bli frälsta utan gärningar och mitt i vår synd. Synd separerar oss från Gud även om vi är kristna, och tro utan gärningar är död. Paulus försöker få judarna att förstå att samma regler gäller för alla, och det krävs ingen regel som säger att vi måste ansluta oss till judendomen och börja lyda alla de ceremoniella judiska lagarna. Nej, nu är det som sagt TRON som avgör om vi är frälsta, och älskar vi Jesus så säger Bibeln att vi lyder honom. Eftersom det just är det här med omskärelse som spökar så fokuserar Paulus mycket på just den ceremoniella delen lagen och ger som exempel att Abraham räknades som rättfärdig INNAN han omskar sig. Poängen är att det är precis likadant idag – att vi kan bli rättfärdiga UTAN lagen (som inte ens fanns på Abrahams tid). Inte så att vi kan vara frälsta om vi är olydiga mot Gud genom att bryta något av innehållet i det dubbla kärleksbudet, MEN att vi är frälsta utan att utföra den ceremoniella delen av lagen. Vi är heller inte frälsta av att plötsligt börja lyda det dubbla kärleksbudet, eftersom vi allra först måste OMVÄNDA oss för att bli renade i Jesus blod. Alltså frälsning av NÅD genom TRO som måste visa sig i GÄRNINGAR.

Rom. 3:²¹Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, ²²en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. —. ²⁵Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, ²⁶under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.²⁷Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. ²⁸Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. ²⁹Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, ³⁰lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. ³¹Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Rom. 6:¹⁴Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.¹⁵Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?

Rom. 7:⁵Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden.⁶Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.⁷Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du skall icke hava begärelse.»⁸Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död.⁹Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv,¹⁰och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död;¹¹ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.

Jakobsbrevet 2 säger att Abraham blev rättfärdig av gärningar, och Paulus säger inte emot honom trots att han nedan säger att Abraham var rättfärdig genom tro. Det handlar fortfarande om en TRO som visar sig i GÄRNINGAR. Och det handlar fortfarande om att Abraham inte behövde lyda hela Moselag (613 bud) för att räknas som rättfärdig. Notera hur mycket omskärelsen fortfarande är i fokus.

Rom. 4:4 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar?²Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ³Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.⁴Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. ⁵Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. ⁶Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda. ⁸Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.⁹Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ¹²Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.¹³Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. ¹⁵Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. ¹⁶Därför heter det “av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader.

Paulus kritiserar de som menar att omskärelsen behövs för frälsningen och kallar dem för uppviglare som kommer med en sådan lära. Ja, han tycker till och med att ska kastrera sig som straff för ett sådant påhitt. Han vill inte att människorna PÅ NYTT ska sätta på sig slavoket som alla de ceremoniella lagarna orsakar. Väljer man att omskära sig så måste de hålla alla de andra buden också, och de är de kvar under det gamla testamentets tid och Jesus skulle då ha dött för dem helt i onödan. Men Paulus klagade också på galaterna och varnade dem för att de kan glömma att få träda in i Guds rike om de lever i synd (5:19-21), så det var som sagt inte galaternas lydnad av tio Guds bud som var problemet, utan att de fått för sig att de måste lyda de judiska ceremoniella lagarna.

Gal. 6: ¹²Alla som vill ha gott anseende genom något yttre försöker tvinga er till omskärelse, och detta bara för att de inte skall bli förföljda för Kristi kors.¹³Ty de som låter omskära sig kan inte ens själva hålla lagen, men de vill att ni skall låta omskära er, för att de skall kunna skryta med att ni är omskurna. ¹⁴För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. ¹⁵Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse.

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. ²Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.³Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. ⁴Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. ⁵Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. ⁶Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.⁷Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen?⁸Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. ⁹Lite surdeg syrar hela degen. ¹⁰Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. ¹¹Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. ¹²De som uppviglar er borde gå och stympa sig.¹³Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. ¹⁴Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.¹⁵Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.¹⁶Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. ¹⁷Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. ¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.²²Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,²³trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. ²⁴De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.²⁵Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

En intressant historia är berättelsen om Jona, där vi kan läsa om hur människorna omvände sig och därmed fick Gud att ändra sig och även förlåta dem. Dessa hedningar i Nineve var inte tvungna att först ansluta sig till judiska seder och bruk (och lyda Tora) för att få Guds gunst, utan de fick Guds barmhärtighet för att de omvände sig ifrån sina synder och började leva rättfärdigt. Jesus hänvisar även till denna historia och menar att Nineves män ska vara andra folks domare just eftersom de förra valde att omvända sig vid Jonas predikan.

Matt.12:⁴¹Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona

Omvändelse och lydnad är det som frälste människor i gamla testamentet och det är faktiskt det som också frälser människor i nya testamentet – självfallet i kombination av en tro på Jesus Kristus (som inte kunde krävas av de som levde under GT). “Omvändelse” kan alltså inte vara den sorts laglydnad som Paulus så ofta opponerade sig emot, utan de ceremoniella lagarna. Det är en viss skillnad mellan tio Guds bud (som är lätta enligt Bibeln) och lagens ok.

Gamla testamentets lagar var tillfälliga

Galatians 3:¹⁹Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.²¹Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. ²²Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. ²³Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.— ²⁷Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.

Romarbrevet 3:20 Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Laggärningar eller “works of the law” (nomou tōn ergōn)

Paulus gör ofta en skillnad mellan gärningarnas lag och trons lag. Ibland gör han även skillnad mellan LAGEN och GUDS BUD. (Se nedan.) Här är de verser som handlar om laggärningar. Gärningarnas lag (laggärningar) kräver lydnad av ceremoniella lagar såsom omskärelse. TRONS lag är när man tror på Jesus och visar det i LYDNAD av den helige Ande. Den helige Ande leder oss inte till lydnad av ceremoniella bud såsom omskärelse men han leder oss bort från SYND (det dubbla kärleksbudet).

