Archives

GÅ TVÅ MIL med någon som tvingar dig att gå en mil? – Matt. 5:41

Aug28

Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom (Matt. 5:41)

Ovan rekommendation från Jesus ingår i det som benämns som Bergspredikan (Matt. 5-7). Hela kontexten är:

Matt. 5:38 Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. 39 Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. 40 Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. 41 Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. 42 Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.43 Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän. 44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också?47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

“Tvinga” är översatt från det grekiska ordet aggareuō (Strong’s 29). Engelskan översätter med “compel”. Användningsområde “to employ a courier, dispatch a mounted messenger, press into public service, compel to go”. Osäkert om ordet ska ha nyansen “framtvinga” eller lite svagare mana/pressa någon att göra något, men budskapet består.

Matt. 27:32 På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene.Honom tvingade de att bära hans kors.

Jesus kanske använder en bild från ett antikt kurirsystem bland perser och romare, där en makthavare kunde skicka iväg sina utstationerade sändebud till vissa mål och där t o m andra människor måste stå berett att emellanåt tillhandahålla hästar, vagnar samt ibland ansluta själva vissa sträckor för att hjälpa till att frakta utrustning (speciellt lämpligt om man ville ha sin häst och vagn tillbaka hem). Jesus syfte med jämförelse var förmodligen budskapet att vi borde stå beredda att hjälpa till när det handlar om rimliga krav, snarare än att orsaka argumentation. I stället kanske det finns utrymme att hjälpa till mer än vad man ombeds att göra. Att vandra 1,5 km eller 3 km med någon såg Jesus uppenbarligen inte som något oöverkomligt för en normalt frisk person.

Men Jesus säger inte i Bergspredikan att vem som helst kan kräva vilken kristen person som helst att vandra var som helst, vilken sträcka som helst och hur som helst. Inte heller säger Jesus att folk har rättighet att skicka iväg kristna att ensamma utföra deras ärenden, eftersom Jesu budskap handlar om att “gå med” någon annan. Man kan alltså inte sitta kvar hemma i den bekväma soffan samtidigt som man skickar ut kristna personer att utföra diverse gratisärenden som man själv tycker är för ansträngande. Jesus ger en hel del principiella exempel på hur vi bör agera även bland ovänner. Men visst kan man spela dum och överdriva hans visdomsord genom att påstå att man enligt texten kan be vilken kristen person som helst att hänga med på vilka konstiga vandringar som helst om de nu till vill lyda Jesu ord om de två milen helt och fullt. Då kan man i så fall spela lika dum tillbaka och hävda att det måste vara exakt 1 resp. två mil som kan komma på fråga, eftersom det bara är dessa längder som Jesus nämner. 1 biblisk milion (Strong’s 3400) handlar om ca 1,5 kilometer (romerska 1000 steg).

Även om det inte var detta kurirsystem som Jesus ville få sina åhörare att jämföra med, så är det i kontexten troligt att budskapet ändå är detsamma – att gå med/hjälpa en annan person om man blir ombedd att göra så och om man har den möjligheten. Det handlar om att inte vara snåla med att hjälpa andra på vägen om behovet av hjälp är uppenbart och om man rimligen kan bistå någon med sina tjänster. Så vi ska vara snälla, men inte dumsnälla eftersom det inte handlar om att låta sig bli utnyttjad. Vi har alla begränsat med tid och pengar, vilket innebär att vi inte kan hjälpa alla hela tiden. Om det handlar om ett rent tvång från en auktoritet så kanske vi däremot inte har så mycket att sätta emot.

Även de andra visdomsorden i verserna ovan ska läsas som principer och inte nödvändigtvis på ett bokstavligt sätt. Skulle man exempelvis synda om man inte bokstavligen vände den andra kinden till om man blir slagen? Vore det helt fel att i stället vända samma kind återigen mot förtryckaren, eller inte vända någon kind alls utan bara stå kvar ansikte mot ansikte? Nej, eftersom “vända andra kinden till” handlar om ett bildexempel (figure of speech) och kan tolkas som en uppmaning “att inte ge igen, inte slå tillbaka“.

“Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också”, är en annan principiell regel med hjälp av ett bildexempel som gällde för den här tiden. “Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig”, är en annan uppmaning som vi givetvis inte kan lyda bokstavligen till minsta prick. Om vi alltid skulle ge bort ägodelar till vem som helst som ber om dem, så skulle vi snart stå helt utblottade utan tak över huvudet för vare oss själva eller våra familjer.

Det är egentligen inga problem att förstå Jesus poänger och visdomsord, men det är ändå nödvändigt att ge dessa förklaringar för de lustigkurrar som menar att man baserat på Matt. 5:38-48 kan hunsa kristna hur som helst genom att skicka iväg dem på alla möjliga ärenden flera mil bort, begära att få alla deras ägodelar samt kräva att de ska vända den korrekta kinden till när de blir slagna. Detta lär inte Jesus ut i Bergspredikan.

Vi är inte FÖDDA som vredens barn eller olydnadens söner – Ef. 2:3

Jun30

Ingen är FÖDD ond och skyldig

Synda är något som man gör, och inget man kan ärva genom DNA. Arvsynden var ingenting som de gamla kyrkofäderna lärde ut (de första ca 300 åren e Kr), och Bibeln lär absolut inte ut något liknande – inte ens i Rom. 5 som ofta misstolkas. Gud skapade bebisar med förmågan att kunna gny och skrika för att kunna uttrycka ett behov, såsom mat, blöjombyte, värme och kärlek. Eftersom bebisar inte är medvetna om lagen så kan de heller inte göra sig skyldiga till överträdelse av lagen, och därmed har de heller ingenting att omvända sig ifrån. Vad är deras skuld? Att de föddes till jorden? Är de syndiga från födseln eller ända sedan de befruktades? Om nyfödda bebisar skulle kunna synda så kan man även argumentera för att djur kan synda – som inte heller kan resonera och väga olika alternativ mot varandra. Men hur ska man då tolka Ef. 2:2-3?

Ef. 2:1 Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Eph. 2:3 among whom also we all once conducted ourselves in the lusts of our flesh, fulfilling the desires of the flesh and of the mind, and were by nature children of wrath, just as the others. (NKJV)

Ungefär det här kan vi utläsa från verserna:

  • Notera att det inte står att någon är FÖDD som vredens barn.
  • Det som orsakar död (andlig död) är överträdelser och synder, vilket även v. 5 repeterar. Det är alltså inte vår födsel som orsakar en andlig död utan när vi väljer att överträda Guds lag och därmed syndar. Vi överträder ingen lag och orsakar inte Guds vrede genom att födas till världen.
  • Har man syndat måste man göras levande för att vara frälst, och Gud sägs här ha gjort efesierna levande. Hur då? I v. 13 framkommer att detta kan åstadkommas genom Jesu blod på korset. Alla människor på jorden blir självklart inte renade i Jesu blod eftersom Paulus i sina brev talar om behovet av OMVÄNDELSE, vilket han inte säger emot här. Han säger dels i v. 10 att vi är skapta för att VANDRA i goda gärningar samt i v. 20 att “Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv”. Om efesierna därför skulle välja att inte vandra i goda gärningar och inte följa apostlarnas och profeternas grund (som baseras på Jesus Kristi lära), så får man förmoda att de vore illa ute. Paulus säger nämligen så i många av hans brev – att vi måste dö om vi lever orättfärdigt, och kristna är inte undantagna från den regeln.
  • Efesierna levde (rent generellt) på världens vis, vilket innebär att de var olydnadens söner.
  • Paulus inkluderar sig själv bland olydnadens söner, och menar att de alla kvalificerade sig till den kategorin “när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville”. Detta kan omöjligt bebisar välja att göra, så det handlar om vuxna människor som på eget initiativ väljer att lyda köttet.

Summerat kan vi se att vredens barn har kapacitet att välja nedanstående livsstil:

  • Välja att överträda Guds lag och synda
  • Välja att leva på världens vis
  • Välja att följa härskaren över luftens välde (Satan)
  • Välja att vara olydnadens söner (vara ohörsamma enligt 1917 års översättning)
  • Välja att vandra i sitt kötts begärelse (1917 års översättning)
  • Välja att göra vad köttet och sinnet vill
  • Ha ett behov av att levandegöras från sitt andligt döda tillstånd (vilket innebär att de tidigare var ofrälsta pga synder)

Alltså kommer inte bebisar och små barn på fråga i det här sammanhanget eftersom de omöjligt kan utföra någonting  som helst i denna lista. Vidare kan vi läsa om människor som av naturen inte alls är ”vredens barn” utan att de “av naturen gör vad lagen befaller”:

Rom. 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, AV NATUREN GÖR VAD LAGEN BEFALLER, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

barn naturen vredens barn?

Ef. 2 handlar inte om hur vi är födda utan hur vi blir om vi väljer att förhärda våra hjärtan och leva ut våra synder och på så sätt platsar som olydnadens söner. De som av naturen är ”vredens barn” är de som tagit för vana att synda så till den grad att synden blir en fullständig naturlig del i deras liv. För en erfaren alkoholist kan det efter år av rus ses som fullständigt naturligt att regelbundet dricka sig redlöst berusad trots att sådana fyllor resulterar i risker för honom själv och andra. Destruktiva vanor, i kombination med en vägran att omvända sig, kan få en människa att av naturen vara ett vredens barn. “Av naturen” behöver inte betyda hur man är vid födseln, utan hur man är som person beroende på levnadsmönstret. Ofta påverkas vi av vår omgivning, och det är heller inte ovanligt att syndare tyr sig till andra som sysselsätter sig med samma sorts synder. Det är lätt att följa strömmen men Guds ord manar oss att gå in genom den smala porten som ger evigt liv.

Låt inte lura dig över uttrycket ”barn” i Ef. 2, för i Bibeln är snarare vuxna som benämns som ”Guds barn” eller ”Djävulens barn” beroende på deras val och beteende. 

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. —9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

“Barn” används också för grupper av människor av alla åldrar.

Dom. 1:8 [ Juda intar Jerusalem och Hebron ] Juda barn belägrade Jerusalem och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden.

Josua 15:63 Men jebusiterna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn inte driva bort. Därför bodde också jebusiterna kvar bland Juda barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.

2 Krön. 10:18 När kung Rehabeam sände ut Hadoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.

Se även Dom. 1:21, 2 Kung. 23:13, 2 Krön. 30:21, Esra 3:1, Psalt. 137:7, Jer. 6:1, Joel, 3:16, etc.

Gud skapade människorna rättsinniga

Vad har Gud för skäl att vara vred på små barn, och varför skulle små oskyldiga bebisar vara hemfallna åt vredesdomen? Har de gjort något emot Guds vilja och gjort honom förgrymmad? Exakt vad?

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

Sakaria 12:1 En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne

Rom. 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre

Markus 10:14 När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. 15 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

Jesaja 7:16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Jesaja 44:24 Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt,den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?

Jesaja 42:5 Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.

Ps. 139:13 Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.15 Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.

Ps. 119:73 Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud.

Jak. 3:9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild.

“Jag ska ge er ett nytt hjärta” i Hes. 36:26-27 handlar inte om att Gud utväljer till frälsning

Jun3

Gud väljer inte ut ett antal människor och ger dem TRO och FRÄLSNING

Hes. 36:26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. (Även Hes. 11:19)

Ovan verser tas gärna omtolkas gärna och tas ur sitt sammanhang för att stödja den kalvinistiska idén att Gud väljer ut ett antal människor som han ger möjlighet att tro (eller snarare: som han tvingar att tro) – medan han vänder ryggen åt andra och vägrar att ge dem möjlighet vare sig att tro eller omvända sig.