Rom. 3:²⁷Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genom vilken lag? Månne genom en gärningarnas lag? Nej, genom en trons lag.²⁸Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar. (1917)

Rom. 9:³²Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen (1917)

(Rom. 9:32 Varför? Därför att de inte sökte den genom tro, utan genom laggärningar. Ty de stötte sig mot stötestenen Ref. bibeln)

Gal. 2:¹⁶Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

Gal. 2:²Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?—⁵Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro—¹⁰Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»(1917)

Paulus gör ibland skillnad på LAGEN (med ceremoniella lagar såsom omskärelse) och att LYDA GUDS BUD genom den helige Ande:

1 Kor. 7:¹⁸Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig.¹⁹Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Gal. 5:¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Rom. 8:²Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.³Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.⁴Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden (1917)

Här nedan översätts “lagen” återigen med nomos, och “budordet” (commandment, KJV) med entolē

Rom. 7:¹²Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott.¹³Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet.

Hjärtats omskärelsen gäller idag och inte köttets omskärelse

Paulus skrev faktiskt hela Galaterbrevet för att varna för dem som lär ut att de ceremoniella lagarna i toran fortfarande gäller. Han menade också att vi borde omskära våra HJÄRTAN och inte vårt kött, och har vi omskurna hjärtan så visar vi det genom att bli ledda av Anden och bort från synd.

Kol. 2:¹¹I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.

Rom. 2:⁶Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. —¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras HJÄRTAN. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.¹⁷Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. ¹⁸Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. ¹⁹Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, ²⁰en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen. —– ²³Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. ²⁴Ty Skriften säger: För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.²⁵Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. ²⁶Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren?²⁷En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen. ²⁸Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. ²⁹Den är jude som är det i sitt inre, och HJÄRTATS omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.

Tora är en skrift som ingår i Tanach, vilket är den hebreiska bibeln och grunden för judisk, messiansk och hebreisk tro. Tora är de skrifter som den kristna världen benämner ”Moseböckerna”. Enligt judisk tradition mottog Mose en uppenbarelse på berget Sinai och det är från denna som Tora har kommit. Enligt rabbinsk tradition består Torah bara av den skriftliga läran. Det är den ena delen av det som kallas den tudelade Torahn. Den andra delen är den muntliga läran som fungerar som en förklaring till den skriftliga delen. Alla delar av läran är lika viktiga enligt den rabbinska traditionen, eftersom man inte enbart kan gå till den skriftliga Torahn för att tolka lagarna i praktiken.

Att vara “antinomistisk” är uppfattningen att tro allena frälser och att den kristne är fri från alla krav att behöva lyda några av Guds lagar (även om det är “bra” att lyda lagar för att få bättre belöningar i himlen). Att vara “judaizer” är nästan det omvända – att ha uppfattningen att toran och de judiska buden mer eller mindre fortfarande gäller.

Ett gammalt förbund och ett NYTT och bättre förbund

Jesus säger aldrig att gamla testamentet fortfarande gäller, utan tvärt om hänvisar han till ett NYTT förbund. Däremot ska de sanna messianska profetiorna i GT fullbordas i Jesus. GT talar ju om den kommande Messias, och den rollen utkristalliseras i Jesus Kristus, som vidare ger evigt liv till alla som är i honom. Inte minsta prick skall förgås innan allt blir fullbordat:

Matt. 5:¹⁷I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.¹⁸Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.¹⁹Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.

2 Mos.34:²⁷Och HERREN sade till Mose: »Teckna upp åt dig dessa ord; ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.»²⁸Och han blev kvar där hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.

Lukas 22: ¹⁹Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: “Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.” ²⁰På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är DET NYA FÖRBUNDET I MITT BLOD, som utgjuts för er.

Mark. 14:²³Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.²⁴Och han sade till dem: “Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många.

1 Kor. 11:²³Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, ²⁴tackade Gud, bröt det och sade: “Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.”²⁵På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.” ²⁶Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.²⁷Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod.

2 Kor. 3:⁶Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.⁷Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. ⁸Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha?— ¹⁴Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. ¹⁵Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. ¹⁶Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. ¹⁷Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

Hebr. 7:²²Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket BÄTTRE. — ²⁵Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

Hebr. 8:³En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram. ⁴Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver. ⁵De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.⁶Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. ⁷Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.⁸Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,⁹inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem, säger Herren. ¹⁰Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.—¹³När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Hebr. 9:¹³Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, ¹⁴hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.¹⁵Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. ¹⁶Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. ¹⁷Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.¹⁸Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod. ¹⁹När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket. ²⁰Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla. ²¹På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten. ²²Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

Hebr. 10:⁸Först säger han: “Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer begärde du inte och gladde dig inte”, fast de bärs fram enligt lagen. ⁹Sedan säger han: “Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första för att fastställa det andra. ¹⁰Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.¹¹Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna. ¹²Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida ¹³och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter. ¹⁴Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. ¹⁵Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:¹⁶Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren. Och sedan: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen,¹⁷och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.¹⁸Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

Hebr. 12:²⁴Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod

Rom. 11:²⁶Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.²⁷Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder. Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig. Och den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger Herren Sebaot.

Läs gärna mer i exempelvis denna bloggartikel om det största budet

Vad är SYND enligt Bibeln? Kan tankar vara synd?

Apr7

Vad synd inte är

Vi kanske ska börja med att fundera på vad synd INTE är, eftersom det finns kristna som urvattnar innebörden av SYND genom att sätta ribban så högt så att inte ens Jesus och hans lärljungar skulle kunna klara kraven. Om inte ens Jesus och Paulus skulle kunna nå den höga nivå som vi menar att vi måste uppnå så är det ett solklart tecken på att vi missförstått vad synd är eftersom ju Jesus var SYNDFRI. Om vi sätter omöjliga krav på oss själva som utmynnar i att vi aldrig i livet kan sluta synda, ja då riskerar vi att hamna i total uppgivenhet och kan hamna i en känsla av att djävulen har vunnit kampen oavsett vad vi gör. Vi riskerar att tappa motivationen att avhålla oss från all synd eftersom vi får för oss att det redan är kört eftersom det inte kan gå en dag utan att vi syndar. Vad spelar då ytterligare en synd för roll när varje dag nödvändigtvis innehåller synd? Du ser hur villoläror såsom “Vi kan aldrig sluta synda” kan få oss att resonera medvetet eller omedvetet. Det är verkligen bedrägligt att få höra att det är naturligt för kristna att synda och att “det är därför Jesus dog för oss eftersom vi aldrig kan sluta synda och nu är vi helt enkelt förlåtna – Guds nåd täcker allt!“. Men den SANNA Guds nåd hjälper oss att INTE synda, och att det är möjligt redan idag (och inte när vi får nya gudomliga kroppar):