Vill man vara konsekvent med tolkningen att det handlar om en gudomlig händelse utan krav  (som inte hävdas i verserna) där människans fria vilja inte är inkluderad, så måste man i v. 27 anta att alla människor alltid till 100% agerar efter Guds vilja när det står “och göra så att ni vandrar efter mina stadgar….och följer dem”. Det innebär i sin tur att även synden är inkluderad i vad som sker enligt Guds vilja, vilket självfallet gör Gud själv till en syndare efterosm han tvingar andra att synda. För inte kan det väl vara så att Gud tvingar människorna att leva på ett speciellt sätt, förutom när de väljer att synda – då Gud plötsligt plockar bort sina invanda styrspakar och menar att han inte har någonting med den synden att göra? Borde det i så fall inte vara bättre att förhindra människor att synda, om han nu förväntas styra alla våra steg?

Syndar människan enligt Guds vilja eller emot hans vilja? Bibeln lär att människan har en fri vilja som hon kan använda till att antingen lyda eller inte lyda. Även kristna, som är pånyttfödda och fått den helige Ande, kan fortfarande välja att inte lyda Gud eftersom de ingalunda är förprogrammerade att alltid lyda (som om ett nytt hjärta fungerar ungefär som en ny programvara som tvingar till lydnad). Kalvinisterna slår knut på sig själva för att komma ur dilemmat som de själva producerat, eftersom de inte accepterar alternativet att i stället läsa verserna i sitt sammanhang och utan att lägga till antaganden som inte står.

Verserna i Hebr. 36 ingår i en profetia, och profetior kan beskrivas med poetiska, principiella och hyperbola inslag. Det innebär att vi måste vara försiktiga när vi tolkar dessa profetior eftersom det inte är säkert att de ska läsas helt bokstavligt. Vidare hävdar som sagt inte verserna att denna förvandling sker helt ovillkorligt, utan människans egen medverkan.

Uppenbarligen så kan Gud ge oss ett nytt hjärta, men frågan är varför han gör det och om det finns villkor för en sådan förnyelse. Om en sådan förvandling är villkorad, vilka är då villkoren? Kan det vara samma villkor som hela Bibeln förmedlar gång på gång – att vi måste omvända oss, tro och visa vår tro genom ett rättfärdigt liv? I Hesekiel 36 i v. 27 så kan vi själva läsa att förvandlingen baseras på den helige Ande, och att denna Ande kan förmå oss att vandra efter Guds bud om vi bara håller oss till Jesus. Det låter onekligen som löftet som Jesus gav i Luk. 24:49, Joh. 1:33, Apg 1:4-5 och andra ställen:

Apg 1:4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 

Apg 26:17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.

Skälet att vi kan bli andligt levande är att vi blivit förlåtna våra synder, och Gud förlåter inga synder såvida vi inte omvänt oss. “Omvändelse” betyder inte “Hoppsan! Tur att Gud alltid förlåter”, utan det betyder att vända om från sina gamla vägar och börja leva ett annat sorts liv i lydnad och rättfärdighet. (Det betyder inte att vi är fördömda för alltid om vi väljer att synda igen, men vi kan absolut inte tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta.):

Kol. 2:11 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.12 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda.13 Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder.14 Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. (1917)

Den helige Ande räknas som ett slags sigill/märke (de som inte är troende har inte detta märke), och att stå i Andens tjänst betyder att vi valt att lyda Anden i stället för köttet:

Ef. 1:13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.

Rom. 7:6 Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

Som kristna har vi alltså fått löftet om att den helige Ande som en gåva på villkor att vi omvänder oss (och dopet går hand i hand med en sådan omvändelse). Det låter onekligen som Hesekiel 36 nämner denna stora händelse flera hundra år innan den inträffade. Men som kristna vet vi också att den helige Ande ingalunda tvingar oss att lyda honom, eller att vi står helt utan egna val. Alternativet är ju att lyda Anden eller köttet. Anden är dock en hjälpare, och han kan alltid leda oss rätt.

Lukas beskriver en händelse där Paulus, Timoteus, han själv (och säkert en del andra) var ute och reste men hindrades av den helige Ande från att resa till vissa ställen och predika där. Inte så att den helige Ande blockerade vägen och bokstavligen hindrade dem så att de inte hade något val, utan det var snarare så att Paulus (och kanske andra i sällskapet) upplevde att den helige Ande uppmanade dem att ändra sina planer och i stället göra på ett annat sätt än de ursprungligen tänkt. Paulus och de andra hade alltså valet att lyda den helige Ande eller inte, och eftersom det handlar om trogna människofiskare så valde de att lyda Gud:

Apg. 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande HINDRADES från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 8 Då for de genom Mysien ner till Troas.

Om vi vandrar i Anden så gör vi inte vad köttet begär. OM vi väljer att låta oss ledas av Anden så står vi inte under lagen. Den fria viljan finns hela tiden närvarande:

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.—18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Om idén är att Gud väljer ut en skara människor som han ger ett nytt hjärta som möjliggör tro, lydnad och frälsning – när gjorde han detta? Redan vid tiden för Adam och Evas barn? Om det skedde vid ett senare tillfälle, innebär det att ingen dessförinnan kunde tro och lyda Gud? De som han inte ger detta hjärta som tvingar människor till lydnad, har de möjlighet att fortfarande agera mot Guds vilja? Kalvinisterna har svårt att svara.

Kontexten av Hesekiel 36 – en skugga av det nya förbundet i NT

Jämför gärna vad Hesekiel säger bara några kapitel innan, där han ber människor att skaffa sig ett nytt hjärta:

Hes. 18:30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren,Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. 31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och SKAFFA ER ETT NYTT HJÄRTA OCH EN NY ANDE. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Här handlar det om att Israes hus (eller alla vi människor) bör skaffa sig ett nytt hjärta och en ny Ande, för Gud finner ingen glädje i någons död. Han ber oss att vända om, bort från synden, så att vi får leva. DÅ kan vi bli renade från våra överträdelser och få renade hjärtan eftersom Gud förlåter! Detta är någonting som vi inte kan klara själva (vi kan inte själva bestämma att vi ska få bli förlåtna och därmed renade), men villkoret som ligger på oss är omvändelse.

Uppenbarligen så skiljer sig Guds vilja mot andras vilja, såsom Israels fiende. Annars borde vi fortsätta att läsa att Guds vilja sker, utan att det blir någon skillnad om israelerna blir utlämnad åt sina fienders vilja:

Hes. 16:27 Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva.

Hes. 36 handlar om de som ansluter sig till det nya förbundet genom tro (Rom. 3:25), och ingen kan räkna sig som rättfärdig innan all synd först är borttagen. Den synden försvinner inte såvida vi inte bekänner den och omvänder oss. Gud förlåter och rättfärdiggör i respons till omvändelse och tro. Kontexten visar att Guds namn blivit vanärat pga orenhet och tillbedjan av avgudar. Gud har inget egenintresse av att folk vanärar honom, så helt klart sker inte allting enligt hans vilja. Hesekiel 36 handlar dels om den aktuella tiden – Israels folk och det sätt de vanärat Gud (och hur de kan bli renade), samt framtida löften om ett nytt förbund och en ny Ande som tillhör alla som omvänt sig:

Hes. 36:23 Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har van-ärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. 31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.33 Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp. 34 Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där.

Jämför med Hebr. 8 och 10 i NT, där vi kan läsa liknande ordalydelse “Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan”:

Hebr. 8:6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra. 8 Men Gud förebrår dem när han säger:Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem,säger Herren.10 Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren:Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan.Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.11 Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren.Ty alla skall känna mig, från den minste bland demtill den störste.12 Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar,och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Hebr 10:1 Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. 2 Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. —7 Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja.I bokrullen är det skrivet om mig. —10 Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla —  15 Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:16 Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren.Och sedan:Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtanoch skriva dem i deras sinnen *) 17 och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.— 22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. —24 Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. —26 Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, 27 utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. 28 Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. 29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? 30 Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.—35 Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. 36 Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.—38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

*) Detta är en referens till Jer. 31.31-34 som verkar handla om en tid då inte bara judarna har en relation med Abrahams Gud utan även hedningarna. Med hjälp av den helige Ande så arbetar samvetet mycket aktivt i de troendes hjärtan och vägvalen förenklas. Inte heller här handlar det om något ovillkorligt, där Gud väljer ut ett antal människor (medan han vänder ryggen till andra) som han bestämmer sig för att älska och frälsa oberoende av deras egna handlingar:

Jer. 31:31 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,32 inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.33 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.34 Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga  “Lär känna Herren!” Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.

Vi uppmanas att tvätta oss rena och även att rena våra hjärtan

Även många andra verser i det Gamla Testamentet uppmanar människor att tvätta sig och göra sig rena. Detta görs genom att omvända sig och börja leva rättfärdigt. Vi har även djuroffersystemet under denna tid, då Israeliterna uppmanades av Gud att offra djur – som utgav blod – för att visa sin omvändelse i handling. Det är en bild på Jesu offer på korset, som då låg i framtiden.

Hes. 44:7 Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter.

Jes. 1:16 Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont.

1 Mos. 35:2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: “Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder

3 Mos. 16:26 Och den som sände i väg bocken för att skaffa bort synden skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.—29 Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er. 30 Ty på den dagen skall försoning bringas för att RENA ER. Från alla era synder skall ni renas inför Herrens ansikte.

I det Nya Testamentet finns samma uppmaning till människor att rena sina hjärtan och inte förhärda dem. Om det inte förelåg någon risk för att människor skulle kunna förhärda sina hjärtan så vore en sådan varning i onödan:

Jak. 4:8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och RENA ERA HJÄRTAN, ni tvehågsna.

Hebr. 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN.

Vi får som sagt renade hjärtan av omvändelse och att börja leva med ett rent samvete – med vattendop som symbol för beslutet:

Apg. 22:16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

“DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder“, lovar Paulus. Det hänger alltså på oss att bli renade, och detta sker genom omvändelse och tro. Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. “Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet”, fortsätter Paulus. Det innebär att han inte tror på tesen att ett omvänt hjärta automatiskt lyder Gud av rent tvång genom den helige Andes försorg. Paulus kommer med varningar, instruktioner och uppmuntran så att vi själva ska förmås att välja den rätta vägen och kunna få rena hjärtan:

2 Tim. 2:19 Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 DEN SOM DÄRFÖR RENAR SIG och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. 22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Paulus ber korinthierna (och oss alla) att inte bedra sig, vilket de riskerar att göra om de börjar tro på dem som hävdar att synd inte längre resulterar i andlig död:

1 Kor. 6:8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er – och detta drabbar bröder.9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Jesus förklarar för sina lärljungar, som han kallar rena, att de trots sin renhet riskerar att huggas av vinstocken om de inte bär frukt. En gren som inte gör nytta kapar man av från ett fruktträd. Jesus säger “bli kvar i min kärlek”, och inte “Jag kommer att se till att ni alltid älskar mig genom att ge er ett nytt hjärta som alltid lyder mig”. Han uttrycker “OM ni förblir i mig”, och lovar att lärljungarna (vi alla) blir kvar i hans kärlek om de lyder hans bud.

Joh. 15:3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Paulus ansåg sig ha ett fullkomligt rent samvete alltsedan sin omvändelse, och han förmanar människor för att få dem att leva likadant. Tyvärr har vissa stött ifrån sig den goda kampen och lidit skeppsbrott i tron:

Apg. 23:1:Paulus såg på Stora rådet och sade: “Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.”