Titus. 2:¹¹Ty GUDS NÅD har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹²DEN FOSTRAR OSS ATT SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att LEVA anständigt, RÄTTFÄRDIGT och gudfruktigt I DEN TID SOM NU ÄR, ¹³medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Tag dig alltså i akt för de som menar att Guds nåd är någon slags osynligt “nåda-skynke” som vi alltid har hängande över oss och som gör att Gud inte ser våra synder utan endast Jesu blod. Gud ser våra synder om vi syndar, så tro inget annat! “Kära barn, låt ingen bedra er” säger Johannes om de som sprider läran att “vi är frälsta av nåd så nu krävs inte längre att vi lyder tio Guds bud”. Guds nåd är alltså tvärt om mot en sådan idé eftersom den hjälper oss att gå segrande ur varje syndakamp. Vi kan alltså undvika synd tack vare Guds nåd, och det är därför Guds nåd är så fantastisk! Guds nåd innebär både Guds barmhärtighet (vi erbjuds något vi inte förtjänar) och kraft att stå emot synd. Guds nåd är INTE ett nådaskynke som skymmer våra synder från Gud!

Att vara arg är ingen synd såvida vi inte är arga “utan orsak” som Bibeln säger. Alltså är det heller inte någon synd att vara trött och irriterad, såvida vi inte är irriterade utan orsak och såvida vi inte syndar under vår irritation. Om vi regelbundet går omkring och är arga och irriterade måste vi fundera på om allt står rätt till med våra själar, eftersom en kristen borde visa prov på tålmodighet.

Att inte ge bort “allt man äger” är ingen synd, och Jesus och hans apostlar gav inte bort allt de ägde.

Att hata någon är en synd, men att tycka att vissa människor faktiskt är elaka, retsamma, snåla, stöddiga, nedsättande, orättvisa, dryga, etc är inte synd om de faktiskt visar prov något av detta. Då får vi se till att inte falla till deras låga nivå, och självfallet måste vi undvika att hata människor som visar ett syndigt beteende. Vi kan i stället be för dem.

Att vägra förlåta någon som ber om förlåtelse är en synd, men att inte lyckas glömma oförätter är ingen synd. (Vi kan inte krävas på att radera ut flera år ur våra medvetanden.) Att inte helt lita på en person som bett oss om förlåtelse är ingen synd. Det gjorde inte Paulus heller vad gäller Johannes Markus.

Att inte tänka på Gud varje vaken minut är ingen synd. Det skulle innebära att vi syndade så fort vi fokuserade på en skattedeklarerade eller läste ett matlagningsrecept. Inte ens Jesus kunde tänka på sin Fader i himlen varje minut om han exempelvis måste fokusera på sitt träarbete och måste räkna ut vissa viktiga mått.

Att önska att man var ung, frisk, stark och stilig är ingen synd. Om Jesus hade levt till han var 85 år så hade ju han också lidit utav normala ålderskrämpor och haft sämre tänder, hörsel och syn och sett massor av unga, starka och brunbrända män runtomkring honom. Hans rörelser skulle ha blivit långsamma och ryckiga, och han skulle ha blivit mindre attraktiv och blivit tunnhårig och gråhårig. Skulle han då inte önska att han hade en kropp som var ung och rask? Inte så att han misunnsammade de som är unga och raska runtomkring honom, och inte så att han innerst inne skulle vilja dra klockan tillbaka (eftersom han är medveten om att människorna lever ytterst tillfälligt på jorden), men nog är det väl normalt att vilja ha en smidig kropp trots en tacksamhet att man snart tillryggalagt sitt liv? En som sitter i rullstol gör sig alltså inte skyldig till någon syndig avundsjuka för att man önskar sig ut ur rullstolen (eller vilket handikapp det nu kan vara) och kan leva som de runtomkring.

Att få onda tankar skulle kunna vara synd, men det beror alldeles på. Om vi i våra hjärtan planerar något ont så är det självfallet synd, men att lyssna på radion, se på TV eller råka läsa något som får oss att tänka på något olämpligt så är det snarare en “frestelse” än en synd. Att frestas är ingen synd i sig självt, och även Jesus frestades liksom vi säger Bibeln. En frestelse kan givetvis leda till synd, och det beror helt på hur vi hanterar den frestande situationen. Om vi med flit söker oss till miljöer som vi vet är frestande och som kommer att få oss att synda så är ju detta givetvis en syndig inställning, och vi måste be till Gud att han hjälper oss att överkomma våra problem. Ibland kan en tid med fasta och böner hjälpa. Ibland är det faktiskt andra människor som frestar oss trots att vi inte bett om det, eller frestande situationer kanske helt enkelt uppkommer utanför vår kontroll. Gud kan se våra hjärtan och vet mycket väl hur vi hanterar varje situation, vad vi gör för att undvika att det händer igen och ser också våra reaktioner om vi fallit för en frestelse. Rycker vi på axlarna och säger “hoppsan”, eller omvänder vi oss och bestämmer oss för att göra allt för att slippa hamna i samma situation igen? Men att omgärda sig med frestande element är förstås inte en rätt inställning.

Att ha “begär” (som i önskemål och drivkraft) efter en livskamrat och sexuellt umgänge säger inte Paulus är någonting onormalt eller något som helt enkelt inte kan uppkomma hos sant kristna människor. Det är ju faktiskt en naturlig drivkraft skapad i människan, men som för den skull inte måste gå okontrollerad. Han säger inte “Sluta med det begäret! Det är ju en synd, så sluta bara!“, utan han säger HUR vi kan vända situationen så att vi kan upphöra med att vara “tända av begär” som han uttrycker det och i stället kanalisera detta naturliga begär på rätt sätt. (Jämför med syndiga begär såsom hat, missunnsamhet, girighet, etc som INTE är förväntade egenskaper och begär hos kristna människor.) Paulus är medveten om att det finns människor (faktiskt de flesta) som inte KAN leva avhållsamt som han själv kan, och det betyder att han inte sticker under stol med att begären faktiskt kan uppkomma även hos kristna och därför inte är onaturliga och ovärdiga. Men han föreslår en väg ut så att vi slipper leva under begäret:

1 Korinthierbrevet 7:9 Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.—(¹⁴Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem.)