2 Tim. 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.

1 Tim. 1:18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

Petrus håller med Paulus att vi har rena hjärtan/själar genom att lyda sanningen (leva rättfärdigt), och han uppmanar de kristna att älska varandra av ett rent hjärta. Även han tar upp symbolen med vatten. Både judar och hedningar kan få renade hjärtan samt den helige Ande genom omvändelse och tro:

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

1 Pet. 3:21 Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse

Apg. 15:7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: “Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 

“Innan jag formade dig i moderlivet UTVALDE jag dig” men inte till FRÄLSNING – Jer. 1:5

May10

“Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.” (Jeremia 1:5)

Den här versen visar på Guds planer för Jeremia innan han föddes, och det står inte att Jeremia saknade förmåga att ha en egen syn på saken eller att han inte kunde ha valt sina egna vägar. Även Judas Iskariot var en gång utvald till Jesu lärljunge och hade ihop med övriga lärljungar en tron som väntade på honom i Guds rike (Matt. 19:28). Som bekant så gick planerna i stöpet när Judas övergav Jesus och förrådde honom. Även aposteln Paulus blev en gång “utvald” till en viss funktion, men till skillnad mot Judas så valde att inte vara olydig mot Gud.

Apg 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen

Det finns flera verser i Jeremias bok som visar att människor ideligen agerar helt tvärt emot Guds vilja, så uppenbarligen så tar inte Gud saker och ting i egna händer genom att välja ut en skara människor i fosterstadiet som han sedan tvingar att växa upp som troende och lydiga människor vare sig de vill eller inte. Om så vore fallet så skulle det även innebära att Gud inte visar samma kärlek och omtanke gentemot andra människor som han ju inte formar till varmt troende människor, vilket skulle betyda att de inte har samma chans till frälsning. Så handlar inte Bibelns Gud. Jesus dog för alla människor och alla har chans till frälsning genom omvändelse och tro.

Jeremia 7: 31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremia 19:4 De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod 5 och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremias bok innehåller många poetiska uttryck och liknelser, så därför kan vi inte läsa alla påståenden bokstavligt.

Resten av kapitlet – Jeremia 1

6 Men jag svarade: “O, Herre, Herre! Jag förstår inte att tala (cannot speak, KJV) , ty jag är för ung.”

Men unga människor (även barn) både kan tala och förstår att tala, och Jeremia var dessutom en vuxen människa när han samtalade med Gud. Alltså måste vi tolka dessa ord på ett annat sätt än bokstavligt. Det handlar snarare om Jeremias känsla av omogenhet och försagdhet.

8 Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.”

Om allting sker enligt Guds vilja så hade Gud inte behövt varna Jeremia genom att säga “frukta inte”, utan han hade sagt “för information så har jag ordnat saken så att du inte kommer att frukta dina fiender”. Men Bibeln är full av varningar och uppmaningar just för att vi själva ska uppmuntras att välja de rätta vägarna (vilket betyder att vi har fri vilja och kan välja).

9 Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: “Se, jag lägger mina ord i din mun.

Givetvis så räckte inte Gud bokstavligen ut sin hand av kött och blod för att röra vid Jeremias mun. Däremot kan Jeremia använda Gud som källa för kunskap, men då är förstås kravet att Jeremia tyr sig till Gud.

10 Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

Jag tror inte Gud bokstavligen “i dag” satte Jeremia över folk och riken för att bokstavligen rycka upp, bryta ner, plantera, etc. Men innebörden av orden och uttrycken får oss att förstå den profetiska innebörden, Guds planer och löften för Jeremia, även om inte varje uttryck i sig måste förstås rent bokstavligt.

15 Se, jag skall kalla på alla stammar i rikena norrut, säger Herren. De skall komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer.

Ska detta verkligen förstås som om alla stammar i norr (100%) ska komma och sätta upp sin tron vid ingången till Jerusalems portar, och vid murarna kring alla Juda städer? Bokstavligen och utan undantag? Jag tror snarare det har en djupare innebörd om framtiden.

16 Jag skall avkunna mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergivit mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.

Här är ett exempel på människor som uppenbarligen övergett Gud, vilket alltså visar att de en gång varit på Guds sida och tillhört honom. Självfallet hade Gud önskat att de skulle ha förblivit hos honom, men dessvärre så sker inte allting som Gud vill. Dessa människor började tillbe andra gudar och blev helt absorberade av det skapade i stället för skaparen. 

17 Fäst upp dina kläder! Stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter något förskräckligt hända dig inför dem.

”Fäst upp dina kläder” är ett idiom och inte heller det ska tolkas bokstavligt. Gud fortsätter att ge råd och varningar till Jeremia – att inte vara förskräckt. För om Jeremia skulle bli förskräckt och försagd så skulle Gud i sin tur låta något förskräckligt hända Jeremia (förmodligen för att hans fiender då skulle få övertaget). Dessa råd och varningar skulle vara överflödiga om Jeremia skulle ha varit programmerad att alltid göra Guds vilja.

18 Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet.

God utförde inte dessa saker bokstavligen den där speciella dagen…

I det följande kapitlet, Jer. 2, så kan vi se gott om exempel på hur människor agerar emot Guds vilja

Egentligen så kan vi se hur människor trilskas mot Gud och syndar emot honom genom hela Jeremia, och genom hela Bibeln. Detta tyder på människans fria vilja. Människor kan absolut gå från att vara på Guds sida, till att vandra sina egna vägar bort från Gud. Inte ens Guds profeter var lydiga.

2 Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger Herren: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.—5 Så säger Herren: Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt, eftersom de gick bort ifrån mig och följde värdelösa avgudar och själva blev värdelösa?—“7 Jag förde er in i det bördiga landetoch ni fick äta dess frukt och dess goda.Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd.8 Prästerna frågade inte: “Var är Herren?”De som hade hand om lagen kände mig inte, och herdarna var trolösa mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde sådana som inte kunde hjälpa.9 Därför skall jag på nytt gå till rätta med er, säger Herren. Också med era barnbarn skall jag gå till rätta.—11 Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot en avgud som inte kan hjälpa.—13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet,och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.— 17 Men är det inte du själv som vållar dig detta, genom att du överger Herren, din Gud,när han vill leda dig på den rätta vägen?18 Varför vill du fara till Egypten för att dricka av Sihors vatten?Och varför vill du fara till Assyrien för att dricka av flodens vatten?19 Det är din ondska som tuktar dig, och ditt avfall som straffar dig.  Inse därför och tänk på hur ont och bittert det äratt du överger Herren, din Gud, och inte fruktar mig, säger Herren, Herren Sebaot.20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade:“Jag vill inte tjäna dig.”  På alla höga kullar och under alla gröna trädlade du dig ner och bedrev otukt.21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock?— 25 Akta din fot så att du inte tappar skon,och din strupe så att den inte blir torr av törst.Men du svarar: “Du anstränger dig förgäves. Jag älskar främmande gudar,och dem vill jag följa.”—,27 de som säger till trästycket: “Du är min fader”,och till stenen: “Du har fött mig”. Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: Stå upp och rädda oss!—29 Varför vill ni gå till rätta med mig? Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.30 Förgäves har jag slagit era barn.De har inte låtit sig tillrättavisas. Likt ett lejon som vållar fördärvhar ert eget svärd slukat era profeter.31 Du onda släkte, ge akt på Herrens ord! Har jag varit en öken för Israel eller ett land av mörker?Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria, vi kommer inte mer till dig?32 Inte glömmer en jungfru sina smyckeneller en brud sin utstyrsel?Men mitt folk har i alla tider glömt mig.— 35 Trots allt detta säger du:”Jag är oskyldig. Han är inte längre vred på mig.”Men jag vill gå till rätta med dig, därför att du säger: “Jag har inte syndat.“

Helt uppenbart kan även Guds eget folk vända honom ryggen (trots att de en gång sett hans godhet och tjänat honom) och helt överge honom, trots att han gång på gång uppmuntrar dem och fostrar dem att vända om från sina onda vägar. Det eviga livet finns hos Gud, men han tvingar ingen. Däremot gör han allt för att påverka oss att ta det förnuftigaste beslutet.

Han som har börjat ett gott verk i er skall också FULLBORDA det? – Fil. 1:6

Apr11

Jag är ÖVERTYGAD om att han som har börjat ett gott verk i er också skall FULLBORDA det intill Kristi Jesu dag (Fil. 1:6)

Det finns mycket som vi känner oss fullständigt “övertygade” om pga våra erfarenheter och egna iakttagelser. Jag är exempelvis fullständigt övertygad om att jag kommer att få minst 200-250 träffar på min blogg idag eftersom jag brukar få långt fler än så. Jag är också övertygad om att vissa vänner som jag känner kommer att förbli kristna resten av sina liv bl. a. eftersom de visat upp en stark tro och visat god frukt. I ingetdera fallet kan jag dock garantera att det kommer att bli just så.

Paulus vänder sig till en viss grupp troende människor i Filippi, och motiverar varför han känner en sådan tillförsikt för dem vad gäller deras starka tro och deras arbete för Gud. Han pratar inte om alla kristna i hela världen (även om samma villkor och löften gäller alla) eftersom han givetvis inte känner alla världens kristna väl nog för att kunna uttrycka sig på samma sätt om dem alllihop. Men han känner dessa kristna i Filippi, och pga det han hittills bevittnat så kan han med trygghet uttrycka “Jag är ÖVERTYGAD om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag” (“will perform it until the day of Jesus Christ”, KJV). Versen säger inte att Gud tvingar några utvalda personer att påbörja goda verk – vare sig de vill eller inte – och han utlovar inte att alla kristna kommer att få en ljus framtid helt villkorslöst oavsett hur de lever. Paulus säger ju också:

Ef. 2:.10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem.

Vad händer om vi väljer att inte vandra i dem? Är vi då fortfarande frälsta? Visserligen bygger vi vårt arbete på Jesus Kristus och vi får inspiration från honom, men vi måste förstås vara med på noterna.

2 Tim. 2:21 Den som därför renar sig och HÅLLER SIG BORTA från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Vi ombeds alltså att rena oss och hålla oss borta från kärl av vanheder (synd), så att vi kan vi bli användbara för Gud och kunna utföra ett gott arbete. Det handlar om vår villighet att lyda den helige Ande som leder oss bort från synd och in i en värld där vi kan vara användbara verktyg för Gud.

1 Tim. 6:17 Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18 Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig 19 och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.

Ovan kan vi se att det goda vi gör kan leda till evigt liv. (Tro utan gärningar är död.)

Hade det varit upp till Gud så hade han sett till att vi alltid utförde goda gärningar och att vi aldrig syndade en enda gång. Det är dock inte Guds ansvar att se till att vi är villiga människofiskare, för om så hade varit fallet så hade vi varit tvungna att anklaga honom varje gång vi syndade och om vi hamnar i ett läge där vi inte alls gör ett gott arbete för hans rike. Vi har ingen rätt att säga “Det är Guds sak att se till att jag gör ett gott arbete och att fullborda detta om han vill”. Det handlar om att ge Gud äran för arbetet eftersom han är grunden.

1 Kor. 3:6 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.7 Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud. 8 Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete. 9 Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad

Här är hela kontexten i Filipperbrevet 1:

Fil. 1: 1 Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. —3 Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. 4 Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje, 5 eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. 6 Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. 7 Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig.—9 Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme,10 så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, 11 rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.

Skälet att Paulus känner sig så övertygad om denna kristna grupps fortsatt andliga arbete och ljusa framtid är att han bevittnat deras liv och eftersom de uthålligt visat att de är tillförlitliga och flitiga arbetare. “Eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu”. Därför känner sig Paulus övertygad om att  Gud också kommer att fortsätta på den inslagna vägen – att utföra sitt arbete genom dem och låta den helige Ande genomsyra arbetet. Paulus kommer också att fortsätta att be för dem och ha dem i sitt hjärta, vilket också påverkar utgången. Ett skäl för att be för dem är att detta kan påverka dem att avgöra vad som är rätt och därmed kunna hålla sig rena och fläckfria på Kristi dag. Det är alltså ingen självklarhet att vi ska förbli fläckfria bara för att vi påbörjat ett gudomligt arbete, för då hade hans böner och varningar varit överflödiga. Men visst känns det mer självklart om man tagit för vana att följa Anden i stället för köttet.