Det här är ju självfallet lättare sagt än gjort, speciellt i Sverige där de flesta människor inte är troende och där det är väldigt osannolikt att en ung man eller kvinna skulle springa på en likasinnad i sin vardag på ett gymnasium/universitet eller på jobbet (eller var som helst). Det är lättare i USA där det är väldigt normalt att söka sig till “tvåsamheten” och att gå ut på “dates” redan på high school, och där är det tvärt om väldigt osannolikt att man skulle springa på en person som inte tror på Gud. Däremot kanske inte alla lever som kristna, men det är hur som helst större chans för en kristen att hitta en livskamrat i ett samhälle där en Gudstro ses som något självklart och där det också är mycket vanligt att gå i kyrkan. På Paulus tid var det vanligt att man gifte sig i mellersta eller övre tonårsåldern, och inte som i många västländer idag där man kanske gifter sig när man är 27 år.

Om du är i en situation där du söker en livskamrat så kan jag bara uppmuntra dig att BE (kanske be och fasta) och ta tillfället i akt att aktivt spendera tid med Gud nu när du lever som singel och har tid – för kanske det i framtiden kommer nya tider där jobb och familj uppslukar mycket av din tid. Passa även på att rannsaka dig själv och se om du lever som Gud vill. Sätter du Jesus på först plats, lyder du hans bud och är du ivrig att hitta en lärljungeuppgift? Jag säger INTE att ebb vad gäller livskamrater måste bero på att du lever fel, men jag säger bara att det är ett bra tillfälle att gå djupare och leva nära Gud nu när det inte finns andra människor i hushållet som du måste ta hänsyn till. IBLAND kan det vara så att man går igenom lite uppförsbackar just för att Gud vill skaka om oss och få oss att verkligen söka HANS VÄG. Det är i så fall för vårt eget bästa för vi behöver verkligen uppmärksamma Gud och känna oss välsignade av vetskapen att vi lever i hans vilja. Det finns en lång rad uppgifter som vi kan göra för att sprida Guds ord och som vi kan fokusera på. Att BE är något alla kan göra, men det finns många andra sätt att påverka, och kanske det dyker upp en lämplig livskamrat på vägen och när du minst anar det.

Vad synd är

Jakob 1:14. Utan var och en frestas, när han dras och lockas av sitt eget begär. 15. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd och då synden är fullbordad, föder den DÖD. 16. Far inte VILSE, mina kära BRÖDER.

Vi skulle alltså kunna sätta stopp redan på “frestelse-nivån”, och den vägen valde alltid Jesus. Jesus skulle aldrig söka sig till frestelser, men frestelser kunde dyka upp ändå.

Samvetet kan vara en bra måttstock för att visa om vi syndar eller inte, men man kan till slut förhärda sitt hjärta så till den grad att man inte ens skäms för sina omoraliska handlingar. Alla människor har ett samvete (läs gärna sista delen av Romarbrevet 1) men vi kristna har även den helige Ande som vill leda oss rätt.

Rom 2:¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Jak. 4:¹³Lyssna nu, ni som säger: “I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar.” ¹⁴Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner. ¹⁵I stället borde ni säga: “Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det.” ¹⁶Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. ¹⁷Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar. Jak. 5:⁴Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. ⁵Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. ⁶Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er

Vi skiljs inte andligen från Gud för att vi är födda med en syndfull natur (det hade inte varit vårt fel) utan pga våra missgärningar, och det innebär att vi måste vara vuxna nog för att kunna överträda Guds lag för att riskera att hamna i den knipan:

Jes 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.²Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

Det är alltså våra synder som skiljer oss från Gud och gör oss andligen döda, och det är tvärt emot vad Satan säger eftersom hans budskap och falska försäkring till oss troende när vi syndar är “NI SKALL VISST INTE DÖ!” (1 Mos. 3:4).

Enligt nedan verser så är synd brott mot lagen. Det är återigen stöd för att det inte är någon arvsynd som separerar oss från Gud, utan just överträdelse av Guds lag. Notera hur Johannes varnar oss för att vi inte ska låta lura oss av någon som påstår att att vi inte behöver GÖRA rätt (göra rättfärdighet) för att vara rättfärdiga. Det måste vi absolut! Jesu blod renar oss från vår synd vilket resulterar i att vi blir rättfärdiga, men endast så länge som vi GÖR rätt. “Kära barn, låt ingen bedra er“, säger Johannes om de som argumenterar EMOT att lydnad av Guds bud (tio Guds bud, eller det dubbla kärleksbudet) är nödvändiga att lyda för våra själars skull, utan menar att det snarare handlar om risk för reducerade gåvor i himlen eller sämre “relation” med Gud. Några som riskerar att bedra oss är de som ropar att vi är frälsta av tro allena, och de som kommer med anklagelser och varningar för “gärningslära” och “fariseism” så fort man hävdar att vi måste GÖRA rätt för att vara rättfärdiga. Men det är just vad Johannes och Paulus hävdar.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, LÅT INGEN BEDRA ER. Den som GÖR rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. DEN SOM GÖR SYND ÄR AV DJÄVULEN, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Ef. 5:³Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. ⁴Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. ⁵Ni skall veta att INGEN OTUKTIG ELLER OREN ELLER GIRIG – en sådan är en avgudadyrkare – SKALL ÄRVA KRISTI OCH GUDS RIKE. ⁶LÅT INGEN BEDRA ER MED TOMT PRAT. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

1 Kor 6: 9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Gal 5:19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att DE SOM GÖR SÅDANT SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

1 Thess 4:3 Ni vet ju, vilka bud vi gav er genom Herren Jesus. 3. Ty detta är Guds vilja, er helgelse, att ni avhåller er från otukt, 4. och att var och en av er vet att ha sitt eget kärl i helgelse och ära, 5. inte i begärelses lusta så som hedningarna, som inte känner Gud, 6. och att ingen förgår sig eller bedrar sin broder i någon sak, ty Herren är en hämnare över allt detta, vilket vi också tidigare har sagt och betygat för er. Ty Gud har inte kallat oss till orenhet, utan till helgelse. 8. Den som föraktar detta, föraktar inte någon människa utan Gud, som har gett oss sin Helige Ande.

2 Tim 3:2 Ty människorna skall då vara egenkära, giriga, skrytsamma, högfärdiga, hädiska, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, förtalare, oåterhållsamma, obehärskade, de skall hata det goda, 4. förrädiska, besinningslösa, uppblåsta, de skall älska njutning mer än Gud. 5. De skall ha ett sken av gudsfruktan, men förneka dess kraft. Vänd dig bort från sådana.

Kol 3:5. Så döda nu era lemmar, som är på jorden: otukt, orenhet, lusta, ont begär och girigheten, som är avgudadyrkan, 6. för vilkas skull Guds vrede kommer över otrons barn. 7. I detta vandrade också ni FÖRUT, då ni levde på sådant sätt.8. Men lägg nu också ni bort alltsammans: vrede, häftighet, ondska, smädelse, skamligt tal från er mun. 9. Ljug inte för varandra, ni som har avklätt er den gamla människan med hennes gärningar 10. och iklätt er den nya, som förnyas till kunskap efter hans bild som har skapat henne.

Upp. 21:⁸Men de fega, de OTROENDE och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

Upp 21:27 Och aldrig någonsin skall något ORENT komma in i den eller någon som gör styggelse eller ljuger, utan de som är skrivna i livets bok hos Lammet.

Frukt/gärningar är nödvändiga för frälsningen

“Tron utan gärningar är död” känner de flesta kristna till, och det begreppet betyder att vi inte kan vara frälsta om vi inte visar det med gärningar i våra liv. Vi kan inte förtjäna vår frälsning med gärningar eftersom det då skulle krävas 100% lydnad av Guds bud – vilket vi inte uppnått – men vi kan heller inte vara frälsta utan gärningar. Eftersom vi inte kan vara frälsta pga gärningar då vi inte uppnått denna nödvändiga lydnadsnivå, så brukar man säga att man är frälst av Guds NÅD (Guds barmhärtighet) genom TRO, eftersom Gud möjliggjort en annan väg till frälsning trots att vi inte förtjänar det. Att vara frälst av tro betyder INTE att gärningar numera är “eftersträvansvärda men inte nödvändiga för frälsningen“. En del uttrycker det som att “gärningar är en naturlig följd av tro”, och det får samma resultat – nämligen att vi inte kan vara frälsta utan en sådan helt nödvändig “följd”. Vi är därför inte frälsta av tro allena.

Vi har sett att synd separerar oss från Gud, men även ljumhet (brist på gärningar) kan separera oss från Gud. Liknelsen om fåren och getterna i Matt. 25 visar att ingen av grupperna hade något problem att tro på Gud, men det var det som de GJORDE eller INTE GJORDE som spelade någon roll för om de hamnade i himmel eller helvete.

Matt 25:41Då skall Konungen svara och säga till dem: Sannerligen säger jag er: Det ni har GJORT mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig. Därefter skall han också säga till dem på vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. 42. Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att äta, jag var törstig, och ni gav mig inte att dricka, –Sannerligen säger jag er: Vad ni inte har GJORT mot en av dessa minsta, det har ni inte heller GJORT mot mig.46. Och DESSA skall då gå bort till EVIGT STRAFF, men de RÄTTFÄRDIGA till evigt LIV.

Upp. 3:15. Jag vet om dina gärningar. Du är varken kall eller varm. O, att du vore kalleller varm. 16. Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, skall jag spy ut dig ur min mun.

Joh. 15:²Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. —⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Rom. 2:⁶Han skall ge var och en efter hans GÄRNINGAR: ⁷EVIGT LIV åt dem som uthålligt GÖR DET GODA och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸men VREDE OCH DOM åt dem som söker sitt eget och INTE LYDER sanningen utan orättfärdigheten.

Jak. 2:¹⁴Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?¹⁵Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen ¹⁶och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? ¹⁷Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.—²⁰Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM genom GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro SAMVERKADE med hans GÄRNINGAR och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad.—²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR och INTE bara genom tro. ²⁵Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom GÄRNINGAR, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar DÖD.

Hebr. 5:⁹Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

Guds bud är inte för svåra att lyda

Gud själv anser inte att hans bud är för svåra för oss att lyda, och han tror att vi kan vända oss till honom av hela vårt hjärta och hela vår själ och vara honom trogen i alla stycken:

5 Mos. 30:²och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst, du med dina barn, AV ALLT DITT HJÄRTA OCH AV ALL DIN SJÄL, i alla stycken såsom jag i dag bjuder dig ³då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig över dig–-¹⁰när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans bud och stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när du vänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ.¹¹Ty DET BUD SOM JAG I DAG GIVER DIG ÄR DIG ICKE FÖR SVÅRT och är icke långt borta.—¹⁴Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, SÅ ATT DU KAN GÖRA DÄREFTER.¹⁵Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är,¹⁶då jag nu i dag bjuder dig (COMMAND YOU, KJV) att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och HÅLLA HANS BUD och stadgar och rätter, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga. 4. Ty allt det som är fött av Gud besegrar världen och detta är den seger som har besegrat världen, vår tro. 5. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?

Ef. 4:²⁵Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. ²⁶Grips ni av vrede, så SYNDA INTE. Låt inte solen gå ner över er vrede ²⁷och ge inte djävulen något tillfälle.

Hur nära vi lever Gud i böner, bibelläsning, lovsånger, evangelisation, etc påverkar ofta den styrka vi har att avhålla oss från synd. Om vi gärna lever av världen så riskerar vi att frestas, och ibland krävs det att vi helt enkelt undviker vissa miljöer trots att de är oss väldigt kära. Om man som ofrälst umgicks med människor som festade och drack alkohol så kanske det krävs att man håller sig på avstånd i flera månader/år (eller hur länge som nu krävs) för att inte riskera att leva som dem och för att inte andra människor ska tro att man är en i gänget och därmed få helt fel uppfattningar om oss och vad kristen tro är. Vi är självfallet inte tillsagda att lämna våra familjer och vår släkt trots att de lever fel, men kompisgäng väljer vi oftast själva.

Ingen skall rycka dem ur min hand, säger Jesus om fåren som väljer att FÖLJA – Joh.10:28-29

Mar19

Joh. 10:²⁸Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. ²⁹Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.”