Kapitlet nämner ännu en “övertygelse” (faktiskt två gånger…)

14 Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.15 En del predikar visserligen Kristus för att de är avundsjuka och söker strid, men en del gör det i god avsikt, 16 av kärlek, eftersom de vet att jag är satt till att försvara evangelium. 17 De andra söker strid och predikar Kristus av orena motiv och tror att de kan göra min fångenskap tyngre.

Paulus menar att hans fångenskap resulterat i att åtminstone de flesta av bröderna känt sig än mer övertygade i Herren, för kanske Paulus fortsatta trygghet och glada min hjälpt dem att predika Guds ord än mer oförskräckt. Dock inte alla, för Paulus menar att det finns kristna som predikar om Jesus för att de är avundsjuka och söker strid – alltså inte av en genuin kärlek till de förlorade. Kanske handlar det om att de vill visa Paulus att han själv är ganska överflödig eftersom de själva kan predika precis lika bra och ännu bättre, eller kanske de snarare vill bryta ner det Paulus byggt upp genom att introducera nya falska läror som orsakar splittring. Paulus varnade också för en sådan situation:

Apg 20:28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Paulus uppmuntrar sina kristna vänner att fortsätta att be för honom, och han säger att deras böner och Andens hjälp kommer att leda till hans frälsning. Självfallet handlar det också om Paulus egen iver att följa Anden.

19 ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning, därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig.

Paulus känner sig “övertygad” om att det bästa för honom är att han blir kvar hos dem ett tag till. Han fortsätter med ytterligare uppmuntran och varningar om att de måste stå fasta och kämpa för tron.

25 Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26 När jag är hos er igen, kan ni få ännu större anledning att i Kristus Jesus prisa er lyckliga för min skull.27 Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium

Fortsätter vi i nästa kapitel så kan vi läsa i Fil. 2:12 att dessa kristna “alltid har varit lydiga”. Även det intygar att Paulus känner sig övertygad om Guds fortsatta ledning i deras arbete just av det skälet.

Fil. 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Paulus avslöjar att dessa filipper även hjälpte honom ekonomiskt (Fil. 4:10-19), vilket förstås var ännu en signal för att deras hjärtan var på det rätta stället.  Men även om man kan förvänta sig att kristna av naturliga anledningar vill fortsätta att vandra med Anden och hålla sig till Guds ord, så fortsatte Paulus att fortsätta att varna för förfall även hos kristna. Exempel:

1 Tim. 4: 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

2 Tim. 2: 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar[a] sanningens ord. 16 Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg – i ogudaktighet, 17 och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus, 18 som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. 19 Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten.

Titus 2:6 Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme, 7 och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet.8 Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss. — 11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.

JOB talade vad som var RÄTT inför Gud, men inte hans VÄNNER – Job 42:7

Feb18

Job var en rättfärdig man eftersom han levde rättfärdigt

Till att börja med kan vi konstatera att Job var en rättfärdig man eftersom han levde ett heligt liv genom att frukta Gud och undvika det onda (och inte för att Gud av okänd anledning valde att sätta ett sådant epitet på honom utan anledning).  Gud menade att Job, till skillnad från Elifas och hans båda vänner (Bildad och Sofar) inte beskrivit Gud på ett korrekt sätt såsom Job gjort, och Gud benämnde Job flera gånger som sin tjänare. Framför allt kanske det var Elifas som gjort sig skyldig till den största synden eftersom det var honom som Gud vände sig till när han framförde sin kritik.

Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.“9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde Job.

Job 1:1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.

Job 1:8 Då sade Herren till Åklagaren: “Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

Hes. 14:12 Herrens ord kom till mig. Han sade: 13 “Du människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända hungersnöd över det och där utrota både människor och djur. 14 Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, Herren. (+ Hes. 14:20)

Detta innebär inte att  Job aldrig någonsin gjort sig skyldig till någon enda tanke eller gärning som varit emot Guds vilja, men att han ändå räknades som exceptionellt rättfärdig eftersom Gud menade att han alltid undvek det onda – även om det kanske fanns något undantag med i bilden. Inte heller betyder Guds omdöme om Jobs vänner att de aldrig yttrat någonting vettigt till Job (de gjorde de absolut eftersom de ibland beskrev Guds majestät och styrka på ett korrekt sätt) men däremot var förmodligen själva stommen av deras resonemang inte alls enligt Guds vilja.

Även Job själv ansåg att han levde rättfärdigt och rent

Job själv ansåg själv att han faktiskt var en person som alltid undvek det onda och att han därför var en man som lyckats leva ett rättfärdigt liv. Han ansåg inte att han var komplett på det sättet att han alltid förstod hur Gud resonerade eller att han aldrig missförstod Gud eller andra människor, men uppenbarligen så ansåg han sig ha varit Gud trogen och att han följt alla hans bud. På grund av de svårigheter som Job var tvungen att gå igenom så suckade han ibland och klagade på sitt liv. Emellanåt verkar han vara förbryllad över Guds ageranden och ställer därför klagande frågor. Han misstänker att Gud kanske rentav testar hans tro. Här nedan uttrycker sig Job om sin egen rättfärdighet, sina frågeställningar inför Gud samt den kritik han framför till några av sina vänner som inte verkar tro på hans rättfärdighet:

Job 6:28 Men se nu på mig! Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.29 Vänd om, må ingen orätt ske, vänd om, min sak är rättfärdig!30 Bor orätt på min tunga, skulle min mun ej förstå ondska?

Job 23.11 Min fot har hållit fast vid hans spår, jag har följt hans väg utan att vika av. 12 Hans läppars bud har jag inte övergett, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.

Job 23:2 Också i dag är min klagan trotsig. Min hand vilar tungt över mitt suckande.3 O, om jag visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning!4 Jag skulle lägga fram min sak inför honom, fylla min mun med bevis.5 Jag ville veta vad han kan svara mig, begrunda vad han har att säga till mig.6 Skulle han bekämpa mig med sin stora makt?  Nej, han skulle höra på mig.7 En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

Job 27:3 Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa,4 skall mina läppar ej tala orättfärdighet eller min tunga tala svek. 5 Aldrig kommer jag att ge er rätt,till min död vidhåller jag min oskuld.6 Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.—Jag vill undervisa er om Guds hand, den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja. 12 Ni har ju själva alla sett det,varför kommer ni då med tomt prat?

Job 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade.13 Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad.15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda,och den okändes sak redde jag ut.

Job 31:5 Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek? 6 Låt honom väga mig på en rättvis våg, så skall Gud få se min rättsinnighet.7 Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?—15 Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem? Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?17 Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det?18 Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. 19 Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?

Job menar alltså att han haft ett gott hjärta allt sedan ungdomen (vilket skulle kunna betyda för alltid), och alltid månat om de som är fattiga, svaga och ensamma. Han menar sig ha ett mycket gott samvete och nästan utmanar sina vänner att ge honom något exempel som skulle kunna tyda på att Job någonsin handlat på ett annat sätt.

Jobs vänner slutade till slut att svara Job eftersom han sade sig leva rättfärdigt

I slutet av Jobs bok (v. 32) kan vi läsa att hans vänner (Elifas, Bildad och Sofar) till slut upphör att svara Job EFTERSOM Job i sina egna ögon var rättfärdig. De verkar anse att detta är en ren omöjlighet och att människorna alltid mer eller mindre är syndare som aldrig kan leva rättfärdigt under en längre tid. De verkar emellanåt nästan påstå att Gud straffar Job därför att även han levt orättfärdigt och därför inte kommer undan.

Job 32: 1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.2 Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud. 3 Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

Så här resonerade Elifas, Sofar och Bildad innan de gav upp (notera alltså att Gud ansåg att de INTE talade vad som var rätt, till skillnad från Job). De verkade normalisera synd:

Elifas Job 4:12 Ett ord smög sakta till mig, det nådde mitt öra som en viskning,13 när tankarna oroades av nattens syner, och sömnen föll tung över människorna.14 Förskräckelse och bävan kom över mig och fick alla mina ben att skaka.15 En ande strök förbi mitt ansikte, håren på min kropp reste sig.16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet på gestalten som jag såg. Det var tyst, sedan hörde jag en röst:17 “Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?

Elifas Job 15:14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?15 Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena,16 hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad, en människa som dricker orättfärdighet som vatten! 

Elifas Job 22:2 Kan en människa vara till nytta för Gud, kan en förståndig vara till gagn för honom? 3 Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet,  eller något att tjäna på att du lever oklanderligt?4 Är det för din gudsfruktan som han straffar dig och går till doms med dig? 5 Är inte din ondska stor, dina missgärningar utan ände?—24 om du kastar ditt guld i stoftet och Ofirs-guldet bland bäckens stenar, 25 då blir den Allsmäktige ditt guld, han blir ditt ädlaste silver. 26 Ja, då skall du glädjas i den Allsmäktige och lyfta upp ditt ansikte till Gud. 27 När du ber till honom skall han höra dig, och du skall infria dina löften. 28 Allt vad du beslutar skall gå dig väl, och ljus skall skina på dina vägar. 29 När de för nedåt skall du säga: “Uppåt!”, så skall han frälsa den som slår ner sin blick. 30 Han skall rädda också den som ej är oskyldig, genom dina händers renhet skall han räddas.

Bildad. Job 25:4 Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren?

Sofar Job 11:2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt och en sådan mångordig man få rätt? 3 Skall ditt tomma prat få män att tiga, skall du håna utan att någon får dig att skämmas? 4 Du säger: “Min undervisning är ren, och utan fläck är jag inför dina ögon”. 5 Om ändå Gud ville tala och öppna sin mun mot dig,6 uppenbara för dig visdomens hemligheter, ty han äger förstånd i dubbelt mått. Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.

Sofar Job 20:2 Mina tankar tvingar mig att svara, jag är så upprörd. 3 Kränkande tillrättavisning måste jag höra, men mitt förstånds ande ger mig svar.4 Vet du inte att det alltid varit så, alltsedan människan sattes på jorden,5 att de ogudaktigas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?—Detta är vad den ogudaktiga människan får av Gud, den lott Gud har bestämt.

Den fjärde vännen – Elihu

Sen har vi en fjärde vän som är yngre än de övriga, och som inte verkar inkluderas i den andra gruppen av tre vänner. Elihu säger själv “jag ska svara dig och dina vänner”, som om han var separat från de övriga. Författaren redovisar inte om Elihu talade visa eller ovisa ord till Job, men om man läser det han säger så ser man att han ibland är ute och cyklar. Inte heller Elihu verkar tro på att Job verkligen levt rättfärdigt, och han verkar dessutom mena att Gud är alltför stor och mäktig för att ens bry sig om vare sig Jobs synder eller rättfärdighet. Elihu verkar också tillskriva Job saker som han inte sagt – åtminstone så ändrar han lite grand på Jobs kommentarer. Job säger exempelvis inte att hans (Jobs) rättfärdighet är större än Guds, men däremot så öppnar han sitt hjärta och uttrycker det han upplever samtidigt som han hoppas att Gud ska hjälpa honom att lösa sina bryderier om Guds ageranden som han inte begriper sig på. Job kan inte förstå att han råkat så illa ut nu när han verkligen levt ett rättfärdigt liv och alltid behagat Gud. Elihu kanske är av åsikten att om nu inte Jobs rättfärdighet spelar någon roll inför en allsmäktig Gud, så kan Job åtminstone glädja sig åt att inte heller synden berör Gud. Det resonemanget stämmer dock inte.

Elihu döms inte ihop med de övriga, och vi känner inte till vad slags behandling han fick av Gud – om han ens fick någon särskild behandling utöver den dom som sker på Domedagen.