Oj vad det är vanligt att dessa två verser citeras när man vill visa stöd för “en gång frälst alltid frälst”. En del använder ibland verserna för att försöka ge stöd åt idén att Gud väljer vem som ska vara hans får – alltså vem han vill ska vara frälst. Men samma personer glömmer ofta versen precis innan som identifierar vilka får det handlar om:

²⁷Mina får LYSSNAR till min röst, och jag känner dem, och de FÖLJER mig.

Detta är skrivet i grekisk presensform och det betyder att så länge som vi fortsätter att lyssna och följa Jesus så är vi helt säkra. Det är alltså DESSA får som Jesus talar om i verserna precis efteråt – de lyssnande och följande fåren. Det är alldeles sant att ingen ska kunna rycka dem ur Jesus hand, men det står inte att de inte själva kan välja att helt enkelt dra sig undan och gå till någon annan. Det kan de förstås göra, och det finns alltid en risk att en gren som sitter i vinträdet huggs av pga brist på frukt (som det står i Joh. 15 som är några kapitel efter dessa verser).

Jesus säger att han KÄNNER sina får, och det är för att de lyssnar och följer honom. Jämför med hur brudgummen tilltalar de fem jungfrurna som inte tagit med sig extra olja till sina lampor som därför inte kunde fyllas på när den första oljan tagit slut. Brudgummen ber sina lyssnare (och dig och mig) att VAKA eftersom vi inte vet när det är dags för hans återkomst, och för att vi inte ska råka ut för samma sak som de fem slarviga jungfrurna. Varför en sådan varning om vi aldrig kan förlora vår frälsning?:

Matt. 25:¹¹Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! ¹²Men han svarade: Amen säger jag er: Jag KÄNNER ER INTE.¹³Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

Jesus menar att hans lärljungar känner Jesus eftersom sanningens Ande FÖRBLIR i dem. Det bör vi alla vara noga med, eftersom det också finns varningar om att vi kan bedröva den helige Ande:

Joh. 14:⁹Jesus svarade: “Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt KÄNNA mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern?—¹⁵Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. ¹⁶Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er,¹⁷sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni KÄNNER honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. ¹⁸Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. — ²¹Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Här nedan ger Jesus exempel på hur Guds ord INTE förblivit i människor, och i det här fallet handlar det om judar som vägrar att tro på att Jesus är den han säger sig vara. Jesus säger att han “känner” dessa judar och VET att de inte har Guds kärlek i sig.

Joh. 5:³⁷Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, ³⁸och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁹Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. ⁴⁰Men ni vill inte komma till mig för att få liv.⁴¹Jag tar inte emot ära av människor. ⁴²Jag känner er och VET att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.⁴⁴Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? ⁴⁵Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till.⁴⁶Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. ⁴⁷Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

Läs mer om de verser som handlar om Guds får i denna artikel.

Fariséerna var hycklare och lydde inte den viktigaste delen av lagen

Mar11

Fariséernas problem var inte att de lydde lagen för mycket utan för LITET. Ja, den moraliska delen av lagen vill säga, för de var ganska duktiga på att lyda de ceremoniella lagarna som handlar om klädsel, hygien, kost, etc, men där hade de å andra sidan problemet att de ibland lade till sina egna människolagar och gjorde lagarna mycket svårare än de var. Fariséerna är kända för att de var HYCKLARE, och det är vad Jesus själv kallade dem. Att vara hycklare på den tiden har samma innebörd som idag, och det innebär att de levde inte som de lärde och de kunde sila mygg och svälja kameler.

Den första gången vi kommer i kontakt med fariséer är när några av dem söker upp Johannes Döparen för att döpa sig av honom. Det står i och för sig i Lukas 7:30 att de inte lät döpa sig, men det kanske kan bero på att de inte var villiga att gå med på de villkor som Johannes menade att Gud ställde på dem inför ett dop. (Eller också handlar det om olika grupper av fariséer.) Johannes var inte villig att döpa personer som inte visade sann omvändelse genom att upphöra med mygel och ondska, och han gav exempel på vad det innebär att visa god frukt. Det handlar bland annat om att dela med sig av sina ägodelar till behövande, och om man inte är villig att gå med på dessa grundkrav (undvika synd och att visa goda gärningar) så finns det ingen grund för att vara med om ett dop. Ett dop är ju ett yttre tecken på att man beslutat sig för att omvända sig, så om man inte omvänder sig innebär ett dop ingenting annat än att man blir blöt.

Matteus 3:7 Men när han såg att många fariseer och sadduceer kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: “Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?

Lukas 3:⁷Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: “Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? ⁸Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. ⁹Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.“¹⁰Folket frågade honom: “Vad skall vi då göra?” ¹¹Han svarade dem: “Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” ¹²Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: “Mästare, vad skall vi GÖRA?” ¹³Han svarade dem: “Kräv inte mer än vad som är fastställt.” ¹⁴Även soldater frågade honom: “Och vi, vad skall vi GÖRA?” Han svarade dem: “Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!”

Lukas 7:²⁹Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. ³⁰Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.

Gud hade enligt ovan en plan för fariséerna men den planen förkastade de. Gud vill att alla människor ska omvända sig och BEFALLER t o m alla människor att göra det. Det är dock ganska uppenbart att alla människor inte omvänder sig (t ex fariséerna) och det är ett tecken på att Guds vilja inte alltid sker:

Apostlagärningarna 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

Johannes dop var alltså en omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, och detta gäller framför allt judarna så att de skulle kunna ändra sitt sinnelag, omvända sig och vara mentalt förberedda på den Messias som snart skulle komma. Genom att försänkas i vatten av Johannes Döparen skulle de kunna markera att de godkänner honom som den som profeterna talade om. Notera att människorna frågade honom vad de måste GÖRA för att bli döpta av honom och för att bära en sådan frukt som Johannes talade om. Johannes sa då inte “Ni kan inte göra någonting för frälsningen är av Gud allena och ni kan därför inte tillföra någonting till er frälsning” eller “Att GÖRA något är ju gärningslära så det måste ni akta er för”. Nej, han gav dem exempel på vad de faktiskt måste GÖRA. Han gav passande exempel till var och en eftersom han visste vad deras synd generellt brukar gå ut på. För att undgå att bli ett träd som avhuggs med roten måste vi helt enkelt upphöra med vår synd och i stället visa god frukt.