Elihu Job 33:8 Men du sade inför mina öron, så ljöd de ord jag hörde: 9 “Jag är ren och utan överträdelse, jag är oskyldig och utan missgärning.10 Men se, han vill ansätta mig, han räknar mig som sin fiende.11 Han sätter mina fötter i stocken, han vaktar på alla mina vägar.”12 Du har inte rätt i detta, svarar jag dig, ty Gud är större än en människa.

Job 35:1 Elihu fortsatte. Han sade:2 Tror du det är rätt att säga:  “Min rättfärdighet är större än Guds”,3 eftersom du säger: “Vad gagnar den mig? Har jag mer nytta av den än av min synd?”4 Jag skall svara dig och dina vänner.5 Blicka upp mot himlen och se, lägg märke till skyarna högt över dig.6 Om du syndar, vad tillfogar du då honom? Om dina överträdelser är många, vad skadar det honom?7 Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han ta emot av din hand? 8 Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig, och din rättfärdighet människobarn.—Men nu, då han inte straffar i vrede och inte bryr sig så mycket om synden,16 spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal, utan insikt hopar han ord.

Job uttryckte det som var RÄTT enligt Gud, men Job ångrade ändå sina tuffa frågor

Även om Job ansåg sig vara rättfärdig eftersom han alltid varit en lydig tjänare till Gud, så kände han sig förmodligen skamsen över att han dristat sig att sucka, klaga och framföra sina frågor till Gud på det sättet han gjorde. Inte så att Job med sina frågor anklagade Gud för att ha handlat orättfärdigt eller felaktigt, men däremot så erkände Job öppet det faktum att han verkligen inte hängde med i svängarna eller alltid begrep hur Gud resonerade. Tvärtom så lade Job fram sitt eget resonemang och försöker argumentera för sin sak, samtidigt som han innerst inne visste att Gud ändå alltid har rätt i form av att vara skapare. Job insåg att han klagat över saker som han inte förstod, för Gud har hela tiden haft full kontroll och kan se saker och ting i ett bredare perspektiv. Det positiva med Jobs vedermödor är (förutom att han blev rikt välsignad) att han upplevt att han sett Gud med egna ögon, till skillnad mot tidigare då Gud kändes mer abstrakt.

Job 39:35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.36 Job svarade Herren och sade: 37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.8 En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.

(KJV:s motsvarighet: Job 40:2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.)

Job 42:3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.4 Lyssna nu, så vill jag tala.Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap.5 Förut hade jag hört talas om dig,men nu har jag sett dig med egna ögon.6 Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.

Vad säger Bibeln om uttrycket “fara fram som ett JEHU” och om LÖPNING?

Aug19

Att fara fram som ett Jehu

Uttrycket “snabb som ett Jehu” eller “att fara fram som ett Jehu” är inspirerat från Bibeln, närmare bestämt Kungaböckerna, men Jehus snabbhet handlar inte om löpning utan om hans sätt att köra häst och stridsvagn.

Jehu var Israels kung mellan ca 842–815 f.Kr under en tid när området Israel var uppdelat mellan Israel och Juda. Innan Jehu blev kung så var han befälhavare för stridsvagnar vid fronten mot Damaskus och Assyrien, och han deltog tillsammans med profeten Elia i ett uppror mot Omri-dynastin. Efter maktövertagandet bröts den tidigare alliansen med fenicierna och Israel tvingades se kung Salmanassar III:s Assyrien. som auktoritet. (Det finns en svart obelisk på British museum som isar hur Jehu underkastar sig Salmanassar.) Jehu efterträddes av sin son Joachas.

Herrens idé att göra Jehu till kung, och en profetia:

1 Kung. 19:13 Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: “Vad gör du här, Elia?” —15 Herren sade till honom: “Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. 16 Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe.17 Och det skall bli så att den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda. 18 Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss.”

2 Kung. 9:1 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: “Spänn bältet om livet och tag den här oljeflaskan med dig och gå till Ramot i Gilead. 2 När du har kommit dit, sök då upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi. Gå in till honom och bed honom resa sig upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i den innersta kammaren. 3 Tag oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja.”

Här kommer sammanhanget med “snabb som ett Jehu”. Ordagrant står det “De kör som Jehu, Nimsis son, kör, för han kör som en galning”:

2 Kung. 9:14 Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade en sammansvärjning mot Joram. Joram hade med hela Israel legat vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, kungen i Aram. 15 Men kung Joram hade vänt tillbaka till Jisreel för att läka de sår som arameerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, kungen i Aram. Och Jehu sade: “Om ni vill det, så låt inte någon slippa ut ur staden som sedan kan gå och berätta detta i Jisreel.” 16 Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram låg sjuk där, och Ahasja, Juda kung, hade farit dit för att besöka Joram.17 När väktaren, som stod på tornet i Jisreel, fick se Jehu komma med sitt följe, sade han: “Jag ser ett följe.” Då befallde Joram att man skulle sända en ryttare att möta dem och fråga: Är det fred? 18 Ryttaren red mot Jehu och sade: “Kungen frågar: Allt står väl rätt till?” Då svarade Jehu: “Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig.” Väktaren rapporterade: “Den du skickade i väg har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka.” 19 Då sände han en annan ryttare. När denne hade hunnit fram till dem sade han: “Kungen frågar: Allt står väl rätt till?” Jehu svarade: “Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig.” 20 Väktaren meddelade på nytt: “Han har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka. De kör som Jehu, Nimsis son, kör, för han kör som en galning.“21 Då sade Joram: “Spänn för.” Och man spände för hans vagn. Joram, Israels kung, och Ahasja, Juda kung, for ut, var och en i sin vagn. De for för att möta Jehu, och de träffade honom på jisreeliten Nabots åkerstycke. 22 När Joram fick se Jehu sade han: “Allt står väl rätt till, Jehu?” Denne svarade: “Hur skulle det kunna göra det så länge som din mor Isebels avgudaväsen och hennes många trolldomskonster finns kvar?”23 Då vände Joram vagnen och flydde, medan han ropade till Ahasja: “Förräderi, Ahasja!” 24 Men Jehu hade tagit bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen, så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ner i sin vagn. 

Det var uppenbarligen status att ha ett gäng snabba grabbar springande framför häst och vagn:

2 Sam. 15:1 En tid härefter skaffade Absalom sig vagn och hästar och femtio man som sprang framför honom.

1 Kung. 1:5 Adonia, Haggits son, hade höga tankar om sig själv och sade: “Det är jag som skall bli konung.” Han skaffade sig vagnar och ryttare och dessutom femtio man som sprang framför honom.

1 Sam. 8:11 Han sade: “Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Era söner skall han ta för att de skall göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och de skall springa framför hans vagnar.

Jer. 12:5 Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig, hur skulle du då kunna tävla med hästar? Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land, men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår?

Några kända Bibliska löpare

En man som verkligen var bra på att springa var ELIA som sprang framför Ahab – som for med häst och vagn – mellan Karmel och Jisreel. Men han fick förstås en hel del kraft direkt från Gud.

1 Kung. 18:42 Då begav sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna.—45 I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel. 46 Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.

En annan duglig löpare var en viss benjaminit som sprang mellan Eben-Haeser och Silo på en och samma dag, och det var en avsevärd sträcka:

(Eli dör) 1 Sam. 4:1 Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. 2 Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet.—12 En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud.

En annan berömd löpning gjordes av Esau när han mötte sin tvillingbror Jakob efter flera års separation:

1 Mos. 33:1 Jakob lyfte blicken och fick se Esau komma med fyrahundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. 2 Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist. 3 Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ner till jorden, innan han kom fram till sin bror. 4 Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.

Kung David var också en kvick löpare, och bra att slunga sten förstås:

1 Sam. 17:17 Nu sade Isai en gång till sin son David: “Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret.

1 Sam. 17:47 Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.”48 När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen. 49 David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. 50 Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51 Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet.

Ps. 119:31 Jag håller mig till dina vittnesbörd,låt mig inte komma på skam, Herre.32 Jag vill löpa på dina budords väg, ty du tröstar mitt hjärta.

Tjänaren Gehasi är bl a känd för att ha sprungit efter Naaman för att försöka få ett antal gåvor, och Naaman var mannen som fick 15 år extra till sitt liv:

2 Kung. 5:20 tänkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjänare: Se, min herre har släppt i väg denne Naaman från Aram utan att ta emot vad han hade fört med sig. Så sant Herren lever, jag skall springa efter honom och försöka få något av honom.21 Och Gehasi gav sig i väg efter Naaman. När Naaman såg någon komma springande efter sig, steg han genast ner från vagnen och gick emot honom och sade: “Allt står väl rätt till?”

En viss person var känd pga sitt sätt att springa, och det var Ahimaas. Han var även snabb eftersom han hann ifatt en springande nubier som hade ett litet försprång över Jordanslätten. Historien handlar om David som sörjer Absaloms död:

2 Sam. 18:19 Ahimaas, Sadoks son, sade: “Låt mig springa i väg till kungen med det glada budskapet att Herren har dömt honom fri från hans fienders hand.” 20 Men Joab sade till honom: “I dag blir du ingen glädjebudbärare. En annan dag kan du bära fram goda nyheter, men i dag förkunnar du inga goda nyheter eftersom kungens son är död.”21 Därefter sade Joab till en nubier: “Gå och berätta för kungen vad du har sett.” Nubiern föll ner för Joab och sprang sedan i väg. 22 Men Ahimaas, Sadoks son, sade än en gång till Joab: “Vad som än må ske, låt mig också få springa i väg efter nubiern.” Joab sade: “Varför vill du springa i väg min son, då detta inte är ett glädjebud som ger någon lön?” 23 Han svarade: “Vad som än händer, vill jag springa i väg.” Då sade Joab till honom: “Spring då.” Och Ahimaas rusade i väg över Jordanslätten och hann förbi nubiern.24 Under tiden satt David inne i porten. Och väktaren gick upp på porttaket invid muren. Då fick han ögonen på en man som kom springande ensam. 25 Väktaren ropade för att meddela kungen, och kungen sade: “Är han ensam så har han ett glädjebud att frambära”. Och han kom allt närmare. 26 Därefter fick väktaren se en annan man komma springande, och väktaren ropade till portvakten: “Se, ännu en man kommer springande ensam.” Kungen sade: “Också han kommer med ett glädjebud.” 27 Väktaren sade: “Efter sättet att springa verkar den förste vara Ahimaas, Sadoks son”. Då sade kungen: “Det är en god man, han kommer säkert med ett gott budskap.”

I Nya Testamentet är det förmodligen Paulus man mest tänker på vad gäller löpning:

1 Kor. 9:24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Hebr.12:1 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.2 Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

medalj

Carolina Kluft Sverige

Vad säger Bibeln mer om LÖPNING?

Joh. 12:19 Men fariseerna sade till varandra: “Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom.”

1 Mos. 18:7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att tillreda den.

1 Mos. 24:15 Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. —17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: “Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka.” — 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.—28 Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan.

1 Mos. 29:12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade detta för sin far.

Dom.15:14 När han kom till Lehi, sprang filisteerna skrikande emot honom. Då föll Herrens Ande över honom, och repen kring hans armar blev som lintrådar när de antänds av eld, och banden liksom smälte bort från hans händer.

1 Sam. 10:21 När han sedan lät släkt efter släkt i Benjamins stam gå fram, träffades Matris släkt av lotten. Därpå träffades Saul, Kish son, av lotten, men när de sökte efter honom, kunde de inte finna honom. 22 Och de frågade Herren än en gång: “Har mannen kommit hit än?” Herren svarade: “Se, han gömmer sig bland trossen.” 23 De sprang dit och hämtade honom, och när han stod bland folket var han huvudet högre än alla andra.

Jes.40:30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.31 Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.

Ps. 19:5 De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände. Åt solen har han gjort en hydda i dem,6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare, den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.7 Den går upp vid himlens ena ände och går sin kretsgång till den andra. Ingenting undgår dess hetta. 