Publikaner och andra syndare höll sig nära Jesus för att lära sig mer, men det gjorde inte fariséerna. Det innebar att det var publikaner och syndare som hade större chans att förstå evangeliet och inse behovet av omvändelse, medan fariséerna uppfattade det som att de inte hade något behov av omvändelse och framför allt inte att de behövde lyssna på Jesus. Jesus berättade då flera liknelser om just OMVÄNDELSE:

Lukas 15:1 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom.²Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: “Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.” ³Då berättade han denna liknelse för dem: ³Då berättade han denna liknelse för dem: ⁴“Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?—

Matt. 9:¹¹Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: “Varför äter er mästare med publikaner och syndare?” ¹²Jesus hörde det och sade: “Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. ¹³Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer.

Jesus menade att fariséerna bröt mot Guds lag pga deras egna stadgar, och för honom är de bud som ingår i de äldstes stadgar människors bud. Fariséerna kanske trodde att de lydde Guds lag men i själv verket förvrängde de vissa lagar till deras egna fördelar och faktiskt emot det som Gud förmedlade till Mose. Om man säger till sina behövande föräldrar att man inte ger dem pengar som man faktiskt skulle kunna avvara (på den här tiden fanns ingen samhällshjälp) för att man i stället vill offra summan till templet, så har man gjort sig skyldig till överträdelse av Guds lag. Det är förstås ingen synd att göra tempeloffer, men att göra det på bekostnad av att inte hjälpa sina behövande föräldrar är att brista i kärlek och att prioritera fel. Jesaja profeterade en gång om fariséerna och menade att de var exempel på ett blint folk som har hjärtan som är långt borta från Gud och som har läror baserade på människobud. De dyrkar alltså sin skapare förgäves:

Matt. 15:1 Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: ²“Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter.” ³Han svarade dem: “Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? ⁴Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. ⁵Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, ⁶då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. ⁷Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: ⁸Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ⁹Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.”¹⁰Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: “Lyssna och förstå!¹¹Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne.” ¹²Lärjungarna gick då fram till honom och sade: “Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?” ¹³Jesus svarade: “Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten. ¹⁴Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen.”

Joh. 9:³⁹Jesus sade: “Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda.” ⁴⁰Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: “Inte är väl också vi blinda?” ⁴¹Jesus sade: “Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar

Här nedan hänvisar Jesus till skriften när han påminde fariséerna om uttrycket “Jag vill se barmhärtighet och inte offer”. Jesus gick aldrig emot skriften men han hade ibland mer detaljerade tolkningar som inte fariséerna tänkt på, och inte var de intresserade av att revidera sina uppfattningar heller. När Jesus visade sig vara mycket kunnig vad gäller skriften, och när han visade god frukt och helade människor från deras sjukdomar så borde fariséerna lyssna på Jesus för att undersöka om han möjligen inte var den han utgav sig för att vara, men i stället försökte de hitta orsaker för att döda honom:

Matt. 12:12 Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. ²När fariseerna såg det, sade de till honom: “Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten.—⁵Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? ⁶Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. ⁷Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.—¹³Sedan sade han till mannen: “Räck ut din hand.” Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. ¹⁴Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom.

Det är ett vanligt missförstånd att tro att fariséernas problem var att de “toklydde” hela lagen alldeles för mycket, men det gäller endast de ceremoniella delarna av lagen. När det gäller den viktigaste biten – om kärlek till våra medmänniskor som tio Guds bud handlar om – så kom de till korta och Jesus menar att vår egen rättfärdighet måste gå långt utöver fariséernas rättfärdighet som alltså inte nådde en särskilt hög nivå. Det är en allvarlig varning från Jesus sida som det alltså är mycket viktigt att vi hörsammar eftersom det handlar om våra själar:

Matt. 5:¹⁹Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. ²⁰Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Det var fariséerna som riskerade att drabbas av synden som inte kan förlåtas, genom att häda Anden:

Matt. 12:²²Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg. ²³Och allt folket blev utom sig av häpnad och sade: “Kanske är han Davids son?” ²⁴När fariseerna hörde det, sade de: “Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.” ²⁵Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: “Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. ²⁶Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? ²⁷Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. ²⁸Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. ²⁹Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus. ³⁰Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.³¹Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. ³²Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande

Jesus fortsatte att tala om fariséerna och menade att de var onda huggormsyngel och visade dålig frukt:

³³Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.³⁴Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. —.³⁸Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: “Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” ³⁹Han svarade dem: “Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.

Jesus varnade ofta sina lärljungar för fariséernas surdeg och med det menade han fariséernas lära och för att de hycklade. Han påminde dem att ingenting är dolt som inte ska uppenbaras, vilket indikerar att fariséerna dolde överträdelser och sina sanna motiv bakom stängda dörrar. Problemet var alltså villoläror, synd och hyckleri, och inte att de lydde lagen för mycket:

Matt. 16:⁵När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. ⁶Jesus sade till dem: “Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!”—11 Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg.”12 Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.

Lukas 12:1 Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: “Ta er i akt för fariseernas surdeg, hyckleriet! ²Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt.³Därför skall allt vad ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och vad ni har viskat i örat inne i kammaren skall ropas ut på taken.

Liknelsen om vingårdsarbetarna handlar om fariséerna och liknelsen handlar om onda människor som vill döda människosonen. Fariséerna och översteprästerna vägrade att ta till sig att Jesus är människosonen som liknelsen handlar om och den sanna Messias:

Matt. 21:³⁸Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. ³⁹Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.⁴⁰När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?” ⁴¹De sade till honom: “Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid.” ⁴²Jesus sade till dem: “Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? ⁴³Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. ⁴⁴Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.”⁴⁵Översteprästerna och fariseernahörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade. ⁴⁶De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.

Lukas 19:³⁷Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: ³⁸“Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!” ³⁹Några fariseer i folkmassan sade då till honom: “Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!” ⁴⁰Han svarade: “Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.”

Fariséerna försökte vid flera tillfällen hitta sätt att fälla Jesus och han märkte deras ondska:

Matt. .19:³Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: “Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?”—⁷De sade till honom: “Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?”⁸Han svarade: “Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.