Ord. 4:12 När du går skall inget hindra dina steg, när du springer skall du inte falla.

Höga Visan 2:8 Hör min väns röst! Se, där kommer han! Han springer över bergen, han hoppar fram på höjderna.

Amos 8:11 Se, dagar skall komma, säger Herren, Herren, då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. 12 De skall driva omkring från hav till hav och springa hit och dit från norr till öster för att söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.

Rut. 3:10 Då sade han: “Välsignad är du av Herren, min dotter! Du har nu visat ännu större trohet än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika.

1 Sam. 20:35 Följande morgon gick Jonatan ut på marken vid den tid han hade bestämt med David. Och han hade en liten pojke med sig. 36 “Spring och leta reda på pilarna, som jag skjuter”, sade han till pojken. Medan pojken sprang, sköt Jonatan pilen över honom. 37 När pojken kom till det ställe dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter honom: “Pilen ligger ju framför dig, längre bort.” 38 Jonatan ropade vidare efter pojken: “Fort, skynda dig, stanna inte!” Pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. 39 Men han visste inte vad det var fråga om, bara Jonatan och David visste det. 40 Jonatan lämnade sina vapen åt pojken som han hade med sig och sade till honom: “Gå, tag med dem till staden!”

1 Kung. 20:30 De återstående flydde in i staden Afek, men stadsmuren föll ner över de 27 000 man, som var kvar. Ben-Hadad flydde och kom in i staden och sprang från rum till rum.

1 Kung. 22:25 Mika svarade: “Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig.” (+ 1 Krön. 18:24)

2 Kung. 24:26 Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?” Hon svarade: “Ja.”

Job. 13:7 Deras ungar växer sig starka ute på marken, de springer sin väg och vänder ej tillbaka.

Daniel 8:5 När jag funderade på detta, se, då kom en bock västerifrån. Han hade ett väldigt horn i pannan och gick fram över hela jorden, dock utan att röra vid marken. 6 Han närmade sig baggen med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och han sprang emot honom i raseri.

Överlämna den mannen åt SATAN till KÖTTETS FÖRDÄRV? – 1 Kor. 5:5

Jun7

—överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. (1 Kor. 5:4-5)

Det finns kristna som menar att mannen som det talas om i ovan verser inte förlorade sin frälsning trots att han var inblandad i en så stor synd “som man inte ens finner bland hedningarna”. Mannen i fråga hade förmodligen inte alltid varit involverad i en sådan synd eftersom han under en tid varit med i en kristen gemenskap, men under tidens gång så valde han uppenbarligen den bredare vägen till fördärvet. (Men alla kan förstås omvända sig och återfå livet…)

När vi läser att Paulus ansåg att man borde överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, så betyder det inte att den metoden garanterat skulle komma att lyckas. Däremot så var syftet med en sådan behandling att frälsa hans själ, och man skulle komma närmare ett sådant slutmål genom att reagera på hans synd och avlägsna honom från den kristna gruppen. Att bara låtsas som det regnar och låta en medlem som utför uppenbara synder få stanna, är i princip att godkänna hans aktiviteter. Men Paulus kritiserar församlingsledarna för att inte rakryggat ha försvarat ljuset från mörkret, och Paulus egen ståndpunkt är att han omedelbart kunnat göra en sann bedömning om denne man – utan att ens ha träffat honom – eftersom en sådan uppenbar och pågående synd alltid är detsamma som en separation från Gud. Lite surdeg syrar hela degen och därför är det bäst både för församlingen och för mannen själv, att de är åtskilda för att inte göra skadan värre och för att förhoppningsvis få mannen på bättre tankar.

Paulus säger inte att vi ska undvika alla onda människor i hela världen (för då skulle vi ju själva inte kunna leva kvar i världen), men han säger att vi inte ska “umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan“. Var och en förstår nog att man måste fortsätta att umgås med familj, släkt, grannar, klasskamrater och arbetskamrater även om de inte är troende, och folk skulle inte bara anta att man deltar i deras gärningar även om man umgås med dem, eftersom vi själva inte har något val vad gäller sådana kontakter. Men när det gäller frivilliga vänner och kontakter så borde det naturliga vara att man inte känner att man har något gemensamt med människor som lever i uppenbar synd och att man heller inte vill tillbringa tid med dem då de utför sin synd. Att evangelisera bland syndare är förstås naturligt, men att exempelvis sitta tillsammans med andra på en rökig krog där det är vanligt med alkoholberusning och svordomar, borde kännas obehagligt och helt främmande för kristna. Vad ger det oss, såvida vi inte kan visa på en väg till himmelriket för dessa vilsna själar?

Paulus säger inte att man genast ska resa sig upp och gå så fort man upplever att en församlingsmedlem syndat (om man upplever att det är en synd så kan man välja att ta upp saken med sin broder/syster) men han ger exempel på synder som är så uppenbara både för närstående och utomstånde, att man borde upphöra med närmare kontakter för att inte låta surdegen få effekt även på andra. De synder som Paulus listar är ofta lätta att upptäckas både av troende och icke-troende eftersom synden är alltför uppenbar. Umgås vi med sådana syndare i deras syndiga miljöer så kan förstås utomstående anta att vi godkänner en sådan livsstil och att vi förmodligen är precis likadana själva. Vi har ett ansvar för hur vi lever, och svagare människor kan komma på fall. Men framför allt borde vi skruva på oss i stolarna om vi umgicks med sådana personer eftersom en miljö som infiltrerats av synd borde upptäckas av den helige Ande som bor i oss. Det bör dock inte handla om att föraktfullt se ner på folk som om vi ansåg att de är sämre människor än oss själva, utan vi borde känna medlidande och med en innerlig önskan om att få dessa människor att inse sina världsliga vanor och i stället söka sig till den ende Guden som kan förlåta synder.

Om en person lever i uppenbara synder och vägrar att omvända sig så är han ond, och om det handlar om en broder/syster (församlingsmedlem) så menar Paulus att vi borde driva en sådan person ifrån oss. Han säger inte att vi aldrig mer får hälsa på personen, eller aldrig mer prata med en sådan person (det är alltid bra att prata med personer i hopp om att de ska omvända sig), men det handlar om att personen inte kan var kvar i samma vänskapskrets – för allas bästa.

1 Kor.5:1 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. 2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets. 3 Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman, 5 för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? 7 Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. 8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Samma grekiska ord som är översatt med ond (ponēros, Strong’s 4190) i v.13 återfinns även i Matt.13:49-50, och i det fallet är det inte roligt att tillhöra de som är onda:

Matt.13:49 Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de ONDA från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Samma ord som översatts med otukt (porneia, Strong’s 4202) i v. 1 återfinns även i Gal. 5:19-21, och där ser vi att de som är inblandade i en sådan synd inte skall ärva Guds rike. Det är ingen god idé att dela församling (där man är andliga bröder och systrar) med människor som inte är på väg till himlen.

Gal.5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Det ser ut som det är samme man som det talas om i Paulus nästföljande brev till korinthierna (läs 2 Kor. 2), och det innebär i så fall att det var en bra metod att avlägsna den syndaren ifrån resten av församlingen – för det verkar ha inneburit att mannen ifråga kommit till insikt om sin stora synd och kanske förstått att övriga församlingsmedlemmar inte haft något annat val än att avlägsna surdegen (honom själv) från resten av degen. Paulus menar att det också är viktigt att förlåta en syndare och visa honom kärlek, men det är inte kärleksfullt gentemot någon att återta en oomvänd syndare till en kristen gemenskap.  Däremot en syndare som omvänt sig.

2 Kor.2:1Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade IGEN. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. —5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån – för att inte säga för mycket.6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Däremot är nedan verser goda att ha i åtanke när det handlar om att rädda människor från syndens grepp:

Jak.5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Var och en som MED BEGÄR ser på en kvinna har begått äktenskapsbrott? Matt. 5:28

Mar4

lustJag säger er: Var och en som MED BEGÄR ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. (Matt. 5:28)

Matt. 5:28 But I say unto you, That whosoever looketh on a woman TO LUST AFTER HER hath committed adultery with her already in his heart. (KJV)

Sjätte budordet: “Du skall inte begå äktenskapsbrott”

Till att börja med kan vi konstatera att man omöjligt kan begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot sin maka/make) såvida man faktiskt inte är GIFT. Det betyder att Jesu ord här handlar om de som är gifta men som ändå väljer att se på en kvinna “med begär” – vilket innebär att de ser på en kvinna “FÖR” eller “MED AVSIKT” att lusta/tråna efter henne. Det är alltså en synd enligt Jesus, och det förvånade nog alla hans åhörare eftersom de inte trott att man är en äktenskapsbrytare såvida man faktiskt inte gjort sig skyldig till fysisk otrohet och/eller bryter ett äktenskap.

Så ok, Matt. 5:28 talar om gifta personer, men hur är det då om man INTE är gift? Är det då fritt fram för en man att se på kvinnor med avsikt att lusta/tråna efter dem, om han bara ser till att de är ogifta (för att inte bryta mot det 10:e budet som säger “Du skall inte ha begär till din nästas hustru”), och är det fritt fram för honom att se på foton och filmer med halvklädda damer? Nej, därför vad Matt. 5:28 också lär oss är ju att även våra tankar/intentioner avslöjar och dömer oss, och även om inte förbud för sex före äktenskapet står detaljerat i just tio Guds bud på samma sätt som Äktenskapsbrott, så kan vi läsa i resten av Guds ord att Guds plan för oss är att endast en man och en kvinna ska gifta sig med varandra. Om en man då med flit uppsöker en situation med syfte att synda med en annan kvinna i tankarna, så riskerar ju detta att räknas som ett verkligt intimt förhållande även om det endast skett i fantasin.

Det är fel att med flit uppsöka frestande situationer som riskerar att få oss att synda, även om det handlar om att titta på underklädesmodeller i en Haléns katalog, eller om man uppsöker en knotig gammal ek som har form av en kvinna.  Om SYFTET är att “lusta” (och föremålet inte är vår make/maka), så är det fel oavsett vad det handlar om, och Gud ser vad vi har för syften. Han ser också om vi RÅKAR hamna i en frestande situation som vi inte bett om, och han ser vad vi gör eller inte gör för att komma på rätt köl igen. Gud är inte omöjlig, och han kräver inte det omöjliga från oss utan det möjliga. Gud skapade mannen för att attraheras av den kvinnliga kroppen, så kvinnan har ett ansvar att inte göra det för svårt för mannen genom att klä sig för lättklätt. Men verkligheten ser ibland annorlunda ut, och jag tror att Gud anser att det är en viss skillnad på att se sig hamna i en frestande situation som man inte uppsökt själv, gentemot att med flit sätta sig ner och se på filmer och foton innehållande människor som syndar och som lockar den som tittar att synda själv. Det senare är en stor synd eftersom man visar i handling att man verkligen inte gjort något åt situationen, utan snarare letar upp synden och jagar efter den. Livet är ju frestande nog som det är, så man borde inte jaga efter fler frestelser. Om man väl börjat synda på ett sådant sätt så kan det vara väldigt svårt att sluta, så man är lycklig om man håller sig på den raka vägen från början.

Det är viktigt att tänka på att frestande tankar inte är  synd i sig själv. Frågan är hur man hanterar tankarna, och låter man dem gå för långt så kanske man till slut syndar. Då måste man bekänna synderna, be om förlåtelse och börja om igen.  Om man märker att man har svårt att få seger så kanske man måste ta ett steg till – fasta och bön.