Matt. 22:¹⁵Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. ¹⁶De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: “Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. ¹⁷Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?” ¹⁸Jesus märkte deras ondska och frågade: “Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?

Lukas 13:³¹Just då kom några fariseer fram och sade till honom: “Gå härifrån och lämna den här platsen. Herodes vill döda dig.” ³²Jesus svarade dem: “Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort.

Jesus hade däremot ingenting emot att äta middag hemma hos en farisé. Jesus tar alla chanser att sprida sitt budskap och att gå på en middag där det finns gäster som förmodligen skulle vilja ställa frågor till honom och höra honom utveckla sina svar, är ju en bra bakgrund för en predikan och för att resonera kring skriften.

Lukas. 7:³⁶En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. ³⁷Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja ³⁸och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. ³⁹Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: “Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”⁴⁰Då sade Jesus till honom: “Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: “Mästare, säg det.” – ⁴¹“Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.⁴²Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” ⁴³Simon svarade: “Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: “Du har rätt.” ⁴⁴Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: “Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. ⁴⁵Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. ⁴⁶Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. ⁴⁷Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” ⁴⁸Sedan sade han till henne: “Dina synder är förlåtna.” ⁴⁹Då började de andra bordsgästerna fråga sig: “Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” ⁵⁰Men Jesus sade till kvinnan: “Din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Här handlar det om en annan middag som beskrivs i flera av evangelierna:

Lukas 11:³⁷När Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords. ³⁸Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. ³⁹Men Herren sade till honom: “Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska. ⁴⁰Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? ⁴¹Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.⁴²Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.⁴³Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen. ⁴⁴Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar på utan att veta om det.”⁴⁵En av de laglärda sade då till honom: “Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss.” ⁴⁶Han svarade: “Ja, ve också över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta dem.⁴⁷Ve er! Ni bygger gravvårdar över profeterna som era fäder mördade. ⁴⁸Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem. —⁵²Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat.“⁵³När han gick därifrån, började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom. ⁵⁴De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.

Jesus förklarar för sina lärljungar att de INTE bör handla efter fariséernas agerande eftersom fariséerna ju är hycklare. Det är en sak att lärljungarna och fariséerna har det gemensamt att de alla tror på Mose skrift och alltså citerar skriften flitigt, men det är en helt annan sak hur skriften everlevs:

Matt. 23:1 Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar: ²“På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. ³Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla.Ty de talar men handlar inte.⁴De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. ⁵Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. ⁶De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, ⁷och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.—

Jesus fortsätter att förklara att fariséerna är hycklare och att de inte kommer in i himmelriket. De räddar dem inte ens när de reser runt över land och hav för att berätta om Gud och göra människor till lärljungar eftersom läran de sprider innehåller mycket som inte stämmer med skriften, vilket innebär att deras lärljungar faktiskt riskerar att bli djävulens barn. Det Jesus har att säga om fariséerna är förödande:

Matt.23:¹³Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.¹⁵Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.¹⁶Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed. — ²³Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra. ²⁴Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.²⁵Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. ²⁶Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.²⁷Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. ²⁸Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.²⁹Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar ³⁰och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.³¹Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna. ³²Fyll då också ni era fäders mått!³³Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?

Ännu en middag:

Luk. 14:1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom. ²Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom. ³Jesus frågade de laglärda och fariseerna: “Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?” ⁴Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. —

Fariséerna älskade pengar:

Lukas 16:¹³Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”¹⁴Allt detta hörde fariseerna, som älskade pengar, och de hånade honom.¹⁵Då sade han: “Ni hör till dem som vill framstå som rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan. Ty det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.

Här är den berömda liknelsen om farisén och publikanen. Skillnaden mellan dem två var att publikanen bekände sina synder och omvände sig till skillnad mot farisén som inte ansåg att han hade något att be om ursäkt för – trots sin synd. Att förakta andra människor är en synd.

Lukas 18:⁹För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: ¹⁰“Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. ¹¹Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. ¹²Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. ¹³Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.¹⁴Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Här är det berömda mötet mellan Jesus och Nikodemus som faktiskt tror att Jesus är från Gud. Han menar att det finns en grupp med fariséer som insett detta. Jesus förväntade sig att han skulle förstå när han samtalade med honom om pånyttfödelsen.

Joh. 3:1 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. ²Han kom till Jesus om natten och sade: “Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” ³Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”—⁹Nikodemus frågade: “Hur kan det ske?” ¹⁰Jesus svarade: “Du är Israels lärare och vet inte det.—¹²Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till?—

Joh. 7:⁴⁵Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: “Varför har ni inte fört hit honom?” ⁴⁶De svarade: “Aldrig har någon människa talat som han.” ⁴⁷Då sade fariseerna till dem: “Har ni också blivit vilseledda? ⁴⁸Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? ⁴⁹Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad.” ⁵⁰Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: ⁵¹“Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” ⁵²De svarade: “Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen.”

Gamaliel gav ett bra råd och stängde inte möjligheten att Jesus kunde komma från Gud. Det var känsligt det här med att tro på Jesus eftersom fariséerna kunde utesluta troende från synagogan och det skulle få dem att förlora anseende hos folk.

Apg.5:³³När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.³⁴Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen—³⁸Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden.³⁹Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud.”

Joh. 12:⁴²Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. ⁴³De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

Matt. 27: 62 Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus

Några fariséer kom till tro, men de hade ibland svårt att släppa det här med Mose lag och de 613 buden. Traditionen gällande omskärelsen satt djup och var svårt att helt släppa för några av dem.

Apostlagärningarna 15:5 Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag.

Paulus började sin bana som farisé och tänkte som en farisé:

Apg.23:⁶Eftersom Paulus visste att en del av dem var sadduceer och en annan del fariseer, ropade han i Rådet: “Bröder, jag är farisé och son till fariseer. Och när jag nu står inför rätta, är det på grund av hoppet om de dödas uppståndelse.” ⁷Då han sade det, utbröt en strid mellan fariseerna och sadduceerna, och de församlade delade sig i två läger.⁸– Sadduceerna förnekar nämligen att det finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna bekänner sig till allt detta. – ⁹Det blev ett väldigt skrikande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: “Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat med honom.”

Apg. 26:⁵De känner mig sedan lång tid, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan.—⁹Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn, ¹⁰och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det. ¹¹Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.

Fil. 3:⁵jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, ⁶i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.