Ang. Matt. 5:28 så tror jag många kristna inte inser att  det versen säger är att det är en synd för en gift man att se på en annan kvinna FÖR ATT (med syfte att), lusta/tråna efter henne, och att det INTE står i versen att det är en synd för en OGIFT man att förälska sig i en annan ogift kristen kvinna, känna ömsesidig kärlek/attraktion, och väldigt gärna vilja gifta sig med henne samt dela både hus och säng med henne. Det är alltså ingen synd för en ogift man att väldigt gärna vilja dela livet med en kvinna som delar hans värderingar. Vi är faktiskt skapta för att vara två, och inte ens Adam var komplett förrän han hade en kvinna vid sin sida. 

Rom. 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Notera att det inte står att en man är en syndare för att han råkar se en vacker ung kvinna och uppskatta hennes skönhet och kvinnlighet. Gud har faktiskt skapat man och kvinna för att attraheras av varandra, och det betyder att det ligger inbyggt hos oss att dras till varandra och uppskatta varandras olikheter. Det betyder inte att det måste handla om någonting sexuellt, för exempelvis så kan både en 7-åring och en 87-åring se på en romantisk film med en stilig riddare och en ung skön kvinna och tänka sig in i en av rollerna (den för det egna könet) och fantisera om repliker och handlingar mellan det romantiska paret och nästan önska att man var en av dem – utan att det måste gå över till “lust”. Det är bara att se på Höga Visan och läsa kärlekslyriken mellan två förälskade personer, för att se att det inte är en synd i sig självt att uppskatta varandras olikheter och att attraheras av det motsatta könet. Visserligen finns det i Höga Visan en liknelse inbyggd gällande Guds kärlek till Israel, men det ändrar inte på att det är i form av en romantisk kommunikation mellan ett förälskat par som ännu inte gift sig.

Kvinnor har vanligtvis inga problem med att undvika att “se på en man med begär” (alltså sexuella begär), men däremot kan det vara svårare om det handlar om en pojkvän/fästman eftersom det handlar om den person som man är förälskad i och därmed attraheras till och vill dela livet med. (Åtminstone borde man vilja dela livet med den man älskar.) Paulus råd är då inte “Sluta att ha begär till varandra för det är en synd. Bara sluta med sådana känslor!”, utan hans råd är:

1 Kor. 7:8 Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

Rådet är alltså att gifta sig så att man kanaliserar sina begär på ett naturligt och rätt sätt som är behagligt inför Gud. Det vore högst onormalt om ett nyförlovat par inte kände någon fysisk attraktionskraft för varandra, utan det vore snarare någonting oroväckande inför bröllopet. Men sen måste båda ansvara för att inte fresta den andra. Problemet blir förstås när man inser att man inte kan leva avhållsamt och ännu inte hittat sin tillkommande. På Paulus tid var det lättare eftersom man gifte sig vid ung ålder, och heller inte utsattes för så otroligt mycket press från ett översexualiserat samhälle som man gör idag. Det är rent ut sagt för hemskt hur det kan se ut för en ung människa idag, som hela tiden utsätts för sex-propaganda från skola (såsom i form av “kulturella” besök på olika teatrar, genom filmer, genom besök från RFSU, etc), och genom tv, radio, tidningar, samhällsreklam, dataspel och äldre kamrater. Även en tidning som “Vårdguiden” – som alla hushåll får hem i brevlådan – uttrycker att lagen som förbjuder sexuellt umgänge om man är under 15 år inte är skriven med tanke på “två fjortonåringar som vill ha det lite mysigt med varandra”, och det låter ju verkligen inte som om staten precis hjälper till att få ner det stora antalet ofrivilliga tonårsgraviditeter – som ju tyvärr kan leda till att beslut om abort tas, vilket betyder död för en person och kanske psykiska men hos en-två unga tonåringar.

Jag skriver det här delvis för att det kanske finns unga olyckliga kristna grabbar som fått för sig att de syndat och att Gud skulle ha vänt dem ryggen, bara för att de tycker att någon skolkamrat verkligen är en fantastiskt tjusig kalaspingla eller om de ofrivilligt råkat se en lättklädd dam på en reklampelare och känner sig attraherade av de kvinnliga formerna. Men bara för att det inte är en synd att tycka att en tjej är sexig betyder förstås inte att det är ok att stirra hur som helst och klä av henne med blicken. Jag tror inte det är en synd för exempelvis en tonåring att upptäcka sin egen högst naturliga sexualitet, men sen kan man bara hoppas på att det handlar om en kristen ung man som förstår att det han upptäckt är tänkt att vara mellan en viss man och en viss kvinna. Det betyder att han definitivt måste gå mot strömmen i Sverige, för budskapet från hela samhället är ju ett helt annat. Jag tror personligen det finns enorma välsignelser att hämta för ett ungt par som bestämt sig för att vänta med intimt umgänge tills den dag de gifter sig. Likaså tror jag att ett moln av dåligt samvete kan ligga över ett par som går över gränserna.

Gud ser din kamp, och han ser vad du gör eller inte gör för att komma runt tankar som kan leda fel.  Gud är alltid villig att förlåta ett ödmjukt hjärta.

Jesus ord i Matt. 5 ingår i Bergspredikanlust 2

Tyvärr tolkar en del Matt. 5:28 som ett exempel på att vi omöjligt kan lyda Gud i allting (eftersom de av misstag tror att det är en synd att tycka att en person av det motsatta könet är sexig, liksom att längta efter att få uttrycka sin sexualitet med någon framtida make/maka) och att lösningen på vårt syndaproblem då inte är att sluta synda utan att i stället ducka bakom Jesus. De menar ungefär att “Jesus är rättfärdig åt oss och i stället för oss, vilket är tur för vi själva kan aldrig sluta synda”. Men Jesus dog inte för våra synder för att göra det möjligt för oss att fortsätta att synda i lugn och ro. Om Jesus dog pga vår syndproblem så är inte lösningen att ge oss fria möjligheter att synda utan risk för konsekvenser. Gud ger oss inte lagar som vi inte kan följa, men det gäller att inte försvåra lagarna (som fariseerna) genom att göra dem oöverstigliga, eftersom detta riskerar att urvattna Guds bud – när vi övertalar oss själva att de är såpass omöjliga att lyda så att någon annan (Jesus) måste lyda dem åt oss. Det leder ju till tankegången “jag behöver inte lyda Guds lagar, men eftersom jag tror på Gud är jag frälst i alla fall och kommer inte att dö“. Jämför med Satans lära “Ingalunda skall ni dö“.

Jesus menar att vi är störst i himlen om vi lyder hans lagar och lär andra att göra likadant. Men säger inte samma avsnitt här nedan att vi åtminstone slinker in i himlen även om vi bryter bud och lär andra att göra likadant? Nej, det har med kunskap, samvete och villighet till omvändelse att göra, för läs raden efter. Om inte vår rättfärdighet övergår fariseernas så kommer vi inte ens in i himmelriket:

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Salt som förlorar sin sälta är inget värt, enligt samma kapitel:

Matt. 5:13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. 

Strax innan Jesu ord om äktenskapsbrytare så kan vi läsa  i v. 21-26 andra exempel på att Jesus “styr upp” lagen, men tyvärr kan både SFB och 1917 års översättningar få det att låta som om all form av vrede gentemot en broder är liktydigt med mord. I själva verket har grundtexten med detaljen att det gäller om man är arg på sin broder UTAN ORSAK, vilket är en väsentlig skillnad. Om man får för sig att man är en syndare bara för att man exempelvis blir arg och besviken på en person som förtalat och sårat ditt barn, och om man tycker att en kvinna är urtjusig, ja då kan man förstå att man hamnar i uppfattningen att man aldrig någonsin kan sluta synda. Men, det är som sagt inte vad Jesus säger. Jesus ger oss INTE budskapet att vi måste ge upp kampen mot synden för att den helt uppslukat oss, utan han ger oss lösningen i v. 25 – att vi måste göra upp med vår motpart innan det är försent.

Matt. 5:22 But I say unto you, That whosoever is angry with his brother WITHOUT A CAUSE shall be in danger of the judgment: and whosoever shall say to his brother, Raca, shall be in danger of the council: but whosoever shall say, Thou fool, shall be in danger of hell fire.

Matt. 5:25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 

Även att säga “Din dåre!” kan orsaka risk för eldsjön, men detta måste också förstås på rätt sätt. Det handlar om en förolämpning, och om vi sprider ut förolämpningar och startar strider utan orsak, så har vi domen över våra huvuden. Men det beror på i vilket sammanhang, för Jesus själv var ju skyldig till en del förolämpningar (“Den räven” kallade han exempelvis Herodes) och han sårade en del människor som han kom till tals med – såsom vissa fariseer. Alltså kan förolämpningar i sig själv inte vara synd. Tvärt om så kan det vara ett tecken på kärlek att förklara för en broder/syster varför deras arrogans, stridighet eller tanklöshet orsakar en onödigt tråkig stämning, och vi kanske kan få dem på rätt köl. Men att utan orsak, och helt i onödan, häva ur sig “Din dåre“, kan vara ett tecken på att man har ett hatiskt och stridsfullt hjärta som inte står rätt till. Jesus kallade fariseerna för dårar redan några kapitel senare (kapitel 23), och det visar tydligt att vi måste se till sammanhanget. De som Jesus talade med var verkligen dårar, och Jesus motiverade också varför genom att ge dem undervisning. Förhoppningsvis gick poletten ner, och en del kanske tog lärdom och ändrade livsstil. Att tappa besinningen och kalla en person “dåre”, fast han/hon inte är en dåre, är en synd.

Jesus fortsätter att ge flera andra exempel på hur han styr upp lagen, och inte vid något tillfälle ger han sken utav att vi inte kan lyda det han säger. Inte ens när han säger att vi ska hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda (så att vi inte ska hamna i helvetet), för när vi står där med yxan beredd så väljer väl de flesta av oss att i stället bekänna våra synder och omvända oss? Det är ju också ett alternativ som Jesus erbjuder oss. Om vi menar att vi aldrig i livet kan lyda Gud, baserat på Matt. 5:28, kan vi då också säga att vi inte heller har kapacitet att älska våra ovänner och be för dem? Det uppmanas vi till i samma kapitel. Inte är det väl då läge att säga “Vi kan aldrig i livet klara av att älska och be för dem som förföljer oss, men som tur var gjorde Jesus det åt oss i vårt ställe, så vi slipper”?:

Matt. 5:44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 

Jesus avslutar hela sin predikan med:

“Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig”.

Det är ingen idé att argumentera mot Jesus och säga “Men Jesus, det förstår du väl att vi inte kan vara fullkomliga i den här världen, och framför allt inte fullkomliga som Gud Fader i himlen!”. Att vara fullkomlig betyder inte “att aldrig någonsin ha syndat, och att aldrig någonsin komma att synda i framtiden”. Det vet vi eftersom Jesus samtalade med sina lärljungar om detta – och de hade ju faktiskt både förfluten och framtida synd. Men det betyder att vi kan leva heligt, och vi har den helige Ande till hjälp.

Paulus TAGG – vad innebär denna törntagg? – 2 Kor. 12:7

Feb18

törntagg2 Kor. 12:7 Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en TÖRNTAGG i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig.8 Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, 

Grekiska ordet för törntagg är skolops (Strong’s 4647), och i NT förekommer det endast i ovan vers. Däremot kan vi läsa om taggar även i GT, och de verkar ha varit någonting malande och irriterande, som en gnagande tagg kan vara om vi får en på oss.

4 Mos. 33:55 Men om ni inte driver bort landets inbyggare för er, då skall de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de skall tränga er i landet där ni bor. Josua 23:13 då skall ni veta att Herren, er Gud, inte mer skall fördriva dessa folk för er. De skall då bli en snara och en fälla för er och ett gissel för era sidor och taggar i era ögon, till dess ni blir utrotade ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. Hes. 28:24 Sedan skall det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man skall inse att jag är Herren, Herren.

Satan var uppenbarligen tillåten av Gud att orsaka Paulus någon form av plåga, men det är inte säkert att det handlar om en fysisk plåga såsom en sjukdom. Det står visserligen att denna tagg är en Satans ängel som “slår mig i ansiktet”, men det grekiska ursprungsordet kolaphizō (Strong’s 2852) måste inte handla om fysiska slag, och det är svårt att tro att Satans demoner bokstavligen skulle slå Paulus i ansiktet (“malak” kan även betyda budbärare – vilket änglar är.)  Kolaphizó handlar om någon form av  fysisk misshandel, eller att behandlas illa på andra vis:

1 Kor. 4:11 Vi är dårar för Kristi skull, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. 11 Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga. Vi går nakna, vi misshandlas och är hemlösa. 12 Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut. 13 När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande.

1 Pet. 2:20 Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud.

Matt. 30:67 Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp 68 och ropade: “Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?”

Det kan ha varit Apg. 22:17 som Paulus har i tankarna när han pratar om sig själv i tredje person i början av 2 Kor. 12 (se v. 5-7 där han identifierar sig själv med den mannen), och vars upplevelser skulle vara skälet till att den här taggen behövdes. Det måste ha varit fantastiskt att på något sätt ha haft en fot inne i Guds paradis, men Gud såg det som nödvändigt att tillåta en tagg för att inte Paulus skulle bli högmodig.

1Jag måste berömma mig, om än till ingen nytta, och jag kommer då till syner och uppenbarelser från Herren. 2 Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen – om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. – 3 Jag vet att den mannen – om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det – 4 att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala. 

Auktoritet över andemakter

Paulus har auktoritet över Satan precis som alla vi kristna har.  För att få något att hända måste vi lära oss att vi har makten att stoppa Satans framfart i våra liv, och det kan göras genom vårt eget agerande – såsom att be en ond ande att lämna en kropp.  I 4 Mos. 33:52 så ber Gud Moses att driva ut invånarna i Kanaan och han ber oss att driva ut demoner i Mark. 16:17. När vi inser att vi inte kan åstadkomma mirakel i vår mänskliga kraft så kan vi prova samma sak med den helige Andes kraft – där Gud är med oss. Det är dessutom en enorm kraft i namnet JESUS, och jag tror vi inte riktigt kan ta in i våra sinnen exakt hur mäktig och stor den kraften är. Med ett liv i ständig komfort och trygghet så blir det  svårare att lära sig att förlita sig på den kraften och vad Gud kan göra i våra liv. Paulus i sig själv var svag, men Paulus i Kristus är stark och mäktig! “Därför vill jag hellre berömma mig av min SVAGHET, för att Kristi kraft skall vila över mig”, säger Paulus, och glädjer sig över sin svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest. Allt detta sker ju för att han ska kunna vara  ett starkare verktyg i Jesu händer och för att kunna föra ännu fler människor fram till både helande och frälsning. Genom motgångar lär vi oss att förtrösta på den helige Andes makter. Hela sammanhanget:

Kor. 12:5 Av den mannen vill jag berömma mig, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet. 6 Om jag ville berömma mig, skulle jag ändå inte vara en dåre, jag skulle ju bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen skall tänka högre om mig än man gör, när man ser och hör mig. 7 Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. 8 Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, 9 men han svarade mig: “Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. 10 Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark. 

Ett par alternativa tolkningar av taggen

Fenomenet med taggen skulle kunna tolkas på ett par olika sätt, och oavsett vilket alternativ man väljer så är poängen med taggen densamma. Antingen att Paulus var lyckosam i att eliminera taggen, efter att han insett hur pass kraftfull han var i sin svaghet och att han kunde råda bot på den själv ihop med den helige Ande, eller också att Paulus INTE blev av med sin tagg eftersom Gud ansåg att den var nödvändig för att hela tiden ödmjukt vara i behov av den helige Andes ledning och för att akta sig från att bli högmodig. (Det går att kombinera delar av texten i båda alternativen till viss mån.)

Alternativ  1) Paulus tagg blev borttagen? När Gud säger “kraften fullkomnas i svaghet” så menar att han att Paulus faktiskt själv kan få nödvändig kraft och en TRO på att han själv kan göra något åt sin tagg i stället för att be Gud att fixa. Gud ber oss exempelvis att agera själva genom att gå ut för att sprida evangelium, lägga händerna på folk och hela dem. Visst kan vi i stället sitta hemma och be till Gud att HAN ska göra folk friska UTAN vår inblandning (så slipper vi trötta fötter och eventuell skam om någon inte blir frisk trots att vi ber för dem), men det är ännu bättre att ihop med böner också tro på Guds kraft och aktivt göra något själva – eftersom oss är given all makt. När vi agerar själva så lär vi oss vilken kraft som finns i namnet JESUS och att vi har fått auktoritet över sataniska makter. Det här är inte alltid enkelt eftersom vi ibland är svaga i tron och därför tvekar huruvida utgången kommer att bli lyckosam.

“Den Gud älskar agar han”, kan vi läsa i Bibeln, och det handlar om att han vill tukta oss för att vi ska låta oss ledas av honom. Det är svårare att tukta oss om vi helt omsluts av komfort, men om vi däremot känner oss svaga så kan vi faktiskt lära oss att söka Guds ledning och förlita oss på hans kraft. Ibland kanske vi är så svaga så att vi inte har något annat val än att söka gudomlig hjälp, och det är precis så som många kommit till frälsning för första gången. I sin svaghet så har människor ibland ingen annan råd än att söka Gud, så en slags förtvivlan kan faktiskt orsaka frälsning hos en del som låter sig tuktas. Man måste dock inte gå igenom vedermödor för att söka och hitta Gud, eftersom hans ljus lyser över alla människor. Det var Satans änglar som slog Paulus, men löftet är att Satan ska fly från oss om vi står emot honom – på villkoret att vi underordnar oss Gud.

Jak. 4:7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.

Alternativ 2) Det starkaste stödet för detta alternativ är att taggen gavs till Paulus med anledning av att han inte skulle bli högmodig pga sina gudomliga upplevelser, och denna risk kanske hela tiden var överhängande vilket skulle innebära att det fanns fog för en tagg under en längre tid. (Å andra sidan kan det ha räckt med en kortare tid för att Paulus skulle fatta poängen.) Taggen resulterade i att Paulus mer eller mindre alltid hade någon form av vedermöda så att han hela tiden var alert under sin korta tid på jorden och inte förlitade sig på sin egen mänskliga kraft utan på Guds kraft.

Att Paulus inledningsvis bad om något som inte Gud ville ge efter för, behöver inte betyda något eftersom faktiskt Jesus gjorde desamma – just angående vedermödor (som en tagg är). Även Jesus bad ju till sin Fader i Getsemane att ta bort “kalken” i Matt. 26:39, men endast OM det var möjligt – för annars ville ju inte Jesus heller bli av med den. “Kalken”, behöver inte syfta på själva korsfästelsen utan på de omvälvande känslor (och fysiska vedermödor) som drabbades Jesus pga vad han visste låg framför honom. Intressant nog så bad Jesus TRE GÅNGER (precis som Paulus) till sin Fader om att slippa kalken. Vi vet att “kalken” inte kan betyda själva offrandet på korset, för även Jesus lärljungar skulle komma att behöva dricka samma kalk.

Matt. 20:22 Jesus svarade: “Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag skall dricka?” De svarade: “Det kan vi.” 23 Jesus sade till dem: “MIN KALK SKALL NI DRICKA, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, utan de skall tillfalla dem som min Fader har berett dem för.”

Även om Jesus fick kraft och lindring från en ängel (Lukas 22:43) så togs inte ångesten och svårigheterna helt ifrån honom. Han var tvungen att dricka kalken, och även hans lärljungar fick i framtiden ta del av samma kalk. En tröst kan vara att vedermödor och svårigheter inte varar i evighet, och medan vi har vedermödorna så kan vi få KRAFT att härda ut – precis som Jesus fick. Om vi däremot inte söker Gud och BER (som Jesus gjorde), så hämtar vi ju inte kraft från källan som erbjuds oss.

Även Jesus krona, som innehöll törnen, är en del av den kalk som Jesus var tvungen att dricka. Just törnekronor var ingenting som hans lärljungar drabbades utav, men var och ens kalk kan se annorlunda ut. Taggar finns som bekant också på stjälkarna på de utomordentligt vackra rosorna, och det kan vara en bra bild av Guds rike. Vi vill gärna åt den underbart vackra rosen och kanske river oss lite framför allt när vi plockar den, men även då och då när vi håller i den. Det krävs olika former av lidande/vedermödor för att nå till Guds rike, men med den helige Andes ledning så får vi enorm kraft om vi bara är visa nog att fråga efter den och leva i kraften. Vi kan ha vår blick på rosen så står vi ut med lite taggar.

Stark i svagheten!

rosOm vi som kristna besitter alla möjliga talanger och fördelar, såsom talets gåva, bra minne så att vi kan bibelverser utantill, ständig ekonomisk trygghet, sundhet, vackert yttre, underbar sångröst, trygghet i familj och vänner som alla lever soliga och fina liv som bara går uppåt, etc, så finns en risk att vi förlitar på alla dessa fysiska styrkor och bekvämligheter i stället för att söka den helige Ande och hans kraft. Som individer svarar vi lite olika på bekvämlighet och “flyt” i våra liv, så behovet av “aga” och “taggar” kan variera från person till person. 

Paulus berömda törntagg har ibland använts av välvilliga kristna när de försöker ge stöd för att diverse problem och krämpor drabbar oss just för att de är ständiga törntaggar som vi absolut måste lära oss att leva med – trots att så kanske inte är fallet. I stället kanske sanningen är att vi kan bli av med vårt problem som inte alls är tänkt att vara ett bekymmer som vi måste dras med hela livet. Alternativen är två.

Paulus svagheter i köttet gav i stället honom större möjligheter att i stället sätta sin tro på Guds kraft och låta den helige Ande verka. Ett par andra exempel där vi kan läsa om Paulus vedermödor är Apg 13:45, 50 och Apg. 14:5-7, 19-20. När vi drabbas av motgångar så är en bra lösning att vi ger oss mer tid till bön och fasta och söker Guds vilja. Det grekiska ordet “atheneia” kan betyda “svaghet” (eller sjukdom)  vilket ordet översätts till i 1 Kor. 2:3 och på många andra ställen. Jag tror personligen inte att det var en sjukdom som Paulus drabbades utav.

 1 Kor. 2:3 SVAG, rädd och mycket orolig kom jag till er.4 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft.

2 Kor. 11:26 Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, 27 allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. 28 Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna. 29 Vem är svag utan att jag är svag? Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd av iver? 30 Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min SVAGHET. 31 Herren Jesu Gud och Fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger.32 I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig. 33 Och från en öppning firades jag ner i en korg utefter muren och undkom honom.

Rom. 8:26 SÅ HJÄLPER OCKSÅ ANDEN OSS I VÅR SVAGHET. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord,27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.

Paulus skrev ett brev till galaterna, och det var just i Galatien som Paulus blev stenad och lämnad för att dö (i Lystra), och det kan ha varit vid samma tillfälle som Paulus hade en nära-döden upplevelse och hamnade någonstans i himlen. Dagen efter så gick Paulus till Derbe (en annan galatisk stad) och predikade, och det är mycket troligt att han då kände av sviter efter vad som inträffat dagen innan, och som alltså var skador och inte någon sjukdom.  Det kan ha varit detta tillfälle som Paulus syftade till här nedan.

Gal. 4:12 Jag ber er, bröder: bli som jag, eftersom jag har blivit som ni. Ni har inte gjort mig något ont. 13 Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången fick tillfälle att predika evangeliet för er. 14 Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus.